Förarbetena till Sveriges rikes lag 7/Förslag till Konungabalk 1696
| ← Förord |
|
Förslag till Giftermåls- och Ärfdabalk 1690. → |
UTLÅTANDEN
ÖFVER
LAGKOMMISSIONENS FÖRSLAG
Förslag till Konungabalk 1696.
1. Svea hofrätts utlåtande.
Kongl. Swea Hofrätts påminnelser till den nyia Konungsbalcken.
Cap. 1.
Ad § 1 I en så hög och angelägen saak som denna § förmäler om, skulle det synas mera efftertryckeligit, om i stället för ordet är sattes äger eller bör wara; och lämbnes der hoos till wijdare öfwerläggiande, om icke jemte ordet Swea skulle och nembnas Giöta, jembwäl och näst det ordet tillhörige och så ordet underliggiande, så att denne § kunde inrättas på detta sättet: En konung och ett konungsligit wälde äger wara öfwer alt Swea- och Giötha-rijke, med alle des tillhörige sampt underliggiande herrskaper etc.
Ad § 2. Hemställes till närmare ompröfwande, om icke uti denna §, derest om successionen talas, kunde och inflyta det ordet ächta, såsom, ächta manliga affkomma etc.
Cap. 2.
Ad § 1 Synes wara öfwerflödigt att nemna här arff-rijke, utan allenast rijke, emedan uti föregående capittel redan är förmält, att samma rijke är ett arffrijke. Sedan kunde sig och tilldraga, att konungen ökte sitt rijke genom wapen och conquester, hwilken deel då egenteligen eij kunde heta arff, men hörde icke dess mindre til konungens rijke.
Ad § 16. Om meningen af denna § är, att cronejord till ewärdeliga tijder icke skall bortgifwas, så att lijffs- och behagelig tijdhs donationer dermed eij äre förbudne, så synes samma § blifwa tydeligare, om han således inrättas: Doch skall ingen cronojord eller ränta, liten eller mycken, hwarken på lähns- eller allodial-rätt bortgifwas eller sällias till ewärdeliga tijder, utan hafwe then konung som effterkommer etc.
Elliest påminnes wid detta capittel, att såsom härutinnan fuller åtskillige det konungsliga wäldet tillhörige rättigheter äre upnemde, men många flere finnas kunna, som här eij äre specificerade, och af dem, hwilka om jure publico skrifwa, elliest widlyfftigt pläga upräcknas, såsom bergwerk, pärlefisken, strömmar och konungsådrar, tullar, postwäsende och annat mehra slijkt, altså hemställes till wijdare gottfinnande, om icke wid slutet af detta capittel kunde införas ohngefehr sådane ord: med alle de flere rättigheter, som det höga konungsliga wäldet tillkomma.
2. Göta hofrätts utlåtande.
Till underdånigste föllie af Kongl. Maij:ttz ankombne nådigste befallning, äre desse Giötha Hoffrättz underdånigste påminnelser öfver Konungzbalcken, som den af högst bemälte Kongl. Maij:tt till lagens öfwerseende nådigst förordnade Commission förfärdigat, nembl.
Konungzbalker.
Cap. 1.
§ 1. Hehla Swea Rijket; tyckes Giötha, såssom ett egenteligen tillhörigt rike, böra tilläggas likmätigt dhet formulär som i gambla lagboken och rijkzdagz besluterne har warit brukeligit, och jemwäl uthi konungarnas titel warit inryckt. – Land och landskaper; synes kunna tilläggas: som nu äre, eller häreffter tillwinnas kunna.
§ 2. Manliga affkomma: tyckes böra heeta ächta manlige afkomma, hwilket kommer öfwerens medh rikzdagzbesluter.
3. Åbo hofrätts utlåtande.
Aldenstund Hans Kongl. Maij:tt igenom dess hit ankomne nådige bref af den 14 och 28 febr. sampt 4 april innewarande åhr i nåder behagat anbefalla Hoffrätten forderligast att införsända dess underdånigste tanckar och påminnelser öfwer de af Kongl. Maij:tt till lagens reviderande uthsedde commission förfärdigade Konungz, Högmåhls och Edzöres sampt Dråp- och Såramålabalcker; fördenskull och till underdånigste föllie deraf har Hoffrätten samma arbete sig företagit finnandes effter noga öfwerläggiande nödigt, att inkomma der wid med fölliande dess underdånigste påminnelser, nembl.
Konungzbalcker.
Ad cap. 9 § 1. Såssom det allena tillkommer Kongl. Maij:tt ibland annat som hörer under dess höga kongl. macht och wälde, att lag stifta, och älliest påbiuda och förordna, som hans Maij:tt till sitt rikes och undersåtares bästa allernådigst behagar, altså tycker Hoffrätten underdånigst, det ingen af Kongel. Maij:ttz ämbetzmän och befallningzhafwande må hafwa tillstånd, utan hans Maij:ttz särdeles nådigste befallning och approbation, att låta uthgå något påbud eller förordning.
Ad cap. 10 circa finem. Alldenstund den, som med oqwädensordh emot en privat person sig förser, straffes effter den för tiden brukelige lagen med ährerörige böter, men för annat neesligit tahl icke så; fördenskull och emedan uti denne § icke giöres der emellan någon åthskillnadh, utan blifwa oqwädinsordh emot Kongl. Maij:ttz rådh ansedde, som skulle dhe icke röra äran, hwarföre den brotzlige hersammastädes belägges med en månadz fängelse wid wattn och brödh, men uti det 8 capittlet af Missgiärningzbalkens första del om högmåhl och edzöre, sakfälles en sådan in pari casu till 40 daler eller allenast 14 dagars fängelse wid watn och brödh, som synes sträfwa emot en månadz fängelse, hwar om i denna § förmält är; ty hemställes Kongl. Maij:ttz allernådigste ompröfwande, om icke den, som understår sig att angripa konungens råd med oqwädinsordh, borde derföre med swårare straff anses, än den, hwilken talar emot dem något annat neesligit. Så och om icke den, som således i detta måhl förgrijper sig, att han derföre fälles till penningeböte eller annat corporalt straff, bör dess utan giöra en offentelig deprecation och afbön. Förblifwandes
Åbo 6 Maj 1696.
Allernådigste Konung Eders Kongl. Maij:ttz allerunderdån. och troplichtigste tienare och undersåtare
4. Utlåtande af hofrätten i Dorpat.
Unterthänige unvorgreiffliche Erinnerung über die von I. K. M:t dero Hoffgerichte eingesandte Konungs- Höghmåhls- Edzöres- Dråp- und Såramåhlbalken.
1. Konungsballk.
Ad § 3 cap. 1. Es wird alhier verordnet, dass ein solcher Verrähter nebst Ehre und Eigenthumb auch das Leben verwirchet habe. weil aber ein Richter nach diesem Gesetze ungewiss seyn würde, was vor eine Todesstraffe er einem solchen Delinqventen dictiren solte, die Umbstände der Sachen auch nicht zugeben, dass alle Zeit einerley Todesstraffen dictiret werden, indem die Umbstände dieses Verbrechen geringer oder schwerer machen können, also deücht dem Kongl. Hoffgerichte unmassgeblich, dass es nicht undienlich seyn möchte, wen dieser § solcher gestalt eingerichtet würde, dass ein solcher Verrähter nach Bewandtniss der Sachen geschleifet oder mit glüenden Zangen gerissen und derauf gerädert oder geviertheilet, von Leben zum Todte gebracht werden solle.
Ad § unic. cap. X.
Dieses Caput statuiret wegen Calumnien und verächtlicher Reden contra senatorem regis eine 4 wochentliche Gefängniisstraffe. In Höghmålsbalken aber cap. 8 § ult. wird auf ein delictum, so diesen gleich zu seyn scheinet, die Straffe alternative auf 40 rdr oder 14-tägige Gefängniis gesetzet; daher die Frage entstehet, ob die Straffe alhier auch nicht alternative zu setzen.
Item sind allhier 4 wochen Gefängniis statuiret, in Högmålsbalken cap. 8 aber nur 14-tägige Gefangniis, weil nun dass delictum gleich scheinet, würde hier die Conciliirung nöhtig seyn. Item weil eine Königl. Resolution d. d. den 23 November 1687 verhanden, dass die Geld- und Gefängniisstraffe in hoc delicto infamiren solle, also würde nöhtig seyn solche infamiam bey diesen – Gesetzen auch, zu bezerer Notitz zu exprimiren.
Ad § unic. cap. XI.
Weil dieses Verbrechen entweder mitt bösem Vorsattz oder auss Unverstand oder Versäumniis begangen zu werden pleget, würde zu richterlicher Erkäntniis hier über dienlich seyn auf beyde Fälle zugleich eine gewisse Straffe in lege zu exprimiren.
5. Utlåtande från Kopparbergs län.
Till allerunderdånigst föllie af Hans Kongl. Maij:ts wår allernådigste konungz till högwälborne Hr. Baronen och landzhöfdingen herr Nils Gripenhielm nådigste bref af den 14 och 28 februarii sistledne, att Konungzbalcken af the här i lähnet warande lagmän, häradzhöfdingar, borgmestere och råd i städerne, skulle öfwersees, och wälbemälte herres sedermera till undertecknade afgångne skrifwelse af den 14 martii här om, hafwa wij uppå Fahlu rådhuus den 18 ejusdem till samman trädt, och till effterlefnad af högbemälte Kongl. Maij:ttz förordning med denne oförgrijpeliga påminnelsen här wid wehlat uthi diupaste underdånigheet inkomma.
Konungsbalk.
Cap. 2 § 9. Synes dee orden: målsäganden sin rett förbehållen kunna uthlåtas, i anseende till konungens rättwisa, som nogsampt uthan påminnelse låter hwar och en wederfaras des rätt, effter som och måhlsägande rätten är i lagen af den förmåån, att han altijdh är obetagen.
Om icke det kunde tagas i betänkande, att effter som konungen icke är bunden till någon beskrefwen lag i sitt rike, undersåtarne och dess uthan äre i underdånigheet försäkrade, att när Hans Maij:tt gifwer dem en lagh till rättelse, han och så allernådigst dem der wijdh bijbehåller, att Konungzbalken då icke må så som dee andre balkerna föras uthi några wisse capitel eller andre puncter, uthan allenast att konungens macht och myndigheet i alle sine omständigheter uthtryckias, och deras straff, som i någon måtta der emot bryta, eller sig der emot försee, emedan störste dehlen af de andre particulariteterna ståå införde i dhe fölljande balkerna.
Uppå mine och Hr. Häradshöfdingen Hr Johan Gyllenadlers wegnar
6. Utlåtanden från Upland.
a) Af häradzhöfding von Scheffer.
Till underdånigst föllie af Hans Kongl. Maij:tz nådiga willia och befallning, hafwer iag med flijt genomläst den opsatte och mig communicerade Konungzbalken och der wid iemföret rikzdagz besluthen med fleere giorde förordningar, angående högstbemelte Hans Maij:tz konungzliga macht och myndigheet och undersåtharnes plicht och lydno, finnandes efter mitt ringa och eenfaldiga omdöme, alt så noga och wäl der om wara infört och observerat, att intet wijdare är af mig til des bestyrkande, uthi underdånigheet att allegera och påminna, der icke Hans Kongl. M:tz nådige willie och behag så woro, att uthi det 5 cap. något iembwäl der om skulle blifwa infört, om och huruwida en drottning, der hon aldeles skulle resa bort uthur Sweriges rijke, och det öfwergifwa, då sitt lifgeding iämte och uthom rijket få måtte och hennes M:tz arfwingar uthom rijket i mangel af lifzarfwingar, måge komma samma til godo att niuta.
b) Af häradzhöfdingen J. Kock.
Underdånigt och oförgripeligit betänkande öfwer Konungzbalken.
Uthi Konungzbalker synes fuller något förekomma, wed hwilket kunde lembnas een underdånig påminnelse och det i anledning af förnäme och lärde jurisconsultorum pragmaticorum och politicorum iudiciis, hwilke icke allenast de sidste orden uthi första capitlet hållit för een lege antiqvata redan apud barbaras gentes, uthan och öfwer andre måhl, hwarom de föra åthskillige meeningar; men såsom uthi denne titulo och balk, såsom uthi ett herligit epitome, infattas alla actus publici, hwilka angå immediate konungens höga persohn, wälde, rätt och rättigheet öfwer sitt land och almoge, de der och eendast beroo och grunda sig uppå konungens arbitrio wåldgifne frijheet och fullmyndige godtfinnande, hwilken allena äger macht att binda och befalla; een undersåthe der emoth att lyda och befalning emothtaga; altså finner iag min undersåtelige wördnat likmätigt, att innehålla, med några swaga påminnelser, uthöfwer sådane actus summa: poestatis som äro mere arbitrii, särdeles som hwar och een troplichtig undersåthe, hwarken må eller bör föda andra tankar än att ju Hans Kongl. Maij:ttz förnembsta nöije, ifwer, lust och wällust uppå sin höga kungelige trohn, lärer endast der hän syffta, huru han må allan sin almoge såsom een god, een rättwis och een christmild konung styra och regera; i hwilket afseende iag med mitt wijdare betänkande stadnar.
c) [Af häradshöfding Nobelius.]
Fölliande är de enfaldige påminnelser, som iag har författat wijd den nyligen af Kongl. Lagcommissionen projecterade Konungzbalken.
Cap. 1 § 2. Synes förra lagsens ord i begynnelsen af 3 cap. Kongb. L.L.. ännu kunna behållas, allenast at ordningen inverteras, eller at allena sattes: Swerges konung är ärfwande, emedan ärfwande synes wara activæ significationis och allenast seijas om den som ärfwer, men icke om det ting som ärfwes.
Cap. 2 Art. 12. Effter Kongl. Maij:ttz örlogskiepp komme nästan så at considereras emoth krigzmachten till siös som slott och fästen till landz; altså efter desse komma til at här opnämnas, så torde och de här blifwa
Art. 8. Såsom effter 31 cap. Kongb. L.L.., 24 eodem StL. och 14 dr. m. vill. L.L.. frijd- och lejdebref gifwa är ock en ting, som hör till det Kongl. wäldet allena, ty torde där om emellan den 8 och 9 puncten och blifwa förmält.
Emedan ibland de 8 jura regia som opräknas cap. 2 LL. konungens ensak och finnes anteknad som skillies ifrån sakörene, så ehuruwäl det synes, at den kan och inbegrijpas under de orden, som i 9:de puncten finnes: öfwer alla sakören ut förordna; lijkwäl som det är en särskilt genom gamla lagen konungen tillägnad rättighet, så synes den ännu ibland de andre här opnämda konungzlige rättigheterne med fog kunna införas, hälst effter Kongl. commissionen konungens ensak uthi ett annat rum nembligen cap. 9 § 2 infra sielf indrager.
Såsom i anledning af L.L.. Tyfb. 32, 34 samt Kl. M:tz Placat af den 5 Julii 1684 konungen äger sin rätt och andehlar i fynd, deslikest effter Placatet af den 19 Decemb. 168 3 samt Kl. brefwet af den 5 Jan. 1685 högst bemälte Kl. Maij:tt förbehåller sig ägande rätt uthi almänningar och ödesmarker, altså emedan högl. Kl. commissionen verserar här uthi de fläste Kongl. rättigheters opräknande, ty hemställes ödmiukeligen, om och icke i anledning af lagen och berörde
Kongl. förordning desse kunna och komma till at här införas.
Item om fölljande momenta wijd enden af 14 artic. kunde tillsättias: 1:o tull på godz och wahrur sättia och den effter tijdernas beskaffenhet antingen förhöija eller lindra, 2:o compagnier, som kunna pröfwas konungen och rijket till nytta och gagn wara, inrätta eller uphäfwa.
Emedan forna legislator cap. 2 § 2 K. B. eij uthan skiähl dicterar, at alla och the som i rijke hans byggia och boo, äga och skulo honom lydno hålda, förståendes igenom dem, som i rijket byggia, konungens undersåthare, men med de, som boo främmande, de däri lagen elliest kallas gästa, som till en tijd i landet wistas och boo, hwilka eij dess sijder äre konungen underdån och lydna skyldige; altså kunde samma formula fogligen ännu behållas och wijd slutet af detta capitlet effter ordet undersåtare komma at inflyta.
Cap. 3 § 11. Aldenstund L.L.. förbinder konungen at krönas af erchiebiskoppen, som nu effter sin souveraine macht äger eij allenast när, hwarest och huru honom täckes, uthan och så af hwem han will uthaf biskopparne i sitt rijke låta sig kröna, ty lärer och jämte de flere circumstantierne och denne i detta rum komma till at considereras och ansees.
Cap. 10 har samma innehåld som cap. 8 Missg.b. § 3. Men sanctio poenalis olijka, hwarföre lärer den i begge rummen antingen lijka och enlig göras eller ock ett dera utheslutas.
P. Nobelius.
d) Från Enköping.
Oförgripelige och eenfaldige påminnelser effter befallning i diupaste ödmiukheet insinuerade wid de communicerade nya projecter til Konungz- och Missgerningzbalken.
Uthi cap. 1 § 3 ad fin. synes meningen wara något mörk angående det att til konungen skal stånda, huruledes han then brotzliges barn och närmaste slecht wil ansee: så att der af den eenfaldige icke wäl sluta skulle, antingen der igenom meentes, huru wida konungen af nåder wille ansee den brotzliges barn eller slächt, med någon deel af dess förbrutne godz och egendomb, eller och huru wida konungen behagade extendera sielfwa straffet til förbemälte barn och slächt.
Cap. 2 upräknar fuller jura majestatis, samt hwaruthinnan det konungzliga wäldet består; men som konungens macht och alrådande wälde öfwer alt sitt rijke är obeskränkiat, så torde oförgripeligen intet altsammans, hwar uthi högstbemälte wälde bestå skal, i detta capitel wara opteknat, eij heller kunna omskränkias och noga opteknas. Ibland de opräknade jura majestatis lembnas och oförgripeligen til högre godtfinnande, om icke det sub n:o 8 föres om pålagt strafs skärpande eller lindrande icke kunde under n:o 4 tillika med inkomma, såsom fölljande uppå det der talas om högsta dom samt skråk- och offsochnir.
Uthi cap. 3 synes theslikes wara een heel särskilt § eller deel, det som der talas om hwad konungen tilseijer sine undersåthare wid cröningen, så att i det samma capitlet torde komma 3 särskilte delar eller § och icke twenne.
Cap. 9 § 2 synes böra iembföras med Missgerningzbalkens cap. 9, som äfwenwäl handlar om det höga Kgl. wäldetz rättigheeters missbruk, item med cap. 8 § 1 Missgerningzbalck om högmål och Edsöre. Dito cap. 10 jembföres med cap. 8 § 2 och 3 om lasteligit tahl emoth konungens råd
Öfrigit finne wid denne balken intet annat än att eenhälleligen alla i geemen samt i synnerheet hwar och een så som trognaste undersåthare med innerlige förböner och devote hiertan tilönska konungenom ett långt lijf och lyckosamt regemente, så etc. etc.
7. Utlåtande från Halland.
Till allerunderdånigste föllie af Hans Kongl. Maij:tz wår allernådigste konung och herres till baronen, general major och landzhöfdingen, högwälborne herr Gustaf Tungel, ankombne breef och befallningar af den 14 och 28 Februarij, sampt den 4 Aprillis 1696, och deruppå af wälborne herr baron general major och landzhöfdingens uthgångne ordres, till alla wederbörande iustitiæ betiänte uti des höfdinge-dömme Halland, att sig inställa uti Hallmstad den 21 Aprill och till öfwerwägande taga, dhe af hans Kongl. Maij:t wår allernådigste konung och herre, till merbem:te herr baron, generalmajor och landzhöfdingen öfwersände Konungz- Högmåhls- Edzöres- Drååp och Såramålsbalkarne, med ett derjämpte föllgt memorial att deröfwer med sina allerunderdånigste påminnelser inkomma, hafwer efter Hans Kongl. Maij:ts allernådigste befallning, uti herr lagmannens wälborne Iacob Reenstiemas frånwaro och ställe assessoren, uti högt Kongl. Giöta hoffrätt, Gustaf Örnewinge tillijka med underskrefne, så af häradzhöfdingarne å landet, som samptelige borgmästare och råd ifrån städerne, allerunderdånigst sig inställt och sine oförgrijpelige allerunderdånigste wälmente påminnelser deröfwer eenfalldigt författat, som föllier med allerunderdånigst böön, det tächtes Hans Kongl. Maij:t wår allernådigste konung och herre bemelte samptelige des allerunderdånigste och troplichtigste tiänares och undersåtares eenfalldige förrättningh, med sin högh Kongl. nåd och milldheet allernådigst ansee och upptaga.
Konungzbalken.
Cap. 1 ad § 1.
Synes allerunderdånigst ordet Swea tilläggia ordet Giöta, och således med mera i samma § införa: Eenn konungh och ett konungzligit wällde är och blifwer öfwer heela Swea och Giöta rijket, med alle des så nu tillhörige herrskaper, land och landskaper, som hereffter tillfalla och winnas kunna till eewärdeliga tijder.
Cap. 10 ad § 1.
Här wijd synes nödigt, det wed denna § circa finem blefwe tillsatt straffet i penningar, som det uthsatt finnes med fängelse wijd wattn och brööd, för den som talar nedsligen med oqwädinsord emoot konungens råd, och eij gå å heeder eller ähra, emeedan alla leges här till, icke allenast penningabötet uthsatt, uthan tyckes och æqviteten lijkmätigt wara, att så länge een haar penningar att bööta med icke må betagas att få expiera sitt förseende der med, innan han plichtar med kråpp, allenast derwijd giörs lijkwähl den åthskillnat, att dommaren wijd slijke förefallande måhl först noga pröfwar pärsonernes ståndh, qvalitet och malice expressionernes och ordens swårhet; hwar weed när omständigheterne så finnes synes betänkeligt wara, een sådan tillåta med penningar försona straffet, uthan med fängelse, men för de öfrige synes tillåteligit med penningar at plichta och i stället för de 40 marker, som förr warit uthsatte, och lijka emoot een månadz fängelse wijd wattn och brööd considererade, blifwa nu till daler redigerade och förhögde till 100 dahler s:mt i anledning af Kongl. M:ts Placat af den 22 Nov. 1686, om oliudh och förargelse i kyrkiorna.
Actum Hallmstadh d. 5 Maij A:o 1696.
| Rubinus Remundus Söllzberger. | |||
Not. Comm:s. | |||
8. Utlåtande från Wiborgs län.
Högwälborne H. Baron och Landzhöfding.
Sedan uppå Hans Kongl. Maij:ttz allernådigste ordres högwälborne H. baron och landzhöfdingen behagat oss communicera den Kongl. commissionens projecter så wehl till Konungz som Missgärningzbalken, hafwe wij tillsamman trädt, och oss understått med hoosfölliande underdånige påminnelser öfwer Missgärningzbalken att inkomma; men hwad Konungzbalken angår befinne wij den samme så högrättwisligen och med Kongl. Maij:ttz ständers eenhällelige afskeeder, och Hans Kongl. Maij:ttz allernådigste der å folgde approbationer, så högst wehlehnligen och conform wara opsatt, att wij fast mehra med underdånigste wyrdnat ehrkänne den nåden, att den oss är worden communicerat, än man sig understode något der wijd till öfwerflödh att påminna eller wijd handen gifwa, uthom det eendaste och oförgrijpeligast, att ibland Hans Kongl. Maij:ttz höga rätt och myndigheet jemwehl det kunde införas om den geleide, Hans Kongl. Maij:ttz undersåthare wijd hwariehanda olyckzhändelse torde blifwa nödtwungne att underdånigst giöra ansökningh såsom eendast af hans Kongl. Maij:ttz nåd och höga Kongl. macht och myndigheet dependerande, förblifwandes
Vijborg d. 29 Aprill A:o 1696.
Högwehlborne H. Baron och Landzhöfdingens troskyldigste tiänare
9. Utlåtande från Österbotten.
Till underdånigste föllie af Hans Kongl. Maij:tz wår allernådigste konungz hijt till landzorten ankomne, och af hans nåde herr landzhöfdingen oss communicerade nådigste befalning, äre dhe af lagsens revisorer projecterade puncter, angående Konungabalken, Högmåhl och Edzöhresbrått, som och Dråpmåhl med willia och wåda, sampt Såramåhl, till högstbemelte Hans Kongl. M:tts allernådigste och högstmogneste godtfinnande, desse effterfölliande oförgripelige påminnelser af underskrefne Österbottns iustitiæ betiente i diupeste underdånigheet fattade och hemstälte.
Hwad Konungabalken anbelangar, så alldenstund rijkzdagzbesluten med the framledne tijder och Kongl. Maij:ttz approbationer, konungens och hööga öfwerhetens rätt merendels förklara, jembwähl dhe, af Kongl. M:tt oss allernådigst till betänkiande nu communicerade, lagsens revisorers upsatte puncter, til at uti alle måhl uthförligen wijsa een christelig souverain konungz rätt, synes till dät konungzliga höga wäldetz styrkio, dänn konungzlige familiens arfzrättz bijbehållande, sampt till rijksens wälstånd och allgemenne bästas befordran, dät alt ganska wähl nyttigt och hälsosamt projecterat wara, så at wij närwarande underskrefne iustitiæ betiente intet annat giöra kunna, än at önska därutinnan et lyckeligit och af Gudi wälsignat regemente, hafwandes nu intet nödwändigt i de måhl, effter Kl. M:tz allernådigste befalning at påminna, utan effter wår allerunderdånigste wählmening, synes det nödwändigt och önskeligit wara, för rijksens wälfärd i gemeen, och i synnerheet til conservation af dän höga Kgl. familien, som både uti andelige och werdzlige saker så stoor upbyggelse uti Sweriges rijke högstberömligast giordt, at et crönt hufwud eller däss af mankiön eendaste arfprintz måge skona och bespara sine egne höge Kongl. personer, att icke utur rijket, och i synnerheet uti någon krigzfahra sig begifwa.
10. Utlåtande från Gefleborgs län.
Såsom Hans Kongl. Maij :tt igenom dess allernådigste breff af den 14 Feb. sistledne, i nåder godtfunnit, at låta communicera med iustitiarierne uti Gefleborgz lähn, så på landet som i städerne det uthkast af en Konungzbalk, som Kongl. Maij :tt pröfwadt nödigt, at låta inflyta, uthi den till öfwerseende under händer warande lagboken, att där öfwer sammanträda, och deras nödwändige påminnelser upsättia, så hafwer sedan som sådan hans Kongl. Maij:t nådigste wilia och befallning, igenom herr general maioren och landzhöfdingen welborne herr Carl Gustaf Frölich oss kungiord är, wij till den beramade tijden, den 9:de uti innewarande månadh oss här uti Gefle stadh infunnit, och till underdånigste föllie af Hans Kongl. Maij:tz allernådigste ordres, oss samma uthkast af Konungzbalken företagit och igenom läsit, och som wij ersedt det samma wara författadt, i anledning af dee rijkzdagzbesluter och stadgar, hwarutinnan Hans Kongl. Maij:tz höga macht, myndigheet, wälde, sampt rätt och rättigheeter beskrifwas, så hafwom wij något särdelles härwijd icke funnit att påminna, uthan allenast desse fölliande få annotationer i underdånigheet upsatt, merndels angående ordningen aff sielfwe sakerne och momenterne, sampt huad som ännu wijdh denne ballk oförgrijpeligen skulle synas kunna införas, eller och tillijka med något, som nu här andraget är, till andra balkar alldelles utsättias.
Ad cap. 1 et § 1.
1. Wid the orden Swea Rike påminnes underdånigst, om icke Giötha och så må till sättias, såsom ett gammallt, uhrminnes, i den mycket bekant och nampnkunnigt rijke.
2. Om det icke woro nödigt, at then konungzliga successionsordningen uti sielfwa lagen blefwe infördh, så till Hans Kongl. Maij:ts och dess konungzlige families egen säkerheet, som hwars och eens dästo bättre efterrättelse, at kunna achta sigh för een så stoor och grooff förgrijpelse, sampt där på fölliande hårda straff.
Ad cap. 2.
1. Emedan som i detta capitlet och 1 § ifrån det 1 momentet til det 5:te handlas om Kongl. Maij :ts höga macht uti iustitiæ wäsendet, så synes oförgripeligen dett 8:de och 9:de momentet om strafs lindrande och skierpande, sampt sakören därpå kunna föllia, efftersom dhe alle äro af enahanda natur, och sedan därefter fogas om ämbetes uthdeelning och huad öfrigit är. Så tyckes och underdånigst, at huad som under dett 13 momentet om sändebudz utsändande sampt under det 14:de om nödiga pålagors åläggiande andragas, iempte andre där uti uprepade Kongl. Maij:ts höga rättigheeter, uti nya momenter kunna införas, så at hwar sak för sig må blifwa serskilt rördh och omtalld.
2. Effter som uti detta capitlet intet nämbnes om Kongl. Maij:ts rätt at uthgifwa leidebreff, och sådant lijkwäll är ett iblandh Kongl. Maij :ts höga rättigheeter, så påminnes underdånigst, om deth icke wore nödigt at sådant iemwäl infördes.
Ad cap. 3.
Såsom uti rijksdagz besluterne ingen wiss tijd nembnes, wijd huad ållder een konungzlig arffprintz skall träda till regementet, så giörs den underdånigste påminnelse, om deth icke kunde i lagen insättias, huru där medh skulle förhållas, när som dhen förra konungen härom uti någon dess nådige disposition och testamente icke förordnat, på huilket fall een sådan disposition för een oföränderlig lag hålles och efterläfwas skall.
Ad cap. 10.
1. Ifrån thesse orden: The skola och elliess i allo stycken, som lända till styrkio och konungens högheet och in till ändan af samma punct, synes stijlen något mörck, eller ock att ther uti något ord lärer fattas.
Ad § 2.
1. Heemställes underdånigst, om icke dee orden, som i det 9:de cap. Konungabalken Stadzlagen införas, och gitter eij fulltyga, som nu utslutne äre, kunde här blifwa indragne.
Ad cap. 12 § 1.
1. Om det icke wore nödigtt, at i denna § iura fisci något utförligare utsattes, såsom och något nemdes om den præference, som konungen fram för andre till kommer, när debitor intet förmår at betahla alle.
2. Huad som i detta capitlet, om kyrkiors, gymnasiets, scholars och hospitalers rätt tahlas, synes oförgripeligen wid Jordabalken lämpligare än som här kunna införas, emedan som i denne balk allenast handlas om Kongl. Maij:ttz egen höga rätt och rättigheet. I lijka måtto huad som om barnejord nembnes dijth lembnas, emedan sådant där allaredhan infördt är. Ellies tyckes oförgripelligen nödigt at öfwerläggias, om det, som ifrån det 7:de till det 13 cap. Högmåhls- och Edzöres balker införes, angående them, som eftersättia, eller göra emoth konungens hög- och rättigheet, så wäll som konungens höga ämbetzmäns heder, här eller uti bemelte Edzöres- och Högmåhlsbalker må kunna indragas, och ifall dee där skola blifwa beståendes, så påminnes underdånigst, om icke huad som om sådanne förgrijpelser och straff uti Konungzbalken nu omröres, till ofwanbemälte balker må utsatt warda, och sålledes alt huad som detta måhl bekräftar, uppå ett ställe blifua omtahlat och afgiordt. Såsom uti den nu bruklige lagen, och den där uti införde Konungzbalken, mycket tahlas om wapntienst, huru den hållas skall, så giöres den underdånigste påminnelse, om rosttienstordningens innehåld i lagen må införas, och på huad ställe sådant må skee. Skulle den som een serdelles Förordning uthur lagen kunna uthslutas, så heemställes allerunderdånigst, om icke dee förordningar om eder och sabbatzbrått, som nu under Högmåhls- och Edzöresbalkar införas, men uti alla måhl icke synas competenter dijt höra, äfwen wäll kunde derifrån uthsluthas, och föllia Kyrkiolagen, med hwilka dhe och alt här in till hafwe warit sammanfogade.
Sidst erindres allerunderdånigst, om icke ibland andre förgrijpelser något må nämbnas om deras straff, som brytha konungens doom. Datum Gefle den 22 Iunij Anno 1696.
II. Utlåtande från Skåne.
Allerunderdånigste och oförgrijpelige påminnelser wid dhen nedersende Konungabalken, som uti hans excell. general lieutnantens och gouverneurens högwälborne baron herr Otto Wellingks öfwerwarande är af underteknade iustitiæ betiente uti Skånska gouvernementet genomsedd.
Cap. 1.
§ 1. Öfwer hehla Swea rijket. Påminnes underdånigst om icke för antiqviteten och dhe berömlige göthers bedriffter skull motte införas öfwer Swea och Götha rijke etc.
Cap. 12.
§ 1. Samma lag är om kyrkiors, academiers, gymnasiers, scholars och hospitalers rett. Synes oförgrijpeligen, at kyrkior och hospitaler, så wijda dhe hafwa sine curatorer och förståndare, som åligger dheras rett bewaka, icke kunna utesluta dhem, som i sin rett fram för dhem lagligen vigilerat, såsom till exempel om någon lent penningar till dhen, hwilken sedan et låhn af kyrkian och hospitalet undfår, och steller dherföre nöijachtig borgen, procederades dhen första creditoren både med laga inprotocollering af obligationen, och hwad elliest till hans retts bewakande pröfwas nödigt, såsom och, då han förnimmer at debitoren blifwer insolvendo, söker honom inför lag och rett, undfåendes dom öfwer honom at han honom förnöija skall, hwaruppå han och uti dhet endaste godz, som debitoren hafwa torde, dhet och honom kunde wara hypoticerat, erhåller immission; när nu kyrkio- och hospitalsförståndarne sådant erfahra, treda dhe fram, och aldenstund cautionisten är och imedlertijd blefwen insolvendo, anholla om præferencen, hwilket i föllie af dhetta capitel och dhe generale orden, at kyrkiors och hospitalers rettigheeter, det ware sig i jordagodz, renttor, inkomster eller hwarjehanda thet hälst wara må, icke kunna innan någon tijd beskrenkias, utan at alt framgent yppet står uppå them at tahla och dhem återkalla, synes icke böra dhem afslås; hwarföre som all laga vigilance och pantterettigheet på sådant set wore om intet; så synes oförgripeligen, at dhetta meriterade uti något närmare öfwerwägande at tagas. Desutan som intet exprimerat är, huruwijda laga vigilance emellan dhem, som i dhetta capitel lijka rett tillegnas, gella skall; så synes ock wara nödigt at dhet till alles effterrettelse, och dhe i framtijden upkommande twifwelsmåhls betagande utföras motte.
Desse äro dhe allerunderdånigste påminnelser, som wij oförgripeligen funnit wara nödige at anföra, hwilka Eders Kongl. Maij :tt i nåder ansee täcktes; och wij med underdånigste wördnat i grafwen framherda.
Malmöe d. 9 Iulij 1696.
Allernådigste konung Eders Kongl. Maij:tts allerunderdånigste och troplichtigste tienare och undersåtare
Ifrån städerne: Staden Malmöe: Bengt Seth. Oluf Klug ifrån Iohann Range ifrån Ydstedh. P. Tolsteen ifrån Lund. Nicol. Psilander ifrån Cimbrishamn.
12. Utlåtande från Gottland.
Iustitiæ betientes uthi Gottland aldraunderdånigste och aldra oförgripeligaste betenckiande, till det dem communicerade uthkastet, uthaf
Konungabalcken.
Cap. 1 § 1. Att een konungh och ett konungzligit wälde är öfwer alt Swea rijke. Heemstelles aldra oförgripeligst, uthi anledning af den förre lagen, som med omstendigheeter beskrifwer Swea och Giötha rijke, såsom och till det låfwärde Giötha rijkes och dess manliga bedriffters stedzwarande glorieuse ihugkommelse; icke mindre än för den heeder rijket har, det fremmande nationer, serdeles Spanien, än i denna dag giör dess största estime der af, att dheras grandes wetta leeda och framwijsa dheras uhrsprung ifrån Giötharne, så wähl som och uthi anseende till det, att wår aldranådigste konung sielf införer uthi dess konungzliga titull, sig wara Swea och Giötha konung, heemstelles aldra oförgripeligast, om icke till det ordet Swea kunde jembwähl tillsättias Giötha rijke.
Med alle dess tillhörige härskaper, land och landskaper. Förfahrenheeten påminner bland annat, uthaf den med Ryssland A:o 1660 uthi Kardis upprättade äfwiga fredens 2 puncht, men serdeles den upå Plyse 1666 hafde ryske tractaten, hwad swårheeter sig kunna yppa, potentaterne emellan, om dheras höga titlar. Heemstelles dy aldraunderdån- och oförgripeligast, om icke till styrkia och befestelse af konungens oföränderliga rätt, kunde desse orden jembwäll indragas: medh alle, så nu tillhörige, som och dhe här effter tillfallande eller tillwinnande härskaper, land och landskaper, till ewerdeliga tijder etc.
§ 2. Som i den konungzliga successionsordningen wijdare warder förmählt. Här wijdh påminnes aldra oförgripeligast, 1:mo om det icke torde wara nödigdt, att högstbem:te successionsordning såsom ett så högwichtigdt instrument, blefwe jembwähl anten fremst eller effterst uthi sielfwa lagbooken inryckt och för een äfwigwarande oföränderlig lag, för allom, af trycket publicerat; 2:do der som den konungzliga cronan skulle komma att ärfwas upå qwinnokiöhnet, som inträdde gifftermåhl med een fremmande printz, huru wijda, som på den hendelsen, een sådan eventual disposition, anten genom sielfwa lagen, eller andre Kongl. förordningar, wore nödig, som betoge hoppet, och förekomme, att rijket der igenom wijd dödelige hendelser, serdeles i mangell af dheras lijfzarfwingar, eij komme att kunna prætenderas eller förfalla under fremmande härskap, hwar om förre tijders efftertenckelige exempell närmare påminna.
§ 3. Beträdes någon af undersåtharne etc. Torde aldra oförgripeligast böra tillsättias: eller någon af dess folck, anhörige, eller hoos sig hafwande giäster, eller och andre fremmande illwilljare och spioner, som sig uthi rijket upehålla. Ty offta har man folck, anhöriga och giäster, som upehålla sig hoos eenom, helst upå grentzohrterne, och experiancen uthi Skåhne lärer, som icke så just äre konungens undersåtare.
Then samme och alle the i rådh äre ther om, eller der af wetta, och icke tillkienna gifwa. Heemstelles aldra oförgripeligast, om här icke borde tillsättias: och alle dhe som wettandes sådane omgåå, hysa och herbergera, och emedlertijdh icke straxt, uthan anseende till wänskap, fruchtan, haat eller afwund, söker med yttersta kraffter och förmågo, sådane anhålla, hindra och afwärja etc. hwarigenom hwar och een må wetta see sig före hwad folck han omgåår och hyser.
Cap. 2 § 1. Konungen är allena etc. Heemstelles aldraunderdån- och aldra oförgripeligast, om icke detta capitel kunde således begynnas: Konungen, såsom sitt arfwerijkes lefwande, sampt högsta och oföränderliga grundwaldz-lag, är allena rådande etc.
Konungen äger macht öfwer heela sitt arfrijke. Uthi anledning af Kongl. Maij:ttz rådz och stenders förklaring, af den 16 och 22 Novembr 1682, och Kongl. Maij:ttz nådigste approbation af den 9 Decembr samma åhr, heemstelles aldra oförgripeligast, om här icke borde tillsättias: Konungen allena äger högsta macht, effter egen godtyckio, öfwer heela sitt arfrijke, lag etc. att stiffta.
Påbiuda eller förändra. Torde böra till läggas: förklara, förmehra, förminska, uphäfwa den af honom sielf eller dess förfäder uthgifne lagen, så och undantaga ifrån lagen, hwem, och hwad honom sielf behagar.
§ 5. Alle embeten i gemehn, effter sitt konungzliga behag, att gifwa och uthdehla. Torde böra till läggas: sampt till- och afsättia alle betiente, så höge som läge.
§ 12. Såsom och krijgh att föhra. Torde böra krijg att föhra och giöra, begynna och ända.
§ 13. Fred och förbund att giöra. Torde böra tillsättias: freed och förbund att sluuta, förändra, och uphäfwa, med hwem och när han det gott finner.
§ 14. Sampt nödiga pålagor etc. Torde böra tillsättias: tull och contributioner, dess undersåtare etc. åläggia.
§ 17. Heemstelles aldraoförgripeligst, om icke uthi sluutet af denna sidste § kunde tillökas: Och hafwe ingen macht att förminska, eller förändra den lag, som konungen gifwer, effter hwilken landet äger allena dömmas och
Cap. 6. Uthi anledning af detta cap., som tahlar om Kongl. barnens underhåld, bröllopzkostnad, och hemgifft, gees anledning att påminna, om det och icke borde uthi lagen införas och determineras, det konungens barn, wijd een eller annan förefallande action och twistig hendelse, böra för ingen annan domare swara, än som för konungen allena, eller den hans Kongl. Maij:tt sielf der till förordnade, och icke plichtige, att stå för någon annan till swars, eller giöra redo för dheras actioner.
Cap. 9 § 1. Then trooheets och lydnos eed, honom swäria, som han them föreläggandes warder. Uthi anledning af förre lagen, som införer sielfwa eeden, effter dhe tijders sätt, och wahl-rijke, gees tillfelle att allerunderdån- och oförgripeligast påminna, om och icke sielfwa formularet af denna nu nödige eeden, serdeles uthi dhe måhl, som äre, och böre wara uthi sig alldeles oföränderlige, oigenkallelige, och uthi sig äfwigwarande, borde och kunde nu jembwähl, om icke uthi alt, doch till een dehl, uthsättias, såsom een lag, nembligen att skohla wara konungen och det kongl. huuset huld och trogen, hans Kongl. Maij:ttz gagn och bästa altijd troligen, flijteligen och oaflåteligen sökia, men skada och förderf, effter yttersta kraffter, afwärja, och uthi tijdh tillkienna gifwa, men uthi synnerheet, igenom denne eeden förplichtas, det Kongl. Maij:ttz souverainitet, öfwer dess arfrijke, oföränderligen bijbehålles, och conserveras, och allena upå Kongl. Maij:ttz rättmätige successorer och arfwingar, fortsatt warder, och hwar och een skyldig och förplichtat, att der på wåga lijf och godz, och icke tillstädia, eller samtyckia, att någon, ehwem det och wore, något præjudicerligit der emot hemblig eller uppenbarlig företager, tahlar eller stemplar, uthan wijdh slijk oförmodelig hendelse, wara högst förplichtat, genast, både att uthan försyn hindra, och jembwähl straxt oförsummeligen uppenbara, och gifwa sådant hans Kongl. Maij :tt tillkienna etc. Och så wijdare hwad Kongl. Maij:tt dem föreläggandes warder -
Cap. 9 § 3. Undersåtarnes trooheet för konungen består ther utinnan. Heemstelles aldra oförgripeligast, om icke här borde, såsom för det förste, tillsättias: att hafwa och hålla konungen, såsom dheras af Gudh sielf tillsatte yppersta och högsta hufwud, här på jorden, öfwer all mennisklig lag, och dy att tijdigt, och i alla måtto, att sökia konungens etc.
Efterkomma konungens budh etc. Torde kunna tillsättias: effterkomma konungens lagh, budh etc.
§ 2. Eller stämplar på något sätt ther eemoth. Torde kunna tillsättias: eller giör sig dehlachtig af någon förrädelig stempling, som uthi Missgierningzbalken om högmåhl uprächnas.
Cap. 10 § 1. Circa finem: ligge i hächtelse een månad wijd wattn och bröd. Detta synes aldra oförgripeligast sträfwa emot det 8 cap. om högmåhl, hwarest § 3 ståår: Finnes orden annorledes, och sådane, som intet röra des embetes heeder och ähra, böthe 40 dahler eller sittie 14 dagar i konungens fengzle wijd wattn och brödh. Hwilcka begge rum, synas oförgripeligast böra rättas, till lijka och enahanda straaff, så wijda dhe begge röra enahanda brått. Lembnas fördenskull aldra oförgripeligast 1:mo om icke straffet borde äfwen så wähl här uthsättias uthi penningar som fengzle, lijka som det ibland högmåhlen uthsätties både till penningar och fengzle. 2:do huru wijda een likheet, må så här uthi, som uthi alle andre tillfellen kunna observeras, emot böther, fengelse, gatulopp och rijsslijtande, så att corporal straffen, emot penningeböther, må uthi slijke måhl, hafwa een proportionerat lijkheet.
Cap. 11:m. Till konungens tienst, och dess rättigheeters i acht tagande. Heemstelles aldra oförgripeligst, om icke här wijd borde tillsättias, konungens befallningshafwandes plicht, att både hörsamma och handhafwa konungens lag, påbud och befallningar: såsom och, med hwad straff dhe böra ansees, som försittia eller försumma konungens påbud, eller öfwerträda och bryta emot konungens, eller på dess wägnar, dess befallningshafwares, förbudh. Wisby den 22 Iunij Anno 1696.
13. Utlåtande från Nyland.
I allerunderdånigst föllie af Hans Kongl. Maij:ttz nådigste willia, hafwa underskrefne, efter ordres, warit här tilsamman, igenomsedt och öfwerläset, både det uthkast af Konungabalken, som Hans Kongl. Maij:tt i nåder pröfwar nödigt låta inflyta uti den til öfwerseende under händer warande lagbooken, och een dehl af Missgierningzbalken, rörande Högmåhl och Edzöresbrott: hwar wid desse äre wåre underdånige och oförgripelige tankar och korte påminnelser.
Konungzbalken.
Med diupaste underdånigheet och wyrdnat, ehrkennes hwad som Hans Kongl. M:tt allernådigst behagadt, iembwähl låta uti den allmänne lagen under denne balck, hwar och een af dess trogne undersåtare till desto nermare underdånig effterrättelse, införa och förmähla om des höga rätt, macht och myndigheet, sampt alle des undersåthares plicht och skyldigheet, uti heela des Kongl. arfrijke; warandes der wid alles wår underdånigste önskan, att den högste Guden, som konungzlige wälden på jorden förordnat och insatt, dem styrker och styrer, wille och nådeligen wår allernådigste konungz höga Kungl. regiemente och macht, altid stärkia och wälsigna, sampt undersåtharne stedze wid den underdånige plicht och skyldigheet ehrhålla och bewara, som dhe dhet eenswäldige höga konungzlige wäldet högst ähre förbundne till. Elliest är wid denne balck eij något af oss funnit, att i underdånigheet påminna, uthan om det skulle skattas nödigt, att wid
1 Cap.
§ 1. Näst effter det ordet landskaper, för större tydeligheet införes och tilsettes: Så dhe hwilka af ålder der under legat eller sedermehra der til wundne ähre, som dhe frambdeles winnas och intagas kunna.
2 Cap.
Effter som jempte det här förmäles, huru som konungens macht och wälde öfwer hehla des arfrijke, är aldeles obeskränkiat, och Hans Kgl. M:tt äger lag och förordningar i alla måhl påbiuda och förändra, iembwähl upnembnes åthskillige speciale regalier; så underställes det Hans Kongl. Maij:ttz allernådigste willia och behag, huru wijda der wid skulle wara nödigt, att och må röras, om des höga och eenskijlte rett uti alle bergwerck, grufwor och perlefiskerier, landzflychtige med frijd och geleigde att benåda, iärnbref och skonsmåhl för skuld och gieldskyldige uthdeela, äganderätten till fyndh och skatter med strandwrak, då han eij i laga tijd sig infinner, at widkennas, academier, gymnasier och scholar inretta, sampt mått och wicht at förordna.
14. Utlåtande från Södermanland.
Underdånigste påminnelser wijdh den af Hans Kongl. Maij:ttz tillförordnade commission, projecterade Konungabalck.
Cap. 1.
1 § Att een konung allenast och ett konungsligit wälde är öfwer hela rijket, och att rijket medh alla dhes dhelar, bör ewärdeliga wara osöndrat.
2 § Konungslige cronan är ärfwande både på man och qwinkönet.
3 § Dhes straff, som bryter eller stämplar här emoot, eller weet dher af, och eij i tijdh uppenbarer.
Ad § 2. Såsom uppå Hans Kongl. Maij:ttz wår allernådigste konungz, sampt dhes uppå man- och qwinkönet effterkommanders och bröstarfwingars höga arfzrätt till sitt rijke heela dhes inbyggiares timmeliga wälfärd beroor, och in tydeligare lagen uti ett så högst angelägit måhl författas, så mycket större tryggheet och säkerheet finner dher wijdh hwar och een trogen undersåtare. Alt så göres dher wijdh den underdånige påminnelse, om icke Hans Kongl. Maij :z höga person, uppå hvilkens kongl. lijfz-arfwingar Swerriges crona erfwandes är till ewärdeliga tijder, må i synnerhet nämbnas, så wähl uti sielfwe Konungabalcken, som Kongl. successionsordningen.
Ad § 3. Att dheras barn, hwilcka emot sin underdånigste edh och trooheetzplicht stifftat irringh och oreda emoot Kongl. successionsordningen, blifwa delachtige af samma föräldrarne förestående olägenheet och wanheder, synes wara så mycket skäligare, som dhe på annan händelse, del hafft, uti hwariehanda lycka och tillwäxande förmonner; men att närmaste slächten, som på intet sätt kunde öfwerbewijsas, medh upsåt, ordh eller gärningar, att hafwa uti een sådan fördömmeligh gärningh conspirerat, skulle dher igenom råka uti fara och twijfwelsmåhl, om sin höga öfwerheetz nådh, kunde synas så mycket efftertänckeligare, som dhen obrotzlige således thorde komma för den brotzlige att lijda, gifwandes 1604 åhrs beslut wijdh handen, att icke allenast närmaste slächten, utan och iämbwähl barnen, så wijda dhe af föräldrarnas föräderie icke kunnat weeta, eller och så öfwermagar warit, hade till een dhel hafft, sin oskyldighet att åtniuta.
Cap. 2.
Hwarutinnan den konungzlige macht och wälde består.
Ad § 1. Emedan Hans Kongl. Maij:tt ett så absolut och fullkombligit wälde öfwer sitt arfrijke och undersåtare tillhörer, att han af sigh sielf dem alla i gemen, och hwar och een i synnerheet, lagh sampt ehwadh rijkzens gagn och bästa fordrar, föreskrifwa må, och alt effter ägit behagh förordna, utan att wara till någon mera än Gudz lagh förbunden, eller räkenskap för sina actioner skylldigh; altså synes oförgrijpeligen alla konungslige rättigheeter utan åtskillnadh wara dher under begrepne, och det konungzlige wäldet så mycket mindre kunna till några wissa och särskillte iura majestatis circumscriberas, som dhe så monge äro, att icke lätt är, dhem att upräkna., warandes oemotseijeligit, att Hans Kongl. Maij:tt, som uti sitt rijke öfwer allt wärdzligit sampt kyrckiowäsendet högsta rätt, sampt een obeskränckiat styrsel hafwer, och så icke mindre macht äger, uti hwarjehanda dher af härrörande måhl, såsom skrock- och ofsockner att bryta, privilegier att utdehla eller uphäfwa, trogne undersåtare medh benådningar ihugkomma, allmänna fastodagar påbiuda, wanrycktade eller af oächta sängh födde medh uprättelse benåda, mynt slå, med hwadh mera; hemställes fördenskull underdånigst, huruwijda det, hwar å det högsta och fullkombligaste wäldet i synnerheet beroor, hwilket Hans Kongl. Maij :tt såsom een souverain och allbiudande konungh tillkommer, allena här uttryckias må.
Cap. 3.
1 §. Om konungens cröningh.
2 §. Om cröningzhielp.
§ 1. Att den konungh, som till regimentet träder, eij förbindes
edh, hwar effter han sitt rijke styra må, i anledningh af den för tijden brukelige Konungabalcken, kunna wij eij annat, än underdånigst finna sådant på æquiteten sigh så mycket mera grunda, som konungens Maij:tt och högheet förnämbligast dher å synes beroo, sampt rijkzens och det gemena bästa fordra, att dhes konungslige wälde, macht och myndigheet, hwilken undersåtarnes rätta frijheetzpellare är, på intet sätt inskränckt warder, förmedelst några dhem förbehollne rättigheeter, privilegier, eller hwariehanda conditioner och hwilckor; kommandes icke heller slijka eds-former öfwereens medh den underdånige förtröstan, som alla undersåtare i gemeen hafwa böra dhessutan, om sin nådige öfwerheetz höga rättwijsa styrelse, hwarföre hwar och een medh underdånigste devotion hafwer att ehrkänna, att konungen i nåder tillseijer sina undersåtare, wijdh dheras rätta religion så och lagh och rättwijsan dhem att beskydda, sampt för all utwärtes öfwerwåldh förswara.
Ad. § 2. Alldenstundh nästföregående cap. in genere förmår, att under konungens macht och wälde är, widh hwariehanda påfordrande fall, nödige pålagor dhes undersåtare åläggia, ty thorde detta, som in specie förmähles om cröningzhiälp, iämbwähl uti det 4:de och 7:de om brölops omkostnadh och begrafningzhiälp, kunna dherunder comprehenderas, så wijda berörde "2 cap. iämbnlijkt, undersåtarne plichtige äro, "utan exception att effterkomma, alt hwadh konungen för skäligt finner dem att påläggia.
Cap. 9.
1 § Om undersåtarnes plicht i gemen.
2 § Förbrytares straff.
Ad. § 2. Remarqueras underdånigst, att ehuruwähl denne casus, enär någon på hwariehanda sätt grijper uti dhe Kongl. rättigheeter, synes wara eenahanda medh dem, som uti det 9 cap. § 1 af Missgärningzbalckens första dhel förmähles, der någon utfärdar sådane bref, som löpa emoot konungens rättigheeter, så synes doch icke straffet komma öfwerens, effter som uti det första utsätties lijf, ära och godz, men uti det sennare ära och lijf.
Cap. 10.
1 § Om konungens rådh.
Ad. § 1 . Sammaledes finnes i denne § straffet skilliachtigt angående den, som neslighet tahlar om konungens rådh, ifrån det, som i det 8 cap. § 3 af Missgärningzbalckens första dhel utsatt är.
Warandes detta, hwadh wij, medh diupaste underdånigheet erkännandes, att Hans Kongl. Maij:tt i nåder behagat wåre underdånigste påminnelser infordra låta, wijdh den projecterade Konungabalcken, icke underlåta kunnat, att allerunderdånigst andraga.
| Herman Fleming. | Gab. Weldt. |
15. Utlåtanden från Lifgedinget[1].
a) Af lagman Johan Stjerneroos.
Till underdånigste föllie af Hans Kongl. Maij:tts allernådigste förordning, insinueras desse fåå och oförgrijpelige påminnellser, wijd dhen af Kongl. Lagecommissionen communicerade Konungebalck, hwarmed jag eij dristat, För hans höggreflige Excell. Kongl. rådetz præsidentens och gouverneurens högwälborne grefwe Carl Gyllenstiernas itererade ordres skull, alldeles utheblifwa, fastän jag mig icke allenast siällf oskickelig pröfwat uthi Hans Kongl. Maij:tts höga souveraine rätt och myndigheet att raisonera; uthan och häradzhöfdingarne med borgmästarne uthi Hennes Kgl. Maij:tts rijkzenkiedrottningens lijfgedinge, sig förklarat, intet hafwa dherwijd att påminna; allt doch Hans Kongl. Maij:tts allernådigste wählbehag och Kongl. commissionens mognare och högwijsare ompröfwande i underdånigheet hembställandes och submitterandes.
Cap. 1.
§ 1. Effter som konungarna af ållder sig hafwa skrifwit såwähl till Giötha som Swea rijke, hwilket icke är en ringa deehl dheraf, så synes något efftertänkeligit, det ordet Giötha att uthlåta.
§ 2. Såsom uthi nya lagen och Ärfdaballcken, i mangell af ächta arfwingar, och oächta för laga arfwa synes blifwa förklarade, hwillkom den Kongl. cronan eij lärer competera, om sådanne uthi frambtijden skulle komma till att existera; så thorde till hwariehanda oroligheters förekommande, per expressum ächta mannelige afkomma ehrfordras uthi lagen att införa.
Item, om arfzrätten till Kongl. cronan skulle medh tijden någon af qwinnokiöhnet tillfalla, som träder i gifftermåhl medh en uthländsker herre, och den arfregerande drottningen uthan bröstarfwingar döör, måtte lätteligen Kongl. cronan af effterlefwande konungen och hans närskyllda igenom gifftorätt erffteligen prætenderas, och således een oroligheet opkomma emillan dhem, och den döda arfägande drottningens sijdo arfwa. Hwarom, medh mehra och huru wijda cronans arfzrättigheet till sijdoarfwa må extenderas, uthan all twifwel uthi successionsordningen lärer stadgat blifwa; dy woro önskeligit, berörde successionsordning uthi Kungaballcken inbegrepes.
§ 3. Såsom een trogen och rättsinnad undersåthe icke mindre fruchtan bäär till konungens rättwijsa hämbd öfwer den bråtzelige, änn een försäkran hafwer om des Kongl. nådh och mildheet emoot den bråtzeliges oskylldige barn och slächt; så draga och altijdh desse seenare den underdånige tillförsicht, att i nåder ansees wijdh den bråttzliges förwärkade egendomb, som och ståår uthi konungens behag, huruledes han på des barn och närmaste slächt således täckts reflectera, uthan att dhe till lijka för sigh siällfwa måge befahra någon delachtigheet uthi den dömbdes brått till lijf, ähra eller gods, för blåtta skylldskapen skull.
Cap. 3.
Hembstelles och i underdånigheet, att enär en uthländsker herre eller konung tillträder regementet igenom gifftermåhl, som rijketz beskaffenheet, lagh och stadgar sig icke bekandt hafwer, om han icke må undersåtarne annan försäkran giöra, änn den konung, som till cronan buhren och födder är?
Cap. 8.
Wijd Kongl. testamenters upprättande thorde nödwändigt reqvireras, och här införas, att dhe samma lijkmätigt successionsordningen inrättas, så och den händellsen förekommas, ifall een regerande konung eller dronning, som uthan lijfzarfwingar afföllo, skulle i framtijden emoot all förmodan fatta behagh, konungarijket eller des disposition eenom eller androm serdeles uthländske herrskaper att testamentera och updraga. Hwillket med allt öfrigt Hans Kongl. Maij:tz allernådigste wählbehagh underdånigst heemställes.
Iohan B. Stierneroos.
b) Af lagman Fredenhielm.[2].
Effter Hans Kongl. Maij:tz allernådigste uthgångne befallningh, sampt der på fölliande Kongl. Rådetz, Presidentens och Gouverneurens H:s Gref. Excell:s högwälborne Hr Carl Gyllenstiernas ordres, inkomma wij här undertecknade i diupaste underdånighet medh några aldeles oförgrijpelige påminnelser öfwer Konungzbalken, bediandes att denne wår underdåniga lydna sampt wählmeenta trooplichtigheet emoth wår nådigste konungh sampt des Kongl. famille med nåder uptagas och ansees måtte.
Cap. 2 § 1. Hwarutinnan den konungzlige macht och wäldet består.
Ad ea verba: lag, stadgar och ordningar så i werldzlige som kyrkie rätt att stiffta. Enär någon nödwändigh revision eller förandringh öfwer wår allmänne lagh medh tijden hoos hans Kongl. Maij:tz effterkommande, i tredie och fierde ledh etc. skulle fodras, i synnerheet när regementet fölle på qwinkönet, dhe kongl. princesserne, widh hwilket tillfälle een fremmande förste komme i rijket, icke warandes bekant om rijksens lägenheet och tillstånd, såsom och att provincierna och landzorterna till deras tarfwer, art och beskaffenheet äre mycket skilde från hwar andra, woro önskandes i förmågo af Kongl. Maij:tz rådz och samptl. ständers underdånigste förklaringh af den 16 Novemb. 1682 sampt der på fölliande Hans Kongl. Maij:tz egen nådigste approbation af den 9 Decemb. bemelte åhr, att ständerne finge då som nu, icke af någon rättigheet eller förfång uti den kongl. högheet, utan af nådigst kongl. bewågh part deraf, att inkomma medh deras underdånigste tanckar uti det dhe oförgrijpeligen tyckte wid sådant tillfälle wara nödigt och nyttigt. Hwilket i diupaste underdånighet hemstelles Kongl. Maij:ts högst begripliga försichtigheet och omsårg till sitt rijkes bästa.
Ad ea verba: högsta domb hafwa etc. och sanningen i allahanda ährender, antingen effter laga process eller sitt konungzliga gottfinnande uthleeta. Desse ord förstå wij oförgrijpeligen sålunda: att Hans Kongl. Maij:t högst wäldigh, är icke tillbunden någon process för sin höga person, mycket mindre den, som undersåtarne högst skyldige är att observera, utan kan sanningh uthleeta, det är: een förekommen saakz natur och egentlige beskaffenheet efftersökia och uthleeta, när, huru och hwarest Hans Kongl. Maij:t bäst och behageligast finner. Och i des nådigste revisions förekommande saaker, än skiönt undersåtarne eller andre fremmande, hwilcka strängeligen som sagt är, böra wara processen tillbundne, hafwa af fåkunnigheet eller hwariehanda annan orsaak, widh ordinarie domstohlarne icke fullgiordt den samma, ändoch icke des mindre widh konungens höga rättwijsaste thron niuta saken till godo, effter befundne meriter och beskaffenheet, hwilket ock i andra rijken sampt republiqver practiceras. In camera imperiali nullitates processus, causæ principali non præjudicantes, sed tantum figuram solennitatemqve iudiciorum respicientes, non attenduntur, cum alias de meritis causæ ex actis sufficienter et liqvido constat. Och står allenast i Hans Kongl. Maij:ttz nådigste omdömme, att annorledes afstraffa committerade fehlachtigheeter i processen, än medh heela hufwudsakens förlust, där han eliest i sigh sielf godh befunnes, medan processen är för sakens uthförande skull, men icke twert om; hwilket wij utan præjudicio underdånigst till denne puncts större förklaringh påmint.
Ad ea verba: öfwer alla saaköron att förordna, doch måhlsäganden sin rätt förbehållen; här synes alla saakören bytas i twenne dehlar emellan konungen och måhlsäganden; men i dhe fölliande Missgiärningzbalkarna så wähl som tillförende af lagen uthgånget är, finnes dhe treedeelte (undantagandes hwadh uthtryckeligen konungens eensaak är) emellan målsäganden, konungen och häradet eller staden.
Ad ea verba: krijgh att föra. Såsom alt defensive krijgh är naturbilligt och uhrsächteligit, så är alt offensive betänkeligit; altfördy frågas i underdånigheet oförgrijpeligen, om det icke woro Hans Kongl. Maij:ttz effterkommande så wähl dhe regerande som lydande, säkert och nyttigt, när offensive krijgh begynnas skall, besynnerlig sedan konungzlige familien genom bijläger medh tijderne blifwer ju mehr och mehr beblandat medh fremmande blodh, att sammankalla Kongl. Maij:tz ständer som ett större concilium, hwar widh dhe tänckia skola sigh wara dijt komne mehr att lyda än råda.
Cap. 3.
Ad ea verba: Han tillsäger och så sina undersåtare etc. Kanske wore rådligit Hans Kongl. Maij:ttz effterkommande, sedan den Kongl. familien genom echtenskap medh fremmande blodh, som förr underdånigst påmint, blefwe beblandat, att denne tillsäijelsen, skriffteligen försäkrat, bekräfftades medh eed af desse trenne hufwudpuncter:
att han den reena ewangeliske läran etc. och alle sine undersåtare widh nödwändigh och nyttig landzens lagh och rättwijsan, beskydda; theslijkest sitt rijke för alt uthwärtes öfwerwåld förswara.
Cap. 6.
§ 2. Om Kongl. barnens bröllopskåstnad och hemgifft.
Woro önskandes, att dhe Kongl. printzer och princesser altid sökte sigh gemåhler af den reena ewangeliske lähran, eller i fall det för Kongl. husetz säkerheet och rijketz wählfärd icke altid erhållas kunde, åhtminstone dhe då aldrigh wore catholske (papistiske) i regard till den stoora olägenheet sampt owäsende, som förorsakades wårt rijke genom mariagen med Pålniska princessan, sedan Sweriges dråttningh, Catarina Iagellonica.
Ehuruwähl wij medh alle rättsinnige patrioter så af högre som nedre stånd och wilkor, trohierteligen önska, att Gudz nåde täcktes medh godh hälsa i många otahlige åhr uppehålla hans Kongl. Maij:tt widh des högsta wälde, macht och herligheet, jemwähl och dhe Kongl. lijfzarfwingarne måtte äfwen så florera till oändelige leeder, så länge himmelens dagar wara; dock icke des mindre, om Gudh for wåre och wåre effterkommandes stora synder skuld låte om sijder detta af rijkzens inbyggiare högstälskelige kongl. blodet aldeles uthslåckna, kan wår ringa umhugsan och kårta förstånd icke uthsee, huru då med regementet och successionen förfahras skall, dy förfrågas underdånigst, om Hans Kongl. Maij :tt wår högsta wärldzlige herre, hwilken Gudh och så medh högsta förståndet och försichtigheeten begåfwat, icke nådeligen täcktes till dess rijkes stedze warande roo och säkerheet, att något på berörde händelse måtte i denne balck, som een publiqve lagh infördt blifwa.
Cap. 10.
Om konungens rådh.
Ad ea verba: Ingen må tahla uppå konungens rådh det som des heeder och ähra angår etc. Denne lagh är upreepat i det ottonde capitlet Högmåhlsbalken medh det additament: een eller fleere, och det eij fulltyga kan; kanskee torde denne lagen, som ett högmåhl, där bättre finna des rum; hwar widh synes oförgrijpeligen wara een märckeligh åthskildnat emellan konungens hehla rådh (senatum) och ett rådh eller högt förnähm membro där af (senatorem) och altså när något ährerörigt eller neesligit i detta fallet talas, böra fölia åthskilligt straf; swårare i det förra och mindre i det seenare; hwilken åthskildnat wår än brukelige lagh 12 cap. Konungabalken Stadslagen i sämbre collegio (borgmästare och rådh) attenderat. Elliest kunna och offta Kongl. råden wara inwecklade i rättegångzprocesser, på hwilken händelse dhe icke considereras i regard till deras höga embete, utan som wederparter, och altså hwadh på een eller annan sijda till hwars och eens upsåtz rättmätiga befrämiande eller defension skrifwes, må icke appliceras till detta, utan andre cap. i lagen, angående undersåtarne i gemeen, hwilken åthskildnat Kongl. Maij:tt sielf nådigst den 4 Decemb. 1680 på ridderskapets och adelns underdånigst insinuerade ährender, till hörsam effterrättelse lämbnat hafwer.
På häradzhöfdingarnes i Wadstena lään sampt borgemästares och rådz i Wadstena och Schenninge, så och ägne wägnar.
Pehr Fredenhielm.