Svea rikes häfder/Rättelser och tillägg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  Fortsättning av konungalängden till nionde århundradet
Svea Rikes häfder
av Erik Gustaf Geijer

Rättelser och tillägg
Tabell I  →


[ I ]


rättelser och tillägg.

S. 25. n. 8 Angående Upsalas medeltemperatur är jag nu i tillfälle att, efter utdrag af här hållna meteorologiska Dagböcker från och med år 1774 till och med 1823, kunna meddela följande fullständigare underrättelser. Medium för hela denna tid af 50 år är + 5°30' Celsii Thermomet. Medeltemperaturen under hvarje Decennium af detta halfva århundrade har förhållit sig på följande sätt: Åren 1774—1783, inclus. + 5°62': 1784—1795, +4°99': 1794—1803, +5°76': 1804—1813, +4°81': 1814—1823, +5°33'.

S. 52. Orden: Öfvergång till inhemska Häfder — gå ut i öfverskriften.

S. 54 r. 9. Hyporeerna l. Hyperboreerna.

S. 82 r. 2 (och på flera ställen) Ptolomæus l. Ptolemæus.

S. 85 r. 12 uppifr. år 518—521 l. år 494.

S. 109 n. 2. Ändelsen Vare i folknamn är den Angelsaxiska, Veriar den Nordiska.

S. 113 n. 10 snialler l. sniallan.

S. 115. n. 2. Jornaker l. Jonaker, Jormanrek l. Jormunrek, Skalder l. Skalda.

S. 125. n. 4. bör så förstås, att Jordanes likväl ej utsträcker sina Acatziri till sjelfva Baltiska hafvet, hvars kust Esterne innehade, utan sätter dem söder om dessa.

S. 125 n. 9. Avares, qui et Huni. Radulfus de Diceto ad an. 804 ap. Twysden. Hist. Angl. Scriptt. Namnet Huner är för öfrigt mångtydigt. Hvad fabelagtiga Isländska Sagor och åtskilliga andra [ II ]berättelser från medeltiden förmäla om Huner (namnet skrifves äfven Chuner) i sjelfva Skandinavien, har troligen blifvit föranledt af det dermed likljudande folknamnet Quener.

S. 128. Ett annat MS af den Svenska Sagan om Thidrek har sedermera funnits på Kgl. Biblioteket i Stockholm. Jfr. Iduna X. H. s. 282.

S. 175 n. 5. Åke-Thor l. ÅkeThors.

S. 197 n. 3. Müller l. Torfæus, Series Reg. Dan. p. 255.

S. 200 n. 9. And. Rudman, hvilken år 1697 utsändes såsom prest till Nya Sverige vid De la Ware floden i Norra Amerika, skrifver i bref till Prof. Jacob Arrhenius i Upsala s. å. att Vindrufvor och Vinbär der vexte vilda. Palmsk. Saml.

S. 236 n. 5. Det här förekommande påståendet få vi rätta. Ibland Odens namn är ock det af Solens Skapare, Skalda p. 94; och han var således, i sin högsta bemärkelse, den Gud, hvilken visare Hedningar tillbådo såsom den der skapat Solen.

S. 336. Att Surtur (den svarte) verldsförbrännaren, långt ifrån att vara en högre uppenbarelse af sjelfva gudomligheten (såsom någre förmenat), i den Nordiska Mythologien är en ond varelse, synes ej blott deraf, att Loke, Hel och Jättarne äro hans bundsförvanter i den sista striden, utan äfven af den omständighet, att Surturs namn i Skalda s. 209 förekommer bland Jothnaheiti (Jättebenämningar), hvilka i allmänhet utmärkte förhatliga föremål.

S. 265 n. 4. Spår till Alliteration förekomma äfven stundom i de Nordiska Kämpevisorna.

S. 274 r. 4 han som l. han.

S. 375 n. 9. Getinum l. Geticum.

[ III ]S. 404 n. 5. l. Gulathingslagen cit. af Verelius till HervararSaga p. 69.

S. 411 r. 5. Den Thorsdrápa, hvaraf ett fragment finnes bibehållet i Skalda, är ej af Thiodolf utan af Ejlif Gudrunason, äfven en hednisk skald.

S. 431 n. 9. Matthæus Westmonasteriensis, Flores Historiar. p. 325, öfversätter sjelfva namnet Sceaf med Garba, Frumenti manipulus (Kärfve).

——— n. 10. Gothiod är Gudarnas folk, Godjod Gudarnas afkomma (af Jod, soboles).

S. 437 r. 6 och det l. och

S. 445 n. 1. querelam l. quendam.

S. 460 n. 2. Det öfriga af Fundin Noregr finnes ock i Olof Tryggvas. S. Ed. Skalholt mot slutet.

S. 472 n. 2. Det synes derföre vara med allusion på sjelfva namnets betydelse, som skalden Brage den Gamle, Yngl. S. c. 5, kallar Gylfe för den guldrike.

S. 552. "De första Christna Missionsberättelser om Sverige." — Hvad ur Ansgarii Lefverne skulle kunna om Sverige anföras för denna tid, spara vi till berättelsen om Christendomens införande. Här vilja vi blott anmärka, att de i vita Ansgarii c. 10 och c. 16 omtalda Svenska Konungar Bern (år 829) och vidare Anondus svara mot Isländska Langfedgatalets Björn på Håga och dess samkonung Emund. Men den Oleph eller Olaph, hvilken Ansgarius vid sitt andra besök i Sverige (år 853) fanns såsom Svenskarnas Konung (Rex Sveorum) i Birca (Vita Ansg. c. 23), omtalas icke af Isländarna.


______________