Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Chronologia

←  Namnregister

Biblia, Det är All den heliga Skrift Med Förklaringar av Peter Fjellstedt Chronologia eller Tideräkning

Språkregister  →

Chronologia, eller Tideräkning,

öfwer de förnämsta och märwärdigaste tilldragelser i Gamla och Nya Testamentet.

(Anförda efter Luther, Calvin och Calovius.)

	Luth.	Calv.	Cal.
Gud skapade himmel och jord, och sist menniskan till sitt beläte, 1 Mos. cap. 1 och 2.	1
Menniskan bedragen af ormen, faller af ifrån Gud; men igenom qwinnans säd lofwas henne nåd emot synden; lif emot döden; den Helige Ande emot djefwulen, 1 Mos. cap. 3.
De första menniskor föddes utom paradiset, 1 Mos. 4: 1, 2.	2
Kain och Habel offra; Habel mördas af sin broder, 1 Mos. 4: 3, 8. Wid pass	60
Seth födes, 1 Mos. 5: 3.	130
Enos födes, 1 Mos. 5: 6.	235
Man begynte att predika om Herrans namn, Evangelium om qwinnans säd, cap. 4: 26.
Kenan födes, 1 Mos. 5: 9.	325
Mahalaleel födes, 1 Mos. 5: 12.	395
Jared födes, 1 Mos. 5: 15.	460
Henoch, den sjunde ifrån Adam, födes, 1 Mos. 5: 18.	622
Mathusalah födes, 1 Mos. 5: 21.	687
Lamech, Noas fader, födes, 1 Mos. 5: 25.	874
Adam dör. 1 Mos. 5: 5.	930
Henoch upptages af Gud i sin ålders 365 år, och blifwer icke mera sedd, 1 Mos. 5: 23, 24.	987
Seth dör i sin ålders 912 år, 1 Mos. 5: 8.	1042
Noah, den andre werldens fader efter syndafloden, födes,, 1 Mos. 5: 8.	1056
Enos, den tredje ifrån Adam dör i sin ålders 905 år, 1 Mos. 5: 11.	1140
Kenan dör i sin ålders 910 år, 1 Mos. 5: 14.	1235
Mahalaleel dör i sin ålders 895 år, 1 Mos. 5: 17.	1290
Jared dör i sin ålders 962 år, 1 Mos. 5: 20.	1422
Noah predikar bot och bättring; bygger arken, nemligen 120 år före syndafloden, 1 Mos. 6: 3, 12–14. Wid pass	1536
Noah, femhundrade år gammal, födde tre söner, 1 Mos. 5: 32.	1556
Lamech dör i sin ålders 777 år, 1 Mos. 5: 31, den förste menniska, som dog en naturlig död före sin fader.	1651
Methusalah dör näst före syndafloden i sin ålders 969 år, och hafwer lefwat längst af alla menniskor, 1 Mos. 5: 27.	1656
Syndafloden kommer i begynnelsen af Noahs sjette hundrade ålders år, 1 Mos. 7: 11, 17.	1656	1657	1656
Syndafloden upphör: och gick Noah med de sina och alla djuren utur arken, och offrade Gudi ett tackoffer, 1 Mos. 8: 18, 20.	1657	1658	1657
På detta den nya werldens första år gjorde Gud ett förbund med Noah och hans efterkommande, att Han icke mer wille förderfwa hela werlden igenom en syndaflod; och satte regnbågen till ett tecken, 1 Mos. 9: 9, [et]c.
Noah uppfinner winträd, och sättet att sköta det, och är den förste som wardt drucken; hwaraf hans yngste son Ham förargades, 1 Mos. 9: 20.
Arphachsad födes, 1 Mos. 11: 10.	1658
Salah födes, 1 Mos. 11: 12.	1693
Eber födes, 1 Mos. 11: 14.	1723
Peleg födes, och blifwer så kallad, derföre att uti hans tid werlden delades, 1 Mos. 10: 25; cap. 11: 16.	1758	1757	1757
NB. Det tros, att på denna tid de Nimrodianer begynt att bygga uti landet Sinear ett högt torn tillika med en stad; hwilken derföre, att Gud förbistrade deras tungomål så att de måste upphöra, blef kallad Babel, 1 Mos. 11: 4, 9.
Regu födes, 1 Mos. 11: 18.	1787
Nimrod, Hams sonson, förhäfwer sig att råda öfwer andra: och här begynnes den Babyloniska monarkien, 1 Mos. 10: 8.	1788	1781
Serug födes, 1 Mos. 11: 20.	1819
Nineve bygges af Assur, 1 Mos. 10: 11.	1832
Nahor födes, 1 Mos. 11: 22.	1850	1849	1849
Tharah, Abrahams fader, födes, 1 Mos. 11: 24.	1879	1878	1878
Abram födes, 1 Mos. 11: 26.	1949	1948	2008
Sarai, Abrams hustru, födes, är således tio år yngre än han, 1 Mos. 17: 17.	1959	1958	2018
Noah dör, sedan han lefwat efter syndafloden 350 år, 1 Mos. 9: 28, 29.	2007	2006	2006
Thara drager med sin son Abram utur Ur i Chaldeen och kommer till Haran, 1 Mos. 11: 31.	2020
Abram warder i sitt 75 år af Gud kallad utur Haran in i Canaans land, 1 Mos. 12: 1.	2024	2023	2083
Wid denna tid infaller en dyr tid, så att Abram med sitt folk måste draga till Egypten, 1 Mos. 12: 10.
Ifrån denna resa till Israels barns uttåg ur Egypten, förlupo 430 år, Gal. 3: 17. 2 Mos. 12: 40.
Sarai, Abrams hustru, gaf honom Hagar till hustru, 1 Mos. 16: 1, [et]c.	2034	2033
Ismael födes utaf Hagar, 1 Mos. 16: 15.	2035	2034	2094
Gud gör med Abram ett förbund, och befaller honom att omskära sig: förändrar hans och hans hustrus namn, att han framdeles skulle heta Abraham, men hon Sara, 1 Mos. 17: 5, 9, 15.	2048	2047
Sodom och Gomorra, Adama, Seboim, förstöras genom eld af himmelen, och Lots hustru blifwer en saltstod; Loy bedrifwer blodskam med sina döttrar, 1 Mos. 19: 24, 26, 33.	2048	2047
Isaac födes av Sara, i Abrahams 100 ålders år, 1 Mos. 21: 1, 5.	2049	2048	2108
Abraham förskjuter Hagar med hennes son Ismael, 1 Mos. 21: 10, 14.	2053
Abraham försökes af Gud, och befalles att offra sin son Isaac, 1 Mos. cap. 22.	2062	2063
Sara dör uti Hebron, 1 Mos. 23: 1.	2086	2085	2145
Isaac tager Rebecka, Bethuels dotter, till hustru i sitt 40 ålders år, 1 Mos. 24: 67; cap. 25: 20.	2089	2088
Jacob och Esau födas, i Isaacs 60 ålders år, 1 Mos. 25: 25, 26.	2109	2108	2168
Abraham dör, 1 Mos. 25: 7, 8.	2124	2123	2183
Då Esau war 40 år gammal, tog han till hustru Judith Beeri dotter, och Basmath Elons dotter, hwilka gjorde Isaac och Rebecka idel förtret, 1 Mos. 26: 34.	2149	2148
Sem, Noahs son, dör, 1 Mos. 11: 11.	2159	2158	2158
Ismael dör, 1 Mos. 25: 17.	2172	2171	2231
Jacob får af sin fader wälsignelsen framför Esau, af hwilken han förstfödslorätten köpt för en grynwälling: flyr till Mesopotamien; på wägen om natten ser Jacob himmelsstegen, och får löftet in den utlofwade säden; kommer tilll Laban, sin moderbroder, och tjenar honom i 20 år för hans två döttrar, och någon boskap, 1 Mos. 27–31 cap.	2186	2185
Jacob, sedan han tjent i sju år för Rachel, håller bröllop; men Lea lägges bedrägligt i hennes ställe; efter sju dagar får han ock Rachel till hustru, mot willkor, att tjena för henne andra sju år, 1 Mos. 29: 20, 28.	2193	2192
Jacobs barn, 1 Mos. 29: 31, [et]c.	2194	2193
Joseph födes af Rachel, 1 Mos. 30: 23.	2200	2199	2259
Efter 20 år drager Jacob ur Mesopotamien, utan Labans wetskap; Rachel stjäl sin faders afgudar; Laban jagar efter dem; Jacob brottas med Gud och kallas Israel; Jacobs och Esaus möte på wägen, 1 Mos. 31–33 cap.	2206	2205
Jacobs dotter Dina spatserade bort sin jungfrukrans, och wardt lägrad af Sichem, Hemors son: Simeon och Levi, Jacobs söner, hämnas denna smälek på Hemor och allt mankön i Sichem, dräpande dem med swärd, 1 Mos. cap. 34. Wid pass	2214	2215
Rachel föder Benjamin, på wägen ifrån Bethel till Ephrath; dör och begrafwes wid wägen till Ephrat, 1 Mos. 35: 16.	2215
Joseph, i sitt 17 år såld af sina bröder åt Ismaeliterna, hwilka sedermera sålde honom åt Potiphar i Egypten, 1 Mos. 37: 18.	2217
Somlige föra Jobs historia till denna tid.
Juda, Jacobs son, besof owetande sin sonhustru Thamar, 1 Mos. 38: 18.	2223
Joseph flyr otukt; låter hellre kasta sig i fängelse; uttyder för konungens skänk ochb bagare deras drömmar, tu år före sin befrielse, 1 Mos. 39–41 cap.	2228
Isaac dör i sitt 180 år, 1 Mos. 35: 28.	2229	2228	2288
Joseph uttyder Pharaos dröm: blifwer en förste i Egypten, 1 Mos. 41: 25, [et]c.	2230	2229
Här begynnas de sju fruktbara åren i Egypten, 1 Mos. 41: 47.	2231	2230
Wid denna tid födde Joseph barn med Asnath, Potipheras dotter; och kallade dem Manasse och Ephraim, 1 Mos. 41: 50.	2234
Här begynnas de torra åren, på hwilka hunger och dyr tid följde.	2237	2238
Jacob drager med hela sitt hus til Egypten, sedan han låtit hemta sig twänne gånger spannmål igenom sina söner, hwilka det med deras okände broder Joseph underligen gick i hand, 1 Mos. 43–45 cap.	2239	2238	2298
Jacob dör i Egypten, sedan han der i 17 år lefwat hade, och warder förd ur Egypten i Canaans land, och begrafwen i sina fäders grift, 1 Mos. 49: 32, 33; cap. 50: 13.	2256	2255	2315
Joseph dör i sitt 110 år, och wardt lagd i en likkista, 1 Mos. 50: 26.	2310	2309	2369
Här begynnas Israels folks träldomsår i Egypten, hwilka, såsom somlige mena, hafwa warat 144 år.	2314	2313
Aaron födes 3 år före sin broder Mose, 2 Mos. 7: 7.	2371	2369	2430
En befallning af Pharao, att de Ebreers barn skulle dräpas, blef af jordgummorna icke fullbordad, 2 Mos. 1: 16, 17. Mose födes tre år efter Aaron, warder underligen i en rörkista bewarad och af Pharaos dotter uppfödd, 2 Mos. cap. 2.	2374	2372	2433
Man håller före att Josua är född	2407	2408	2459
Mose i sitt 40 år, tänkte att bese sina bröder, Israels barn, och såg en lida orätt; honom halp han, och slog Egyptiern ihjäl: flyr till Midian, och tager Zipora, Raguels dotter, till hustru och blifwer hos honom i 40 år, 2 Mos. 2: 11. Ap.G. 7: 23, [et]c.	2414	2413	2473
Caleb, Jephunnes son, födes	2415	—	2474
Amram, Mose fader, dör i sitt 137 år, 2 Mos. 6: 20.	2441
Mose waktade sin swärfaders får, blef af Gud kallad att frälsa Israel ur träldomen; hans broder Aaron gafs honom till hjelp, att föra ordet, 2 Mos. 3, 4 cap.	2453	2452
Israels barn draga utur Egypten; och hafwer sig i detta år tilldragit allt det som skrifwet är i 2 Mos. cap. 11, intill 2 Mos. 40: text?40 cap. Isynnerhet Påskens instiftande, 2 Mos. cap. 12, och lagens utgifwande, 2 Mos. 19, 20 cap.	2454	2453	2513
Tabernaklet uppsattes i öknen, i 2 året efter uttåget, 2 Mos. cap. 40.	2455	2454	2514
Påska den andra gången hållen, 4 Mos. 9: 2.
Mirjam, Moses och Aarons syster, dör i öknen Sin, 4 Mos. 20: 1, 28.
Mose slår på hälleberget, som gifwer watten, 4 Mos. 20: 11. Kopparormen, 4 Mos. 21: 8. Josua, Nuns son, förordnad till en förste i Mose ställe, 4 Mos. 27: 18.	2493	2492
Mose dör i de Moabiters land i sitt 120 år, 5 Mos. 34: 5.	—	2493	2553
Josua förer Israels barn öfwer Jordan i det förlofwade landet; och begynner att utrota de Cananeiska konungar, Jos. 1–5 cap.	2494	2493
Staden Jericho warder underligen wunnen och ödelagd, blott Rahab med sin slägt wardt frälst, Jos. cap. 6.
Det förlofwade landet utskiftas igenom lott ibland Israels barn, Jos. 14 intill 19 cap.	2500	2499
Tabernaklet uppsättes i Silo, Jos. 18: 1.	2503
Josua dör, 110 år gammal, sedan han efter Mose död förestått Guds folk i 18 år, Jos. 24: 29.	2511	2518	2569
Wittnesbördets tabernakel war denna tid i Sichem, Jos. 24: 25.
Athniel dömer Israel 40 år, Dom. 3: 9, 11.	2512	2536
Israels barn tjena Cusan Risathaim, konung i Mesopotamien, i 8 år; warda frälste genom Athniel, Dom. 3: 8, 9.	2513	2547	2599
Ehud dömer Guds folk i 80 år, Dom. 3: 15, 30.	2552	2591	2679
Samgar, en förträfflig hjelte, frälsar Israel, Dom. 3: 31.	2632	2631
Gud frälste sitt folk ifrån träldomen under Jabin de Cananeers konung, igenom Debora och Barak, hwilka nederlade Sisera, Dom. 4, 5 cap.	—	2668	2719
Gideon frälste Israel utur de Midianiters hand, och regerar 40 år, Dom. 6–8 cap.	2672	2687	2759
Abimelech, Gideons son, inkräktar riket; dräper sjuttio sina bröder; tages ynkeligen af daga, då han näppeligen 3 år regerat hade, Dom. 9 cap.	2712	2718	2769
Thola dömer Israel i 23 år, Dom. 10: 1, 2.	2715	2721	2772
Jair, dömer Israel i 22 år, Dom. 10: 3.	2738	2744	2795
Jephta slår de Ammoniter, gör ett dåraktigt löfte, Dom. 11: 30. Dömer Israel i 6 år, cap. 12: 7.	—	—	2817
Ibzan ifrån BethLehem, dömer Israel i 7 år, Dom. 12: 8, 10.	2767	2785	2823
Elon, en Sebulonit, dömer Israel i 10 år, Dom. 12: 11.	2773	2792	2830
Addon, en Pirgathonit, dömer Israel i 8 år, Dom. 12: 13, 14.	2783	2802	2840
Simson gjorde Philisteerna stor skada, och dömde Israel i 20 år, Dom. 13–16 cap.	2791	2830	2848
Simson rycker omkull huset, i hwilket Philisteerna sammankomne, och dör tillika med 3000 Philisteer, Dom. 16: 27, 30.	2810
Eli öfwerstepresten, är tillika Domare i 40 år, 1 Sam. 4: 18.	2811	—	2868
Tabernaklet och arken hafwa warit på denna tiden i Silo, och der förblifwit i 40 år, till Eli död, 1 Sam. 1: 3.
Samuel födes, 1 Sam. 1: 20.	2814
Samuel kallas af Gud, att förkunna Eli och dess efterkommande Guds wrede och straff, 1 Sam. cap. 3.	2828
Israeliterna warda af Philisteerna slagne; arken tages; Eli söner warda slagne i striden; Eli bryter halsen och dör, 1 Sam. 4: 10, 18. De Philisteers afgud Dagon sönderslås för arken, 1 Sam. 5 och 6 cap. Samuel kommer i Eli ställe,	2850	2815	2908
Philisteerna sände arken tillbaka med stora skänker, 1 Sam. 6: 10.	2851
Konung David födes	2860	—	2918
Israeliterna begärde en konung, hwilket dem af Gud bewiljades, 1 Sam. 8: 5.	2881	2875
Saul, Kis son, warder på Guds befallning af Samuel smord till konung, 1 Sam. 10: 1. Slår de Ammoniter, 1 Sam. 11: 11.	—	—	2938
Saul andra gången smord, och i Gilgal i riket stadfäst, 1 Sam. 11: 15.	2882
Saul försyndar sig i det han i Gilgal sjelf offrar, förr än Samuel kommer, och warder honom förkunnadt, att hans rike icke skall bestå, 1 Sam. 13: 9, 13.	2883
Jonathan winner öfwer de Philisteer; men råkar derföre hos sin fader i lifsfara, 1 Sam. 14: 13, 14, 44.	—	2876
Saul syndar åter, i det han icke gaf till spillo boskapen och de Amalekiters konung, 1 Sam. 15: 9.	—	2879
David, Isai yngste son, warder första gången af Samuel smord till konung, 1 Sam. 16: 13. Och kommer till Saul, v. 21.	—	2880	2940
David slår Goliath, 1 Sam. 17: 49–51.	2884	2881
Saul förföljer David, som måste blifwa landsflyktig, 1 Sam. cap. 18, nästan intill ändan af boken.	2885	2882
Samuel dör, förr än David flyr till Philisteerna, 1 Sam. 25: 1.	2889	—	2946
Saul söker spåqwinnan i En-dor, förlorar slaget, och omkommer med tre söner, 1 Sam. 28 och 31 cap.	2890	2890	2948
David andra gången smord till konung, 2 Sam. 2: 4.	2891	2890
Abner, Sauls härhöfwitsman, gjorde Isboseth, Sauls son till konung öfwer Israel, 2 Sam. 2: 9. Hwilken regerar tu år, v. 10.
Isboseth mördas, 2 Sam. 4: 7.	2893	2892
David smord till konung öfwer Israel, 2 Sam. 5: 1, 3.	2893	—	2956
David hemtar arken ifrån Kirjath Jearim, och förer henne först till ObedEdoms hus och sedan till Jerusalem; men warder af Michal, Sauls dotter, sin gemål, begabbad, 2 Sam. 6: 10, 13, 16.	2899	2901	2959
David faller i hor och mord, 2 Sam. 11: 4, 15.	2910	2906
BathSeba föder ett barn, hwilket straxt dör, 2 Sam. 11: 27; cap. 12: 18.	2911
Salomo, Davids son, födes af BathSeba, 2 Sam. 12: 24.	2912	2910	2971
Amnon, Davids son, wåldtager sin styfsyster Thamar, 2 Sam. 13: 14.	2913	2911
Absalom låter dräpa sin broder Amnon, 2 Sam. 13: 28, 29.	2915	2913
Absalom gör uppror emot sin fader; drifwet honom utur Jerusalem, dör jemmerligen; Achitophel hänger sig, och David kommer åter till riket, 2 Sam. 15–19 cap.	2923	2920	2981
David sätter sin son Salomo till konung öfwer Israel, 1 Kon. 1: 32, [et]c.	2930	2929
Rehabeam, Salomos son, födes.	2931	2930
David död, Salomo regerar efter sin fader, 1 Kon. 2: 10.	—	—	2989
Salomos tempel begynner byggas, 1 Kon. cap. 6.	2934	2933	2993
Salomos tempel inwigdes, 1 Kon. cap. 8.	2941	2940	3000
Salomos hus warder fullbordadt, då han derpå byggt hade i 13 år, 1 Kon. 7: 1, 2.	2953	—	3012
Salomo dör, 58 år gammal wid pass, 1 Kon. 11: 43.	2970	2969	3029
Efter Salomo kommer hans son Rehabeam till riket; förlorar största delen af sin faders rike, och behåller icke mer än Juda och Benjamins slägt, med templet och presterskapet: de andra slägter utwälja till konung Jerobeam, Nebats son, 1 Kon. 12: 19, 20.	2971	2969	3029
Jerusalems tempels första sköfling genom Sisak, 1 Kon. 14: 25, [et]c.	2975	2974
Semaja, propheten, predikar i Jerusalem, 1 Kon. 12: 22. Rehabeam dör, i sitt rikes 17 och sin ålders 57 år, 1 Kon. 14: 31.	2987	2985	3045
Abiam, konung i Juda, regerade i tre år, 1 Kon. 15: 1.	2988	2985	3046
Asa, konung i Juda, regerade tre år, 1 Kon. 15: 9.	2991	2988	3049
Jerobeam dör, 1 Kon. 14: 20.	2992	2990	3050
Nadab, hans son, konung öfwer Israel, regerade inemot tu år, 1 Kon. 15: 25, 27.
Jerobeams efterkommande utrotas igenom Baesa, Ahia son, 1 Kon. 15: 29.	2993	2991	3051
På denna tiden predikade propheterna Jehu, Hanani, Asaria.
Josaphat, Asa son, födes.	2997	2993
Ela, Baesa son, konung öfwer Israel, regerade i Thirza tu år, 1 Kon. 16: 8.	3016	3013	3074
Simri slår Ela, och wardt konung i hans stad, 1 Kon. 9: 10. Regerar sju dagar, v. 15.	3017	3014	3075
Wid denna tiden delte sig Israels folk i twå delar; den ena hälften höll med Thibni, Ginath son; men den andra med Amri: dock behöll Amri öfwerhanden, 1 Kon. 16: 21, 22.	—	—	3075
Amri köpter Samarie berg af Semer, och bygger derpå en stad, Samarien, 1 Kon. 16: 24.	3023	3019	3080
Achab, Amri son, wardt konung öfwer Israel, 1 Kon. 16: 29.	3028	3025	3086
Asa dör i sitt rikes 41 år, 1 Kon. 15: 24. 2 Chrön. 16: 13.	3031	3028	3089
Josaphat konung öfwer Juda i sin faders stad, 1 Kon. 15: 24.	—	—	3090
Wid denna tiden werkade propheten Elia, 1 Kon. cap. 17. Jehu, Hanani son, 2 Chrön. 19: 2. Micha, Jimla son, 1 Kon. 22: 8. Jahasiel, Zacharia son, 2 Chrön. 20: 14. Josaphat sänder sina förstar att visitera i Juda städer, 2 Chrön. cap. 17.	3033	3030
Benhadad, konung i Syrien, belägrar Samarien; men warder öfwerwunnen af Achab, 1 Kon. cap. 20.	3044	3042
Isebel låter stena Naboth, och tager hans wingård, 1 Kon. 21: 13, 16.	3046	3043
Joram warder i sin fader Josaphats lifstid wald till konung öfwer Juda, 2 Kon. 1: 17.	3048	3045	3106
Ahasia, Ahabs son, warder konung i Samarien, och regerar tu år, 1 Kon. 22: 52.
Achab får i drabbningen emot de Syrer ett dödligt sår, hwaraf han dör, 1 Kon. 22: 34, 37.	3048	3045	3107
Ahasia dör; Joram regerar; Elia nedkallar eld af himmelen, hwilken uppfräter höfwitsmannen med de femtio, som Ahasia sändt att gripa honom, 2 Kon. 1: 9, [et]c.
Man håller före, att Elia wid denna tid i en brinnande wagn är uppfaren till himmelen, 2 Kon. 2: 11.	3050	3045
Joram, Josaphats son, warder andra gången stadfäst till konung öfwer Juda, i sin faders lifstid; regerar 8 år i Jerusalem, 2 Kon. 8: 16. 2 Chrön. 21: 5.	3052	3049	3112
Josaphar dör i sitt rikes 25 år, 1 Kon. 22: 51. 2 Chrön. 21: 1.	3055	3052	3114
Ahasia, Jorams son, warder konung öfwer Juda, 2 Kon. 8: 25.	3058	3056	3119
Jehu warder smord till konung öfwer Israel, i Ramoth i Gilead, 2 Kon. 9: 6.	3059	3057	3120
Isebel, Achabs enka, warder ur slottet i Jisreel nedkastad och af hundar uppäten, 1 Kon. 21: 23. 2 Kon. 9: 33.
Jojada, öfwerstepresten, och Jonadab, Rechabs son, berömda på denna tid, 2 Kon. 10: 15. 2 Chrön. 23: 1. 2 Kon. 11: 4.
Jojada, öfwerstepresten, sätter den unga Joas med folkets samtycke till konung i Juda; och låter dräpa Athalia, 2 Kon. 11: 12, 15. 2 Chrön. 23: 11, 14.	3065	3063	3126
Joas låter bota Herrans hus, 2 Kon. 12: 4, 6, 9. 2 Chrön. 24: 4, 8.	3087	3085
Joahas, Jehu son, konung öfwer Israel 17 år, 2 Kon. 13: 1.	—	—	3148
Joas, Joahas son, wardt konung öfwer Israel 16 år, 2 Kon. 13: 10.	3101	3099	3163
Zacharia, Jojada son, straffade konung Joas och folket; men de stenade honom, 2 Chrön. 24: 20, [et]c.	3103	3098
Amasia, Joas son, konung i Juda, 2 Kon. 14: 1, 2. 2 Chrön. 24: 27; cap. 25: 1.	3105	3103	3165
Elisa warder dödsjuk och dör, 2 Kon. 13: 14.	3106	3104
En död man wardt kastad i Elisas graf, och så snart han kom wid prophetens ben, wardt han lefwande, 2 Kon. 13: 21.
Amasia warder i Joas, konungen i Israel, slagen och fången; Jerusalem och templet sköfladt, 2 Kon. 14: 12–14.	3118	3112
Jerobeam (den andra af detta namnet), Joas son, konung öwer Israel, regerade i 41 år, 2 Kon. 14: 23.	3119	3114	3179
Wid denna tiden hafwer propheten Jona lefwat och predikat, 2 Kon. 14: 25.	3121	—	3166
Man håller så före, att historien om Jona och de Niniviter sig nu tilldragit hafwer, Jon. 1–4 cap. Man menar ock, att propheten Nahum denna tiden lefwat.	3129
Amasia warder dräpen i Lachis, 2 Kon. 14: 19. Nu följde regeringslöshet i 11 år.	3134	3129
Usia eller Amasia, Azarias son, wardt konung och regerade 52 år i Jerusalem, 2 Kon. 15: 1, 2. 2 Chrön. 26: 1.	3145	3140	3194
På denna tiden werkade propheterna Osea, Amos och Esaia; samt Zacharia, läraren i Guds syner, 2 Chrön. 26: 5.	3148
Här slutar den Babyloniska dynastien, och begynner de Meders wälde, det dock ännu till ingen monarki nådde.	—	—	3219
Jerobeam (den andre) dör, 2 Kon. 14: 29, och är efter honom i hela 22 år ingen ordentlig konung öfwer Israel i Skriften nämnd.	3160	3154	3220
Zacharia, Jerobeams son, konung öfwer Israel, regerade 6 månader och blef af Sallum, Jabes son, dräpen, 2 Kon. 15: 8, 10.	3182	3176	3231
Sallum, regerade en månad, blef dräpen af Menahem, som sedan regerade i 10 år, 2 Kon. 15: 13, 14, 17.	3183	3178	3233
Pekahia, Menahems son, konung öfwer Israel, regerade tu år, 2 Kon. 15: 23.	3194	3188	3243
Pekah konung öfwer Israel i 20 år, 2 Kon. 15: 27.	3196	3191	3245
Jotham, Usia son, konung öfwer Juda i 16 år. 2 Kon. 15: 32. 2 Chrön. 27: 1.	3197	3192	3246
Propheterne Joel och Micha hafwa predikat wid denna tiden.	3200	3199	3248
Ahas, Jothams son, konung öfwer Juda i 16 år, 2 Kon. 16: 1, 2. 2 Chrön. 28: 1.	3212	3207	3262
Konungen i Syrien, och Pekah, konungen i Israel, öfwerfalla Juda och nederlägga på en dag 120,000 man, och Pekah förde Judar fångna till Samarien [et]c., hwilka åter lösgifwas på propheten Obeds förmaning, 2 Chrön. 28: 5, 6, 9.	—	3208
Hosea, Ela son, slår Pekah, Israels konung, ihjäl, och blef konung i hans stad, 2 Kon. 15: 30, men kom först efter 7 år och många drabbningar till fullkomlig besittning, 2 Kon. 17: 1.	3216	3210	3274
Uti Hosea tid, drog Salmanassar, konungen i Assyrien, upp mot Hosea, som blef honom skattskyldig, och hela Israels rike underkufwadt, 2 Kon. 17: 3.	3225	3220
Hiskia, Ahas son, konung i Juda i 29 år, 2 Kon. 18: 1, 2. 2 Chrön. 29: 1.	3227	3222	3277
Samarien blef wunnet af Salmanassar efter 3 års belägring.	3230	3225
Hosea fången; Israel börtföres till Assyrien, 2 Kon. 17: 4; cap. 18: 11.	3232	3227	3282
Till denna tiden hörer ock Tobia historia, som af 1 capitlet kan antagas.
Sanherib strider emot Hiskia, och tager alla fasta städer i Juda. Hiskia förlåter sig på Gud, och warder genom Esaia tröstad, 2 Kon. 18: 13, och cap. 19. 2 Chrön. cap. 32. Es. 36 och 37 cap.	3240	3233
Hiskia warder dödssjuk; men på ett underligt sätt behållen wid lifwet, 2 Kon. 20: 1. 2 Chrön. 32: 24. Es. 38 cap.	3241	3233
Herrans engel for ut om natten, och slog uti de Assyriers läger 185,000 man, 2 Kon. 19: 35. Es. 37: 36.
Sanherib warder i sin afguds hus af sina söner ihjälslagen, 2 Kon. 19: 37. 2 Chrön. 32: 21. Es. 37: 38.
EsarHaddon, konung i Assyrien i Sanheribs ställe, 2 Kon. 19: 37. Es. 37: 38.	3242
Konung Hiskia försyndade sig emot Gud, och wiste konungens i Babel sändningsbud alla sina skatter, 2 Kon. 20: 13. Es. cap. 39.	—	3234
Hiskia dör, och Manasse konung i hans stad i 55 år, 2 Kon. 20: 21; cap. 21: 1. 2 Chrön. 32: 33; cap. 33: 1.	3256	3250	3306
Wid denna tid predikade propheterna Joel, Nahum, Habakuk.	3268	—	3303
Amon, Manasses son, konung i sin faders stad, regerade allenast tu år, 2 Kon. 21: 19. 2 Chrön. 33: 21.	— 3311	— 3305	3357 3361
NebucadNezar konung i Babel, wid pass år	3312	—	3398
Josias, Amons son, konung i 31 år i Jerusalem, 2 Kon. 22: 1. 2 Chrön. 34: 1.	3313	3307	3363
Josias begynte i sitt rikes 12 år reformera Juda och Jerusalem; förstörde alla höjder, lundar, afgudar [et]c., 2 Chrön. 34: 3, [et]c.	—	3324
Wid denna tiden lefde öfwerstepresten Hilkia, 2 Kon. 22: 4. 2 Chrön. 34: 9. Profetissan Hulda, 2 Kon. 22: 14. 2 Chrön. 34: 22. Propheterne Uria, Zephania, Jeremia, Zeph. 1: 2. Jer. 1: 2.	—	—	3375
	—	—	3381
Josia låter åter bota templet, och lagboken warder af Hilkia igenfunnen: konungen håller Påskhögtid, 2 Kon. 22: 3; cap. 23: 21. 2 Chrön. 34: cap. 35, ifrån v. 1 till 19.	3330	3325	3380
Josias drog emot Pharao Necho, och dog i Megiddo, 2 Kon. 23: 29. 2 Chrön. 35: 20.	3343	3338	3393
Joahas, Josia son, konung i 3 månader i Jerusalem, wardt afsatt af Pharao Necho, och i hans ställe Eliakim eller Jojakim satt till konung. Han regerade 11 år i Jerusalem, 2 Kon. 23: 31, 34. 2 Chrön. 36: 2, 4.	3344	3338	3395
NebucadNezar den store, konung i Babel och Assyrien, Jer. 25: 1.	3347
Jojakim warder NebucadNezar skattskyldig, 2 Kon. 24: 1.	3351	3342
Jojakim warder dräpen af NebucadNezar; Jerusalem och templet intaget och sköfladt; somlige af folket bortförde, ibland hwilka Daniel och hans stallbröder.	3354	3349
Jojachin, Jojakims son, konung i 3 månader i Jerusalem, 2 Kon. 24: 2, 8. 2 Chrön. 36: 6, 9. Jer. 22: 24, 28. Dan. 1: 2. Här begynnaer propheten Daniels historia.	—	—	3405
NebucadNezar återkommer till Jerusalem; Jojachin underkastar sig friwilligt och bortföres i fångenskap till Babel; Jerusalem och templet är å nyo sköflade; bästa folket bortfördt till Babel, ibland hwilka propheten Hesekiel, och lemnades allenast några qwar uti landet, öfwer hwilka Zedekia, Jojachins faderbroder sattes och regerade i 11 år, 2 Kon. 24: 10, [et]c. 2 Chrön. 36: 10, [et]c.
NebucadNezar ser i drömmen ett stort beläte: Daniel uttyder för honom denna dröm, Dan. cap. 2.	3355	3347
Jerusalem warder af NebucadNezar wunnet; Zedekia och krigsfolket af Chaldeerne fångna. NebucadNezar låter stinga ut ögonen på Zedekia; binda honom med kedjor, och kasta honom i fängelse i Babel, till dess han dör, 2 Kon. cap. 25. 2 Chrön. 36: 11, [et]c.	3365	3360	3416
NebuzarAdan sköflar och uppbränner Jerusalen och templet; hwad qwar war af folk och egodelar, förde han till Babel, 2 Kon. 25: 8, [et]c. Jer. 52: 12, [et]c.
Här begynnas de 70 år af Babyloniska fängelset.	—	—	3398
NebucadNezar dör, och hans son Evilmerodach wardt konung i hans stad; han befriade Jojachin ur fängelset, 2 Kon. 25: 27. Jer. 52: 31.	3390	3389	3443
Belsazzar, Evilmerodachs tredje son, konung i Babel, Dan. 5, 7, 8 cap.	3430	3391	3449
Uti Belsazzars första regeringsår hade Daniel synen om de fyra welrdsmonarkierna, Dan. cap. 7. Uti Belsazzars tredje år hade Daniel en syn om en wädur och getabock, (de Persers och Grekers rike), Dan. cap. 8.	3332	3393	3451
Belsazzars gästabud; han warnas igenom en hand, som skref på wäggen: Danien tyder ut skriften; i samma natt dräptes Belsazzar och Babel intages, Dan. cap. 5; hwarmed slutades de Chaldeers och Assyriers monarki och den Persiska tog sin början.	3434	3395	3465
Daniel i lejonkulan, Dan. cap. 6. Wid pass	3435
Straxt derefter blef Darius död, och Cyrus allena monark.	—	—	3467
Cyrus gaf Judarna lof att återwända till Jerusalem, och bygga templet, 2 Chrön. 36: 22. Esra cap. 1.	3435	3418
Uppå Cyri tillåtelse, drager en stor hop af Judafolket in i Judiska landet, wid 240,360 personer, Esra cap. 2.	3436	3419
Serubbabel och Josua fortsätta byggningen på Herrans hus, och lägga grunden med glädje och gråt, Esra cap. 3.	3437	3420
Men hindrades snart af Cambysis eller Artaxerxis påbud, Esra 4: 5, allt intill Darii Hystaspis andra år, det 3452 efter werldens skapelse, då Judarna, på prophetens Haggai och Zacharie förmaning, åter begynte att bygga, Esra 5: 1, 2. Hagg. 2: 5.	3452	3431	3485
Uti Darii Hystaspis 6:te år wardt Herrans hus fullkomnadt, och dess inwigning hållen, Esra 6: 14, [et]c.	3456	3435	3489
Judiths historia.	3499
Esthers historia.	2510	3468	3490
Esra reser ifrån Babel till Jerusalem, med kunglig fullmakt att upprätta gudstjensten och regementet efter Guds lag, Esra 7: 9; cap. 8: 31.	3514	3551	3547
Här begynnas de sjuttio årsweckor intill Messie lidande och död, Dan. 9: 24.
Haman med sina söner hängd i den galgen, som han låtit för Mardechai upprätta. Esth. cap. 5–8.	3519	3476	3496
Purims-högtid, Esth. 9: 17, [et]c. Nehemia drager till Jerusalem, och begynner uppbygga murarna, Neh. cap. 2.	3527	3565	3559
I Ptolemei Philadelphi, konungens i Egypten 17 år, sänder öfwerstepresten Eleazar på hans begäran, till Egypten 72 lärda Judar, hwilka den heliga Bibeln på Grekiska språket uttolkade.	3704	3681	3736
Då Ptolemeus Evergetes uti Egypten regerade, hafwer Jesus Syrach i Egypten sammanskrifwit sin bok.	3740	3703	3758
Antiochus den Store, konungen i Syrien dör, Dan. 11: 18, 19.	3785	3764
Första Maccabeernas bok begynner sin berättelse.	3798	3777
Menelaus från öfwerstaprestembetet afsatt, hans broder Lysimachus fick hans plats. 2 Macc. 4: 23–25, 27–29.	3803	3779
Jason tager öfwersteprest-embetet med wåld; men dör uti landsflykt i Lacedemon, 2 Macc. 4: 7, 26; cap. 5: 5, till 10 versen.	3804	3774
Antiochus Epiphanes intog Jerusalem med wåld; drap mycket folk; sköflade staden och templet, 1 Macc. 1: 11. 2 Macc. 5: 11, 15, 16. Dan. 11: 28.	—	3780
Antipchus sänder en höfwitsman i Juda, han dräper åter mycket folk; sköflar Jerusalem; nedrifwer murarna och börtförer mycket folk, 1 Macc. 1: 30. 2 Macc. 5: 24.	3806	3782
Matthathias dör, och sätter sin son Judas Macccabeus till höfwitsman; han regerar i 6 år, 1 Macc. 2: 66, 69	3807	3783
Judas slår Antiochi höfwitsmän, Apollonius och Seron, 1 Macc. 3: 10, 23.	—	3784
Judas besegrar Lysiam; templet i Jerusalem renas, och inwiges, 1 Macc. 4: 34, [et]c.	3809	3785
Judas strider emot de Idumeer, Amoreer och Syrer, 1 Macc. cap. 5.	3810	3786
Antiochus dör, 1 Macc. 6: 8, 16. 2 Macc. 9: 28. Antiochus Evpator konung i hans stad, 1 Macc. 6: 17.
Antiochus Evpator, gör efter många drabbningar, frid med Judarna, och låter den behålla sin religon; men befaller att nedrifwa murarna och helgedomen, 1 Macc. 6: 55, [et]c. Låter dräpa öfwerstepresten Menelaus; förordnar i hans ställe Alcimus, 2 Macc. 13: 7. 1 Macc. 7: 9.	3811	3787
Demetrius Soter, intager det Syriska riket och låter döda Antiochus Evpator, och Lysiana, 1 Macc. 7: 1–4.	3812	3789
Nicanor blef slagen af Judas Maccabeus, 1 Macc. 7: 47.	—	3790
Judas Maccabeus blifwer dräpen i slaget, 1 Macc. 9: 18. Hans broder Jonathas håller ett fältslag med Bacchide, 1 Macc. 9: 31, 47.	3813	3793
Alcimus rörd af slag, och dör, 1 Macc. 9: 55.	3814	3791
Jonathas öfwersteprest i Jerusalem, 1 Macc. 10: 21.	3821	3797
Alexander affärdar sändebud till Egypten, om Ptolemei dotter Cleopatra, 1 Macc. 10: 55.	3822	3799
Alexander håller bröllop med Ptolemei dotter Cloepatra, i Ptolemais, och wardt Jonathas äfwen ditkallad, 1 Macc. 10: 58–60.	3823	3800
Jonathas winner Joppe och Asdod, slår Apollonius, 1 Macc. 10: 76, 84, [et]c.	3826	3820
Ptolemeus intager Syrien; tager sin dotter Cleopatra ifrån Alexander, och gifwer henne åt Demetrius; men dör straxt derefter, 1 Macc. 11: 2, 12, 18.	3827	3804
Jonathas dräpes med list, 1 Macc. 12: 48.	3830	3806
Simon, hans broder, kommer i hans stad, och får af Demetrius många friheter; winner Gaza, 1 Macc. 13: 8, [et]c.	3831	3807
Simon tager åter in Sions borg, 1 Macc. 13: 50.	3832	3808
Romarne förnya förbundet med Simon, 1 Macc. 14: 18, 35.	3833	3809
Tryphon belägras i Dora, flyr undan till Ortosia, 1 Macc. 15: 25, 37.	3836	3812
Simon warder af sin måg Ptolemeus, bjuden till gäst, och med twänne sina söner ihjälslagen, 1 Macc. 16: 16.	3838	3815
Prophetissan Hanna warder enka, och begynnes här hennes 84 år, Luc. 2: 37.	3887
Maria född på denna tiden.	3956	3932
Nya Testamentets historia begynnes i detta år; särskildt Johannis Döparens aflelse historia, Luc. 1: 24.	3969	3946
Christus wår Frälsare aflad.	3970	3947	4000
Johannis Döparen födes 6 månader före Christus, Luc. 1: 57.
Jesus, Guds son, födes sann menniska i BethLehems stall, Luc. 2: 6.	År efter Christi födelse.
Jesus wår Frälsare warder omskuren, på åttonde dagen och kallad Jesus, Luc. 2: 21.
De wise män från Österlanden buro Honom skänker, Matth. 2: 1. Joseph flyr till Egypten, med barnet och dess moder, Matth. 2: 14.
Herodes dräper barnen i BethLehem, Matth. 2: 16. Christus kommer igen utur Egypten; blifwer efter Guds befallning i Galileen, och bor i Nazareth, Matth. 2: 21, 23.
Christus blef wid 12 års ålder utom sina föräldrars wetskap i templet i Jerusalem, Luc. 2: 42, 43, 46.	12	11
Johannes begynner att predika i öknen, Luc. 3 cap.	29	28
Christus döpes i Jordan, Matth. 3: 13, [et]c.	30	29
Christus första underwerk i Cana i Galileen, Joh. 2: 7, 11.	31	29
Herodes Antipas dräper Johannes i fängelset, Matth. 14: 10. Marc. 6: 27.	32	31
Christi förklaring, Matth. cap. 17.	33	32
Jesu lidanden, död, uppståndelse, himmelsfärd och den Heliga Andas utgjutelse, hörer till detta år.	34	33	34
Stephanus den förste martyren, Ap.G. 7: 57, 58.	35
Förföljaren Saulus omwänd, warder en Paulus och Jesu apostel, Ap.G. 9: 3.	—	34
Paulus drager till Jerusalem, och håller samtal der med Petrus; blifwer der i 15 dagar, Gal. 1: 18.	38	36
Herodes Agrippa dräper Jacobus den äldre och kastar Petrus i fängelse, hwilken dock igenom en engel blef frälst derutur, Ap.G. cap. 12.	43	44
Jesu moder Maria skall wara död blefwen uti sitt 63 år, som flere kyrkohistorieskribenter förmäla. Se Nicephor. lib. 2, cap. 1.	48
Apostlarna och de äldsta hålla ett möte i Jerusalem om den pariseiska lagläran, Ap.G. cap. 15.	49	48
Paulus wid Pingsthögtiden fången i Jerusalem, Ap.G. 21: 27; cap. 22: 32, 33.	56	56
Judarna anklaga Paulus för Festus, han wädjar till kejsaren och kommer till Rom, Ap.G. cap. 25 o. f. till slutet af boken.	58	58
Petrus och Paulus på kejsar Neros befallning dräpne, som några gamle skribenter mena.	68
Titus Vespasinus intager och förstörer Jerusalem och templet efter Christi prophetia, Luc. 19: 43, 44.	71	70
Kejsar Domitianus anställer en förföljese emot de christna, uti hwilken Johannes warder förwist till ön Pathmos, der han sin Uppenbarelse sett och beskrifwit.	96	96
Efter Dominitiani död kommer Johannes igen till Ephesus, som Eusebius skrifwer.	98	96
Johannes dör i Ephesus en naturlig död, i sitt 99 år.	101	99
Aposteln Simeon, med tillnamnet Cananeus, warder uti Trajani 10 år af landshöfdingen i Syrien, Atticus, för sin tros skull korsfäst och dräpen i sitt 120 år.	108	107

Tabell öfwer de ebreiska månaderna,

jemförda med de motswarande swenska.

Ebreisk månad.	Borg. år.	Kyrko- år.		Bibelställen.		Ungefär motswarande.
Abib l. Nisan	7	1		2 Mos. 12: 2; {13: 4		April.
Ijar l. Sif	8	2		1 Kon. 6: 1		Maj
Sivan	9	3		Esth. 8: 9		Juni
Thammus	10	4				Juli
Ab	11	5				Augusti.
Elul	12	6		Neh. 6: 15		September.
Ethanim l. Tisri	1	7		1 Kon. 8: 2		October
Bul	2	8		1 Kon. 6: 38		November
Chislev	3	9		Zach. 7: 1		December
Thebeth	4	10		Esth. 2: 16		Januari
Sebat	5	11		Zach. 1: 7		Februari
Adar	6	12		Esra 6: 15		Mars
(Veadar, skottmånad, ungefär hwart 3:e år.)