Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Register (namn)
← Register |
|
Chronologia → |
Register
öfwer de berättelser, som i den heliga Bibeln förekomma; med de förnämsta personers, städers, floders, bergs och andra orters beskrifning.
A.
Aaron, hans fader war Amram, och hans moder Jochebed, 2 Mos. 6: 20. Hans hustru och barn, v. 23. 4 Mos. 3: 2. 1 Chrön. 6: 3. Är en talande man; och blifwer sänd af Gudi till Pharao, konungen i Egypten, 2 Mos. 4: 14–16. Blifwer kallad och wigd till öfwersteprest med sina söner, 2 Mos. 28: 1; cap. 29: 1; cap. 40: 12. 3 Mos. 8: 1, [et]c. 4 Mos. 3: 10. 5 Mos. 18: 5. Ebr. 5: 4. Gjuter en gyllene kalf, den Israels barn tillbedja, 2 Mos. 32: 4. Ps. 106: 19. Ap.G. 7: 40. Blifwer derföre straffad af Mose, 2 Mos. 32: 21. Hans första offer för sig och folket, 3 Mos. 9: 1, [et]c.
Aarons söner Nadab och Abihu, blifwa förtärde af eld, 3 Mos. 10: 1, 2. 4 Mos. 26: 61.
Aaron och MirJam knorra emot Mose, och blifwa straffade af Herran, 4 Mos. 12: 1, 10.
Aaarons staf grönskas; hwarmed han i sitt presterliga embete blifwer stadfäst, 4 Mos. 17: 1, 2, 8. Ebr. 9: 4.
Aaron går allenast en gång om året in i det allraheligaste, 2 Mos. 30: 10. 3 Mos. 16: 2. Ebr. 9: 7.
Aaron och Mose kunna icke för deras otro skull komma in i det förlofwade landet, 4 Mos. 20: 12, 24; cap. 27: 14. 5 Mos. 32: 50, 51.
Aarons arfwedel är Herren, 4 Mos. 18: 20. 5 Mos. 10: 9; cap. 18: 2. Jos. 13: 14, 33. Hes. 44: 28. Han dör på berget Hor, då han 123 år gammal war, 4 Mos. 20: 28; cap. 33: 38. 5 Mos. 10: 6; cap. 32: 50, 51.
Abaddon, förderfware, Uppb. 9: 11.
Abagtha, konung Ahasveri kamererare, Esth. 1: 10.
Abana, sten; en flod i Syrien, 2 Kon. 5: 12. Skrifwes af somliga Amana.
Abarim, öfwergång; ett berg i de Moabiters gränser, 4 Mos. 21: 11; cap. 33: 44. Här dog Mose, sedan han hade sett det förlofwade landet, 4 Mos. 27: 12. 5 Mos. 32: 49.
Abba, fader, Marc. 14: 36. Rom. 8: 15. Gal. 4: 6.
Abba, tjenare, 1 Kon. 4: 6. En annan, Samnas son, Neh. 11: 17.
Abdeel, Guds tjenare, Jer. 36: 26.
Abdi, min tjenare; en Levit, 1 Chrön. 7: 44. 2 Chrön. 29: 12.
Abdiel, Guds tjenare, 1 Chrön. 5: 15.
Abdon, tjenare; en fristad, Jos. 21: 30. 1 Chrön. 6: 74.
En domare i Israel; han hade 40 söner och 30 sonsöner, Dom. 12: 13.
Michas son, 2 Chrön. 34: 20.
AbedNego, propheten Daniels stallbroder, kastas i en brinnande ugn, Dan. 3: 22. Kallades också Asarias, Dan. 1: 7.
Abel, Habel, Adams son, hans offer behagade Herran, 1 Mos. 4: 2, 4. Blifwer dräpt af sin broder Cain, 1 Mos. 4: 8. 1 Joh. 3: 12. Hans blod ropar af jorden, 1 Mos. 4: 10. Matth. 23: 35. Luc. 11: 51. Ebr. 12: 24. Hans tro, Ebr. 11: 4.
Abel eller Abela, sorg och klagan; en stad i Naphthali slägte, blifwer belagd af Joab, och förlossade genom en wis qwinnas råd, 2 Sam. 20: 15, 16. Blifwer slagen af Benhadad, 1 Kon. 15: 20. 2 Chrön. 16: 4. Och af Thiglath Pileser, konungen af Assyrien, 2 Kon. 15: 29. Kallas BethMaacha, 1 Kon. 15: 20.
AbelMehola, en stad i Naphthali, 1 Kon. 19: 16. Se Mehola.
Abez, en stad, Jos. 19: 20.
Abi, konung Hiskie moder, 2 Kon. 18: 2. Hon kallas Abija, 2 Chrön. 29: 1.
Abi Albon, 2 Sam. 23: 31. Kallas Abiel, 1 Chrön. 11: 32.
Abia, Rehabeams son, 1 Chrön. 3: 10. Se Abiam.
Abija, Gud är Fader; konung Hiskie moder, 2 Chrön. 29: 1. Hon kallas ock Abi, 2 Kon. 18: 2.
Jerobeams son, han blifwer dödssjuk, och dör i sin ungdom, 1 Kon. 14: 1, 18.
Abia, en öfwerste ibland presterna, 1 Chrön. 24: 10. Luc. 1: 5. Äfwen, Bechers son Benjamins, 1 Chrön. 7: 8. Samuels son, en domare öfwer Israel. 1 Sam. 8: 2. Kallas Abija, 1 Chrön. 6: 28.
Abiasaph eller Ebjasaph, 1 Chrön. 6: 23; cap. 9: 19.
Abiam, hafwets fader; Rehabeams son, konung i Juda, 1 Kon. 15: 1. Hans hjerta war intet rättsinnigt, cap. 15: 3. Winner seger emot Jerobeam, 2 Chrön. 13: 15. Tager hustru, v. 21. Blifwer död och begrafwen, cap. 14: 1. 1 Kon. 15: 8. Han kallas ock Abia.
AbJathar, förnäm och ärad fader; en prest, undflyr Sauls händer, 1 Sam. 22: 20. Kom till David i Kegila med lifkjorteln, 1 Sam. 23: 6. Han höll sedan med Adonia, då han satte sig upp emot David, 1 Kon. 1: 7. Blef satt ifrån sitt prestembete, 1 Kon. 2: 26. Efter Herrans ord, 1 Sam. 2: 31. Om Abjathar, se Marc. 2: 26.
Abib, ax; war det första månaden i året hos Judarna, på hwilken de gingo utur Egypten, 2 Mos. 13: 4. Och höllo osyrade bröds högtid, v. 6; cap. 34: 18. Swarar emot wår halfwa Mars och April. Bese register om månaderna.
Abida, Midians son, 1 Mos. 25: 4. 1 Chrön. 1: 33.
Abidan, Gideoni son, 4 Mos. 1: 11. En höfwitsman för Benjamins barn, 4 Mos. 7: 60. Hans gåfwor, v. 61.
Abiel, Gud är min fader, 1 Sam. 9: 1. Davids hjelte, 1 Chrön. 11: 32. Kallas ock Abials son.
AbiEser, faders hjelp, Jos. 17: 2. Dom. 6: 34. 2 Sam. 23: 27. 1 Chrön. 7: 18.
Abigail, faders fröjd; Nabals hustru, en förnuftig qwinna, kom emot David och stillade hans wrede, 1 Sam. 25: 18. Hon blifwer Davids hustru efter Nabals död, v. 40. Warder fången bortförd af de Amalekiter, 1 Sam. 30: 5. Blifwer af David undsatt, v. 18.
Abigail, Nahas dotter Zeruja syster, 1 Chrön. 2: 16. Blifwer förkränkt af Jithra, och föder Amasa, 2 Sam. 17: 25.
Abihail, en öfwerstes fader för de Maheliter, 4 Mos. 3: 35. Mardechai broder, Esthers fader, Esth. 2: 15. Konung Rehabeams hustru, 2 Chrön. 11: 18. En qwinna, 1 Chrön. 2: 29.
Abija; se Abia.
Abihu, Aarons son; han ser Gud på Sinai berg, 2 Mos. 24: 9. Blifwer förtärd af eld, 3 Mos. 10: 2; cap. 16: 1. 4 Mos. 3: 4; cap. 26: 61. 1 Chrön. 24: 2.
Abihud, af Benjamin, 1 Chrön. 8: 3.
Abilene, ett land i Syrien, hwarest i Johannis tid Lysanias Tetrarcha regerade, Luc. 3: 1.
Abimael, Jaketans son, 1 Mos. 10: 28. 1 Chrön. 1: 22.
Abimelech, min fader en konung; en konung Gerar, tager Abrahams hustru Sara til sig; gifwer åter Abrahm henne igen, och straffar honom, 1 Mos. 20: 2, 9. Gör förbund med Abraham, 1 Mos. 21: 23, 31. En annan Abimelech straffar Isaac, derföre att han sade, att Rebecka war hans syster, 1 Mos. 26: 9, 10. Och gör förbund med Isaac, 1 Mos. 26: 26.
Abimelech, Gideons son, Dom. 8: 31. Är upprorisk, och dräper 70 sina bröder, Dom. 9: 5. De Sichemiter falla ifrån honom; och en qwinna slår hans hufwudskål sönder med en sten, Dom. 9: 22, 53. 2 Sam. 11: 21. Warder efter egen begäran dräpen af sin dräng, Dom. 9: 54.
AbiNadab, hafwer Guds ark i sitt hus i Gibea; hans son wardt prest, att taga wara på Herrans ark, 1 Sam. 7: 1. Hwilken David hemtade derifrån, 2 Sam. 6: 3. Isai son, 1 Chrön. 2: 13. Går fram för Samuel, 1 Sam. 16: 8. Drager med Saul i strid, 1 Sam. 17: 13. Sauls son, 1 Chrön. 9: 39. Warder slagen af de Philisteer, 1 Sam. 31: 2.
Abinoam, Baraks fader, Dom. 4: 6; cap. 5: 1.
Abiram, Eliabs son, blifwe med sitt parti upproriskt emot Mose, och uppslukas af jorden, 4 Mos. 16 cap. och cap. 26: 9, 10. 5 Mos. 11: 6. Ps. 106: 17.
Abiram, Hiels son, uppbyggde Jericho; hans förstfödde son blef död efter Josue förutsägelse, 1 Kon. 16: 34.
Abisag, en dägelig qwinna af Sunem, sofwer hos konung David, att wärma honom, sedan han gammal war, 1 Kon. 1: 3. Henne begär Adonia till hustru, cap. 2: 17.
Abisai, 1 Chrön. 19: 11, 15. Zerujas son, Davids systerson; går med David om natten i Sauls läger, 1 Sam. 26: 6. Will dräpa Saul, v. 8. Hjelper Joab att dräpa Abner, 2 Sam. 3: 30. Will ihjälslå Simei, Geras son, 2 Sam. 16: 9. Jagar efter Seba, Bichris son, 2 Sam. 20: 6. Räknas ibland Davids kämpar, 2 Sam. 23: 18. Dräper en Rese af de Philisteer, som wille slå David ihjäl, 2 Sam. 21: 16, 17.
Abisalom, fridsam fader; 1 Kon. 15: 2, 10. Kallas ock Uriel, 2 Chrön. 13: 2.
Abisua, Pinehas son, 1 Chrön. 6: 4. Belas son, 1 Chrön. 8: 4.
Abisur, 1 Chrön. 2: 28.
Abital, 1 Chrön. 3: 3. Davids hustru, som födde honom Sephatja, 2 Sam. 3: 4.
Abitob, god fader; 1 Chrön. 8: 11.
Abiud; Sorobabels son, Matth. 1: 13. Kallas och Hanania, 1 Chrön. 3: 19.
Abner; Sauls härhöfwitsman, gör Isboseth till konung öfwer Israel, 2 Sam. 2: 8. Han blifwer slagen på flykten, och stinger Asahel till döds, cap. 2: 17, 23. Han sofwer hos Rispa, Sauls frilla, cap. 3: 7. Förbinder sig med David, v. 12. Blifwer ihjälslagen af Joab, v. 27. Warder begråten af konung David, v. 31. Och berömd som en hjelte, v. 38.
Abram, hög fader; Tharahs son, 1 Mos. 11: 27. Tager Sarai till hustru. 1 Mos. 11: 29. Kommer från Ur i Chaldeen, och bor i Haran, cap. 11: 31. Drager efter Guds befallning in i Canaans land, cap. 12: 4. Ap.G. 7: 3. Får löfte om Messias, 1 Mos. 12: 3. Bygger Herranom ett altare, och predikar, cap. 12: 7, 8. Drager för dyr tids skull in i Egypten; och Sarai hans hustru tages in i Pharaos hus, cap. 12: 10, 15. Drager med stora rikedomar till Canaan igen, och skiljer sig wänligen ifrån Loth, cap. 13: 1, [et]c. Slår fyra konungar, och tager Loth af fiendens händer; blifwer wälsignad af Melchisedek, och gifwer honom tionde, cap. 14: 14, 18. Ebr. 7: 1. Får löfte om en son, 1 Mos. 15: 4; cap. 17: 16; cap. 18: 10.
Abram får Hagar till bihustru af Sarai; och hon föder en son, cap. 16: 4.
Abram warder af Gud kallad Abraham, cap. 17: 5. Får omskärelsens förbund, och omskär sig, Ismael och alla sina tjenare, cap. 17: 23.
Abraham, fader för mycket folk, se 1 Mos. 17: 5. Undfår tre englar till gästning; och beder för de Sodomiter, 1 Mos. 18: 1. Är främmande i Gerar, och säger att Sarai är hans syster, cap. 20: 1. Honom födes en son, Isaac, cap. 21: 2. Drifwer ut tjensteqwinnan med sin son, cap. 21: 14. Och wille offra efter Guds befallning sin son Isaac, cap. 22: 9. Löftet om Messias, som af hans säd komma skulle, warder stadfästadt, cap. 22: 18.
Abraham mister sin hustru Sara, och låter begrafwa henne, cap. 23: 2, 19. Tager en annan hustru, benämnd Ketura, och aflar barn med henne, cap. 25: 1, 2. Kallas fader för mycket folk; ja allas deras fader, som tro, cap. 17: 5. Es. 51: 2. Matth. 3: 9. Luc. 19: 9. Joh. 8: 39. Rom. 4: 11, 18; cap. 9: 7. Gal. 3: 8. Trodde Gud, och det wardt räknadt honom till rättfärdighet, 1 Mos. 15: 6. Neh. 9: 7. Rom. 4: 17. Gal. 3: 6. Ebr. 11: 8. Jac. 2: 23. Hans barn och säd äro de som tro på Christum och göra Abrahams gerningar, Matth. 3: 9. Joh. 8: 33. Rom. 4: 9; cap. 9: 7. Gal. 3: 7; cap. 4: 22.
Om Abraham och hans säd, Jos. 24: 3. Neh. 9: 7, 8. Es. 41: 8; cap. 51: 2. Hes. 33: 24. Matth. 8: 11. Ap.G. 7: 2, 16. Ebr. 11: 17.
Abrona, öfwergång; är det 30:de lägerstället, som Israels barn hade i öknen, 4 Mos. 33: 34.
Absalom, fridens fader; Davids son, 2 Sam. 3: 3. War mycket dägelig, cap. 14: 25. Slår sin broder Amnon ihjäl, cap. 13: 29. Flyr till sin morfader Thalmai, konungen i Gesur, v. 37. Kallas tillbaka igen genom den wisa qwinnans ord af Thekoa, som Joab utsände till David; men han fick icke i lång tid se sin faders ansigte, cap. 14: 4. Han står efter sin faders rike, cap. 15: 6. Ligger när sin faders hustrur, cap. 16: 22. Efter som det war tillförene genom Nathan propheteradt, cap. 12: 11. Han blifwer hängande i en ek, och med tre spetsar af Joab igenomstucken, cap. 18: 9, 14. Warder begråten af konung David, cap. 18: 33. Men Joab tröstar konung David dristeligen, cap. 19: 5, 6.
Acad, Nimrods stad i Sinear land, 1 Mos. 10: 10.
Acco; en stad i Assers slägte, Dom. 1: 31.
Achab och Zedechia, de falske propheter, uppbrännas, Jer. 29: 22.
Achab, en ogudaktig konung i Israel, regerar uti 22 år, 1 Kon. 16: 29, 30. Hans hustru Isebel förförer honom till afguderi, cap. 16: 31. Warder straffad af propheten Elia, cap. 18: 18. Öfwerwinner de Syrer, cap. 20: 20, 29. Och gör förbund med Benhadad, konungen i Syrien, cap. 20: 34. Handlar tyrranniskt med Naboth, cap. 21. Är wred på propheten Micha, att han spår honom ondt, cap. 22: 8. 2 Chrön. 18: 7. Blifwer ihjälskjuten, och hundarna slicka hans blod, 1 Kon. 22: 38.
Achabs 70 söner blifwa dräpte, 2 Kon. 10: 7, 11. Efter propheten Elias ord, 1 Kon. 21: 21. 2 Kon. 9: 8.
Achaia, ett landskap i Grekland, Ap.G. 18: 12, 27; cap. 19: 21. Rom. 15: 26. 1 Cor. 16: 15. 2 Cor. 1: 1; cap. 9: 2; cap. 11: 10. 1 Thess. 1: 7.
Achaicus; Paulus fröjdar sig öfwer hans ankomst, 1 Cor. 16: 17.
Achan, den ock Achar kallas, 1 Chrön. 2: 7. Warder stenad för ett tjufweri han gjorde på det som war till spillo gifwet, Jos. 7.
Achas, Matth. 1: 9. Se Ahas.
Achbor; Baal Hanans fader, 1 Mos. 36: 38.
Achbor, Michajas son, går efter konung Josie befallning till prophetissan Hulda, 2 Kon. 22: 12.
Acher, 1 Chrön. 7: 12.
Achim, Matth. 1: 14.
Achis, konungen i Gath, 1 Sam. 21: 11, 12. Gifwer David den staden Ziklag, 1 Sam. 27: 6.
Achitophel, affallen broder, dåraktig; konung Davids yppersta rådgifware, affaller till Absalom, 2 Sam. 15: 12. Hans onda råd göres till intet, cap. 17: 1, [et]c. Hänger sig sjelf, v. 23.
Achor, bedröfwelse, förskräckelse; warder [så] kalladt, derföre att Achan blef der stenad, Jos. 7: 24; cap. 15: 7. Gud förutsäger, att det skall warda ett fäläger, Es. 65: 10. Om Achors dal talas, Os. 2: 15.
Achsa, Calebs dotter gifwes Athniel till hustru, Jos. 15: 17. Dom. 1: 12. 1 Chrön. 2: 49.
Achsaph, en stad i Assers slägte, Jos. 19: 25. Dess konung warder slagen af Josua, cap. 11: 1; cap. 12: 20.
Achsib, lögn; en stad i Juda, Jos. 15: 44; cap. 19: 29.
Ada, Lemechs hustru, 1 Mos. 4: 19. En annan med det namnet, Elons dotter, och Esaus hustru, 1 Mos. 36: 2. Hon födde Eliphas, v. 4.
AdAda; en stad i Juda, Jos. 15: 22.
Adaja, Ethans son, 1 Chrön. 6: 41.
Adaja, Bani son, Esra 10: 29. Jerohams son, 1 Chrön. 9: 12. Jedide fader, Josie morfader, 2 Kon. 22: 1.
Adalja, en af Hamans söner, Esth. 9: 8.
Adam, röd jord; första menniskan, Luc. 3: 38. Blifwer skapad, 1 Mos. 2: 7. Och insatt i paradiset, cap. 2: 15. Förbjuden att äta af wisdomens träd. cap. 2: 17. Faller i synd och blifwer utdrifwen från paradiset, cap. 3: 6, 23. Os. 6: 7. Hans barn, 1 Mos. 4: 1, 2, 25. Blifwer död, 930 år gammal, cap. 5: 5.
Om det elände, som Adams fall har fört öfwer menniskornas slägte, talas, Rom. 5: 19. 1 Cor. 15: 21. 1 Tim. 2: 14.
War en förebild till den tillkommande Adam, Rom. 5: 14.
Den förste och den andre, 1 Cor. 15: 45.
Adama, blodröd; en stad, förstörd med Sodom och Gomorra, 1 Mos. 10: 19; cap. 14: 2. 5 Mos. 29: 23. Os. 11: 8. En annan stad i Naphthali, Jos. 19: 36.
Adami Nekeb; en stad, Jos. 19: 33.
Adar eller Addar, herrlig; en ort i Canaans lands gränser, 4 Mos. 34: 4. Jos. 15: 3.
Den tolfte månaden, Esth. 3: 7; cap. 9: 17. Se om månaderna.
Äfwen Belas son af Benjamin, 1 Chrön. 8: 3. Se Hadar.
Abdeel, Gud beröfwar; Ismaels son, 1 Mos. 25: 13. 1 Chrön. 1: 29.
Addan och Addon, Esra 2: 59. Neh. 7: 61.
Addi; Melchi fader, Luc. 3: 28.
Ader; en Benjaminit, 1 Chrön. 9: 15.
Adiel; en Simeonit, 1 Chrön. 4: 36. En prest, cap. 9: 12. En öfwerste öfwer konung Davids egor, cap. 27: 25.
Adin; en man, Esra 2: 15; cap. 8: 6. Neh. 7: 20.
Adina, en man, 1 Chrön. 11: 42.
Adithaim, en stad, Jos. 15: 36.
Adlai; en man, 1 Chrön. 27: 29.
Admatha; en furste, Esth. 1: 14.
Adna; en öfwerste, 2 Chrön. 17: 14.
Adonia; Davids son af Haggaith, 2 Sam. 3: 4. 1 Chrön. 3: 2. Står efter sin fader Davids rike, 1 Kon. 1: 5. Då han begär Abisag till hustru, blifwer han ihjälslagen efter Salomos befallning, 1 Kon. 2: 23, 25.
AdoniBesek, herre i Besek; de Cananiters konung, fångas; tummarna af hans händer och fötter blifwa honom afhuggna, såsom han tillförene med 70 konungar gjort hafwer, Dom. 1: 6, 7.
Adonikam, Herren uppstår; en man, Esra 2: 13.
Adoniram, Herren är stor; Abdas son, Salomos räntemästare, 1 Kon. 4: 6; cap. 5: 14.
Adonis; se Hes. 8: 14. Jemför Thammus.
AdoniZedek, rättfärdig herre; en konung i Jerusalem, warder slagen, Jos. 10: 1, [et]c.
Adoraim; en stad i Juda, 2 Chrön. 11: 9.
Adoram, stark man; Davids räntemästare, 2 Sam. 20: 2, 4. Rehabeams räntemästare blifwer stenad, 1 Kon. 12: 18. Skrifwes ock Hadoram, 2 Chrön. 10: 18.
Abrammelech, en stark konung; Sanheribs son, som tillika med sin broder SarEser slår sin fader till döds, 2 Kon. 19: 37. Es. 37: 38.
En afgud i Sepharvaim, 2 Kon. 17: 31.
Adramytisk, från Adramyttium, en stad i mindre Asien, Ap.G. 27: 2.
Adria, Ap.G. 27: 27. Paulus far på Adria eller Adriatiska hafwet.
Adriel; en Meholatit, hwilken Saul gaf sin dotter, som han tillförene lofwat David, 1 Sam. 18: 19. Blifwer hängd, 2 Sam. 21: 8, 9.
Adullam; en stad, hwarest Juda hustru hade sitt hemwist, 1 Mos. 38: 1. Icke långt från BethLehem, Jos. 12: 15; cap. 15: 35. Neh. 11: 30. Konung Rehabeam gjorde denna staden fast, 2 Chrön. 11: 7. En kula, 1 Sam. 22: 1. 2 Sam. 23: 13. 1 Chrön. 11: 15.
Adummim, jord; en ort wid Juda och Benjamins gränser wid Jordan, Jos. 15: 7; cap. 18: 17.
Agabus; förespår dyr tid, Ap.G. 11: 28; Pauli fångenskap, cap. 21: 10, 11.
Agag: de Amalekiters konung, blifwer fången af konung Saul, 1 Sam. 15: 8. Och huggen i stycken af propheten Samuel, v. 33. Efter som propheteradt war, 4 Mos. 24: 20. Agagit, Esth. 3: 1, 10; cap. 8: 3, 5; cap. 9: 24.
Agar; se Hagar.
Agar, ett namn på Sinai berg, förebild af lagens förbund, Gal. 4: 25. Se Hagar.
Age; Sammas fader, som war ibland Davids förnämsta hjeltar, 2 Sam. 23: 11.
Agrippa; se Herodes.
Agur, församlar; en skriftställare i Salomos tid, Jake son, Ords. 30: 1.
Ahala, hydda; en otuktig qwinnas namn i Egypten, om hwilkens horeri, Hes. 23: 4, [et]c.
Ahaliba, min hydda i henne; Ahalas syster, om hwilkens horeri, Hes. 23: 11.
Aharhel; Harums son af Juda stam, 1 Chrön. 4: 8.
Ahas eller Achas; med detta namnet kallades en af Sauls slägte, 1 Chrön. 19: 42. En annan war en ogudaktig konung i Juda stad, Jothams son, regerade uti 16 år cap. 16: 1. 2 Chrön. 28: 1. Befalles att begära tecken, Es. 7: 11. Matth. 1: 9. Låter sin son gå igenom eld, 2 Kon. 16: 3. 2 Chrön. 28: 3. Blifwer död, och hans son Hiskia blifwer konung i hans stad, 2 Kon. 16: 20. 2 Chrön. 28: 27.
Ahasbai, 2 Sam. 23: 34.
Ahasia, Achabs son, konung i Israel, 1 Kon. 22: 40. blifwer sjuk, och frågar BaalSebub, den afguden i Ekron, om råd: blifwer död, sedan han hade sändt tre gånger bud till propheten Elia, 2 Kon. 1: 2.
Ahasia, Jorams son, konung i Juda, 2 Kon. 8: 25. Han flyr för Jehu till Megiddo, och blifwer död, cap. 9: 27. Och lemnar sin son konung Joas efter sig, cap. 11: 2, 12, 14. 1 Chrön. 3: 11. 2 Chrön. 22: 11.
Ahastari; Ashur son ifrån Naara, 1 Chrön. 4: 6.
Ahasveros; Persiens konung, gjorde ett präktigt gästabud, Esth. 1: 3. Gjorde Esther till drottning, cap. 2: 17.
Ahban, 1 Chrön. 2: 29.
Ahelai eller Ahlai, 1 Chrön. 2: 31; cap. 11: 41.
Ahi, 1 Chrön. 7: 34.
Ahia; Abitobs son, en prest, 1 Sam. 14: 3, 18. En prophet i Silo, 1 Kon. 11: 29. Rifwer sin kjortel i 12 stycken, v. 30. Propheterar ondt emot Jerobeams hustru, cap. 14: 8–10. Om hans prophetior talas, 2 Chrön. 9: 29.
Ahiam, 1 Chrön. 11: 35. En Hararit ibland Davids hjeltar, 2 Sam. 23: 33.
Ahieser; de Daniters höfwitsman, 4 Mos. 1: 12. Äfwen en annan ypperst af Benjamiter, Semaja son af Sauls bröder, 1 Chrön. 13: 3.
Ahihud; Gera son, en Benjamit, 1 Chrön. 8: 7.
Ahihud; Selomi son, förste öfwer Assers slägte, 4 Mos. 34: 27.
AhiJa, 1 Kon. 4: 3.
Ahikam, uppstånden border; sänder till Hulda prophetissan, 2 Kon. 22: 12. Frälsar Jeremia ifrån döden, Jer. 26: 24. Hans son sättes af konungen i Babel öfwer Juda städer, Jer. 40: 5.
Ahilud; Josaphats fader, 2 Sam. 8: 16; cap. 20: 24. 1 Kon. 4: 3.
Ahimaaz; Zadoks son, 2 Sam. 15: 27. 1 Chrön. 6: 9. Bebådar med Jonathan Achitophels råd, 2 Sam. 17: 17. Bebådar David segren emot Absalom, 2 Sam. 18: 19. Sauls swärfader, Ahinoams fader, är ock kallad med detta namnet, 1 Sam. 14: 50. Salomos måg och höfwitsman öfwer Nephthali slägte, 1 Kon. 4: 15.
Ahiman; Enaks son, 4 Mos. 13: 23. Jos. 15: 14. Dom. 1: 10. En Levit och dörrwaktare i Jerusalems tempel, 1 Chrön. 9: 17.
Ahimelech, min broder en konung; en prest; gifwer David skådobröden och Goliaths swärd, 1 Sam. 21: 6, 9. Warder ihjälslagen af Doeg, tillika med 85 prester, efter konung Sauls befallning, 1 Sam. 22: 18. Han kallas ock Ahia, 1 Sam. 14: 3, 18. en annan en Hethiter, 1 Sam. 26: 6.
Abjathars son, prest, 2 Sam. 8: 17. 1 Chrön. 24: 6.
Ithamars son, 1 Chrön. 24: 3.
Ahimoth, min broder är dödlig; Elkana efterkommande af Levi slägte, 1 Chrön. 6: 25.
Ahinadab, gifmild broder; konung Salomos befallningsman, 1 Kon. 4: 14.
Ahinoam; konung Sauls hustru, 1 Sam. 14: 50. Davids hustru, en Jisreelitiska, 1 Sam. 25: 43. Blifwer fången af de Amalekiter, 1 Sam. 30: 5.
Ahira; Enans son, en höfwitsman i Naphthali slägte, 4 Mos. 1: 15; cap. 2: 29; cap. 7: 78, 83; cap. 10: 27.
Ahisahar; Bilhams son, 1 Chrön. 7: 10.
Ahisamach; den konstrike mästaren Aholiabs fader, 2 Mos. 31: 6; cap. 35: 34; cap. 38: 23.
Ahisar; Salomos hofmästare, 1 Kon. 4: 6.
Ahitob, god broder; Amarie öfwersteprestens son, 1 Sam. 14: 3. 1 Chrön. 6: 7, 11, 52; cap. 9: 11.
Ahjan, 1 Chrön. 7: 19.
Ahjo, Gibeons son, 1 Chrön. 8: 31.
Abinadabs son, körde wagnen för Guds ark, 2 Sam. 6: 3.
Jegiels son, 1 Chrön. 9: 37.
Ahlab, Dom. 1: 31.
Ahlai eller Ahelai, 1 Chrön. 2: 31; cap. 11: 41.
Ahoah; den sjette Bela son 1 Chrön. 8: 4.
Ahohi; en ibland Davids hjeltar, 2 Sam. 23: 9. 1 Chrön. 11: 12.
Aholiab, tjälls fader; Ahisamachs son, en mästare, som arbetade på tabernaklet, 2 Mos. 31: 6; cap. 35: 34; cap. 38: 23.
Aholibama, hög hydda; Esaus hustru, 1 Mos. 36: 2, 5. Ibland förstarna, som komne woro af Esau, war en wid det namnet, v. 41. 1 Chrön. 1: 52.
Ahrah; Benjamins son; skrifwes Arah, 1 Chrön. 8: 1.
Ahsai, af Levi slägte, Neh. 11: 13.
Ahumai; Jahas son, af Juda stam, 1 Chrön. 4: 2.
Ahusam, 1 Chrön. 4: 6.
Ahusat; Abimelechs män, som gör förbund med Isaac, 1 Mos. 26: 26.
Aija, en stad i Benjamin, Neh. 11: 31. Betyder detsamma.
Aija, glada; så kallaes Zibeons förste son, 1 Mos. 36: 24. 1 Chrön. 1: 40. Rizpas, konung Sauls frillas, fader, 2 Sam. 3: 7; cap. 21: 11.
Ain, öga, källa; Leviternas stad wid Gerar i Juda och Simeons del, 4 Mos. 34: 11. Jos. 19: 7; cap. 21: 16. 1 Chrön. 4: 32.
Aj, en hög; en stad i Canaan, blifwer uppbränd med allt folk derinne war; och deras konung blifwer hängd, Jos. 8: 24.
Ajalon; en dal wid Gibeon, öfwer Hwilken månen stod stilla i Josue tid, Jos. 10: 12. 1 Sam. 14: 31. 1 Chrön. 8: 13. — Leviternas fristad, Jos. 21: 24. Dom. 1: 35. 1 Chrön. 6: 69. — En stad i Sebulons slägte, Dom. 12: 12. — En stad i Juda, den konung Rehabeam byggde, 2 Chrön. 11: 10; cap. 28: 18.
Ajath, de Benjamiters stad, Es. 10: 28.
Akan; Ezers son, 1 Mos. 36: 27.
Akeldama, blodsåker, Ap.G. 1: 19.
Akkub, nedertrampare; Eljanai son, 1 Chrön. 3: 24. Esra 2: 42.
Akrabbim, skorpioner, 4 Mos. 34: 4. Jos. 15: 3. Dom. 1: 36.
Alammelech; en stad i Assers slägte, Jos. 19: 26.
Alameth, Bechers son, 1 Chrön. 7: 8.
Alemeth, öfwer döden; Joadda son, 1 Chrön. 8: 36. Jaera son, 1 Chrön. 9: 42. 1 Chrön. 9: 42. — Leviternas stad i Benjamin, 1 Chrön. 7: 60. Kallades eljest Almon, Jos. 21: 18.
Alexander, Simons son af Cyrenen, Marc. 15: 21.
Alexander, en kopparsmed, faller ifrån Christi tro, 1 Tim. 1: 20. Och gör sedan Paulus mycket ondt, 2 Tim. 4: 14.
Alexandria; en hufwudstad uti Egypten, wid Nilfloden, Ap.G. 18: 24; cap. 27: 6; cap. 28: 11.
Alja; en Edomeers förste, 1 Chrön. 1: 51. Kallas Alva, 1 Mos. 36: 40.
Aljan, hög och mäktig; Sobals son af Esau slägte, 1 Chrön. 1: 40. Kallas Alvan, 1 Mos. 6: 23.
Almodad, 1 Mos. 10: 26. 1 Chrön. 1: 20. Jaketans son.
Almon, Levitstad, Jos. 21: 18. Se Alemeth.
Aloe, en ört, Ps. 45: 9. Ords. 7: 17. Högaw. 4: 14. Joh. 19: 39.
Allon, en ek; Jedaja son, 1 Chrön. 4: 37. En stad i Naphtali gränser, Jos. 19: 33.
Aloth; en stad i Assers slägte, 1 Kon. 4: 16.
Alpheus; Jacobs, apostelns, fader, Matth. 10: 3. Marc. 2: 14; cap. 3: 18. Luc. 6: 15. Ap.G. 1: 13.
Alus; Israels barns nionde lägerställe, när de drogo ifrån Egypten, 4 Mos. 33: 13, 14.
Alva, ondska; en stad i Edom, 1 Mos. 36: 40. Kallas Alja, 1 Chrön. 1: 51.
Alvan, ond; Sobals förste son, 1 Mos. 36: 23. Kallas Aljan, 1 Chrön. 1: 40.
Amal; Helems son af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 35.
Amalek; Esau sonson, 1 Mos. 36: 12, 16. Han strider emot Israel, 2 Mos. 17: 8. 4 Mos. 14: 43. Dom. 6: 3. Han blifwer slagen, 2 Mos. 17: 13. Dom. 7: 12. Blifwer alldeles utrotad, 1 Sam. 15: 38. Efter som Herren tillförene talat hafwer, 2 Mos. 17: 14. 4 Mos. 24: 20. 5 Mos. 25: 19, [et]c. De Amalekiter som uppbrände Ziklag, blefwo slagne af konung David, 1 Sam. 30: 17.
Amam; Juda stad, Jos. 15: 26.
Amana, tro och sanning; ett berg emellan Syrien och Cilicien, Högaw. 4: 8. Hit föres af somliga en flod i Damascus, som heter Amana, 2 Kon. 5: 12.
Amaria, Herren talar; detta namnet hade twänne öfwerste prester i Jerusalem: nemligen Merajoth son, 1 Chrön. 6: 7. Och Asaria son, 2 Chrön. 19: 11. Esra 7: 3. En Levit, 2 Chrön. 31: 15. En ibland propheten Zephanja förfäder, Zeph. 1: 1.
Amasa: Abigails son, Davids systerson, blifwer härhöfwitsman hos Absalom, 2 Sam. 17: 25. Sedan blifwer han konung Davids härhöfwitsman, cap. 19: 13. Blifwer ihjälslagen af Joab, cap. 20: 10. Orsaken dertill, cap. 19: 13.
Så heter ock Hadlai son, en myndig man ibland Ephraims barn, 2 Chrön. 28: 12.
Amasai; Elkana son, 1 Chrön. 6: 25. En höfwitsman för 30, cap. 12: 18. Mahaths den Levitens fader, cap. 6: 35. 2 Chrön. 29: 12.
Amasia; Sichri son, 2 Chrön. 17: 16.
Amassai, Neh. 11: 13.
Amazia, Herrans starkhet; Joas son, räknar folket, 2 Chrön. 25: 5. Han slår 10,000 Edomiter, 2 Kon. 14: 7. Hämnas på dem som dråpo hans fader, v. 5. Warder fången och ihjälslagen, v. 13. Och hans son Asaria blifwer konung i hans stad, cap. 15: 1.
Amazia, en prest i BethEl, som anklagar propheten Amos, Amos 7: 10.
Amead, en stad i Assers slägte, Jos. 19: 26.
Amen, sannerligen, så skall det ske, 4 Mos. 5: 22. 5 Mos. 27: 15, [et]c.
Amethist, en ädelsten, 2 Mos. 28: 19; cap. 39: 12. Uppb. 21: 20.
Ami, en Judisk man efter den Babyloniska fångenskapen, Esra 2: 57.
Amitthai, Jone prophetens fader, 2 Kon. 14: 25. Jon. 1: 1.
Amma, aln, ett berg, 2 Sam. 2: 24.
Ammi, mitt folk; Loths son, den hans yngre dotter födde honom, 1 Mos. 19: 38.
Ammiel, mitt folk är Herrans, Gemalli son af Dans slägte, som bespejade Canaans land, 4 Mos. 13: 13. Machirs fader, 2 Sam. 9: 4. BathSua fader, 1 Chrön. 3: 5. ObedEdoms son af Levi slägte, 1 Chrön. 26: 5.
Ammihud, Elisama fader, 4 Mos. 1: 10. Samuels fader, cap. 34: 20. Thamai fader, 2 Sam. 13: 37. Uthai fader af Perez slägt, 1 Chrön. 9: 4.
Amminadab, förste öfwer friwilligt folk; af Juda, 2 Mos. 6: 23. 4 Mos. 1: 7; cap. 10: 14. Ruth 1: 20. Matth. 1: 4. Luc. 3: 33. Äfwen Kehats fader, 1 Chrön. 6: 22.
AmmiNadib, friwilligt folk, Högaw. 6: 11.
AmmiSaddai, Ahiesers fader af Dans slägte, 4 Mos. 1: 12; cap. 2: 25.
Ammon, folkrik; Loths son, 1 Mos. 19: 38. De Ammoniters fader, 5 Mos. 23: 3. Dom. 11: 32. 2 Sam. 10: 1. Ammoniterna skola Israels barn ingen skada göra, 5 Mos. 2: 19. De skola icke komma in i Herrans församling; ej ens efter tionde led, cap. 23: 3. Neh. 13: 1. De blifwa slagne af Israels barn, under den domaren Jephtah, Dom. 11: 33. Och sedan af Saul, 1 Sam. 11: 11. Af Joab, 2 Sam. 8: 12; cap. 10: 1; cap. 12: 26.
Emot Ammon warder propheteradt, Ps. 83: 8. Jer. 49: 1. Hes. 21: 29; cap. 25: 2. Amos 1: 13. Zeph. 2: 8.
Amnon, konung Davids son, 1 Chrön. 3: 1. Förkränker sin syster Thamar, 2 Sam. 13: 1, [et]c. För hwilket han sedan blifwer ihjälslagen af sin broder Absalom, cap. 13: 28.
En annan, Simeons son, 1 Chrön. 4: 20.
Amok, en prest som med Serubbabel kom till Jerusalem, Neh. 12: 7.
Amon, Manasse son, konung i Juda, 2 Kon. 21: 18. Blifwer ihjälslagen, v. 23. Efter honom blef hans son Josia konung, cap. 22: 1.
En borgmästare, som satte Micha i fängelset, för det han sade Achab sanningen, 1 Kon. 22: 26.
Amori eller Emori, Canaans son, efter hwilken de Amoriter kallas, 1 Mos. 10: 16. 1 Chrön. 1: 14.
Amos war tillförene en fäherde, och hemtade mullbär, Amos 7: 14. Om hans lägenhet, och hwad tid han propheterade, läs Amos 1: 1. Blifwer fördrifwen, cap. 7: 12.
Amoz, Esaie prophetens fader, 2 Kon. 19: 2. 2 Chrön. 26: 22. Es. 1: 1. Nahums son, Luc. 3: 25.
Amphipolis, en stad i Macedonien wid floden Strymon, Ap.G. 17: 1.
Amplias, en ibland de trogne i Rom, Rom. 16: 8.
Amram, den som upphöjer folket; Kehats första son, Aasrons och Moses fader, 2 Mos. 6: 18, 20. 4 Mos. 3: 19. 1 Chrön. 6: 2, 18.
Amraphel, den som afsäger domen; konungen i Sinear, 1 Mos. 14: 1. Han förer krig emot Sodom, v. 2.
Amri eller Omri, Benjamins sonson, 1 Chrön. 7: 8.
En annan, Athalia fader, 2 Kon. 8: 26. Äfwen en ogudaktig konung i Israel, 1 Kon. 1: 16, 17, 22, 23. Emot Amri propheteras, Micha 6: 16.
Amzi, Bani son, en Levit, 1 Chrön. 6: 46. Äfwen Sacharia son, Neh. 11: 12.
Ana, Aholibama Esaus hustrus fader, 1 Mos. 36: 2. Äfwen Seirs fjerde son, 1 Chrön. 1: 38. Äfwen Sibeons son, som fann mulåsnor (källor) i öknen, 1 Mos. 36: 24.
Anab, windrufwa; en stad wid Hebron, Jos. 11: 21; cap. 15: 50.
Anaharath, en stad i Isaschars slägte, Jos. 19: 19.
Anaja, Herren warder swarandes; en Israelit, som war med Esra, Neh. 8: 4.
Anammelech, en afgud i Samarien, 2 Kon. 17: 31.
Anamim, Mizraims son, 1 Mos. 10: 13. 1 Chrön. 1: 11.
Anan, en judisk befallningsman, Neh. 10: 26.
Anani, Eljoenai sjunde son, 1 Chrön. 3: 24.
Anania, Herren warder swarandes; så kallas en stad i Benjamin, Neh. 11: 32.
En lärjunge, som med sin hustru Saphira säljer sin åker med bedrägeri, och blifwer hasteligen död, Ap.G. 5: 1, 2, 5, 10.
Ananias, en lärjunge i Damascus, warder sänd till Paulus att gifwa honom sin syn igen, Ap.G. 9: 10, 17.
Ananias, en öfwersteprest, befaller slå Paulus på munnen, Ap.G. 23: 2.
Anath, Samgars fader, Dom. 3: 31. cap. 5: 6.
Anathoth, Bechers son, 1 Chrön. 7: 8. En judisk höfwitsman, Neh. 10: 19. — En stad i Benjamin, Jeremia födelseort, Jer. 1: 1; cap. 29: 27. Samt presten AbJathars åker, 1 Kon. 2: 26. Anathothiter wille icke höra Jeremia, Jer. 11: 21.
Andreas, warder af Christus kallad till apostlaembetet, Matth. 4: 18. Marc. 1: 16, 17. Luc. 6: 14. Joh. 1: 40.
Andronichus, en af de trogna Judar i Rom, Rom. 16: 7.
Anem, 1 Chrön. 6: 73.
Aner, en Amorit, som war i förbund med Abraham, 1 Mos. 14: 13. — En Levit-stad uti Manasse, 1 Chrön. 6: 70.
Aniam, 1 Chrön. 7: 19.
Anim, Juda stad, Jos. 15: 50.
Annas, Caiphe swärfader, en öfwersteprest, Luc. 3: 2. Joh. 18: 13. Ap.G. 4: 6. Sände Christus till Caipas, Joh. 18: 24. War en Sadduce, Ap.G. 5: 17.
Anthothia, 1 Chrön. 8: 24.
Antiochia, en hufwudstad i Syrien, annammar Christi Evangelium, Ap.G. 11: 19; cap. 13: 1.
Antipas, Christi martyr, Uppb. 2: 13.
Antipatris, en stad i Ephraim, Ap.G. 23: 31.
Anub, Coz förstfödde son af Juda stam, 1 Chrön. 4: 8.
Apelles, en ibland de trogna, Rom. 16: 10. Apharsach, Esra 4: 9.
Aphek, Aphik, stark och fast; en stad ibland Manasse slägt, Jos. 12: 18. 1 Sam. 4: 1. 1 Kon. 20: 26. 2 Kon. 13: 17. — En i Juda, Jos. 13: 4. — En i Assers slägte, Jos. 19: 30. Dom. 1: 31.
Aphia, Bechora fader, 1 Sam. 9: 1.
Apphia, Philem. v. 2.
Apollonia, Ap.G. 17: 1. En stad i Macedonien.
Apollos, ett wältalande och skriftlärd man, Ap.G. 18: 24. 1 Cor. 1: 12; cap. 3: 4; cap. 16: 12.
Apollyon, förstörare, Uppb. 9: 11.
Apostel; se förra registret.
Appaim, Nadabs son, 1 Chrön. 2: 30.
Appii forum, Appii torg, Ap.G. 28: 15.
Aqvila, gjorde wäl emot Paulus, Ap.G. 18: 2, 18, 26. Rom. 16: 3. 1 Cor. 16: 19. 2 Tim. 4: 19.
Ar, hufwudstaden i Moab, 4 Mos. 21: 15. 5 Mos. 2: 9. Es. 15: 1.
Ara, Jethers son, 1 Chrön. 7: 38.
Arab, en stad, Jos. 15: 52.
Arabien, ödemark; ett land i Asien, 1 Kon. 10: 13. 2 Chrön. 9: 14. Ps. 72: 10. Jer. 25: 24. Gal. 1: 17.
De Araber förstöra det Judiska landet, 2 Chrön. 21: 16, 17. Warda öfwerwunne af konung Ussia, 2 Chrön. 26: 6. Om Arabiens förstöring warder propheteradt, Es. 21: 13.
Arach, Esra 4: 9.
Arad, wildåsna; de Cananiters stad; dess konung strider emot Israel, 4 Mos. 21: 1. Warder dräpen, v. 3. Jos. 12: 14. Dom. 1: 16. — Arad heter en man af Benjamins slägte, 1 Chrön. 8: 15.
Arah, en Israelit, Esra 2: 5. Neh. 6: 18. En annan, Ulla son, af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 39.
Araloth, förhud; en hög, på hwilken Josua lät omskära Israels barn, Jos. 5: 3.
Aram, hög, Matth. 1: 3, 4. Luc. 1: 33. Han kallas ock Ram: Hezrons son, som födde Amminadab, Ruth 4: 19. 1 Chrön. 2: 10. — En annan, Sems son, 1 Mos. 10: 22, 23. — Äfwen Somers son, 1 Chrön. 7: 34.
Aramia, 1 Chrön. 7: 14. Manasse frilla.
Aran, 1 Chrön. 1: 42. Af Disans barn.
Ararat, ett landskap i Armenien, Jer. 51: 27. Dit flydde Sanheribs söner, Es. 37: 38. Ett berg, 1 Mos. 8: 4.
Arauna, en af de Jebusiter, säljer konung David en lada till att bygga der ett altare, 2 Sam. 24: 16, 18, 20, 22, 23. Warder kallad Arnan, 1 Chrön. 21: 18, 20. 2 Chrön. 3: 1.
Arbathit, 2 Sam. 23: 31.
Arbe, gräshoppa, 3 Mos. 11: 22.
Arbeel, Osea 10: 14.
Arbit, 2 Sam. 23: 35.
Archelaus, herre öfwer folket, Matth. 2: 22.
ArchiAtaroth, en gränsort i Ephraim, Jos. 16: 2.
Archippus, Col. 4: 17. Philem. v. 2.
Archi, Canaans son, 1 Mos. 10: 17. 1 Chrön. 1: 15.
Ard, 4 Mos. 26: 40.
Ardon, Calebs son, 1 Chrön. 2: 18.
Areli, Benjamins son, 1 Mos. 46: 16. 4 Mos. 26: 17.
Areopagus, Mars’ kulle; ett domställe i Athen, Ap.G. 17: 19, 22.
Aretas, en konung i Arabien i Pauli tid, 2 Cor. 11: 32.
Argob, ett land i konungariket Basan, 5 Mos. 3: 4. 1 Kon. 4: 13. — En man, 2 Kon. 15: 25.
Aridai, Hamans son, Esth. 9: 9.
Aridatha, en Hamans son, Esth. 9: 8.
Arie, lejon; en Gileaditer, 2 Kon. 15: 25.
Ariel och Harel, Herren är ett lejon, Guds altare, Guds ljus; med det namnet warder Jerusalems tempel, altare och stad kallad, Es. 29: 1. Hes. 43: 15.
En Judisk öfwerste, Esra 8: 16.
Arimathia, en stad på Ephraims berg, Matth. 27: 57. Marc. 15: 43. Luc. 23: 51. Joh. 19: 38.
Arioch, en konung i Ellasar, 1 Mos. 14: 1. — En domare, Dom. 2: 14.
Arisai, Hamans son, Esth. 9: 9.
Aristarchus, en ibland de trogna, Ap.G. 19: 29; cap. 20: 4; cap. 27: 2. Col. 4: 10. Philemon v. 24.
Aristobulus, en trogen i Rom, Rom. 16: 10.
Armageddon, Megiddos slätt, en ort i Uppb. 16: 16.
Armoni, Sauls son af Rizpa, 2 Sam. 21: 8.
Arnan, 1 Chrön. 3: 21.
En annan, som ock heter Arauna.
Arnon, en stad, 4 Mos. 27: 13. 5 Mos. 2: 24. Jos. 12: 1. Dom. 11: 13.
Arod, en af Gads slägte, 4 Mos. 26: 17. Af hwilken de Aroditer äro komne, 1 Mos. 46: 16. 4 Mos. 26: 17.
Aroer, en stad i Sihons rike, 4 Mos. 32: 34. 5 Mos. 2: 36; cap. 3: 12; cap. 4: 48. Jos. 12: 2; cap. 13: 9, 16, 25. Jer. 48: 19.
Aroer i Damascus, Es. 17: 2.
Arpa, Ruth 1: 4. En Moabitiska, Chilions hustru.
Arpad; se Arphad.
Arphachsad, Sems son, warder född tu år efter syndafloden, 1 Mos. 11: 10.
Arphad eller Arpad, en ort i Phenicien, 2 Kon. 18: 34; cap. 19: 13. Es. 41: 9; cap. 36: 19; cap. 37: 13. Jer. 49: 23.
Arthasasta, eljest Artaxerxes; konung i Persien, Esra 4: 7. Hindrar templets byggnad, v. 23. Tillåter att bygga, Esra 7: 11, [et]c. Hans munskänk war Nehemia, Neh. 2: 1.
Arthemas, en ibland de trogna, Tit. 3: 12.
Arvad, en stad, Hes. 27: 11.
Arvadi, Canaans son, 1 Mos. 10: 18. 1 Chrön. 1: 16.
Aruboth, en stad i Judeen, 1 Kon. 4: 10.
Aruma, en stad icke långt ifrån Sichem, Dom. 9: 41.
Arza, en fogde, 1 Kon. 16: 9.
Asa; se Assa.
Asahel, Joabs broder, blifwer dräpen af Abner, 2 Sam. 2: 23. — En Levit i Josaphats tid, 2 Chrön. 17: 8. — En skaffare öfwer offerkistorna i templet i konung Hiskia tid, 2 Chrön. 31: 13. Jonathans fader, Esra 10: 15.
Asaja, konung Josia tjenare, 2 Kon. 22: 12. — En förste af Simeon, 1 Chrön. 4: 36. — Haggija son af Levi, 1 Chrön. 6: 30. — Siloni son, 1 Chrön. 9: 5. — Merari son, 1 Chrön. 15: 6, 11.
Asan, Leviternas stad i Juda, Jos. 15: 42. 1 Sam. 30: 30. 1 Chrön. 6: 30, 59. — Äfwen en stad i Simeons slägte, Jos. 19: 7. 1 Chrön. 4: 32.
Asanja, Jesua Levitens fader, Neh. 10: 9.
Asaph; se Assaph.
Asareel, en fångare i templet, 1 Chrön. 25: 18. — En ibland Bani barn, Esra 10: 41. — En Jehaleleels son, 1 Chrön. 4: 16.
Asarela, en af Assaphs slägte, 1 Chrön. 25: 2.
Asaria, Herren hjelper; Amazia son, konung i Juda, blef spitelsk allt intill döden, 2 Kon. 15: 1, 5, 7. 2 Chrön. 26: 20. Efter honom blifwer Jotham konung, 2 Kon. 15: 7, 32. 1 Chrön. 3: 12. 2 Chrön. 27: 1, 2. Han kallas ock Usia, 26. Eller Osia, Matth. 1: 8, 9.
Asaria, propheten, Obeds son, blifwer sänd till konung Asa att trösta honom, 2 Chrön. 15: 1.
Asaria, presten Sadoks son, 1 Kon. 4: 2.
Äfwen en Daniels stallbroder, som ock hette Abednego.
Asas, Rubenit, 1 Chrön. 5: 8.
Asasia, en Levit, 2 Chrön. 31: 13.
Asbea, 1 Chrön. 4: 21.
Asbel, Benjamins son, 1 Mos. 46: 21. 4 Mos. 26: 38. 1 Chrön. 8: 1.
Asbuk, Nehemie fader, Neh. 3: 16.
Ascenas, Gomers son, 1 Mos. 10: 3. 1 Chrön. 1: 6. Ett land, Jer. 51: 27.
Asdod, en stad emellan Ascalon och Joppe, Jos. 11: 22; cap. 15: 46. 1 Sam. 5: 1. 2 Chrön. 26: 6. Es. 20: 1. Jer. 25: 20. Kallas Azot, Ap.G. 8: 40.
Aseka, en Amoriters stad, Jos. 10: 10. 1 Sam. 17: 1. 2 Chrön. 11: 9. Neh. 11: 30.
Asel, den stenen, 1 Sam. 20: 19.
Aser; se Asser.
Asgad, en Israelit efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 12. Neh. 7: 17.
Ashur, Hezrons son, 1 Chrön. 2: 24.
Asiel, en af Simeons slägte, 1 Chrön. 4: 35.
Asien, en af de fem werldsdelarne; den sydwestra delen deraf. I detta Asien wardt Guds ord predikadt, Ap.G. 19: 10.
Asima, de Hematheers afgud i Samarien, 2 Kon. 17: 30.
Asisa, Sattu son af Simeons slägte, Esra 10: 27.
Askelon, en af de Philisteers stad, Dom. 1: 18. 1 Sam. 6: 17. 2 Sam. 1: 20. Jer. 25: 20. Amos 1: 8.
Asmaveth, 2 Sam. 23: 31. Esra 2: 24. Neh. 12: 29.
Asna, en stad i Juda, Jos. 15: 43. — En man, Esra 2: 50.
Asnappar, konung Esarhaddons embetsman, Esra 4: 10.
Asnath, Josephs hustru, 1 Mos. 41: 50. Föder honom twå söner, Manasse och Ephraim, 1 Mos. 41: 51, 52; cap. 46: 20.
AsnothThabor, en stad wid Naphthali gränsor, Jos. 19: 34.
Asor, Elliachims son, Matth. 1: 13.
Aspatha, Hamans son, Esth. 9: 7.
Aspenas, NebucadNezars kamererare, Dan. 1: 3.
Asriel, Gileads son, 4 Mos. 26: 31. Jos. 17: 2.
Asrikam, en Levit, Neh. 11: 15. — Konung Ahas husförste, 2 Chrön. 28: 7. — Äfwen Nearia son, 1 Chrön. 3: 23. En Benjamit, 1 Chrön. 8: 38; cap. 9: 44.
Assa, Asa, Elkana son, af Levi stam, 1 Chrön. 9: 16; cap. 20. Abiams son, cap. 3: 10. En from konung, regerade uti Juda 41 år; förstörer afgudar, 1 Kon. 15: 8, 10, 12. Afsätter sin moder och förstör hennes afgudabeläte, v. 13. 1 Chrön. 15: 16. Söker hjelp hos de Syrer, v. 18. I sin krankhet söker han läkare, och icke Herran, 2 Chrön. 16: 12. blifwer död, 1 Kon. 15: 24. 2 Chrön. 16: 13. Efter honom blef hans son Josaphath konung i Juda, 1 Chrön. 3: 10.
Äfwen en stad, 1 Chrön. 7: 28.
Assan, Palthiels fader, af Isaschar, 4 Mos. 34: 26.
Assaph eller Asaph, församlare; konung Davids namnkunnige sångare, 1 Chrön. 6: 39; cap. 16: 5. Sichri fader, 1 Chrön. 9: 15. Konung Arthasastas skogshöfwitsman, Neh. 2: 8. Assaph hade en son, som i konung Hiskia tid war kansler, 2 Kon. 18: 18. Es. 36: 3.
Assarhaddon; se Esarhaddon.
Asser, Jacobs son, af Silpa, 1 Mos. 30: 13. 4 Mos. 1: 13. 5 Mos. 27: 13. Jos. 17: 7. Dom. 1: 31. 1 Kon. 4: 16. 1 Chrön. 6: 62. 2 Chrön. 30: 11.
Assir, Korahs son, af Levi slägte, 2 Mos. 6: 24.
Asson, en stad wid hafwet, som eljest kallas Apollonia, Ap.G. 20: 13; cap. 27: 13.
Assur, Sems son, Noah sons: han begynte det Assyriska konungariket, 1 Mos. 10: 22. 1 Chrön. 1: 17. Assur war Guds wredes ris, Es. 7: 18; cap. 10: 5. Emot Assyrien blifwer propheteradt, 4 Mos. 24: 24. Es. 10: 5; cap. 14: 25; cap. 17: 12; cap. 30: 28, 31; cap. 31: 8.
De Assyrier öfwerwinna Samarien, och bortföra dess inbyggare, 2 Kon. 15: 29; cap. 16: 5; cap. 17: 1, [et]c. Och intaga i Juda alla fasta städer, 2 Kon. cap. 18. 2 Chrön. cap. 32. Hes. 36: 1, 2. Warda af Herrans engel till 185,000 ihjälslagne på en natt i sitt läger, 2 Kon. 19: 35. 2 Chrön. 32: 21. Es. 37: 36.
Assur, Hanania prophetens fader, Jer. 28: 1.
En annan, Jaasanja fader, Hes. 11: 1.
Assuri, en stad i Judeen, 2 Sam. 2: 9.
Assurim, Dedans son, 1 Mos. 25: 3.
Astaroth, en Moabiters stad, 1 Mos. 14: 5. 5 Mos. 1: 4. Jos. 9: 10. — En afgud, Dom. 2: 13; cap. 10: 6. 1 Sam. 7: 3; cap. 12: 10. cap. 31: 10. Astoreth, 1 Kon. 11: 5. 2 Kon. 23: 13.
Asuba, Josaphats moder, 1 Kon. 22: 42; 2 Chrön. 20: 31. Calebs hustru, 1 Chrön. 2: 18.
Asyncritus, en af de christna i Rom, Rom. 16: 14.
Asvath, af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 33.
Atach, en stad i Juda, 1 Sam. 30: 30.
Atad, törnbuske, 1 Mos. 50: 10. En plan wid Jordan.
Atarah, krona; Jerameels hustru 1 Chrön. 2: 26.
AtarothAddar, en stad i Ephraim, Jos. 16: 5.
Ataroth, Gadditers stad, 4 Mos. 32: 3.
Ater, en Israelit efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 16. Neh. 7: 21.
Athalja, Amri dotter, Jorams Juda konungs ogudaktiga hustru, 2 Kon. 8: 26. Han utrotar nästan hela konung Davids slägt, cap. 11: 1. Regerar 6 år i Juda, 2 Chrön. 22: 12. Warder dräpen, 2 Kon. 11: 16, 20. 2 Chrön. 23: 15. — En annan af Jerobeams barn, 1 Chrön. 8: 26, 27.
Athen, en widtberömd stad i Attica i Grekland: dess inbyggare stodo efter att höra något nytt, Ap.G. 17: 21.
Athlai, en Israelit, efter det Babyloniska fängelset, Esra 10: 28.
Athniel, tager Achsa, Calebs sin faders broders dotter till hustru, Jos. 15: 17. Dom. 1: 13. Han blifwer domare i Israel i 40 år, Dom. 3: 9–11.
Attai, en krigsman af Gads slägte, 1 Chrön. 12: 11. Konung Rehabeams son, 2 Chrön. 11: 20. Jarha son, 1 Chrön. 2: 35, 36.
Attalia, en stad, Ap.G. 14: 25.
Augustus, kejsare i Rom; han beskattade hela werlden, Luc. 2: 1. Christus föddes under honom.
Ava, en stad som konungen i Assyrien hade förstört, 2 Kon. 17: 24, 31. Skrifwes ock Iva.
Aven, orättfärdighet, höjder, Os. 10: 8. Aven hotas, Hes. 30: 17.
Avens inwånare, Amos 1: 5.
Avim, Jos. 18: 23.
Avith, syndaktig; en stad i Edoms land, 1 Mos. 36: 35. 1 Chrön. 1: 46.
Azal, förmenas wara ett berg wid Jerusalem, Zach. 14: 5.
Azalja, Saphans fader, 2 Kon. 22: 3.
Azaria, konungen; se Asaria.
Azel, Elasa son, 1 Chrön. 8: 37, 38.
Azem, ben; en stad i Juda, Jos. 15: 29. — En i Simeons del, Jos. 19: 3. Warder Ezem kallad, 1 Chrön. 4: 29.
Azmon, 4 Mos. 34: 4. Jos. 15: 4.
Azot, Ap.G. 8: 40. Se Asdod.
B.
Baal, herre; de Sidoniers och Samariters afgud, 1 Kon. 16: 31. På Baals högar offra Balak och Bileam, 4 Mos. 23: 2. Baals altare och lund förstördes af Gideon, Dom. 6: 25. Af Josia, 2 Kon. 23: 15. Baals prester warda ihjälslagne af propheten Elia, 1 Kon. 18: 40. Af Jehu, 2 Kon. 10: 25. Baals presters sedwänja, 1 Kon. 18: 26, 27.
Baala, drottning; en stad i Juda, som eljest kallades KirjathJearim, Jos. 15: 9, 29.
BaalathBer, en stad i Simeons slägte, Jos. 19: 8. Baalath, en stad som Salomo bygde, 1 Kon. 9: 18.
BaalBerith, förbundsherre; Sichems afgud, Dom. 8: 33; cap. 9: 4, 27.
BaalGad; en stad nedan wid Hermons berg, Jos. 11: 17.
BaalHamon; konung Salomos wingård, Högaw. 8: 11.
BaalHanan, nådig herre; Achbors son, konungens, i Edom, 1 Mos. 36: 39. 1 Chrön. 1: 49. Äfwen en öfwer Davids oljegårdar, 1 Chrön. 27: 28.
BaalHazor, 2 Sam. 13: 23.
BaalHermon; ett berg, Dom. 3: 3.
Baalim; herrar, afgudar, Dom. 2: 11; cap. 8: 33. 1 Sam. 7: 4.
Baalis; Ammons barns konung, Jer. 40: 14.
BaalMeon, eller BethBaalMeon; en stad i de Amoreers land, 4 Mos. 32: 38. Jos. 13: 17. 1 Chrön. 5: 8. Hes. 25: 9.
BaalPeor, Peors herre; skamlöst beläte, naken afgud hos de Moabiter och Midianiter, 4 Mos. 25: 5. 5 Mos. 4: 3. Jos. 22: 17. Ps. 106: 28. Os. 9: 10. 4 Mos. 25: 18; cap. 31: 16.
BaalPerazim; en stad i Benjamin, 2 Sam. 5: 20. 1 Chrön. 14: 11.
BaalSalisa; en stad wid Juda gränser, 2 Kon. 4: 42.
BaalThamar, palmrik ort; en ort wid Gibea, Dom. 20: 33.
BaalSebub, slagherre; afgud i Ekron, 2 Kon. 1: 2, 3, 6. Skrifwes i Nya Testamentet Beelzebub, den öfwerste djefwulen, Matth. 12: 24. Marc. 3: 22. Luc. 11: 15.
BaalZephon; en ort i Egypten, 2 Mos. 14: 2. 4 Mos. 33: 7.
Baana, han och Rechab, twå höfwitsmän, stucko ihjäl sin herre i hans hus, och blifwa hängda, 2 Sam. 4: 5, 12. Äfwen en af Salomos embetsmän, 1 Kon. 4: 12. Äfwen en annan efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 2; Neh. 8: 7.
Babel, förwirring; blifwer bygdt af Nimrod uti hans rikes begynnelse, 1 Mos. 10: 10. Om Babylons torn, 1 Mos. 11: 3. Uti Babel blifwer all lands tungomål förbistradt; och deraf kallades staden Babel, 1 Mos. 11: 8, 9. De Babyloniers afgud war SuccothBenoth, 2 Kon. 17: 30.
Babyloniska fängelset: derom warder propheteradt, 3 Mos. 26: 31. 5 Mos. 4: 26; cap. 28: 36, 49. 2 Kon. 20: 17. Es. 5: 13, 29. Jer. 13: 19, 24; cap. 16: 9; cap. 20: 4, 6; cap. 25: 8, 9; cap. 27: 6, [et]c. Hes. 7: 1, [et]c.; cap. 12; cap. 22: 4, 5. Micha 3: 12; cap. 4: 10. Hab. 1: 6. Dessa prophetior warda fullkomnade, 2 Kon. 24 och 25 cap. 2 Chrön. cap. 36.
Om förlossningen ifrån Babel propheteras, 3 Mos. 26: 42. 5 Mos. 4: 29. 1 Kon. 8: 33. 2 Chrön. 6: 24, 37. Es. 14: 1; cap. 40: 1; cap. 48: 20. Jer. 12: 15; cap. 16: 15; cap. 24: 5; cap. 25: 12; cap. 29: 10; cap. 30; cap. 31: 9; cap. 32: 37; cap. 46: 27. Dessa prophetior warda efter 70 år fullkomnade, Jer. 25: 12. Esra 1, 2 cap.
Orsaken till fängelset, 2 Kon. 17: 7, [et]c. Jer. 11: 9, [et]c.; cap. 32: 29, [et]c.
Emot Babylon warder propheteradt, Ps. 137: 8. Es. 13: 1; cap. 14: 2, 4; cap. 21: 2, Es. 21: 9; cap. 47. Jer. 25: 12; cap. 50 och 51. Uppb. 14: 8; cap. 16: 19; cap. 18: 1.
Ifrån Babylon och all ogudaktighet skall man fly, Es. 52: 11. Jer. 51: 45, 46. 2 Cor. 6: 17. Uppb. 18: 5.
Ett annat Babylon (i Egypten), 1 Pet. 5: 13.
Baara; Saharaims hustru, 1 Chrön. 8: 8.
Baaseja; Malchija son, af Levi slägte, 1 Chrön. 6: 40.
BaelJaba; Davids son, 1 Chrön. 14: 7.
Baena, Helebs fader, 2 Sam. 23: 29.
Baesa; en ogudaktig konung i Israel, strider emot Asa Juda konung, 1 Kon. 15: 17. Blifwer död, och hans son Ela konung i hans stad, 1 Kon. 16: 6. Baesa hela slägt blifwer utrotad, 1 Kon. 16: 11. Efter de ord som Jehu talat hade, 1 Kon. 16: 1, 3, 4, [et]c.
Baharumit, en af Davids hjeltar, 1 Chrön. 11: 33.
Bahurim; en stad i Benjamin, 2 Sam. 3: 16. Uti den staden bodde Simei. cap. 16: 5; cap. 17: 18.
Baith, hus; de Moabiters stad, Esra 15: 2.
Bakbakkar; en timmerman i Jerusalem, 1 Chrön. 9: 15.
Bakbukia; en Levit, Neh. 11: 17.
Bakbuk; en af Nethinim, Esra 2: 51. Neh. 7: 53.
Bala; en stad i Simeons slägte, Jos. 19: 3. Som kallas Bilha, 1 Chrön. 4: 29.
Balaam; se Bileam.
Baladan, 2 Kon. 20: 12. Es. 39: 1. Se Merodach.
Balak; Zipors son, de Moabiters konung, sänder bud till att låta kalla Bileam, 4 Mos. 22: 2; cap. 23: 1. Jos. 24: 9. Dom. 11: 25. Micha 6: 5. Uppb. 2: 14.
Bamoth, höjder; en ort i de Moabiters land, 4 Mos. 21: 20.
BamothBaal; Rubens barns stad, Jos. 13: 17.
Bani; en Gaddit, Davids hjelte, 2 Sam. 23: 36. Äfwen en Levit, 1 Chrön. 6: 46. En annan, 1 Chrön. 9: 4. Esra 2: 10. Neh. 8: 7.
Baracha; se Beracha.
Baracheel; Elihu fader, Job 32: 2.
Barachias, Berechia, Herren hafwer wälsignat; Zacharie fader, Zach. 1: 1. Öfwersteprestens, Matth. 23: 35. Asaphs fader, 1 Chrön. 6: 39. Äfwen en dörrwaktare wid Herrans förbunds ark, cap. 15: 23.
Barak och Debora frälsa Israels folk, Dom. 4: 6, [et]c. Deras lofsång, Dom. 5: 1. Ebr. 11: 32.
Bared: en ort i öknen Zur, 1 Mos. 16: 14.
Bariah; Semaja son, 1 Chrön. 3: 22.
BarJehu, Jehu son, en Judisk trollkarl, warder slagen med blindhet, Ap.G. 13: 6, 11. Kallas ock Elymas, v. 8.
Barkos; En af Nethinim, Esra 2: 53.
Barnabas, tröstens eller förmaningens son; sålde sin åker och bar wärdet till apostlarnas fötter, Ap.G. 4: 37. Han ledsagar Paulus till apostlarna, Ap.G. 9: 27. Warder sänd till Antiochien, Ap.G. 11: 22. Kommer till Jerusalem igen, cap. 12: 25. Hafwer en träta med Paulus, cap. 15: 39. Blifwer förförd till skrymteri af Petri exempel, Gal. 2: 13.
Barabbas; en mördare, warder lösgifwen, Matth. 27: 26. Marc. 15: 15. Luc. 23: 25. Joh. 18: 40. Ap.G. 3: 14.
Barsabas; kallas ock Joseph: sättes i wal med, Matthia att blifwa apostel, Ap.G. 1: 23.
Barsillai; försörjer konung David med spisning, då han flydde för Absalom, 2 Sam. 17: 27. Och ledsagar David till Jordan, 2 Sam. 19: 31. David befaller, att Barsillai barn skulle göras det godt är, 1 Kon. 2: 7.
Barsillai, en Gileadit, hans barn, efter de icke kunna uppwisa sin slägts register, blifwa afwiste ifrån presterskapet, Esra 2: 61, 62. Neh. 7: 63.
Bartolomeus; en apostel, Matth. 10: 3. Marc. 3: 18. Luc. 6: 14.
Bartimeus, Timei son; en blind tiggare, får sin syn igen, Marc. 10: 46. Luc. 18: 35.
Baruch, wälsignad; Nerie son, Jeremie tjenare, Jer. 32: 12. Skref efter Jeremie ord en bok, som blef uppbränd, Jer. 36: 4. Han skref en annan, som blef uppläst för folket, Jer. 45: 1.
Basan, fet och frodig; ett land som warder gifwet den halfwa slägten Manasse, 5 Mos. 3: 12. Dess konung kallades Og, cap. 3: 3. Ps. 136: 20. Om det landet talas, Jer. 50: 19. Hes. 27: 6. Micha 7: 14.
Basek, blixt; se Besek.
Basilisk; en giftig orm, Es. 11: 8; cap. 59: 5. Jer. 8: 17.
Basmath; Salomos dotter, och Ahimaaz hustru, 1 Kon. 4: 15. Äfwen Esaus hustru, 1 Mos. 26: 34.
BathSeba, eds dotter; Uria hustru: David besofwer henne, 2 Sam. 11: 4, 27. Barnet som föddes, blifwer krankt och dör, cap. 12: 15, 18. Blifwer Davids hustru, och föder honom Salomo, cap. 12: 24. 1 Chrön. 3: 5.
BathSua, 1 Chrön. 3: 5; densamma som BathSeba.
Bavai; Henadads son, Neh. 3: 18.
Bazka, eller Bazeka; se Bozka.
Bazluth; en Israelit efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 52. Neh. 7: 54.
Bazra; se Bozra.
Bealoth; en stad i Juda, Jos. 15: 24.
Bebai, Esra 2: 11.
Becher; Benjamins son, 1 Mos. 46: 21. 1 Chrön. 7: 6. Äfwen Ephraims andre son, 4 Mos. 26: 35.
Bechorath; Aphia förstfödde son, 1 Sam. 9: 1.
Bedad; Hadads fader, konungens i Edom, 1 Mos. 36: 35. 1 Chrön. 1: 46.
Bedan; Ulams son, af Manasse slägte, 1 Sam. 12: 11. 1 Chrön. 7: 17.
Bedellion, ett slags kåda, 1 Mos. 2: 12. 4 Mos. 11: 7.
Bedja; en Israelit, Esra 10: 35.
Beelzebub; se BaalSebub.
Beera; en förste ibland Rubens barn, 1 Chrön. 5: 6. Äfwen en höfwitsman ibland Manasse, 1 Chrön. 7: 37.
Beeroth, brunnar; en ort i öknen, 5 Mos. 10: 6. Äfwen Leviternas stad, Jos. 9: 17. I Benjamins land, cap. 18: 25. 2 Sam. 4: 2. Hwaraf komma de Beerothiter. 2 Sam. 4: 2; cap. 23: 37. Esra 2: 25.
Beerseba; se Bersaba.
Beestera; En de Leviters stad i Manasse slägte, Jos. 21: 27.
Behemoth, ett ofantligt djur, warder beskrifwet i Job 40: 10; sannolikt flodhästen.
Bela; en konung i Edom, 1 Mos. 36: 32. Äfwen Benjamins förste son, 1 Mos. 46: 21. 4 Mos. 26: 38. 1 Chrön. 7: 6. — En stad, heter ock Zoar, 1 Mos. 14: 2, 8.
Belial, ondska, onyttig; satans namn, 5 Mos. 13: 13. 2 Sam. 22: 5. 2 Cor. 6: 15.
Belial och Christus komma intet öfwerens, 2 Cor. 6: 15.
Belials barn, 5 Mos. 13: 13. Dom. 19: 22.
Belials ord, 5 Mos. 15: 9.
Beltesazar; så kallades Daniel i Chaldeen, Dan. 1: 7.
Belsazar, en konung i Babel, som ser en hand skrifwa på wäggen, Dan. 5: 5. Blifwer ihjälslagen; och hans rike ärfwes af Darius af Meden, cap. 5: 30, 31.
Benaja; en öfwer Crethi och Plethi, 2 Sam. 20: 23. Han blef sedan Salomos krigsöfwerste, och drap Joab och Simei. 1 Kon. 2: 34, 35, 46.
BeneBarak, Jos. 19: 45.
Bene Jaakan; ett af Israels barns läger, 4 Mos. 33: 31, 32.
Benhadad; Tadrimmons son, håller förbund med konung Asa, 1 Kon. 15: 20. Han belägrar Samarien, och är drucken i sitt tjäll, 1 Kon. 20: 1, 16. 2 Kon. 6: 24. Blifwer krank och dör, 2 Kon. 8: 7, 10. Benhadad, Hasaels son, konungen i Syrien, 2 Kon. 13: 25. Han plågar Israel, 2 Kon. 13: 3.
Benhail, stark son; en förste i konung Josaphats hof, 2 Chrön. 17: 7.
Benhanan, nådesson; Simeons son, 1 Chrön. 1: 20.
Benjamin, högra hands son; Jacobs son, blifwer född, 1 Mos. 35: 16. Reser in i Egypten, 1 Mos. 43: 15. Hans efterkommande, 1 Mos. 46: 21. 1 Chrön. 7: 6. Wälsignelse, 1 Mos. 49: 27. Arfdel, Jos. 18: 11.
Benjamiter bedrifwa skändelig otukt med en Levits hustru, Dom. 19: 25. Och blifwa straffade, Dom. 20: 4. Förblifwa wid Juda stam och rike, 1 Kon. 12: 21.
Beninu; en Levit, Neh. 10: 13.
Benoni, smärtas son, 1 Mos. 35: 18.
Benoth; en af de Babyloniska afgudar, 2 Kon. 17: 30; se SuccothBenoth.
BenSoheth; Jisei son, af Juda, 1 Chrön. 4: 20.
Beon; en stad i Gilead, 4 Mos. 32: 3.
Beor; Bela fader, 1 Mos. 36: 32. 1 Chrön. 1: 43. Äfwen Bileams fader, 4 Mos. 22: 5. 5 Mos. 23: 4. Jos. 13: 22.
Ber, brunn, Dom. 9: 21.
Bera, 1 Mos. 14: 2. En konung i Sodom.
Beracha, en hjelte af Sauls slägte, 1 Chrön. 12: 3.
Beraja; Simi son af Benjamin, 1 Chrön. 8: 21.
Berechia, se Barachias.
Bered; en af Ephraims slägte, 1 Chrön. 7: 20.
Beri; Zopha son af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 36. En Hethiter, Esau swärfader, 1 Mos. 26: 34.
Beria; se Bria.
Berith, förbund; afgud i Sichem, Dom. 9: 4, 46.
Bernice, segersam; Aristobuli dotter, konung Agrippe syster, Ap.G. 25: 13; cap. 26: 30.
Berodach, den oskyldigas son, 2 Kon. 20: 12. Se Merodach.
Berea; en stad i Macedonien, Ap.G. 17: 10. De Bereensers beröm, Ap.G. 17: 11.
Berotha, Berothai; en stad i Syrien, 2 Sam. 8: 8. Hes. 47: 16.
Bersaba, Beerseba, edbrunn; hwarest Abraham och Abimelech swärja, och göra med hwarandra förbund, 1 Mos. 21: 14. Jos. 15: 28. Dom. 20: 1. 1 Sam. 3: 20. 1 Kon. 4: 25. 1 Chrön. 5: 28.
Besai; en af Nethinim, Esra 2: 17. Neh. 7: 23.
Besek, blixt; en stad i Canaan, konung Adoni säte, Dom. 1: 4. 1 Sam. 11: 8.
Besodeja; Mesullams fader, Neh. 3: 6.
Besor; en flod, 1 Sam. 30: 9.
Bethah; en stad, 2 Sam. 8: 8.
Beten, buk; en stad i Assers slägte, Jos. 19: 25.
Bethabara, genomgång; ett watten eller öfwerfart och färjestad wid Jordan, hwarest Johannes döpte, Joh. 1: 28.
BechAnath, eländes hus; en stad i Naphthali slägte, Jos. 19: 38. Dom. 1: 33.
Bethania; en ort i Juda stam: Martha och Maria hade der sina hemwist, der Christus uppwäckte Lazarus, Joh. 11: 1, 18. Der han ock fick mat med Lazarus, och Martha tjente honom, Joh. 12: 2. Härifrån uppfor han till himlen, Luc. 24: 50.
BethAnoth; en stad i Juda, Jos. 15: 59.
BethAraba, öde hus; Juda stams gräns, Jos. 15: 6. Äfwen en stad i Benjamin, Jos. 18: 22.
BethHaran; de Amoriters stad, som Gads barn intogo, 4 Mos. 32: 36. BethHaram, Jos. 13: 27.
BethAsmavet. Neh. 7: 28.
BethAven, Ephraims stad, Jos. 7: 2; cap. 18: 12. 1 Sam. 13: 5. Os. 4: 15; cap. 5: 8; cap. 10: 5.
BethBara; en stad wid Jordan, Dom. 7: 24.
BethBirei; Simeons stad, 1 Chrön. 4: 31.
BethCherem, wingårdshus, Benjamins stad, Jer. 6: 1.
BethDagon; en stad i Juda, Jos. 15: 41. En annan, i Assers slägte, Jos. 19: 27.
BethDiblathaim, fikonhus; en stad i Moab, Jer. 48: 22.
BethEl, Guds hus; en gränsstad emellan de Benjamiter och Ephraimiter, kallas Lus, 1 Mos. 28: 19. Dom. 1: 23. Blifwer intagen af Josephs barn, Dom. 1: 22, 23. I BethEl warder Gud dyrkad, 1 Sam. 10: 3. 1 Kon. 12: 30, 32. I BethEl frågade Israel Gud, när de skulle strida emot de Benjamiter, Dom. 20: 18.
BethEmek; Assers gräns, Jos. 19: 27.
Bethesda, nådehus; en dam i Jerusalem; Joh. 5: 2.
BethGader; en stad wid BethLehem, 1 Chrön. 2: 51.
BethGamul; en stad i Moab, Jer. 48: 23.
BethHogla; en stad wid Juda och Benjamins gränser, Jos. 15: 6; cap. 18: 19.
BethHanan; en stad i Dans slägte, 1 Kon. 4: 9.
BethHoron, hus i skrefwor och hål; twå stora städer i Ephraim, Jos. 10: 10. 1 Sam. 13: 18. 1 Chrön. 6: 68.
BethJesimoth, ödehus, de ensammas hus; Moabs stad, icke långt ifrån Jordan, Jos. 13: 20. 4 Mos. 33: 49. Hes. 25: 9.
BethLebaoth. Jos. 19: 6.
BethLehem, brödhus; twenne städer med detta namn; den ena i Sebulon, Jos. 19: 15. Den andra i Juda, som ock kallas Ephrata, 1 Mos. 35: 19. Hit resa Joseph och Maria att låta beskatta sig, Luc. 2: 4. Christus blifwer i detta BethLehem född, Micha 5: 2. Matth. 2: 1, 6. Luc. 2: 4, 6. Joh. 7: 42.
BethMaacha; en stad i Naphthali, 2 Sam. 20: 14, 15. 1 Kon. 15: 20.
BethMarkaboth; en stad i Simeons slägte, Jos. 19: 5. 1 Chrön. 4: 31.
BethMeon; en stad i Gad, Jer. 48: 23.
BethNimra; Gads stad, 4 Mos. 32: 36. Jos. 13: 27.
BethPalet; en stad i Juda, Jos. 15: 27. BethPhalet, Neh. 11: 26.
BethPazzez; en stad i Isaschars slägte, Jos. 19: 21.
BethPeor, Peors hus; en ort i Rubens slägte, hwarest tillförene afguden Peor hade stått, Jos. 13: 20.
Bethphage, fikons hus; en by wid oljoberget, Matth. 21: 1. Luc. 19: 29.
BethRapha; Esthons son af Juda slägte, 1 Chrön. 4: 12.
BethRehob; en stad i Dan, Dom. 18: 28.
BethRechab; en af Calebs slägte, 1 Chrön. 2: 55.
Bethsaida; Petri, Andree och Philippi födelsestad, Joh. 1: 44; cap. 12: 21. Warder af Christo bestraffad, Matth. 11: 21. Luc. 10: 13. Christus hafwer gjort i Bethsaida stora underwerk, Marc. 6; cap. 8. Luc. 9.
Bethsam, Bethsean; Manasse stad, Jos. 17: 11. Dom. 1: 27. 1 Sam. 31: 10. 2 Sam. 21: 12. 1 Kon. 4: 12. 1 Chrön. 7: 29.
BethSemes, solens hus: en stad i Juda, Jos. 15: 10. 1 Sam. 6: 9. 1 Kon. 4: 9. 2 Kon. 14: 11. 2 Chrön. 25: 21.
Bechsemiter blifwa hårdt straffade, derföre att somlige ringa aktade Herrans ark, och warda ihjälslagne af Herran till 50,070, 1 Sam. 6: 19.
BethSitta; Manasse stad, Dom. 7: 22.
BethTappuah, äppelhus; Juda stad, Jos. 15: 53.
Bethuel; Nachors son, 1 Mos. 24: 15. Rebeckas fader, 1 Mos. 22: 23.
BethZur, stark borg; en stad i Juda, Jos. 15: 58. 1 Chrön. 2: 45. 2 Chrön. 11: 7. Neh. 3: 16.
Betonim, Jos. 13: 26.
Bezaleel, Herrans skugga; ett konstskicklig man af Juda stam, som arbetade på tabernaklet, 2 Mos. 31: 2; cap. 36: 1, 2. En annan, efter det Babyloniska fängelset, Esra 10: 30.
Bezer, fäste; Zophas son af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 37. Äfwen en fast ort i Moab, 5 Mos. 4: 43. Jos. 20: 8.
Bichri, förstling; Seba fader, 2 Sam. 20: 13.
Bidkar; en stridbar hielte, 2 Kon. 9: 25. Jehu befaller honom kasta Achabs kropp på Naboths åker.
Bigtha; Ahasveri kamererare, Esth. 1: 10.
Bigthan; warder upphängd, Esth. 2: 21, 23.
Bigvai; en Israelit, Esra 2: 14.
Bildad; en af Jobs wänner, Job 2: 11; cap. 8: 1; cap. 18: 1; cap. 25: 1.
Bileam; kallas eljest Balaam. War legd af Balak till att förbanna Israels barn, 4 Mos. 22: 5; cap. 23: 1.
Bileam måste efter Herrans ord wälsigna Israels barn, och icke förbanna, 4 Mos. 23: 16.
Bileams åsninna talar, 4 Mos. 22: 28. Bileam älskar orättfärdighetens wäg, 2 Pet. 2: 15. Uppb. 2: 14. Bileams prophetia om Christi rike, 4 Mos. 24: 15. Bileam warder ihjälslagen, 4 Mos. 31: 8. Jos. 13: 22. 2 Pet. 2: 15.
Bilga; twenne presters namn, 1 Chrön. 24: 14. Neh. 12: 5.
Bilgai; en prest efter det Babyloniska fängelset, Neh. 10: 8.
Bilha; Rachels tjenstepiga, föder Dan och Naphthali, 1 Mos. 30: 5–8.
Bilhan; Ezers son, 1 Mos. 36: 27. 1 Chrön. 1: 42. Äfwen Jediaels son af Benjamin, 1 Chrön. 7: 10.
Bimhal; Japhets efterkommande af Heber, 1 Chrön. 7: 33.
Binea; en af Sauls slägt, 1 Chrön. 8: 37; cap. 9: 43.
Binnui; några Israeliter efter det Babyloniska fängelset, Esra 10: 30. Neh. 3: 24.
Birsa; Gomorras konung, 1 Mos. 14: 2.
Birsavith. efterkommande af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 31.
Bisjothja; en stad i Juda, Jos. 15: 28.
Bislam; en öfwerste i Samarien, Esra 4: 7.
Bistha, en kamererare i konung Ahasveri hof, Esth. 1: 10.
Bithia; konung Pharaos dotter, 1 Chrön. 4: 18.
Bithron; en ort som ligger nära Jordan, 2 Sam. 2: 29.
Bithynien; ett landskap i Mindre Asien, Ap.G. 16: 7. 1 Pet. 1: 1.
Blastus; Herodis Agrippe kamererare, Ap.G. 12: 20.
Bnebarak; se Benebarak.
Boanerges, dunderbarn; Jacobs och Johannis namn, Marc. 3: 17.
Bnejaakan; se Benejaakan.
Boas, Boos, stark; Salmas son, tager Ruth till hustru, Ruth 2: 3, 4; cap. 4: 10, 13. 1 Chrön. 2: 12. Matth. 1: 5. Luc. 3: 32.
Bochim, sörjande; ett stad wid Gilgal, Dom. 2: 1. Orsaken till namnet, v. 5.
Bochru; Sauls slägt, 1 Chrön. 8: 38; cap. 9: 44.
Bohan, en Rubenit; Bohans sten, Jos. 15: 6 cap. 18: 17.
Borhasan; se Chorasan.
Borhasira; en ort i Judeen, 2 Sam. 3: 26
Bosor; Bileams fader, 2 Pet. 2: 15. Som i 4 Mos. 22: 5 kallas Beor.
Bozez; en brant klippa, 1 Sam. 14: 4.
Bozkath, Jos. 15: 39.
Bozra, wärn; en stad i Edom, 1 Mos. 36: 33 Es. 63: 1.
Braja; se Beraja.
Brya, Beria; en af Silpas söner, 1 Mos. 46: 17. Deraf komma de Beriiter, 4 Mos. 26: 44.
Brodach; se Berodach, 2 Kon. 20: 12.
Bukki; en furste i Dans slägte, 4 Mos. 34: 22. 1 Chrön. 6: 5.
Bukkija; en sångare i Guds hus, 1 Chrön. 25: 4.
Bul, frukts och inkomsters månad, 1 Kon. 6: 38. Motswarar till en del wår October. Se registret öfwer månaderna hos de Ebreer.
Buna; Jerahmeels son, 1 Chrön. 2: 25.
Bus; en ort i Kedars land, Jer. 25: 23. Hafwer namn af Nahors son Bus, 1 Mos. 22: 21. En af Gads slägte, 1 Chrön. 5: 14.
Busi; Hesekiels fader, Hes. 1: 3.
C.
Cabul, enligt Josephus misshaglig; en stad i Assers slägte, Jos. 19: 27. Hiram kallar ock de städer, som Salomo gaf honom, Cabuls land, 1 Kon. 9: 13.
Cain, undfången; den förstfödde Adams son, 1 Mos. 4: 1. War en åkerman, v. 2. Herren ser intet behagligen till hans offer, v. 4–6. Ebr. 11: 4. En arg man, 1 Mos. 4: 6. Han dräper sin broder Abel, cap. 4: 8. Matth. 23: 35. 1 Joh. 3: 12. Cains wäg, Jude Ep. 11. Cains tecken, 1 Mos. 4: 15.
Caiphas, öfwerstepresten, Matth. 26: 57, 63, 65. Marc. 14: 53. Luc. 3: 2. Joh. 18: 13, 14. Han gifwer Judarna råd emot Christum, Joh. 11: 49, 50. Och förbjuder apostlarne att predika, Ap.G. 4: 18.
Calah; en stad wid Ninive, 1 Mos. 10: 11.
Caleb; Jephunnes son, 4 Mos. 14: 6. Kallas ock Hezrons son, 1 Chrön. 2: 18. Blef utsänd att beskåda Canaans land, 4 Mos. 13: 7, 31. Och beprisar landet, 4 Mos. 14: 7, 24, 30, 38. Begär att få det landet Hebron, Jos. 14: 6, 9, 13; cap. 21: 12. Dom. 1: 20. Han kallas ock Chelubai, 1 Chrön. 2: 9.
Caleb Ephrata; se Ephrat.
Calne; en stad i Babylonien, 1 Mos. 10: 10. Om dess förstöring, Amos 6: 2. Heter ock Calno, Es. 10: 9.
Camarim; Baals tjenare, 2 Kon. 23: 5.
Camos; se Chemos.
Cana; en liten stad i Galileen, der Christus gjorde watten till win, Joh. 2: 1; cap. 4: 46.
Canaan, förtryckt, underkufwad: andre, köpman; Noahs sonson, 1 Mos. 10: 6. Blifwer af Noah förbannad, 1 Mos. 9: 25. Han intager och bygger sitt land, 1 Mos. 10: 15, [et]c.
De der bodde kallades Cananeer, 1 Mos. 15: 20, 21. Detta landet blifwer prisadt, 5 Mos. 1: 25; cap. 11: 10. Detta landet warder först lofwadt Abraham, 1 Mos. 12: 7; cap. 13: 15; cap. 15: 18; cap. 17: 8. Sedan, Isaac, cap. 26: 4. Jacob, cap. 35: 12. Israels barn, 2 Mos. 3: 8, 17. 3 Mos. 20: 24. 4 Mos. 26: 53. 5 Mos. 9: 6. Hwilket land de ock bekomma, Jos. 13: 7.
De Cananeer blifwa utdrifne; och hwarföre? 3 Mos. 18: 25. 5 Mos. 9: 4; cap. 18: 12.
Icke alla på en tid, utan småningom; och hwarföre? 2 Mos. 23: 29. 5 Mos. 7: 22. Dom. 2: 23; cap. 3: 1.
De Cananeer som icke omkommo, blefwo Israels konungar skattskyldige, 2 Chrön. 8: 7, 8.
Canaans lands gränser och landmärken, 1 Mos. 10: 19. 2 Mos. 23: 31. 4 Mos. 34.
Canaans lands utdelning, 4 Mos. 26: 52, [et]c.; cap. 33: 54; cap. 34: 7. Jos. 13: 1; cap. 14: 1; cap. 15: 1; cap. 16: 1; cap. 17: 1; cap. 18: 1; cap. 19. Hes. 47: 13, 21.
Canaans land kallas Guds boning, 2 Mos. 15: 13.
Cananeiska qwinnans dotter blifwer hulpen, Matth. 15: 28. Marc. 7: 29.
Candace, en drottning i Ethiopien, Ap.G. 8: 27.
Canne, ett land, Hes. 27: 23.
Capernaum, trösteort; en stad i Galileen wid hafwet, der Christus begynte predika, Matth. 4: 13, 17. Luc. 4: 31. Der gjorde han höfwitsmannens tjenare helbregda, Matth. 8: 13. Blifwer ock kallad Christi stad, Matth. 9: 1. Christus straffar dess otacksamhet, Matth. 11: 23. Luc. 10: 15. I Capernaum gjorde Christus många tecken, Matth. 11: 23.
Caphar Ammonai; se Chephar Ammonai
Caphira; se Cephira.
Caphthorim, Caphthor, ett hedniskt folk af Chus; somlige mena det wara samma som de Cappadocier, 1 Mos. 10: 14. — En stad, 5 Mos. 2: 23. Jer. 47: 4.
Cappadocia, en ort i Asien wid Armeniens gränser, Ap.G. 2: 9. 1 Pet. 1: 1.
Carmel eller Charmel, fruktbar; en stad och långt berg wid Tiberias haf. Jos. 15: 55. 2 Kon. 19: 23. Warder räknad under de tio städer i Juda, Jos. 15: 55. Assers arfwedel wid hafwet sträcker sig till Carmel; cap. 19: 26. Saul kommer till Carmel, 1 Sam. 15: 12. Nabal bodde wid Carmel, 1 Sam. 25: 2. Derföre kallas han en Carmelit, 2 Sam. 2: 2. Elias församlar alla Baals prester uppå Carmels berg, 1 Kon. 18: 19. Elias wistades ofta på Carmels berg, 1 Kon. 18: 42. 2 Kon. 2: 25; cap. 4: 25. Om Carmel talas, Högaw. 7: 5. Es. 33: 9; cap. 35: 2. Jer. 46: 18; cap. 50: 19. Amos 1: 2; cap. 9: 3. Nah. 1: 4.
Carpus, en trogen man i Troas, Pauli wärd, hos hwilken Paulus lemnade sin mantel, 2 Tim. 4: 13.
Casbi, Cosbi, bedrägeri; Zurs dotter, en Midianitisk furstinna, hwilken Pinehas stack ihjäl jemte hennes bolare, 4 Mos. 25: 15, 18.
Casiphja, en stad i Chaldeen, hwarest Nethinim, Leviternas tjenare, bodde, hwilka Esra tog till Guds hus tjenst, Esra 8: 17.
Casleu; se Chisleu.
Casluhim, den sjette Mizraims son, Hams sons, af hwilkens slägte Philistim och Caphthorim utkommo, 1 Mos. 10: 14. 1 Chrön. 1: 11, 12.
Cephar Ammonai, en stad i Benjamin, Jos. 18: 24.
Cephas, sten, Petri tillnamn, Joh. 1: 42. 1 Cor. 3: 22; cap. 9: 5; cap. 15: 5. Gal. 2: 9. Betyder detsamma som Petrus, Matth. 16: 18.
Cephira, en stad i Benjamin, Jos. 9: 17; cap. 18: 26. Esra 2: 25. Neh. 7: 29. Skrifwes och Chephira.
Cesarea Philippi, belägen wid Libanons berg, icke långt ifrån Jordans ursprung, utwidgad af Philippus Herodis son, och kejsar Tiberio till ära kallad Cesarea, är sedan kallad Neronia; hette tillförene Lesem, Jos. 19: 47. Här frågar Jesus sina lärjungar, hwem menniskones Son war, Matth. 16: 13. Marc. 8: 27.
Cesarea Stratonis, en annan stad i Judeen wid stora hafwet, som tillförene kallades Stratos torn, är kallad Cesarea efter konung Augustus, utaf Herodes Ascalonites, Antipatri son, som lät utwidga staden och bygga der ett dyrbart tempel, Ap.G. 8: 40; cap. 9: 30. Höfwitsmannen Cornelius bodde här, cap. 10: 1. Paulus kom till Cesarea, Ap.G. 18: 22; cap. 23: 23, 33; cap. 25: 1, 4. Philippus hade här sitt hus, cap. 21: 8, 9. Nämnes ock Ap.G. 25: 13.
Chabbon, en stad i Juda, Jos. 15: 40.
Chalcedonier, en ädelsten, Uppb. 21: 19.
Chalchol, Serahs fjerde son af Rubens slägte, en förståndig diktare, 1 Kon. 4: 31. 1 Chrön. 2: 6.
Chaldea, landskap i Asien, emellan Tigris och Euphrat, med dess omliggande länder. Haran dog i Ur i Chaldeen, 1 Mos. 11: 28.
Tharah följer sin son Abraham af Ur i Chaldeen, v. 31. Om detta landet talas, Neh. 9: 7. Hes. 11: 24; cap. 16: 29; cap. 23: 16.
Chaldeer belägra Jerusalem, och bekriga dess konung, 2 Kon. 25: 4, [et]c. propheterna hota med de Chaldeer, Jer. 21: 9; cap. 22: 25. Hes. 23: 15, 16. Prophetior emot de Chaldeer, Es. 43: 14; cap. 47: 1; cap. 48: 14. Jer. 50: 8, 10; cap. 25: 12; cap. 51: 24. Chaldeiska språket, Daniel underwisas i de Chaldeers skrift, Dan. 1: 4. Chaldeiskt språk, Dan. 2: 4.
Chalhose; se Cholhose.
Cham; se Ham.
Chambri; se Chabri.
Chamos; se Chemos.
Chanania, skaffare för templets offerkistor i konung Hiskie tid, 2 Chrön. 31: 13; cap. 35: 9. Äfwen, Leviternas öfwerste sångmästare, 1 Chrön. 15: 22; cap. 26: 29. Skrifwes Chenanja.
Charan; se Cheran.
Charcas, Ahasveri kamererare, Esth. 1: 10.
Charchemis, en stor och fast stad i Syrien wid Euphrat, der Josias warder skjuten af Necho, konungen i Egypten, 2 Chrön. 35: 20. Om denna staden talas, Es. 10: 9. Jer. 46: 2.
Charmi, winberg, Rubens fjerde son, af hwilken de Charmiter komma, 1 Mos. 46: 9. 2 Mos. 6: 14. 1 Chrön. 5: 3. 4 Mos. 26: 6. Achan war Charmi son, Jos. 7: 1.
Charran; se Haran.
Charsena, en furste wid konung Ahasveri hof. Esth. 1: 14.
Chebar, ett watten i Chaldeen, hwarest Hesekiel hade många syner, Hes. 1: 1, 3; cap. 10: 15; cap. 43: 3. De fångne Judar bodde wid detta wattnet, cap. 3: 15.
Chelal, en ibland dem, som woro i det Babyloniska fängelset, Esra 10: 30. Hade tagit främmande hustrur.
Chelub, Esri fader, öfwerstens öfwer Davids åkermän, 1 Chrön. 27: 26.
Chelubai, Hezrons son, som eljest kallas Caleb, 1 Chrön. 2: 9; cap. 4: 15.
Cheluhu, en Judisk man efter det Babyloniska fängelset, Esra 10: 35.
Chemos, 4 Mos. 21: 29. Dom. 11: 24. Jer. 48: 7. De Moabiters afgud; åt honom byggde konung Salomo en höjd, 1 Kon. 11: 7}. Hwilken sedan blef förstörd, 2 Kon. 23: 13, 14.
Chenaana, den falske propheten Zedekie fader, 1 Kon. 22: 11, 24. Äfwen Bilhas son, 1 Chrön. 7: 10.
Chenani, en Levit i Jerusalem, efter det Babyloniska fängelset. Neh. 9: 4.
Chenanja, Leviternas öfwerste sångmästare, 1 Chrön. 15: 22; cap. 26: 29.
Chephira; se Cephira.
Cheran, Disans son, af de Horiter, 1 Mos. 36: 26.
Cherith, en bäck nedemot Jordan i Sebulons land, hwarest Elias sig efter Guds befallning uppehöll i den dyra tiden, 1 Kon. 17: 3. Förtorkades, v. 7.
Cherub, Cherubim, Englar: förwara wägen till lifsens träd, 1 Mos. 3: 24. Gud befaller göra twänne Cherubim, 2 Mos. 25: 18. Deras utseende och rum på nådastolen, v. 19, [et]c; cap. 36: 35; cap. 37: 7. 1 Kon. 6: 23, 29. Ebr. 9: 5. Der säges Gud sitta och bo, Ps. 18: 11. Ps. 80: 2. Ps. 99: 1. Es. 37: 16. Hesekiel ser Cherubim i syner, Hes. 10: 1, 2, [et]c; cap. 41: 18.
Cherub, en man i Jerusalem, Esra 2: 59. Neh. 7: 61.
Chesed, Nahors fjerde son, Abrahams broders, 1 Mos. 22: 22, 23.
Chesalon, en stad uppå ett berg ej långt ifrån Emaus i Juda slägte, Jos. 15: 10.
Chesib, en ort i Canaans land, hwarest Juda wistades, då Sua, hans hustru, födde Sela, 1 Mos. 38: 5.
Chesil, Jos. 15: 30.
Chesulloth, ett af Isaschars landamären, Jos. 19: 18.
Chidon, en plan emellan Hebron och Jerusalem, der Usa rörer arken, 1 Chrön. 13: 9. Kallades sedan Perez Usa, 2 Sam. 6: 8.
Chileab, Davids andre son med Abigail, 2 Sam. 3: 3.
Chilion, Elimelechs son, som reser med sin fader i den dyra tiden till de Moabiters land, och tager Arpa till hustru, Ruth 1: 2; cap. 4: 9.
Chilmad, en stad wid Assyrien, Hes. 27: 23.
Chimham, Barsillai, Gileaditens son, 2 Sam. 19: 37, 38. — En ort, Jer. 41: 17.
Chinnareth, harpa: Naphthali slägtes stad, Jos. 19: 35. 4 Mos. 34: 11. 5 Mos. 3: 17. Jos. 12: 3. 1 Kon. 15: 20. Se ock Cinereth.
Chislev, en månad hos Judarna, som nästan motswarar December hos oss, Zach. 7: 1. Se registret om månaderna.
Chislon, hopp; Elidads fader af Benjamins slägte, 4 Mos. 34: 21.
Chittim, tros wara de Romare af Javans barn, eller de Macedonier, 1 Mos. 10: 4. 1 Chrön. 1: 7. Bileam propheterar att de skola förderfwa Assur och Eber, 4 Mos. 24: 24. Så ock Tyrus, Es. 23: 1, 12. Antiochus Epiphanes, Dan. 11: 30. Om deras gudar, Jer. 2: 11. Af Chittims öar hade Tyrus sina kosteliga stolar, Hes. 27: 6.
Chloe, en trogen qwinna i Corintho, 1 Cor. 1: 11.
CholHose, Sallums fader, Neh. 3: 15. — En annan, Hasajas son, cap. 11: 5.
Chonia; se Jechonia.
ChorAsan, en stad i Juda, 1 Sam. 30: 30.
Chorazin, en stad i Galileen, Matth. 11: 21. Luc. 10: 13.
Christus, smord; Guds löfte om Christi tillkommelse och rike, till Adam och Eva, 1 Mos. 3: 15. Till Abraham, cap. 12: 3; cap. 22: 18. Isaac, cap. 26: 4. Jacob, cap. 28: 14. Mose, 5 Mos. 18: 15, 18. David, 2 Sam. 7: 13.
Prophetior om Christus: Jacobs, 1 Mos. 49: 10. Bileams, 4 Mos. 24: 17. Davids om Christi person och embete, Ps. 2: 6. Ps. 110: 1, [et]c. Ps. 138: 4. Lidande och herrlighet, Ps. 2: 8. Ps. 16: 2. Ps. 22: 2. Propheterna, Es. 2: 2; cap. 7: 14; cap. 9: 6; cap. 11: 1, 10; cap. 28: 16; cap. 40: 9; cap. 42: 1; cap. 46: 13; cap. 49: 1, 6, 10; cap. 50: 5; cap. 53; cap. 59: 20; cap. 60: 1; cap. 61: 1; cap. 62: 11; cap. 63: 1. Jer. 23: 5; cap. 30: 8; cap. 33: 15. Hes. 17: 22; cap. 34: 11, 15, 23; cap. 37: 24. Dan. 2: 44; cap. 7: 13; cap. 9: 24. Micha 5: 2. Hagg. 2: 8. Zach. 2: 10; cap. 3: 8; cap. 9: 9. Mal. 3: 1.
Förebilder till Christus, hans pina och död: Isaac, 1 Mos. 22: 9. Kopparormen, 4 Mos. 21: 8. Joh. 3: 14. Jonas i hwalfiskens buk, Jon. 2: 1. Matth. 16: 4. Luc. 11: 29.
Christus är sann Gud och Guds Son af ewighet, 1 Mos. 32: 28. Ps. 45: 7. Ords. 8: 22. Es. 9: 6. Jer. 31: 22. Micha 5: 2. Joh. 1: 1; cap. 8: 58; cap. 14: 9. Rom. 9: 5. 2 Cor. 5: 19. Phil. 2: 6. Col. 2: 9. Tit. 3: 4. 1 Joh. 5: 7. Ebr. 1: 2; cap. 13: 8, [et]c. Uppb. 1: 5, 8, 11, 17.
Är Guds faders, ende, ewige och enfödde Son; hwilket wittnar Guds Faders egen röst wid Jordan, Matth. 3: 17. Marc. 1: 11. Christi förklaring, Matth. 17: 5. Marc. 9: 7. Luc. 9: 35. 2 Pet. 1: 17. Ängelens ord till Maria, Luc. 1: 31. Johannes Döparen, Joh. 1: 34. Christi egna ord, Matth. 26: 64. Marc. 14: 62. Luc. 22: 69. Joh. 3: 16, 17; cap. 5: 17, 18; cap. 8: 18; cap. 11: 4. Den Ethiopiska kamererarens, Ap.G. 8: 37. Pauli, Rom. 1: 3, 4, 9; cap. 8: 3, 29, 32. Eph. 1: 6; cap. 4: 6. Col. 1: 16. 1 Joh. 4: 9, 10, 14, 15. Ebr. 1: 2; cap. 5: 8. Uppb. 1: 5.
Ar Fadrens ord, Ps. 107: 20. Joh. 1: 1. Ebr. 1: 3. Uppb. 19: 13. Guds wishet, Ords. 8: 1, 22. 1 Cor. 1: 30.
Är sin Faders beläte, 2 Cor. 4: 4. Col. 1: 15. Ebr. 1: 3.
Är ock kallad Davids son, Matth. 1: 1; cap. 9: 27; cap. 15: 22; cap. 21: 9; cap. 22: 45. Marc. 12: 35. Luc. 3: 31; cap. 18: 38; cap. 20: 41. Ap.G. 2: 30; cap. 13: 23. Rom. 1: 3. 2 Tim. 2: 8. Som lofwad war, 2 Sam. 7: 12. Ps. 89: 29, 30, 37. Ps. 132: 11. Os. 3: 5. Han kallas lejonet af Juda slägte; Jesse och Davids rot, Rom. 15: 12. Uppb. 5: 5; cap. 22: 16.
Är aflad af den Heliga Anda, Es. 7: 14. Matth. 1: 20.
Ar född af Jungfru Maria, Es. 7: 14. Matth. 1: 23; cap. 2: 11. Gal. 4: 4. Uti BethLehems stad, Micha 5: 2. Matth. 2: 1. Luc. 2: 6, 11. Joh. 7: 42.
Christus är född helig, oskyldig och obesmittad, utan all synd, Es. 53: 9, 12. Luc. 23: 4. Joh. 8: 46. 2 Cor. 5: 21. Ebr. 4: 15; cap. 7: 26. 1 Pet. 2: 22. 1 Joh. 3: 5.
Blef omskuren, Luc. 2: 21. Tillbedd af de wisa män, Matth. 2: 11. Och efter lagen förd upp i templet, Luc. 2: 22.
Hafwer tagit till i wisdom, ålder och nåd, Luc. 2: 52.
Christus flydde in i Egypten undan Herodis tyranni, Matth. 2: 13. Kommer tillbaka; och när han war tolf år gammal, sitter han i templet och disputerar med de skriftlärda, Luc. 2: 46. Blifwer döpt i Jordan, Matth. 3: 15, 16. Marc. 1: 9. Luc. 3: 21. Fastade i 40 dagar och nätter; och wardt sedan frestad, Matth. 4: 2, 3. Marc. 1: 13. Luc. 4: 2.
Christus lärde och predikade för folket, Matth. 4: 17; cap. 5; cap. 6; cap. 7; cap. 9: 35; cap. 11: 7; cap. 13: 3. Marc. 1: 14; cap. 2: 13; cap. 4: 1; cap. 6: 2; cap. 10: 1; cap. 12: 1. Luc. 4: 15; cap. 5: 3; cap. 6: 20; cap. 13: 6; cap. 19: 9; cap. 20: 1; cap. 21: 8. Joh. 6: 26; cap. 7: 16, 28; cap. 8: 12.
Christi underwerk: Han gjorde wäl emot alla, som nödställde woro, Matth. 4: 2; cap. 8: 2; cap. 9: 2, 20, 28. Marc. 8: 23. Luc. 17: 12.
Christus är en prest efter Melchisedechs sätt, och wåra själars herde, Ps. 110: 4. Es. 40: 11. Hes. 34: 23; cap. 37: 24. Micha 5: 4. Zach. 13: 7. Matth. 26: 31. Marc. 14: 27. Joh. 10: 11. Ebr. 2: 10; cap. 3: 1; cap. 7; cap. 10: 12, 14; cap. 13: 20. 1 Pet. 2: 25; cap. 5: 4.
Christus är Guds Lamm, Es. 53: 7. Joh. 1: 29. Ap.G. 8: 32. 1 Cor. 5: 7. Uppb. 5: 6, 12; cap. 7: 9, 17; cap. 13: 8; cap. 14: 1; cap. 17: 14.
Ar kommen i werlden att kalla syndare till bättring, och göra dem saliga, Matth. 9: 13. Luc. 5: 32. Ap.G. 3: 19; cap. 4: 12. 1 Tim. 1: 15. Twår lärjungarnas fötter, Joh. 13: 5. Förbannar ett fikonträd, Matth. 21: 19. Marc. 11: 13. Han gör sin bön, Matth. 14: 23; cap. 26: 39. Marc. 1: 35; cap. 6: 46. Luc. 3: 21; cap. 5: 16; cap. 6: 12; cap. 9: 18; cap. 11: 1; cap. 22: 42; cap. 23: 34. Joh. 11: 41; cap. 17: 1, 9, 20.
Gifwer skatt, Matth. 17: 27.
Rider till Jerusalem på en åsninna, Matth. 21: 7. Marc. 11: 7. Luc. 19: 35. Joh. 12: 14.
Christi Nattwards instiftelse, Matth. 26: 26. Marc. 14: 22. Luc. 22: 19. 1 Cor. 11: 23. Om Nattwardens gagn och nytta, 1 Cor. 10: 16; cap. 11: 26. Missbruk, 1 Cor. 11: 27–29. Är utdelad, Ap.G. 2: 46; cap. 20: 7.
Christus swettas blodsdroppar i örtagården, Luc. 22: 44. Blifwer förrådd af Judas Ischarioth. v. 47, 48.
Christus hafwer lidit pina och död för wåra synders skull, och med sitt dyra blod gjort fyllest för hela werldens öfwerträdelser, Es. 53: 7. Joh. 3: 16. Ap.G. 2: 21. Rom. 3: 24; cap. 5: 16; cap. 8: 34. 1 Cor. 5: 7. Gal. 1: 4; cap. 3: 22. Eph. 1: 7; cap. 2: 8. Col. 1: 20. 2 Tim. 1: 9, 10; cap. 2: 8. 1 Thess. 4: 14. Tit. 2: 11, 14. 1 Pet. 1: 19; cap. 2: 24; cap. 3: 18; cap. 4: 13. 1 Joh. 1: 7. Ebr. 9: 14. Uppb. 1: 5.
Att Christus skulle lida pina och död, Es. 53: 7. Zach. 3: 9. Matth. 16: 21; cap. 17: 22; cap. 20: 28; cap. 24: 46. Marc. 8: 31; cap. 9: 31; cap. 10: 45. Luc. 9: 44, 56; cap. 17: 25; cap. 18: 32. Joh. 2: 19; cap. 3: 14; cap. 8: 21, 28; cap. 12: 27. Ap.G. 8: 32. 1 Pet. 1: 10; cap. 2: 21.
Är dömd af Pontius Pilatus, Matth. 27: 26. Marc. 15: 15. Luc. 23: 24, 25. Joh. 19: 1, 16.
Är korsfäst, Matth. 27: 35. Marc. 15: 27. Luc. 23: 33. Joh. 19: 18. Ap.G. 2: 23. Det war tillförene förebildadt, 4 Mos. 21: 8. Joh. 3: 14.
Är död och begrafwen, Matth. 27: 50, 59, 60. Marc. 15: 37, 46. Luc. 23: 46, 53. Joh. 19: 30, 41. Rom. 5: 6; cap. 6: 10; cap. 8: 34; cap. 14: 9. 1 Cor. 15: 3. 2 Cor. 5: 15. 1 Thess. 4: 14; cap. 5: 10. Hwilket tillförene war propheteradt, Es. 53: 5, 7, 8, 11. Dan. 9: 26. Matth. 16: 21; cap. 20: 28.
Är nederstigen till helwetet, Ps. 16: 10. Ap.G. 2: 23, 31. Eph. 4: 10. 1 Pet. 3: 19.
Är uppstånden ifrån de döda på tredje dagen, Ps. 16: 10. Matth. 28: 6. Marc. 16: 6. Luc. 24: 5, 6. Joh. 20: 9; cap. 21: 14. Ap.G. 2: 24, 32; cap. 3: 15, 26; cap. 4: 10; cap. 10: 40; cap. 13: 30, 33, 34; cap. 17: 31. Rom. 1: 4; cap. 4: 24, 25; cap. 6: 4; cap. 8: 11, 34; cap. 14: 9. 1 Cor. 15: 4, 20. 2 Tim. 2: 8. Detta war tillförene propheteradt, Ps. 16: 10. Ps. 49: 16. Jon. 2: 1, 11. Matth. 12: 39, 40; cap. 16: 21; cap. 17: 22, 23. Marc. 8: 31; cap. 9: 31; cap. 10: 34. Luc. 11: 30; cap. 18: 32, 33. Joh. 2: 19.
Ar uppfaren till himlen, Ps. 68: 19. Ps. 47: 6. Marc. 16: 19. Luc. 24: 51. Joh. 3: 13; cap. 6: 62. Ap.G. 1: 9; cap. 3: 21; cap. 5: 31. Eph. 1: 20; cap. 2: 6; cap. 4: 10. 1 Pet. 3: 22. Ebr. 1: 3, 13; cap. 14: 14; cap. 9: 24.
Sitter på Guds högra hand, Ps. 110: 1. Matth. 22: 44. Marc. 16: 19. Luc. 20: 42; cap. 22: 69. Ap.G. 7: 55, 56. Rom. 8: 34. Eph. 1: 20. Col. 3: 1. Phil. 2: 9. 1 Pet. 3: 22. Ebr. 1: 13; cap. 2: 7; cap. 9: 24; cap. 12: 2.
Skall döma lefwande och döda, Ps. 96: 13. Matth. 16: 27; cap. 24: 30; cap. 25: 31. Luc. 17: 24, 30; cap. 21: 27. Joh. 5: 22. Ap.G. 1: 11; cap. 10: 42; cap. 17: 31. Rom. 2: 16. 2 Cor. 5: 10. 1 Thess. 4: 16. 2 Thess. 1: 7, 10. 2 Tim. 4: 1, 8. Ebr. 9: 28. Uppb. 1: 7; cap. 20: 11.
Genom Christum allena hafwa wi tillgång till Fadren, Joh. 10: 9, 14, 16, 27; cap. 14: 2, 6. Ap.G. 10: 36. Rom. 5: 2. Eph. 2: 18; cap. 3: 12. Ebr. 10: 19, 20.
Christus skall wara och blifwa i oss, och wi i Honom, Joh. 14: 23; cap. 15: 4, 6, 7. Rom. 8: 1, 9—11. 1 Cor. 1: 30; cap. 4: 15; cap. 12: 13. 2 Cor. 13: 3. Eph. 3: 17. Col. 2: 6, 10, 11. 1 Joh. 2: 5, 6, 28; cap. 3: 6, 24; cap. 4: 13.
Christus hafwer lemnat oss ett exempel, att wi skola efterfölja Hans fotspår, Joh. 13: 14, 15. Rom. 6: 3. 2 Cor. 5: 14, 15. Phil. 2: 5. 1 Pet. 2: 21.
Ar den rätte hörnestenen, Matth. 21: 42. Ap.G. 4: 11. 1 Pet. 2: 6. Efter som propheteradt war, Es. 28: 16. Ps. 118: 22. Kallas en stötesten, förtörnelsesten, förargelseklippa, Es. 8: 14. Rom. 9: 33. 1 Pet. 2: 6–8.
Christus är gifwen all makt i himmelen och på jorden; och all ting äro Honom underlagda, Ps. 8: 7. Ps. 110: 1. Matth. 11: 27; cap. 28: 18. Luc. 10: 22. Joh. 3: 35; cap. 16: 33; cap. 17: 2. Eph. 1: 22. Phil. 2: 9. Ebr. 2: 7, 8.
Om Christi ewiga och andeliga rike, 1 Mos. 49: 10. 4 Mos. 24: 17. 1 Sam. 2: 10. 1 Chrön. 17: 11; cap. 29: 2, 4. Ps. 2: 2, 6. Ps. 21. Ps. 22: 29. Es. 9: 6; cap. 11; cap. 32: 16; cap. 40: 9; cap. 42: 1. Jer. 23: 5, 6; cap. 33: 17, 18. Hes. 34: 23; cap. 37: 24. Dan. 2: 44; cap. 7: 14, 27; cap. 9: 24, 25. Os. 3: 5. Micha 4: 1, 4; cap. 5: 2. Zach. 9: 9. Luc. 1: 32, 33; cap. 12: 31, 32; cap. 22: 29; cap. 23: 2. Joh. 6: 14; cap. 12: 14, 34; cap. 18: 33, 36. Ebr. 1: 8; cap. 2: 9.
Christus är den store aposteln. Ebr. 3: 1.
Christi bröder och systrar, hwilka de äro, Ps. 22: 23. Matth. 12: 49; cap. 28: 10. Marc. 3: 33. Luc. 8: 21. Joh. 20: 17. Ebr. 2: 12.
Genom Christus är allting skapadt, Ps. 33: 6. Joh. 1: 3. Eph. 3: 9. Col. 1: 16. Ebr. 1: 2.
Christus blifwer till ewig tid, Ps. 110: 4. Es. 9: 7. Dan. 7: 14. Micha 5: 2. Joh. 12: 34.
Är en morgonstjerna, 2 Pet. 1: 19. Uppb. 22: 16.
Wet all ting, Joh. 16: 30; cap. 21: 17. Uppb. 2: 23.
Är ett med sin Fader, Joh. 10: 30; cap. 14: 10, 20; cap. 17: 21.
Christus tillräknar sig det, som Hans christna här i werlden warder bewisadt, Ords. 14: 31; cap. 17: 5. Zach. 2: 8. Matth. 10: 42; cap. 18: 5; cap. 25: 35, 40, 45. Marc. 9: 41. Luc. 10: 16. Ap.G. 9: 4. 1 Thess. 4: 8.
Chrysolit, en ädelsten, Uppb. 21: 20.
Chrysopras, en ädelsten, Uppb. 21: 20.
Chub, folk af inre Libyen, Hes. 30: 5.
Chun, en stor stad, HadadEsers, konungens i Zoba, hwilken David wann, 1 Chrön. 18: 8.
Chus, Hams son, Noahs sonson, 1 Mos. 10: 6. Af hwilken de Morer äro komne, 1 Chrön. 1: 9, Han är Nimrods fader, 1 Chrön. 1: 10.
Chusa, Herodis fogde, som hade den gudfruktiga Johanna till hustru, Luc. 8: 3.
Chusi, Selemia fader, Nethanias son, Jer. 36: 14. — En annan, Zephania fader, Zeph. 1: 1. — En annan, som Joab sänder till David att omtala Absaloms död, 2 Sam. 18: 21.
Cilicia, ett landskap i Mindre Asien, hwarest Tarsus, Pauli födelseort war belägen. Om detta landet talas, Ap.G. 6: 9; cap. 15: 23; cap. 21: 39; cap. 23: 34; cap. 27: 5.
Paulus predikar Christum i Cilicien, Gal. 1: 21.
Cinereth, Cinnereth, Cinneroth. en fast stad i Galileen, i Naphtali slägte, Jos. 11: 2, blef sedan kallad Tiberias: landet som härikring låg, kallas Cinnereth eller Cinneroth, blef intaget af Benhadad, konungen i Syrien, 1 Kon. 15: 20. Så kallades ock Galileiska hafwet i öster, 4 Mos. 34: 11. 5 Mos. 3: 17. Jos. 12: 3. Hwilket Evangelisterna kalla Galileiska hafwet, Matth. 4: 18. Joh. 6: 1, igenom hwilket Jordan flöt.
CislothThabor, en liten stad wid berget Thabor i Sebulons gränser, Jos. 19: 12.
Cithlis, en stad i Juda, Jos. 15: 40.
Clauda, en ö wid Creta, Ap.G. 27: 16.
Claudia, en ibland de trogna i Rom, 2 Tim. 4: 21.
Claudius, en öfwerste höfwitsman, sänder Paulus fången till Cesarea till landshöfdingen Felix, Ap.G. 23: 23, 26, 30.
Claudius, kejsare, befaller alla Judar att wika ifrån Rom, Ap.G. 18: 2. I hans tid war en swår hunger, Ap.G. 11: 28.
Clemens, Phil. 4: 3.
Cleophas, en Christi lärjunge, går till Emaus, Luc. 24: 18. Jesu moders syster war Cleophas hustru, Joh. 19: 25.
Cnidus; se Gnidus.
Colossus, en stad i Phrygien i Mindre Asien; de trogna der skrifwer Paulus en Epistel, Col. 1: 2.
Cores eller Cyrus, konungen i Persien, som tillåter de fångna Judar att draga i sitt land Igen utur det Babyloniska fängelset, 2 Chrön. 36: 22, 23. Esra 1: 1. Eftersom tillförene propheteradt war, Es. 45: 1. Han gifwer tillbaka de gyllene kärl, som NebucadNezar tillförene bortfört hade, Esra 1: 7; cap. 5: 14. Dan. 1: 21. Han blef en lyckosam regent för Israels barns skull, Es. 45: 1.
Corinthus, en berömd stad i Achaja: hwad Paulus i Corinth hafwer lidit, Ap.G. 18: 1. De Corinthier anamma Christi Evangelium, Ap.G. 18: 8–10. Äro trätsamme, 1 Cor. 1: 11, 12; cap. 3: 3, 4. Äro Pauli bref 2 Cor. 3: 2.
Cornelius, en höfwitsman af Cesarea, blifwer omwänd till Christi tro, och döpes af Petrus med hela sitt hus, Ap.G. 10: 1, 48.
Cos, en ö i Egeiska hafwet. Paulus kommer till denna ö, Ap. G. 21: 1.
Cosbi; se Casbi.
Coseba, en stad, 1 Chrön. 4: 22. — Coz, Anubs fader, 1 Chrön. 4: 8.
Crescens, en gudfruktig man i Rom; for ifrån Paulus till Galatien, 2 Tim. 4: 10.
Creta; en ö, som nu kallas Candia, belägen i Medelhafwet. Paulus seglar in under Creta, Ap.G. 27: 7, 12, 21. Lemnar Titus i Creta, Tit. 1: 5. De Creters egen prophet kallar dem lögnaktiga, [et]c., Tit. 1: 12. De warda Titus anbefallde, Tit. 1: 5.
Crethi.; Davids drabanter, 2 Sam. 8: 18; cap. 15: 18. De draga ut emot Seba med Abisai, cap. 20: 7. Hjelpa att insätta konung Salomo i riket, 1 Kon. 1: 38, 44. 1 Chrön. 18: 17. — Ett slags folk, tros wara de Philisteer, 1 Sam. 30: 14.
Crispus; en öfwerste i Synagogan i Corinth, tror på Christum, Ap.G. 18: 8. Warder samtidigt med Gajus döpt af Paulus, 1 Cor. 1: 14.
Crith; se Cherith.
Cusan Risathaim; en konung i Syrien, hafwer Israels barn under sig i 8 år, Dom. 3: 8.
Cusi; se Chusi.
Cutha; en stad i Persien, hwarifrån hedningar fördes till Samarien, af konungen i Assyrien i de bortförda Israeliternas ställe, 2 Kon. 17: 24.
Cyprus; en ö emellan Cilicien och Syrien. Joses med tillnamnet Barnabas war här född, Ap.G. 4: 36. De trogne efter Stephani död kommo ock till Cypren, Ap.G. 11: 19, 20.
Cyrene; ett landskap i Afrika, Ap.G. 2: 10. Marc. 15: 21. Luc. 23: 26. De Cyreners synagoga, Ap.G. 6: 9.
Cyrus; se Cores.
Cyrenius; en landsherre i Syrien, i hwilkens tid Christus föddes, Luc. 2: 2.
D.
Dabbaseth; en stad i Sebulons slägte, Jos. 19: 11.
Dabrath, Daberath; en stad i Isaschars slägte, Jos. 19: 12; cap. 21: 28. 1 Chrön. 6: 72.
Dagon, fiskgud; de Philisteers afgud, Dom. 16: 23. 1 Sam. 5: 2, [et]c.
Dalmanutha; en ort wid Tiberias haf, i Isaschars slägte, Marc. 8: 10.
Dalmatien; ett landskap, der Titus predikade, 2 Tim. 4: 10.
Dalphon; Hamans son, Esth. 9: 7.
Damaris; en qwinna i Athen, hörer Paulus predika, och anammar Christi tro, Ap.G. 17: 34.
Damascus; hufwudstaden i Syrien, warder öfwerwunnen af Tiglath Pileser, 2 Kon. 16: 9. Somliga hålla den för att wara uppbyggd af Abrahams tjenare Eleasar, 1 Mos. 15: 2. Nämnes, 1 Mos. 14, 15. 2 Sam. 8: 5.
Emot Damascus warder propheteradt, Es. 7: 8; cap. 8: 4; cap. 17: 1. Jer. 49: 23. Amos 1: 3.
Dammim; en ort i Juda, hwarest Goliath warder slagen af David, 1 Sam. 17: 1.
Dan; Jacobs son, 1 Mos. 30: 6. Hans fader propheterar om honom, cap. 49: 16. Dans slägt söker sin arfwedel. Dom. 18: 1. Dan strider emot Lesem, och winner det, Jos. 19: 47. De Daniters slägte, 4 Mos. 26: 42.
Dan; en stad, som kallas Lais, byggdes af de Daniter, Dom. 18: 29. Der uppsätta de ett afgudiskt beläte, v. 30. Jerobeam gör en guldkalf, och uppsätter den i Dan, 1 Kon. 13: 29. Jeremia propheterar emot Dan, Jer. 4: 15; cap. 8: 16. Israels barn swuro wid guden i Dan, Amos 8: 14.
DanJaan, 2 Sam. 24: 6.
Daniel, min domare är Gud; så kallades Davids son af Abigail, 1 Chrön. 3: 1. Äfwen en af konung Zedekie stam i Juda, som ung fördes fången till Babel, den der ock Beltesazar kallas, Dan. 1: 7. Han är wis, och uttyder drömmar, Dan. 2: 29–31; cap. 4: 7. Blifwer satt till en regent öfwer hela det Babyloniska riket, cap. 6: 2, 3. Han ser de fyra djur, cap. 7: 2. Blifwer kastad i lejonkulan, cap. 6: 16.
Daphka; en ort i öknen, hwarest Israels barn sig lägrade, när de utdrogo ifrån öknen Sin, 4 Mos. 33: 12.
Dara; Serahs femte son, 1 Chrön. 2: 6.
Darda; en wis man, dock icke som Salomo, 1 Kon. 4: 31.
Darius; en konung i Persien. Darius Medern intager det Babyloniska riket, Dan. 5: 31; cap. 6: 1. Han låter utgå en ogudaktig befallning, cap. 6: 8, 9. Efter hwilken Daniel kastas i lejonkulan, v. 16. Men Darius söker att frälsa honom, v. 20. Darius, Ahasveri son, Dan. 9: 1. Judarna begära lof att få bygga templet, som Cyrus hafwer tillförene tillåtit och befallt; och få tillstånd dertill, Esra 4: 5, 6. Hagg. 1: 1. Zach. 1: 1; cap. 7. Uti hans andra år propheterade Haggai och Zacharia, Hagg. 1: 1. Zach. 1: 1.
Darkon; en Israelit, Neh. 7: 58. Esra 2: 56.
Dathan; Eliabs son, han och Abiram äro upproriske emot Mose, och uppswäljas af jorden, 4 Mos. 16: 1, 22. 5 Mos. 11: 6. Ps. 106: 17.
David, älskad; Isai son, Ruth 4: 17, 22. Blef smord till konung af propheten Samuel i BethLehem, 1 Sam. 16: 13. War en dägelig yngling, v. 12. Han dräper ett lejon, en björn, och den stora Philisteen Goliath. 1 Sam. 17: 34, 35, 49. Qwinnorna sjöngo David en triumfsång, 1 Sam. 18: 7. Hwaröfwer Saul förtörnas, v. 9. Och blifwer honom allt mer och mer hätsk, v. 10. David gör ett förbund med Jonathan, 1 Sam. 18: 3. Blifwer warnad af Jonathan, cap. 19: 2; cap. 23: 16. David påminner Jonathan om deras förbund, cap. 20: 8. Förnyar förbundet, cap. 20: 16, 42; cap. 23: 18. Saul traktar efter Davids lif, cap. 19: 1, [et]c. Men han undkommer och flyr, v. 18.
David äter skådobröden, 1 Sam. 21: 3. Matth. 12: 3, 4. Hos konung Achis ställer David sig ursinnig, 1 Sam. 21: 13. Flyr med sin fader och moder till Mizpa, cap. 22: 3. Skonar konung Saul, och skär ett stycke af hans kjortel, cap. 24: 5. David sänder bud till Nabal, cap. 25: 5. Tager spjutet, som stod wid konung Sauls hufwud, då han sof, och skonar honom åter, cap. 26: 11. Flyr åter till Achis, konungen i Gath. cap. 27: 2. Faller in i de Amalekiters land, v. 8. Han sörjer öfwer Sauls och Jonathans död, 2 Sam. 1: 12, 17. Dräper budbäraren Amalekiten, v. 15.
David krönes i Hebron till konung öfwer Juda hus, 2 Sam. 2: 4. Straffar Joab, cap. 3: 29. Wann Zions borg, och blef smord till konung öfwer hela Israel, cap. 5: 1, 7. 1 Chrön. 11: 3; cap. 12: 38. Efter Jonathans ord, 1 Sam. 23: 17; och Sauls, cap. 24: 21. Han bedrifwer hor och mord, 2 Sam. 11: 4, 14. Och gör bot och bättring, cap. 12: 13. David flyr för sin son Absalom, cap. 15: 14. Honom blef förbjudet att draga i krig, cap. 18: 3. Kom åter till sitt konungarike igen, cap. 19: 14. Innesluter sina frillor, cap. 20: 3.
Davids sista ord, 2 Sam. 23: 1, 2, [et]c. Han räknar folket, cap. 24: 2. Köper en lada af Arauna, cap. 24: 24. Han beställer förråd till Guds tempels byggande, 1 Chrön. 22: 2. Han beställer om gudstjensten, cap. 23; cap. 24: 19. Beställer sångare, cap. 25: 1. Dörrwaktare till Herrans hus, cap. 26: 1. Krigsfolk, cap. 28: 1. Han lemnar sin son Salomo att wara konung efter sig, 1 Kon. 1: 30. Som han BathSeba swurit hade, v. 28. Hafwer warit konung i 40 år. cap. 2: 11. Dör i god ålder, och wardt begrafwen i Davids stad, cap. 2: 10. Hans graf säger Petrus wara i Jerusalem ännu i hans dag, Ap.G. 2: 29; cap. 13: 36.
Davids beröm. En man efter Guds sinne, 1 Sam. 13: 14. Guds Ande hafwer talat igenom honom, 2 Sam. 23: 2. Ap.G. 4: 25. Hans tunga är en god skrifwares penna, Ps. 45: 2. Han ar en god herde, Ps. 78: 70. En lykta i Israel, 2 Sam. 21: 17. 1 Kon. 11: 36.
Den andelige David, som är Christus, warder utlofwad, Jer. 30: 9. Hes. 34: 24; cap. 37: 24. Amos 9: 11. Davids exempel anför Christus, att dermed förswara sina lärjungar. Matth. 12: 3, 4. Marc. 2: 25, 26. Luc. 6: 3, 4.
Debir; en konung i Eglon, som wardt af Josua öfwerwunnen, Jos. 10: 3, 10. Äfwen en stad i Canaans land, kallas KirjathSanna, Jos. 11: 21; cap. 15: 49. Kallas ock KirjathSepher, cap. 15: 15. Dom. 1: 11. Warder intagen af Josua, cap. 10: 38. Blifwer Leviterna tilldelad, Jos. 21: 15. 1 Chrön. 6: 58.
Debora, bi; Rebeckas amma, drager med henne till Isaac, 1 Mos. 24: 59. Blifwer död, cap. 35: 8.
Debora, en prophetissa, drager med Barak i krig, Dom. 4: 4, 9. Hennes lofsång efter erhållen seger, cap. 5: 1, [et]c.
Dedan; Jacksans andre son, 1 Mos. 25: 3. Äfwen Raemas son, 1 Mos. 10: 7. Efter hwilken en stad i Arabien, som Luther menar, kallades Dedan, hwarifrån kostliga täcken kommo, Jer. 25: 23; cap. 49: 8. Hes. 25: 13; cap. 27: 15; cap. 38: 13.
Deguel; Eliasaphs fader, af Gads stam, 4 Mos. 1: 14. Men i cap. 2: 14 kallas han Reguel.
Deha, Esra 4: 9. En ort, hwaraf hedniskt folk togs och fördes till Samarien.
Deker; fader för en af de 12 befallningsmän, som Salomo satte öfwer hela Israel, 1 Kon. 4: 9.
Delaja; Eljoenais sjette son, 1 Chrön. 3: 24. Äfwen Semaja son, en furste i Jojakims hof, Jer. 36: 12, 25. Äfwen, en Levit uti Davids tid, 1 Chrön. 24: 18. Äfwen en man efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 60. Neh. 6: 10.
Delila; Simsons hustru, som honom förrådde, Dom. 16: 4, 5, [et]c.
Demas; Pauli stallbroder till en tid, Col. 4: 14. Philem. v. 24. 2 Tim. 4: 10.
Demetrius; guldsmed i Epheso, uppsätter sig emot Paulus, Ap.G. 19: 24, 25.
Johannes i sin tredje Epistel nämner en from predikant, som kallades Demetrius, v. 12.
Derbe; en stad i Lycaonien, hwarest Paulus predikade, Ap.G. 14: 6; cap. 16: 1; cap. 20: 4.
Diblaim, fikon, Os. 1: 3.
Diblathaim, fikon, Jer. 48: 22.
Dibon; en stad i Moab, som kom till Rubens och Gads arfwedel, 4 Mos. 21: 30. Jos. 13: 9. Neh. 11: 25. Jer. 48: 18, 22.
Dibon Gad; Israels barns läger i öknen, 4 Mos. 33: 45.
Dibri; en Daniter, som blef i öknen stenad för Guds försmädelse, 3 Mos. 24: 10.
Djefwul, försmädare, Joh. 8: 44.
Dikela; Jaketans sjunde son, 1 Mos. 10: 27. 1 Chrön. 1: 21.
Dilean; en stad i Juda stam, Jos. 15: 38.
Dimna; Leviternas stad i Sebulon, Jos. 21: 35.
Dimon; en stad i Moabs land, Es. 15: 9.
Dimona; en stad i Juda, Jos. 15: 22.
Dina; Jacobs dotter, 1 Mos. 30: 21. Blifwer skämd af Sichem, 1 Mos. 34: 2. — Äfwen en stad, Esra 4: 9.
Dinhaba; den konungsliga staden, der Bela bodde, 1 Mos. 36: 32.
Dionysius; en rådsherre i Athen, blef af Pauli predikan omwänd, och anammar tron på Christum, Ap.G. 17: 34.
Diotrephes; en arg och hög man, 3 Joh. v. 9.
Disahab; ett ställe i öknen, hwarest Mose föreläste Israels barn lagen, 5 Mos. 1: 1.
Disan; Seirs, den Horitens, son, 1 Mos. 36: 21. Hans söner, 1 Chrön. 1: 42.
Dison och Disan, Seirs söner, 1 Mos. 36: 21. Äfwen Anas son, 1 Mos. 36: 25.
Dodai; en Ahohiter, 1 Chrön. 27: 4.
Dodanim; Javans fjerde son, 1 Mos. 10: 4. 1 Chrön. 1: 7.
Dodava; propheten Eliesers fader, 2 Chrön. 20: 37.
Dodo, domaren Tholas farfader af Isaschars slägte, Dom. 10: 1. Äfwen Eleasars, konung Davids hjeltes fader, 1 Chrön. 11: 12. Kallas Dodi, 2 Sam. 23: 9.
Doeg; konung Sauls tjenare, förråder presten Abimelech, hos hwilken David fick skådobröden, 1 Sam. 22: 9. Dräper, efter Sauls befallning, Abimelech jemte 85 Herrans prester, v. 18. Ps. 52: 1, 2.
Dor; en stad wid hafwet, som ock kallas Naphoth Dor, Jos. 11: 2. Denna staden wann Josua, Jos. 17: 11. Och gaf den Manasse slägt, som icke fördrefwo dess inwånare, utan gjorde dem skattskyldiga, Dom. 1: 27. Salomos måg hade hela landet Dor, 1 Kon. 4: 11.
Dothan eller Dothaim; en stad i Manasse, hwarest Joseph wardt försåld, 1 Mos. 37: 17. Konungens i Syrien utskickade kommo till Dothan, att gripa Elisa, men warda slagne med blindhet, 2 Kon. 6: 13, 18.
Drusilla; Felix’ hustru, landshöfdingens i Judeen, Ap.G. 24: 24.
Duma (stillhet); Ismaels sjette son, 1 Mos. 25: 14. 1 Chrön. 1: 30. — Äfwen en stad i Edoms land, Es. 21: 11. — Äfwen en stad uti Juda arfwedel, Jos. 15: 52.
E.
Ebal, stenhop; Sobals tredje son, 1 Mos. 36: 23. 1 Chrön. 1: 40. Äfwen en Jaketans son, 1 Chrön. 1: 22. Som i 1 Mos. 10: 28 skrifwes Obal. Äfwen ett berg i Canaans land, på hwilket förbannelsen utropades, 5 Mos. 27: 13. Josua byggde här ett altare, Jos. 8: 30.
Ebed, tjenare; Gaals fader, Dom. 9: 26.
EbedMelech, konungens tjenare: den Ethiopen hjelper Jeremia utur kulan, Jer. 38: 7. För sin trohet emot Gud warder han frälsad ifrån de Chaldeers swärd, cap. 39: 16—18.
Eber; Salah son, Pelegs fader, är ibland Christi förfäder, 1 Mos. 10: 21, 24; cap. 11: 14. Luc. 3: 35. Judafolket kallas Ebreer, 1 Mos. 40: 15; cap. 43: 32. 2 Mos. 3: 18; cap. 5: 3; cap. 7: 16; cap. 9: 1; cap. 10: 3. Äfwen en förnäm af Gads slägte, 1 Chrön. 5: 13. Äfwen Elpaals förste son af Benjamins slägte, 1 Chrön. 8: 12. Äfwen en annan af Benjamin, 1 Chrön. 8: 22. Äfwen Amoks son, en prest i Jerusalem, efter det Babyloniska fängelset, Neh. 12: 20.
Ebiasaph; se Abiasaph.
Ebron; en stad i Assers slägtes gränser, Jos. 19: 28.
Eden, wällust; det land, hwarest paradiset war, 1 Mos. 2: 8, 15. Adam blef utdrifwen af Eden, cap. 3: 23, 24.
Eden är ock en mans namn, 2 Kon. 19: 12. 2 Chrön. 29: 12; cap. 31: 14. Es. 37: 12. Hes. 27: 23.
Eder; en stad i Juda, emellan Bechsan och BethLehem, Jos. 15: 21.
Eder; ett torn, dottren Zions fäste, Micha 4: 8. Der Israel hade uppslagit sina tjäll, 1 Mos. 35: 21. Äfwen en son af Musi, 1 Chrön. 23: 23; cap. 24: 30.
Edom, röd; Jacobs broder, och Isaacs son, som kallades Esau, 1 Mos. 25: 25. Om Edoms hustrur och barn, som kallas Edomeer, 1 Mos. 36: 1. 1 Chrön. 1: 43. Se Esau.
De Edomeer förneka Israels barn att draga igenom deras land, 4 Mos. 20: 14, 18. De blifwa slagne och skattskyldige under konung David, 2 Sam. 8: 14. De falla ifrån Israel och taga sig en konung, 2 Kon. 8: 20. 2 Chrön. 21: 8. Af dem blifwa 10,000 slagne af Juda i saltdalen, 2 Kon. 14: 7. 2 Chrön. 25: 11. De slå och fånga Juda, cap. 28: 17. Emot Edom må Israels folk icke strida, 5 Mos. 2: 5.
Emot Edom warder propheteradt, 4 Mos. 24: 18. Ps. 137: 7. Es. 34: 5. Mal. 1: 3. Rom. 9: 13.
Edrei; en stad i Galaad, som blef tilldelad halfwa Manasse slägte, 4 Mos. 21: 33. 5 Mos. 1: 4; cap. 3: 1. Jos. 12: 4; cap. 13: 12. Äfwen en stad i Naphthali slägte, Jos. 19: 37.
Egla: en af Davids hustrur. 2 Sam. 3: 5. 1 Chrön. 3: 3.
Eglaim; en stad i Moabs land, Es. 15: 8.
Eglon; en stad, warder öfwerwunnen, Jos. 10: 34, 35.
Eglon, de Moabiters konung blifwer rådande öfwer Israels barn i 18 år. Dom. 3: 12. Warder ihjälslagen af Ehud, v. 21, 22.
Egypten; ett landskap i Afrika, som ock kallas Mizraim af Hams son, 1 Mos. 10: 6. Hams land, Ps. 105: 23. Abrahams resa in i Egypten för dyr tids skull, 1 Mos. 12: 10. Ett fruktbart land, 1 Mos. 13: 10. Joseph blifwer förd in i Egypten af de Ismaeliter, 1 Mos. 37: 28. Ap.G. 7: 9, 10. Jacob och hans söner komma ned i Egypten i den dyra tiden, 1 Mos. 45: 18. Deras efterkommande plågas der hårdeligen, 2 Mos. 1: 10, [et]c. Efter Guds utsago, 1 Mos. 15: 13. Men de Egyptier blifwa hårdeligen plågade, cap. 7—11. Efter Herrans ord, 2 Mos. 3: 20.
Antichrist stad förliknas wid Egypten, Uppb. 11: 8.
Ehi; Benjamins sjette son, 1 Mos. 46: 21.
Ehud; Bilhans tredje son af Benjamin, en förnäm man, 1 Chrön. 7: 10. Äfwen Gera son, ett domare i Israel uti 80 år, Dom. 3: 15, 30. Han dräper Eglon, de Moabiters konung, v. 21.
Eker; Rams son, Jerahmeels son, 1 Chrön. 2: 27.
Ekron; en stad i Juda, Jos. 15: 45. Dom. 1: 18. Äfwen en stad i Dans slägte, Jos. 19: 43. Äfwen en de Philisteers stad, Jos. 13: 3. Dit föres förbundets ark, 1 Sam. 5: 10. De blefwo derföre plågade, v. 11. Sedan Goliath war slagen, fly de Philisteer till Ekron, 1 Sam. 17: 52.
Ekrons afgud, 2 Kon. 1: 2. Emot Ekron propheteras, Jer. 25: 20. Amos 1: 8. Zeph. 2: 4. Zach. 9: 5. Nämnes 1 Sam. 6: 16; cap. 7: 14.
Ela; en förste i Edom, af Esau slägte, 1 Mos. 36: 41. 1 Chrön. 1: 52. Äfwen Hosea fader, Israels konung, som gjorde förbund emot Pekah, Remalia son, 2 Kon. 15: 30. Baesa son, Israels konung, 1 Kon. 16: 8. Warder drucken ihjälslagen, v. 9, 10. Äfwen Calebs son, 1 Chrön. 4: 15. Äfwen Simei fader, Salomos höfwitsman i Benjamin, 1 Kon. 4: 18. Äfwen Usi son, 1 Chrön. 9: 8.
Elad; Suthelah son, af Ephraim, 1 Chrön. 7: 21.
Elam, en förborgad eller uppstigen man; Sems förste son, 1 Mos. 10: 22. 1 Chrön. 1: 17. Äfwen Simei åttonde son, 1 Chrön. 8: 24. — Äfwen Kedor Laomers hufwudstad, 1 Mos. 14: 1. Äfwen ett landskap uti Persien, emot hwilkas inbyggare, de Elamiter, propheteras, Es. 11: 1; cap. 21: 2; cap. 22: 6. Jer. 25: 25; cap. 49: 34. Hes. 32: 24. Dan. 8: 2. Elamiter nämnas, Ap.G. 2: 9.
Elasa, Eleasa; Helez son, 1 Chrön. 2: 39, 40. Äfwen Rapha son, af Sauls slägte, 1 Chrön. 8: 37. Äfwen en af Pashurs slägte, Esra 10: 22. Äfwen en af Saphans slägte, som förde propheten Jeremie bref till de fångna i Babel, Jer. 29: 3.
Ellasar; konung Ariochs rike, 1 Mos. 14: 1.
Elath; en stad i Edoms land, 5 Mos. 2: 8. Är bebygd af konung Asaria, 2 Kon. 14: 22. Blifwer af konung Rezin lagd till Syrien, 2 Kon. 16: 6.
Eldaa; Midians femte son, Abrahams sons, 1 Mos. 25: 4. 1 Chrön. 1: 33.
Eldad, Guds wän, den Gud älskar; en Israelit, som begynte prophetera, 4 Mos. 11: 26, 27.
Eleale, Guds offer, Guds uppfarelse; en stad i Moabs land, som tillföll Rubens barn, 4 Mos. 32: 3. Hwilka byggde honom, v. 37. Propheteras om samma stad, Es. 15: 4; cap. 16: 9. Jer. 48: 34.
Eleasa; se Elasa.
Eleasar, af Damascus; Abrahams tjenare, 1 Mos. 15: 2. Fick icke blifwa Abrahams arfwinge, v. 3, 4. Blifwer sänd att taga Isaac hustru, cap. 24.
Eleazar, Gud är hjelpare; Aarons son, 2 Mos. 6: 23; cap. 28: 1. Blifwer wigd till prest, 3 Mos. 8: 24. Blifwer öfwersteprest efter sin faders död, 4 Mos. 20: 28. 5 Mos. 10: 6. Mose warder wred på Eleasar, 3 Mos. 10: 16. Han skall icke blotta sitt hufwud, 3 Mos. 10: 6. Han skulle föra den röda kon utom lägret, 4 Mos. 19: 3. Han stiger med Mose ned af berget, 4 Mos. 20: 28. Smörjer Josua till anförare, 4 Mos. 27: 22. Han skiftar Canaans land, samt med Josua, Jos. 14: 1. Efter som Gud befallt hafwer, 4 Mos. 34: 18. Blifwer död och begrafwen, Jos. 24: 33. Hans son war Pinehas, 2 Mos. 6: 25. Som blef öfwersteprest, 4 Mos. 25: 7, 13. Om Eleazar läses, 4 Mos. 3: 4; cap. 16: 37; cap. 26: 1; cap. 27: 22; cap. 31: 21, 26, 29, 51. 1 Chrön. 24: 4.
Eleph; en stad uti Benjamins slägte, Jos. 18: 28.
Elhanan; Orgims son af BethLehem, en af Davids 37 hjeltar, 2 Sam. 21: 19; cap. 23: 24.
Eli, min Gud; presten i Silo, 1 Sam. 1: 3. Hans söner woro skalkar, 1 Sam. 2: 12, 22. Eli blifwer hotad af Gud, 1 Sam. 2: 31–33.
Eli söner blefwo i krig ihjälslagne, 1 Sam. 4: 11. Och Eli faller af sin stol och blifwer död, då han hade dömt Israel i 40 år, 1 Sam. 4: 18.
Eliab, Gud är min Fader; Pallu son af Rubens slägte, Dathans och Abirams fader, 4 Mos. 26: 8. 5 Mos. 11: 6. Äfwen Helons son, en förste af Sebulons slägte, 4 Mos. 1: 9; cap. 2: 7. Äfwen den förste Isai son, 1 Chrön. 2: 13. 1 Sam. 16: 6. Han följer Saul i strid, cap. 17: 13.
Eljada; Davids son, 2 Sam. 5: 16. Äfwen Resons fader, 1 Kon. 11: 23. Äfwen en wäldig man af Benjamins slägte, en öfwersta i konung Josaphats tid, 2 Chrön. 17: 17.
Eliaheba; Davids hjelte, 2 Sam. 23: 32.
Eliakim, Gud warder uppståendes; Hilkia son, konung Hiskie hofmästare, Es. 36: 3, 11. 2 Kon. 18: 18; cap. 19: 2. Es. 37: 2; cap. 22: 20. Eliakim, Josie son, blef konung uti Juda, och kallas Jojakim, 2 Kon. 23: 34. 2 Chrön. 36: 4. Se Jojakim.
Eliam; Achitophels son, 2 Sam. 23: 34. Äfwen BathSeba fader, 2 Sam. 11: 3.
Elia, Gud är Herre; propheten af Gilead, som kallas Thisbiten: om hans klädnad talas, 2 Kon. 1: 8. Han propheterar om dyr tid, och korparna föra honom mat, 1 Kon. 17: 1, 6. Enkan i Zarpath föder honom, hwilkens son hon uppwäcker ifrån de döda, v. 15, 22.
Elie offer blifwer förtärdt af eld, 1 Kon. 18: 3 Elia dräper Baals propheter, v. 40. Flyr för Isebel, cap. 19: 3. En engel bar honom mat, v. 5. Han fastar sedan i 40 dagar och nätter, till dess han kom till Horeb, v. 8. Blifwer sänd till Damascus, att smörja Hasael till konung öfwer Syrien, v. 15. Och Elisa till prophet efter sig, v. 16. Till konung Achab, cap. 21: 17. Befaller eld falla af himmelen och uppbränna 100 män, 2 Kon. 1: 10, 12. Elie kraftiga bön, 1 Kon. 17: 1; cap. 18: 36, 37. Jac. 5: 17.
Elia och Elisa gå igenom Jordans flod, 2 Kon. 2: 8. Och Elia warder upptagen i himmelen med en brinnande wagn, v. 11.
Elia blifwer sedd uti Christi förklaring, Matth. 17: 3. Luc. 9: 30.
Elia skulle komma förr än den stora Herrans dag kommande wore, Mal. 4: 5.
Eliasaph; Deguels son, 4 Mos. 10: 20. Eller Reguels son, de Gaditers höfwitsman, 4 Mos. 1: 14. Hans offer warder beskrifwet, cap. 7: 42, [et]c. Äfwen en öfwerste öfwer de Gersoniters slägte i öknen, 4 Mos. 3: 24.
Eljasib, Eljoenai andra son, 1 Chrön. 3: 24. Äfwen en prest i konung Davids tid, 1 Chrön. 24: 12. Äfwen en öfwersteprest, som efter det Babyloniska fängelset byggde Jerusalems fåraport, Neh. 3: 1. Jojakims son, Neh. 12: 10. Äfwen en sångare i templet, Esra 10: 24.
Eliatha, Hemans son af Levi slägte, Davids sångare i templet, 1 Chrön. 25: 4.
Elidad, Chislons son, som utdelte landet för Benjamin, 4 Mos. 34: 21.
Eliel, en man af Manasse slägte, 1 Chrön. 5: 24. Äfwen Thoah son of Levi slägte, 1 Chrön. 6: 34. En af Benjamins slägte, 1 Chrön. 8: 22. Äfwen en Mahaviter, Davids hjelte, 1 Chrön. 11: 46. Än en hjelte af Mezobaja, v. 47. Äfwen af Hebrons barn, en Levit, 1 Chrön. 15: 9. Äfwen en annan i konung Hiskia tid, 2 Chrön. 31: 13.
Elienai, Elpaals son, 1 Chrön. 8: 20.
Elieser, Mose son, blifwer född, 2 Mos. 2: 22. Warder omskuren, cap. 4: 25. Och förd till Mose, cap. 18: 4. En prophet, Dodava son, propheterar emot Josaphat och straffar honom, 2 Chrön. 20: 37. Äfwen Bechers tredje son, 1 Chrön. 7: 8. En Levit, 1 Chrön. 15: 24. En annan Levit. Esra 10: 18. Äfwen Jorims son, en af Christi förfäder, Luc. 3: 29.
Elihoreph, Sisa son, Salomos skrifwares, 1 Kon. 4: 3.
Elihu, 1 Sam. 1: 1. — En annan, Baracheels son af Jobs fränder, han disputerar på nytt med Job, Job 32: 2. Han straffar Job, v. 6, [et]c.; cap. 33: 1, [et]c.; cap. 34—37. En höfwitsman af Manasse slägte, 1 Chrön. 12: 20. En dörrwaktare i Herrans tempel, 1 Chrön. 26: 7.
Elika, en Haroditer af Davids hjeltar, 2 Sam. 23: 25.
Elim, en ort emellan Sinai berg och öknen Sin, 2 Mos. 16: 1. 4 Mos. 33: 9. — Äfwen en brunn i Moabs land, Es. 15: 8.
EliMelech, Naemi man, Ruth 1: 2, 3. Död, v. 15. Hans frände war Boas, cap. 2: 1, 3.
Eljoenai, Nearia son, Semaja sons, 1 Chrön. 3: 23. En af Simeons stam, cap. 4: 36. Äfwen Bechers fjerde son, cap. 7: 8. En annan, cap. 27: 3. Esra 8: 4. Neh. 12: 41. Elienai, Elpaals son, 1 Chrön. 8: 20.
Eliphal, Ur son, Davids hjelte, 1 Chrön. 11: 35.
Eliphalet, Davids son, 2 Sam. 5: 16. 1 Chrön. 3: 6, 8. Skrifwes ock Eliphelet.
Eliphas, Esau son, som Ada honom födde, 1 Mos. 36: 4. Af honom kommo förstar, v. 16. 1 Chrön. 1: 35, 36.
Eliphas af Thema, en af Jobs wänner, Job 2: 11. Han disputerar med Job, cap. 4: 1; cap. 5: 1; cap. 15: 1; cap. 22: 1. Straffas af Gud, cap. 42: 7.
Elipheleja, en prest, 1 Chrön. 15: 18.
Eliphelel, Ahasbai son, Davids hjelte, 2 Sam. 23: 34. Äfwen en af Adonikams söner, Esra 8: 13. Af Davids barn, 1 Chrön. 3: 6, 8; cap. 14: 7. Kallas ock Eliphalet.
Elisa, Javans förste son, 1 Chrön. 1: 7. 1 Mos. 10: 4.
Äfwen Saphats son, blifwer smord till prophet, 1 Kon. 19: 16, 19. Går med Elia genom Jordan, 2 Kon. 2: 8. Kommer tillbaka, och slår på wattnet med Elie kjortel, och det skiljes åt, så att han går derigenom, 2 Kon. 2: 14. Beder att Elie ande dubbelt må komma öfwer honom, v. 2. Ser Elia uppfara, v. 12. Han gör det onda wattnet i Jericho helsosamt med salt, cap. 2: 19, 21. Piltar förebrå honom att han war skallig, v. 23. En rättsinnig prophet, 2 Kon. 3: 12, 14. En spelman kommer för honom, och Herrans hand kommer öfwer honom, v. 15. Han förökar oljan i krukan, cap. 4. Han gör det beska moset sött, v. 41. Och förökar brödet i dyr tid, v. 43. Lofwar den Sunamitiska qwinnan en son; och wäcker honom sedan upp ifrån de döda, cap. 4: 16, 34.
Elisa renar Naeman af sin spitelska, 2 Kon. 5: 10, 14. Låter jern flyta, cap. 6: 6. Slår de Syrers här med blindhet, v. 18. Konungen i Israel står honom efter lifwet. v. 31. Han propheterar om god tid, som skulle komma dagen efter, cap. 7: 1. Och riddaren, som det icke trodde, trampas ihjäl, v. 2. I Elisa tid war dyr tid i sju år, 2 Kon. 8: 1. Han förkunnar Hasael, att Benhadad af Syrien skulle dö, och säger Hasael, huru mycket ondt han göra skulle, cap. 8: 10, 12. Befaller att Jehu skulle smörjas till konung, cap. 9: 1. När Joas under sjukdomen besatte honom, propheterar han att Joas skulle öfwerwinna de Syrer, 2 Kon. 13: 11, [et]c. Elisa dör af den sjukdomen, v. 14. Och en död blifwer uppwäckt, som kom wid hans ben, v. 20, 21.
Elisabet, Zacharie hustru, Marie fränka, aflar i sin ålderdom, Luc. 1: 24. Warder helsad af jungfru Maria, v. 40. Föder Johannes Döparen, v. 57.
Elisama, Ammihuds son, en förste öfwer Ephraims slägte, 4 Mos. 1: 10. Hans gåfwor till tabernaklet, cap. 7: 48. Nämnes 1 Chrön. 7: 26. Äfwen Davids son, 2 Sam. 5: 16. 1 Chrön. 14: 7. Äfwen Nethanja fader af Juda, 2 Kon. 25: 25. Äfwen Jekamia son, Sallums sons, 1 Chrön. 2: 41. Äfwen konung Jojakims kansler, Jer. 36: 12, 20. Äfwen en prest i konung Josaphats tid, 2 Chrön. 17: 8.
Elisaphat, Sichri son, 2 Chrön. 23: 1.
Elisua, Davids son, 2 Sam. 5: 15. 1 Chrön. 14: 5.
Eliud, Achims son, en af Josephs förfäder, Matth. 1: 14.
Elizaphan, de Kehathitets öfwerste, 4 Mos. 3: 30. Parnachs son, 4 Mos. 34: 25. Nämnes 1 Chrön. 15: 8. 2 Chrön. 29: 13.
Elizeba eller Elizabet, Aarons hustru, 2 Mos. 6: 23.
Elizur, Sedeur son af Rubens slägte, 4 Mos. 5; cap. 2: 10; cap. 7: 30. Hans gåfwa till tabernaklet, v. 31.
Elkana, nitälskande Gud; Korah son, 2 Mos. 6: 24. Assirs son, Korahs sonson, 1 Chrön. 6: 23, 25. En af Ephraim, Samuels fader, hade twå hustrur, 1 Sam. 1: 1, 4, 8. En annan af Sauls slägte, 1 Chrön. 12: 2, 6.
Elkos, en ort i Galileen, Nah. 1: 1.
Ella; se Ela.
Elnaam, Davids hjelte, 1 Chrön. 11: 46.
Elnathan, Achbor son, en öfwerste i konung Jojakims hof, Jer. 26: 22. En annan, Jojakims morfader, 2 Kon. 24: 8. Äfwen twänne andra, Esra 8: 16.
Elon, Esaus swärfader, en Hethit, 1 Mos. 26: 34; cap. 36: 2. Äfwen Sebulons son. 1 Mos. 46: 14. Af hwilken de Eloniters slägte, 4 Mos. 26: 26. Äfwen en domare, Dom. 12: 11. — En stad wid Naphtali gränser, Jos. 19: 33. Skrifwes Allon; en stad i Dans slägte, Jos. 19: 43. Elon BethHanan, 1 Kon. 4: 9.
Eloth, Edomeers stad, 1 Kon. 9: 26. 2 Chrön. 5: 17. Usia byggde Eloth, cap. 26: 2.
Elpaal, Saharaims son, 1 Chrön. 8: 11.
Elphalet, af Davids söner, 1 Chrön. 14: 5.
Elsabad, en hjelte af Gads slägte, 1 Chrön. 12: 12. En dörrwaktare i templet, cap. 26: 7.
Eltheke, fristad i Dans slägte, Jos. 19: 44; cap. 21: 23.
Elthekon, en stad wid BethLehem, Jos. 15: 59.
Eltholad, Juda stad, Jos. 15: 30. En i Simeons slägte, cap. 19: 4.
Elul, en månad, som swarar till en del emot September, Neh. 6: 15.
Elusai, en man af Sauls slägte i Benjamin, 1 Chrön. 12: 5.
Elymas, spåman, Ap.G. 13: 8. Står emot Paulus och warder blind, Ap.G. 13: 6, 17. Kallas ock BarJesus, v. 6.
Elzaphan, Usiels son of Levi, 2 Mos. 6: 22. Drager Aarons söner döde utur helgedomen, 3 Mos. 10: 4.
Emaus, låg 60 stadier ifrån Jerusalem, Luc. 24: 13.
EmekKeziz, en stad i Benjamins slägte, Jos. 18: 21.
Emim, 1 Mos. 14: 5. 5 Mos. 2: 10.
EmmanuEl, Immanuel, Gud med oss, Es. 7: 14; Christi namn, Matth. 1: 23.
Enak, jätte i Hebron, 4 Mos. 13: 23. Kämpars namn, 5 Mos. 2: 10. Warda af Josua utrotade, Jos. 11: 21. Deras städer äro faste, cap. 14: 12. Enaks tre söner warda af Caleb fördrifne, Jos. 15: 14. Dom. 1: 20.
Enam, Juda stad, Jos. 15: 34.
Enan, en by i Canaans land, 4 Mos. 34: 10. Som kallas HazarEnon, Hes. 48: 1. Ahira fader af Naphtali, 4 Mos. 1: 15; cap. 2: 29.
Endor, en stad i Manasse, Jos. 17: 11. Ps. 83: 11. Spåqwinnan i Endor, 1 Sam. 28: 7.
Eneas, Petrus gör honom helbregda, Ap.G. 9: 33, 34.
EnEglaim, Hes. 47: 10.
EnGannim, trädgårdsbrunn, en stad i Juda, Jos. 15: 34. I Isaschar, cap. 19: 21.
EnGedi, en stad i Juda, Jos. 15: 62. David flyr hit undan Saul, 1 Sam. 24: 1. Dess wingårdar, Högaw. 1: 14. Fiskare, Hes. 47: 10.
Enhadda, Jos. 19: 21. Isaschars gräns.
Enhazor, en stad i Naphtali, Jos. 19: 37.
Enos, eländig menniska; Seths son, 1 Mos. 4: 26. Luc. 3: 37. Hans ålder, 1 Mos. 5: 11.
Enoch, Henoch, inwigd; Jareds son, 1 Mos. 5: 18. Luc. 3: 37. Blef upptagen af Gud, v. 22, 24. Ebr. 11: 5. Hans prophetia, Jud. Ep. v. 14.
Enon, här döper Johannes och lärer, Joh. 3: 23.
EnRimmon, granatäpplens brunn; en ort i Juda, Neh. 11: 29.
EnSemes, solbrunn, Jos. 15: 7; cap. 18: 17.
Epaphras, en af de christtrogna, som predikar för de Colosser, Col. 1: 7. Med omsorg, cap. 4: 12. Pauli medfånge i Christo Jesu, Philem. v. 23.
Epaphroditus, Pauli medhjelpare, Phil. 2: 25; cap. 4: 18.
Epenetus, anammade Christi lära i Achaia, Rom. 16: 5.
Epha, Midians förste son, 1 Mos. 25: 4. 1 Chrön. 1: 33. Af honom kallas ett landskap i Arabien Epha, Es. 60: 6. Äfwen Jahdai son, 1 Chrön. 2: 47. Calebs frilla, 1 Chrön. 2: 46.
Epha, ett mått hos Judarna, 2 Mos. 16: 36. 3 Mos. 5: 11; cap. 6: 20. Se registret om de Bibliska mått.
Ephai, Jer. 40: 8.
Epher, Midians son, 1 Mos. 25: 4. 1 Chrön. 1: 33. Esra son af Juda stam, 1 Chrön. 4: 17. En höfwitsman af Manasse slägte, 1 Chrön. 5: 24.
Ephesus, en stad i Asien; dess inwånare dyrka Diana, Ap.G. 19: 28. De anamma Pauli predikan, och uppbränna alla onyttiga böcker, Ap.G. 19: 18, 19. Lärarena i Epheso, Uppb. 1: 11. Timotheus war biskop der, 1 Tim. 1: 3.
Ephlal, 1 Chrön. 2: 37.
Ephraim, fruktbar; Josephs son, 1 Mos. 41: 50. Han blef satt framför sin broder Manasse af Jacob, då han wälsignade dem, cap. 48: 5, 13, 19; cap. 49: 22.Ephraims slägtes förste, 4 Mos. 1: 10.
Ephraims barn bekomma arfwedel, Jos. 16: 1. Deras gränser, v. 5. Städer, v. 9. Efterkommande, 1 Chrön. 7: 20. De träta med Gideon och hans krigshär, Dom. 8: 1. De uppsätta sig emot Jephtha, derföre att han icke kallade dem med till strid emot de Ammoniter, Dom. 12: 1. Ephraims språk och tungomål. v. 6. En Levit kommer ifrån Ephraim, cap. 19: 1. Under det ordet Ephraim förstås Israels rike, Es. 7: 8. Os. 5: 5. Om Ephraims handlingar, 1 Sam. 14: 22. 2 Sam. 2: 9. 2 Chrön. 15: 9; cap. 17: 2; cap. 19: 4; cap. 25: 7; cap. 30: 18. Prophetior emot och om Ephraim, Es. 9: 9; cap. 11: 13; cap. 17: 3. Jer. 4: 15; cap. 7: 15; cap. 31: 6.
Ephrath, fruktbarhet; Calebs hustru efter Asuba, som födde honom Hur, 1 Chrön. 2: 19. — En stad i Juda, 1 Mos. 35: 16, 19; cap. 48: 7. Och kallas eljest BethLehem; synes wara samma som Caleb Ephrata, der Hur död blef, 1 Chrön. 2: 24. Ephrateer af Ephraim, Dom. 12: 5. 1 Kon. 11: 26.
Ephrem, en stad, Joh. 11: 54.
Ephron, Zoars son af Heths barn, af hwilken Isaac köpte Abrahams grift. 1 Mos. 23: 8, [et]c.; cap. 25: 9; cap. 49: 30; cap. 50: 13. — En stad i Juda, 2 Chrön. 13: 19. Ephrons berg, Jos. 15: 9.
Epicureer, en wällustdyrkande sekt, Ap.G. 17: 18.
Er, Sela son, Lecha fader, 1 Chrön. 4: 21. Juda son af Sua, 1 Mos. 38: 3; cap. 46: 2. Hans hustru, v. 6. Afgång, v. 7. 4 Mos. 26: 19. 1 Chrön. 2: 3. Äfwen Elmodams fader, en i Christi slägtregister, Luc. 3: 28.
Eran, Suthelah son, war af de Eraniters slägte, 4 Mos. 26: 36.
Erastus, Pauli tjenare, Ap.G. 19: 22. 2 Tim. 4: 20. Stadens räntmästare i Corinth, Rom. 16: 23.
Erech, Nimrods rikes begynnelse, 1 Mos. 10: 10.
Eri, Gads son, 1 Mos. 46: 16. Deraf kommo de Eriter, 4 Mos. 26: 16.
Esaja, Herrans salighet; Amoz son, propheten, Es. 1: 1. 2 Kon. 19: 2. 2 Chrön. cap. 32. 2 Kon. cap. 21. Hans prophetia läses, Luc. 4: 17. Ap.G. 8: 28.
Esarhaddon, blef konung efter sin fader Sanherib, 2 Kon. 19: 37. Es. 37: 38. En annan, Esra 4: 2.
Esau; se Edom.
Esbaal, Sauls son, 1 Chrön. 8: 33; cap. 9: 39.
Esbai, 1 Chrön. 11: 37.
Esban, Disans son af de Horeer, 1 Mos. 36: 26. 1 Chrön. 1: 41.
Escol, winklase; Aners broder, 1 Mos. 14: 13. — Escols bäck, 4 Mos. 13: 24, 25; cap. 32: 9. 5 Mos. 1: 24.
Esean, en stad i Juda, Jos. 15: 52.
Esek, 1 Mos. 26: 20. En man, Azels broder, 1 Chrön. 8: 39.
Eser, Hurs son af Juda stam, 1 Chrön. 4: 4. Äfwen Suthelah son af Ephraims slägte, 1 Chrön. 7: 21. Äfwen en stark hjelte af Gads slägte, 1 Chrön. 12: 9. Äfwen Jesua son, öfwerste i Mizpa, Neh. 3: 19.
Esli, Naums fader, en ibland jungfru Marie förfäder, Luc. 3: 25.
Esra, Seraja son, Asaria sons af Aarons slägte, skriftlärd man, kommer ifrån Babel, Esra 7: 1, 6. Lät utropa en allmän fasta, cap. 8: 21, 23. Beder för folket, och skiljer de hedniska qwinnor ifrån Israels barn, cap. 9 och 10. Läser lagboken för hela menigheten, Neh. 8: 1, 3. Han kallas Jozadak, 1 Chrön. 6: 14. En man af Juda, 1 Chrön. 4: 17.
Esri, Chelubs son, Davids öfwerste öfwer åkermän, 1 Chrön. 27: 26. De Esriter äro af Joas, Dom. 6: 11.
Esthaol, Juda stad, Jos. 15: 33. Äfwen en stad i Dan, cap. 19: 41. Hwarest Israels barn sig lägrade emot de Philisteer i Simsons tid, Dom. 13: 25; cap. 18: 2, 11. Af hwilken de Esthaoliter äro utkomne, 1 Chrön. 2: 53.
Esthemo, Estmoa och Esthemoa; en Leviters stad i Juda arfwedel, Jos. 15: 50; cap. 21: 14. 1 Sam. 30: 28. 1 Chrön. 6: 58. Äfwen en Maachathiter Hodija son, 1 Chrön. 4: 19. Äfwen Esre son, v. 17.
Esther, stjerna; en berömlig och dägelig Judisk qwinna, af Benjamins slägte, Esth. 2: 7. Blifwer konung Ahasveri drottning, v. 17. Träder inför konungen, cap. 5: 1, 2. Gör åt konungen och Haman en måltid, v. 4. Beder för Judarna, cap. 7: 3. Och får bref af konungen, att Judarne icke allenast skulle skonas till lifwet, utan ock hämnas på sina owänner, cap. 8: 9, 14. Kallas äfwen Hadassa, Esth. 2: 7.
Esthon, Mehirs son, 1 Chrön. 4: 11, 12.
Etham, Jisreels fader af Juda stam, 1 Chrön. 4: 3. Äfwen en hög och fast bergsklyfta, hwarest Simson sig uppehöll, Dom. 15: 8, 11. Äfwen en Juda stad, som konung Rehabeam befäste, 2 Chrön. 11: 6. Äfwen en stad i Simeons arfwedel, 1 Chrön. 4: 32. Ett Israels barns läger i öknen, 2 Mos. 13: 20. 3 Mos. 33: 6, 8.
Ethan, en Esrahiter, wis och förståndig man, 1 Kon. 4: 31. Honom tillskrifwes 89 Psalmen. Äfwen Serah son, Perez son af Juda stam, 1 Chrön. 2: 6. Äfwen Kusaja, son, en sångare i templet, 1 Chrön. 15: 17. Äfwen Simma son af Levi slägte, 1 Chrön. 6: 42. Kisi son, 1 Chrön. 6: 44.
Ethanim, sjunde månaden hos de Ebreer, swarar emot October. I denna månad inwigde Salomo templet, 1 Kon. 8: 2.
EthBaal, Baals efterföljare; konungen i Zidon, Isebels fader, 1 Kon. 16: 31.
Ether, bön; en stad i Juda och Simeon, Jos. 15: 42; cap. 19: 7.
Ethnan, gåfwa; Ashur son af Juda stam, 1 Chrön. 4: 5, 7.
Ethni, starkhet; Sera son, 1 Chrön. 6: 41.
Eubulus, försigtig, wälrådande; en trogen man i Rom, Pauli gode wän, 2 Tim. 4: 21.
Euphrates, Phrath, en stor flod i Asien, 1 Mos. 2: 14; cap. 15: 18. 5 Mos. 1: 7. Jos. 1: 4; cap. 11: 24. 2 Sam. 8: 3. 2 Kon. 23: 29. 2 Chrön. 35: 20. 2 Kon. 24: 7. 1 Chrön. 6: 9. Jer. 2: 18. Uppb. 9: 14, [et]c.
Eutychus, en yngling, faller neder under Pauli predikan, slår sig till döds, och warder af Paulus uppwäckt, Ap.G. 20: 9–12.
Eva, lefwande, moder för lefwande; Adams hustru, blef skapad af mannens sidoref, 1 Mos. 2: 21. Hon äter af det förbudna trädet, cap. 3: 6. Blifwer kallad Heva, cap. 3: 20. Hon föder Cain och Abel, cap. 4.
Evi, begärelse; en af de Midianitiska konungar. 4 Mos. 31: 8. Jos. 13: 21.
EvilMerodach, wardt konung i Babel efter sin fader NebucadNezar, 2 Kon. 25: 27. Jer. 52: 31.
Evnica, Timothei fromma moder, 2 Tim. 1: 5. Ap.G. 16: 1.
Evodia, en gudfruktig qwinna i Philippi. Phil. 4: 2.
Ezbon, Bela son, Benjamins, 1 Chrön. 7: 7. Äfwen Gads son, 1 Mos. 46: 16.
Ezem, en stad i Simeon, 1 Chrön. 4: 29.
Ezer, Seirs son, den Horitens, förste i Edoms land, 1 Mos. 36: 30. 1 Chrön. 1: 38. Dess efterkommande, 1 Mos. 36: 27. 1 Chrön. 1: 42.
Ezion Gaber, en ort wid öknen Zin, 4 Mos. 33: 35. Ezion Geber, en stad wid Eloth, 1 Kon. 9: 26. 2 Chrön. 8: 17. 1 Kon. 22: 49.
F.
Felix, en landshöfding öfwer Judeen, får Pauli bref, Ap.G. 23: 26. Han handlar wäl med Paulus, och blifwer förskräckt af hans predikan, cap. 24: 23, 25.
Festus, Porcii tillnamn, landshöfdingens i Judeen, som Nero förordnade i Felix ställe, kallar Paulus för sig i konung Agrippe och Berenices närwaro, Ap.G. 24: 27; cap. 25: 1, 9, [et]c. Kallar Paulus rasande, cap. 26: 24.
Fortunatus, lycklig; en gudfruktig man i Corinth, 1 Cor. 16: 17.
G.
Gaal, Ebeds son, sätter sig emot domaren Abimelech, och blifwer slagen på flykten, Dom. 9: 26, 35, 39, 40.
Gaas, ett berg Ephraim wid Timnath, der Josua wardt begrafwen, Jos. 24: 30. Dom. 2: 9. 2 Sam. 23: 30.
Gaath, en ort wid Jerusalem, Jer. 31: 39.
Gaba, en stad i Benjamin, Jos. 18: 24.
Gabbai, en borgare i Jerusalem af Benjamins slägte, Neh. 11: 8.
Gabbatha, stenlagd höjd, en hög ort för domstolen i Jerusalem, Joh. 19: 13. Kallas ock Lithostrotos.
Gabriel, Guds man, Gud är min starkhet och kraft; en öfwerengel, som uppenbarar sig för propheten Daniel, Dan. 8: 15; cap. 9: 21. För presten Zacharia, Luc. 1: 11, 19. Äfwen för jungfru Maria, Luc. 1: 26.
Gad, rustad; Jacobs son af Silpa, 1 Mos. 30: 11; cap. 35: 26. Hans efterkommande, 1 Mos. 46: 16. 1 Chrön. 6: 11. Han blifwer wälsignad, 1 Mos. 19: 19. 5 Mos. 33: 20. De Gaditer få sin arfwedel, 4 Mos. 32: 1. 5 Mos. 3: 12. Jos. 13: 24. De bygga ett altare, Jos. 22: 9, [et]c. Om Gads efterkommande talas, 1 Sam. 13: 7. 2 Kon. 10: 33. Jer. 49: 1.
Gad, en prophet, warnar David, att han icke skulle blifwa uti de Moabiters land, 1 Sam. 22: 5. Förkunnar David Guds wrede, 2 Sam. 24: 11, 18. 1 Chrön. 21: 11.
GadMeni, en afgud, Es. 65: 11. Som dyrkades i krig, likasom Mars.
Gadarener, se Gergesener.
Gadi, Manahems fader, 2 Kon. 15: 14, 17.
Gaddi, Susi son, af Manasse slägte, 4 Mos. 13: 12.
Gaddiel, Sodi son, af Sebulons slägte, Canaans bespeja, 4 Mos. 13: 11.
Gaham, Nahors son, 1 Mos. 22: 24.
Gahar, en af Nethinim, efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 47. Neh. 7: 49.
Gajus, skrifwes eljest Cajus; Pauli stallbroder, blifwer döpt, 1 Cor. 1: 14. Blifwer fången, Ap.G. 19: 29. Ledsagar Paulus in i Asien, Ap.G. 20: 4. Undfår honom till herberge, hwarföre Paulus kallar honom sin och hela församlingens wärd, Rom. 16: 23. Johannes skrifwer till Gajus, 3 Joh. 1.
Galal, en Levit, 1 Chrön. 9: 15.
Galatia, ett land i Mindre Asien. Paulus och Silas wandra igenom detta landet, Ap.G. 18: 23. Paulus skrifwer de Galater till, 1 Cor. 16: 1. Gal. 1: 2. Petrus skrifwer dem ock till, 1 Pet. 1: 1. De Galater blifwa straffade, Gal. 3: 1; cap. 4: 16. Blifwa prisade, cap. 4: 14. Om deras ostadighet, cap. 1: 6; cap. 3: 3; cap. 4: 9.
Galgala; se Gilgal.
Galilea, gränsort; ett landskap i Syrien, Es. 9: 1. Matth. 4: 18. Anammar Christum, Joh. 4: 45. I Galileen begynner Christus predika, Matth. 4: 12. Ap.G. 10: 37. Gjorde underwerk, Joh. 2: 8. Af Galileen uppkommer ingen prophet, Joh. 7: 52. Galileiska hafwet kallades Cinnereth, 4 Mos. 34: 11. Galilee fristad war Kedes, Jos. 20: 7; cap. 21: 32. Konung Hiram fick 20 städer i Galileen, 1 Kon. 9: 11. Joseph war af Galileen, Luc. 2: 4. Nathanael, Joh. 21: 2. Apostlarna kallas Galileiska, Ap.G. 1: 11; cap. 2: 7. Gudfruktiga qwinnor af Galileen, Matth. 27: 55. Pilatus blandar några Galileers blod med deras offers, Luc. 13: 1. Galileiska språket, Marc. 14: 70. Christus lofwar gå före sina lärjungar till Galileen efter uppståndelsen, Matth. 28: 7, 10. Marc. 14: 28; cap. 16: 7. Han uppenbarar sig ock dersammastädes, Joh. 21: 1. Ap.G. 13: 31.
Gallim, en stad i Benjamins slägte, 1 Sam. 25: 44. Es. 10: 30.
Gallion, Romares landshöfding öfwer Achaja, för hwilken Paulus ställes och anklagas, Ap.G. 18: 12, 17.
Gamaliel, en from och lagklok man, Ap.G. 5: 34. Pauli läromästare, cap. 22: 3.
Gamliel, höfwitsman i Manasse slägte, 4 Mos. 1: 10. Pedazur son, cap. 2: 20. Hans gåfwa till offer, cap. 7: 54.
Gamul, en prest af Aarons slägte i Davids tid, 1 Chrön. 24: 17.
Gareb, en hög wid Jerusalem, Jer. 31: 39. Äfwen en Jithrit, Davids hjelte, 2 Sam. 23: 38.
Gasa, Gaza, skattkammare; Canaans landsgräns, 1 Mos. 10: 19. Blef Juda stam tilldelad, Jos. 15: 47. Dom. 1: 18. Simson besofwer en i Gasa, Dom. 16: 1. Om denna ort talas, 1 Sam. 6: 17. 1 Kon. 4: 24. 2 Kon. 18: 8. Jer. 25: 20; cap. 47: 1, 5. Amos 1: 6. Zach. 9: 5. Ap.G. 8: 26.
Gaser, en stad i Ephraim, hwarest de Canaaniter och Ephraiter bodde, Jos. 16: 3. Förstörd af konung Pharao; blef byggd igen af konung Salomo, 1 Kon. 9: 16. Davids seger intill Gaser, 2 Sam. 5: 25. 1 Chrön. 14: 16.
Gases, Calebs son af en frilla, 1 Chrön. 2: 46.
Gassam, en af Nethinim, efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 48. Neh. 7: 51.
Gath, de Philisteers stad emellan Gasa och Asdod, hwarest Enakim bodde, Jos. 11: 22; cap. 13: 3. Till dem fördes Herrans ark omkring, 1 Sam. 5: 8. De försona plågan med gyllene ardsar, cap. 6: 17. En Gathiter war ObedEdom, 1 Chrön. 13: 13. 2 Sam. 6: 10. Goliath ock, 1 Sam. 17: 4. Fyra resar, 2 Sam. 21: 22. 600 män som gingo för David när han flydde för Absalom, 2 Sam. 15: 18. Gath blef öfwerwunnen af konung Hasael, 2 Kon. 12: 17. De Philisteer fånga David i Gath, Ps. 56: 1. Propheteras om Gath, Amos 6: 2. Micha 1: 10. 2 Sam. 1: 20. Nämnes, 1 Kon. 2: 39.
Gath kallas ock en stad i Juda, som Rehabeam befäste, 2 Chrön. 11: 8.
Gatham, Eliphas sjette son, 1 Mos. 36: 11, 16. 1 Chrön. 1: 36.
GathHepher, propheten Jone födelseort, 2 Kon. 14: 25.
GathRimmon, granatpress, så kallas twenne Levi städer: den ene i Dans stam, den andre i Manasse, Jos. 19: 45; cap. 21: 24. 1 Chrön. 6: 69.
Gaza; se Gasa.
Geba, hög, 2 Sam. 5: 25. Den Asa konungen i Juda befästade, 1 Kon. 15: 22. 2 Chrön. 16: 6. Josias orenade dess höjder med afguderi, 2 Kon. 23: 8. Äfwen en stad i Benjamin, som Leviterna tillhörde, Jos. 21: 17. 1 Chrön. 6: 60; cap. 9: 6. Som kallas Gaba, Jos. 18: 24. 1 Sam. 14: 5. Om Geba läger, se Es. 10: 29. Leviterna warda uppsökte i Geba, Neh. 12: 29.
Gebal, en stad i Syrien, Hes. 27: 9. Hwilkens inbyggare kallas Gebaliter, Ps. 83: 8.
Geber, stark hjelte, Uri son, konung Salomos öfwerste befallningsman i Gilead, Sihon och Basan, 1 Kon. 4: 19.
Gebim, högar, Es. 10: 31.
Gedalia, Jeduthuns förste son af Levi slägte, 1 Chrön. 25: 3. Äfwen Amaria son, Zephanja farfader, Zeph. 1: 1. Äfwen Pashur son, hwilken igenom sin anklagelse bragte Jeremia i gropen, Jer. 38: 1. Äfwen Ahikams son, en höfwitsman, blifwer slagen, 2 Kon. 25: 25. Jer. 41: 2. Han blifwer warnad för olyckan, men han wille det icke tro, Jer. 40: 13, [et]c.
Gedera, en stad i Juda, Jos. 15: 36. Kallas ock Geder. Jos. 12: 13.
Gederoth, en stad i Juda, Jos. 15: 41. 2 Chrön. 28: 18. Josabads, Davids hjeltes, hemman, 1 Chrön. 12: 4.
Gederothaim, en stad i Juda, Jos. 15: 36.
Gedor, en stad i Simeons slägte, 1 Chrön. 4: 39. Äfwen en stad i Juda, Jos. 15: 58. Äfwen Pnuels son, 1 Chrön. 4: 4. Äfwen Jereds son, v. 18. Äfwen Gibeons son af Benjamins slägte, 1 Chrön. 8: 31; cap. 9: 37.
Gehasi, propheten Elisas tjenare, 2 Kon. 4: 12. Warder sänd af propheten till att uppwäcka Sunamitiskans son, v. 29. Men kan intet uträtta, v. 31. Blifwer för sin girighet spitelsk, 2 Kon. 5: 25, [et]c. Han förtäljer konung Joram prophetens stora gerningar. 2 Kon. 8: 5.
Gemalli, Ammiels fader, af Dans slägte, 4 Mos. 13: 13.
Gemaria, Hilkia son, konung Zedekie budskap till konung NebucadNezar, Jer. 29: 3. Äfwen Saphans son, Jer. 36: 10–12.
Genesaret, luftgård; ett fruktbart land i Sebulons slägte, wid det Galileiska hafwet, som kallas ock Tiberias haf och Genesaret. Jerus kom till detta landet, Matth. 14: 34. Marc. 6: 53. Jesus stod wid sjön Genesaret och predikade för folket, Luc. 5: 1. Uppå sjön Genesaret uppwäxte en storm, Luc. 8: 23. kallas ock Cinereth; se Cinereth.
Genubath; Hadads, Edomitens son, 1 Kon. 11: 20.
Ger, Er; Juda son, som Thamar wardt gifwen, 1 Mos. 38: 3; cap. 46: 12. 4 Mos. 26: 19. 1 Chrön. 2: 3.
Gera, främling; Benjamins son, 1 Mos. 46: 21. 1 Chrön. 8: 3. Jemini son, Ehuds faders, Dom. 3: 15. Simei fader, 2 Sam. 16: 5; cap. 19: 16. 1 Kon. 2: 8. — Äfwen ett mynt hos de Ebreer, 2 Mos. 30: 13. Hwarom se tabellen öfwer mynt.
Gerar; en stad i Canaans gränser, 1 Mos. 10: 19. I de Philisteers land, cap. 26: 1. Hwarest Abraham och Isaac bodde som främlingar, cap. 20: 1; cap. 26: 17. Asa jagade de Ethioper till Gerar, 2 Chrön. 14: 13, 14.
Gergesener eller Gadarener, folk öster om Genesaret; de bedja Christum wika ifrån sig, Matth. 8: 34. Marc. 5: 17. Luc. 8: 37.
Gerson, utländning; Mose son, 2 Mos. 2: 22; cap. 18: 3. 1 Chrön. 23: 16. Gerson, en af Pinehas slägte, Esra 8: 8. Gerson, den förste Levi son, 4 Mos. 3: 17. 1 Mos. 46: 11. 2 Mos. 6: 16. Dess söner, 2 Mos. 6: 17. 4 Mos. 3: 18. Och efterkommande, som kallades Gersoniter; om hwilkas beställning wid Herrans ark läses, 4 Mos. 3: 23; cap. 4: 22, 24. Deras tal, cap. 7: 7. Städer, Jos. 21: 27. 1 Chrön. 6: 62, 71. Ordning, 1 Chrön. 23: 6. Äfwen Manasse son, Dom. 18: 30.
Gesan, dal; Jahdai son, 1 Chrön. 2: 47.
Gesem; en Arab och öfwerste i Samarien, står Nehemia efter lifwet, Neh. 2: 19; cap. 6: 1, 2, 6.
Geser; en stad i Canaans land, Jos. 10: 33; cap. 12: 12; cap. 21: 21. 1 Chrön. 6: 6; cap. 7: 28.
Gessuri; folket i Gesur, 5 Mos. 3: 14. Jos. 12: 5; cap. 13: 2, 11, 13.
Gesur, dal; landskap i Syrien, hwarifrån Maacha war, Davids hustru och Absaloms moder, 2 Sam. 3: 3; cap. 13: 37, 38; cap. 14: 23; cap. 15: 8. 1 Chrön. 2: 23.
Gether; Arams son, 1 Mos. 10: 23. 1 Chrön. 1: 17. Amasa fader, cap. 2: 17.
Gethsemane, oljopress; en plats nära Jerusalems stad wid oljeberget: till hwilken Christus kom med sina lärjungar, näst före sitt lidande, Matth. 26: 36. Marc. 14: 32.
Geuel, Madji son, 4 Mos. 13: 16.
Giah; en stad i Benjamin, 2 Sam. 2: 24.
Gibbar, hjelte; en Judisk man efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 20.
Gibea, högt hus, högt ställe; en stad i Juda, Jos. 15: 57. 1 Chrön. 2: 49. Äfwen en stad i Benjamin, Dom. 19: 14, 15. 2 Sam. 23: 29. Hwarest bedrefs det skändliga horet med Levitens frilla, Dom. 19: 22, 25. Deras straff derföre, cap. 20: 43. Guds ark fördes till Gibea, 1 Sam. 7: 1. Samuel gick till Gibea, 1 Sam. 10: 26. Sändebud kommo till Saul i Gibea, der han bodde, cap. 11: 4; cap. 13: 2. David förer Herrans ark ifrån Abinadab i Gibea, 2 Sam. 6: 2. Prophetior, Os. 5: 8, 9; cap. 9: 9; cap. 10: 9.
Gibeath, öfwerstepresten Pinehas stad på Ephraims berg, der Eleazar begrofs, Jos. 24: 33.
Gibeon, hög borg, härlig höjd; en stor stad i Canaan, Jos. 9: 3; cap. 18: 25, 28. En af konung Salomos förnämsta höjder, 1 Kon. 3: 4, 5.
De Gibeoniter fria sitt lif med list, Jos. 9: 3–5. Deras list blifwer straffad, v. 22, 23. De warda belägrade, cap. 10: 5. För deras skull blifwa konung Sauls söner upphängde, 2 Sam. 21: 9.
Gibeon; Leviternas stad i Benjamin, Jos. 21: 17. Jer. 28: 1.
Gibbethon eller Gibbthon, hög rygg; Leviternas stad i Dans slägte, Jos. 19: 44; cap. 21: 23. 1 Kon. 15: 27.
Giddel, stor; en af Nethinim, Esra 2: 47. Neh. 7: 49.
Giddalthi; Hemans son, 1 Chrön. 25: 4.
Gideom; en ort i öknen wid Gibea, Dom. 20: 45.
Gideon; en höfwitsman och domare i Israel, Joas son af Manasse slägte, Dom. 6 och 7 cap. Warder kallad att förlossa Israel utur de Midianiters händer, cap. 6: 14. Han slår omkull Baals altare, och kallas Jerub Baal, v. 28, 32. Blifwer orsak till afguderi, Dom. 8: 24. Regerade i 40 år, cap. 8: 22. Om hans tro, Ebr. 11: 32.
Gideoni; Abidans fader, öfwerstens öfwer Benjamin i öknen, 4 Mos. 1: 11; cap. 2: 22.
Gihon, utgång; en flod som utgick af Paradiset, 1 Mos. 2: 13. Äfwen en ort wid Jerusalem, 1 Kon. 1: 33. Här war en wattubäck, som ock kallades Gihon, 2 Chrön. 32: 30; cap. 33: 14.
Giladi; en trumpetare i templet, Neh. 12: 36. Gilboa; ett berg i Manasse, der Saul med sina söner omkom, 1 Sam. 28: 4; cap. 31: 1. 2 Sam. 1: 6, 21. 1 Chrön. 10: 1.
Gilead, wittneshöjd; ett berg, så kalladt af Jacob, 1 Mos. 31: 48. 4 Mos. 32: 26. 5 Mos. 2: 36. Jos. 12: 2. Dom. 5: 17. 1 Sam. 11: 1. 2 Sam. 2: 4. 1 Kon. 4: 13. 2 Kon. 8: 28. 1 Chrön. 2: 22. Högaw. 4: 1; cap. 6: 4. Micha 7: 14. Obadj. 19 v.
Gilgal, hjul; en af Israels förstäder, Jos. 4: 19. Låg emellan Jordan och Jericho: der blef folket omskuret, och höll Påska, cap. 5: 2, 7, 10. Gibeoniter komma till Josua i Gilgal, cap. 9: 3, [et]c. Josua uppreser 12 stenar dersammastädes, Jos. 4: 20. Se widare cap. 12: 23. Dom. 3: 1, 19. 1 Sam. 7: 16; cap. 10: 8; cap. 11: 14; cap. 13: 4, 8, 15; cap. 15: 7, 33. 2 Sam. 19: 15, 40. 2 Kon. 2: 1; cap. 4: 38. Neh. 12: 29. Os. 4: 15; cap. 9: 15; cap. 12: 11. Amos 4: 4; cap. 5: 5. Micha 6: 5.
Gilo; en stad i Juda, Jos. 15: 51. Achitophel war en Gilonit, 2 Sam. 15: 12; cap. 23: 34.
Gimso, en stad i Juda, den de Philisteer innehade i konung Ahas tid, 2 Chrön. 28: 18.
Ginath; Thibni fader, som blef utwald till konung i Israel, 1 Kon. 16: 21.
Ginnethon; en prest efter det Babyloniska fängelset, Neh. 10: 6.
Girgasi, Canaans son, 1 Mos. 10: 16. Af hwilken de Girgaseer eller Girgesiter komne äro, cap. 15: 21. 5 Mos. 7: 1. Jos. 24: 11. Neh. 9: 8.
Gisonit; så kallas Hasem, Davids hjelte, 1 Chrön. 11: 34.
Gispa; en af Nethinim i Jerusalem, Neh. 11: 21.
Gitta Hepher, nedergrafwen press; en stad i Sebulons slägte, Jos. 19: 13. Se Gath Hepher.
Gittaim; en stad i Edoms land, 2 Sam. 4: 3. Neh. 11: 33.
Gittith, ett strängaspel, som förmenas wara i Gath uppfunnet, Ps. 81 och 84.
Gnidus eller Cnidus, en stad i Lycien; dit Paulus kom, Ap.G. 27: 7.
Goath; en ort wid Jerusalem, Jer. 31: 39.
Gob; en ort i de Philisteers land, 2 Sam. 21: 18, 19.
Gog; Simei fader af Rubens slägte, 1 Chrön. 5: 4. Äfwen en förste i Mesech och Tubal, Hes. 38: 2, 3, 16, 18. Uppb. 20: 8.
Golan; en fristad i Basan uti Manasse halfwa slägte, 5 Mos. 4: 43. Jos. 20: 8; cap. 21: 27.
Golgatha, hufwudskalleplats, Matth. 27: 33. Marc. 15: 22. Joh. 19: 17.
Goliath; en rese ifrån Gath, en Philisteer, 1 Sam. 17: 4. Hans längd, v. 4. Strider emot Israel, v. 8, 23. Blifwer ihjälslagen af David med en slungosten, v. 49—51.
Gomer, en som fulländar; Japhets första son, 1 Mos. 10: 2. 1 Chrön. 1: 5. Af hwilken de Gomeriter komma, Hes. 38: 6. Gomer kallad ock propheten Oseas hustru, Os. 1: 3.
Gomer, ett Ebreiskt mått, 2 Mos. 16: 16, 18, 22, 32, 36.
Gomorrha; en af de fem städer i Canaan, öfwer hwilka Herren lät regna eld och swafwel, 1 Mos. 10: 19; cap. 13: 10; cap. 14: 2; cap. 19: 24. 5 Mos. 29: 23.
Gosan; en flod och land i Assyrien, hwarest de fångne af 10 Israels slägter blefwo förde, 2 Kon. 17: 6; cap. 18: 11. 1 Chrön. 5: 26.
Gosen; ett land i Egypten, hwarest Israels barn bodde, 1 Mos. 45: 10; cap. 46: 28, 29; cap. 47: 4, 27. 2 Mos. 8: 22; cap. 9: 26. Äfwen ett land hos de Cananeer, som Josua intog, Jos. 10: 41; cap. 11: 16.
Greker, Joh. 12: 20. Ap.G. 14: 1; cap. 17: 4. Rom. 1: 16; cap. 2: 10. 1 Cor. 1: 22. Gal. 3: 28.
Grisim eller Garizim; ett berg i Ephraim och Manasse wid Sichem, på hwilket de stodo och wälsignade, 5 Mos. 11: 29; cap. 27: 12.
Gudgoda; en ort i öknen, 5 Mos. 10: 7.
Guni; Naphthali son, 1 Mos. 46: 24. 1 Chrön. 7: 13. Af hwilken de Guniter kommo, 4 Mos. 26: 48. Äfwen en af Gads slägte, 1 Chrön. 5: 15.
Gur; en stad i Manasse, 2 Kon. 9: 27.
GurBaal; en stad i Arabien, 2 Chrön. 26: 7.
H.
Habaja, en prest, Esra 2: 61. Neh. 7: 63.
Habacuc, en prophet af Simeons slägte, Hab. 1: 1.
Habarim, de som bo i den staden Beeroth, Jos. 18: 25. Synes hafwa sitt namn af en brunn som der war, 2 Sam. 20: 14.
Habazinia, Jeremie fader, Jer. 35: 3.
Habel, se Abel.
Habor, en stad i Assyrien, 2 Kon. 17: 6; cap. 18: 11. 1 Chrön. 5: 26.
Hachalja, Nehemie fader, Neh. 1: 1.
Hachila, förtröstan; en fast ort i Juda, hwarest David sig en tid uppehöll emot Saul, 1 Sam. 23: 19; cap. 26: 1.
Hachmoni, Jasabeams, Davids förnämsta hjeltes fader, 1 Chrön. 11: 11. Jehiels fader, 1 Chrön. 27: 32.
Hadad, Hadar, Bedads son, en konung i Edoms land, som slog de Midianiter, 1 Mos. 36: 36. 1 Chrön. 1: 46. Eu konung i Edom, 1 Chrön. 1: 50. Som ock kallas Hadar, 1 Mos. 36: 39. En af Edom, som war Salomos motståndare, 1 Kon. 11: 14. Se Hadar.
HadadEser, Rehobs son, konung i Zoba, 2 Sam. 8: 3. Blifwer öfwerwunnen, och hans här slagen af David, cap. 10: 16, 19. 1 Chrön. 18: 3. Skrifwes ock HadarEser.
HadadRimmon, en stad i Megiddon, Zach. 12: 11.
Hadar, Hadad, härlig; Ismaels son, 1 Mos. 25: 15. En konung i Edom, 1 Mos. 36: 39. Som kallas ock Hadad, 1 Chrön. 1: 50.
Hadasa; en stad i Juda slägte, Jos. 15: 37.
Hadassa, myrten; så kallades Esther, Esth. 2: 7.
Hadid; en stad i Benjamin, Neh. 11: 34. En man, Esra 2: 33. Neh. 7: 37.
Hadlai; Amasa fader, öfwerstens öfwer Ephraim, 2 Chrön. 28: 12.
Hadoram; Jaketans son, af Sems slägte, 1 Mos. 10: 27. 1 Chrön. 1: 21. Rehabeams räntmästare, 2 Chrön. 10: 18. Skrifwes ock Adoram, 1 Kon. 12: 18.
Hadrach; staden Damasci namn, Zach. 9: 1.
Hadriel; se Adriel.
Hadsi; en ort i Judeen, 2 Sam. 24: 6.
Hagab eller Hagaba; en af Nethinim efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 45, 46. Neh. 7: 48.
Hagar eller Agar; Saras tjänstepiga, föder åt Abraham Ismael, 1 Mos. 16: 15. Blifwer utdrifwen med sin son för sin olydnad, cap. 21: 10, 14. Gal. 4: 30.
Hagariter warda gifne de Rubeniter i händer, 1 Chrön. 10: 19, 20. Om dem talas, Ps. 83: 7.
Hagarmi, Hodija son, 1 Chrön. 4: 19.
Haggai, mina högtider; propheten som befaller Judarna att bygga templet, Hagg. 1: 8. Esra 5: 1. Han propheterar att det sednare Jerusalems tempels härlighet skulle blifwa större än det förras war, Hagg. 2: 4, 5, 10.
Haggi; Gads son, 1 Mos. 46: 16. 4 Mos. 26: 15.
Haggija, Herrans fest och högtid; Simeja son, af Levi slägte, 1 Chrön. 6: 30.
Haggith; Adonie moder, 2 Sam. 3: 4. 1 Kon. 1: 5, 11; cap. 2: 13.
Hagla, Hogla; Zelaphehads dotter af Manasse slägte, 4 Mos. 26: 33; cap. 27: 1; cap. 36: 11. Jos. 17: 3.
Hakkoz; en prest, 1 Chrön. 24: 10. En efter det Babyloniska fängelset, Urie fader. Neh. 3: 4.
Hakupha; en af Nethinim, Esra 2: 51.
Halah; ort i Assyrien, 2 Kon. 17: 6; cap. 18: 11. 1 Chrön. 5: 26.
Halhul; en stad i Juda, Jos. 15: 58.
Hali; en stad i Assers slägte, Jos. 19: 25.
Halohes; en öfwerste öfwer Judiska folket, Neh. 3: 12.
Ham, hetta; Noahs yngste son, 1 Mos. 5: 32; cap. 6: 10. Han är Canaans fader, 1 Mos. 9: 18. Bespottar sin fader, v. 22. Blifwer förbannad, v. 24, 25. Hans efterkommande, cap. 10: 6, 20. Af Ham kallas Egypten Ham, Ps. 78: 51. Ps. 105: 23, 27. Ps. 106: 22.
Haman; Madatha son af Agags, Ammonitiska konungens, slägte; warder hos konung Ahasveros mycket upphöjd, och förföljer Mardechai; gifwer onda råd emot Judarna, Esth. 3: 1, 8. Och utwerkar befallning af konungen, att Judarne skulle förgöras, v. 10. Förtäljer för sina wänner sin härlighet, cap. 5: 11. Och låter göra en hög galge, att hänga Mardechai deruti, v. 14. Haman måste föra Mardechai omkring gatorna i kongl. prakt, cap. 6: 10. Warder bjuden af Esther till måltid, v. 14. Blifwer anklagad som Esthers och Judarnas fiende, cap. 7: 6. Warder sjelf hängd i galgen, v. 10. Och tio hans söner warda ock hängde, cap. 9: 13, 14.
Hamath, Hammath, Hamathi, Hemath; en af Canaans söner. 1 Mos. 10: 47. 1 Chrön. 1: 16. Hwaraf landet Hamath hafwer sitt namn, 4 Mos. 13: 23. — Äfwen en stor stad i Naphthali slägte, Jos. 19: 35. Dom. 3: 3. Es. 10: 9; cap. 11: 11; cap. 36: 19; cap. 37: 13. Zach. 9: 2. 2 Sam. 8: 9. 1 Kon. 8: 65. 2 Kon. 14: 25.
Hammelech, kunglig; Jerahmeels son, Jer. 36: 26. Äfwen Malchia son, cap. 38: 6.
Hamital, Hamutal; konung Joahas moder, 2 Kon. 23: 31. Konung Zedekie moder, Jer. 52: 1. 2 Kon. 24: 18.
Hammon; en stad i Assers slägte, Jos. 19: 28. Äfwen i Naphthali, 1 Chrön. 6: 76. Kallas eljest HamothDor.
Hamona, myckenhet; så kallas den staden, hwarest Gog och Magog skulle begrafwa sitt slagna folk, Hes. 39: 16.
HamothDor; Leviternas stad i Naphtali, Jos. 21: 32. Hwilken kallas Hammon, 1 Chrön. 6: 76.
Hammethoar. ort wid Sebulons gräns, Jos. 19: 13.
Hamran; Disons son af Seirs slägte, 1 Chrön. 1: 41. Hwilken Moses kallar Hemdan, 1 Mos. 36: 26.
Hamuel; Misma son af Simeons slägte, 1 Chrön. 4: 26.
Hamul; Peres son, 1 Mos. 46: 12. Af hwilken komma de Hamuliter, 4 Mos. 26: 21.
Hamutal; se Hamital.
Hanameel, Guds nåd; Sallums son ifrån Anathoth, Jer. 32: 7–9, 12.
Hanan, nåderik; Jigdalja son, Jer. 35: 4. Äfwen Maacha son, Davids hjeltes, 1 Chrön. 11: 43. Äfwen Sasaks son, af Benjamin, 1 Chrön. 8: 23. Azels son, v. 38; cap. 9: 44. Äfwen en af Nethinim, Neh. 7: 49; cap. 8: 7; cap. 10: 10.
Hananeel; ett torn i Jerusalem, Neh. 3: 1; cap. 12: 39. Jer. 31: 38. Zach. 14: 10.
Hanani, nåderik; en prophet, som sändes till Assa, Judakonungen, 2 Chrön. 16: 7. Jehu fader, som sändes till Josaphat, cap. 19: 2. Till Baesa, 1 Kon. 16: 1. Äfwen Nehemie broder, Neh. 1: 2; cap. 7: 2. En Levit efter det Babyloniska fängelset, cap. 12: 36. En prest, af dem som hade hedniska hustrur, Esra 10: 20. En annan, 2 Chrön. 20: 34.
Hanania, Herrans nåd; en falsk prophet, som propheterar emot Jeremia, Jer. 28: 1. Blifwer död, v. 16. Äfwen Sasachs son af Benjamins slägte, 1 Chrön. 8: 24. Hemans son, en sångare i templet, 1 Chrön. 25: 4. En öfwerste i Usia hus. 2 Chrön. 26: 11. Zedekia fader, Jer. 36: 12. Selemja fader af Benjamins slägte, Jer. 37: 13. Serubbabels son, 1 Chrön. 3: 19. Hans barn, v. 21. Andra som byggde Jerusalems tempel, Neh. 3: 8, 30. En annan som blef satt till porthållare eller palatsfogde i Jerusalem, cap. 7: 2. En af Daniels stallbröder, Dan. 1: 6, 7, 11, 19; cap. 2: 17. Se Sadrach.
Hanes; en stad i Egypten, Es. 30: 4.
Haniel; Ulla son af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 39.
Hanna, nåderik; Samuels moder, beder Herran om en son, och gör Honom ett löfte, 1 Sam. 1: 9–11. Föder Samuel, propheten, v. 20. Sätter pilten under Eli hand, till Herrans tjenst, efter sitt löfte, v. 24, 25. Hon föder sedan tre söner och twå döttrar, cap. 2: 21. En prophetissa, Phanuels dotter af Assers slägte, Luc. 2: 36.
Hannas; se Annas.
Hannea, Sebulons gräns, Jos. 19: 13.
Hanniel, Ephods son, af Manasse slägte, 4 Mos. 34: 23.
Hanoch, inwigd; Kains son, som byggde en stad, den han kallade efter hans namn Hanoch, 1 Mos. 4: 17. Midians son, Abrahams son, cap. 25: 4. Rubens son, af hwilken de Hanochiter komma, 1 Mos. 46: 9. 1 Chrön. 5: 3. 4 Mos. 26: 5.
Hanun; Nahas son, Ammons barns konung, skymfar Davids sändebud, 2 Sam. 10: 4. 1 Chrön. 19: 2–4.
Hanun, byggde dalporten i Jerusalem, Neh. 8: 13. Zalaphs son, byggde på muren i Jerusalem, v. 30.
Hapharaim; en stad i Isaschars slägte, Jos. 19: 19.
Happizez; öfwersteprest, 1 Chrön. 24: 15.
Hara; en stad i Assyrien, dit Israels barn blefwo bortförde, 1 Chrön. 5: 26.
Harada; en lägerstad i öknen, 4 Mos. 33: 24.
Haran, Tharahs son, Abrahams broder och Loths fader, 1 Mos. 11: 28. Äfwen Calebs son, 1 Chrön. 2: 46.
Haran, en stad i Mesopotamien, der Tharah blef död, och hans son Abraham en tid bodde, 1 Mos. 11: 32. Ap.G. 7: 2. Abraham drog derifrån till Canaan, 1 Mos. 12: 5. Jacob reste till Laban, som bodde i Haran, 1 Mos. 27: 43; cap. 28: 10; cap. 29: 4. Konungen i Assur berömmer sig att han hafwer förderfwat Haran, Es. 37: 12. Dess köpmannaskap, Hes. 27: 23.
Hararit, en af Davids hjeltar, 2 Sam. 23: 11, 33.
Harbona, en kamererare i konung Ahasveri hof, Esth. 1: 10; cap. 7: 9.
HarEl, Hes. 43: 15. Se Ariel.
Hareph, en af Calebs söner, 1 Chrön. 2: 51.
Hargol, ett rent djur, 3 Mos. 11: 22.
Hareth, en skog i Juda, 1 Sam. 22: 5.
Harhaja, guldsmeden Usiels fader, Neh. 3: 8.
Harhas, Thikva, klädwaktarens, fader, 2 Kon. 22: 14.
Harhur, en af Nethinim, Esra 2: 51. Neh. 7: 53.
Harim, prester i Jerusalem, 1 Chrön. 24: 8. Esra 2: 32, 39; cap. 10: 21.
Hariph, en Israelit, Neh. 7: 24.
Hariphit, 1 Chrön. 12: 5.
Harmagedon; se Armageddon.
Harmon, ett berg i Assyrien, Amos 4: 3.
Harnepher, Sopha son, af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 36.
Harod, en brunn uti Manasse, Dom. 7: 1.
Haroseth, der bodde Sisera, Dom. 4: 2, 13. Barak jagar hären intill Haroseth, v. 16.
Harsa, en af Nethinim, Esra 2: 52. Neh. 7: 54.
Harum, en af Juda, Aharheels fader, 1 Chrön. 4: 8.
Harumaph, Jedaja fader, Neh. 3: 10.
Haruz, 2 Kon. 21: 19. Amons konungens i Juda morfader.
Hasabia, Amazia son, af Levi slägte, 1 Chrön. 6: 45. Jeduthuns son, en harpolekare, 1 Chrön. 25: 3, 19. En öfwerste ibland Hebroniterna, 1 Chrön. 26: 30. Kemuels son, en förste ibland Leviterna, 1 Chrön. 27: 17. En annan af Leviterna, 2 Chrön. 35: 9. En af Marari barn, Esra 8: 19, 24. Neh. 3: 17; cap. 10: 11; cap. 11: 15, 22. En af Marari barn ibland Leviterna, 1 Chrön. 9: 14.
Hasabenja, Hasabnia, en Levit, Neh. 3: 10; cap. 9: 5.
Hasadia, Serubbabels son, 1 Chrön. 3: 20.
Hasael, Benhadads den Syriska konungens tjenare, blifwer konung öfwer Syrien, 2 Kon. 8: 8, 13. Hwartill han förr war smord af Elia, 1 Kon. 19: 15; Han slog Israel, 2 Kon. 10: 32; cap. 12: 17; cap. 13: 3. Efter som propheteradt war, 2 Kon. 8: 11, 12. Han blifwer död, 2 Kon. 13: 24.
Hasaja, Adaja son, Neh. 11: 5.
Hasbadana, en Israelit, Neh. 8: 4.
Hasem, den Gisoniten, 1 Chrön. 11: 34.
Hasiel, en Levit, 1 Chrön. 23: 9.
Hasmona, ett af Israels läger i öknen, 4 Mos. 33: 29, 30.
Haso, Nahors son, 1 Mos. 22: 22.
Hasra, Sallums fader, 2 Chrön. 34: 22, som kallas Harhas i 2 Kon. 22: 14.
Hassenua, en öfwerste i Benjamins slägte, 1 Chrön. 9: 7. En annan efter det Babyloniska fängelset, Neh. 11: 9.
Hasub, Asrikams son, af Levi, 1 Chrön. 9: 14. Neh. 11: 15. Äfwen Pahath. Moabs son, som byggde Jerusalems murar efter det Babyloniska fängelset, Neh. 3: 11.
Hasuba, Serubbabels son, 1 Chrön. 3: 20.
Hasum, en Israelit, Esra 2: 19; cap. 10: 33. Neh. 7: 22; cap. 8: 4.
Hasupha, en af Nethinim, Esra 2: 43. Neh. 7: 46.
Hatach, en kamererare i konung Ahasveri hof, Esth. 4: 5, 10.
Hathath, Athniels son, 1 Chrön. 4: 13.
Hatita, en af Nethinim, Esra 2: 42. Neh. 7: 45.
Hattil, Esra 2: 57. Neh. 7: 59.
Hattus, Semaja son, 1 Chrön. 3: 22. En af Davids slägte, Esra 8: 2. En prest efter det Babyloniska fängelset, Neh. 10: 4; cap. 12: 2.
Havila, Jaketans son, 1 Mos. 10: 29; Chus son, 1 Mos. 10: 7. Havila land, 1 Mos. 2: 11.
HavothJair, 4 Mos. 32: 41. 5 Mos. 3: 14. Städer i Basan, som Jair, Manasse son, intog och gaf namn.
HazarGadda, stad i Juda, Jos. 15: 27.
Havran, stad wid Damascus, Hes. 47: 16.
Hazarmaveth, Jaketans son, 1 Mos. 10: 26. 1 Chrön. 1: 20.
HazarSual, stad i Juda, Jos. 15: 28. Neh. 11: 27. Stad i Simeons slägte, Jos. 19: 3. 1 Chrön. 4: 28.
HazarSusa, stad i Simeon, Jos. 19: 5. Kallas HazarSusim, 1 Chrön. 4: 31.
Hazerim, en stad på Seirs berg, 5 Mos. 2: 23.
Hazeroth, en ort i öknen, 4 Mos. 11: 35; cap. 33: 17; cap. 13: 1.
Hazelelponi, en förnäm qwinna af Juda slägte, 1 Chrön. 4: 3.
HazezonThamar, en stad i Canaan, 1 Mos. 14: 7. Kallas EnGedi, 2 Chrön. 20: 2.
Hazobeba, Koz son af Juda, 1 Chrön. 4: 8.
Hazor, en hufwudstad i Canaans land, blifwer wunnen och uppbränd, Jos. 11: 10, 11.
Heber, Bryas son, 1 Mos. 46: 17. 4 Mos. 26: 45. 1 Chrön. 7: 30, 31. Socho fader, 1 Chrön. 4: 18.
Hebron, en hufwudstad i Canaans land, 1 Mos. 23: 19. Hebron blef uppbygd, 4 Mos. 13: 23. Öfwerwunnen, Jos. 10: 36. Blef gifwen Caleb, cap. 15: 13. Blef sedan gifwen Leviterna, cap. 21: 11. 1 Chrön. 7: 54, 55. Kallades ock Mamre, 1 Mos. 23: 19. Äfwen Kirjath Arba, Jos. 21: 11. Kehats son, af hwilken de Hebroniter kommo, 2 Mos. 6: 18. 4 Mos. 3: 19, 27. Maresa son, 1 Chrön. 2: 42, 43.
Hegai, qwinnowaktare uti Ahasveri hus, Esth. 2: 8.
Helam, en stad wid Jordan, 2 Sam. 10: 17. Helbah, en stad i Assers slägte, Dom. 1: 31.
Helkia; se Hilkia.
Heldai, Davids härhöfwitsman, 1 Chrön. 27: 15. En af fångarna i Babel, Zach. 6: 10.
Heleb, Heled, Baena son, Davids hjelte, 2 Sam. 23: 29. 1 Chrön. 11: 30.
Helek, Gileads son af Manasse slägte, af hwilken de Helekiter komma, 4 Mos. 26: 30. Jos. 17: 2.
Helem, en Levit i Jerusalem, Zach. 6: 14. En man af Assers slägte, 1 Chrön. 8: 35.
Heleph, Naphthali gräns, Jos. 19: 33.
Helez, en Palthit, Davids hjelte, 2 Sam. 23: 26. Kallas Pelonit, 1 Chrön. 11: 27; cap. 27: 10.
Helkai, en prest, Neh. 12: 15.
Helkath. Levit-stad i Assers slägte, Jos. 19: 25; cap. 21: 31.
HelkathHazurim, en ort i Benjamin, 2 Sam. 2: 16.
Helea, Assurs hustru, 1 Chrön. 4: 5. Helon, Eliabs fader, 4 Mos. 1: 9; cap. 2: 7; cap. 7: 24; cap. 10: 16.
Hemam, Lothams son, en Horiter, 1 Mos. 36: 22. Hwilken kallas Homam, 1 Chrön. 1: 39.
Heman, Serah son, af Juda, 1 Chrön. 2: 6. Äfwen en förnäm sångare af Levi, 1 Kon. 4: 31. 1 Chrön. 6: 33; cap. 15: 19; cap. 16: 42; cap. 25: 1, 4, 5. Ps. 88: 1.
Hemath; se Hamath.
Hemdan, Disons son, af Seirs den Horitens slägte, 1 Mos. 36: 26. Hwilken kallas Hamram, 1 Chrön. 1: 41.
Hemor, en Hethiter och landsherre i Canaans land, i Jacobs tid, 1 Mos. 33: 19. Hwilkens son Sichem förkränkte Dina, 1 Mos. 34: 2. Blifwer ihjälslagen af Simeon och Levi, v. 26. Nämnes Dom. 9: 28. Ap.G. 7: 16.
Hen, nåd; Zephanja son, efter det Babyloniska fängelset, Zach. 6: 14.
Hena, en stad, som Salmanassar, konungen i Assyrien, förstörde, 2 Kon. 18: 34; cap. 19: 13. Es. 37: 13.
Henadad, Binnui fader, af Levi slägte, Esra 3: 9. Neh. 3: 24; cap. 10: 9.
Henoch; se Enoch.
Hepher, Ashurs son, 1 Chrön. 4: 6. Äfwen Gileads son, af hwilken de Hepheriter kommo, Jos. 17: 2. 4 Mos. 26: 32; cap. 27: 1. En Mecherathiter, Davids hjelte, 1 Chrön. 11: 36. — En stad i Canaan, Jos. 12: 17. 1 Kon. 4: 10.
Hephziba, konung Manasses moder, 2 Kon. 21: 1.
Heres, ett berg i Dan, Dom. 1: 35.
Hermas, en trogen i Rom, Rom. 16: 14.
Hermes, en af de trogna i Rom, Rom. 16: 14.
Hermogenes, en christen, som föll ifrån Paulus, 2 Tim. 1: 15.
Hermon, ett stort berg wid Jordan, 5 Mos. 3: 8, 9; cap. 4: 48. Jos. 11: 3; cap. 12: 1, 5; cap. 13: 5. Ps. 42: 7. Ps. 89: 13. Ps. 133: 3. Högaw. 4: 8. Heter ock Sion, 5 Mos. 4: 48.
Hermonim, berg, Ps. 42: 7.
Herodes, Herodes Ascalonita, Antipatri son, en Edomeer, blef konung i Juda och regerade wid Christi födelses tid, Matth. 2: 1. Han mördade de oskyldiga barn i BethLehem, Matth. 2: 16. Blifwer död, v. 19.
Herodes Antipas, den förre Herodis son, Tetrarcha i Galileen, Luc. 3: 1. Låter halshugga Johannes Döparen, Matth. 14: 9, 10. Derföre att han straffat honom för den blodskam han bedref med sin broders Philippi hustru, Matth. 14: 3, 4. Han kallades en räf af Christus, Luc. 13: 32. Förenar sig med Pilatus, och blifwer hans wän, Luc. 23: 12. Ap.G. 4: 27.
Herodes Agrippa, Aristobuli son, och Herodis Ascalonite sonson, dräper Aposteln Jacob och sätter Petrus i fängelset, Ap.G. 12: 2. Blifwer död, v. 23.
Herodias, Philippi hustru, öfwergifwer sitt äktenskap, och beblandar sig med sin mans broder, Matth. 14: 3, 4. Marc. 6: 17.
Herodion, en trogen i Rom, Rom. 16: 11.
Hesbon, hufwudstaden i Gilead i de Moabiters land, hwilken Sihon de Amoriters konung wann, 4 Mos. 21: 25–27, [et]c. Dom. 11: 19, 26. Israels barn slogo honom, 5 Mos. 1: 4; cap. 2: 24; cap. 29: 7. Jos. 9: 10. Mose gaf Rubens barn Hesbon, cap. 13: 17, 21. Blifwer af dem befäst och göres till fristad, Jos. 21: 39. 1 Chrön. 6: 81. Om denna stads undergång är propheteradt, Es. 16: 8, 9. Jer. 48: 2, 34; cap. 49: 3.
Hesed, konung Davids befallningsman, 1 Kon. 4: 10. Serubbabels son, 1 Chrön. 3: 20.
Hesion, Tabrimmons fader, 1 Kon. 15: 18.
Hesekiel, Herren warder mig stärkande; en prophet, Busi son, kallas till sitt embete, cap. 1: 3. Wardt fången bortförd till Babel, cap. 3: 14, 15. Får befallning att uppäta en bok, cap. 3: 1. Föres i andanom till Jerusalem, cap. 8: 3. En liknelse om hans hustrus död, cap. 24: 15. Propheterar om Christi rike, cap. 34: 23, [et]c. Om antichrist under Gog och Magog cap. 38 och cap. 39. Om Jerusalems tempel byggande, cap. 40.
Hesir, en prest af Aarons slägte, i Davids tid, 1 Chrön. 24: 15. En öfwerste ibland Judarna, Neh. 10: 20.
Hesli; se Esli.
Hesmon, en stad i Juda, Jos. 15: 27.
Heth, Canaans son, Chams sonson, 1 Mos. 10: 15. 1 Chrön. 1: 1, 13. Af hwilken de Hethiter, Canaans inbyggare, komma, cap. 15: 20; cap. 23: 3, 7, 10, 16, 18, 20. 2 Mos. 3: 8; cap. 13: 5. Jos. 1: 4. Dom. 1: 26. 1 Sam. 26: 6. De skola med de Heveer alldeles utrotade blifwa, 5 Mos. 20: 17.
Hethlon, en gränsstad norr ut i Canaans land, Hes. 47: 15; cap. 48: 1.
Heva; se Eva.
Hewi; se Hiwi.
Hewila, de Ismaeliters gräns, 1 Mos. 25: 18. Saul slog der de Amalekiter, 1 Sam. 15: 7.
Hezral, en Carmelit, Davids hjelte, 2 Sam. 33: 35. I 1 Chrön. 11: 37 står Hezro.
Hezron, Perez son, 1 Mos. 46: 12. 1 Chrön. 2: 5. Lemnar Ram sin son efter sig, Matth. 1: 3. Ruth 4: 18, 19. 1 Chrön. 2: 9. Äfwen Rubens son, 1 Mos. 46: 9. 2 Mos. 6: 14. Af hwilken de Hezroniter komma, 4 Mos. 26: 6. — Äfwen en stad under Juda stam, Jos. 15: 13.
Hiddai, en af Davids krigshjeltar, 2 Sam. 23: 30. Som kallas Hurai, 1 Chrön. 11: 32.
Hiddekel, tredje floden i Paradiset, 1 Mos. 2: 14. Dan. 10: 4.
Hiel, Gud lefwer; en man af BethEl i konung Achabs tid, som byggde Jericho: det kostade honom hans förste son, 1 Kon. 16: 34.
Hierapolis, helig stad; en stad i Phrygien, Col. 4: 13.
Hieser; se Jeser.
Hilen, en stad, Aarons barns, 1 Chrön. 6: 58.
Hilkia, Eliakims fader, Hiskie hofmästares, 2 Kon. 18: 18, 26. Es. 22: 20; cap. 36: 3, 22. Gemaria fader, Jer. 29: 3. En Levit, 1 Chrön. 26: 11. Sallums son, 1 Chrön. 6: 13. Es. 37: 2. Finner lagboken i Herrans hus i konung Josie tid, 2 Kon. 22: 8. 2 Chrön. 34: 14. War öfwersteprest, v. 18. Hilkia, Jeremie fader, Jer. 1: 1.
Hillel, Abdons, Israels domares fader, Dom. 12: 13.
Hin, ett mått hos de Ebreer, 2 Mos. 29: 40; cap. 30: 24. 3 Mos. 23: 13. 4 Mos. 15: 4; cap. 28: 5.
Hinnom, en man i Judeen, Jos. 15: 8. 2 Kon. 23: 10. 2 Chrön. 28: 3; cap. 33: 6. Jer. 7: 31, 32; cap. 19: 6.
Hira, en man i Adullam, 1 Mos. 38: 1. Jude hustrus fader.
Hiram, konungen i Tyrus, sänder wirke till konung David, 2 Sam. 5: 11. 1 Chrön. 14: 1. Handlade med Salomo, 1 Kon. 5: 1, 10; cap. 9: 9, [et]c.; cap. 10: 11. 2 Chrön. 8: 2. En annan som war Salomos byggmästare på templet, 1 Kon. 7: 13, 14, 27, 38, 40, 45. Kallas ock Hyram, 2 Chrön. 2: 11, 13; cap. 4: 16.
Hiski, Elpaals son af Benjamins slägte, 1 Chrön. 8: 17.
Hiskia, konung Ahas son, 2 Kon. 16: 20. Uti hans fjerde år belägrade Salmanassar Samarien, 2 Kon. 18: 9. Och wann det uti Hiskie sjette år, v. 10. Uti hans fjortonde år drog Sanherib emot alla fasta städer i Juda, v. 13—17.
Hiskia gick in uti Herrans hus, 2 Kon. 19: 1. Sönderslog kopparormen, cap. 18: 4. Faller ifrån de Assyrier, v. 7, 17, 18. Sänder bud till propheten Esaia, 2 Kon. 19: 2. Es. 37: 2. Blifwer dödssjuk, 2 Kon. 20: 1. Får ett tecken att han skall komma till helsan igen, Es. 38: 7. Låter konungens tjenare i Babylon se alla sina håfwor och härlighet, 2 Kon. 20: 12, 14. Es. 39: 1, 2. Blifwer död, 2 Kon. 20: 21. 2 Chrön. 32: 33.
Hispanien, ett stort land i Europa, Rom. 15: 24. Dit aposteln Paulus gerna wille resa, v. 28.
Hiwi, eller Hewi, Canaans son, 1 Mos. 10: 17. 1 Chrön. 1: 15. Af hwilken de Hewiter eller Heveer komma, Jos. 11: 19. 1 Mos. 34: 2; cap. 36: 2. Dom. 3: 5. Hwilka Josua till största delen dräper och ger deras land Gads slägte, 2 Mos. 3: 17; cap. 13: 5; cap. 33: 2. Jos. 3: 10; cap. 12: 8; cap. 24: 11. De öfwerblifna bringa Israel i afguderi, 2 Mos. 23: 23; cap. 34: 11. 5 Mos. 7: 1; cap. 20: 17. 1 Kon. 9: 20.
Hoba, en stad i Syrien, icke långt ifrån Damascus, hwarest Abraham öfwerföll de fyra konungar, och frälste Lot, 1 Mos. 14: 15.
Hobab, Reguels son, Mose swåger. 4 Mos. 10: 29. Hans barn bodde ibland Juda barn, Dom. 1: 16. Dem skonade konung Saul, 1 Sam. 15: 6.
Hod, Zopha son, Helems son, af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 37.
Hodaja, Eljoenai son, Jechonia efterkommande, 1 Chrön. 3: 24.
Hodavia, en öfwerste ibland Manasse barn, 1 Chrön. 5: 24. Äfwen Hassenuas son, 1 Chrön. 9: 7.
Hodes, Benjamiten Seharaims hustru, 1 Chrön. 8: 9.
Hodija, Leviter efter det Babyloniska fängelset, Neh. 9: 5; cap. 10: 13. Äfwen Nahams syster, Kegila faders, af Juda stam, 1 Chrön. 4: 19.
Hogla; se Hagla.
Hoham, konung i Hebron, Jos. 10: 3.
Holon, stad i Juda, Jos. 15: 51; cap. 21: 15. Jerem. 48: 21.
Homam, Lothans andre son, Seirs son, 1 Chrön. 1: 39. Hwilken warder Hemam kallad, 1 Mos. 36: 22.
Hophni, Elis son, en ogudaktig man, 1 Sam. 1: 3; cap. 2: 34. Faller i krig, cap. 4: 11, 17.
Hophra, en konung i Egypten i Jeremie tid Jer. 44: 30.
Hor, ett berg i Edoms land, 4 Mos. 20: 22. På hwilket Aaron dog, v. 28; cap. 33: 38. 5 Mos. 32: 50.
Horam, Gesirs konung, som wille hjelpa dem i Lachis emot Josua, blifwer slagen, Jos. 10: 33.
Horeb, uttorkad; Guds berg i öknen; kallas ock Sinai berg, der Mose waktade un swärfaders Jethros får, 2 Mos. 3: 1. Och Gud syntes honom i en brinnande buske, v. 2, [et]c. Gud står för Mose i Horeb, cap. 17: 6. Israels barn draga sina smycken af, att gjuta en guldkalf, cap. 32: 4. Om Horebs berg och de uppenbarelser, som der skedde, 5 Mos. 1: 2; cap. 4: 15; cap. 5: 2; cap. 9: 8; cap. 18: 16; cap. 29: 1. 1 Kon. 8: 9; cap. 19: 8. Mal. 4: 4.
Horem, en stad i Judeen, Jos. 19: 38.
HorGidgad, en ort i öknen, hwarest Israels barn sig lägrade, 4 Mos. 33: 32, 33.
Hori, Lothams son, 1 Mos. 36: 22. 1 Chrön. 1: 39. Hwilkens efterkommande kallas Horeer: blifwa öfwerwunne af Kedor Laomer, 1 Mos. 14: 6. Och sedan utdrifne af Esaus efterkommande, 1 Mos. 36: 20. 5 Mos. 2: 8, 12, 22. Äfwen Saphats fader, 4 Mos. 13: 6.
Horma, förbannelse; konung Arads i Canaan städer, som Israels barn förbannade, 4 Mos. 21: 3. Konungen i Horma af Josua slagen, Jos. 12: 14. Israels barn slagne allt intill Horma, 4 Mos. 14: 45. 5 Mos. 1: 44. Horma, en stad i Juda, Jos. 15: 30. 1 Sam. 30: 30. I Simeon, Jos. 19: 4. Dom. 1: 17. Kallas äfwen Sephat.
Horonaim, twenne städer i Moabs land, Es. 15: 5. Jer. 48: 3, 5, 34.
Horoniten, Saneballats tillnamn, Nehemia fiendes, Neh. 2: 10, 19; cap. 13: 28.
Hosa, en dörrwaktare i Davids tid, 1 Chrön. 16: 38; cap. 26: 10. Äfwen en stad i Assers slägte, Jos. 19: 29.
Hosaja, en man efter det Babyloniska fängelset, Neh. 12: 32. Äfwen Jesanjas fader, Jer. 42: 1. Asarias fader, cap. 43: 2.
Hosama, konung Jechonias son, 1 Chrön. 3: 18. Hosea, son, som eljest kallas Josua, 4 Mos. 13: 9. Äfwen Ahahias son, uti Ephraims slägte, 1 Chrön. 27: 19, 20. Äfwen en öfwerste efter det Babyloniska fängelset, Neh. 10: 23. Hosea, Elas son, en konung i Israel, efter Pekah, Remalias son, 2 Kon. 15: 30. Han blef med Israels folk förd af konung Salmanassar till Assyrien, cap. 17: 1, 3—6.
Hosianna, käre hjelp, af Ps. 118: 26. Marc. 11: 9. Matth. 21: 9. Luc. 19: 38. Joh. 12: 13.
Hotham, Hebers son af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 32. Äfwen en Aroeriter, cap. 11: 44.
Hothir, en Levit, 1 Chrön. 25: 4.
Hukkok, en Levi stad i Naphthali slägte, Jos. 19: 34. Skrifwes Hukok, 1 Chrön. 6: 75.
Hul, Arams son. 1 Mos. 10: 23. 1 Chrön. 1: 17.
Hulda, Sallums hustru, en prophetissa i Judeen, 2 Kon. 22: 14, 15. Josias söker efter henne, 2 Chrön. 34: 22.
Humta, en stad i Judeen, Jos. 15: 54.
Hupham, Benjamins son, af hwilken de Huphamiters slägt är, 4 Mos. 26: 39.
Huppa, en prest af Levi slägte, 1 Chrön. 24: 13.
Huppim}, Benjamins son, 1 Mos. 46: 21. Äfwen Irs son af Benjamin, 1 Chrön. 7: 12. Äfwen Machirs son, 1 Chrön. 7: 15.
Hur, en af Jude barn, 1 Chrön. 4: 1. Hwilken kallas Onan, 1 Mos. 38: 4; cap. 46: 12. 1 Chrön. 2: 3. Äfwen Calebs son, 1 Chrön. 2: 19. Uppehåller med Aaron Mose händer, 2 Mos. 17: 12. Hur och Aaron blifwa befallda att höra och ransaka ärendena i Mose frånwaro, 2 Mos. 24: 14. Berömmes, cap. 31: 2; cap. 35: 30; cap. 38: 22. 1 Chrön. 2: 19. 2 Chrön. 1: 5.
Hur, en af de fem slagna konungarne ibland de Midianiter, 4 Mos. 31: 8. Jos. 13: 21. En af de tolf Salomos befallningsmän, 1 Kon. 4: 8. Rephajas fader, Neh. 3: 9.
Hurai, Davids hjelte, 1 Chrön. 11: 32. Kallas Hiddai, 2 Sam. 23: 30.
Huri, Jaroahs fader, 1 Chrön. 5: 14.
Huram, Bela son, 1 Chrön. 8: 5.
Husa, Esers son af Juda, 1 Chrön. 4: 4.
Husai, en Arachiter, Davids trogne wän, uppenbarar för honom Absaloms rådslag, 2 Sam. 15: 32; cap. 17: 5, 15. 1 Chrön. 27: 33.
Husam, konung i Edom af Esau slägte, 1 Mos. 36: 34. 1 Chrön. 1: 45.
Husathit, af en stad i Judeen, 2 Sam. 21: 18; cap. 23: 27. 1 Chrön. 11: 29.
Husim, Dans son, 1 Mos. 46: 23. 1 Chrön. 7: 12. Äfwen Saharaims andra hustru, 1 Chr. 8: 8, 11.
Hymeneus, en falsk prophet i aposteln Pauli tid, 1 Tim. 1: 20. 2 Tim. 2: 17.
Hyram; se Hiram.
Hyroth, en dal i Egypten, 4 Mos. 33: 7, 8.
J.
Jaachan, Ezers son, 1 Chrön. 1: 42. Kallas Akan, 1 Mos. 36: 27.
Jaacoba, en man af Simeons slägte, 1 Chr. 4: 36.
Jaala, en man efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 56. Neh. 7: 58.
Jaasav, en Israelit, Esra 10: 37.
Jaasanja, Sephans son, som Hesekiel såg i synen, Hes. 8: 11. Assurs son, cap. 11: 1. Jeremie son, Habazianas sons af Rechabiterna. Jer. 35: 3.
Jaasia, Musii son af Levi, 1 Chrön. 24: 26.
Jabal, Lamechs son, af hwilken äro komne de som bo i tjäll, 1 Mos. 4: 20.
Jabbok, en biflod till Jordan wid Ammons barns gränser, Jos. 12: 2. Jacob brottades med engelen, när han hade kommit öfwer Jabbok, 1 Mos. 32: 24. Sihon, de Amoriters konung, warder slagen allt intill Jabbok, 4 Mos. 21: 24. 5 Mos. 2: 37; cap. 3: 16. Dom. 11: 13, 22.
Jabes, torr, skrifwes ock Gabes; en stad i Gilead, blifwer öfwerfallen af Israels folk och öde gjord. Dom. 21: 10–12. Han blifwer belagd af de Ammoniter, 1 Sam. 11: 1. De borgare i Jabes bewisa barmhertighet emot Saul och hans söner, och begrafwa deras ben, cap. 31: 11, 12. Jabes hette ock Sallums fader, konungens i Juda, 2 Kon. 15: 13, 14.
Jabez, en förnäm man af Juda, 1 Chrön. 4: 9. Äfwen en stad, 1 Chrön. 2: 55.
Jabin, wis, konung i Hazor i Canaans land, kufwar Israels barn, Dom. 4: 2. Han blef nederlagd, v. 23. Ps. 83: 10.
Jabne, en stad i de Philisteers land, som Usia wann, 2 Chrön. 26: 6.
Jabneel, en stad wid Juda och Benjamins gränser, Jos. 15: 11; cap. 19: 33.
Jachin, Simeons son, 1 Mos. 46: 10. 2 Mos. 6: 15. Af hwilken de Jachiniter komma, 4 Mos. 26: 12. Äfwen en prest af Levi slägte. i Davids tid, 1 Chrön. 9: 10; cap. 24: 17. Äfwen en pelare i templet, 2 Chrön. 3: 17. 1 Kon. 7: 21.
Jacob, undertrampare, 1 Mos. 27: 36, Isaacs son, 1 Mos. 25: 26. Hans moder Rebecka älskar honom mer än Esau, 1 Mos. 25: 28. Han köper sin broder Esaus förstfödslorätt, v. 31. Han drager listeligen Israels wälsignelse ifrån Esau till sig, cap. 27: 22, 27. Esau will dräpa honom, v. 41. Men Rebecka sänder honom till sin broder Laban, v. 42, 43. Han reser till Laban, cap. 28: 5, 10. Isaac wälsignar honom, och förmanar honom att icke taga sig hustru af Canaans döttrar, v. 1. Han ser uti en dröm en stege, som når ifrån jorden upp i himmelen; och gör Herranom ett löfte, v. 12, 20. Kallar rummet BethEl, v. 19. Far widare, och möter Rachel wid brunnen, cap. 29: 10. Blifwer wäl fägnad af Laban och tjenar honom för Rachel i 7 år, v. 20. Men får Lea, v. 25. Och sedan Rachel, v. 28. Tager ock tjenstepigorna Bilha och Silpa till hustrur, cap. 30: 3, 9. Hans lön, v. 37, 42. Får befallning af Gud att fara in i sitt land igen, cap. 31: 3. Drager ifrån Laban in i Canaans land, v. 18. Laban jagar efter honom, v. 23. De göra med hwarandra förbund, v. 44, 45. Jacob brottades med Guds engel, och blef kallad Israel, cap. 32: 24, 28; cap. 35: 10. 1 Kon. 18: 31. Hans broder Esau kommer emot honom, 1 Mos. 33: 1. Men de göra med hwarandra wänligt fördrag, v. 4. Jacob reser till Succoth, v. 17. Och Salem, v. 18. Köper en åker af Hemor, v. 19. Och gör der ett altare, v. 20. Kommer i fara för sina söners mord, cap. 34: 25, 30. Får befallning att resa till Bethel, cap. 35: 1. Bygger der Herranom ett altare, v. 3. Hans tolf söner, v. 23. Han kommer till sin fader Isaac i Mamre, v. 27. Älskade mycket Joseph, cap. 27: 3. Får sorg öfwer Josephs förmenta död, v. 34. Han sänder sina söner in i Egypten att köpa säd, cap. 42: 2, 3. Han drager sjelf med alla sina barn och folk in i Egypten, cap. 46: 3. 5 Mos. 10: 21, 22. Han ställes för Pharao, och wälsignar honom, 1 Mos. 47: 7. Jacobs ålder, v. 28. Warder krank, cap. 48: 1. Han upptager Josephs söner Ephraim och Manasse till sina söner, v. 5, 8. Han wälsignar sina söner, cap. 48: 9. Och blifwer död, cap. 49: 33. Han blifwer begrafwen hos sina fäder i Canaans land, cap. 50: 5, 7. Eftersom Joseph utlofwat hade, cap. 47: 29; cap. 49: 29. Han warder beprisad, Ebr. 11: 20.
Jacob, Josephs fader, Matth. 1: 16.
Jacob, Zebedei son, af Salome, Josephs Christi fosterfaders syster; war en fiskare med sin broder Johannes, och blef kallad till apostel, Matth. 4: 21. Marc. 1: 19, 29. Uppräknas ibland apostlarne, Matth. 10: 2. Ser Herrans förklaring på Thabors berg, cap. 17: 1. Kallas med sin broder dunderbarn, Marc. 3: 17. War tillstädes när Christus uppwäckte öfwersten Jairi dotter, cap. 5: 37. Will att eld af himmelen skulle förtära de Samariter, Luc. 9: 54. Herodes dödar honom, Ap.G. 12: 2. Christus är sedd af Jacobo, 1 Cor. 15: 7. Joh. 21: 2.
Jacob, Alphei son den mindre, Joses, Simonis och Jude broder, kallas Jesu broder, Marc. 16: 1. Gal. 1: 19. Ap.G. 12: 17. Uti mötet i Jerusalem förer han ordet, Ap.G. 15: 13. Paulus besöker honom, Ap.G. 21: 18. Gal. 1: 19. Honom tillskrifwes Jacobs Epistel, Jac. 1: 1.
Jada, Onams son, 1 Chrön. 2: 28.
Jaddua, öfwerstepresten Jonathans son, efter det Babyloniska fängelset, Neh. 10: 21; cap. 12: 22.
Jadon, en Israelit, Neh. 3: 7.
Jaecan, 1 Chrön. 5: 13.
Jael, stenget, upphöjd: Hebers hustru, som herbergerade och dräpte Sisera, Dom. 4: 18, 21.
Jaelam, Esaus andre son, en förste i Edom, 1 Mos. 36: 5. 1 Chrön. 1: 35.
Jaenai, en af Gads slägte, 1 Chrön. 5: 12.
Jaera, Ahas son, af Benjamin, 1 Chrön. 9: 42. Som i cap. 8: 36 kallas Joadda.
Jaere Orgim, Elhanans fader. 2 Sam. 21: 19.
Jaesania, Macchati son, 2 Kon. 25: 23. Kallas Jesania, Jer. 40: 8.
Jaesai; se Jaasav.
Jaeser, Herrans hjelp; ett land och stad i Moab, 4 Mos. 21: 34. Gads gräns, Jos. 13: 25. Blir gifwen Leviterna, cap. 21: 39. Joab kom till Jaeser, 2 Sam. 24: 5. Prophetior emot Jaeser, Es. 16: 8. Jer. 48: 32.
Jaesiel, Jaasiel, Guds werk, en Davids hjelte ifrån Mezobaja, 1 Chrön. 11: 47. Äfwen Abners son, en öfwerste för de Benjamiter, cap. 27: 21. Äfwen en sångare för Guds ark, cap. 15: 18.
Jagur, en stad i Juda, Jos. 15: 21.
Jahath, Libni son, af Levi slägte, 1 Chrön. 6: 20. Reajas son af Juda, cap. 4: 2. Leviten Simei son, cap. 23: 10. Selomoths son, cap. 24: 22. En Levit af Merari barn, 2 Chrön. 34: 12.
Jahasiel, en trumpetare för Guds förbunds ark, 1 Chrön. 16: 6. Äfwen Hebrons son, 1 Chrön. 23: 19. Zacharias son, en prophet som tröstade konung Josaphat, 2 Chrön. 20: 14, 15.
Jahdiel, en öfwerste af Manasse slägte, 1 Chrön. 5: 24.
Jahdo, Bus son, af Gads slägte, 1 Chrön. 5: 14.
Jahleel, 1 Mos. 46: 14. Sebulons son, af hwilken de Jahleeliter kommo, 4 Mos. 26: 26.
Jahmai, Tholas son, Isaschars son, 1 Chrön. 7: 2.
Jahzeel, Jahziel, Naphthali son, 1 Mos. 46: 24. 1 Chrön. 7: 13. Af hwilken de Jabzeeliter kommo, 4 Mos. 26: 48.
Jahsera, 1 Chrön. 9: 12.
Jahza, härsrustning, strid; en stad wid de Ammoniters gränser i Moabs land, 4 Mos. 21: 23. 5 Mos. 2: 32. Dom. 11: 20. Jos. 13: 18. cap. 21: 36. 1 Chrön. 6: 78. Jer. 48: 21. Skrifwes Jahas, Es. 15: 4.
Jair, ljus, upplyft; war en domare i Israel, Dom. 10: 3. Äfwen Segubs son af Manasse, 1 Chrön. 2: 22. Som intog landet Argob, 5 Mos. 3: 14. Jos. 13: 30. 1 Kon. 4: 13. Äfwen Mardechai fader, Esth. 2: 5.
Jairit, af en stad i Judeen, 2 Sam. 20: 26.
Jairus, en öfwerste för Synagogan, hwilkens dotter Christus uppwäckte ifrån de döda, Matth. 9: 18. Marc. 5: 22. Luc. 8: 41.
Jake, Agurs fader, Ords. 30: 1.
Jaketan, liten; Ebers son, 1 Mos. 10: 25. 1 Chrön. 1: 19.
Jakim, Elpaals son af Benjamins slägte, 1 Chrön. 8: 19.
Jaksan, Abrahams son af Kethura, 1 Mos. 25: 2. 1 Chrön. 1: 32.
Jalon, en af Esre barn af Juda, 1 Chrön. 4: 17.
Jambres, en trollkarl i Egypten i Pharaos tid, 2 Tim. 3: 8.
Jamin, högerhändt; Simeons son, 1 Mos. 46: 10. 2 Mos. 6: 15. Af honom komma de Jaminiter, 4 Mos. 26: 12. Äfwen Rams son, 1 Chrön. 2: 27.
Jamlech, konung, en förste i Simeons slägte, 1 Chrön. 4: 34.
Janna, Josephs son, Luc. 3: 24.
Jannes, en falsk prophet i konung Pharaos tid, 2 Tim. 3: 8.
Janoha, en stad i Ephraim, Jos. 16: 7. 2 Kon. 15: 29.
Janam, en stad i Juda, Jos. 15: 53.
Japhet, utbredare, Noahs son, 1 Mos. 5: 32; cap. 7: 13. Han blifwer wälsignad, cap. 9: 18, 23, 27. Om hans efterkommande, cap. 10: 2.
Japhia, Ammoniters konung i Lachis, Jos. 10: 3. En af Davids söner, 2 Sam. 5: 15. 1 Chrön. 14: 6. Äfwen en stad som war Sebulons gräns, Jos. 19: 12.
Japhlet, förlossare, Hebers son, af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 32, 33.
Japhleti, en ort i Josephs gränser, Jos. 16: 3.
Japho, skön, en stad wid hafwet, Jos. 19: 46. 2 Chrön. 2: 16. Esra 3: 7. Jon. 1: 3. Se Joppe.
Jarah, måne, Jaketans son af Sems slägte, 1 Mos. 10: 26. 1 Chrön. 1: 20.
Jareb, utwidgare, en stad i Assyrien, Os. 5: 13; cap. 10: 6.
Jared, Mahalaleels son, Luc. 3: 37. 1 Mos. 5: 15. 1 Chrön. 1: 2.
Jaresia, Jerohams son, 1 Chrön. 8: 27.
Jarsa, en Egyptisk tjenare, 1 Chrön. 2: 35.
Jarib, en kämpe, en af Simeons barn, 1 Chrön. 4: 24. Som skrifwes Ohad, 1 Mos. 46: 10. Äfwen öfwerstepresten Josuas son, Esra 8: 16. Som skiljde sig ifrån sin hedniska hustru, cap. 10: 18.
Jarmuth, Ammons barns hufwudstad, Jos. 10: 23. Nämnes ock cap. 15: 35. Äfwen Leviternas stad i Isaschars slägte, cap. 21: 29.
Jaroah, månad; Gileads son, af Gads slägte, 1 Chrön. 5: 14.
Jasabeam, en som omwänder folket, Hachmoni son, Davids hjelte, 1 Chrön. 11: 11. 2 Sam. 23: 8. Äfwen en Korhit, af Benjamins slägte, 1 Chrön. 12: 6. Äfwen Sabdiels son, 1 Chrön. 28: 2.
Jasen, sömnig, Davids hjelte, 2 Sam. 23: 32.
Jasis, en Hagariter, som war öfwer Davids får, 1 Chrön. 27: 31.
Jason, af Thessalonica, blifwer anklagad, att han hade herbergerat Paulus och hans stallbröder, och blifwer derföre straffad, Ap.G. 17: 5, 7, 9. Äfwen en Pauli stallbroder, Rom. 16: 21.
Jaspis, en ädelsten, 2 Mos. 28: 20; cap. 39: 13. Hes. 28: 13. Uppenb. 4: 3; cap. 21: 11, 18, 19.
Jasub, den som omwänder; Isaschars son, 1 Chrön. 7: 1. Som kallas Job, 1 Mos. 46: 13. Af honom komma Jasubiter, 4 Mos. 26: 24.
Jathir, Jattir, öfwerflödande; de Leviters stad i Juda, Jos. 15: 48; cap. 21: 14. 1 Chrön. 6: 57. Nämnes ock 1 Sam. 30: 27.
Jathniel, Guds gåfwa; en af Levi slägte, 1 Chrön. 26: 2.
Javan, Japhets son, 1 Mos. 10: 2. 1 Chrön. 1: 5, 7. Es. 66: 19. Hes. 27: 13.
Ibzan, en domare i Israel, Dom. 12: 8, 9.
Icabod, hwar är herrligheten? Pinehas son, 1 Sam. 4: 21.
Iconium, bilder; en berömd stad i Lycaonien, Ap.G. 13: 51. Der predikade Paulus, Ap.G. 14: 1. 1 Tim. 3: 11.
Iddo, Herrans prophet, hwars historia blifwer nämnd, 2 Chrön. 13: 22. Äfwen Berechias fader, Zach. 1: 1. — En öfwerste öfwer Nethinim, Esra 8: 17. Neh. 12: 4. — En Levit, 1 Chrön. 6: 21. En öfwerste för Manasse slägte, 1 Chrön. 27: 21.
Idumea; se Edom.
Jearim, ett berg wid Juda och Benjamins gränser, Jos. 15: 10.
Jeathral, Serahs son, af Levi slägte, 1 Chrön. 6: 21.
Jeberechia, Herrans wälsignade; Zacharia fader, Es. 8: 2.
Jebsam, deras torrhet; Tholas son, 1 Chrön. 8: 2.
Jebus, Jebusi, förtrampare; Canaans son, 1 Mos. 10: 16. Af hwilken de Jebusiter komma, cap. 15: 20, 21. Jos. 15: 63. Dom. 1: 21. De bodde ibland Juda och Benjamin, och Israels barn kunde icke fördrifwa dem, Jos. 15: 63. Dom. 1: 21. De blefwo fördrifne af David, 2 Sam. 5: 8. Zach. 9: 7.
Jebus blef Jerusalem kalladt, Jos. 15: 8. Dom. 19: 10. 1 Chrön. 11: 4.
Jecholia, konung Asarie moder, 2 Kon. 15: 2. 2 Chrön. 26: 3.
Jechonia, Herrans fäste; Jojakims son, Josie sons, konung i Juda, 1 Chrön. 3: 16. Regerade tre månader i Jerusalem, och wardt fången bortförd till Babel, 2 Kon. 24: 8, 12, 15. Esth. 2: 6. Efter prophetens utsago, Jer. 22: 24, 25; cap. 24: 1; cap. 25; cap. 28: 4. Kallas Chonia, cap. 22: 24. Kallas Jojachin,