Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Register (namn)

←  Register

Biblia, Det är All den heliga Skrift Med Förklaringar av Peter Fjellstedt Register över personer, städer, berg m. m.

Chronologia  →

Register

öfwer de berättelser, som i den heliga Bibeln förekomma; med de förnämsta personers, städers, floders, bergs och andra orters beskrifning.

A.

Aaron, hans fader war Amram, och hans moder Jochebed, 2 Mos. 6: 20. Hans hustru och barn, v. 23. 4 Mos. 3: 2. 1 Chrön. 6: 3. Är en talande man; och blifwer sänd af Gudi till Pharao, konungen i Egypten, 2 Mos. 4: 14–16. Blifwer kallad och wigd till öfwersteprest med sina söner, 2 Mos. 28: 1; cap. 29: 1; cap. 40: 12. 3 Mos. 8: 1, [et]c. 4 Mos. 3: 10. 5 Mos. 18: 5. Ebr. 5: 4. Gjuter en gyllene kalf, den Israels barn tillbedja, 2 Mos. 32: 4. Ps. 106: 19. Ap.G. 7: 40. Blifwer derföre straffad af Mose, 2 Mos. 32: 21. Hans första offer för sig och folket, 3 Mos. 9: 1, [et]c.

Aarons söner Nadab och Abihu, blifwa förtärde af eld, 3 Mos. 10: 1, 2. 4 Mos. 26: 61.

Aaron och MirJam knorra emot Mose, och blifwa straffade af Herran, 4 Mos. 12: 1, 10.

Aaarons staf grönskas; hwarmed han i sitt presterliga embete blifwer stadfäst, 4 Mos. 17: 1, 2, 8. Ebr. 9: 4.

Aaron går allenast en gång om året in i det allraheligaste, 2 Mos. 30: 10. 3 Mos. 16: 2. Ebr. 9: 7.

Aaron och Mose kunna icke för deras otro skull komma in i det förlofwade landet, 4 Mos. 20: 12, 24; cap. 27: 14. 5 Mos. 32: 50, 51.

Aarons arfwedel är Herren, 4 Mos. 18: 20. 5 Mos. 10: 9; cap. 18: 2. Jos. 13: 14, 33. Hes. 44: 28. Han dör på berget Hor, då han 123 år gammal war, 4 Mos. 20: 28; cap. 33: 38. 5 Mos. 10: 6; cap. 32: 50, 51.

Abaddon, förderfware, Uppb. 9: 11.

Abagtha, konung Ahasveri kamererare, Esth. 1: 10.

Abana, sten; en flod i Syrien, 2 Kon. 5: 12. Skrifwes af somliga Amana.

Abarim, öfwergång; ett berg i de Moabiters gränser, 4 Mos. 21: 11; cap. 33: 44. Här dog Mose, sedan han hade sett det förlofwade landet, 4 Mos. 27: 12. 5 Mos. 32: 49.

Abba, fader, Marc. 14: 36. Rom. 8: 15. Gal. 4: 6.

Abba, tjenare, 1 Kon. 4: 6. En annan, Samnas son, Neh. 11: 17.

Abdeel, Guds tjenare, Jer. 36: 26.

Abdi, min tjenare; en Levit, 1 Chrön. 7: 44. 2 Chrön. 29: 12.

Abdiel, Guds tjenare, 1 Chrön. 5: 15.

Abdon, tjenare; en fristad, Jos. 21: 30. 1 Chrön. 6: 74.

En domare i Israel; han hade 40 söner och 30 sonsöner, Dom. 12: 13.

Michas son, 2 Chrön. 34: 20.

AbedNego, propheten Daniels stallbroder, kastas i en brinnande ugn, Dan. 3: 22. Kallades också Asarias, Dan. 1: 7.

Abel, Habel, Adams son, hans offer behagade Herran, 1 Mos. 4: 2, 4. Blifwer dräpt af sin broder Cain, 1 Mos. 4: 8. 1 Joh. 3: 12. Hans blod ropar af jorden, 1 Mos. 4: 10. Matth. 23: 35. Luc. 11: 51. Ebr. 12: 24. Hans tro, Ebr. 11: 4.

Abel eller Abela, sorg och klagan; en stad i Naphthali slägte, blifwer belagd af Joab, och förlossade genom en wis qwinnas råd, 2 Sam. 20: 15, 16. Blifwer slagen af Benhadad, 1 Kon. 15: 20. 2 Chrön. 16: 4. Och af Thiglath Pileser, konungen af Assyrien, 2 Kon. 15: 29. Kallas BethMaacha, 1 Kon. 15: 20.

AbelMehola, en stad i Naphthali, 1 Kon. 19: 16. Se Mehola.

Abez, en stad, Jos. 19: 20.

Abi, konung Hiskie moder, 2 Kon. 18: 2. Hon kallas Abija, 2 Chrön. 29: 1.

Abi Albon, 2 Sam. 23: 31. Kallas Abiel, 1 Chrön. 11: 32.

Abia, Rehabeams son, 1 Chrön. 3: 10. Se Abiam.

Abija, Gud är Fader; konung Hiskie moder, 2 Chrön. 29: 1. Hon kallas ock Abi, 2 Kon. 18: 2.

Jerobeams son, han blifwer dödssjuk, och dör i sin ungdom, 1 Kon. 14: 1, 18.

Abia, en öfwerste ibland presterna, 1 Chrön. 24: 10. Luc. 1: 5. Äfwen, Bechers son Benjamins, 1 Chrön. 7: 8. Samuels son, en domare öfwer Israel. 1 Sam. 8: 2. Kallas Abija, 1 Chrön. 6: 28.

Abiasaph eller Ebjasaph, 1 Chrön. 6: 23; cap. 9: 19.

Abiam, hafwets fader; Rehabeams son, konung i Juda, 1 Kon. 15: 1. Hans hjerta war intet rättsinnigt, cap. 15: 3. Winner seger emot Jerobeam, 2 Chrön. 13: 15. Tager hustru, v. 21. Blifwer död och begrafwen, cap. 14: 1. 1 Kon. 15: 8. Han kallas ock Abia.

AbJathar, förnäm och ärad fader; en prest, undflyr Sauls händer, 1 Sam. 22: 20. Kom till David i Kegila med lifkjorteln, 1 Sam. 23: 6. Han höll sedan med Adonia, då han satte sig upp emot David, 1 Kon. 1: 7. Blef satt ifrån sitt prestembete, 1 Kon. 2: 26. Efter Herrans ord, 1 Sam. 2: 31. Om Abjathar, se Marc. 2: 26.

Abib, ax; war det första månaden i året hos Judarna, på hwilken de gingo utur Egypten, 2 Mos. 13: 4. Och höllo osyrade bröds högtid, v. 6; cap. 34: 18. Swarar emot wår halfwa Mars och April. Bese register om månaderna.

Abida, Midians son, 1 Mos. 25: 4. 1 Chrön. 1: 33.

Abidan, Gideoni son, 4 Mos. 1: 11. En höfwitsman för Benjamins barn, 4 Mos. 7: 60. Hans gåfwor, v. 61.

Abiel, Gud är min fader, 1 Sam. 9: 1. Davids hjelte, 1 Chrön. 11: 32. Kallas ock Abials son.

AbiEser, faders hjelp, Jos. 17: 2. Dom. 6: 34. 2 Sam. 23: 27. 1 Chrön. 7: 18.

Abigail, faders fröjd; Nabals hustru, en förnuftig qwinna, kom emot David och stillade hans wrede, 1 Sam. 25: 18. Hon blifwer Davids hustru efter Nabals död, v. 40. Warder fången bortförd af de Amalekiter, 1 Sam. 30: 5. Blifwer af David undsatt, v. 18.

Abigail, Nahas dotter Zeruja syster, 1 Chrön. 2: 16. Blifwer förkränkt af Jithra, och föder Amasa, 2 Sam. 17: 25.

Abihail, en öfwerstes fader för de Maheliter, 4 Mos. 3: 35. Mardechai broder, Esthers fader, Esth. 2: 15. Konung Rehabeams hustru, 2 Chrön. 11: 18. En qwinna, 1 Chrön. 2: 29.

Abija; se Abia.

Abihu, Aarons son; han ser Gud på Sinai berg, 2 Mos. 24: 9. Blifwer förtärd af eld, 3 Mos. 10: 2; cap. 16: 1. 4 Mos. 3: 4; cap. 26: 61. 1 Chrön. 24: 2.

Abihud, af Benjamin, 1 Chrön. 8: 3.

Abilene, ett land i Syrien, hwarest i Johannis tid Lysanias Tetrarcha regerade, Luc. 3: 1.

Abimael, Jaketans son, 1 Mos. 10: 28. 1 Chrön. 1: 22.

Abimelech, min fader en konung; en konung Gerar, tager Abrahams hustru Sara til sig; gifwer åter Abrahm henne igen, och straffar honom, 1 Mos. 20: 2, 9. Gör förbund med Abraham, 1 Mos. 21: 23, 31. En annan Abimelech straffar Isaac, derföre att han sade, att Rebecka war hans syster, 1 Mos. 26: 9, 10. Och gör förbund med Isaac, 1 Mos. 26: 26.

Abimelech, Gideons son, Dom. 8: 31. Är upprorisk, och dräper 70 sina bröder, Dom. 9: 5. De Sichemiter falla ifrån honom; och en qwinna slår hans hufwudskål sönder med en sten, Dom. 9: 22, 53. 2 Sam. 11: 21. Warder efter egen begäran dräpen af sin dräng, Dom. 9: 54.

AbiNadab, hafwer Guds ark i sitt hus i Gibea; hans son wardt prest, att taga wara på Herrans ark, 1 Sam. 7: 1. Hwilken David hemtade derifrån, 2 Sam. 6: 3. Isai son, 1 Chrön. 2: 13. Går fram för Samuel, 1 Sam. 16: 8. Drager med Saul i strid, 1 Sam. 17: 13. Sauls son, 1 Chrön. 9: 39. Warder slagen af de Philisteer, 1 Sam. 31: 2.

Abinoam, Baraks fader, Dom. 4: 6; cap. 5: 1.

Abiram, Eliabs son, blifwe med sitt parti upproriskt emot Mose, och uppslukas af jorden, 4 Mos. 16 cap. och cap. 26: 9, 10. 5 Mos. 11: 6. Ps. 106: 17.

Abiram, Hiels son, uppbyggde Jericho; hans förstfödde son blef död efter Josue förutsägelse, 1 Kon. 16: 34.

Abisag, en dägelig qwinna af Sunem, sofwer hos konung David, att wärma honom, sedan han gammal war, 1 Kon. 1: 3. Henne begär Adonia till hustru, cap. 2: 17.

Abisai, 1 Chrön. 19: 11, 15. Zerujas son, Davids systerson; går med David om natten i Sauls läger, 1 Sam. 26: 6. Will dräpa Saul, v. 8. Hjelper Joab att dräpa Abner, 2 Sam. 3: 30. Will ihjälslå Simei, Geras son, 2 Sam. 16: 9. Jagar efter Seba, Bichris son, 2 Sam. 20: 6. Räknas ibland Davids kämpar, 2 Sam. 23: 18. Dräper en Rese af de Philisteer, som wille slå David ihjäl, 2 Sam. 21: 16, 17.

Abisalom, fridsam fader; 1 Kon. 15: 2, 10. Kallas ock Uriel, 2 Chrön. 13: 2.

Abisua, Pinehas son, 1 Chrön. 6: 4. Belas son, 1 Chrön. 8: 4.

Abisur, 1 Chrön. 2: 28.

Abital, 1 Chrön. 3: 3. Davids hustru, som födde honom Sephatja, 2 Sam. 3: 4.

Abitob, god fader; 1 Chrön. 8: 11.

Abiud; Sorobabels son, Matth. 1: 13. Kallas och Hanania, 1 Chrön. 3: 19.

Abner; Sauls härhöfwitsman, gör Isboseth till konung öfwer Israel, 2 Sam. 2: 8. Han blifwer slagen på flykten, och stinger Asahel till döds, cap. 2: 17, 23. Han sofwer hos Rispa, Sauls frilla, cap. 3: 7. Förbinder sig med David, v. 12. Blifwer ihjälslagen af Joab, v. 27. Warder begråten af konung David, v. 31. Och berömd som en hjelte, v. 38.

Abram, hög fader; Tharahs son, 1 Mos. 11: 27. Tager Sarai till hustru. 1 Mos. 11: 29. Kommer från Ur i Chaldeen, och bor i Haran, cap. 11: 31. Drager efter Guds befallning in i Canaans land, cap. 12: 4. Ap.G. 7: 3. Får löfte om Messias, 1 Mos. 12: 3. Bygger Herranom ett altare, och predikar, cap. 12: 7, 8. Drager för dyr tids skull in i Egypten; och Sarai hans hustru tages in i Pharaos hus, cap. 12: 10, 15. Drager med stora rikedomar till Canaan igen, och skiljer sig wänligen ifrån Loth, cap. 13: 1, [et]c. Slår fyra konungar, och tager Loth af fiendens händer; blifwer wälsignad af Melchisedek, och gifwer honom tionde, cap. 14: 14, 18. Ebr. 7: 1. Får löfte om en son, 1 Mos. 15: 4; cap. 17: 16; cap. 18: 10.

Abram får Hagar till bihustru af Sarai; och hon föder en son, cap. 16: 4.

Abram warder af Gud kallad Abraham, cap. 17: 5. Får omskärelsens förbund, och omskär sig, Ismael och alla sina tjenare, cap. 17: 23.

Abraham, fader för mycket folk, se 1 Mos. 17: 5. Undfår tre englar till gästning; och beder för de Sodomiter, 1 Mos. 18: 1. Är främmande i Gerar, och säger att Sarai är hans syster, cap. 20: 1. Honom födes en son, Isaac, cap. 21: 2. Drifwer ut tjensteqwinnan med sin son, cap. 21: 14. Och wille offra efter Guds befallning sin son Isaac, cap. 22: 9. Löftet om Messias, som af hans säd komma skulle, warder stadfästadt, cap. 22: 18.

Abraham mister sin hustru Sara, och låter begrafwa henne, cap. 23: 2, 19. Tager en annan hustru, benämnd Ketura, och aflar barn med henne, cap. 25: 1, 2. Kallas fader för mycket folk; ja allas deras fader, som tro, cap. 17: 5. Es. 51: 2. Matth. 3: 9. Luc. 19: 9. Joh. 8: 39. Rom. 4: 11, 18; cap. 9: 7. Gal. 3: 8. Trodde Gud, och det wardt räknadt honom till rättfärdighet, 1 Mos. 15: 6. Neh. 9: 7. Rom. 4: 17. Gal. 3: 6. Ebr. 11: 8. Jac. 2: 23. Hans barn och säd äro de som tro på Christum och göra Abrahams gerningar, Matth. 3: 9. Joh. 8: 33. Rom. 4: 9; cap. 9: 7. Gal. 3: 7; cap. 4: 22.

Om Abraham och hans säd, Jos. 24: 3. Neh. 9: 7, 8. Es. 41: 8; cap. 51: 2. Hes. 33: 24. Matth. 8: 11. Ap.G. 7: 2, 16. Ebr. 11: 17.

Abrona, öfwergång; är det 30:de lägerstället, som Israels barn hade i öknen, 4 Mos. 33: 34.

Absalom, fridens fader; Davids son, 2 Sam. 3: 3. War mycket dägelig, cap. 14: 25. Slår sin broder Amnon ihjäl, cap. 13: 29. Flyr till sin morfader Thalmai, konungen i Gesur, v. 37. Kallas tillbaka igen genom den wisa qwinnans ord af Thekoa, som Joab utsände till David; men han fick icke i lång tid se sin faders ansigte, cap. 14: 4. Han står efter sin faders rike, cap. 15: 6. Ligger när sin faders hustrur, cap. 16: 22. Efter som det war tillförene genom Nathan propheteradt, cap. 12: 11. Han blifwer hängande i en ek, och med tre spetsar af Joab igenomstucken, cap. 18: 9, 14. Warder begråten af konung David, cap. 18: 33. Men Joab tröstar konung David dristeligen, cap. 19: 5, 6.

Acad, Nimrods stad i Sinear land, 1 Mos. 10: 10.

Acco; en stad i Assers slägte, Dom. 1: 31.

Achab och Zedechia, de falske propheter, uppbrännas, Jer. 29: 22.

Achab, en ogudaktig konung i Israel, regerar uti 22 år, 1 Kon. 16: 29, 30. Hans hustru Isebel förförer honom till afguderi, cap. 16: 31. Warder straffad af propheten Elia, cap. 18: 18. Öfwerwinner de Syrer, cap. 20: 20, 29. Och gör förbund med Benhadad, konungen i Syrien, cap. 20: 34. Handlar tyrranniskt med Naboth, cap. 21. Är wred på propheten Micha, att han spår honom ondt, cap. 22: 8. 2 Chrön. 18: 7. Blifwer ihjälskjuten, och hundarna slicka hans blod, 1 Kon. 22: 38.

Achabs 70 söner blifwa dräpte, 2 Kon. 10: 7, 11. Efter propheten Elias ord, 1 Kon. 21: 21. 2 Kon. 9: 8.

Achaia, ett landskap i Grekland, Ap.G. 18: 12, 27; cap. 19: 21. Rom. 15: 26. 1 Cor. 16: 15. 2 Cor. 1: 1; cap. 9: 2; cap. 11: 10. 1 Thess. 1: 7.

Achaicus; Paulus fröjdar sig öfwer hans ankomst, 1 Cor. 16: 17.

Achan, den ock Achar kallas, 1 Chrön. 2: 7. Warder stenad för ett tjufweri han gjorde på det som war till spillo gifwet, Jos. 7.

Achas, Matth. 1: 9. Se Ahas.

Achbor; Baal Hanans fader, 1 Mos. 36: 38.

Achbor, Michajas son, går efter konung Josie befallning till prophetissan Hulda, 2 Kon. 22: 12.

Acher, 1 Chrön. 7: 12.

Achim, Matth. 1: 14.

Achis, konungen i Gath, 1 Sam. 21: 11, 12. Gifwer David den staden Ziklag, 1 Sam. 27: 6.

Achitophel, affallen broder, dåraktig; konung Davids yppersta rådgifware, affaller till Absalom, 2 Sam. 15: 12. Hans onda råd göres till intet, cap. 17: 1, [et]c. Hänger sig sjelf, v. 23.

Achor, bedröfwelse, förskräckelse; warder [så] kalladt, derföre att Achan blef der stenad, Jos. 7: 24; cap. 15: 7. Gud förutsäger, att det skall warda ett fäläger, Es. 65: 10. Om Achors dal talas, Os. 2: 15.

Achsa, Calebs dotter gifwes Athniel till hustru, Jos. 15: 17. Dom. 1: 12. 1 Chrön. 2: 49.

Achsaph, en stad i Assers slägte, Jos. 19: 25. Dess konung warder slagen af Josua, cap. 11: 1; cap. 12: 20.

Achsib, lögn; en stad i Juda, Jos. 15: 44; cap. 19: 29.

Ada, Lemechs hustru, 1 Mos. 4: 19. En annan med det namnet, Elons dotter, och Esaus hustru, 1 Mos. 36: 2. Hon födde Eliphas, v. 4.

AdAda; en stad i Juda, Jos. 15: 22.

Adaja, Ethans son, 1 Chrön. 6: 41.

Adaja, Bani son, Esra 10: 29. Jerohams son, 1 Chrön. 9: 12. Jedide fader, Josie morfader, 2 Kon. 22: 1.

Adalja, en af Hamans söner, Esth. 9: 8.

Adam, röd jord; första menniskan, Luc. 3: 38. Blifwer skapad, 1 Mos. 2: 7. Och insatt i paradiset, cap. 2: 15. Förbjuden att äta af wisdomens träd. cap. 2: 17. Faller i synd och blifwer utdrifwen från paradiset, cap. 3: 6, 23. Os. 6: 7. Hans barn, 1 Mos. 4: 1, 2, 25. Blifwer död, 930 år gammal, cap. 5: 5.

Om det elände, som Adams fall har fört öfwer menniskornas slägte, talas, Rom. 5: 19. 1 Cor. 15: 21. 1 Tim. 2: 14.

War en förebild till den tillkommande Adam, Rom. 5: 14.

Den förste och den andre, 1 Cor. 15: 45.

Adama, blodröd; en stad, förstörd med Sodom och Gomorra, 1 Mos. 10: 19; cap. 14: 2. 5 Mos. 29: 23. Os. 11: 8. En annan stad i Naphthali, Jos. 19: 36.

Adami Nekeb; en stad, Jos. 19: 33.

Adar eller Addar, herrlig; en ort i Canaans lands gränser, 4 Mos. 34: 4. Jos. 15: 3.

Den tolfte månaden, Esth. 3: 7; cap. 9: 17. Se om månaderna.

Äfwen Belas son af Benjamin, 1 Chrön. 8: 3. Se Hadar.

Abdeel, Gud beröfwar; Ismaels son, 1 Mos. 25: 13. 1 Chrön. 1: 29.

Addan och Addon, Esra 2: 59. Neh. 7: 61.

Addi; Melchi fader, Luc. 3: 28.

Ader; en Benjaminit, 1 Chrön. 9: 15.

Adiel; en Simeonit, 1 Chrön. 4: 36. En prest, cap. 9: 12. En öfwerste öfwer konung Davids egor, cap. 27: 25.

Adin; en man, Esra 2: 15; cap. 8: 6. Neh. 7: 20.

Adina, en man, 1 Chrön. 11: 42.

Adithaim, en stad, Jos. 15: 36.

Adlai; en man, 1 Chrön. 27: 29.

Admatha; en furste, Esth. 1: 14.

Adna; en öfwerste, 2 Chrön. 17: 14.

Adonia; Davids son af Haggaith, 2 Sam. 3: 4. 1 Chrön. 3: 2. Står efter sin fader Davids rike, 1 Kon. 1: 5. Då han begär Abisag till hustru, blifwer han ihjälslagen efter Salomos befallning, 1 Kon. 2: 23, 25.

AdoniBesek, herre i Besek; de Cananiters konung, fångas; tummarna af hans händer och fötter blifwa honom afhuggna, såsom han tillförene med 70 konungar gjort hafwer, Dom. 1: 6, 7.

Adonikam, Herren uppstår; en man, Esra 2: 13.

Adoniram, Herren är stor; Abdas son, Salomos räntemästare, 1 Kon. 4: 6; cap. 5: 14.

Adonis; se Hes. 8: 14. Jemför Thammus.

AdoniZedek, rättfärdig herre; en konung i Jerusalem, warder slagen, Jos. 10: 1, [et]c.

Adoraim; en stad i Juda, 2 Chrön. 11: 9.

Adoram, stark man; Davids räntemästare, 2 Sam. 20: 2, 4. Rehabeams räntemästare blifwer stenad, 1 Kon. 12: 18. Skrifwes ock Hadoram, 2 Chrön. 10: 18.

Abrammelech, en stark konung; Sanheribs son, som tillika med sin broder SarEser slår sin fader till döds, 2 Kon. 19: 37. Es. 37: 38.

En afgud i Sepharvaim, 2 Kon. 17: 31.

Adramytisk, från Adramyttium, en stad i mindre Asien, Ap.G. 27: 2.

Adria, Ap.G. 27: 27. Paulus far på Adria eller Adriatiska hafwet.

Adriel; en Meholatit, hwilken Saul gaf sin dotter, som han tillförene lofwat David, 1 Sam. 18: 19. Blifwer hängd, 2 Sam. 21: 8, 9.

Adullam; en stad, hwarest Juda hustru hade sitt hemwist, 1 Mos. 38: 1. Icke långt från BethLehem, Jos. 12: 15; cap. 15: 35. Neh. 11: 30. Konung Rehabeam gjorde denna staden fast, 2 Chrön. 11: 7. En kula, 1 Sam. 22: 1. 2 Sam. 23: 13. 1 Chrön. 11: 15.

Adummim, jord; en ort wid Juda och Benjamins gränser wid Jordan, Jos. 15: 7; cap. 18: 17.

Agabus; förespår dyr tid, Ap.G. 11: 28; Pauli fångenskap, cap. 21: 10, 11.

Agag: de Amalekiters konung, blifwer fången af konung Saul, 1 Sam. 15: 8. Och huggen i stycken af propheten Samuel, v. 33. Efter som propheteradt war, 4 Mos. 24: 20. Agagit, Esth. 3: 1, 10; cap. 8: 3, 5; cap. 9: 24.

Agar; se Hagar.

Agar, ett namn på Sinai berg, förebild af lagens förbund, Gal. 4: 25. Se Hagar.

Age; Sammas fader, som war ibland Davids förnämsta hjeltar, 2 Sam. 23: 11.

Agrippa; se Herodes.

Agur, församlar; en skriftställare i Salomos tid, Jake son, Ords. 30: 1.

Ahala, hydda; en otuktig qwinnas namn i Egypten, om hwilkens horeri, Hes. 23: 4, [et]c.

Ahaliba, min hydda i henne; Ahalas syster, om hwilkens horeri, Hes. 23: 11.

Aharhel; Harums son af Juda stam, 1 Chrön. 4: 8.

Ahas eller Achas; med detta namnet kallades en af Sauls slägte, 1 Chrön. 19: 42. En annan war en ogudaktig konung i Juda stad, Jothams son, regerade uti 16 år cap. 16: 1. 2 Chrön. 28: 1. Befalles att begära tecken, Es. 7: 11. Matth. 1: 9. Låter sin son gå igenom eld, 2 Kon. 16: 3. 2 Chrön. 28: 3. Blifwer död, och hans son Hiskia blifwer konung i hans stad, 2 Kon. 16: 20. 2 Chrön. 28: 27.

Ahasbai, 2 Sam. 23: 34.

Ahasia, Achabs son, konung i Israel, 1 Kon. 22: 40. blifwer sjuk, och frågar BaalSebub, den afguden i Ekron, om råd: blifwer död, sedan han hade sändt tre gånger bud till propheten Elia, 2 Kon. 1: 2.

Ahasia, Jorams son, konung i Juda, 2 Kon. 8: 25. Han flyr för Jehu till Megiddo, och blifwer död, cap. 9: 27. Och lemnar sin son konung Joas efter sig, cap. 11: 2, 12, 14. 1 Chrön. 3: 11. 2 Chrön. 22: 11.

Ahastari; Ashur son ifrån Naara, 1 Chrön. 4: 6.

Ahasveros; Persiens konung, gjorde ett präktigt gästabud, Esth. 1: 3. Gjorde Esther till drottning, cap. 2: 17.

Ahban, 1 Chrön. 2: 29.

Ahelai eller Ahlai, 1 Chrön. 2: 31; cap. 11: 41.

Ahi, 1 Chrön. 7: 34.

Ahia; Abitobs son, en prest, 1 Sam. 14: 3, 18. En prophet i Silo, 1 Kon. 11: 29. Rifwer sin kjortel i 12 stycken, v. 30. Propheterar ondt emot Jerobeams hustru, cap. 14: 8–10. Om hans prophetior talas, 2 Chrön. 9: 29.

Ahiam, 1 Chrön. 11: 35. En Hararit ibland Davids hjeltar, 2 Sam. 23: 33.

Ahieser; de Daniters höfwitsman, 4 Mos. 1: 12. Äfwen en annan ypperst af Benjamiter, Semaja son af Sauls bröder, 1 Chrön. 13: 3.

Ahihud; Gera son, en Benjamit, 1 Chrön. 8: 7.

Ahihud; Selomi son, förste öfwer Assers slägte, 4 Mos. 34: 27.

AhiJa, 1 Kon. 4: 3.

Ahikam, uppstånden border; sänder till Hulda prophetissan, 2 Kon. 22: 12. Frälsar Jeremia ifrån döden, Jer. 26: 24. Hans son sättes af konungen i Babel öfwer Juda städer, Jer. 40: 5.

Ahilud; Josaphats fader, 2 Sam. 8: 16; cap. 20: 24. 1 Kon. 4: 3.

Ahimaaz; Zadoks son, 2 Sam. 15: 27. 1 Chrön. 6: 9. Bebådar med Jonathan Achitophels råd, 2 Sam. 17: 17. Bebådar David segren emot Absalom, 2 Sam. 18: 19. Sauls swärfader, Ahinoams fader, är ock kallad med detta namnet, 1 Sam. 14: 50. Salomos måg och höfwitsman öfwer Nephthali slägte, 1 Kon. 4: 15.

Ahiman; Enaks son, 4 Mos. 13: 23. Jos. 15: 14. Dom. 1: 10. En Levit och dörrwaktare i Jerusalems tempel, 1 Chrön. 9: 17.

Ahimelech, min broder en konung; en prest; gifwer David skådobröden och Goliaths swärd, 1 Sam. 21: 6, 9. Warder ihjälslagen af Doeg, tillika med 85 prester, efter konung Sauls befallning, 1 Sam. 22: 18. Han kallas ock Ahia, 1 Sam. 14: 3, 18. en annan en Hethiter, 1 Sam. 26: 6.

Abjathars son, prest, 2 Sam. 8: 17. 1 Chrön. 24: 6.

Ithamars son, 1 Chrön. 24: 3.

Ahimoth, min broder är dödlig; Elkana efterkommande af Levi slägte, 1 Chrön. 6: 25.

Ahinadab, gifmild broder; konung Salomos befallningsman, 1 Kon. 4: 14.

Ahinoam; konung Sauls hustru, 1 Sam. 14: 50. Davids hustru, en Jisreelitiska, 1 Sam. 25: 43. Blifwer fången af de Amalekiter, 1 Sam. 30: 5.

Ahira; Enans son, en höfwitsman i Naphthali slägte, 4 Mos. 1: 15; cap. 2: 29; cap. 7: 78, 83; cap. 10: 27.

Ahisahar; Bilhams son, 1 Chrön. 7: 10.

Ahisamach; den konstrike mästaren Aholiabs fader, 2 Mos. 31: 6; cap. 35: 34; cap. 38: 23.

Ahisar; Salomos hofmästare, 1 Kon. 4: 6.

Ahitob, god broder; Amarie öfwersteprestens son, 1 Sam. 14: 3. 1 Chrön. 6: 7, 11, 52; cap. 9: 11.

Ahjan, 1 Chrön. 7: 19.

Ahjo, Gibeons son, 1 Chrön. 8: 31.

Abinadabs son, körde wagnen för Guds ark, 2 Sam. 6: 3.

Jegiels son, 1 Chrön. 9: 37.

Ahlab, Dom. 1: 31.

Ahlai eller Ahelai, 1 Chrön. 2: 31; cap. 11: 41.

Ahoah; den sjette Bela son 1 Chrön. 8: 4.

Ahohi; en ibland Davids hjeltar, 2 Sam. 23: 9. 1 Chrön. 11: 12.

Aholiab, tjälls fader; Ahisamachs son, en mästare, som arbetade på tabernaklet, 2 Mos. 31: 6; cap. 35: 34; cap. 38: 23.

Aholibama, hög hydda; Esaus hustru, 1 Mos. 36: 2, 5. Ibland förstarna, som komne woro af Esau, war en wid det namnet, v. 41. 1 Chrön. 1: 52.

Ahrah; Benjamins son; skrifwes Arah, 1 Chrön. 8: 1.

Ahsai, af Levi slägte, Neh. 11: 13.

Ahumai; Jahas son, af Juda stam, 1 Chrön. 4: 2.

Ahusam, 1 Chrön. 4: 6.

Ahusat; Abimelechs män, som gör förbund med Isaac, 1 Mos. 26: 26.

Aija, en stad i Benjamin, Neh. 11: 31. Betyder detsamma.

Aija, glada; så kallaes Zibeons förste son, 1 Mos. 36: 24. 1 Chrön. 1: 40. Rizpas, konung Sauls frillas, fader, 2 Sam. 3: 7; cap. 21: 11.

Ain, öga, källa; Leviternas stad wid Gerar i Juda och Simeons del, 4 Mos. 34: 11. Jos. 19: 7; cap. 21: 16. 1 Chrön. 4: 32.

Aj, en hög; en stad i Canaan, blifwer uppbränd med allt folk derinne war; och deras konung blifwer hängd, Jos. 8: 24.

Ajalon; en dal wid Gibeon, öfwer Hwilken månen stod stilla i Josue tid, Jos. 10: 12. 1 Sam. 14: 31. 1 Chrön. 8: 13. — Leviternas fristad, Jos. 21: 24. Dom. 1: 35. 1 Chrön. 6: 69. — En stad i Sebulons slägte, Dom. 12: 12. — En stad i Juda, den konung Rehabeam byggde, 2 Chrön. 11: 10; cap. 28: 18.

Ajath, de Benjamiters stad, Es. 10: 28.

Akan; Ezers son, 1 Mos. 36: 27.

Akeldama, blodsåker, Ap.G. 1: 19.

Akkub, nedertrampare; Eljanai son, 1 Chrön. 3: 24. Esra 2: 42.

Akrabbim, skorpioner, 4 Mos. 34: 4. Jos. 15: 3. Dom. 1: 36.

Alammelech; en stad i Assers slägte, Jos. 19: 26.

Alameth, Bechers son, 1 Chrön. 7: 8.

Alemeth, öfwer döden; Joadda son, 1 Chrön. 8: 36. Jaera son, 1 Chrön. 9: 42. 1 Chrön. 9: 42. — Leviternas stad i Benjamin, 1 Chrön. 7: 60. Kallades eljest Almon, Jos. 21: 18.

Alexander, Simons son af Cyrenen, Marc. 15: 21.

Alexander, en kopparsmed, faller ifrån Christi tro, 1 Tim. 1: 20. Och gör sedan Paulus mycket ondt, 2 Tim. 4: 14.

Alexandria; en hufwudstad uti Egypten, wid Nilfloden, Ap.G. 18: 24; cap. 27: 6; cap. 28: 11.

Alja; en Edomeers förste, 1 Chrön. 1: 51. Kallas Alva, 1 Mos. 36: 40.

Aljan, hög och mäktig; Sobals son af Esau slägte, 1 Chrön. 1: 40. Kallas Alvan, 1 Mos. 6: 23.

Almodad, 1 Mos. 10: 26. 1 Chrön. 1: 20. Jaketans son.

Almon, Levitstad, Jos. 21: 18. Se Alemeth.

Aloe, en ört, Ps. 45: 9. Ords. 7: 17. Högaw. 4: 14. Joh. 19: 39.

Allon, en ek; Jedaja son, 1 Chrön. 4: 37. En stad i Naphtali gränser, Jos. 19: 33.

Aloth; en stad i Assers slägte, 1 Kon. 4: 16.

Alpheus; Jacobs, apostelns, fader, Matth. 10: 3. Marc. 2: 14; cap. 3: 18. Luc. 6: 15. Ap.G. 1: 13.

Alus; Israels barns nionde lägerställe, när de drogo ifrån Egypten, 4 Mos. 33: 13, 14.

Alva, ondska; en stad i Edom, 1 Mos. 36: 40. Kallas Alja, 1 Chrön. 1: 51.

Alvan, ond; Sobals förste son, 1 Mos. 36: 23. Kallas Aljan, 1 Chrön. 1: 40.

Amal; Helems son af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 35.

Amalek; Esau sonson, 1 Mos. 36: 12, 16. Han strider emot Israel, 2 Mos. 17: 8. 4 Mos. 14: 43. Dom. 6: 3. Han blifwer slagen, 2 Mos. 17: 13. Dom. 7: 12. Blifwer alldeles utrotad, 1 Sam. 15: 38. Efter som Herren tillförene talat hafwer, 2 Mos. 17: 14. 4 Mos. 24: 20. 5 Mos. 25: 19, [et]c. De Amalekiter som uppbrände Ziklag, blefwo slagne af konung David, 1 Sam. 30: 17.

Amam; Juda stad, Jos. 15: 26.

Amana, tro och sanning; ett berg emellan Syrien och Cilicien, Högaw. 4: 8. Hit föres af somliga en flod i Damascus, som heter Amana, 2 Kon. 5: 12.

Amaria, Herren talar; detta namnet hade twänne öfwerste prester i Jerusalem: nemligen Merajoth son, 1 Chrön. 6: 7. Och Asaria son, 2 Chrön. 19: 11. Esra 7: 3. En Levit, 2 Chrön. 31: 15. En ibland propheten Zephanja förfäder, Zeph. 1: 1.

Amasa: Abigails son, Davids systerson, blifwer härhöfwitsman hos Absalom, 2 Sam. 17: 25. Sedan blifwer han konung Davids härhöfwitsman, cap. 19: 13. Blifwer ihjälslagen af Joab, cap. 20: 10. Orsaken dertill, cap. 19: 13.

Så heter ock Hadlai son, en myndig man ibland Ephraims barn, 2 Chrön. 28: 12.

Amasai; Elkana son, 1 Chrön. 6: 25. En höfwitsman för 30, cap. 12: 18. Mahaths den Levitens fader, cap. 6: 35. 2 Chrön. 29: 12.

Amasia; Sichri son, 2 Chrön. 17: 16.

Amassai, Neh. 11: 13.

Amazia, Herrans starkhet; Joas son, räknar folket, 2 Chrön. 25: 5. Han slår 10,000 Edomiter, 2 Kon. 14: 7. Hämnas på dem som dråpo hans fader, v. 5. Warder fången och ihjälslagen, v. 13. Och hans son Asaria blifwer konung i hans stad, cap. 15: 1.

Amazia, en prest i BethEl, som anklagar propheten Amos, Amos 7: 10.

Amead, en stad i Assers slägte, Jos. 19: 26.

Amen, sannerligen, så skall det ske, 4 Mos. 5: 22. 5 Mos. 27: 15, [et]c.

Amethist, en ädelsten, 2 Mos. 28: 19; cap. 39: 12. Uppb. 21: 20.

Ami, en Judisk man efter den Babyloniska fångenskapen, Esra 2: 57.

Amitthai, Jone prophetens fader, 2 Kon. 14: 25. Jon. 1: 1.

Amma, aln, ett berg, 2 Sam. 2: 24.

Ammi, mitt folk; Loths son, den hans yngre dotter födde honom, 1 Mos. 19: 38.

Ammiel, mitt folk är Herrans, Gemalli son af Dans slägte, som bespejade Canaans land, 4 Mos. 13: 13. Machirs fader, 2 Sam. 9: 4. BathSua fader, 1 Chrön. 3: 5. ObedEdoms son af Levi slägte, 1 Chrön. 26: 5.

Ammihud, Elisama fader, 4 Mos. 1: 10. Samuels fader, cap. 34: 20. Thamai fader, 2 Sam. 13: 37. Uthai fader af Perez slägt, 1 Chrön. 9: 4.

Amminadab, förste öfwer friwilligt folk; af Juda, 2 Mos. 6: 23. 4 Mos. 1: 7; cap. 10: 14. Ruth 1: 20. Matth. 1: 4. Luc. 3: 33. Äfwen Kehats fader, 1 Chrön. 6: 22.

AmmiNadib, friwilligt folk, Högaw. 6: 11.

AmmiSaddai, Ahiesers fader af Dans slägte, 4 Mos. 1: 12; cap. 2: 25.

Ammon, folkrik; Loths son, 1 Mos. 19: 38. De Ammoniters fader, 5 Mos. 23: 3. Dom. 11: 32. 2 Sam. 10: 1. Ammoniterna skola Israels barn ingen skada göra, 5 Mos. 2: 19. De skola icke komma in i Herrans församling; ej ens efter tionde led, cap. 23: 3. Neh. 13: 1. De blifwa slagne af Israels barn, under den domaren Jephtah, Dom. 11: 33. Och sedan af Saul, 1 Sam. 11: 11. Af Joab, 2 Sam. 8: 12; cap. 10: 1; cap. 12: 26.

Emot Ammon warder propheteradt, Ps. 83: 8. Jer. 49: 1. Hes. 21: 29; cap. 25: 2. Amos 1: 13. Zeph. 2: 8.

Amnon, konung Davids son, 1 Chrön. 3: 1. Förkränker sin syster Thamar, 2 Sam. 13: 1, [et]c. För hwilket han sedan blifwer ihjälslagen af sin broder Absalom, cap. 13: 28.

En annan, Simeons son, 1 Chrön. 4: 20.

Amok, en prest som med Serubbabel kom till Jerusalem, Neh. 12: 7.

Amon, Manasse son, konung i Juda, 2 Kon. 21: 18. Blifwer ihjälslagen, v. 23. Efter honom blef hans son Josia konung, cap. 22: 1.

En borgmästare, som satte Micha i fängelset, för det han sade Achab sanningen, 1 Kon. 22: 26.

Amori eller Emori, Canaans son, efter hwilken de Amoriter kallas, 1 Mos. 10: 16. 1 Chrön. 1: 14.

Amos war tillförene en fäherde, och hemtade mullbär, Amos 7: 14. Om hans lägenhet, och hwad tid han propheterade, läs Amos 1: 1. Blifwer fördrifwen, cap. 7: 12.

Amoz, Esaie prophetens fader, 2 Kon. 19: 2. 2 Chrön. 26: 22. Es. 1: 1. Nahums son, Luc. 3: 25.

Amphipolis, en stad i Macedonien wid floden Strymon, Ap.G. 17: 1.

Amplias, en ibland de trogne i Rom, Rom. 16: 8.

Amram, den som upphöjer folket; Kehats första son, Aasrons och Moses fader, 2 Mos. 6: 18, 20. 4 Mos. 3: 19. 1 Chrön. 6: 2, 18.

Amraphel, den som afsäger domen; konungen i Sinear, 1 Mos. 14: 1. Han förer krig emot Sodom, v. 2.

Amri eller Omri, Benjamins sonson, 1 Chrön. 7: 8.

En annan, Athalia fader, 2 Kon. 8: 26. Äfwen en ogudaktig konung i Israel, 1 Kon. 1: 16, 17, 22, 23. Emot Amri propheteras, Micha 6: 16.

Amzi, Bani son, en Levit, 1 Chrön. 6: 46. Äfwen Sacharia son, Neh. 11: 12.

Ana, Aholibama Esaus hustrus fader, 1 Mos. 36: 2. Äfwen Seirs fjerde son, 1 Chrön. 1: 38. Äfwen Sibeons son, som fann mulåsnor (källor) i öknen, 1 Mos. 36: 24.

Anab, windrufwa; en stad wid Hebron, Jos. 11: 21; cap. 15: 50.

Anaharath, en stad i Isaschars slägte, Jos. 19: 19.

Anaja, Herren warder swarandes; en Israelit, som war med Esra, Neh. 8: 4.

Anammelech, en afgud i Samarien, 2 Kon. 17: 31.

Anamim, Mizraims son, 1 Mos. 10: 13. 1 Chrön. 1: 11.

Anan, en judisk befallningsman, Neh. 10: 26.

Anani, Eljoenai sjunde son, 1 Chrön. 3: 24.

Anania, Herren warder swarandes; så kallas en stad i Benjamin, Neh. 11: 32.

En lärjunge, som med sin hustru Saphira säljer sin åker med bedrägeri, och blifwer hasteligen död, Ap.G. 5: 1, 2, 5, 10.

Ananias, en lärjunge i Damascus, warder sänd till Paulus att gifwa honom sin syn igen, Ap.G. 9: 10, 17.

Ananias, en öfwersteprest, befaller slå Paulus på munnen, Ap.G. 23: 2.

Anath, Samgars fader, Dom. 3: 31. cap. 5: 6.

Anathoth, Bechers son, 1 Chrön. 7: 8. En judisk höfwitsman, Neh. 10: 19. — En stad i Benjamin, Jeremia födelseort, Jer. 1: 1; cap. 29: 27. Samt presten AbJathars åker, 1 Kon. 2: 26. Anathothiter wille icke höra Jeremia, Jer. 11: 21.

Andreas, warder af Christus kallad till apostlaembetet, Matth. 4: 18. Marc. 1: 16, 17. Luc. 6: 14. Joh. 1: 40.

Andronichus, en af de trogna Judar i Rom, Rom. 16: 7.

Anem, 1 Chrön. 6: 73.

Aner, en Amorit, som war i förbund med Abraham, 1 Mos. 14: 13. — En Levit-stad uti Manasse, 1 Chrön. 6: 70.

Aniam, 1 Chrön. 7: 19.

Anim, Juda stad, Jos. 15: 50.

Annas, Caiphe swärfader, en öfwersteprest, Luc. 3: 2. Joh. 18: 13. Ap.G. 4: 6. Sände Christus till Caipas, Joh. 18: 24. War en Sadduce, Ap.G. 5: 17.

Anthothia, 1 Chrön. 8: 24.

Antiochia, en hufwudstad i Syrien, annammar Christi Evangelium, Ap.G. 11: 19; cap. 13: 1.

Antipas, Christi martyr, Uppb. 2: 13.

Antipatris, en stad i Ephraim, Ap.G. 23: 31.

Anub, Coz förstfödde son af Juda stam, 1 Chrön. 4: 8.

Apelles, en ibland de trogna, Rom. 16: 10. Apharsach, Esra 4: 9.

Aphek, Aphik, stark och fast; en stad ibland Manasse slägt, Jos. 12: 18. 1 Sam. 4: 1. 1 Kon. 20: 26. 2 Kon. 13: 17. — En i Juda, Jos. 13: 4. — En i Assers slägte, Jos. 19: 30. Dom. 1: 31.

Aphia, Bechora fader, 1 Sam. 9: 1.

Apphia, Philem. v. 2.

Apollonia, Ap.G. 17: 1. En stad i Macedonien.

Apollos, ett wältalande och skriftlärd man, Ap.G. 18: 24. 1 Cor. 1: 12; cap. 3: 4; cap. 16: 12.

Apollyon, förstörare, Uppb. 9: 11.

Apostel; se förra registret.

Appaim, Nadabs son, 1 Chrön. 2: 30.

Appii forum, Appii torg, Ap.G. 28: 15.

Aqvila, gjorde wäl emot Paulus, Ap.G. 18: 2, 18, 26. Rom. 16: 3. 1 Cor. 16: 19. 2 Tim. 4: 19.

Ar, hufwudstaden i Moab, 4 Mos. 21: 15. 5 Mos. 2: 9. Es. 15: 1.

Ara, Jethers son, 1 Chrön. 7: 38.

Arab, en stad, Jos. 15: 52.

Arabien, ödemark; ett land i Asien, 1 Kon. 10: 13. 2 Chrön. 9: 14. Ps. 72: 10. Jer. 25: 24. Gal. 1: 17.

De Araber förstöra det Judiska landet, 2 Chrön. 21: 16, 17. Warda öfwerwunne af konung Ussia, 2 Chrön. 26: 6. Om Arabiens förstöring warder propheteradt, Es. 21: 13.

Arach, Esra 4: 9.

Arad, wildåsna; de Cananiters stad; dess konung strider emot Israel, 4 Mos. 21: 1. Warder dräpen, v. 3. Jos. 12: 14. Dom. 1: 16. — Arad heter en man af Benjamins slägte, 1 Chrön. 8: 15.

Arah, en Israelit, Esra 2: 5. Neh. 6: 18. En annan, Ulla son, af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 39.

Araloth, förhud; en hög, på hwilken Josua lät omskära Israels barn, Jos. 5: 3.

Aram, hög, Matth. 1: 3, 4. Luc. 1: 33. Han kallas ock Ram: Hezrons son, som födde Amminadab, Ruth 4: 19. 1 Chrön. 2: 10. — En annan, Sems son, 1 Mos. 10: 22, 23. — Äfwen Somers son, 1 Chrön. 7: 34.

Aramia, 1 Chrön. 7: 14. Manasse frilla.

Aran, 1 Chrön. 1: 42. Af Disans barn.

Ararat, ett landskap i Armenien, Jer. 51: 27. Dit flydde Sanheribs söner, Es. 37: 38. Ett berg, 1 Mos. 8: 4.

Arauna, en af de Jebusiter, säljer konung David en lada till att bygga der ett altare, 2 Sam. 24: 16, 18, 20, 22, 23. Warder kallad Arnan, 1 Chrön. 21: 18, 20. 2 Chrön. 3: 1.

Arbathit, 2 Sam. 23: 31.

Arbe, gräshoppa, 3 Mos. 11: 22.

Arbeel, Osea 10: 14.

Arbit, 2 Sam. 23: 35.

Archelaus, herre öfwer folket, Matth. 2: 22.

ArchiAtaroth, en gränsort i Ephraim, Jos. 16: 2.

Archippus, Col. 4: 17. Philem. v. 2.

Archi, Canaans son, 1 Mos. 10: 17. 1 Chrön. 1: 15.

Ard, 4 Mos. 26: 40.

Ardon, Calebs son, 1 Chrön. 2: 18.

Areli, Benjamins son, 1 Mos. 46: 16. 4 Mos. 26: 17.

Areopagus, Mars’ kulle; ett domställe i Athen, Ap.G. 17: 19, 22.

Aretas, en konung i Arabien i Pauli tid, 2 Cor. 11: 32.

Argob, ett land i konungariket Basan, 5 Mos. 3: 4. 1 Kon. 4: 13. — En man, 2 Kon. 15: 25.

Aridai, Hamans son, Esth. 9: 9.

Aridatha, en Hamans son, Esth. 9: 8.

Arie, lejon; en Gileaditer, 2 Kon. 15: 25.

Ariel och Harel, Herren är ett lejon, Guds altare, Guds ljus; med det namnet warder Jerusalems tempel, altare och stad kallad, Es. 29: 1. Hes. 43: 15.

En Judisk öfwerste, Esra 8: 16.

Arimathia, en stad på Ephraims berg, Matth. 27: 57. Marc. 15: 43. Luc. 23: 51. Joh. 19: 38.

Arioch, en konung i Ellasar, 1 Mos. 14: 1. — En domare, Dom. 2: 14.

Arisai, Hamans son, Esth. 9: 9.

Aristarchus, en ibland de trogna, Ap.G. 19: 29; cap. 20: 4; cap. 27: 2. Col. 4: 10. Philemon v. 24.

Aristobulus, en trogen i Rom, Rom. 16: 10.

Armageddon, Megiddos slätt, en ort i Uppb. 16: 16.

Armoni, Sauls son af Rizpa, 2 Sam. 21: 8.

Arnan, 1 Chrön. 3: 21.

En annan, som ock heter Arauna.

Arnon, en stad, 4 Mos. 27: 13. 5 Mos. 2: 24. Jos. 12: 1. Dom. 11: 13.

Arod, en af Gads slägte, 4 Mos. 26: 17. Af hwilken de Aroditer äro komne, 1 Mos. 46: 16. 4 Mos. 26: 17.

Aroer, en stad i Sihons rike, 4 Mos. 32: 34. 5 Mos. 2: 36; cap. 3: 12; cap. 4: 48. Jos. 12: 2; cap. 13: 9, 16, 25. Jer. 48: 19.

Aroer i Damascus, Es. 17: 2.

Arpa, Ruth 1: 4. En Moabitiska, Chilions hustru.

Arpad; se Arphad.

Arphachsad, Sems son, warder född tu år efter syndafloden, 1 Mos. 11: 10.

Arphad eller Arpad, en ort i Phenicien, 2 Kon. 18: 34; cap. 19: 13. Es. 41: 9; cap. 36: 19; cap. 37: 13. Jer. 49: 23.

Arthasasta, eljest Artaxerxes; konung i Persien, Esra 4: 7. Hindrar templets byggnad, v. 23. Tillåter att bygga, Esra 7: 11, [et]c. Hans munskänk war Nehemia, Neh. 2: 1.

Arthemas, en ibland de trogna, Tit. 3: 12.

Arvad, en stad, Hes. 27: 11.

Arvadi, Canaans son, 1 Mos. 10: 18. 1 Chrön. 1: 16.

Aruboth, en stad i Judeen, 1 Kon. 4: 10.

Aruma, en stad icke långt ifrån Sichem, Dom. 9: 41.

Arza, en fogde, 1 Kon. 16: 9.

Asa; se Assa.

Asahel, Joabs broder, blifwer dräpen af Abner, 2 Sam. 2: 23. — En Levit i Josaphats tid, 2 Chrön. 17: 8. — En skaffare öfwer offerkistorna i templet i konung Hiskia tid, 2 Chrön. 31: 13. Jonathans fader, Esra 10: 15.

Asaja, konung Josia tjenare, 2 Kon. 22: 12. — En förste af Simeon, 1 Chrön. 4: 36. — Haggija son af Levi, 1 Chrön. 6: 30. — Siloni son, 1 Chrön. 9: 5. — Merari son, 1 Chrön. 15: 6, 11.

Asan, Leviternas stad i Juda, Jos. 15: 42. 1 Sam. 30: 30. 1 Chrön. 6: 30, 59. — Äfwen en stad i Simeons slägte, Jos. 19: 7. 1 Chrön. 4: 32.

Asanja, Jesua Levitens fader, Neh. 10: 9.

Asaph; se Assaph.

Asareel, en fångare i templet, 1 Chrön. 25: 18. — En ibland Bani barn, Esra 10: 41. — En Jehaleleels son, 1 Chrön. 4: 16.

Asarela, en af Assaphs slägte, 1 Chrön. 25: 2.

Asaria, Herren hjelper; Amazia son, konung i Juda, blef spitelsk allt intill döden, 2 Kon. 15: 1, 5, 7. 2 Chrön. 26: 20. Efter honom blifwer Jotham konung, 2 Kon. 15: 7, 32. 1 Chrön. 3: 12. 2 Chrön. 27: 1, 2. Han kallas ock Usia, 26. Eller Osia, Matth. 1: 8, 9.

Asaria, propheten, Obeds son, blifwer sänd till konung Asa att trösta honom, 2 Chrön. 15: 1.

Asaria, presten Sadoks son, 1 Kon. 4: 2.

Äfwen en Daniels stallbroder, som ock hette Abednego.

Asas, Rubenit, 1 Chrön. 5: 8.

Asasia, en Levit, 2 Chrön. 31: 13.

Asbea, 1 Chrön. 4: 21.

Asbel, Benjamins son, 1 Mos. 46: 21. 4 Mos. 26: 38. 1 Chrön. 8: 1.

Asbuk, Nehemie fader, Neh. 3: 16.

Ascenas, Gomers son, 1 Mos. 10: 3. 1 Chrön. 1:  6. Ett land, Jer. 51: 27.

Asdod, en stad emellan Ascalon och Joppe, Jos. 11: 22; cap. 15: 46. 1 Sam. 5: 1. 2 Chrön. 26: 6. Es. 20: 1. Jer. 25: 20. Kallas Azot, Ap.G. 8: 40.

Aseka, en Amoriters stad, Jos. 10: 10. 1 Sam. 17: 1. 2 Chrön. 11: 9. Neh. 11: 30.

Asel, den stenen, 1 Sam. 20: 19.

Aser; se Asser.

Asgad, en Israelit efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 12. Neh. 7: 17.

Ashur, Hezrons son, 1 Chrön. 2: 24.

Asiel, en af Simeons slägte, 1 Chrön. 4: 35.

Asien, en af de fem werldsdelarne; den sydwestra delen deraf. I detta Asien wardt Guds ord predikadt, Ap.G. 19: 10.

Asima, de Hematheers afgud i Samarien, 2 Kon. 17: 30.

Asisa, Sattu son af Simeons slägte, Esra 10: 27.

Askelon, en af de Philisteers stad, Dom. 1: 18. 1 Sam. 6: 17. 2 Sam. 1: 20. Jer. 25: 20. Amos 1: 8.

Asmaveth, 2 Sam. 23: 31. Esra 2: 24. Neh. 12: 29.

Asna, en stad i Juda, Jos. 15: 43. — En man, Esra 2: 50.

Asnappar, konung Esarhaddons embetsman, Esra 4: 10.

Asnath, Josephs hustru, 1 Mos. 41: 50. Föder honom twå söner, Manasse och Ephraim, 1 Mos. 41: 51, 52; cap. 46: 20.

AsnothThabor, en stad wid Naphthali gränsor, Jos. 19: 34.

Asor, Elliachims son, Matth. 1: 13.

Aspatha, Hamans son, Esth. 9: 7.

Aspenas, NebucadNezars kamererare, Dan. 1: 3.

Asriel, Gileads son, 4 Mos. 26: 31. Jos. 17: 2.

Asrikam, en Levit, Neh. 11: 15. — Konung Ahas husförste, 2 Chrön. 28: 7. — Äfwen Nearia son, 1 Chrön. 3: 23. En Benjamit, 1 Chrön. 8: 38; cap. 9: 44.

Assa, Asa, Elkana son, af Levi stam, 1 Chrön. 9: 16; cap. 20. Abiams son, cap. 3: 10. En from konung, regerade uti Juda 41 år; förstörer afgudar, 1 Kon. 15: 8, 10, 12. Afsätter sin moder och förstör hennes afgudabeläte, v. 13. 1 Chrön. 15: 16. Söker hjelp hos de Syrer, v. 18. I sin krankhet söker han läkare, och icke Herran, 2 Chrön. 16: 12. blifwer död, 1 Kon. 15: 24. 2 Chrön. 16: 13. Efter honom blef hans son Josaphath konung i Juda, 1 Chrön. 3: 10.

Äfwen en stad, 1 Chrön. 7: 28.

Assan, Palthiels fader, af Isaschar, 4 Mos. 34: 26.

Assaph eller Asaph, församlare; konung Davids namnkunnige sångare, 1 Chrön. 6: 39; cap. 16: 5. Sichri fader, 1 Chrön. 9: 15. Konung Arthasastas skogshöfwitsman, Neh. 2: 8. Assaph hade en son, som i konung Hiskia tid war kansler, 2 Kon. 18: 18. Es. 36: 3.

Assarhaddon; se Esarhaddon.

Asser, Jacobs son, af Silpa, 1 Mos. 30: 13. 4 Mos. 1: 13. 5 Mos. 27: 13. Jos. 17: 7. Dom. 1: 31. 1 Kon. 4: 16. 1 Chrön. 6: 62. 2 Chrön. 30: 11.

Assir, Korahs son, af Levi slägte, 2 Mos. 6: 24.

Asson, en stad wid hafwet, som eljest kallas Apollonia, Ap.G. 20: 13; cap. 27: 13.

Assur, Sems son, Noah sons: han begynte det Assyriska konungariket, 1 Mos. 10: 22. 1 Chrön. 1: 17. Assur war Guds wredes ris, Es. 7: 18; cap. 10: 5. Emot Assyrien blifwer propheteradt, 4 Mos. 24: 24. Es. 10: 5; cap. 14: 25; cap. 17: 12; cap. 30: 28, 31; cap. 31: 8.

De Assyrier öfwerwinna Samarien, och bortföra dess inbyggare, 2 Kon. 15: 29; cap. 16: 5; cap. 17: 1, [et]c. Och intaga i Juda alla fasta städer, 2 Kon. cap. 18. 2 Chrön. cap. 32. Hes. 36: 1, 2. Warda af Herrans engel till 185,000 ihjälslagne på en natt i sitt läger, 2 Kon. 19: 35. 2 Chrön. 32: 21. Es. 37: 36.

Assur, Hanania prophetens fader, Jer. 28: 1.

En annan, Jaasanja fader, Hes. 11: 1.

Assuri, en stad i Judeen, 2 Sam. 2: 9.

Assurim, Dedans son, 1 Mos. 25: 3.

Astaroth, en Moabiters stad, 1 Mos. 14: 5. 5 Mos. 1: 4. Jos. 9: 10. — En afgud, Dom. 2: 13; cap. 10: 6. 1 Sam. 7: 3; cap. 12: 10. cap. 31: 10. Astoreth, 1 Kon. 11: 5. 2 Kon. 23: 13.

Asuba, Josaphats moder, 1 Kon. 22: 42; 2 Chrön. 20: 31. Calebs hustru, 1 Chrön. 2: 18.

Asyncritus, en af de christna i Rom, Rom. 16: 14.

Asvath, af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 33.

Atach, en stad i Juda, 1 Sam. 30: 30.

Atad, törnbuske, 1 Mos. 50: 10. En plan wid Jordan.

Atarah, krona; Jerameels hustru 1 Chrön. 2: 26.

AtarothAddar, en stad i Ephraim, Jos. 16: 5.

Ataroth, Gadditers stad, 4 Mos. 32: 3.

Ater, en Israelit efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 16. Neh. 7: 21.

Athalja, Amri dotter, Jorams Juda konungs ogudaktiga hustru, 2 Kon. 8: 26. Han utrotar nästan hela konung Davids slägt, cap. 11: 1. Regerar 6 år i Juda, 2 Chrön. 22: 12. Warder dräpen, 2 Kon. 11: 16, 20. 2 Chrön. 23: 15. — En annan af Jerobeams barn, 1 Chrön. 8: 26, 27.

Athen, en widtberömd stad i Attica i Grekland: dess inbyggare stodo efter att höra något nytt, Ap.G. 17: 21.

Athlai, en Israelit, efter det Babyloniska fängelset, Esra 10: 28.

Athniel, tager Achsa, Calebs sin faders broders dotter till hustru, Jos. 15: 17. Dom. 1: 13. Han blifwer domare i Israel i 40 år, Dom. 3: 9–11.

Attai, en krigsman af Gads slägte, 1 Chrön. 12: 11. Konung Rehabeams son, 2 Chrön. 11: 20. Jarha son, 1 Chrön. 2: 35, 36.

Attalia, en stad, Ap.G. 14: 25.

Augustus, kejsare i Rom; han beskattade hela werlden, Luc. 2: 1. Christus föddes under honom.

Ava, en stad som konungen i Assyrien hade förstört, 2 Kon. 17: 24, 31. Skrifwes ock Iva.

Aven, orättfärdighet, höjder, Os. 10: 8. Aven hotas, Hes. 30: 17.

Avens inwånare, Amos 1: 5.

Avim, Jos. 18: 23.

Avith, syndaktig; en stad i Edoms land, 1 Mos. 36: 35. 1 Chrön. 1: 46.

Azal, förmenas wara ett berg wid Jerusalem, Zach. 14: 5.

Azalja, Saphans fader, 2 Kon. 22: 3.

Azaria, konungen; se Asaria.

Azel, Elasa son, 1 Chrön. 8: 37, 38.

Azem, ben; en stad i Juda, Jos. 15: 29. — En i Simeons del, Jos. 19: 3. Warder Ezem kallad, 1 Chrön. 4: 29.

Azmon, 4 Mos. 34: 4. Jos. 15: 4.

Azot, Ap.G. 8: 40. Se Asdod.

B.

Baal, herre; de Sidoniers och Samariters afgud, 1 Kon. 16: 31. På Baals högar offra Balak och Bileam, 4 Mos. 23: 2. Baals altare och lund förstördes af Gideon, Dom. 6: 25. Af Josia, 2 Kon. 23: 15. Baals prester warda ihjälslagne af propheten Elia, 1 Kon. 18: 40. Af Jehu, 2 Kon. 10: 25. Baals presters sedwänja, 1 Kon. 18: 26, 27.

Baala, drottning; en stad i Juda, som eljest kallades KirjathJearim, Jos. 15: 9, 29.

BaalathBer, en stad i Simeons slägte, Jos. 19: 8. Baalath, en stad som Salomo bygde, 1 Kon. 9: 18.

BaalBerith, förbundsherre; Sichems afgud, Dom. 8: 33; cap. 9: 4, 27.

BaalGad; en stad nedan wid Hermons berg, Jos. 11: 17.

BaalHamon; konung Salomos wingård, Högaw. 8: 11.

BaalHanan, nådig herre; Achbors son, konungens, i Edom, 1 Mos. 36: 39. 1 Chrön. 1: 49. Äfwen en öfwer Davids oljegårdar, 1 Chrön. 27: 28.

BaalHazor, 2 Sam. 13: 23.

BaalHermon; ett berg, Dom. 3: 3.

Baalim; herrar, afgudar, Dom. 2: 11; cap. 8: 33. 1 Sam. 7: 4.

Baalis; Ammons barns konung, Jer. 40: 14.

BaalMeon, eller BethBaalMeon; en stad i de Amoreers land, 4 Mos. 32: 38. Jos. 13: 17. 1 Chrön. 5: 8. Hes. 25: 9.

BaalPeor, Peors herre; skamlöst beläte, naken afgud hos de Moabiter och Midianiter, 4 Mos. 25: 5. 5 Mos. 4: 3. Jos. 22: 17. Ps. 106: 28. Os. 9: 10. 4 Mos. 25: 18; cap. 31: 16.

BaalPerazim; en stad i Benjamin, 2 Sam. 5: 20. 1 Chrön. 14: 11.

BaalSalisa; en stad wid Juda gränser, 2 Kon. 4: 42.

BaalThamar, palmrik ort; en ort wid Gibea, Dom. 20: 33.

BaalSebub, slagherre; afgud i Ekron, 2 Kon. 1: 2, 3, 6. Skrifwes i Nya Testamentet Beelzebub, den öfwerste djefwulen, Matth. 12: 24. Marc. 3: 22. Luc. 11: 15.

BaalZephon; en ort i Egypten, 2 Mos. 14: 2. 4 Mos. 33: 7.

Baana, han och Rechab, twå höfwitsmän, stucko ihjäl sin herre i hans hus, och blifwa hängda, 2 Sam. 4: 5, 12. Äfwen en af Salomos embetsmän, 1 Kon. 4: 12. Äfwen en annan efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 2; Neh. 8: 7.

Babel, förwirring; blifwer bygdt af Nimrod uti hans rikes begynnelse, 1 Mos. 10: 10. Om Babylons torn, 1 Mos. 11: 3. Uti Babel blifwer all lands tungomål förbistradt; och deraf kallades staden Babel, 1 Mos. 11: 8, 9. De Babyloniers afgud war SuccothBenoth, 2 Kon. 17: 30.

Babyloniska fängelset: derom warder propheteradt, 3 Mos. 26: 31. 5 Mos. 4: 26; cap. 28: 36, 49. 2 Kon. 20: 17. Es. 5: 13, 29. Jer. 13: 19, 24; cap. 16: 9; cap. 20: 4, 6; cap. 25: 8, 9; cap. 27: 6, [et]c. Hes. 7: 1, [et]c.; cap. 12; cap. 22: 4, 5. Micha 3: 12; cap. 4: 10. Hab. 1: 6. Dessa prophetior warda fullkomnade, 2 Kon. 24 och 25 cap. 2 Chrön. cap. 36.

Om förlossningen ifrån Babel propheteras, 3 Mos. 26: 42. 5 Mos. 4: 29. 1 Kon. 8: 33. 2 Chrön. 6: 24, 37. Es. 14: 1; cap. 40: 1; cap. 48: 20. Jer. 12: 15; cap. 16: 15; cap. 24: 5; cap. 25: 12; cap. 29: 10; cap. 30; cap. 31: 9; cap. 32: 37; cap. 46: 27. Dessa prophetior warda efter 70 år fullkomnade, Jer. 25: 12. Esra 1, 2 cap.

Orsaken till fängelset, 2 Kon. 17: 7, [et]c. Jer. 11: 9, [et]c.; cap. 32: 29, [et]c.

Emot Babylon warder propheteradt, Ps. 137: 8. Es. 13: 1; cap. 14: 2, 4; cap. 21: 2, Es. 21: 9; cap. 47. Jer. 25: 12; cap. 50 och 51. Uppb. 14: 8; cap. 16: 19; cap. 18: 1.

Ifrån Babylon och all ogudaktighet skall man fly, Es. 52: 11. Jer. 51: 45, 46. 2 Cor. 6: 17. Uppb. 18: 5.

Ett annat Babylon (i Egypten), 1 Pet. 5: 13.

Baara; Saharaims hustru, 1 Chrön. 8: 8.

Baaseja; Malchija son, af Levi slägte, 1 Chrön. 6: 40.

BaelJaba; Davids son, 1 Chrön. 14: 7.

Baena, Helebs fader, 2 Sam. 23: 29.

Baesa; en ogudaktig konung i Israel, strider emot Asa Juda konung, 1 Kon. 15: 17. Blifwer död, och hans son Ela konung i hans stad, 1 Kon. 16: 6. Baesa hela slägt blifwer utrotad, 1 Kon. 16: 11. Efter de ord som Jehu talat hade, 1 Kon. 16: 1, 3, 4, [et]c.

Baharumit, en af Davids hjeltar, 1 Chrön. 11: 33.

Bahurim; en stad i Benjamin, 2 Sam. 3: 16. Uti den staden bodde Simei. cap. 16: 5; cap. 17: 18.

Baith, hus; de Moabiters stad, Esra 15: 2.

Bakbakkar; en timmerman i Jerusalem, 1 Chrön. 9: 15.

Bakbukia; en Levit, Neh. 11: 17.

Bakbuk; en af Nethinim, Esra 2: 51. Neh. 7: 53.

Bala; en stad i Simeons slägte, Jos. 19: 3. Som kallas Bilha, 1 Chrön. 4: 29.

Balaam; se Bileam.

Baladan, 2 Kon. 20: 12. Es. 39: 1. Se Merodach.

Balak; Zipors son, de Moabiters konung, sänder bud till att låta kalla Bileam, 4 Mos. 22: 2; cap. 23: 1. Jos. 24: 9. Dom. 11: 25. Micha 6: 5. Uppb. 2: 14.

Bamoth, höjder; en ort i de Moabiters land, 4 Mos. 21: 20.

BamothBaal; Rubens barns stad, Jos. 13: 17.

Bani; en Gaddit, Davids hjelte, 2 Sam. 23: 36. Äfwen en Levit, 1 Chrön. 6: 46. En annan, 1 Chrön. 9: 4. Esra 2: 10. Neh. 8: 7.

Baracha; se Beracha.

Baracheel; Elihu fader, Job 32: 2.

Barachias, Berechia, Herren hafwer wälsignat; Zacharie fader, Zach. 1: 1. Öfwersteprestens, Matth. 23: 35. Asaphs fader, 1 Chrön. 6: 39. Äfwen en dörrwaktare wid Herrans förbunds ark, cap. 15: 23.

Barak och Debora frälsa Israels folk, Dom. 4: 6, [et]c. Deras lofsång, Dom. 5: 1. Ebr. 11: 32.

Bared: en ort i öknen Zur, 1 Mos. 16: 14.

Bariah; Semaja son, 1 Chrön. 3: 22.

BarJehu, Jehu son, en Judisk trollkarl, warder slagen med blindhet, Ap.G. 13: 6, 11. Kallas ock Elymas, v. 8.

Barkos; En af Nethinim, Esra 2: 53.

Barnabas, tröstens eller förmaningens son; sålde sin åker och bar wärdet till apostlarnas fötter, Ap.G. 4: 37. Han ledsagar Paulus till apostlarna, Ap.G. 9: 27. Warder sänd till Antiochien, Ap.G. 11: 22. Kommer till Jerusalem igen, cap. 12: 25. Hafwer en träta med Paulus, cap. 15: 39. Blifwer förförd till skrymteri af Petri exempel, Gal. 2: 13.

Barabbas; en mördare, warder lösgifwen, Matth. 27: 26. Marc. 15: 15. Luc. 23: 25. Joh. 18: 40. Ap.G. 3: 14.

Barsabas; kallas ock Joseph: sättes i wal med, Matthia att blifwa apostel, Ap.G. 1: 23.

Barsillai; försörjer konung David med spisning, då han flydde för Absalom, 2 Sam. 17: 27. Och ledsagar David till Jordan, 2 Sam. 19: 31. David befaller, att Barsillai barn skulle göras det godt är, 1 Kon. 2: 7.

Barsillai, en Gileadit, hans barn, efter de icke kunna uppwisa sin slägts register, blifwa afwiste ifrån presterskapet, Esra 2: 61, 62. Neh. 7: 63.

Bartolomeus; en apostel, Matth. 10: 3. Marc. 3: 18. Luc. 6: 14.

Bartimeus, Timei son; en blind tiggare, får sin syn igen, Marc. 10: 46. Luc. 18: 35.

Baruch, wälsignad; Nerie son, Jeremie tjenare, Jer. 32: 12. Skref efter Jeremie ord en bok, som blef uppbränd, Jer. 36: 4. Han skref en annan, som blef uppläst för folket, Jer. 45: 1.

Basan, fet och frodig; ett land som warder gifwet den halfwa slägten Manasse, 5 Mos. 3: 12. Dess konung kallades Og, cap. 3: 3. Ps. 136: 20. Om det landet talas, Jer. 50: 19. Hes. 27: 6. Micha 7: 14.

Basek, blixt; se Besek.

Basilisk; en giftig orm, Es. 11: 8; cap. 59: 5. Jer. 8: 17.

Basmath; Salomos dotter, och Ahimaaz hustru, 1 Kon. 4: 15. Äfwen Esaus hustru, 1 Mos. 26: 34.

BathSeba, eds dotter; Uria hustru: David besofwer henne, 2 Sam. 11: 4, 27. Barnet som föddes, blifwer krankt och dör, cap. 12: 15, 18. Blifwer Davids hustru, och föder honom Salomo, cap. 12: 24. 1 Chrön. 3: 5.

BathSua, 1 Chrön. 3: 5; densamma som BathSeba.

Bavai; Henadads son, Neh. 3: 18.

Bazka, eller Bazeka; se Bozka.

Bazluth; en Israelit efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 52. Neh. 7: 54.

Bazra; se Bozra.

Bealoth; en stad i Juda, Jos. 15: 24.

Bebai, Esra 2: 11.

Becher; Benjamins son, 1 Mos. 46: 21. 1 Chrön. 7: 6. Äfwen Ephraims andre son, 4 Mos. 26: 35.

Bechorath; Aphia förstfödde son, 1 Sam. 9: 1.

Bedad; Hadads fader, konungens i Edom, 1 Mos. 36: 35. 1 Chrön. 1: 46.

Bedan; Ulams son, af Manasse slägte, 1 Sam. 12: 11. 1 Chrön. 7: 17.

Bedellion, ett slags kåda, 1 Mos. 2: 12. 4 Mos. 11: 7.

Bedja; en Israelit, Esra 10: 35.

Beelzebub; se BaalSebub.

Beera; en förste ibland Rubens barn, 1 Chrön. 5: 6. Äfwen en höfwitsman ibland Manasse, 1 Chrön. 7: 37.

Beeroth, brunnar; en ort i öknen, 5 Mos. 10: 6. Äfwen Leviternas stad, Jos. 9: 17. I Benjamins land, cap. 18: 25. 2 Sam. 4: 2. Hwaraf komma de Beerothiter. 2 Sam. 4: 2; cap. 23: 37. Esra 2: 25.

Beerseba; se Bersaba.

Beestera; En de Leviters stad i Manasse slägte, Jos. 21: 27.

Behemoth, ett ofantligt djur, warder beskrifwet i Job 40: 10; sannolikt flodhästen.

Bela; en konung i Edom, 1 Mos. 36: 32. Äfwen Benjamins förste son, 1 Mos. 46: 21. 4 Mos. 26: 38. 1 Chrön. 7: 6. — En stad, heter ock Zoar, 1 Mos. 14: 2, 8.

Belial, ondska, onyttig; satans namn, 5 Mos. 13: 13. 2 Sam. 22: 5. 2 Cor. 6: 15.

Belial och Christus komma intet öfwerens, 2 Cor. 6: 15.

Belials barn, 5 Mos. 13: 13. Dom. 19: 22.

Belials ord, 5 Mos. 15: 9.

Beltesazar; så kallades Daniel i Chaldeen, Dan. 1: 7.

Belsazar, en konung i Babel, som ser en hand skrifwa på wäggen, Dan. 5: 5. Blifwer ihjälslagen; och hans rike ärfwes af Darius af Meden, cap. 5: 30, 31.

Benaja; en öfwer Crethi och Plethi, 2 Sam. 20: 23. Han blef sedan Salomos krigsöfwerste, och drap Joab och Simei. 1 Kon. 2: 34, 35, 46.

BeneBarak, Jos. 19: 45.

Bene Jaakan; ett af Israels barns läger, 4 Mos. 33: 31, 32.

Benhadad; Tadrimmons son, håller förbund med konung Asa, 1 Kon. 15: 20. Han belägrar Samarien, och är drucken i sitt tjäll, 1 Kon. 20: 1, 16. 2 Kon. 6: 24. Blifwer krank och dör, 2 Kon. 8: 7, 10. Benhadad, Hasaels son, konungen i Syrien, 2 Kon. 13: 25. Han plågar Israel, 2 Kon. 13: 3.

Benhail, stark son; en förste i konung Josaphats hof, 2 Chrön. 17: 7.

Benhanan, nådesson; Simeons son, 1 Chrön. 1: 20.

Benjamin, högra hands son; Jacobs son, blifwer född, 1 Mos. 35: 16. Reser in i Egypten, 1 Mos. 43: 15. Hans efterkommande, 1 Mos. 46: 21. 1 Chrön. 7: 6. Wälsignelse, 1 Mos. 49: 27. Arfdel, Jos. 18: 11.

Benjamiter bedrifwa skändelig otukt med en Levits hustru, Dom. 19: 25. Och blifwa straffade, Dom. 20: 4. Förblifwa wid Juda stam och rike, 1 Kon. 12: 21.

Beninu; en Levit, Neh. 10: 13.

Benoni, smärtas son, 1 Mos. 35: 18.

Benoth; en af de Babyloniska afgudar, 2 Kon. 17: 30; se SuccothBenoth.

BenSoheth; Jisei son, af Juda, 1 Chrön. 4: 20.

Beon; en stad i Gilead, 4 Mos. 32: 3.

Beor; Bela fader, 1 Mos. 36: 32. 1 Chrön. 1: 43. Äfwen Bileams fader, 4 Mos. 22: 5. 5 Mos. 23: 4. Jos. 13: 22.

Ber, brunn, Dom. 9: 21.

Bera, 1 Mos. 14: 2. En konung i Sodom.

Beracha, en hjelte af Sauls slägte, 1 Chrön. 12: 3.

Beraja; Simi son af Benjamin, 1 Chrön. 8: 21.

Berechia, se Barachias.

Bered; en af Ephraims slägte, 1 Chrön. 7: 20.

Beri; Zopha son af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 36. En Hethiter, Esau swärfader, 1 Mos. 26: 34.

Beria; se Bria.

Berith, förbund; afgud i Sichem, Dom. 9: 4, 46.

Bernice, segersam; Aristobuli dotter, konung Agrippe syster, Ap.G. 25: 13; cap. 26: 30.

Berodach, den oskyldigas son, 2 Kon. 20: 12. Se Merodach.

Berea; en stad i Macedonien, Ap.G. 17: 10. De Bereensers beröm, Ap.G. 17: 11.

Berotha, Berothai; en stad i Syrien, 2 Sam. 8: 8. Hes. 47: 16.

Bersaba, Beerseba, edbrunn; hwarest Abraham och Abimelech swärja, och göra med hwarandra förbund, 1 Mos. 21: 14. Jos. 15: 28. Dom. 20: 1. 1 Sam. 3: 20. 1 Kon. 4: 25. 1 Chrön. 5: 28.

Besai; en af Nethinim, Esra 2: 17. Neh. 7: 23.

Besek, blixt; en stad i Canaan, konung Adoni säte, Dom. 1: 4. 1 Sam. 11: 8.

Besodeja; Mesullams fader, Neh. 3: 6.

Besor; en flod, 1 Sam. 30: 9.

Bethah; en stad, 2 Sam. 8: 8.

Beten, buk; en stad i Assers slägte, Jos. 19: 25.

Bethabara, genomgång; ett watten eller öfwerfart och färjestad wid Jordan, hwarest Johannes döpte, Joh. 1: 28.

BechAnath, eländes hus; en stad i Naphthali slägte, Jos. 19: 38. Dom. 1: 33.

Bethania; en ort i Juda stam: Martha och Maria hade der sina hemwist, der Christus uppwäckte Lazarus, Joh. 11: 1, 18. Der han ock fick mat med Lazarus, och Martha tjente honom, Joh. 12: 2. Härifrån uppfor han till himlen, Luc. 24: 50.

BethAnoth; en stad i Juda, Jos. 15: 59.

BethAraba, öde hus; Juda stams gräns, Jos. 15: 6. Äfwen en stad i Benjamin, Jos. 18: 22.

BethHaran; de Amoriters stad, som Gads barn intogo, 4 Mos. 32: 36. BethHaram, Jos. 13: 27.

BethAsmavet. Neh. 7: 28.

BethAven, Ephraims stad, Jos. 7: 2; cap. 18: 12. 1 Sam. 13: 5. Os. 4: 15; cap. 5: 8; cap. 10: 5.

BethBara; en stad wid Jordan, Dom. 7: 24.

BethBirei; Simeons stad, 1 Chrön. 4: 31.

BethCherem, wingårdshus, Benjamins stad, Jer. 6: 1.

BethDagon; en stad i Juda, Jos. 15: 41. En annan, i Assers slägte, Jos. 19: 27.

BethDiblathaim, fikonhus; en stad i Moab, Jer. 48: 22.

BethEl, Guds hus; en gränsstad emellan de Benjamiter och Ephraimiter, kallas Lus, 1 Mos. 28: 19. Dom. 1: 23. Blifwer intagen af Josephs barn, Dom. 1: 22, 23. I BethEl warder Gud dyrkad, 1 Sam. 10: 3. 1 Kon. 12: 30, 32. I BethEl frågade Israel Gud, när de skulle strida emot de Benjamiter, Dom. 20: 18.

BethEmek; Assers gräns, Jos. 19: 27.

Bethesda, nådehus; en dam i Jerusalem; Joh. 5: 2.

BethGader; en stad wid BethLehem, 1 Chrön. 2: 51.

BethGamul; en stad i Moab, Jer. 48: 23.

BethHogla; en stad wid Juda och Benjamins gränser, Jos. 15: 6; cap. 18: 19.

BethHanan; en stad i Dans slägte, 1 Kon. 4: 9.

BethHoron, hus i skrefwor och hål; twå stora städer i Ephraim, Jos. 10: 10. 1 Sam. 13: 18. 1 Chrön. 6: 68.

BethJesimoth, ödehus, de ensammas hus; Moabs stad, icke långt ifrån Jordan, Jos. 13: 20. 4 Mos. 33: 49. Hes. 25: 9.

BethLebaoth. Jos. 19: 6.

BethLehem, brödhus; twenne städer med detta namn; den ena i Sebulon, Jos. 19: 15. Den andra i Juda, som ock kallas Ephrata, 1 Mos. 35: 19. Hit resa Joseph och Maria att låta beskatta sig, Luc. 2: 4. Christus blifwer i detta BethLehem född, Micha 5: 2. Matth. 2: 1, 6. Luc. 2: 4, 6. Joh. 7: 42.

BethMaacha; en stad i Naphthali, 2 Sam. 20: 14, 15. 1 Kon. 15: 20.

BethMarkaboth; en stad i Simeons slägte, Jos. 19: 5. 1 Chrön. 4: 31.

BethMeon; en stad i Gad, Jer. 48: 23.

BethNimra; Gads stad, 4 Mos. 32: 36. Jos. 13: 27.

BethPalet; en stad i Juda, Jos. 15: 27. BethPhalet, Neh. 11: 26.

BethPazzez; en stad i Isaschars slägte, Jos. 19: 21.

BethPeor, Peors hus; en ort i Rubens slägte, hwarest tillförene afguden Peor hade stått, Jos. 13: 20.

Bethphage, fikons hus; en by wid oljoberget, Matth. 21: 1. Luc. 19: 29.

BethRapha; Esthons son af Juda slägte, 1 Chrön. 4: 12.

BethRehob; en stad i Dan, Dom. 18: 28.

BethRechab; en af Calebs slägte, 1 Chrön. 2: 55.

Bethsaida; Petri, Andree och Philippi födelsestad, Joh. 1: 44; cap. 12: 21. Warder af Christo bestraffad, Matth. 11: 21. Luc. 10: 13. Christus hafwer gjort i Bethsaida stora underwerk, Marc. 6; cap. 8. Luc. 9.

Bethsam, Bethsean; Manasse stad, Jos. 17: 11. Dom. 1: 27. 1 Sam. 31: 10. 2 Sam. 21: 12. 1 Kon. 4: 12. 1 Chrön. 7: 29.

BethSemes, solens hus: en stad i Juda, Jos. 15: 10. 1 Sam. 6: 9. 1 Kon. 4: 9. 2 Kon. 14: 11. 2 Chrön. 25: 21.

Bechsemiter blifwa hårdt straffade, derföre att somlige ringa aktade Herrans ark, och warda ihjälslagne af Herran till 50,070, 1 Sam. 6: 19.

BethSitta; Manasse stad, Dom. 7: 22.

BethTappuah, äppelhus; Juda stad, Jos. 15: 53.

Bethuel; Nachors son, 1 Mos. 24: 15. Rebeckas fader, 1 Mos. 22: 23.

BethZur, stark borg; en stad i Juda, Jos. 15: 58. 1 Chrön. 2: 45. 2 Chrön. 11: 7. Neh. 3: 16.

Betonim, Jos. 13: 26.

Bezaleel, Herrans skugga; ett konstskicklig man af Juda stam, som arbetade på tabernaklet, 2 Mos. 31: 2; cap. 36: 1, 2. En annan, efter det Babyloniska fängelset, Esra 10: 30.

Bezer, fäste; Zophas son af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 37. Äfwen en fast ort i Moab, 5 Mos. 4: 43. Jos. 20: 8.

Bichri, förstling; Seba fader, 2 Sam. 20: 13.

Bidkar; en stridbar hielte, 2 Kon. 9: 25. Jehu befaller honom kasta Achabs kropp på Naboths åker.

Bigtha; Ahasveri kamererare, Esth. 1: 10.

Bigthan; warder upphängd, Esth. 2: 21, 23.

Bigvai; en Israelit, Esra 2: 14.

Bildad; en af Jobs wänner, Job 2: 11; cap. 8: 1; cap. 18: 1; cap. 25: 1.

Bileam; kallas eljest Balaam. War legd af Balak till att förbanna Israels barn, 4 Mos. 22: 5; cap. 23: 1.

Bileam måste efter Herrans ord wälsigna Israels barn, och icke förbanna, 4 Mos. 23: 16.

Bileams åsninna talar, 4 Mos. 22: 28. Bileam älskar orättfärdighetens wäg, 2 Pet. 2: 15. Uppb. 2: 14. Bileams prophetia om Christi rike, 4 Mos. 24: 15. Bileam warder ihjälslagen, 4 Mos. 31: 8. Jos. 13: 22. 2 Pet. 2: 15.

Bilga; twenne presters namn, 1 Chrön. 24: 14. Neh. 12: 5.

Bilgai; en prest efter det Babyloniska fängelset, Neh. 10: 8.

Bilha; Rachels tjenstepiga, föder Dan och Naphthali, 1 Mos. 30: 5–8.

Bilhan; Ezers son, 1 Mos. 36: 27. 1 Chrön. 1: 42. Äfwen Jediaels son af Benjamin, 1 Chrön. 7: 10.

Bilsan, Esra 2: 2. Neh. 7: 7.

Bimhal; Japhets efterkommande af Heber, 1 Chrön. 7: 33.

Binea; en af Sauls slägt, 1 Chrön. 8: 37; cap. 9: 43.

Binnui; några Israeliter efter det Babyloniska fängelset, Esra 10: 30. Neh. 3: 24.

Birsa; Gomorras konung, 1 Mos. 14: 2.

Birsavith. efterkommande af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 31.

Bisjothja; en stad i Juda, Jos. 15: 28.

Bislam; en öfwerste i Samarien, Esra 4: 7.

Bistha, en kamererare i konung Ahasveri hof, Esth. 1: 10.

Bithia; konung Pharaos dotter, 1 Chrön. 4: 18.

Bithron; en ort som ligger nära Jordan, 2 Sam. 2: 29.

Bithynien; ett landskap i Mindre Asien, Ap.G. 16: 7. 1 Pet. 1: 1.

Blastus; Herodis Agrippe kamererare, Ap.G. 12: 20.

Bnebarak; se Benebarak.

Boanerges, dunderbarn; Jacobs och Johannis namn, Marc. 3: 17.

Bnejaakan; se Benejaakan.

Boas, Boos, stark; Salmas son, tager Ruth till hustru, Ruth 2: 3, 4; cap. 4: 10, 13. 1 Chrön. 2: 12. Matth. 1: 5. Luc. 3: 32.

Bochim, sörjande; ett stad wid Gilgal, Dom. 2: 1. Orsaken till namnet, v. 5.

Bochru; Sauls slägt, 1 Chrön. 8: 38; cap. 9: 44.

Bohan, en Rubenit; Bohans sten, Jos. 15: 6 cap. 18: 17.

Borhasan; se Chorasan.

Borhasira; en ort i Judeen, 2 Sam. 3: 26

Bosor; Bileams fader, 2 Pet. 2: 15. Som i 4 Mos. 22: 5 kallas Beor.

Bozez; en brant klippa, 1 Sam. 14: 4.

Bozkath, Jos. 15: 39.

Bozra, wärn; en stad i Edom, 1 Mos. 36: 33 Es. 63: 1.

Braja; se Beraja.

Brya, Beria; en af Silpas söner, 1 Mos. 46: 17. Deraf komma de Beriiter, 4 Mos. 26: 44.

Brodach; se Berodach, 2 Kon. 20: 12.

Bukki; en furste i Dans slägte, 4 Mos. 34: 22. 1 Chrön. 6: 5.

Bukkija; en sångare i Guds hus, 1 Chrön. 25: 4.

Bul, frukts och inkomsters månad, 1 Kon. 6: 38. Motswarar till en del wår October. Se registret öfwer månaderna hos de Ebreer.

Buna; Jerahmeels son, 1 Chrön. 2: 25.

Bus; en ort i Kedars land, Jer. 25: 23. Hafwer namn af Nahors son Bus, 1 Mos. 22: 21. En af Gads slägte, 1 Chrön. 5: 14.

Busi; Hesekiels fader, Hes. 1: 3.

C.

Cabul, enligt Josephus misshaglig; en stad i Assers slägte, Jos. 19: 27. Hiram kallar ock de städer, som Salomo gaf honom, Cabuls land, 1 Kon. 9: 13.

Cain, undfången; den förstfödde Adams son, 1 Mos. 4: 1. War en åkerman, v. 2. Herren ser intet behagligen till hans offer, v. 4–6. Ebr. 11: 4. En arg man, 1 Mos. 4: 6. Han dräper sin broder Abel, cap. 4: 8. Matth. 23: 35. 1 Joh. 3: 12. Cains wäg, Jude Ep. 11. Cains tecken, 1 Mos. 4: 15.

Caiphas, öfwerstepresten, Matth. 26: 57, 63, 65. Marc. 14: 53. Luc. 3: 2. Joh. 18: 13, 14. Han gifwer Judarna råd emot Christum, Joh. 11: 49, 50. Och förbjuder apostlarne att predika, Ap.G. 4: 18.

Calah; en stad wid Ninive, 1 Mos. 10: 11.

Caleb; Jephunnes son, 4 Mos. 14: 6. Kallas ock Hezrons son, 1 Chrön. 2: 18. Blef utsänd att beskåda Canaans land, 4 Mos. 13: 7, 31. Och beprisar landet, 4 Mos. 14: 7, 24, 30, 38. Begär att få det landet Hebron, Jos. 14: 6, 9, 13; cap. 21: 12. Dom. 1: 20. Han kallas ock Chelubai, 1 Chrön. 2: 9.

Caleb Ephrata; se Ephrat.

Calne; en stad i Babylonien, 1 Mos. 10: 10. Om dess förstöring, Amos 6: 2. Heter ock Calno, Es. 10: 9.

Camarim; Baals tjenare, 2 Kon. 23: 5.

Camos; se Chemos.

Cana; en liten stad i Galileen, der Christus gjorde watten till win, Joh. 2: 1; cap. 4: 46.

Canaan, förtryckt, underkufwad: andre, köpman; Noahs sonson, 1 Mos. 10: 6. Blifwer af Noah förbannad, 1 Mos. 9: 25. Han intager och bygger sitt land, 1 Mos. 10: 15, [et]c.

De der bodde kallades Cananeer, 1 Mos. 15: 20, 21. Detta landet blifwer prisadt, 5 Mos. 1: 25; cap. 11: 10. Detta landet warder först lofwadt Abraham, 1 Mos. 12: 7; cap. 13: 15; cap. 15: 18; cap. 17: 8. Sedan, Isaac, cap. 26: 4. Jacob, cap. 35: 12. Israels barn, 2 Mos. 3: 8, 17. 3 Mos. 20: 24. 4 Mos. 26: 53. 5 Mos. 9: 6. Hwilket land de ock bekomma, Jos. 13: 7.

De Cananeer blifwa utdrifne; och hwarföre? 3 Mos. 18: 25. 5 Mos. 9: 4; cap. 18: 12.

Icke alla på en tid, utan småningom; och hwarföre? 2 Mos. 23: 29. 5 Mos. 7: 22. Dom. 2: 23; cap. 3: 1.

De Cananeer som icke omkommo, blefwo Israels konungar skattskyldige, 2 Chrön. 8: 7, 8.

Canaans lands gränser och landmärken, 1 Mos. 10: 19. 2 Mos. 23: 31. 4 Mos. 34.

Canaans lands utdelning, 4 Mos. 26: 52, [et]c.; cap. 33: 54; cap. 34: 7. Jos. 13: 1; cap. 14: 1; cap. 15: 1; cap. 16: 1; cap. 17: 1; cap. 18: 1; cap. 19. Hes. 47: 13, 21.

Canaans land kallas Guds boning, 2 Mos. 15: 13.

Cananeiska qwinnans dotter blifwer hulpen, Matth. 15: 28. Marc. 7: 29.

Candace, en drottning i Ethiopien, Ap.G. 8: 27.

Canne, ett land, Hes. 27: 23.

Capernaum, trösteort; en stad i Galileen wid hafwet, der Christus begynte predika, Matth. 4: 13, 17. Luc. 4: 31. Der gjorde han höfwitsmannens tjenare helbregda, Matth. 8: 13. Blifwer ock kallad Christi stad, Matth. 9: 1. Christus straffar dess otacksamhet, Matth. 11: 23. Luc. 10: 15. I Capernaum gjorde Christus många tecken, Matth. 11: 23.

Caphar Ammonai; se Chephar Ammonai

Caphira; se Cephira.

Caphthorim, Caphthor, ett hedniskt folk af Chus; somlige mena det wara samma som de Cappadocier, 1 Mos. 10: 14. — En stad, 5 Mos. 2: 23. Jer. 47: 4.

Cappadocia, en ort i Asien wid Armeniens gränser, Ap.G. 2: 9. 1 Pet. 1: 1.

Carmel eller Charmel, fruktbar; en stad och långt berg wid Tiberias haf. Jos. 15: 55. 2 Kon. 19: 23. Warder räknad under de tio städer i Juda, Jos. 15: 55. Assers arfwedel wid hafwet sträcker sig till Carmel; cap. 19: 26. Saul kommer till Carmel, 1 Sam. 15: 12. Nabal bodde wid Carmel, 1 Sam. 25: 2. Derföre kallas han en Carmelit, 2 Sam. 2: 2. Elias församlar alla Baals prester uppå Carmels berg, 1 Kon. 18: 19. Elias wistades ofta på Carmels berg, 1 Kon. 18: 42. 2 Kon. 2: 25; cap. 4: 25. Om Carmel talas, Högaw. 7: 5. Es. 33: 9; cap. 35: 2. Jer. 46: 18; cap. 50: 19. Amos 1: 2; cap. 9: 3. Nah. 1: 4.

Carpus, en trogen man i Troas, Pauli wärd, hos hwilken Paulus lemnade sin mantel, 2 Tim. 4: 13.

Casbi, Cosbi, bedrägeri; Zurs dotter, en Midianitisk furstinna, hwilken Pinehas stack ihjäl jemte hennes bolare, 4 Mos. 25: 15, 18.

Casiphja, en stad i Chaldeen, hwarest Nethinim, Leviternas tjenare, bodde, hwilka Esra tog till Guds hus tjenst, Esra 8: 17.

Casleu; se Chisleu.

Casluhim, den sjette Mizraims son, Hams sons, af hwilkens slägte Philistim och Caphthorim utkommo, 1 Mos. 10: 14. 1 Chrön. 1: 11, 12.

Cephar Ammonai, en stad i Benjamin, Jos. 18: 24.

Cephas, sten, Petri tillnamn, Joh. 1: 42. 1 Cor. 3: 22; cap. 9: 5; cap. 15: 5. Gal. 2: 9. Betyder detsamma som Petrus, Matth. 16: 18.

Cephira, en stad i Benjamin, Jos. 9: 17; cap. 18: 26. Esra 2: 25. Neh. 7: 29. Skrifwes och Chephira.

Cesarea Philippi, belägen wid Libanons berg, icke långt ifrån Jordans ursprung, utwidgad af Philippus Herodis son, och kejsar Tiberio till ära kallad Cesarea, är sedan kallad Neronia; hette tillförene Lesem, Jos. 19: 47. Här frågar Jesus sina lärjungar, hwem menniskones Son war, Matth. 16: 13. Marc. 8: 27.

Cesarea Stratonis, en annan stad i Judeen wid stora hafwet, som tillförene kallades Stratos torn, är kallad Cesarea efter konung Augustus, utaf Herodes Ascalonites, Antipatri son, som lät utwidga staden och bygga der ett dyrbart tempel, Ap.G. 8: 40; cap. 9: 30. Höfwitsmannen Cornelius bodde här, cap. 10: 1. Paulus kom till Cesarea, Ap.G. 18: 22; cap. 23: 23, 33; cap. 25: 1, 4. Philippus hade här sitt hus, cap. 21: 8, 9. Nämnes ock Ap.G. 25: 13.

Chabbon, en stad i Juda, Jos. 15: 40.

Chalcedonier, en ädelsten, Uppb. 21: 19.

Chalchol, Serahs fjerde son af Rubens slägte, en förståndig diktare, 1 Kon. 4: 31. 1 Chrön. 2: 6.

Chaldea, landskap i Asien, emellan Tigris och Euphrat, med dess omliggande länder. Haran dog i Ur i Chaldeen, 1 Mos. 11: 28.

Tharah följer sin son Abraham af Ur i Chaldeen, v. 31. Om detta landet talas, Neh. 9: 7. Hes. 11: 24; cap. 16: 29; cap. 23: 16.

Chaldeer belägra Jerusalem, och bekriga dess konung, 2 Kon. 25: 4, [et]c. propheterna hota med de Chaldeer, Jer. 21: 9; cap. 22: 25. Hes. 23: 15, 16. Prophetior emot de Chaldeer, Es. 43: 14; cap. 47: 1; cap. 48: 14. Jer. 50: 8, 10; cap. 25: 12; cap. 51: 24. Chaldeiska språket, Daniel underwisas i de Chaldeers skrift, Dan. 1: 4. Chaldeiskt språk, Dan. 2: 4.

Chalhose; se Cholhose.

Cham; se Ham.

Chambri; se Chabri.

Chamos; se Chemos.

Chanania, skaffare för templets offerkistor i konung Hiskie tid, 2 Chrön. 31: 13; cap. 35: 9. Äfwen, Leviternas öfwerste sångmästare, 1 Chrön. 15: 22; cap. 26: 29. Skrifwes Chenanja.

Charan; se Cheran.

Charcas, Ahasveri kamererare, Esth. 1: 10.

Charchemis, en stor och fast stad i Syrien wid Euphrat, der Josias warder skjuten af Necho, konungen i Egypten, 2 Chrön. 35: 20. Om denna staden talas, Es. 10: 9. Jer. 46: 2.

Charmi, winberg, Rubens fjerde son, af hwilken de Charmiter komma, 1 Mos. 46: 9. 2 Mos. 6: 14. 1 Chrön. 5: 3. 4 Mos. 26: 6. Achan war Charmi son, Jos. 7: 1.

Charran; se Haran.

Charsena, en furste wid konung Ahasveri hof. Esth. 1: 14.

Chebar, ett watten i Chaldeen, hwarest Hesekiel hade många syner, Hes. 1: 1, 3; cap. 10: 15; cap. 43: 3. De fångne Judar bodde wid detta wattnet, cap. 3: 15.

Chelal, en ibland dem, som woro i det Babyloniska fängelset, Esra 10: 30. Hade tagit främmande hustrur.

Chelub, Esri fader, öfwerstens öfwer Davids åkermän, 1 Chrön. 27: 26.

Chelubai, Hezrons son, som eljest kallas Caleb, 1 Chrön. 2: 9; cap. 4: 15.

Cheluhu, en Judisk man efter det Babyloniska fängelset, Esra 10: 35.

Chemos, 4 Mos. 21: 29. Dom. 11: 24. Jer. 48: 7. De Moabiters afgud; åt honom byggde konung Salomo en höjd, 1 Kon. 11: 7}. Hwilken sedan blef förstörd, 2 Kon. 23: 13, 14.

Chenaana, den falske propheten Zedekie fader, 1 Kon. 22: 11, 24. Äfwen Bilhas son, 1 Chrön. 7: 10.

Chenani, en Levit i Jerusalem, efter det Babyloniska fängelset. Neh. 9: 4.

Chenanja, Leviternas öfwerste sångmästare, 1 Chrön. 15: 22; cap. 26: 29.

Chephira; se Cephira.

Cheran, Disans son, af de Horiter, 1 Mos. 36: 26.

Cherith, en bäck nedemot Jordan i Sebulons land, hwarest Elias sig efter Guds befallning uppehöll i den dyra tiden, 1 Kon. 17: 3. Förtorkades, v. 7.

Cherub, Cherubim, Englar: förwara wägen till lifsens träd, 1 Mos. 3: 24. Gud befaller göra twänne Cherubim, 2 Mos. 25: 18. Deras utseende och rum på nådastolen, v. 19, [et]c; cap. 36: 35; cap. 37: 7. 1 Kon. 6: 23, 29. Ebr. 9: 5. Der säges Gud sitta och bo, Ps. 18: 11. Ps. 80: 2. Ps. 99: 1. Es. 37: 16. Hesekiel ser Cherubim i syner, Hes. 10: 1, 2, [et]c; cap. 41: 18.

Cherub, en man i Jerusalem, Esra 2: 59. Neh. 7: 61.

Chesed, Nahors fjerde son, Abrahams broders, 1 Mos. 22: 22, 23.

Chesalon, en stad uppå ett berg ej långt ifrån Emaus i Juda slägte, Jos. 15: 10.

Chesib, en ort i Canaans land, hwarest Juda wistades, då Sua, hans hustru, födde Sela, 1 Mos. 38: 5.

Chesil, Jos. 15: 30.

Chesulloth, ett af Isaschars landamären, Jos. 19: 18.

Chidon, en plan emellan Hebron och Jerusalem, der Usa rörer arken, 1 Chrön. 13: 9. Kallades sedan Perez Usa, 2 Sam. 6: 8.

Chileab, Davids andre son med Abigail, 2 Sam. 3: 3.

Chilion, Elimelechs son, som reser med sin fader i den dyra tiden till de Moabiters land, och tager Arpa till hustru, Ruth 1: 2; cap. 4: 9.

Chilmad, en stad wid Assyrien, Hes. 27: 23.

Chimham, Barsillai, Gileaditens son, 2 Sam. 19: 37, 38. — En ort, Jer. 41: 17.

Chinnareth, harpa: Naphthali slägtes stad, Jos. 19: 35. 4 Mos. 34: 11. 5 Mos. 3: 17. Jos. 12: 3. 1 Kon. 15: 20. Se ock Cinereth.

Chislev, en månad hos Judarna, som nästan motswarar December hos oss, Zach. 7: 1. Se registret om månaderna.

Chislon, hopp; Elidads fader af Benjamins slägte, 4 Mos. 34: 21.

Chittim, tros wara de Romare af Javans barn, eller de Macedonier, 1 Mos. 10: 4. 1 Chrön. 1: 7. Bileam propheterar att de skola förderfwa Assur och Eber, 4 Mos. 24: 24. Så ock Tyrus, Es. 23: 1, 12. Antiochus Epiphanes, Dan. 11: 30. Om deras gudar, Jer. 2: 11. Af Chittims öar hade Tyrus sina kosteliga stolar, Hes. 27: 6.

Chloe, en trogen qwinna i Corintho, 1 Cor. 1: 11.

CholHose, Sallums fader, Neh. 3: 15. — En annan, Hasajas son, cap. 11: 5.

Chonia; se Jechonia.

ChorAsan, en stad i Juda, 1 Sam. 30: 30.

Chorazin, en stad i Galileen, Matth. 11: 21. Luc. 10: 13.

Christus, smord; Guds löfte om Christi tillkommelse och rike, till Adam och Eva, 1 Mos. 3: 15. Till Abraham, cap. 12: 3; cap. 22: 18. Isaac, cap. 26: 4. Jacob, cap. 28: 14. Mose, 5 Mos. 18: 15, 18. David, 2 Sam. 7: 13.

Prophetior om Christus: Jacobs, 1 Mos. 49: 10. Bileams, 4 Mos. 24: 17. Davids om Christi person och embete, Ps. 2: 6. Ps. 110: 1, [et]c. Ps. 138: 4. Lidande och herrlighet, Ps. 2: 8. Ps. 16: 2. Ps. 22: 2. Propheterna, Es. 2: 2; cap. 7: 14; cap. 9: 6; cap. 11: 1, 10; cap. 28: 16; cap. 40: 9; cap. 42: 1; cap. 46: 13; cap. 49: 1, 6, 10; cap. 50: 5; cap. 53; cap. 59: 20; cap. 60: 1; cap. 61: 1; cap. 62: 11; cap. 63: 1. Jer. 23: 5; cap. 30: 8; cap. 33: 15. Hes. 17: 22; cap. 34: 11, 15, 23; cap. 37: 24. Dan. 2: 44; cap. 7: 13; cap. 9: 24. Micha 5: 2. Hagg. 2: 8. Zach. 2: 10; cap. 3: 8; cap. 9: 9. Mal. 3: 1.

Förebilder till Christus, hans pina och död: Isaac, 1 Mos. 22: 9. Kopparormen, 4 Mos. 21: 8. Joh. 3: 14. Jonas i hwalfiskens buk, Jon. 2: 1. Matth. 16: 4. Luc. 11: 29.

Christus är sann Gud och Guds Son af ewighet, 1 Mos. 32: 28. Ps. 45: 7. Ords. 8: 22. Es. 9: 6. Jer. 31: 22. Micha 5: 2. Joh. 1: 1; cap. 8: 58; cap. 14: 9. Rom. 9: 5. 2 Cor. 5: 19. Phil. 2: 6. Col. 2: 9. Tit. 3: 4. 1 Joh. 5: 7. Ebr. 1: 2; cap. 13: 8, [et]c. Uppb. 1: 5, 8, 11, 17.

Är Guds faders, ende, ewige och enfödde Son; hwilket wittnar Guds Faders egen röst wid Jordan, Matth. 3: 17. Marc. 1: 11. Christi förklaring, Matth. 17: 5. Marc. 9: 7. Luc. 9: 35. 2 Pet. 1: 17. Ängelens ord till Maria, Luc. 1: 31. Johannes Döparen, Joh. 1: 34. Christi egna ord, Matth. 26: 64. Marc. 14: 62. Luc. 22: 69. Joh. 3: 16, 17; cap. 5: 17, 18; cap. 8: 18; cap. 11: 4. Den Ethiopiska kamererarens, Ap.G. 8: 37. Pauli, Rom. 1: 3, 4, 9; cap. 8: 3, 29, 32. Eph. 1: 6; cap. 4: 6. Col. 1: 16. 1 Joh. 4: 9, 10, 14, 15. Ebr. 1: 2; cap. 5: 8. Uppb. 1: 5.

Ar Fadrens ord, Ps. 107: 20. Joh. 1: 1. Ebr. 1: 3. Uppb. 19: 13. Guds wishet, Ords. 8: 1, 22. 1 Cor. 1: 30.

Är sin Faders beläte, 2 Cor. 4: 4. Col. 1: 15. Ebr. 1: 3.

Är ock kallad Davids son, Matth. 1: 1; cap. 9: 27; cap. 15: 22; cap. 21: 9; cap. 22: 45. Marc. 12: 35. Luc. 3: 31; cap. 18: 38; cap. 20: 41. Ap.G. 2: 30; cap. 13: 23. Rom. 1: 3. 2 Tim. 2: 8. Som lofwad war, 2 Sam. 7: 12. Ps. 89: 29, 30, 37. Ps. 132: 11. Os. 3: 5. Han kallas lejonet af Juda slägte; Jesse och Davids rot, Rom. 15: 12. Uppb. 5: 5; cap. 22: 16.

Är aflad af den Heliga Anda, Es. 7: 14. Matth. 1: 20.

Ar född af Jungfru Maria, Es. 7: 14. Matth. 1: 23; cap. 2: 11. Gal. 4: 4. Uti BethLehems stad, Micha 5: 2. Matth. 2: 1. Luc. 2: 6, 11. Joh. 7: 42.

Christus är född helig, oskyldig och obesmittad, utan all synd, Es. 53: 9, 12. Luc. 23: 4. Joh. 8: 46. 2 Cor. 5: 21. Ebr. 4: 15; cap. 7: 26. 1 Pet. 2: 22. 1 Joh. 3: 5.

Blef omskuren, Luc. 2: 21. Tillbedd af de wisa män, Matth. 2: 11. Och efter lagen förd upp i templet, Luc. 2: 22.

Hafwer tagit till i wisdom, ålder och nåd, Luc. 2: 52.

Christus flydde in i Egypten undan Herodis tyranni, Matth. 2: 13. Kommer tillbaka; och när han war tolf år gammal, sitter han i templet och disputerar med de skriftlärda, Luc. 2: 46. Blifwer döpt i Jordan, Matth. 3: 15, 16. Marc. 1: 9. Luc. 3: 21. Fastade i 40 dagar och nätter; och wardt sedan frestad, Matth. 4: 2, 3. Marc. 1: 13. Luc. 4: 2.

Christus lärde och predikade för folket, Matth. 4: 17; cap. 5; cap. 6; cap. 7; cap. 9: 35; cap. 11: 7; cap. 13: 3. Marc. 1: 14; cap. 2: 13; cap. 4: 1; cap. 6: 2; cap. 10: 1; cap. 12: 1. Luc. 4: 15; cap. 5: 3; cap. 6: 20; cap. 13: 6; cap. 19: 9; cap. 20: 1; cap. 21: 8. Joh. 6: 26; cap. 7: 16, 28; cap. 8: 12.

Christi underwerk: Han gjorde wäl emot alla, som nödställde woro, Matth. 4: 2; cap. 8: 2; cap. 9: 2, 20, 28. Marc. 8: 23. Luc. 17: 12.

Christus är en prest efter Melchisedechs sätt, och wåra själars herde, Ps. 110: 4. Es. 40: 11. Hes. 34: 23; cap. 37: 24. Micha 5: 4. Zach. 13: 7. Matth. 26: 31. Marc. 14: 27. Joh. 10: 11. Ebr. 2: 10; cap. 3: 1; cap. 7; cap. 10: 12, 14; cap. 13: 20. 1 Pet. 2: 25; cap. 5: 4.

Christus är Guds Lamm, Es. 53: 7. Joh. 1: 29. Ap.G. 8: 32. 1 Cor. 5: 7. Uppb. 5: 6, 12; cap. 7: 9, 17; cap. 13: 8; cap. 14: 1; cap. 17: 14.

Ar kommen i werlden att kalla syndare till bättring, och göra dem saliga, Matth. 9: 13. Luc. 5: 32. Ap.G. 3: 19; cap. 4: 12. 1 Tim. 1: 15. Twår lärjungarnas fötter, Joh. 13: 5. Förbannar ett fikonträd, Matth. 21: 19. Marc. 11: 13. Han gör sin bön, Matth. 14: 23; cap. 26: 39. Marc. 1: 35; cap. 6: 46. Luc. 3: 21; cap. 5: 16; cap. 6: 12; cap. 9: 18; cap. 11: 1; cap. 22: 42; cap. 23: 34. Joh. 11: 41; cap. 17: 1, 9, 20.

Gifwer skatt, Matth. 17: 27.

Rider till Jerusalem på en åsninna, Matth. 21: 7. Marc. 11: 7. Luc. 19: 35. Joh. 12: 14.

Christi Nattwards instiftelse, Matth. 26: 26. Marc. 14: 22. Luc. 22: 19. 1 Cor. 11: 23. Om Nattwardens gagn och nytta, 1 Cor. 10: 16; cap. 11: 26. Missbruk, 1 Cor. 11: 27–29. Är utdelad, Ap.G. 2: 46; cap. 20: 7.

Christus swettas blodsdroppar i örtagården, Luc. 22: 44. Blifwer förrådd af Judas Ischarioth. v. 47, 48.

Christus hafwer lidit pina och död för wåra synders skull, och med sitt dyra blod gjort fyllest för hela werldens öfwerträdelser, Es. 53: 7. Joh. 3: 16. Ap.G. 2: 21. Rom. 3: 24; cap. 5: 16; cap. 8: 34. 1 Cor. 5: 7. Gal. 1: 4; cap. 3: 22. Eph. 1: 7; cap. 2: 8. Col. 1: 20. 2 Tim. 1: 9, 10; cap. 2: 8. 1 Thess. 4: 14. Tit. 2: 11, 14. 1 Pet. 1: 19; cap. 2: 24; cap. 3: 18; cap. 4: 13. 1 Joh. 1: 7. Ebr. 9: 14. Uppb. 1: 5.

Att Christus skulle lida pina och död, Es. 53: 7. Zach. 3: 9. Matth. 16: 21; cap. 17: 22; cap. 20: 28; cap. 24: 46. Marc. 8: 31; cap. 9: 31; cap. 10: 45. Luc. 9: 44, 56; cap. 17: 25; cap. 18: 32. Joh. 2: 19; cap. 3: 14; cap. 8: 21, 28; cap. 12: 27. Ap.G. 8: 32. 1 Pet. 1: 10; cap. 2: 21.

Är dömd af Pontius Pilatus, Matth. 27: 26. Marc. 15: 15. Luc. 23: 24, 25. Joh. 19: 1, 16.

Är korsfäst, Matth. 27: 35. Marc. 15: 27. Luc. 23: 33. Joh. 19: 18. Ap.G. 2: 23. Det war tillförene förebildadt, 4 Mos. 21: 8. Joh. 3: 14.

Är död och begrafwen, Matth. 27: 50, 59, 60. Marc. 15: 37, 46. Luc. 23: 46, 53. Joh. 19: 30, 41. Rom. 5: 6; cap. 6: 10; cap. 8: 34; cap. 14: 9. 1 Cor. 15: 3. 2 Cor. 5: 15. 1 Thess. 4: 14; cap. 5: 10. Hwilket tillförene war propheteradt, Es. 53: 5, 7, 8, 11. Dan. 9: 26. Matth. 16: 21; cap. 20: 28.

Är nederstigen till helwetet, Ps. 16: 10. Ap.G. 2: 23, 31. Eph. 4: 10. 1 Pet. 3: 19.

Är uppstånden ifrån de döda på tredje dagen, Ps. 16: 10. Matth. 28: 6. Marc. 16: 6. Luc. 24: 5, 6. Joh. 20: 9; cap. 21: 14. Ap.G. 2: 24, 32; cap. 3: 15, 26; cap. 4: 10; cap. 10: 40; cap. 13: 30, 33, 34; cap. 17: 31. Rom. 1: 4; cap. 4: 24, 25; cap. 6: 4; cap. 8: 11, 34; cap. 14: 9. 1 Cor. 15: 4, 20. 2 Tim. 2: 8. Detta war tillförene propheteradt, Ps. 16: 10. Ps. 49: 16. Jon. 2: 1, 11. Matth. 12: 39, 40; cap. 16: 21; cap. 17: 22, 23. Marc. 8: 31; cap. 9: 31; cap. 10: 34. Luc. 11: 30; cap. 18: 32, 33. Joh. 2: 19.

Ar uppfaren till himlen, Ps. 68: 19. Ps. 47: 6. Marc. 16: 19. Luc. 24: 51. Joh. 3: 13; cap. 6: 62. Ap.G. 1: 9; cap. 3: 21; cap. 5: 31. Eph. 1: 20; cap. 2: 6; cap. 4: 10. 1 Pet. 3: 22. Ebr. 1: 3, 13; cap. 14: 14; cap. 9: 24.

Sitter på Guds högra hand, Ps. 110: 1. Matth. 22: 44. Marc. 16: 19. Luc. 20: 42; cap. 22: 69. Ap.G. 7: 55, 56. Rom. 8: 34. Eph. 1: 20. Col. 3: 1. Phil. 2: 9. 1 Pet. 3: 22. Ebr. 1: 13; cap. 2: 7; cap. 9: 24; cap. 12: 2.

Skall döma lefwande och döda, Ps. 96: 13. Matth. 16: 27; cap. 24: 30; cap. 25: 31. Luc. 17: 24, 30; cap. 21: 27. Joh. 5: 22. Ap.G. 1: 11; cap. 10: 42; cap. 17: 31. Rom. 2: 16. 2 Cor. 5: 10. 1 Thess. 4: 16. 2 Thess. 1: 7, 10. 2 Tim. 4: 1, 8. Ebr. 9: 28. Uppb. 1: 7; cap. 20: 11.

Genom Christum allena hafwa wi tillgång till Fadren, Joh. 10: 9, 14, 16, 27; cap. 14: 2, 6. Ap.G. 10: 36. Rom. 5: 2. Eph. 2: 18; cap. 3: 12. Ebr. 10: 19, 20.

Christus skall wara och blifwa i oss, och wi i Honom, Joh. 14: 23; cap. 15: 4, 6, 7. Rom. 8: 1, 9—11. 1 Cor. 1: 30; cap. 4: 15; cap. 12: 13. 2 Cor. 13: 3. Eph. 3: 17. Col. 2: 6, 10, 11. 1 Joh. 2: 5, 6, 28; cap. 3: 6, 24; cap. 4: 13.

Christus hafwer lemnat oss ett exempel, att wi skola efterfölja Hans fotspår, Joh. 13: 14, 15. Rom. 6: 3. 2 Cor. 5: 14, 15. Phil. 2: 5. 1 Pet. 2: 21.

Ar den rätte hörnestenen, Matth. 21: 42. Ap.G. 4: 11. 1 Pet. 2: 6. Efter som propheteradt war, Es. 28: 16. Ps. 118: 22. Kallas en stötesten, förtörnelsesten, förargelseklippa, Es. 8: 14. Rom. 9: 33. 1 Pet. 2: 6–8.

Christus är gifwen all makt i himmelen och på jorden; och all ting äro Honom underlagda, Ps. 8: 7. Ps. 110: 1. Matth. 11: 27; cap. 28: 18. Luc. 10: 22. Joh. 3: 35; cap. 16: 33; cap. 17: 2. Eph. 1: 22. Phil. 2: 9. Ebr. 2: 7, 8.

Om Christi ewiga och andeliga rike, 1 Mos. 49: 10. 4 Mos. 24: 17. 1 Sam. 2: 10. 1 Chrön. 17: 11; cap. 29: 2, 4. Ps. 2: 2, 6. Ps. 21. Ps. 22: 29. Es. 9: 6; cap. 11; cap. 32: 16; cap. 40: 9; cap. 42: 1. Jer. 23: 5, 6; cap. 33: 17, 18. Hes. 34: 23; cap. 37: 24. Dan. 2: 44; cap. 7: 14, 27; cap. 9: 24, 25. Os. 3: 5. Micha 4: 1, 4; cap. 5: 2. Zach. 9: 9. Luc. 1: 32, 33; cap. 12: 31, 32; cap. 22: 29; cap. 23: 2. Joh. 6: 14; cap. 12: 14, 34; cap. 18: 33, 36. Ebr. 1: 8; cap. 2: 9.

Christus är den store aposteln. Ebr. 3: 1.

Christi bröder och systrar, hwilka de äro, Ps. 22: 23. Matth. 12: 49; cap. 28: 10. Marc. 3: 33. Luc. 8: 21. Joh. 20: 17. Ebr. 2: 12.

Genom Christus är allting skapadt, Ps. 33: 6. Joh. 1: 3. Eph. 3: 9. Col. 1: 16. Ebr. 1: 2.

Christus blifwer till ewig tid, Ps. 110: 4. Es. 9: 7. Dan. 7: 14. Micha 5: 2. Joh. 12: 34.

Är en morgonstjerna, 2 Pet. 1: 19. Uppb. 22: 16.

Wet all ting, Joh. 16: 30; cap. 21: 17. Uppb. 2: 23.

Är ett med sin Fader, Joh. 10: 30; cap. 14: 10, 20; cap. 17: 21.

Christus tillräknar sig det, som Hans christna här i werlden warder bewisadt, Ords. 14: 31; cap. 17: 5. Zach. 2: 8. Matth. 10: 42; cap. 18: 5; cap. 25: 35, 40, 45. Marc. 9: 41. Luc. 10: 16. Ap.G. 9: 4. 1 Thess. 4: 8.

Chrysolit, en ädelsten, Uppb. 21: 20.

Chrysopras, en ädelsten, Uppb. 21: 20.

Chub, folk af inre Libyen, Hes. 30: 5.

Chun, en stor stad, HadadEsers, konungens i Zoba, hwilken David wann, 1 Chrön. 18: 8.

Chus, Hams son, Noahs sonson, 1 Mos. 10: 6. Af hwilken de Morer äro komne, 1 Chrön. 1: 9, Han är Nimrods fader, 1 Chrön. 1: 10.

Chusa, Herodis fogde, som hade den gudfruktiga Johanna till hustru, Luc. 8: 3.

Chusi, Selemia fader, Nethanias son, Jer. 36: 14. — En annan, Zephania fader, Zeph. 1: 1. — En annan, som Joab sänder till David att omtala Absaloms död, 2 Sam. 18: 21.

Cilicia, ett landskap i Mindre Asien, hwarest Tarsus, Pauli födelseort war belägen. Om detta landet talas, Ap.G. 6: 9; cap. 15: 23; cap. 21: 39; cap. 23: 34; cap. 27: 5.

Paulus predikar Christum i Cilicien, Gal. 1: 21.

Cinereth, Cinnereth, Cinneroth. en fast stad i Galileen, i Naphtali slägte, Jos. 11: 2, blef sedan kallad Tiberias: landet som härikring låg, kallas Cinnereth eller Cinneroth, blef intaget af Benhadad, konungen i Syrien, 1 Kon. 15: 20. Så kallades ock Galileiska hafwet i öster, 4 Mos. 34: 11. 5 Mos. 3: 17. Jos. 12: 3. Hwilket Evangelisterna kalla Galileiska hafwet, Matth. 4: 18. Joh. 6: 1, igenom hwilket Jordan flöt.

CislothThabor, en liten stad wid berget Thabor i Sebulons gränser, Jos. 19: 12.

Cithlis, en stad i Juda, Jos. 15: 40.

Clauda, en ö wid Creta, Ap.G. 27: 16.

Claudia, en ibland de trogna i Rom, 2 Tim. 4: 21.

Claudius, en öfwerste höfwitsman, sänder Paulus fången till Cesarea till landshöfdingen Felix, Ap.G. 23: 23, 26, 30.

Claudius, kejsare, befaller alla Judar att wika ifrån Rom, Ap.G. 18: 2. I hans tid war en swår hunger, Ap.G. 11: 28.

Clemens, Phil. 4: 3.

Cleophas, en Christi lärjunge, går till Emaus, Luc. 24: 18. Jesu moders syster war Cleophas hustru, Joh. 19: 25.

Cnidus; se Gnidus.

Colossus, en stad i Phrygien i Mindre Asien; de trogna der skrifwer Paulus en Epistel, Col. 1: 2.

Cores eller Cyrus, konungen i Persien, som tillåter de fångna Judar att draga i sitt land Igen utur det Babyloniska fängelset, 2 Chrön. 36: 22, 23. Esra 1: 1. Eftersom tillförene propheteradt war, Es. 45: 1. Han gifwer tillbaka de gyllene kärl, som NebucadNezar tillförene bortfört hade, Esra 1: 7; cap. 5: 14. Dan. 1: 21. Han blef en lyckosam regent för Israels barns skull, Es. 45: 1.

Corinthus, en berömd stad i Achaja: hwad Paulus i Corinth hafwer lidit, Ap.G. 18: 1. De Corinthier anamma Christi Evangelium, Ap.G. 18: 8–10. Äro trätsamme, 1 Cor. 1: 11, 12; cap. 3: 3, 4. Äro Pauli bref 2 Cor. 3: 2.

Cornelius, en höfwitsman af Cesarea, blifwer omwänd till Christi tro, och döpes af Petrus med hela sitt hus, Ap.G. 10: 1, 48.

Cos, en ö i Egeiska hafwet. Paulus kommer till denna ö, Ap. G. 21: 1.

Cosbi; se Casbi.

Coseba, en stad, 1 Chrön. 4: 22. — Coz, Anubs fader, 1 Chrön. 4: 8.

Crescens, en gudfruktig man i Rom; for ifrån Paulus till Galatien, 2 Tim. 4: 10.

Creta; en ö, som nu kallas Candia, belägen i Medelhafwet. Paulus seglar in under Creta, Ap.G. 27: 7, 12, 21. Lemnar Titus i Creta, Tit. 1: 5. De Creters egen prophet kallar dem lögnaktiga, [et]c., Tit. 1: 12. De warda Titus anbefallde, Tit. 1: 5.

Crethi.; Davids drabanter, 2 Sam. 8: 18; cap. 15: 18. De draga ut emot Seba med Abisai, cap. 20: 7. Hjelpa att insätta konung Salomo i riket, 1 Kon. 1: 38, 44. 1 Chrön. 18: 17. — Ett slags folk, tros wara de Philisteer, 1 Sam. 30: 14.

Crispus; en öfwerste i Synagogan i Corinth, tror på Christum, Ap.G. 18: 8. Warder samtidigt med Gajus döpt af Paulus, 1 Cor. 1: 14.

Crith; se Cherith.

Cusan Risathaim; en konung i Syrien, hafwer Israels barn under sig i 8 år, Dom. 3: 8.

Cusi; se Chusi.

Cutha; en stad i Persien, hwarifrån hedningar fördes till Samarien, af konungen i Assyrien i de bortförda Israeliternas ställe, 2 Kon. 17: 24.

Cyprus; en ö emellan Cilicien och Syrien. Joses med tillnamnet Barnabas war här född, Ap.G. 4: 36. De trogne efter Stephani död kommo ock till Cypren, Ap.G. 11: 19, 20.

Cyrene; ett landskap i Afrika, Ap.G. 2: 10. Marc. 15: 21. Luc. 23: 26. De Cyreners synagoga, Ap.G. 6: 9.

Cyrus; se Cores.

Cyrenius; en landsherre i Syrien, i hwilkens tid Christus föddes, Luc. 2: 2.

D.

Dabbaseth; en stad i Sebulons slägte, Jos. 19: 11.

Dabrath, Daberath; en stad i Isaschars slägte, Jos. 19: 12; cap. 21: 28. 1 Chrön. 6: 72.

Dagon, fiskgud; de Philisteers afgud, Dom. 16: 23. 1 Sam. 5: 2, [et]c.

Dalmanutha; en ort wid Tiberias haf, i Isaschars slägte, Marc. 8: 10.

Dalmatien; ett landskap, der Titus predikade, 2 Tim. 4: 10.

Dalphon; Hamans son, Esth. 9: 7.

Damaris; en qwinna i Athen, hörer Paulus predika, och anammar Christi tro, Ap.G. 17: 34.

Damascus; hufwudstaden i Syrien, warder öfwerwunnen af Tiglath Pileser, 2 Kon. 16: 9. Somliga hålla den för att wara uppbyggd af Abrahams tjenare Eleasar, 1 Mos. 15: 2. Nämnes, 1 Mos. 14, 15. 2 Sam. 8: 5.

Emot Damascus warder propheteradt, Es. 7: 8; cap. 8: 4; cap. 17: 1. Jer. 49: 23. Amos 1: 3.

Dammim; en ort i Juda, hwarest Goliath warder slagen af David, 1 Sam. 17: 1.

Dan; Jacobs son, 1 Mos. 30: 6. Hans fader propheterar om honom, cap. 49: 16. Dans slägt söker sin arfwedel. Dom. 18: 1. Dan strider emot Lesem, och winner det, Jos. 19: 47. De Daniters slägte, 4 Mos. 26: 42.

Dan; en stad, som kallas Lais, byggdes af de Daniter, Dom. 18: 29. Der uppsätta de ett afgudiskt beläte, v. 30. Jerobeam gör en guldkalf, och uppsätter den i Dan, 1 Kon. 13: 29. Jeremia propheterar emot Dan, Jer. 4: 15; cap. 8: 16. Israels barn swuro wid guden i Dan, Amos 8: 14.

DanJaan, 2 Sam. 24: 6.

Daniel, min domare är Gud; så kallades Davids son af Abigail, 1 Chrön. 3: 1. Äfwen en af konung Zedekie stam i Juda, som ung fördes fången till Babel, den der ock Beltesazar kallas, Dan. 1: 7. Han är wis, och uttyder drömmar, Dan. 2: 29–31; cap. 4: 7. Blifwer satt till en regent öfwer hela det Babyloniska riket, cap. 6: 2, 3. Han ser de fyra djur, cap. 7: 2. Blifwer kastad i lejonkulan, cap. 6: 16.

Daphka; en ort i öknen, hwarest Israels barn sig lägrade, när de utdrogo ifrån öknen Sin, 4 Mos. 33: 12.

Dara; Serahs femte son, 1 Chrön. 2: 6.

Darda; en wis man, dock icke som Salomo, 1 Kon. 4: 31.

Darius; en konung i Persien. Darius Medern intager det Babyloniska riket, Dan. 5: 31; cap. 6: 1. Han låter utgå en ogudaktig befallning, cap. 6: 8, 9. Efter hwilken Daniel kastas i lejonkulan, v. 16. Men Darius söker att frälsa honom, v. 20. Darius, Ahasveri son, Dan. 9: 1. Judarna begära lof att få bygga templet, som Cyrus hafwer tillförene tillåtit och befallt; och få tillstånd dertill, Esra 4: 5, 6. Hagg. 1: 1. Zach. 1: 1; cap. 7. Uti hans andra år propheterade Haggai och Zacharia, Hagg. 1: 1. Zach. 1: 1.

Darkon; en Israelit, Neh. 7: 58. Esra 2: 56.

Dathan; Eliabs son, han och Abiram äro upproriske emot Mose, och uppswäljas af jorden, 4 Mos. 16: 1, 22. 5 Mos. 11: 6. Ps. 106: 17.

David, älskad; Isai son, Ruth 4: 17, 22. Blef smord till konung af propheten Samuel i BethLehem, 1 Sam. 16: 13. War en dägelig yngling, v. 12. Han dräper ett lejon, en björn, och den stora Philisteen Goliath. 1 Sam. 17: 34, 35, 49. Qwinnorna sjöngo David en triumfsång, 1 Sam. 18: 7. Hwaröfwer Saul förtörnas, v. 9. Och blifwer honom allt mer och mer hätsk, v. 10. David gör ett förbund med Jonathan, 1 Sam. 18: 3. Blifwer warnad af Jonathan, cap. 19: 2; cap. 23: 16. David påminner Jonathan om deras förbund, cap. 20: 8. Förnyar förbundet, cap. 20: 16, 42; cap. 23: 18. Saul traktar efter Davids lif, cap. 19: 1, [et]c. Men han undkommer och flyr, v. 18.

David äter skådobröden, 1 Sam. 21: 3. Matth. 12: 3, 4. Hos konung Achis ställer David sig ursinnig, 1 Sam. 21: 13. Flyr med sin fader och moder till Mizpa, cap. 22: 3. Skonar konung Saul, och skär ett stycke af hans kjortel, cap. 24: 5. David sänder bud till Nabal, cap. 25: 5. Tager spjutet, som stod wid konung Sauls hufwud, då han sof, och skonar honom åter, cap. 26: 11. Flyr åter till Achis, konungen i Gath. cap. 27: 2. Faller in i de Amalekiters land, v. 8. Han sörjer öfwer Sauls och Jonathans död, 2 Sam. 1: 12, 17. Dräper budbäraren Amalekiten, v. 15.

David krönes i Hebron till konung öfwer Juda hus, 2 Sam. 2: 4. Straffar Joab, cap. 3: 29. Wann Zions borg, och blef smord till konung öfwer hela Israel, cap. 5: 1, 7. 1 Chrön. 11: 3; cap. 12: 38. Efter Jonathans ord, 1 Sam. 23: 17; och Sauls, cap. 24: 21. Han bedrifwer hor och mord, 2 Sam. 11: 4, 14. Och gör bot och bättring, cap. 12: 13. David flyr för sin son Absalom, cap. 15: 14. Honom blef förbjudet att draga i krig, cap. 18: 3. Kom åter till sitt konungarike igen, cap. 19: 14. Innesluter sina frillor, cap. 20: 3.

Davids sista ord, 2 Sam. 23: 1, 2, [et]c. Han räknar folket, cap. 24: 2. Köper en lada af Arauna, cap. 24: 24. Han beställer förråd till Guds tempels byggande, 1 Chrön. 22: 2. Han beställer om gudstjensten, cap. 23; cap. 24: 19. Beställer sångare, cap. 25: 1. Dörrwaktare till Herrans hus, cap. 26: 1. Krigsfolk, cap. 28: 1. Han lemnar sin son Salomo att wara konung efter sig, 1 Kon. 1: 30. Som han BathSeba swurit hade, v. 28. Hafwer warit konung i 40 år. cap. 2: 11. Dör i god ålder, och wardt begrafwen i Davids stad, cap. 2: 10. Hans graf säger Petrus wara i Jerusalem ännu i hans dag, Ap.G. 2: 29; cap. 13: 36.

Davids beröm. En man efter Guds sinne, 1 Sam. 13: 14. Guds Ande hafwer talat igenom honom, 2 Sam. 23: 2. Ap.G. 4: 25. Hans tunga är en god skrifwares penna, Ps. 45: 2. Han ar en god herde, Ps. 78: 70. En lykta i Israel, 2 Sam. 21: 17. 1 Kon. 11: 36.

Den andelige David, som är Christus, warder utlofwad, Jer. 30: 9. Hes. 34: 24; cap. 37: 24. Amos 9: 11. Davids exempel anför Christus, att dermed förswara sina lärjungar. Matth. 12: 3, 4. Marc. 2: 25, 26. Luc. 6: 3, 4.

Debir; en konung i Eglon, som wardt af Josua öfwerwunnen, Jos. 10: 3, 10. Äfwen en stad i Canaans land, kallas KirjathSanna, Jos. 11: 21; cap. 15: 49. Kallas ock KirjathSepher, cap. 15: 15. Dom. 1: 11. Warder intagen af Josua, cap. 10: 38. Blifwer Leviterna tilldelad, Jos. 21: 15. 1 Chrön. 6: 58.

Debora, bi; Rebeckas amma, drager med henne till Isaac, 1 Mos. 24: 59. Blifwer död, cap. 35: 8.

Debora, en prophetissa, drager med Barak i krig, Dom. 4: 4, 9. Hennes lofsång efter erhållen seger, cap. 5: 1, [et]c.

Dedan; Jacksans andre son, 1 Mos. 25: 3. Äfwen Raemas son, 1 Mos. 10: 7. Efter hwilken en stad i Arabien, som Luther menar, kallades Dedan, hwarifrån kostliga täcken kommo, Jer. 25: 23; cap. 49: 8. Hes. 25: 13; cap. 27: 15; cap. 38: 13.

Deguel; Eliasaphs fader, af Gads stam, 4 Mos. 1: 14. Men i cap. 2: 14 kallas han Reguel.

Deha, Esra 4: 9. En ort, hwaraf hedniskt folk togs och fördes till Samarien.

Deker; fader för en af de 12 befallningsmän, som Salomo satte öfwer hela Israel, 1 Kon. 4: 9.

Delaja; Eljoenais sjette son, 1 Chrön. 3: 24. Äfwen Semaja son, en furste i Jojakims hof, Jer. 36: 12, 25. Äfwen, en Levit uti Davids tid, 1 Chrön. 24: 18. Äfwen en man efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 60. Neh. 6: 10.

Delila; Simsons hustru, som honom förrådde, Dom. 16: 4, 5, [et]c.

Demas; Pauli stallbroder till en tid, Col. 4: 14. Philem. v. 24. 2 Tim. 4: 10.

Demetrius; guldsmed i Epheso, uppsätter sig emot Paulus, Ap.G. 19: 24, 25.

Johannes i sin tredje Epistel nämner en from predikant, som kallades Demetrius, v. 12.

Derbe; en stad i Lycaonien, hwarest Paulus predikade, Ap.G. 14: 6; cap. 16: 1; cap. 20: 4.

Diblaim, fikon, Os. 1: 3.

Diblathaim, fikon, Jer. 48: 22.

Dibon; en stad i Moab, som kom till Rubens och Gads arfwedel, 4 Mos. 21: 30. Jos. 13: 9. Neh. 11: 25. Jer. 48: 18, 22.

Dibon Gad; Israels barns läger i öknen, 4 Mos. 33: 45.

Dibri; en Daniter, som blef i öknen stenad för Guds försmädelse, 3 Mos. 24: 10.

Djefwul, försmädare, Joh. 8: 44.

Dikela; Jaketans sjunde son, 1 Mos. 10: 27. 1 Chrön. 1: 21.

Dilean; en stad i Juda stam, Jos. 15: 38.

Dimna; Leviternas stad i Sebulon, Jos. 21: 35.

Dimon; en stad i Moabs land, Es. 15: 9.

Dimona; en stad i Juda, Jos. 15: 22.

Dina; Jacobs dotter, 1 Mos. 30: 21. Blifwer skämd af Sichem, 1 Mos. 34: 2. — Äfwen en stad, Esra 4: 9.

Dinhaba; den konungsliga staden, der Bela bodde, 1 Mos. 36: 32.

Dionysius; en rådsherre i Athen, blef af Pauli predikan omwänd, och anammar tron på Christum, Ap.G. 17: 34.

Diotrephes; en arg och hög man, 3 Joh. v. 9.

Disahab; ett ställe i öknen, hwarest Mose föreläste Israels barn lagen, 5 Mos. 1: 1.

Disan; Seirs, den Horitens, son, 1 Mos. 36: 21. Hans söner, 1 Chrön. 1: 42.

Dison och Disan, Seirs söner, 1 Mos. 36: 21. Äfwen Anas son, 1 Mos. 36: 25.

Dodai; en Ahohiter, 1 Chrön. 27: 4.

Dodanim; Javans fjerde son, 1 Mos. 10: 4. 1 Chrön. 1: 7.

Dodava; propheten Eliesers fader, 2 Chrön. 20: 37.

Dodo, domaren Tholas farfader af Isaschars slägte, Dom. 10: 1. Äfwen Eleasars, konung Davids hjeltes fader, 1 Chrön. 11: 12. Kallas Dodi, 2 Sam. 23: 9.

Doeg; konung Sauls tjenare, förråder presten Abimelech, hos hwilken David fick skådobröden, 1 Sam. 22: 9. Dräper, efter Sauls befallning, Abimelech jemte 85 Herrans prester, v. 18. Ps. 52: 1, 2.

Dor; en stad wid hafwet, som ock kallas Naphoth Dor, Jos. 11: 2. Denna staden wann Josua, Jos. 17: 11. Och gaf den Manasse slägt, som icke fördrefwo dess inwånare, utan gjorde dem skattskyldiga, Dom. 1: 27. Salomos måg hade hela landet Dor, 1 Kon. 4: 11.

Dothan eller Dothaim; en stad i Manasse, hwarest Joseph wardt försåld, 1 Mos. 37: 17. Konungens i Syrien utskickade kommo till Dothan, att gripa Elisa, men warda slagne med blindhet, 2 Kon. 6: 13, 18.

Drusilla; Felix’ hustru, landshöfdingens i Judeen, Ap.G. 24: 24.

Duma (stillhet); Ismaels sjette son, 1 Mos. 25: 14. 1 Chrön. 1: 30. — Äfwen en stad i Edoms land, Es. 21: 11. — Äfwen en stad uti Juda arfwedel, Jos. 15: 52.

E.

Ebal, stenhop; Sobals tredje son, 1 Mos. 36: 23. 1 Chrön. 1: 40. Äfwen en Jaketans son, 1 Chrön. 1: 22. Som i 1 Mos. 10: 28 skrifwes Obal. Äfwen ett berg i Canaans land, på hwilket förbannelsen utropades, 5 Mos. 27: 13. Josua byggde här ett altare, Jos. 8: 30.

Ebed, tjenare; Gaals fader, Dom. 9: 26.

EbedMelech, konungens tjenare: den Ethiopen hjelper Jeremia utur kulan, Jer. 38: 7. För sin trohet emot Gud warder han frälsad ifrån de Chaldeers swärd, cap. 39: 16—18.

Eber; Salah son, Pelegs fader, är ibland Christi förfäder, 1 Mos. 10: 21, 24; cap. 11: 14. Luc. 3: 35. Judafolket kallas Ebreer, 1 Mos. 40: 15; cap. 43: 32. 2 Mos. 3: 18; cap. 5: 3; cap. 7: 16; cap. 9: 1; cap. 10: 3. Äfwen en förnäm af Gads slägte, 1 Chrön. 5: 13. Äfwen Elpaals förste son af Benjamins slägte, 1 Chrön. 8: 12. Äfwen en annan af Benjamin, 1 Chrön. 8: 22. Äfwen Amoks son, en prest i Jerusalem, efter det Babyloniska fängelset, Neh. 12: 20.

Ebiasaph; se Abiasaph.

Ebron; en stad i Assers slägtes gränser, Jos. 19: 28.

Eden, wällust; det land, hwarest paradiset war, 1 Mos. 2: 8, 15. Adam blef utdrifwen af Eden, cap. 3: 23, 24.

Eden är ock en mans namn, 2 Kon. 19: 12. 2 Chrön. 29: 12; cap. 31: 14. Es. 37: 12. Hes. 27: 23.

Eder; en stad i Juda, emellan Bechsan och BethLehem, Jos. 15: 21.

Eder; ett torn, dottren Zions fäste, Micha 4: 8. Der Israel hade uppslagit sina tjäll, 1 Mos. 35: 21. Äfwen en son af Musi, 1 Chrön. 23: 23; cap. 24: 30.

Edom, röd; Jacobs broder, och Isaacs son, som kallades Esau, 1 Mos. 25: 25. Om Edoms hustrur och barn, som kallas Edomeer, 1 Mos. 36: 1. 1 Chrön. 1: 43. Se Esau.

De Edomeer förneka Israels barn att draga igenom deras land, 4 Mos. 20: 14, 18. De blifwa slagne och skattskyldige under konung David, 2 Sam. 8: 14. De falla ifrån Israel och taga sig en konung, 2 Kon. 8: 20. 2 Chrön. 21: 8. Af dem blifwa 10,000 slagne af Juda i saltdalen, 2 Kon. 14: 7. 2 Chrön. 25: 11. De slå och fånga Juda, cap. 28: 17. Emot Edom må Israels folk icke strida, 5 Mos. 2: 5.

Emot Edom warder propheteradt, 4 Mos. 24: 18. Ps. 137: 7. Es. 34: 5. Mal. 1: 3. Rom. 9: 13.

Edrei; en stad i Galaad, som blef tilldelad halfwa Manasse slägte, 4 Mos. 21: 33. 5 Mos. 1: 4; cap. 3: 1. Jos. 12: 4; cap. 13: 12. Äfwen en stad i Naphthali slägte, Jos. 19: 37.

Egla: en af Davids hustrur. 2 Sam. 3: 5. 1 Chrön. 3: 3.

Eglaim; en stad i Moabs land, Es. 15: 8.

Eglon; en stad, warder öfwerwunnen, Jos. 10: 34, 35.

Eglon, de Moabiters konung blifwer rådande öfwer Israels barn i 18 år. Dom. 3: 12. Warder ihjälslagen af Ehud, v. 21, 22.

Egypten; ett landskap i Afrika, som ock kallas Mizraim af Hams son, 1 Mos. 10: 6. Hams land, Ps. 105: 23. Abrahams resa in i Egypten för dyr tids skull, 1 Mos. 12: 10. Ett fruktbart land, 1 Mos. 13: 10. Joseph blifwer förd in i Egypten af de Ismaeliter, 1 Mos. 37: 28. Ap.G. 7: 9, 10. Jacob och hans söner komma ned i Egypten i den dyra tiden, 1 Mos. 45: 18. Deras efterkommande plågas der hårdeligen, 2 Mos. 1: 10, [et]c. Efter Guds utsago, 1 Mos. 15: 13. Men de Egyptier blifwa hårdeligen plågade, cap. 7—11. Efter Herrans ord, 2 Mos. 3: 20.

Antichrist stad förliknas wid Egypten, Uppb. 11: 8.

Ehi; Benjamins sjette son, 1 Mos. 46: 21.

Ehud; Bilhans tredje son af Benjamin, en förnäm man, 1 Chrön. 7: 10. Äfwen Gera son, ett domare i Israel uti 80 år, Dom. 3: 15, 30. Han dräper Eglon, de Moabiters konung, v. 21.

Eker; Rams son, Jerahmeels son, 1 Chrön. 2: 27.

Ekron; en stad i Juda, Jos. 15: 45. Dom. 1: 18. Äfwen en stad i Dans slägte, Jos. 19: 43. Äfwen en de Philisteers stad, Jos. 13: 3. Dit föres förbundets ark, 1 Sam. 5: 10. De blefwo derföre plågade, v. 11. Sedan Goliath war slagen, fly de Philisteer till Ekron, 1 Sam. 17: 52.

Ekrons afgud, 2 Kon. 1: 2. Emot Ekron propheteras, Jer. 25: 20. Amos 1: 8. Zeph. 2: 4. Zach. 9: 5. Nämnes 1 Sam. 6: 16; cap. 7: 14.

Ela; en förste i Edom, af Esau slägte, 1 Mos. 36: 41. 1 Chrön. 1: 52. Äfwen Hosea fader, Israels konung, som gjorde förbund emot Pekah, Remalia son, 2 Kon. 15: 30. Baesa son, Israels konung, 1 Kon. 16: 8. Warder drucken ihjälslagen, v. 9, 10. Äfwen Calebs son, 1 Chrön. 4: 15. Äfwen Simei fader, Salomos höfwitsman i Benjamin, 1 Kon. 4: 18. Äfwen Usi son, 1 Chrön. 9: 8.

Elad; Suthelah son, af Ephraim, 1 Chrön. 7: 21.

Elam, en förborgad eller uppstigen man; Sems förste son, 1 Mos. 10: 22. 1 Chrön. 1: 17. Äfwen Simei åttonde son, 1 Chrön. 8: 24. — Äfwen Kedor Laomers hufwudstad, 1 Mos. 14: 1. Äfwen ett landskap uti Persien, emot hwilkas inbyggare, de Elamiter, propheteras, Es. 11: 1; cap. 21: 2; cap. 22: 6. Jer. 25: 25; cap. 49: 34. Hes. 32: 24. Dan. 8: 2. Elamiter nämnas, Ap.G. 2: 9.

Elasa, Eleasa; Helez son, 1 Chrön. 2: 39, 40. Äfwen Rapha son, af Sauls slägte, 1 Chrön. 8: 37. Äfwen en af Pashurs slägte, Esra 10: 22. Äfwen en af Saphans slägte, som förde propheten Jeremie bref till de fångna i Babel, Jer. 29: 3.

Ellasar; konung Ariochs rike, 1 Mos. 14: 1.

Elath; en stad i Edoms land, 5 Mos. 2: 8. Är bebygd af konung Asaria, 2 Kon. 14: 22. Blifwer af konung Rezin lagd till Syrien, 2 Kon. 16: 6.

Eldaa; Midians femte son, Abrahams sons, 1 Mos. 25: 4. 1 Chrön. 1: 33.

Eldad, Guds wän, den Gud älskar; en Israelit, som begynte prophetera, 4 Mos. 11: 26, 27.

Eleale, Guds offer, Guds uppfarelse; en stad i Moabs land, som tillföll Rubens barn, 4 Mos. 32: 3. Hwilka byggde honom, v. 37. Propheteras om samma stad, Es. 15: 4; cap. 16: 9. Jer. 48: 34.

Eleasa; se Elasa.

Eleasar, af Damascus; Abrahams tjenare, 1 Mos. 15: 2. Fick icke blifwa Abrahams arfwinge, v. 3, 4. Blifwer sänd att taga Isaac hustru, cap. 24.

Eleazar, Gud är hjelpare; Aarons son, 2 Mos. 6: 23; cap. 28: 1. Blifwer wigd till prest, 3 Mos. 8: 24. Blifwer öfwersteprest efter sin faders död, 4 Mos. 20: 28. 5 Mos. 10: 6. Mose warder wred på Eleasar, 3 Mos. 10: 16. Han skall icke blotta sitt hufwud, 3 Mos. 10: 6. Han skulle föra den röda kon utom lägret, 4 Mos. 19: 3. Han stiger med Mose ned af berget, 4 Mos. 20: 28. Smörjer Josua till anförare, 4 Mos. 27: 22. Han skiftar Canaans land, samt med Josua, Jos. 14: 1. Efter som Gud befallt hafwer, 4 Mos. 34: 18. Blifwer död och begrafwen, Jos. 24: 33. Hans son war Pinehas, 2 Mos. 6: 25. Som blef öfwersteprest, 4 Mos. 25: 7, 13. Om Eleazar läses, 4 Mos. 3: 4; cap. 16: 37; cap. 26: 1; cap. 27: 22; cap. 31: 21, 26, 29, 51. 1 Chrön. 24: 4.

Eleph; en stad uti Benjamins slägte, Jos. 18: 28.

Elhanan; Orgims son af BethLehem, en af Davids 37 hjeltar, 2 Sam. 21: 19; cap. 23: 24.

Eli, min Gud; presten i Silo, 1 Sam. 1: 3. Hans söner woro skalkar, 1 Sam. 2: 12, 22. Eli blifwer hotad af Gud, 1 Sam. 2: 31–33.

Eli söner blefwo i krig ihjälslagne, 1 Sam. 4: 11. Och Eli faller af sin stol och blifwer död, då han hade dömt Israel i 40 år, 1 Sam. 4: 18.

Eliab, Gud är min Fader; Pallu son af Rubens slägte, Dathans och Abirams fader, 4 Mos. 26: 8. 5 Mos. 11: 6. Äfwen Helons son, en förste af Sebulons slägte, 4 Mos. 1: 9; cap. 2: 7. Äfwen den förste Isai son, 1 Chrön. 2: 13. 1 Sam. 16: 6. Han följer Saul i strid, cap. 17: 13.

Eljada; Davids son, 2 Sam. 5: 16. Äfwen Resons fader, 1 Kon. 11: 23. Äfwen en wäldig man af Benjamins slägte, en öfwersta i konung Josaphats tid, 2 Chrön. 17: 17.

Eliaheba; Davids hjelte, 2 Sam. 23: 32.

Eliakim, Gud warder uppståendes; Hilkia son, konung Hiskie hofmästare, Es. 36: 3, 11. 2 Kon. 18: 18; cap. 19: 2. Es. 37: 2; cap. 22: 20. Eliakim, Josie son, blef konung uti Juda, och kallas Jojakim, 2 Kon. 23: 34. 2 Chrön. 36: 4. Se Jojakim.

Eliam; Achitophels son, 2 Sam. 23: 34. Äfwen BathSeba fader, 2 Sam. 11: 3.

Elia, Gud är Herre; propheten af Gilead, som kallas Thisbiten: om hans klädnad talas, 2 Kon. 1: 8. Han propheterar om dyr tid, och korparna föra honom mat, 1 Kon. 17: 1, 6. Enkan i Zarpath föder honom, hwilkens son hon uppwäcker ifrån de döda, v. 15, 22.

Elie offer blifwer förtärdt af eld, 1 Kon. 18: 3 Elia dräper Baals propheter, v. 40. Flyr för Isebel, cap. 19: 3. En engel bar honom mat, v. 5. Han fastar sedan i 40 dagar och nätter, till dess han kom till Horeb, v. 8. Blifwer sänd till Damascus, att smörja Hasael till konung öfwer Syrien, v. 15. Och Elisa till prophet efter sig, v. 16. Till konung Achab, cap. 21: 17. Befaller eld falla af himmelen och uppbränna 100 män, 2 Kon. 1: 10, 12. Elie kraftiga bön, 1 Kon. 17: 1; cap. 18: 36, 37. Jac. 5: 17.

Elia och Elisa gå igenom Jordans flod, 2 Kon. 2: 8. Och Elia warder upptagen i himmelen med en brinnande wagn, v. 11.

Elia blifwer sedd uti Christi förklaring, Matth. 17: 3. Luc. 9: 30.

Elia skulle komma förr än den stora Herrans dag kommande wore, Mal. 4: 5.

Eliasaph; Deguels son, 4 Mos. 10: 20. Eller Reguels son, de Gaditers höfwitsman, 4 Mos. 1: 14. Hans offer warder beskrifwet, cap. 7: 42, [et]c. Äfwen en öfwerste öfwer de Gersoniters slägte i öknen, 4 Mos. 3: 24.

Eljasib, Eljoenai andra son, 1 Chrön. 3: 24. Äfwen en prest i konung Davids tid, 1 Chrön. 24: 12. Äfwen en öfwersteprest, som efter det Babyloniska fängelset byggde Jerusalems fåraport, Neh. 3: 1. Jojakims son, Neh. 12: 10. Äfwen en sångare i templet, Esra 10: 24.

Eliatha, Hemans son af Levi slägte, Davids sångare i templet, 1 Chrön. 25: 4.

Elidad, Chislons son, som utdelte landet för Benjamin, 4 Mos. 34: 21.

Eliel, en man af Manasse slägte, 1 Chrön. 5: 24. Äfwen Thoah son of Levi slägte, 1 Chrön. 6: 34. En af Benjamins slägte, 1 Chrön. 8: 22. Äfwen en Mahaviter, Davids hjelte, 1 Chrön. 11: 46. Än en hjelte af Mezobaja, v. 47. Äfwen af Hebrons barn, en Levit, 1 Chrön. 15: 9. Äfwen en annan i konung Hiskia tid, 2 Chrön. 31: 13.

Elienai, Elpaals son, 1 Chrön. 8: 20.

Elieser, Mose son, blifwer född, 2 Mos. 2: 22. Warder omskuren, cap. 4: 25. Och förd till Mose, cap. 18: 4. En prophet, Dodava son, propheterar emot Josaphat och straffar honom, 2 Chrön. 20: 37. Äfwen Bechers tredje son, 1 Chrön. 7: 8. En Levit, 1 Chrön. 15: 24. En annan Levit. Esra 10: 18. Äfwen Jorims son, en af Christi förfäder, Luc. 3: 29.

Elihoreph, Sisa son, Salomos skrifwares, 1 Kon. 4: 3.

Elihu, 1 Sam. 1: 1. — En annan, Baracheels son af Jobs fränder, han disputerar på nytt med Job, Job 32: 2. Han straffar Job, v. 6, [et]c.; cap. 33: 1, [et]c.; cap. 34—37. En höfwitsman af Manasse slägte, 1 Chrön. 12: 20. En dörrwaktare i Herrans tempel, 1 Chrön. 26: 7.

Elika, en Haroditer af Davids hjeltar, 2 Sam. 23: 25.

Elim, en ort emellan Sinai berg och öknen Sin, 2 Mos. 16: 1. 4 Mos. 33: 9. — Äfwen en brunn i Moabs land, Es. 15: 8.

EliMelech, Naemi man, Ruth 1: 2, 3. Död, v. 15. Hans frände war Boas, cap. 2: 1, 3.

Eljoenai, Nearia son, Semaja sons, 1 Chrön. 3: 23. En af Simeons stam, cap. 4: 36. Äfwen Bechers fjerde son, cap. 7: 8. En annan, cap. 27: 3. Esra 8: 4. Neh. 12: 41. Elienai, Elpaals son, 1 Chrön. 8: 20.

Eliphal, Ur son, Davids hjelte, 1 Chrön. 11: 35.

Eliphalet, Davids son, 2 Sam. 5: 16. 1 Chrön. 3: 6, 8. Skrifwes ock Eliphelet.

Eliphas, Esau son, som Ada honom födde, 1 Mos. 36: 4. Af honom kommo förstar, v. 16. 1 Chrön. 1: 35, 36.

Eliphas af Thema, en af Jobs wänner, Job 2: 11. Han disputerar med Job, cap. 4: 1; cap. 5: 1; cap. 15: 1; cap. 22: 1. Straffas af Gud, cap. 42: 7.

Elipheleja, en prest, 1 Chrön. 15: 18.

Eliphelel, Ahasbai son, Davids hjelte, 2 Sam. 23: 34. Äfwen en af Adonikams söner, Esra 8: 13. Af Davids barn, 1 Chrön. 3: 6, 8; cap. 14: 7. Kallas ock Eliphalet.

Elisa, Javans förste son, 1 Chrön. 1: 7. 1 Mos. 10: 4.

Äfwen Saphats son, blifwer smord till prophet, 1 Kon. 19: 16, 19. Går med Elia genom Jordan, 2 Kon. 2: 8. Kommer tillbaka, och slår på wattnet med Elie kjortel, och det skiljes åt, så att han går derigenom, 2 Kon. 2: 14. Beder att Elie ande dubbelt må komma öfwer honom, v. 2. Ser Elia uppfara, v. 12. Han gör det onda wattnet i Jericho helsosamt med salt, cap. 2: 19, 21. Piltar förebrå honom att han war skallig, v. 23. En rättsinnig prophet, 2 Kon. 3: 12, 14. En spelman kommer för honom, och Herrans hand kommer öfwer honom, v. 15. Han förökar oljan i krukan, cap. 4. Han gör det beska moset sött, v. 41. Och förökar brödet i dyr tid, v. 43. Lofwar den Sunamitiska qwinnan en son; och wäcker honom sedan upp ifrån de döda, cap. 4: 16, 34.

Elisa renar Naeman af sin spitelska, 2 Kon. 5: 10, 14. Låter jern flyta, cap. 6: 6. Slår de Syrers här med blindhet, v. 18. Konungen i Israel står honom efter lifwet. v. 31. Han propheterar om god tid, som skulle komma dagen efter, cap. 7: 1. Och riddaren, som det icke trodde, trampas ihjäl, v. 2. I Elisa tid war dyr tid i sju år, 2 Kon. 8: 1. Han förkunnar Hasael, att Benhadad af Syrien skulle dö, och säger Hasael, huru mycket ondt han göra skulle, cap. 8: 10, 12. Befaller att Jehu skulle smörjas till konung, cap. 9: 1. När Joas under sjukdomen besatte honom, propheterar han att Joas skulle öfwerwinna de Syrer, 2 Kon. 13: 11, [et]c. Elisa dör af den sjukdomen, v. 14. Och en död blifwer uppwäckt, som kom wid hans ben, v. 20, 21.

Elisabet, Zacharie hustru, Marie fränka, aflar i sin ålderdom, Luc. 1: 24. Warder helsad af jungfru Maria, v. 40. Föder Johannes Döparen, v. 57.

Elisama, Ammihuds son, en förste öfwer Ephraims slägte, 4 Mos. 1: 10. Hans gåfwor till tabernaklet, cap. 7: 48. Nämnes 1 Chrön. 7: 26. Äfwen Davids son, 2 Sam. 5: 16. 1 Chrön. 14: 7. Äfwen Nethanja fader af Juda, 2 Kon. 25: 25. Äfwen Jekamia son, Sallums sons, 1 Chrön. 2: 41. Äfwen konung Jojakims kansler, Jer. 36: 12, 20. Äfwen en prest i konung Josaphats tid, 2 Chrön. 17: 8.

Elisaphat, Sichri son, 2 Chrön. 23: 1.

Elisua, Davids son, 2 Sam. 5: 15. 1 Chrön. 14: 5.

Eliud, Achims son, en af Josephs förfäder, Matth. 1: 14.

Elizaphan, de Kehathitets öfwerste, 4 Mos. 3: 30. Parnachs son, 4 Mos. 34: 25. Nämnes 1 Chrön. 15: 8. 2 Chrön. 29: 13.

Elizeba eller Elizabet, Aarons hustru, 2 Mos. 6: 23.

Elizur, Sedeur son af Rubens slägte, 4 Mos. 5; cap. 2: 10; cap. 7: 30. Hans gåfwa till tabernaklet, v. 31.

Elkana, nitälskande Gud; Korah son, 2 Mos. 6: 24. Assirs son, Korahs sonson, 1 Chrön. 6: 23, 25. En af Ephraim, Samuels fader, hade twå hustrur, 1 Sam. 1: 1, 4, 8. En annan af Sauls slägte, 1 Chrön. 12: 2, 6.

Elkos, en ort i Galileen, Nah. 1: 1.

Ella; se Ela.

Elnaam, Davids hjelte, 1 Chrön. 11: 46.

Elnathan, Achbor son, en öfwerste i konung Jojakims hof, Jer. 26: 22. En annan, Jojakims morfader, 2 Kon. 24: 8. Äfwen twänne andra, Esra 8: 16.

Elon, Esaus swärfader, en Hethit, 1 Mos. 26: 34; cap. 36: 2. Äfwen Sebulons son. 1 Mos. 46: 14. Af hwilken de Eloniters slägte, 4 Mos. 26: 26. Äfwen en domare, Dom. 12: 11. — En stad wid Naphtali gränser, Jos. 19: 33. Skrifwes Allon; en stad i Dans slägte, Jos. 19: 43. Elon BethHanan, 1 Kon. 4: 9.

Eloth, Edomeers stad, 1 Kon. 9: 26. 2 Chrön. 5: 17. Usia byggde Eloth, cap. 26: 2.

Elpaal, Saharaims son, 1 Chrön. 8: 11.

Elphalet, af Davids söner, 1 Chrön. 14: 5.

Elsabad, en hjelte af Gads slägte, 1 Chrön. 12: 12. En dörrwaktare i templet, cap. 26: 7.

Eltheke, fristad i Dans slägte, Jos. 19: 44; cap. 21: 23.

Elthekon, en stad wid BethLehem, Jos. 15: 59.

Eltholad, Juda stad, Jos. 15: 30. En i Simeons slägte, cap. 19: 4.

Elul, en månad, som swarar till en del emot September, Neh. 6: 15.

Elusai, en man af Sauls slägte i Benjamin, 1 Chrön. 12: 5.

Elymas, spåman, Ap.G. 13: 8. Står emot Paulus och warder blind, Ap.G. 13: 6, 17. Kallas ock BarJesus, v. 6.

Elzaphan, Usiels son of Levi, 2 Mos. 6: 22. Drager Aarons söner döde utur helgedomen, 3 Mos. 10: 4.

Emaus, låg 60 stadier ifrån Jerusalem, Luc. 24: 13.

EmekKeziz, en stad i Benjamins slägte, Jos. 18: 21.

Emim, 1 Mos. 14: 5. 5 Mos. 2: 10.

EmmanuEl, Immanuel, Gud med oss, Es. 7: 14; Christi namn, Matth. 1: 23.

Enak, jätte i Hebron, 4 Mos. 13: 23. Kämpars namn, 5 Mos. 2: 10. Warda af Josua utrotade, Jos. 11: 21. Deras städer äro faste, cap. 14: 12. Enaks tre söner warda af Caleb fördrifne, Jos. 15: 14. Dom. 1: 20.

Enam, Juda stad, Jos. 15: 34.

Enan, en by i Canaans land, 4 Mos. 34: 10. Som kallas HazarEnon, Hes. 48: 1. Ahira fader af Naphtali, 4 Mos. 1: 15; cap. 2: 29.

Endor, en stad i Manasse, Jos. 17: 11. Ps. 83: 11. Spåqwinnan i Endor, 1 Sam. 28: 7.

Eneas, Petrus gör honom helbregda, Ap.G. 9: 33, 34.

EnEglaim, Hes. 47: 10.

EnGannim, trädgårdsbrunn, en stad i Juda, Jos. 15: 34. I Isaschar, cap. 19: 21.

EnGedi, en stad i Juda, Jos. 15: 62. David flyr hit undan Saul, 1 Sam. 24: 1. Dess wingårdar, Högaw. 1: 14. Fiskare, Hes. 47: 10.

Enhadda, Jos. 19: 21. Isaschars gräns.

Enhazor, en stad i Naphtali, Jos. 19: 37.

Enos, eländig menniska; Seths son, 1 Mos. 4: 26. Luc. 3: 37. Hans ålder, 1 Mos. 5: 11.

Enoch, Henoch, inwigd; Jareds son, 1 Mos. 5: 18. Luc. 3: 37. Blef upptagen af Gud, v. 22, 24. Ebr. 11: 5. Hans prophetia, Jud. Ep. v. 14.

Enon, här döper Johannes och lärer, Joh. 3: 23.

EnRimmon, granatäpplens brunn; en ort i Juda, Neh. 11: 29.

EnSemes, solbrunn, Jos. 15: 7; cap. 18: 17.

Epaphras, en af de christtrogna, som predikar för de Colosser, Col. 1: 7. Med omsorg, cap. 4: 12. Pauli medfånge i Christo Jesu, Philem. v. 23.

Epaphroditus, Pauli medhjelpare, Phil. 2: 25; cap. 4: 18.

Epenetus, anammade Christi lära i Achaia, Rom. 16: 5.

Epha, Midians förste son, 1 Mos. 25: 4. 1 Chrön. 1: 33. Af honom kallas ett landskap i Arabien Epha, Es. 60: 6. Äfwen Jahdai son, 1 Chrön. 2: 47. Calebs frilla, 1 Chrön. 2: 46.

Epha, ett mått hos Judarna, 2 Mos. 16: 36. 3 Mos. 5: 11; cap. 6: 20. Se registret om de Bibliska mått.

Ephai, Jer. 40: 8.

Epher, Midians son, 1 Mos. 25: 4. 1 Chrön. 1: 33. Esra son af Juda stam, 1 Chrön. 4: 17. En höfwitsman af Manasse slägte, 1 Chrön. 5: 24.

Ephesus, en stad i Asien; dess inwånare dyrka Diana, Ap.G. 19: 28. De anamma Pauli predikan, och uppbränna alla onyttiga böcker, Ap.G. 19: 18, 19. Lärarena i Epheso, Uppb. 1: 11. Timotheus war biskop der, 1 Tim. 1: 3.

Ephlal, 1 Chrön. 2: 37.

Ephraim, fruktbar; Josephs son, 1 Mos. 41: 50. Han blef satt framför sin broder Manasse af Jacob, då han wälsignade dem, cap. 48: 5, 13, 19; cap. 49: 22.Ephraims slägtes förste, 4 Mos. 1: 10.

Ephraims barn bekomma arfwedel, Jos. 16: 1. Deras gränser, v. 5. Städer, v. 9. Efterkommande, 1 Chrön. 7: 20. De träta med Gideon och hans krigshär, Dom. 8: 1. De uppsätta sig emot Jephtha, derföre att han icke kallade dem med till strid emot de Ammoniter, Dom. 12: 1. Ephraims språk och tungomål. v. 6. En Levit kommer ifrån Ephraim, cap. 19: 1. Under det ordet Ephraim förstås Israels rike, Es. 7: 8. Os. 5: 5. Om Ephraims handlingar, 1 Sam. 14: 22. 2 Sam. 2: 9. 2 Chrön. 15: 9; cap. 17: 2; cap. 19: 4; cap. 25: 7; cap. 30: 18. Prophetior emot och om Ephraim, Es. 9: 9; cap. 11: 13; cap. 17: 3. Jer. 4: 15; cap. 7: 15; cap. 31: 6.

Ephrath, fruktbarhet; Calebs hustru efter Asuba, som födde honom Hur, 1 Chrön. 2: 19. — En stad i Juda, 1 Mos. 35: 16, 19; cap. 48: 7. Och kallas eljest BethLehem; synes wara samma som Caleb Ephrata, der Hur död blef, 1 Chrön. 2: 24. Ephrateer af Ephraim, Dom. 12: 5. 1 Kon. 11: 26.

Ephrem, en stad, Joh. 11: 54.

Ephron, Zoars son af Heths barn, af hwilken Isaac köpte Abrahams grift. 1 Mos. 23: 8, [et]c.; cap. 25: 9; cap. 49: 30; cap. 50: 13. — En stad i Juda, 2 Chrön. 13: 19. Ephrons berg, Jos. 15: 9.

Epicureer, en wällustdyrkande sekt, Ap.G. 17: 18.

Er, Sela son, Lecha fader, 1 Chrön. 4: 21. Juda son af Sua, 1 Mos. 38: 3; cap. 46: 2. Hans hustru, v. 6. Afgång, v. 7. 4 Mos. 26: 19. 1 Chrön. 2: 3. Äfwen Elmodams fader, en i Christi slägtregister, Luc. 3: 28.

Eran, Suthelah son, war af de Eraniters slägte, 4 Mos. 26: 36.

Erastus, Pauli tjenare, Ap.G. 19: 22. 2 Tim. 4: 20. Stadens räntmästare i Corinth, Rom. 16: 23.

Erech, Nimrods rikes begynnelse, 1 Mos. 10: 10.

Eri, Gads son, 1 Mos. 46: 16. Deraf kommo de Eriter, 4 Mos. 26: 16.

Esaja, Herrans salighet; Amoz son, propheten, Es. 1: 1. 2 Kon. 19: 2. 2 Chrön. cap. 32. 2 Kon. cap. 21. Hans prophetia läses, Luc. 4: 17. Ap.G. 8: 28.

Esarhaddon, blef konung efter sin fader Sanherib, 2 Kon. 19: 37. Es. 37: 38. En annan, Esra 4: 2.

Esau; se Edom.

Esbaal, Sauls son, 1 Chrön. 8: 33; cap. 9: 39.

Esbai, 1 Chrön. 11: 37.

Esban, Disans son af de Horeer, 1 Mos. 36: 26. 1 Chrön. 1: 41.

Escol, winklase; Aners broder, 1 Mos. 14: 13. — Escols bäck, 4 Mos. 13: 24, 25; cap. 32: 9. 5 Mos. 1: 24.

Esean, en stad i Juda, Jos. 15: 52.

Esek, 1 Mos. 26: 20. En man, Azels broder, 1 Chrön. 8: 39.

Eser, Hurs son af Juda stam, 1 Chrön. 4: 4. Äfwen Suthelah son af Ephraims slägte, 1 Chrön. 7: 21. Äfwen en stark hjelte af Gads slägte, 1 Chrön. 12: 9. Äfwen Jesua son, öfwerste i Mizpa, Neh. 3: 19.

Esli, Naums fader, en ibland jungfru Marie förfäder, Luc. 3: 25.

Esra, Seraja son, Asaria sons af Aarons slägte, skriftlärd man, kommer ifrån Babel, Esra 7: 1, 6. Lät utropa en allmän fasta, cap. 8: 21, 23. Beder för folket, och skiljer de hedniska qwinnor ifrån Israels barn, cap. 9 och 10. Läser lagboken för hela menigheten, Neh. 8: 1, 3. Han kallas Jozadak, 1 Chrön. 6: 14. En man af Juda, 1 Chrön. 4: 17.

Esri, Chelubs son, Davids öfwerste öfwer åkermän, 1 Chrön. 27: 26. De Esriter äro af Joas, Dom. 6: 11.

Esthaol, Juda stad, Jos. 15: 33. Äfwen en stad i Dan, cap. 19: 41. Hwarest Israels barn sig lägrade emot de Philisteer i Simsons tid, Dom. 13: 25; cap. 18: 2, 11. Af hwilken de Esthaoliter äro utkomne, 1 Chrön. 2: 53.

Esthemo, Estmoa och Esthemoa; en Leviters stad i Juda arfwedel, Jos. 15: 50; cap. 21: 14. 1 Sam. 30: 28. 1 Chrön. 6: 58. Äfwen en Maachathiter Hodija son, 1 Chrön. 4: 19. Äfwen Esre son, v. 17.

Esther, stjerna; en berömlig och dägelig Judisk qwinna, af Benjamins slägte, Esth. 2: 7. Blifwer konung Ahasveri drottning, v. 17. Träder inför konungen, cap. 5: 1, 2. Gör åt konungen och Haman en måltid, v. 4. Beder för Judarna, cap. 7: 3. Och får bref af konungen, att Judarne icke allenast skulle skonas till lifwet, utan ock hämnas på sina owänner, cap. 8: 9, 14. Kallas äfwen Hadassa, Esth. 2: 7.

Esthon, Mehirs son, 1 Chrön. 4: 11, 12.

Etham, Jisreels fader af Juda stam, 1 Chrön. 4: 3. Äfwen en hög och fast bergsklyfta, hwarest Simson sig uppehöll, Dom. 15: 8, 11. Äfwen en Juda stad, som konung Rehabeam befäste, 2 Chrön. 11: 6. Äfwen en stad i Simeons arfwedel, 1 Chrön. 4: 32. Ett Israels barns läger i öknen, 2 Mos. 13: 20. 3 Mos. 33: 6, 8.

Ethan, en Esrahiter, wis och förståndig man, 1 Kon. 4: 31. Honom tillskrifwes 89 Psalmen. Äfwen Serah son, Perez son af Juda stam, 1 Chrön. 2: 6. Äfwen Kusaja, son, en sångare i templet, 1 Chrön. 15: 17. Äfwen Simma son af Levi slägte, 1 Chrön. 6: 42. Kisi son, 1 Chrön. 6: 44.

Ethanim, sjunde månaden hos de Ebreer, swarar emot October. I denna månad inwigde Salomo templet, 1 Kon. 8: 2.

EthBaal, Baals efterföljare; konungen i Zidon, Isebels fader, 1 Kon. 16: 31.

Ether, bön; en stad i Juda och Simeon, Jos. 15: 42; cap. 19: 7.

Ethnan, gåfwa; Ashur son af Juda stam, 1 Chrön. 4: 5, 7.

Ethni, starkhet; Sera son, 1 Chrön. 6: 41.

Eubulus, försigtig, wälrådande; en trogen man i Rom, Pauli gode wän, 2 Tim. 4: 21.

Euphrates, Phrath, en stor flod i Asien, 1 Mos. 2: 14; cap. 15: 18. 5 Mos. 1: 7. Jos. 1: 4; cap. 11: 24. 2 Sam. 8: 3. 2 Kon. 23: 29. 2 Chrön. 35: 20. 2 Kon. 24: 7. 1 Chrön. 6: 9. Jer. 2: 18. Uppb. 9: 14, [et]c.

Eutychus, en yngling, faller neder under Pauli predikan, slår sig till döds, och warder af Paulus uppwäckt, Ap.G. 20: 9–12.

Eva, lefwande, moder för lefwande; Adams hustru, blef skapad af mannens sidoref, 1 Mos. 2: 21. Hon äter af det förbudna trädet, cap. 3: 6. Blifwer kallad Heva, cap. 3: 20. Hon föder Cain och Abel, cap. 4.

Evi, begärelse; en af de Midianitiska konungar. 4 Mos. 31: 8. Jos. 13: 21.

EvilMerodach, wardt konung i Babel efter sin fader NebucadNezar, 2 Kon. 25: 27. Jer. 52: 31.

Evnica, Timothei fromma moder, 2 Tim. 1: 5. Ap.G. 16: 1.

Evodia, en gudfruktig qwinna i Philippi. Phil. 4: 2.

Ezbon, Bela son, Benjamins, 1 Chrön. 7: 7. Äfwen Gads son, 1 Mos. 46: 16.

Ezem, en stad i Simeon, 1 Chrön. 4: 29.

Ezer, Seirs son, den Horitens, förste i Edoms land, 1 Mos. 36: 30. 1 Chrön. 1: 38. Dess efterkommande, 1 Mos. 36: 27. 1 Chrön. 1: 42.

Ezion Gaber, en ort wid öknen Zin, 4 Mos. 33: 35. Ezion Geber, en stad wid Eloth, 1 Kon. 9: 26. 2 Chrön. 8: 17. 1 Kon. 22: 49.

F.

Felix, en landshöfding öfwer Judeen, får Pauli bref, Ap.G. 23: 26. Han handlar wäl med Paulus, och blifwer förskräckt af hans predikan, cap. 24: 23, 25.

Festus, Porcii tillnamn, landshöfdingens i Judeen, som Nero förordnade i Felix ställe, kallar Paulus för sig i konung Agrippe och Berenices närwaro, Ap.G. 24: 27; cap. 25: 1, 9, [et]c. Kallar Paulus rasande, cap. 26: 24.

Fortunatus, lycklig; en gudfruktig man i Corinth, 1 Cor. 16: 17.

G.

Gaal, Ebeds son, sätter sig emot domaren Abimelech, och blifwer slagen på flykten, Dom. 9: 26, 35, 39, 40.

Gaas, ett berg Ephraim wid Timnath, der Josua wardt begrafwen, Jos. 24: 30. Dom. 2: 9. 2 Sam. 23: 30.

Gaath, en ort wid Jerusalem, Jer. 31: 39.

Gaba, en stad i Benjamin, Jos. 18: 24.

Gabbai, en borgare i Jerusalem af Benjamins slägte, Neh. 11: 8.

Gabbatha, stenlagd höjd, en hög ort för domstolen i Jerusalem, Joh. 19: 13. Kallas ock Lithostrotos.

Gabriel, Guds man, Gud är min starkhet och kraft; en öfwerengel, som uppenbarar sig för propheten Daniel, Dan. 8: 15; cap. 9: 21. För presten Zacharia, Luc. 1: 11, 19. Äfwen för jungfru Maria, Luc. 1: 26.

Gad, rustad; Jacobs son af Silpa, 1 Mos. 30: 11; cap. 35: 26. Hans efterkommande, 1 Mos. 46: 16. 1 Chrön. 6: 11. Han blifwer wälsignad, 1 Mos. 19: 19. 5 Mos. 33: 20. De Gaditer få sin arfwedel, 4 Mos. 32: 1. 5 Mos. 3: 12. Jos. 13: 24. De bygga ett altare, Jos. 22: 9, [et]c. Om Gads efterkommande talas, 1 Sam. 13: 7. 2 Kon. 10: 33. Jer. 49: 1.

Gad, en prophet, warnar David, att han icke skulle blifwa uti de Moabiters land, 1 Sam. 22: 5. Förkunnar David Guds wrede, 2 Sam. 24: 11, 18. 1 Chrön. 21: 11.

GadMeni, en afgud, Es. 65: 11. Som dyrkades i krig, likasom Mars.

Gadarener, se Gergesener.

Gadi, Manahems fader, 2 Kon. 15: 14, 17.

Gaddi, Susi son, af Manasse slägte, 4 Mos. 13: 12.

Gaddiel, Sodi son, af Sebulons slägte, Canaans bespeja, 4 Mos. 13: 11.

Gaham, Nahors son, 1 Mos. 22: 24.

Gahar, en af Nethinim, efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 47. Neh. 7: 49.

Gajus, skrifwes eljest Cajus; Pauli stallbroder, blifwer döpt, 1 Cor. 1: 14. Blifwer fången, Ap.G. 19: 29. Ledsagar Paulus in i Asien, Ap.G. 20: 4. Undfår honom till herberge, hwarföre Paulus kallar honom sin och hela församlingens wärd, Rom. 16: 23. Johannes skrifwer till Gajus, 3 Joh. 1.

Galal, en Levit, 1 Chrön. 9: 15.

Galatia, ett land i Mindre Asien. Paulus och Silas wandra igenom detta landet, Ap.G. 18: 23. Paulus skrifwer de Galater till, 1 Cor. 16: 1. Gal. 1: 2. Petrus skrifwer dem ock till, 1 Pet. 1: 1. De Galater blifwa straffade, Gal. 3: 1; cap. 4: 16. Blifwa prisade, cap. 4: 14. Om deras ostadighet, cap. 1: 6; cap. 3: 3; cap. 4: 9.

Galgala; se Gilgal.

Galilea, gränsort; ett landskap i Syrien, Es. 9: 1. Matth. 4: 18. Anammar Christum, Joh. 4: 45. I Galileen begynner Christus predika, Matth. 4: 12. Ap.G. 10: 37. Gjorde underwerk, Joh. 2: 8. Af Galileen uppkommer ingen prophet, Joh. 7: 52. Galileiska hafwet kallades Cinnereth, 4 Mos. 34: 11. Galilee fristad war Kedes, Jos. 20: 7; cap. 21: 32. Konung Hiram fick 20 städer i Galileen, 1 Kon. 9: 11. Joseph war af Galileen, Luc. 2: 4. Nathanael, Joh. 21: 2. Apostlarna kallas Galileiska, Ap.G. 1: 11; cap. 2: 7. Gudfruktiga qwinnor af Galileen, Matth. 27: 55. Pilatus blandar några Galileers blod med deras offers, Luc. 13: 1. Galileiska språket, Marc. 14: 70. Christus lofwar gå före sina lärjungar till Galileen efter uppståndelsen, Matth. 28: 7, 10. Marc. 14: 28; cap. 16: 7. Han uppenbarar sig ock dersammastädes, Joh. 21: 1. Ap.G. 13: 31.

Gallim, en stad i Benjamins slägte, 1 Sam. 25: 44. Es. 10: 30.

Gallion, Romares landshöfding öfwer Achaja, för hwilken Paulus ställes och anklagas, Ap.G. 18: 12, 17.

Gamaliel, en from och lagklok man, Ap.G. 5: 34. Pauli läromästare, cap. 22: 3.

Gamliel, höfwitsman i Manasse slägte, 4 Mos. 1: 10. Pedazur son, cap. 2: 20. Hans gåfwa till offer, cap. 7: 54.

Gamul, en prest af Aarons slägte i Davids tid, 1 Chrön. 24: 17.

Gareb, en hög wid Jerusalem, Jer. 31: 39. Äfwen en Jithrit, Davids hjelte, 2 Sam. 23: 38.

Gasa, Gaza, skattkammare; Canaans landsgräns, 1 Mos. 10: 19. Blef Juda stam tilldelad, Jos. 15: 47. Dom. 1: 18. Simson besofwer en i Gasa, Dom. 16: 1. Om denna ort talas, 1 Sam. 6: 17. 1 Kon. 4: 24. 2 Kon. 18: 8. Jer. 25: 20; cap. 47: 1, 5. Amos 1: 6. Zach. 9: 5. Ap.G. 8: 26.

Gaser, en stad i Ephraim, hwarest de Canaaniter och Ephraiter bodde, Jos. 16: 3. Förstörd af konung Pharao; blef byggd igen af konung Salomo, 1 Kon. 9: 16. Davids seger intill Gaser, 2 Sam. 5: 25. 1 Chrön. 14: 16.

Gases, Calebs son af en frilla, 1 Chrön. 2: 46.

Gassam, en af Nethinim, efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 48. Neh. 7: 51.

Gath, de Philisteers stad emellan Gasa och Asdod, hwarest Enakim bodde, Jos. 11: 22; cap. 13: 3. Till dem fördes Herrans ark omkring, 1 Sam. 5: 8. De försona plågan med gyllene ardsar, cap. 6: 17. En Gathiter war ObedEdom, 1 Chrön. 13: 13. 2 Sam. 6: 10. Goliath ock, 1 Sam. 17: 4. Fyra resar, 2 Sam. 21: 22. 600 män som gingo för David när han flydde för Absalom, 2 Sam. 15: 18. Gath blef öfwerwunnen af konung Hasael, 2 Kon. 12: 17. De Philisteer fånga David i Gath, Ps. 56: 1. Propheteras om Gath, Amos 6: 2. Micha 1: 10. 2 Sam. 1: 20. Nämnes, 1 Kon. 2: 39.

Gath kallas ock en stad i Juda, som Rehabeam befäste, 2 Chrön. 11: 8.

Gatham, Eliphas sjette son, 1 Mos. 36: 11, 16. 1 Chrön. 1: 36.

GathHepher, propheten Jone födelseort, 2 Kon. 14: 25.

GathRimmon, granatpress, så kallas twenne Levi städer: den ene i Dans stam, den andre i Manasse, Jos. 19: 45; cap. 21: 24. 1 Chrön. 6: 69.

Gaza; se Gasa.

Geba, hög, 2 Sam. 5: 25. Den Asa konungen i Juda befästade, 1 Kon. 15: 22. 2 Chrön. 16: 6. Josias orenade dess höjder med afguderi, 2 Kon. 23: 8. Äfwen en stad i Benjamin, som Leviterna tillhörde, Jos. 21: 17. 1 Chrön. 6: 60; cap. 9: 6. Som kallas Gaba, Jos. 18: 24. 1 Sam. 14: 5. Om Geba läger, se Es. 10: 29. Leviterna warda uppsökte i Geba, Neh. 12: 29.

Gebal, en stad i Syrien, Hes. 27: 9. Hwilkens inbyggare kallas Gebaliter, Ps. 83: 8.

Geber, stark hjelte, Uri son, konung Salomos öfwerste befallningsman i Gilead, Sihon och Basan, 1 Kon. 4: 19.

Gebim, högar, Es. 10: 31.

Gedalia, Jeduthuns förste son af Levi slägte, 1 Chrön. 25: 3. Äfwen Amaria son, Zephanja farfader, Zeph. 1: 1. Äfwen Pashur son, hwilken igenom sin anklagelse bragte Jeremia i gropen, Jer. 38: 1. Äfwen Ahikams son, en höfwitsman, blifwer slagen, 2 Kon. 25: 25. Jer. 41: 2. Han blifwer warnad för olyckan, men han wille det icke tro, Jer. 40: 13, [et]c.

Gedera, en stad i Juda, Jos. 15: 36. Kallas ock Geder. Jos. 12: 13.

Gederoth, en stad i Juda, Jos. 15: 41. 2 Chrön. 28: 18. Josabads, Davids hjeltes, hemman, 1 Chrön. 12: 4.

Gederothaim, en stad i Juda, Jos. 15: 36.

Gedor, en stad i Simeons slägte, 1 Chrön. 4: 39. Äfwen en stad i Juda, Jos. 15: 58. Äfwen Pnuels son, 1 Chrön. 4: 4. Äfwen Jereds son, v. 18. Äfwen Gibeons son af Benjamins slägte, 1 Chrön. 8: 31; cap. 9: 37.

Gehasi, propheten Elisas tjenare, 2 Kon. 4: 12. Warder sänd af propheten till att uppwäcka Sunamitiskans son, v. 29. Men kan intet uträtta, v. 31. Blifwer för sin girighet spitelsk, 2 Kon. 5: 25, [et]c. Han förtäljer konung Joram prophetens stora gerningar. 2 Kon. 8: 5.

Gemalli, Ammiels fader, af Dans slägte, 4 Mos. 13: 13.

Gemaria, Hilkia son, konung Zedekie budskap till konung NebucadNezar, Jer. 29: 3. Äfwen Saphans son, Jer. 36: 10–12.

Genesaret, luftgård; ett fruktbart land i Sebulons slägte, wid det Galileiska hafwet, som kallas ock Tiberias haf och Genesaret. Jerus kom till detta landet, Matth. 14: 34. Marc. 6: 53. Jesus stod wid sjön Genesaret och predikade för folket, Luc. 5: 1. Uppå sjön Genesaret uppwäxte en storm, Luc. 8: 23. kallas ock Cinereth; se Cinereth.

Genubath; Hadads, Edomitens son, 1 Kon. 11: 20.

Ger, Er; Juda son, som Thamar wardt gifwen, 1 Mos. 38: 3; cap. 46: 12. 4 Mos. 26: 19. 1 Chrön. 2: 3.

Gera, främling; Benjamins son, 1 Mos. 46: 21. 1 Chrön. 8: 3. Jemini son, Ehuds faders, Dom. 3: 15. Simei fader, 2 Sam. 16: 5; cap. 19: 16. 1 Kon. 2: 8. — Äfwen ett mynt hos de Ebreer, 2 Mos. 30: 13. Hwarom se tabellen öfwer mynt.

Gerar; en stad i Canaans gränser, 1 Mos. 10: 19. I de Philisteers land, cap. 26: 1. Hwarest Abraham och Isaac bodde som främlingar, cap. 20: 1; cap. 26: 17. Asa jagade de Ethioper till Gerar, 2 Chrön. 14: 13, 14.

Gergesener eller Gadarener, folk öster om Genesaret; de bedja Christum wika ifrån sig, Matth. 8: 34. Marc. 5: 17. Luc. 8: 37.

Gerson, utländning; Mose son, 2 Mos. 2: 22; cap. 18: 3. 1 Chrön. 23: 16. Gerson, en af Pinehas slägte, Esra 8: 8. Gerson, den förste Levi son, 4 Mos. 3: 17. 1 Mos. 46: 11. 2 Mos. 6: 16. Dess söner, 2 Mos. 6: 17. 4 Mos. 3: 18. Och efterkommande, som kallades Gersoniter; om hwilkas beställning wid Herrans ark läses, 4 Mos. 3: 23; cap. 4: 22, 24. Deras tal, cap. 7: 7. Städer, Jos. 21: 27. 1 Chrön. 6: 62, 71. Ordning, 1 Chrön. 23: 6. Äfwen Manasse son, Dom. 18: 30.

Gesan, dal; Jahdai son, 1 Chrön. 2: 47.

Gesem; en Arab och öfwerste i Samarien, står Nehemia efter lifwet, Neh. 2: 19; cap. 6: 1, 2, 6.

Geser; en stad i Canaans land, Jos. 10: 33; cap. 12: 12; cap. 21: 21. 1 Chrön. 6: 6; cap. 7: 28.

Gessuri; folket i Gesur, 5 Mos. 3: 14. Jos. 12: 5; cap. 13: 2, 11, 13.

Gesur, dal; landskap i Syrien, hwarifrån Maacha war, Davids hustru och Absaloms moder, 2 Sam. 3: 3; cap. 13: 37, 38; cap. 14: 23; cap. 15: 8. 1 Chrön. 2: 23.

Gether; Arams son, 1 Mos. 10: 23. 1 Chrön. 1: 17. Amasa fader, cap. 2: 17.

Gethsemane, oljopress; en plats nära Jerusalems stad wid oljeberget: till hwilken Christus kom med sina lärjungar, näst före sitt lidande, Matth. 26: 36. Marc. 14: 32.

Geuel, Madji son, 4 Mos. 13: 16.

Giah; en stad i Benjamin, 2 Sam. 2: 24.

Gibbar, hjelte; en Judisk man efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 20.

Gibea, högt hus, högt ställe; en stad i Juda, Jos. 15: 57. 1 Chrön. 2: 49. Äfwen en stad i Benjamin, Dom. 19: 14, 15. 2 Sam. 23: 29. Hwarest bedrefs det skändliga horet med Levitens frilla, Dom. 19: 22, 25. Deras straff derföre, cap. 20: 43. Guds ark fördes till Gibea, 1 Sam. 7: 1. Samuel gick till Gibea, 1 Sam. 10: 26. Sändebud kommo till Saul i Gibea, der han bodde, cap. 11: 4; cap. 13: 2. David förer Herrans ark ifrån Abinadab i Gibea, 2 Sam. 6: 2. Prophetior, Os. 5: 8, 9; cap. 9: 9; cap. 10: 9.

Gibeath, öfwerstepresten Pinehas stad på Ephraims berg, der Eleazar begrofs, Jos. 24: 33.

Gibeon, hög borg, härlig höjd; en stor stad i Canaan, Jos. 9: 3; cap. 18: 25, 28. En af konung Salomos förnämsta höjder, 1 Kon. 3: 4, 5.

De Gibeoniter fria sitt lif med list, Jos. 9: 3–5. Deras list blifwer straffad, v. 22, 23. De warda belägrade, cap. 10: 5. För deras skull blifwa konung Sauls söner upphängde, 2 Sam. 21: 9.

Gibeon; Leviternas stad i Benjamin, Jos. 21: 17. Jer. 28: 1.

Gibbethon eller Gibbthon, hög rygg; Leviternas stad i Dans slägte, Jos. 19: 44; cap. 21: 23. 1 Kon. 15: 27.

Giddel, stor; en af Nethinim, Esra 2: 47. Neh. 7: 49.

Giddalthi; Hemans son, 1 Chrön. 25: 4.

Gideom; en ort i öknen wid Gibea, Dom. 20: 45.

Gideon; en höfwitsman och domare i Israel, Joas son af Manasse slägte, Dom. 6 och 7 cap. Warder kallad att förlossa Israel utur de Midianiters händer, cap. 6: 14. Han slår omkull Baals altare, och kallas Jerub Baal, v. 28, 32. Blifwer orsak till afguderi, Dom. 8: 24. Regerade i 40 år, cap. 8: 22. Om hans tro, Ebr. 11: 32.

Gideoni; Abidans fader, öfwerstens öfwer Benjamin i öknen, 4 Mos. 1: 11; cap. 2: 22.

Gihon, utgång; en flod som utgick af Paradiset, 1 Mos. 2: 13. Äfwen en ort wid Jerusalem, 1 Kon. 1: 33. Här war en wattubäck, som ock kallades Gihon, 2 Chrön. 32: 30; cap. 33: 14.

Giladi; en trumpetare i templet, Neh. 12: 36. Gilboa; ett berg i Manasse, der Saul med sina söner omkom, 1 Sam. 28: 4; cap. 31: 1. 2 Sam. 1: 6, 21. 1 Chrön. 10: 1.

Gilead, wittneshöjd; ett berg, så kalladt af Jacob, 1 Mos. 31: 48. 4 Mos. 32: 26. 5 Mos. 2: 36. Jos. 12: 2. Dom. 5: 17. 1 Sam. 11: 1. 2 Sam. 2: 4. 1 Kon. 4: 13. 2 Kon. 8: 28. 1 Chrön. 2: 22. Högaw. 4: 1; cap. 6: 4. Micha 7: 14. Obadj. 19 v.

Gilgal, hjul; en af Israels förstäder, Jos. 4: 19. Låg emellan Jordan och Jericho: der blef folket omskuret, och höll Påska, cap. 5: 2, 7, 10. Gibeoniter komma till Josua i Gilgal, cap. 9: 3, [et]c. Josua uppreser 12 stenar dersammastädes, Jos. 4: 20. Se widare cap. 12: 23. Dom. 3: 1, 19. 1 Sam. 7: 16; cap. 10: 8; cap. 11: 14; cap. 13: 4, 8, 15; cap. 15: 7, 33. 2 Sam. 19: 15, 40. 2 Kon. 2: 1; cap. 4: 38. Neh. 12: 29. Os. 4: 15; cap. 9: 15; cap. 12: 11. Amos 4: 4; cap. 5: 5. Micha 6: 5.

Gilo; en stad i Juda, Jos. 15: 51. Achitophel war en Gilonit, 2 Sam. 15: 12; cap. 23: 34.

Gimso, en stad i Juda, den de Philisteer innehade i konung Ahas tid, 2 Chrön. 28: 18.

Ginath; Thibni fader, som blef utwald till konung i Israel, 1 Kon. 16: 21.

Ginnethon; en prest efter det Babyloniska fängelset, Neh. 10: 6.

Girgasi, Canaans son, 1 Mos. 10: 16. Af hwilken de Girgaseer eller Girgesiter komne äro, cap. 15: 21. 5 Mos. 7: 1. Jos. 24: 11. Neh. 9: 8.

Gisonit; så kallas Hasem, Davids hjelte, 1 Chrön. 11: 34.

Gispa; en af Nethinim i Jerusalem, Neh. 11: 21.

Gitta Hepher, nedergrafwen press; en stad i Sebulons slägte, Jos. 19: 13. Se Gath Hepher.

Gittaim; en stad i Edoms land, 2 Sam. 4: 3. Neh. 11: 33.

Gittith, ett strängaspel, som förmenas wara i Gath uppfunnet, Ps. 81 och 84.

Gnidus eller Cnidus, en stad i Lycien; dit Paulus kom, Ap.G. 27: 7.

Goath; en ort wid Jerusalem, Jer. 31: 39.

Gob; en ort i de Philisteers land, 2 Sam. 21: 18, 19.

Gog; Simei fader af Rubens slägte, 1 Chrön. 5: 4. Äfwen en förste i Mesech och Tubal, Hes. 38: 2, 3, 16, 18. Uppb. 20: 8.

Golan; en fristad i Basan uti Manasse halfwa slägte, 5 Mos. 4: 43. Jos. 20: 8; cap. 21: 27.

Golgatha, hufwudskalleplats, Matth. 27: 33. Marc. 15: 22. Joh. 19: 17.

Goliath; en rese ifrån Gath, en Philisteer, 1 Sam. 17: 4. Hans längd, v. 4. Strider emot Israel, v. 8, 23. Blifwer ihjälslagen af David med en slungosten, v. 49—51.

Gomer, en som fulländar; Japhets första son, 1 Mos. 10: 2. 1 Chrön. 1: 5. Af hwilken de Gomeriter komma, Hes. 38: 6. Gomer kallad ock propheten Oseas hustru, Os. 1: 3.

Gomer, ett Ebreiskt mått, 2 Mos. 16: 16, 18, 22, 32, 36.

Gomorrha; en af de fem städer i Canaan, öfwer hwilka Herren lät regna eld och swafwel, 1 Mos. 10: 19; cap. 13: 10; cap. 14: 2; cap. 19: 24. 5 Mos. 29: 23.

Gosan; en flod och land i Assyrien, hwarest de fångne af 10 Israels slägter blefwo förde, 2 Kon. 17: 6; cap. 18: 11. 1 Chrön. 5: 26.

Gosen; ett land i Egypten, hwarest Israels barn bodde, 1 Mos. 45: 10; cap. 46: 28, 29; cap. 47: 4, 27. 2 Mos. 8: 22; cap. 9: 26. Äfwen ett land hos de Cananeer, som Josua intog, Jos. 10: 41; cap. 11: 16.

Greker, Joh. 12: 20. Ap.G. 14: 1; cap. 17: 4. Rom. 1: 16; cap. 2: 10. 1 Cor. 1: 22. Gal. 3: 28.

Grisim eller Garizim; ett berg i Ephraim och Manasse wid Sichem, på hwilket de stodo och wälsignade, 5 Mos. 11: 29; cap. 27: 12.

Gudgoda; en ort i öknen, 5 Mos. 10: 7.

Guni; Naphthali son, 1 Mos. 46: 24. 1 Chrön. 7: 13. Af hwilken de Guniter kommo, 4 Mos. 26: 48. Äfwen en af Gads slägte, 1 Chrön. 5: 15.

Gur; en stad i Manasse, 2 Kon. 9: 27.

GurBaal; en stad i Arabien, 2 Chrön. 26: 7.

H.

Habaja, en prest, Esra 2: 61. Neh. 7: 63.

Habacuc, en prophet af Simeons slägte, Hab. 1: 1.

Habarim, de som bo i den staden Beeroth, Jos. 18: 25. Synes hafwa sitt namn af en brunn som der war, 2 Sam. 20: 14.

Habazinia, Jeremie fader, Jer. 35: 3.

Habel, se Abel.

Habor, en stad i Assyrien, 2 Kon. 17: 6; cap. 18: 11. 1 Chrön. 5: 26.

Hachalja, Nehemie fader, Neh. 1: 1.

Hachila, förtröstan; en fast ort i Juda, hwarest David sig en tid uppehöll emot Saul, 1 Sam. 23: 19; cap. 26: 1.

Hachmoni, Jasabeams, Davids förnämsta hjeltes fader, 1 Chrön. 11: 11. Jehiels fader, 1 Chrön. 27: 32.

Hadad, Hadar, Bedads son, en konung i Edoms land, som slog de Midianiter, 1 Mos. 36: 36. 1 Chrön. 1: 46. Eu konung i Edom, 1 Chrön. 1: 50. Som ock kallas Hadar, 1 Mos. 36: 39. En af Edom, som war Salomos motståndare, 1 Kon. 11: 14. Se Hadar.

HadadEser, Rehobs son, konung i Zoba, 2 Sam. 8: 3. Blifwer öfwerwunnen, och hans här slagen af David, cap. 10: 16, 19. 1 Chrön. 18: 3. Skrifwes ock HadarEser.

HadadRimmon, en stad i Megiddon, Zach. 12: 11.

Hadar, Hadad, härlig; Ismaels son, 1 Mos. 25: 15. En konung i Edom, 1 Mos. 36: 39. Som kallas ock Hadad, 1 Chrön. 1: 50.

Hadasa; en stad i Juda slägte, Jos. 15: 37.

Hadassa, myrten; så kallades Esther, Esth. 2: 7.

Hadid; en stad i Benjamin, Neh. 11: 34. En man, Esra 2: 33. Neh. 7: 37.

Hadlai; Amasa fader, öfwerstens öfwer Ephraim, 2 Chrön. 28: 12.

Hadoram; Jaketans son, af Sems slägte, 1 Mos. 10: 27. 1 Chrön. 1: 21. Rehabeams räntmästare, 2 Chrön. 10: 18. Skrifwes ock Adoram, 1 Kon. 12: 18.

Hadrach; staden Damasci namn, Zach. 9: 1.

Hadriel; se Adriel.

Hadsi; en ort i Judeen, 2 Sam. 24: 6.

Hagab eller Hagaba; en af Nethinim efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 45, 46. Neh. 7: 48.

Hagar eller Agar; Saras tjänstepiga, föder åt Abraham Ismael, 1 Mos. 16: 15. Blifwer utdrifwen med sin son för sin olydnad, cap. 21: 10, 14. Gal. 4: 30.

Hagariter warda gifne de Rubeniter i händer, 1 Chrön. 10: 19, 20. Om dem talas, Ps. 83: 7.

Hagarmi, Hodija son, 1 Chrön. 4: 19.

Haggai, mina högtider; propheten som befaller Judarna att bygga templet, Hagg. 1: 8. Esra 5: 1. Han propheterar att det sednare Jerusalems tempels härlighet skulle blifwa större än det förras war, Hagg. 2: 4, 5, 10.

Haggi; Gads son, 1 Mos. 46: 16. 4 Mos. 26: 15.

Haggija, Herrans fest och högtid; Simeja son, af Levi slägte, 1 Chrön. 6: 30.

Haggith; Adonie moder, 2 Sam. 3: 4. 1 Kon. 1: 5, 11; cap. 2: 13.

Hagla, Hogla; Zelaphehads dotter af Manasse slägte, 4 Mos. 26: 33; cap. 27: 1; cap. 36: 11. Jos. 17: 3.

Hakkoz; en prest, 1 Chrön. 24: 10. En efter det Babyloniska fängelset, Urie fader. Neh. 3: 4.

Hakupha; en af Nethinim, Esra 2: 51.

Halah; ort i Assyrien, 2 Kon. 17: 6; cap. 18: 11. 1 Chrön. 5: 26.

Halhul; en stad i Juda, Jos. 15: 58.

Hali; en stad i Assers slägte, Jos. 19: 25.

Halohes; en öfwerste öfwer Judiska folket, Neh. 3: 12.

Ham, hetta; Noahs yngste son, 1 Mos. 5: 32; cap. 6: 10. Han är Canaans fader, 1 Mos. 9: 18. Bespottar sin fader, v. 22. Blifwer förbannad, v. 24, 25. Hans efterkommande, cap. 10: 6, 20. Af Ham kallas Egypten Ham, Ps. 78: 51. Ps. 105: 23, 27. Ps. 106: 22.

Haman; Madatha son af Agags, Ammonitiska konungens, slägte; warder hos konung Ahasveros mycket upphöjd, och förföljer Mardechai; gifwer onda råd emot Judarna, Esth. 3: 1, 8. Och utwerkar befallning af konungen, att Judarne skulle förgöras, v. 10. Förtäljer för sina wänner sin härlighet, cap. 5: 11. Och låter göra en hög galge, att hänga Mardechai deruti, v. 14. Haman måste föra Mardechai omkring gatorna i kongl. prakt, cap. 6: 10. Warder bjuden af Esther till måltid, v. 14. Blifwer anklagad som Esthers och Judarnas fiende, cap. 7: 6. Warder sjelf hängd i galgen, v. 10. Och tio hans söner warda ock hängde, cap. 9: 13, 14.

Hamath, Hammath, Hamathi, Hemath; en af Canaans söner. 1 Mos. 10: 47. 1 Chrön. 1: 16. Hwaraf landet Hamath hafwer sitt namn, 4 Mos. 13: 23. — Äfwen en stor stad i Naphthali slägte, Jos. 19: 35. Dom. 3: 3. Es. 10: 9; cap. 11: 11; cap. 36: 19; cap. 37: 13. Zach. 9: 2. 2 Sam. 8: 9. 1 Kon. 8: 65. 2 Kon. 14: 25.

Hammelech, kunglig; Jerahmeels son, Jer. 36: 26. Äfwen Malchia son, cap. 38: 6.

Hamital, Hamutal; konung Joahas moder, 2 Kon. 23: 31. Konung Zedekie moder, Jer. 52: 1. 2 Kon. 24: 18.

Hammon; en stad i Assers slägte, Jos. 19: 28. Äfwen i Naphthali, 1 Chrön. 6: 76. Kallas eljest HamothDor.

Hamona, myckenhet; så kallas den staden, hwarest Gog och Magog skulle begrafwa sitt slagna folk, Hes. 39: 16.

HamothDor; Leviternas stad i Naphtali, Jos. 21: 32. Hwilken kallas Hammon, 1 Chrön. 6: 76.

Hammethoar. ort wid Sebulons gräns, Jos. 19: 13.

Hamran; Disons son af Seirs slägte, 1 Chrön. 1: 41. Hwilken Moses kallar Hemdan, 1 Mos. 36: 26.

Hamuel; Misma son af Simeons slägte, 1 Chrön. 4: 26.

Hamul; Peres son, 1 Mos. 46: 12. Af hwilken komma de Hamuliter, 4 Mos. 26: 21.

Hamutal; se Hamital.

Hanameel, Guds nåd; Sallums son ifrån Anathoth, Jer. 32: 7–9, 12.

Hanan, nåderik; Jigdalja son, Jer. 35: 4. Äfwen Maacha son, Davids hjeltes, 1 Chrön. 11: 43. Äfwen Sasaks son, af Benjamin, 1 Chrön. 8: 23. Azels son, v. 38; cap. 9: 44. Äfwen en af Nethinim, Neh. 7: 49; cap. 8: 7; cap. 10: 10.

Hananeel; ett torn i Jerusalem, Neh. 3: 1; cap. 12: 39. Jer. 31: 38. Zach. 14: 10.

Hanani, nåderik; en prophet, som sändes till Assa, Judakonungen, 2 Chrön. 16: 7. Jehu fader, som sändes till Josaphat, cap. 19: 2. Till Baesa, 1 Kon. 16: 1. Äfwen Nehemie broder, Neh. 1: 2; cap. 7: 2. En Levit efter det Babyloniska fängelset, cap. 12: 36. En prest, af dem som hade hedniska hustrur, Esra 10: 20. En annan, 2 Chrön. 20: 34.

Hanania, Herrans nåd; en falsk prophet, som propheterar emot Jeremia, Jer. 28: 1. Blifwer död, v. 16. Äfwen Sasachs son af Benjamins slägte, 1 Chrön. 8: 24. Hemans son, en sångare i templet, 1 Chrön. 25: 4. En öfwerste i Usia hus. 2 Chrön. 26: 11. Zedekia fader, Jer. 36: 12. Selemja fader af Benjamins slägte, Jer. 37: 13. Serubbabels son, 1 Chrön. 3: 19. Hans barn, v. 21. Andra som byggde Jerusalems tempel, Neh. 3: 8, 30. En annan som blef satt till porthållare eller palatsfogde i Jerusalem, cap. 7: 2. En af Daniels stallbröder, Dan. 1: 6, 7, 11, 19; cap. 2: 17. Se Sadrach.

Hanes; en stad i Egypten, Es. 30: 4.

Haniel; Ulla son af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 39.

Hanna, nåderik; Samuels moder, beder Herran om en son, och gör Honom ett löfte, 1 Sam. 1: 9–11. Föder Samuel, propheten, v. 20. Sätter pilten under Eli hand, till Herrans tjenst, efter sitt löfte, v. 24, 25. Hon föder sedan tre söner och twå döttrar, cap. 2: 21. En prophetissa, Phanuels dotter af Assers slägte, Luc. 2: 36.

Hannas; se Annas.

Hannea, Sebulons gräns, Jos. 19: 13.

Hanniel, Ephods son, af Manasse slägte, 4 Mos. 34: 23.

Hanoch, inwigd; Kains son, som byggde en stad, den han kallade efter hans namn Hanoch, 1 Mos. 4: 17. Midians son, Abrahams son, cap. 25: 4. Rubens son, af hwilken de Hanochiter komma, 1 Mos. 46: 9. 1 Chrön. 5: 3. 4 Mos. 26: 5.

Hanun; Nahas son, Ammons barns konung, skymfar Davids sändebud, 2 Sam. 10: 4. 1 Chrön. 19: 2–4.

Hanun, byggde dalporten i Jerusalem, Neh. 8: 13. Zalaphs son, byggde på muren i Jerusalem, v. 30.

Hapharaim; en stad i Isaschars slägte, Jos. 19: 19.

Happizez; öfwersteprest, 1 Chrön. 24: 15.

Hara; en stad i Assyrien, dit Israels barn blefwo bortförde, 1 Chrön. 5: 26.

Harada; en lägerstad i öknen, 4 Mos. 33: 24.

Haran, Tharahs son, Abrahams broder och Loths fader, 1 Mos. 11: 28. Äfwen Calebs son, 1 Chrön. 2: 46.

Haran, en stad i Mesopotamien, der Tharah blef död, och hans son Abraham en tid bodde, 1 Mos. 11: 32. Ap.G. 7: 2. Abraham drog derifrån till Canaan, 1 Mos. 12: 5. Jacob reste till Laban, som bodde i Haran, 1 Mos. 27: 43; cap. 28: 10; cap. 29: 4. Konungen i Assur berömmer sig att han hafwer förderfwat Haran, Es. 37: 12. Dess köpmannaskap, Hes. 27: 23.

Hararit, en af Davids hjeltar, 2 Sam. 23: 11, 33.

Harbona, en kamererare i konung Ahasveri hof, Esth. 1: 10; cap. 7: 9.

HarEl, Hes. 43: 15. Se Ariel.

Hareph, en af Calebs söner, 1 Chrön. 2: 51.

Hargol, ett rent djur, 3 Mos. 11: 22.

Hareth, en skog i Juda, 1 Sam. 22: 5.

Harhaja, guldsmeden Usiels fader, Neh. 3: 8.

Harhas, Thikva, klädwaktarens, fader, 2 Kon. 22: 14.

Harhur, en af Nethinim, Esra 2: 51. Neh. 7: 53.

Harim, prester i Jerusalem, 1 Chrön. 24: 8. Esra 2: 32, 39; cap. 10: 21.

Hariph, en Israelit, Neh. 7: 24.

Hariphit, 1 Chrön. 12: 5.

Harmagedon; se Armageddon.

Harmon, ett berg i Assyrien, Amos 4: 3.

Harnepher, Sopha son, af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 36.

Harod, en brunn uti Manasse, Dom. 7: 1.

Haroseth, der bodde Sisera, Dom. 4: 2, 13. Barak jagar hären intill Haroseth, v. 16.

Harsa, en af Nethinim, Esra 2: 52. Neh. 7: 54.

Harum, en af Juda, Aharheels fader, 1 Chrön. 4: 8.

Harumaph, Jedaja fader, Neh. 3: 10.

Haruz, 2 Kon. 21: 19. Amons konungens i Juda morfader.

Hasabia, Amazia son, af Levi slägte, 1 Chrön. 6: 45. Jeduthuns son, en harpolekare, 1 Chrön. 25: 3, 19. En öfwerste ibland Hebroniterna, 1 Chrön. 26: 30. Kemuels son, en förste ibland Leviterna, 1 Chrön. 27: 17. En annan af Leviterna, 2 Chrön. 35: 9. En af Marari barn, Esra 8: 19, 24. Neh. 3: 17; cap. 10: 11; cap. 11: 15, 22. En af Marari barn ibland Leviterna, 1 Chrön. 9: 14.

Hasabenja, Hasabnia, en Levit, Neh. 3: 10; cap. 9: 5.

Hasadia, Serubbabels son, 1 Chrön. 3: 20.

Hasael, Benhadads den Syriska konungens tjenare, blifwer konung öfwer Syrien, 2 Kon. 8: 8, 13. Hwartill han förr war smord af Elia, 1 Kon. 19: 15; Han slog Israel, 2 Kon. 10: 32; cap. 12: 17; cap. 13: 3. Efter som propheteradt war, 2 Kon. 8: 11, 12. Han blifwer död, 2 Kon. 13: 24.

Hasaja, Adaja son, Neh. 11: 5.

Hasbadana, en Israelit, Neh. 8: 4.

Hasem, den Gisoniten, 1 Chrön. 11: 34.

Hasiel, en Levit, 1 Chrön. 23: 9.

Hasmona, ett af Israels läger i öknen, 4 Mos. 33: 29, 30.

Haso, Nahors son, 1 Mos. 22: 22.

Hasra, Sallums fader, 2 Chrön. 34: 22, som kallas Harhas i 2 Kon. 22: 14.

Hassenua, en öfwerste i Benjamins slägte, 1 Chrön. 9: 7. En annan efter det Babyloniska fängelset, Neh. 11: 9.

Hasub, Asrikams son, af Levi, 1 Chrön. 9: 14. Neh. 11: 15. Äfwen Pahath. Moabs son, som byggde Jerusalems murar efter det Babyloniska fängelset, Neh. 3: 11.

Hasuba, Serubbabels son, 1 Chrön. 3: 20.

Hasum, en Israelit, Esra 2: 19; cap. 10: 33. Neh. 7: 22; cap. 8: 4.

Hasupha, en af Nethinim, Esra 2: 43. Neh. 7: 46.

Hatach, en kamererare i konung Ahasveri hof, Esth. 4: 5, 10.

Hathath, Athniels son, 1 Chrön. 4: 13.

Hatita, en af Nethinim, Esra 2: 42. Neh. 7: 45.

Hattil, Esra 2: 57. Neh. 7: 59.

Hattus, Semaja son, 1 Chrön. 3: 22. En af Davids slägte, Esra 8: 2. En prest efter det Babyloniska fängelset, Neh. 10: 4; cap. 12: 2.

Havila, Jaketans son, 1 Mos. 10: 29; Chus son, 1 Mos. 10: 7. Havila land, 1 Mos. 2: 11.

HavothJair, 4 Mos. 32: 41. 5 Mos. 3: 14. Städer i Basan, som Jair, Manasse son, intog och gaf namn.

HazarGadda, stad i Juda, Jos. 15: 27.

Havran, stad wid Damascus, Hes. 47: 16.

Hazarmaveth, Jaketans son, 1 Mos. 10: 26. 1 Chrön. 1: 20.

HazarSual, stad i Juda, Jos. 15: 28. Neh. 11: 27. Stad i Simeons slägte, Jos. 19: 3. 1 Chrön. 4: 28.

HazarSusa, stad i Simeon, Jos. 19: 5. Kallas HazarSusim, 1 Chrön. 4: 31.

Hazerim, en stad på Seirs berg, 5 Mos. 2: 23.

Hazeroth, en ort i öknen, 4 Mos. 11: 35; cap. 33: 17; cap. 13: 1.

Hazelelponi, en förnäm qwinna af Juda slägte, 1 Chrön. 4: 3.

HazezonThamar, en stad i Canaan, 1 Mos. 14: 7. Kallas EnGedi, 2 Chrön. 20: 2.

Hazobeba, Koz son af Juda, 1 Chrön. 4: 8.

Hazor, en hufwudstad i Canaans land, blifwer wunnen och uppbränd, Jos. 11: 10, 11.

Heber, Bryas son, 1 Mos. 46: 17. 4 Mos. 26: 45. 1 Chrön. 7: 30, 31. Socho fader, 1 Chrön. 4: 18.

Hebron, en hufwudstad i Canaans land, 1 Mos. 23: 19. Hebron blef uppbygd, 4 Mos. 13: 23. Öfwerwunnen, Jos. 10: 36. Blef gifwen Caleb, cap. 15: 13. Blef sedan gifwen Leviterna, cap. 21: 11. 1 Chrön. 7: 54, 55. Kallades ock Mamre, 1 Mos. 23: 19. Äfwen Kirjath Arba, Jos. 21: 11. Kehats son, af hwilken de Hebroniter kommo, 2 Mos. 6: 18. 4 Mos. 3: 19, 27. Maresa son, 1 Chrön. 2: 42, 43.

Hegai, qwinnowaktare uti Ahasveri hus, Esth. 2: 8.

Helam, en stad wid Jordan, 2 Sam. 10: 17. Helbah, en stad i Assers slägte, Dom. 1: 31.

Helkia; se Hilkia.

Heldai, Davids härhöfwitsman, 1 Chrön. 27: 15. En af fångarna i Babel, Zach. 6: 10.

Heleb, Heled, Baena son, Davids hjelte, 2 Sam. 23: 29. 1 Chrön. 11: 30.

Helek, Gileads son af Manasse slägte, af hwilken de Helekiter komma, 4 Mos. 26: 30. Jos. 17: 2.

Helem, en Levit i Jerusalem, Zach. 6: 14. En man af Assers slägte, 1 Chrön. 8: 35.

Heleph, Naphthali gräns, Jos. 19: 33.

Helez, en Palthit, Davids hjelte, 2 Sam. 23: 26. Kallas Pelonit, 1 Chrön. 11: 27; cap. 27: 10.

Helkai, en prest, Neh. 12: 15.

Helkath. Levit-stad i Assers slägte, Jos. 19: 25; cap. 21: 31.

HelkathHazurim, en ort i Benjamin, 2 Sam. 2: 16.

Helea, Assurs hustru, 1 Chrön. 4: 5. Helon, Eliabs fader, 4 Mos. 1: 9; cap. 2: 7; cap. 7: 24; cap. 10: 16.

Hemam, Lothams son, en Horiter, 1 Mos. 36: 22. Hwilken kallas Homam, 1 Chrön. 1: 39.

Heman, Serah son, af Juda, 1 Chrön. 2: 6. Äfwen en förnäm sångare af Levi, 1 Kon. 4: 31. 1 Chrön. 6: 33; cap. 15: 19; cap. 16: 42; cap. 25: 1, 4, 5. Ps. 88: 1.

Hemath; se Hamath.

Hemdan, Disons son, af Seirs den Horitens slägte, 1 Mos. 36: 26. Hwilken kallas Hamram, 1 Chrön. 1: 41.

Hemor, en Hethiter och landsherre i Canaans land, i Jacobs tid, 1 Mos. 33: 19. Hwilkens son Sichem förkränkte Dina, 1 Mos. 34: 2. Blifwer ihjälslagen af Simeon och Levi, v. 26. Nämnes Dom. 9: 28. Ap.G. 7: 16.

Hen, nåd; Zephanja son, efter det Babyloniska fängelset, Zach. 6: 14.

Hena, en stad, som Salmanassar, konungen i Assyrien, förstörde, 2 Kon. 18: 34; cap. 19: 13. Es. 37: 13.

Henadad, Binnui fader, af Levi slägte, Esra 3: 9. Neh. 3: 24; cap. 10: 9.

Henoch; se Enoch.

Hepher, Ashurs son, 1 Chrön. 4: 6. Äfwen Gileads son, af hwilken de Hepheriter kommo, Jos. 17: 2. 4 Mos. 26: 32; cap. 27: 1. En Mecherathiter, Davids hjelte, 1 Chrön. 11: 36. — En stad i Canaan, Jos. 12: 17. 1 Kon. 4: 10.

Hephziba, konung Manasses moder, 2 Kon. 21: 1.

Heres, ett berg i Dan, Dom. 1: 35.

Hermas, en trogen i Rom, Rom. 16: 14.

Hermes, en af de trogna i Rom, Rom. 16: 14.

Hermogenes, en christen, som föll ifrån Paulus, 2 Tim. 1: 15.

Hermon, ett stort berg wid Jordan, 5 Mos. 3: 8, 9; cap. 4: 48. Jos. 11: 3; cap. 12: 1, 5; cap. 13: 5. Ps. 42: 7. Ps. 89: 13. Ps. 133: 3. Högaw. 4: 8. Heter ock Sion, 5 Mos. 4: 48.

Hermonim, berg, Ps. 42: 7.

Herodes, Herodes Ascalonita, Antipatri son, en Edomeer, blef konung i Juda och regerade wid Christi födelses tid, Matth. 2: 1. Han mördade de oskyldiga barn i BethLehem, Matth. 2: 16. Blifwer död, v. 19.

Herodes Antipas, den förre Herodis son, Tetrarcha i Galileen, Luc. 3: 1. Låter halshugga Johannes Döparen, Matth. 14: 9, 10. Derföre att han straffat honom för den blodskam han bedref med sin broders Philippi hustru, Matth. 14: 3, 4. Han kallades en räf af Christus, Luc. 13: 32. Förenar sig med Pilatus, och blifwer hans wän, Luc. 23: 12. Ap.G. 4: 27.

Herodes Agrippa, Aristobuli son, och Herodis Ascalonite sonson, dräper Aposteln Jacob och sätter Petrus i fängelset, Ap.G. 12: 2. Blifwer död, v. 23.

Herodias, Philippi hustru, öfwergifwer sitt äktenskap, och beblandar sig med sin mans broder, Matth. 14: 3, 4. Marc. 6: 17.

Herodion, en trogen i Rom, Rom. 16: 11.

Hesbon, hufwudstaden i Gilead i de Moabiters land, hwilken Sihon de Amoriters konung wann, 4 Mos. 21: 25–27, [et]c. Dom. 11: 19, 26. Israels barn slogo honom, 5 Mos. 1: 4; cap. 2: 24; cap. 29: 7. Jos. 9: 10. Mose gaf Rubens barn Hesbon, cap. 13: 17, 21. Blifwer af dem befäst och göres till fristad, Jos. 21: 39. 1 Chrön. 6: 81. Om denna stads undergång är propheteradt, Es. 16: 8, 9. Jer. 48: 2, 34; cap. 49: 3.

Hesed, konung Davids befallningsman, 1 Kon. 4: 10. Serubbabels son, 1 Chrön. 3: 20.

Hesion, Tabrimmons fader, 1 Kon. 15: 18.

Hesekiel, Herren warder mig stärkande; en prophet, Busi son, kallas till sitt embete, cap. 1: 3. Wardt fången bortförd till Babel, cap. 3: 14, 15. Får befallning att uppäta en bok, cap. 3: 1. Föres i andanom till Jerusalem, cap. 8: 3. En liknelse om hans hustrus död, cap. 24: 15. Propheterar om Christi rike, cap. 34: 23, [et]c. Om antichrist under Gog och Magog cap. 38 och cap. 39. Om Jerusalems tempel byggande, cap. 40.

Hesir, en prest af Aarons slägte, i Davids tid, 1 Chrön. 24: 15. En öfwerste ibland Judarna, Neh. 10: 20.

Hesli; se Esli.

Hesmon, en stad i Juda, Jos. 15: 27.

Heth, Canaans son, Chams sonson, 1 Mos. 10: 15. 1 Chrön. 1: 1, 13. Af hwilken de Hethiter, Canaans inbyggare, komma, cap. 15: 20; cap. 23: 3, 7, 10, 16, 18, 20. 2 Mos. 3: 8; cap. 13: 5. Jos. 1: 4. Dom. 1: 26. 1 Sam. 26: 6. De skola med de Heveer alldeles utrotade blifwa, 5 Mos. 20: 17.

Hethlon, en gränsstad norr ut i Canaans land, Hes. 47: 15; cap. 48: 1.

Heva; se Eva.

Hewi; se Hiwi.

Hewila, de Ismaeliters gräns, 1 Mos. 25: 18. Saul slog der de Amalekiter, 1 Sam. 15: 7.

Hezral, en Carmelit, Davids hjelte, 2 Sam. 33: 35. I 1 Chrön. 11: 37 står Hezro.

Hezron, Perez son, 1 Mos. 46: 12. 1 Chrön. 2: 5. Lemnar Ram sin son efter sig, Matth. 1: 3. Ruth 4: 18, 19. 1 Chrön. 2: 9. Äfwen Rubens son, 1 Mos. 46: 9. 2 Mos. 6: 14. Af hwilken de Hezroniter komma, 4 Mos. 26: 6. — Äfwen en stad under Juda stam, Jos. 15: 13.

Hiddai, en af Davids krigshjeltar, 2 Sam. 23: 30. Som kallas Hurai, 1 Chrön. 11: 32.

Hiddekel, tredje floden i Paradiset, 1 Mos. 2: 14. Dan. 10: 4.

Hiel, Gud lefwer; en man af BethEl i konung Achabs tid, som byggde Jericho: det kostade honom hans förste son, 1 Kon. 16: 34.

Hierapolis, helig stad; en stad i Phrygien, Col. 4: 13.

Hieser; se Jeser.

Hilen, en stad, Aarons barns, 1 Chrön. 6: 58.

Hilkia, Eliakims fader, Hiskie hofmästares, 2 Kon. 18: 18, 26. Es. 22: 20; cap. 36: 3, 22. Gemaria fader, Jer. 29: 3. En Levit, 1 Chrön. 26: 11. Sallums son, 1 Chrön. 6: 13. Es. 37: 2. Finner lagboken i Herrans hus i konung Josie tid, 2 Kon. 22: 8. 2 Chrön. 34: 14. War öfwersteprest, v. 18. Hilkia, Jeremie fader, Jer. 1: 1.

Hillel, Abdons, Israels domares fader, Dom. 12: 13.

Hin, ett mått hos de Ebreer, 2 Mos. 29: 40; cap. 30: 24. 3 Mos. 23: 13. 4 Mos. 15: 4; cap. 28: 5.

Hinnom, en man i Judeen, Jos. 15: 8. 2 Kon. 23: 10. 2 Chrön. 28: 3; cap. 33: 6. Jer. 7: 31, 32; cap. 19: 6.

Hira, en man i Adullam, 1 Mos. 38: 1. Jude hustrus fader.

Hiram, konungen i Tyrus, sänder wirke till konung David, 2 Sam. 5: 11. 1 Chrön. 14: 1. Handlade med Salomo, 1 Kon. 5: 1, 10; cap. 9: 9, [et]c.; cap. 10: 11. 2 Chrön. 8: 2. En annan som war Salomos byggmästare på templet, 1 Kon. 7: 13, 14, 27, 38, 40, 45. Kallas ock Hyram, 2 Chrön. 2: 11, 13; cap. 4: 16.

Hiski, Elpaals son af Benjamins slägte, 1 Chrön. 8: 17.

Hiskia, konung Ahas son, 2 Kon. 16: 20. Uti hans fjerde år belägrade Salmanassar Samarien, 2 Kon. 18: 9. Och wann det uti Hiskie sjette år, v. 10. Uti hans fjortonde år drog Sanherib emot alla fasta städer i Juda, v. 13—17.

Hiskia gick in uti Herrans hus, 2 Kon. 19: 1. Sönderslog kopparormen, cap. 18: 4. Faller ifrån de Assyrier, v. 7, 17, 18. Sänder bud till propheten Esaia, 2 Kon. 19: 2. Es. 37: 2. Blifwer dödssjuk, 2 Kon. 20: 1. Får ett tecken att han skall komma till helsan igen, Es. 38: 7. Låter konungens tjenare i Babylon se alla sina håfwor och härlighet, 2 Kon. 20: 12, 14. Es. 39: 1, 2. Blifwer död, 2 Kon. 20: 21. 2 Chrön. 32: 33.

Hispanien, ett stort land i Europa, Rom. 15: 24. Dit aposteln Paulus gerna wille resa, v. 28.

Hiwi, eller Hewi, Canaans son, 1 Mos. 10: 17. 1 Chrön. 1: 15. Af hwilken de Hewiter eller Heveer komma, Jos. 11: 19. 1 Mos. 34: 2; cap. 36: 2. Dom. 3: 5. Hwilka Josua till största delen dräper och ger deras land Gads slägte, 2 Mos. 3: 17; cap. 13: 5; cap. 33: 2. Jos. 3: 10; cap. 12: 8; cap. 24: 11. De öfwerblifna bringa Israel i afguderi, 2 Mos. 23: 23; cap. 34: 11. 5 Mos. 7: 1; cap. 20: 17. 1 Kon. 9: 20.

Hoba, en stad i Syrien, icke långt ifrån Damascus, hwarest Abraham öfwerföll de fyra konungar, och frälste Lot, 1 Mos. 14: 15.

Hobab, Reguels son, Mose swåger. 4 Mos. 10: 29. Hans barn bodde ibland Juda barn, Dom. 1: 16. Dem skonade konung Saul, 1 Sam. 15: 6.

Hod, Zopha son, Helems son, af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 37.

Hodaja, Eljoenai son, Jechonia efterkommande, 1 Chrön. 3: 24.

Hodavia, en öfwerste ibland Manasse barn, 1 Chrön. 5: 24. Äfwen Hassenuas son, 1 Chrön. 9: 7.

Hodes, Benjamiten Seharaims hustru, 1 Chrön. 8: 9.

Hodija, Leviter efter det Babyloniska fängelset, Neh. 9: 5; cap. 10: 13. Äfwen Nahams syster, Kegila faders, af Juda stam, 1 Chrön. 4: 19.

Hogla; se Hagla.

Hoham, konung i Hebron, Jos. 10: 3.

Holon, stad i Juda, Jos. 15: 51; cap. 21: 15. Jerem. 48: 21.

Homam, Lothans andre son, Seirs son, 1 Chrön. 1: 39. Hwilken warder Hemam kallad, 1 Mos. 36: 22.

Hophni, Elis son, en ogudaktig man, 1 Sam. 1: 3; cap. 2: 34. Faller i krig, cap. 4: 11, 17.

Hophra, en konung i Egypten i Jeremie tid Jer. 44: 30.

Hor, ett berg i Edoms land, 4 Mos. 20: 22. På hwilket Aaron dog, v. 28; cap. 33: 38. 5 Mos. 32: 50.

Horam, Gesirs konung, som wille hjelpa dem i Lachis emot Josua, blifwer slagen, Jos. 10: 33.

Horeb, uttorkad; Guds berg i öknen; kallas ock Sinai berg, der Mose waktade un swärfaders Jethros får, 2 Mos. 3: 1. Och Gud syntes honom i en brinnande buske, v. 2, [et]c. Gud står för Mose i Horeb, cap. 17: 6. Israels barn draga sina smycken af, att gjuta en guldkalf, cap. 32: 4. Om Horebs berg och de uppenbarelser, som der skedde, 5 Mos. 1: 2; cap. 4: 15; cap. 5: 2; cap. 9: 8; cap. 18: 16; cap. 29: 1. 1 Kon. 8: 9; cap. 19: 8. Mal. 4: 4.

Horem, en stad i Judeen, Jos. 19: 38.

HorGidgad, en ort i öknen, hwarest Israels barn sig lägrade, 4 Mos. 33: 32, 33.

Hori, Lothams son, 1 Mos. 36: 22. 1 Chrön. 1: 39. Hwilkens efterkommande kallas Horeer: blifwa öfwerwunne af Kedor Laomer, 1 Mos. 14: 6. Och sedan utdrifne af Esaus efterkommande, 1 Mos. 36: 20. 5 Mos. 2: 8, 12, 22. Äfwen Saphats fader, 4 Mos. 13: 6.

Horma, förbannelse; konung Arads i Canaan städer, som Israels barn förbannade, 4 Mos. 21: 3. Konungen i Horma af Josua slagen, Jos. 12: 14. Israels barn slagne allt intill Horma, 4 Mos. 14: 45. 5 Mos. 1: 44. Horma, en stad i Juda, Jos. 15: 30. 1 Sam. 30: 30. I Simeon, Jos. 19: 4. Dom. 1: 17. Kallas äfwen Sephat.

Horonaim, twenne städer i Moabs land, Es. 15: 5. Jer. 48: 3, 5, 34.

Horoniten, Saneballats tillnamn, Nehemia fiendes, Neh. 2: 10, 19; cap. 13: 28.

Hosa, en dörrwaktare i Davids tid, 1 Chrön. 16: 38; cap. 26: 10. Äfwen en stad i Assers slägte, Jos. 19: 29.

Hosaja, en man efter det Babyloniska fängelset, Neh. 12: 32. Äfwen Jesanjas fader, Jer. 42: 1. Asarias fader, cap. 43: 2.

Hosama, konung Jechonias son, 1 Chrön. 3: 18. Hosea, son, som eljest kallas Josua, 4 Mos. 13: 9. Äfwen Ahahias son, uti Ephraims slägte, 1 Chrön. 27: 19, 20. Äfwen en öfwerste efter det Babyloniska fängelset, Neh. 10: 23. Hosea, Elas son, en konung i Israel, efter Pekah, Remalias son, 2 Kon. 15: 30. Han blef med Israels folk förd af konung Salmanassar till Assyrien, cap. 17: 1, 3—6.

Hosianna, käre hjelp, af Ps. 118: 26. Marc. 11: 9. Matth. 21: 9. Luc. 19: 38. Joh. 12: 13.

Hotham, Hebers son af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 32. Äfwen en Aroeriter, cap. 11: 44.

Hothir, en Levit, 1 Chrön. 25: 4.

Hukkok, en Levi stad i Naphthali slägte, Jos. 19: 34. Skrifwes Hukok, 1 Chrön. 6: 75.

Hul, Arams son. 1 Mos. 10: 23. 1 Chrön. 1: 17.

Hulda, Sallums hustru, en prophetissa i Judeen, 2 Kon. 22: 14, 15. Josias söker efter henne, 2 Chrön. 34: 22.

Humta, en stad i Judeen, Jos. 15: 54.

Hupham, Benjamins son, af hwilken de Huphamiters slägt är, 4 Mos. 26: 39.

Huppa, en prest af Levi slägte, 1 Chrön. 24: 13.

Huppim}, Benjamins son, 1 Mos. 46: 21. Äfwen Irs son af Benjamin, 1 Chrön. 7: 12. Äfwen Machirs son, 1 Chrön. 7: 15.

Hur, en af Jude barn, 1 Chrön. 4: 1. Hwilken kallas Onan, 1 Mos. 38: 4; cap. 46: 12. 1 Chrön. 2: 3. Äfwen Calebs son, 1 Chrön. 2: 19. Uppehåller med Aaron Mose händer, 2 Mos. 17: 12. Hur och Aaron blifwa befallda att höra och ransaka ärendena i Mose frånwaro, 2 Mos. 24: 14. Berömmes, cap. 31: 2; cap. 35: 30; cap. 38: 22. 1 Chrön. 2: 19. 2 Chrön. 1: 5.

Hur, en af de fem slagna konungarne ibland de Midianiter, 4 Mos. 31: 8. Jos. 13: 21. En af de tolf Salomos befallningsmän, 1 Kon. 4: 8. Rephajas fader, Neh. 3: 9.

Hurai, Davids hjelte, 1 Chrön. 11: 32. Kallas Hiddai, 2 Sam. 23: 30.

Huri, Jaroahs fader, 1 Chrön. 5: 14.

Huram, Bela son, 1 Chrön. 8: 5.

Husa, Esers son af Juda, 1 Chrön. 4: 4.

Husai, en Arachiter, Davids trogne wän, uppenbarar för honom Absaloms rådslag, 2 Sam. 15: 32; cap. 17: 5, 15. 1 Chrön. 27: 33.

Husam, konung i Edom af Esau slägte, 1 Mos. 36: 34. 1 Chrön. 1: 45.

Husathit, af en stad i Judeen, 2 Sam. 21: 18; cap. 23: 27. 1 Chrön. 11: 29.

Husim, Dans son, 1 Mos. 46: 23. 1 Chrön. 7: 12. Äfwen Saharaims andra hustru, 1 Chr. 8: 8, 11.

Hymeneus, en falsk prophet i aposteln Pauli tid, 1 Tim. 1: 20. 2 Tim. 2: 17.

Hyram; se Hiram.

Hyroth, en dal i Egypten, 4 Mos. 33: 7, 8.

J.

Jaachan, Ezers son, 1 Chrön. 1: 42. Kallas Akan, 1 Mos. 36: 27.

Jaacoba, en man af Simeons slägte, 1 Chr. 4: 36.

Jaala, en man efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 56. Neh. 7: 58.

Jaasav, en Israelit, Esra 10: 37.

Jaasanja, Sephans son, som Hesekiel såg i synen, Hes. 8: 11. Assurs son, cap. 11: 1. Jeremie son, Habazianas sons af Rechabiterna. Jer. 35: 3.

Jaasia, Musii son af Levi, 1 Chrön. 24: 26.

Jabal, Lamechs son, af hwilken äro komne de som bo i tjäll, 1 Mos. 4: 20.

Jabbok, en biflod till Jordan wid Ammons barns gränser, Jos. 12: 2. Jacob brottades med engelen, när han hade kommit öfwer Jabbok, 1 Mos. 32: 24. Sihon, de Amoriters konung, warder slagen allt intill Jabbok, 4 Mos. 21: 24. 5 Mos. 2: 37; cap. 3: 16. Dom. 11: 13, 22.

Jabes, torr, skrifwes ock Gabes; en stad i Gilead, blifwer öfwerfallen af Israels folk och öde gjord. Dom. 21: 10–12. Han blifwer belagd af de Ammoniter, 1 Sam. 11: 1. De borgare i Jabes bewisa barmhertighet emot Saul och hans söner, och begrafwa deras ben, cap. 31: 11, 12. Jabes hette ock Sallums fader, konungens i Juda, 2 Kon. 15: 13, 14.

Jabez, en förnäm man af Juda, 1 Chrön. 4: 9. Äfwen en stad, 1 Chrön. 2: 55.

Jabin, wis, konung i Hazor i Canaans land, kufwar Israels barn, Dom. 4: 2. Han blef nederlagd, v. 23. Ps. 83: 10.

Jabne, en stad i de Philisteers land, som Usia wann, 2 Chrön. 26: 6.

Jabneel, en stad wid Juda och Benjamins gränser, Jos. 15: 11; cap. 19: 33.

Jachin, Simeons son, 1 Mos. 46: 10. 2 Mos. 6: 15. Af hwilken de Jachiniter komma, 4 Mos. 26: 12. Äfwen en prest af Levi slägte. i Davids tid, 1 Chrön. 9: 10; cap. 24: 17. Äfwen en pelare i templet, 2 Chrön. 3: 17. 1 Kon. 7: 21.

Jacob, undertrampare, 1 Mos. 27: 36, Isaacs son, 1 Mos. 25: 26. Hans moder Rebecka älskar honom mer än Esau, 1 Mos. 25: 28. Han köper sin broder Esaus förstfödslorätt, v. 31. Han drager listeligen Israels wälsignelse ifrån Esau till sig, cap. 27: 22, 27. Esau will dräpa honom, v. 41. Men Rebecka sänder honom till sin broder Laban, v. 42, 43. Han reser till Laban, cap. 28: 5, 10. Isaac wälsignar honom, och förmanar honom att icke taga sig hustru af Canaans döttrar, v. 1. Han ser uti en dröm en stege, som når ifrån jorden upp i himmelen; och gör Herranom ett löfte, v. 12, 20. Kallar rummet BethEl, v. 19. Far widare, och möter Rachel wid brunnen, cap. 29: 10. Blifwer wäl fägnad af Laban och tjenar honom för Rachel i 7 år, v. 20. Men får Lea, v. 25. Och sedan Rachel, v. 28. Tager ock tjenstepigorna Bilha och Silpa till hustrur, cap. 30: 3, 9. Hans lön, v. 37, 42. Får befallning af Gud att fara in i sitt land igen, cap. 31: 3. Drager ifrån Laban in i Canaans land, v. 18. Laban jagar efter honom, v. 23. De göra med hwarandra förbund, v. 44, 45. Jacob brottades med Guds engel, och blef kallad Israel, cap. 32: 24, 28; cap. 35: 10. 1 Kon. 18: 31. Hans broder Esau kommer emot honom, 1 Mos. 33: 1. Men de göra med hwarandra wänligt fördrag, v. 4. Jacob reser till Succoth, v. 17. Och Salem, v. 18. Köper en åker af Hemor, v. 19. Och gör der ett altare, v. 20. Kommer i fara för sina söners mord, cap. 34: 25, 30. Får befallning att resa till Bethel, cap. 35: 1. Bygger der Herranom ett altare, v. 3. Hans tolf söner, v. 23. Han kommer till sin fader Isaac i Mamre, v. 27. Älskade mycket Joseph, cap. 27: 3. Får sorg öfwer Josephs förmenta död, v. 34. Han sänder sina söner in i Egypten att köpa säd, cap. 42: 2, 3. Han drager sjelf med alla sina barn och folk in i Egypten, cap. 46: 3. 5 Mos. 10: 21, 22. Han ställes för Pharao, och wälsignar honom, 1 Mos. 47: 7. Jacobs ålder, v. 28. Warder krank, cap. 48: 1. Han upptager Josephs söner Ephraim och Manasse till sina söner, v. 5, 8. Han wälsignar sina söner, cap. 48: 9. Och blifwer död, cap. 49: 33. Han blifwer begrafwen hos sina fäder i Canaans land, cap. 50: 5, 7. Eftersom Joseph utlofwat hade, cap. 47: 29; cap. 49: 29. Han warder beprisad, Ebr. 11: 20.

Jacob, Josephs fader, Matth. 1: 16.

Jacob, Zebedei son, af Salome, Josephs Christi fosterfaders syster; war en fiskare med sin broder Johannes, och blef kallad till apostel, Matth. 4: 21. Marc. 1: 19, 29. Uppräknas ibland apostlarne, Matth. 10: 2. Ser Herrans förklaring på Thabors berg, cap. 17: 1. Kallas med sin broder dunderbarn, Marc. 3: 17. War tillstädes när Christus uppwäckte öfwersten Jairi dotter, cap. 5: 37. Will att eld af himmelen skulle förtära de Samariter, Luc. 9: 54. Herodes dödar honom, Ap.G. 12: 2. Christus är sedd af Jacobo, 1 Cor. 15: 7. Joh. 21: 2.

Jacob, Alphei son den mindre, Joses, Simonis och Jude broder, kallas Jesu broder, Marc. 16: 1. Gal. 1: 19. Ap.G. 12: 17. Uti mötet i Jerusalem förer han ordet, Ap.G. 15: 13. Paulus besöker honom, Ap.G. 21: 18. Gal. 1: 19. Honom tillskrifwes Jacobs Epistel, Jac. 1: 1.

Jada, Onams son, 1 Chrön. 2: 28.

Jaddua, öfwerstepresten Jonathans son, efter det Babyloniska fängelset, Neh. 10: 21; cap. 12: 22.

Jadon, en Israelit, Neh. 3: 7.

Jaecan, 1 Chrön. 5: 13.

Jael, stenget, upphöjd: Hebers hustru, som herbergerade och dräpte Sisera, Dom. 4: 18, 21.

Jaelam, Esaus andre son, en förste i Edom, 1 Mos. 36: 5. 1 Chrön. 1: 35.

Jaenai, en af Gads slägte, 1 Chrön. 5: 12.

Jaera, Ahas son, af Benjamin, 1 Chrön. 9: 42. Som i cap. 8: 36 kallas Joadda.

Jaere Orgim, Elhanans fader. 2 Sam. 21: 19.

Jaesania, Macchati son, 2 Kon. 25: 23. Kallas Jesania, Jer. 40: 8.

Jaesai; se Jaasav.

Jaeser, Herrans hjelp; ett land och stad i Moab, 4 Mos. 21: 34. Gads gräns, Jos. 13: 25. Blir gifwen Leviterna, cap. 21: 39. Joab kom till Jaeser, 2 Sam. 24: 5. Prophetior emot Jaeser, Es. 16: 8. Jer. 48: 32.

Jaesiel, Jaasiel, Guds werk, en Davids hjelte ifrån Mezobaja, 1 Chrön. 11: 47. Äfwen Abners son, en öfwerste för de Benjamiter, cap. 27: 21. Äfwen en sångare för Guds ark, cap. 15: 18.

Jagur, en stad i Juda, Jos. 15: 21.

Jahath, Libni son, af Levi slägte, 1 Chrön. 6: 20. Reajas son af Juda, cap. 4: 2. Leviten Simei son, cap. 23: 10. Selomoths son, cap. 24: 22. En Levit af Merari barn, 2 Chrön. 34: 12.

Jahasiel, en trumpetare för Guds förbunds ark, 1 Chrön. 16: 6. Äfwen Hebrons son, 1 Chrön. 23: 19. Zacharias son, en prophet som tröstade konung Josaphat, 2 Chrön. 20: 14, 15.

Jahaz, Es. 15: 4. Se Jahza.

Jahdiel, en öfwerste af Manasse slägte, 1 Chrön. 5: 24.

Jahdo, Bus son, af Gads slägte, 1 Chrön. 5: 14.

Jahleel, 1 Mos. 46: 14. Sebulons son, af hwilken de Jahleeliter kommo, 4 Mos. 26: 26.

Jahmai, Tholas son, Isaschars son, 1 Chrön. 7: 2.

Jahzeel, Jahziel, Naphthali son, 1 Mos. 46: 24. 1 Chrön. 7: 13. Af hwilken de Jabzeeliter kommo, 4 Mos. 26: 48.

Jahsera, 1 Chrön. 9: 12.

Jahza, härsrustning, strid; en stad wid de Ammoniters gränser i Moabs land, 4 Mos. 21: 23. 5 Mos. 2: 32. Dom. 11: 20. Jos. 13: 18. cap. 21: 36. 1 Chrön. 6: 78. Jer. 48: 21. Skrifwes Jahas, Es. 15: 4.

Jair, ljus, upplyft; war en domare i Israel, Dom. 10: 3. Äfwen Segubs son af Manasse, 1 Chrön. 2: 22. Som intog landet Argob, 5 Mos. 3: 14. Jos. 13: 30. 1 Kon. 4: 13. Äfwen Mardechai fader, Esth. 2: 5.

Jairit, af en stad i Judeen, 2 Sam. 20: 26.

Jairus, en öfwerste för Synagogan, hwilkens dotter Christus uppwäckte ifrån de döda, Matth. 9: 18. Marc. 5: 22. Luc. 8: 41.

Jake, Agurs fader, Ords. 30: 1.

Jaketan, liten; Ebers son, 1 Mos. 10: 25. 1 Chrön. 1: 19.

Jakim, Elpaals son af Benjamins slägte, 1 Chrön. 8: 19.

Jaksan, Abrahams son af Kethura, 1 Mos. 25: 2. 1 Chrön. 1: 32.

Jalon, en af Esre barn af Juda, 1 Chrön. 4: 17.

Jambres, en trollkarl i Egypten i Pharaos tid, 2 Tim. 3: 8.

Jamin, högerhändt; Simeons son, 1 Mos. 46: 10. 2 Mos. 6: 15. Af honom komma de Jaminiter, 4 Mos. 26: 12. Äfwen Rams son, 1 Chrön. 2: 27.

Jamlech, konung, en förste i Simeons slägte, 1 Chrön. 4: 34.

Janna, Josephs son, Luc. 3: 24.

Jannes, en falsk prophet i konung Pharaos tid, 2 Tim. 3: 8.

Janoha, en stad i Ephraim, Jos. 16: 7. 2 Kon. 15: 29.

Janam, en stad i Juda, Jos. 15: 53.

Japhet, utbredare, Noahs son, 1 Mos. 5: 32; cap. 7: 13. Han blifwer wälsignad, cap. 9: 18, 23, 27. Om hans efterkommande, cap. 10: 2.

Japhia, Ammoniters konung i Lachis, Jos. 10: 3. En af Davids söner, 2 Sam. 5: 15. 1 Chrön. 14: 6. Äfwen en stad som war Sebulons gräns, Jos. 19: 12.

Japhlet, förlossare, Hebers son, af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 32, 33.

Japhleti, en ort i Josephs gränser, Jos. 16: 3.

Japho, skön, en stad wid hafwet, Jos. 19: 46. 2 Chrön. 2: 16. Esra 3: 7. Jon. 1: 3. Se Joppe.

Jarah, måne, Jaketans son af Sems slägte, 1 Mos. 10: 26. 1 Chrön. 1: 20.

Jareb, utwidgare, en stad i Assyrien, Os. 5: 13; cap. 10: 6.

Jared, Mahalaleels son, Luc. 3: 37. 1 Mos. 5: 15. 1 Chrön. 1: 2.

Jaresia, Jerohams son, 1 Chrön. 8: 27.

Jarsa, en Egyptisk tjenare, 1 Chrön. 2: 35.

Jarib, en kämpe, en af Simeons barn, 1 Chrön. 4: 24. Som skrifwes Ohad, 1 Mos. 46: 10. Äfwen öfwerstepresten Josuas son, Esra 8: 16. Som skiljde sig ifrån sin hedniska hustru, cap. 10: 18.

Jarmuth, Ammons barns hufwudstad, Jos. 10: 23. Nämnes ock cap. 15: 35. Äfwen Leviternas stad i Isaschars slägte, cap. 21: 29.

Jaroah, månad; Gileads son, af Gads slägte, 1 Chrön. 5: 14.

Jasabeam, en som omwänder folket, Hachmoni son, Davids hjelte, 1 Chrön. 11: 11. 2 Sam. 23: 8. Äfwen en Korhit, af Benjamins slägte, 1 Chrön. 12: 6. Äfwen Sabdiels son, 1 Chrön. 28: 2.

Jasen, sömnig, Davids hjelte, 2 Sam. 23: 32.

Jasis, en Hagariter, som war öfwer Davids får, 1 Chrön. 27: 31.

Jason, af Thessalonica, blifwer anklagad, att han hade herbergerat Paulus och hans stallbröder, och blifwer derföre straffad, Ap.G. 17: 5, 7, 9. Äfwen en Pauli stallbroder, Rom. 16: 21.

Jaspis, en ädelsten, 2 Mos. 28: 20; cap. 39: 13. Hes. 28: 13. Uppenb. 4: 3; cap. 21: 11, 18, 19.

Jasub, den som omwänder; Isaschars son, 1 Chrön. 7: 1. Som kallas Job, 1 Mos. 46: 13. Af honom komma Jasubiter, 4 Mos. 26: 24.

Jathir, Jattir, öfwerflödande; de Leviters stad i Juda, Jos. 15: 48; cap. 21: 14. 1 Chrön. 6: 57. Nämnes ock 1 Sam. 30: 27.

Jathniel, Guds gåfwa; en af Levi slägte, 1 Chrön. 26: 2.

Javan, Japhets son, 1 Mos. 10: 2. 1 Chrön. 1: 5, 7. Es. 66: 19. Hes. 27: 13.

Ibzan, en domare i Israel, Dom. 12: 8, 9.

Icabod, hwar är herrligheten? Pinehas son, 1 Sam. 4: 21.

Iconium, bilder; en berömd stad i Lycaonien, Ap.G. 13: 51. Der predikade Paulus, Ap.G. 14: 1. 1 Tim. 3: 11.

Iddo, Herrans prophet, hwars historia blifwer nämnd, 2 Chrön. 13: 22. Äfwen Berechias fader, Zach. 1: 1. — En öfwerste öfwer Nethinim, Esra 8: 17. Neh. 12: 4. — En Levit, 1 Chrön. 6: 21. En öfwerste för Manasse slägte, 1 Chrön. 27: 21.

Idumea; se Edom.

Jearim, ett berg wid Juda och Benjamins gränser, Jos. 15: 10.

Jeathral, Serahs son, af Levi slägte, 1 Chrön. 6: 21.

Jeberechia, Herrans wälsignade; Zacharia fader, Es. 8: 2.

Jebsam, deras torrhet; Tholas son, 1 Chrön. 8: 2.

Jebus, Jebusi, förtrampare; Canaans son, 1 Mos. 10: 16. Af hwilken de Jebusiter komma, cap. 15: 20, 21. Jos. 15: 63. Dom. 1: 21. De bodde ibland Juda och Benjamin, och Israels barn kunde icke fördrifwa dem, Jos. 15: 63. Dom. 1: 21. De blefwo fördrifne af David, 2 Sam. 5: 8. Zach. 9: 7.

Jebus blef Jerusalem kalladt, Jos. 15: 8. Dom. 19: 10. 1 Chrön. 11: 4.

Jecholia, konung Asarie moder, 2 Kon. 15: 2. 2 Chrön. 26: 3.

Jechonia, Herrans fäste; Jojakims son, Josie sons, konung i Juda, 1 Chrön. 3: 16. Regerade tre månader i Jerusalem, och wardt fången bortförd till Babel, 2 Kon. 24: 8, 12, 15. Esth. 2: 6. Efter prophetens utsago, Jer. 22: 24, 25; cap. 24: 1; cap. 25; cap. 28: 4. Kallas Chonia, cap. 22: 24. Kallas Jojachin, 2 Kon. 24.

Jedaja, den som känner Herran; Simri son, af Simeons slägte, 1 Chrön. 4: 37. Jojaribs son, en prest efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 36. Neh. 7: 39; cap. 11: 10. Zach. 6: 10, 14. En annan prest af Levi, 1 Chrön. 9: 10. Harumaphs son, Neh. 3: 10.

Jediael, känner Herran; Benjamins son, 1 Chrön. 7: 6. Som kallas Assbel, 1 Mos. 46: 21. Äfwen Simri son, Davids hjelte, 1 Chrön. 11: 45. En annan af Manasse slägte, cap. 12: 20. Meselemias son, 1 Chrön. 26: 2.

Jedida, älskad; Adajas dotter från Bozkath, konung Josie moder, 2 Kon. 22: 1.

JedidJa, älskad af Herran; så kallas Salomo af Nathan, 2 Sam. 12: 25.

Jedithun, Jeduthun; en Levit och trumpetare i Herrans tempel, 1 Chrön. 16: 41; cap. 25: 3. Neh. 11: 17. Ps. 39: 1. Ps. 62: 1. Ps. 77: 1.

Jegiel, en öfwerste af Rubens slägte, 1 Chrön. 5: 7. En förste i Gibeon af Benjamin, 1 Chr. 9: 35. En af Davids hjeltar, cap. 11: 44. En sångare, cap. 15: 21; cap. 16: 5. En skrifware i konung Usie tid, 2 Chrön. 26: 11. Elizaphans son, en Levit cap. 29: 13. En af Nebo barn, en prest, Esra 10: 43.

Jeguel, en af Serahs slägte, 1 Chrön. 9: 6.

Jehaleleel, Siphs fader, af Juda stam, 1 Chr. 4: 16. Äfwen Leviten Asarias fader, 2 Chrön. 29: 12.

Jehasia, Tikvas son, Esra 10: 15.

Jehdeja, Subaels son af Levi, 1 Chrön. 24: 20. Äfwen Davids tjenare, 1 Chrön. 27: 30.

Jehia, Herren lefwer; en dörrwaktare i templet, i Davids tid, 1 Chrön. 15: 24.

Jehiel, Gud lefwer; en dörrwaktare, 1 Chr. 15: 18. Jehieliters tal, cap. 27: 22. Äfwen Josaphats son, 2 Chrön. 21: 2. En af Hemans barn, 2 Chrön. 29: 14. Leviten Mattanias son, 2 Chrön. 20: 14. En prest, 2 Chrön. 35: 8. Adonikams efterkommande, Esra 8: 13. Sechania fader. cap. 10: 2.

Jehu, Obeds son, 1 Chrön. 2: 38. Josibias son, af Simeons slägte, 1 Chrön. 4: 35. En Anthothiter, af Sauls slägte, 1 Chrön. 12: 3. Hanani son, ett prophet, straffar konung Josaphat, 2 Chrön. 19: 2. Han blifwer sänd till Baesa, Israels konung, och af honom ihjälslagen, 1 Kon. 16: 7.

Jehu, Josaphats son, Nimsi sons, blifwer smord till konung öfwer Israel af Elia, att utrota Ahabs hus, 2 Kon. 9: 1–3. Efter Herrans befallning, 1 Kon. 19: 16. Han dräper Isebel, 2 Kon. 9: 30, 31. Han dräper 70 Achabs söner. cap. 10: 6, 7. Konung Ahasie bröder, v. 14. Han dräper Baals prester, v. 19. Han wänder sig icke ifrån Jerobeams wägar, v. 31. Han blifwer död och begrafwen, v. 35. Guds hotelser öfwer Jehu, Os. 1: 4. 2 Kon. 15: 12.

Jehubba, Somers son, 1 Chrön. 7: 34, af Assers slägte.

Jehud, en stad under Dans slägte, Jos. 19: 45.

Jejel, en öfwerste ibland Leviterna, 2 Chrön. 35: 9.

Jekameam, Hebrons son, af Levi slägte, 1 Chrön. 23: 20; cap. 24: 23.

Jekamia, Herren uppstår; Jechonie son, 1 Chrön. 3: 18. Äfwen Sallums son, 1 Chrön. 2: 41.

Jekuthiel, en öfwerste Sanoas fader, Esre son, 1 Chrön. 4: 18.

Jemima, dag; Jobs dotter, Job 42: 14.

Jemini, högra hand; en berömlig man af BenJamins slägte, af hwilken de Jeminiter kallas, Dom. 3: 15; cap. 19: 16. 1 Sam. 9: 1; cap. 27: 7. 2 Sam. 16: 11; cap. 20: 1. Esth. 2: 5. Ps. 7: 1.

Jemuel, Simeons son, 1 Mos. 46: 10. 2 Mos. 6: 15.

Jephthah, en Gileaditer, domare i Israel, Dom. 11: 1. Warder af sina bröder förkastad, v. 2. Flydde till Tob, v. 3. Blef derifrån af de äldste kallad och tagen, v. 5, 6, [et]c. Bekrigar Ammon, v 12, 29. Och öfwerwinner dem, v. 32. Om hans löfte, v. 30, 35. Han hämnar sig på de Ephraimiter, cap. 12: 4. Blifwer död, v. 7. Och warder beprisad, Ebr. 11: 32.

Jephunne, Calebs fader af Juda, 4 Mos. 13: 7; cap. 14: 6; cap. 26: 65; cap. 32: 12; cap. 34: 19. 5 Mos. 1: 36. Jos. 14: 6; cap. 15: 13. 1 Chrön. 4: 15.

Jerahmeel, nådig är Gud; Hezrons son, Calebs broders, 1 Chrön. 2: 9, 25. Af hwilken de Jerahmeeliter komma, 1 Sam. 27: 10; cap. 30: 29. Leviten Kis son, 1 Chrön. 24: 29. Hammelechs son, Jer. 36: 26.

Jered, en af Juda, 1 Chrön. 4: 18.

Jeremai, en af Hasum, Esra 10: 33.

Jeremia, Herren är upphöjd; en prophet, war född i Anathot, Jer. 29: 27. Blef kallad till prophet, och sänd till Israels barn, Jer. 1: 4, 5, 18, 19; cap. 26: 7; cap. 32: 12, 13; cap. 38: 4, 7. Blifwer bortförd till Babel, och finner nåd hos konung NebucadNezar, cap. 39: 11. Han blifwer lösgifwen af NebuzarAdan, cap. 40: 1.

Jeremia begråter konung Josia, 2 Chrön. 35: 25.

Jeremia, en förste, 1 Chrön. 5: 24.

Jeria, Herrans fruktan; Hebrons son, 1 Chrön. 23: 19; cap. 24: 23; cap. 26: 31.

Jeribai, Elnaans son, Davids hjeltes, 1 Chr. 11: 46.

Jericho, en stad i Canaan några mil ifrån Jerusalem, blifwer öfwerwunnen och uppbränd, Jos. 6: 20, 24. Josua förbannar den som skulle uppbygga Jericho, v. 26. Blifwer uppbyggd af Hiel, 1 Kon. 16: 34. Kallas ock palmstad. 5 Mos. 34: 3. 2 Chrön. 28: 15. Om Jericho talas, 4 Mos. 22: 1; cap. 26: 63; cap. 31: 12; cap. 33: 48, 50. 5 Mos. 32: 49. Josua sänder bespejare till Jericho, Jos. 2: 1. Rahab förwarar dem, v. 3. Nämnes, Neh. 3: 2. Matth. 20: 29. Marc. 10: 46. Luc. 18: 35; cap. 19: 1; cap. 10: 30. Ebr. 11: 30.

Jeriel, en af Thola barn, 1 Chrön. 7: 2.

Jerigoth, Calebs hustru, 1 Chr. 2: 18.

Jeremoth, Jerimoth, Belas son, af Benjamin, 1 Chrön. 7: 7, 8. Berias son af Benjamin, 1 Chrön. 8: 14. En af Davids söner. 2 Chrön. 11: 18. En hjelte af Sauls slägte, Davids wän, 1 Chrön. 12: 5. Musi son, af Merari slägte, 1 Chrön. 23: 23; cap. 25: 30. Asriels son af Naphthali, 1 Chrön. 27: 19. En öfwersteprest i konung Hiskias tid, 2 Chrön. 31: 13.

Jerobeam, Nebats son, Salomos tjenare, 1 Kon. 11: 26. 2 Chrön. 13: 6. Han blef konung öfwer de 10 Israels slägter, 1 Kon. 12: 20. Efter propheten Ahias ord, cap. 11: 29—31. Han uppreste twå gyllene kalfwar i BethEl och Dan, att bedrifwa en falsk gudstjenst, cap. 12: 28, 31. Hwilket blef af Gud högeligen straffadt, cap. 14: 7—9; cap. 15: 29; cap. 16: 19, 26. 2 Kon. 3: 3; cap. 10: 29, 31; cap. 13: 2, 6, 11; cap. 14: 24; cap. 15: 9; cap. 17: 22; cap. 23: 15.

Jerobeam, Joas son, blef konung i Israel. 2 Kon. 13: 13; cap. 14: 16. Blifwer död, 2 Kon. 14: 29. Uti hans tid propheterade Osea, cap. 1: 1 Amos 1: 1; cap. 7: 9, 10.

Jeroham, Elkana fader. 1 Sam. 1: 1. 1 Chrön. 6: 27. En af Gedor, Sebadia fader, 1 Chrön. 12: 7. Asareels fader, af Dans slägte, 1 Chrön. 27: 22. En af Benjamins slägte, 1 Chrön. 8: 26, 27. Jibneja fader. 1 Chrön. 9: 8. Äfwen Passars son, v. 12.

Jerpeel, en stad i Benjamin, Jos. 18: 27.

JerubBaal, Baal hämne sig sjelf; så kallades Gideon, Dom. 6: 32; cap. 7: 1; cap. 8: 29. 1 Sam. 12: 11.

Jerusa, Zadochs dotter, konung Jothams moder, 2 Kon. 15: 33. 2 Chrön. 27: 1.

Jerusalem, frids syn; hufwudstaden i Judalandet, om hwilkens storlek, fägring och belägenhet läses, Hes. 5: 5. Ps. 46: 5. Ps. 48: 2. Ps. 76: 3. 5 Mos. 32. Matth. 20: 18. Es. 22: 10, 11. Blef wunnet af Juda, Dom. 1: 8. Blef utwaldt med dess tempel till Guds egen boning, 1 Kon. 8: 1, [et]c. 2 Chrön. 6: 2; cap. 7: 16. Kallades ock Jebus; se Jebus. Kallades ock Salem, Ps. 76: 3.

Jerusalem belägras af Rezin och Pekah, Syriens och Israels konungar. 2 Kon. 16: 5. Es. 7: 1. Af NebucadNezar, 2 Kon. 24: 10. Blef uppbrändt och förstördt, cap. 25: 9. Blef uppbyggdt igen, Neh. 3; cap. 6: 15.

Emot Jerusalem och dess inbyggare warder taladt, 2 Kon. 21: 12; cap. 23: 27. Es. 2: 6; cap. 3: 1; cap. 22: 1, 8; cap. 29: 1; cap. 65: 2, 3. Jer. 4: 3, 9; cap. 7; cap. 17: 19; cap. 19: 3, 6; cap. 21: 3; cap. 23: 39; cap. 25: 8; cap. 26: 6, 7; cap. 32: 3; cap. 34: 1; cap. 38: 3; cap. 39: 8. Hes. 3: 6, [et]c.; cap. 4; cap. 5; cap. 10: 2; cap. 15; cap. 21: 6; cap. 22; cap. 23. Zeph. 3: 1.

Hwilka af Jacobs slägte hafwa bott i Jerusalem, 1 Chrön. 9: 3. Neh. 11: 1.

Att Jerusalem skulle förstördt blifwa af de Romare, 4 Mos. 24: 24. Es. 5: 26; cap. 6: 12. Dan. 9: 26. Zach. 14: 1. Matth. 23: 38; cap. 24: 2, 15. Luc. 13: 35; cap. 19: 43, 44. cap. 20: 16; cap. 21: 6. Joh. 11: 48.

Om det andliga Jerusalem, som är den heliga christliga kyrkan, Ps. 102: 6. Es. 33: 20; cap. 54: 11; cap. 60: 1, [et]c.; cap. 62: 6; cap. 65: 16, 18. Gal. 4: 26. Ebr. 11: 10; cap. 12: 22. Uppb. 3: 12: cap. 21: 2, 10.

Jesabel; se Isebel.

Jesana, sömn; en stad i Israel, som Abia wann ifrån Jerobeam, 2 Chrön. 13: 19.

Jesania, Mahachati son, Jer. 40: 8.

Jesarela, en Levit, 1 Chrön. 25: 14.

Jesbah, en som lofwar; en af Esra barn, 1 Chrön. 4: 17.

Jisbak, Abrahams son, af Kethura, 1 Mos. 25: 2. 1 Chrön. 1: 31.

Jesbi, en rese af de Philisteer, 2 Sam. 21: 16.

Jesebeab, öfwerste ibland Leviterna, 1 Chrön. 24: 13.

Jeser, Calebs son, af Asuba, 1 Chrön. 2: 18. Gileads son af Manasse slägte, af hwilken de Jesiter kommo, 4 Mos. 26: 30. Kallas Abieser, Jos. 17: 2.

Jesiel, besprängd af Gud; Asmavets son, af Sauls slägte, 1 Chrön. 12: 3.

Jesisai, åldrig, sextio år gammal; Jahdo son, af Gads slägte, 1 Chrön. 5: 14.

Jesohaja, en förste af Simeons slägte, 1 Chr. 4: 36.

Jesohar, Heleas son, 1 Chrön. 4: 7.

Jesse; se Isai.

Jesua, saliggörare; en öfwerste ibland presterna, 1 Chrön. 24: 11. Äfwen en annan, 2 Chrön. 31: 15. Äfwen Jozadaks son, en öfwersteprest, Esra 3: 2. Han kallas ock Josua, Jozadaks son, Zach. 6: 11; och Jehosua, Jehozadaks son, Hagg. 1: 1, 12. Hans slägt räknas, Neh. 12: 10.

Jesus, frälsare; som kallas Christus, Matth. 1: 16, 18, 21. Luc. 1: 31. Se Christus.

Jether, Gideons son, Dom. 8: 20. Esras son, 1 Chrön. 4: 17. En af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 38. Amasas fader, 1 Chrön. 2: 17. 1 Kon. 2: 5. Som kallas, 2 Sam. 17: 25, Jithra. Jadas son, 1 Chrön. 2: 32.

Jetheth, gåfwa, skänk; en stad i Edoms land, 1 Mos. 36: 40. 1 Chrön. 1: 51.

Jethro, förnäm; en prest i Midian, och Mose swärfar, 2 Mos. 2: 16; cap. 3: 1. Han kom till Mose i öknen, cap. 18: 1. Gifwer honom råd att beställa regementet med förståndiga och gudfruktiga män, v. 18, 19, 21, 22. Han kallas ock Reguel, 2 Mos. 2: 18.

Jethtur, Ismaels son, 1 Mos. 25: 15. 1 Chr. 1: 31. Af hwilken de Jethuriter komne äro, 1 Chrön. 5: 19.

Jeus, Esau son, 1 Mos. 36: 5. Bilhans son, af Benjamins slägte, 1 Chrön. 7: 10. Äfwen Eseks son, 1 Chrön. 8: 38. Äfwen en Levit, cap. 23: 10. Äfwen Rehabeams son, 2 Chrön. 11: 19. Kallas ock Jehus.

Jeuz, Saharaims son, 1 Chrön. 8: 10.

Jezer, krukmakare; Naphthali son, 1 Mos. 46: 24. 4 Mos. 26: 49. 1 Chrön. 7: 13.

Jibhar, Jibehar, utwald; Davids son, 2 Sam. 5: 15. 1 Chrön. 3: 6; cap. 14: 5.

Jibleam, en stad i Manasse, Jos. 17: 11. 2 Kon. 9: 27.

Jibnesa, Jerohams son, af Benjamin, 1 Chr. 9: 8.

Jibsam, wälluktande; Tholas son, 1 Chr. 7: 2.

Jidbas, flytande med honing; Ethams son, 1 Chrön. 4: 3.

Jideala, en stad i Sebulon, Jos. 19: 15.

Jidlaph, flytande; Nahors son, 1 Mos. 22: 22.

Jigdalja, Herrans höghet; Hanans fader. Jer. 35: 4.

Jigeal, förlossare; Josephs son af Isaschar, landets bespejare, 4 Mos. 13: 8. Semajas son, 1 Chrön. 3: 22. Nathans son, en Davids hjelte, 2 Sam. 23: 36.

Jimla, propheten Michas fader, 1 Kon. 22: 9. 2 Chrön. 18: 7, 8.

Jimna, Assers son, 1 Mos. 46: 17. 4 Mos. 26: 44. 1 Chrön. 7: 30. Äfwen dörrwaktaren Kores fader, 2 Chrön. 31: 14.

Jimra, en af Sophas barn af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 36.

Jiphdeja, Herran förlossare; Simei son af Juda, 1 Chrön. 8: 25.

Jiphthah, upplåtare; en stad i Juda, Jos. 15: 43.

JiphtaEl, Herrans öppning; en dal i Sebulons slägte, Jos. 19: 14.

Jireon, en stad i Naphthali, Jos. 19: 38.

Jiria, Herrans fruktan eller syn; Selemias son, Jer. 37: 13.

Jirpeel, Herren är en läkare; en stad i Benjamin, Jos. 18: 27.

Jisbah, ett af Esra barn, 1 Chrön. 4: 17.

Jisei, Appaims son, af Onams slägte, 1 Chr. 2: 31. En af Juda, 1 Chrön. 4: 20. En öfwerste ibland Simeons barn, cap. 4: 42. En under Manasse slägt, cap. 5: 21.

Jissija, Herrans salighet; en af Harums barn, Esra 10: 25. Äfwen Jisrajas son, af Isaschars slägte, 1 Chrön. 7: 3. Usiels son, cap. 24: 25. En hjelte af Sauls slägte, cap. 12: 6.

Jiska, Harans dotter, Abrahams broders, 1 Mos. 11: 29.

Jislia, Elpaals efterkommande, 1 Chrön. 8: 18.

Jisimeel, en manhaftig man af Simeons slägte, 1 Chrön. 4: 36.

Jisma, Ethams son af Juda, 1 Chrön. 4: 3.

Jismachia, en öfwerste öfwer Guds hus kistor, 2 Chrön. 31: 13.

Jismasa, Obadjas son, 1 Chrön. 27: 19.

Jismerai, Elpaals son, 1 Chrön. 8: 18.

Jispa, en af Berias barn, 1 Chrön. 8: 16.

Jispan, Simei son, af Benjamin, 1 Chrön. 8: 22.

Jisrahja, en sångmästare, Neh. 12: 42.

Jisraja, Usi son, af Isaschar, 1 Chrön. 7: 3.

Jisreel, Guds säd; Ethams son af Juda, 1 Chrön. 4: 3. En stad i Juda, Jos. 15: 56. 1 Sam. 25: 43. 2 Sam. 2: 9. En stad i Josephs stam, Jos. 17: 16. 1 Kon. 4: 12. Wid Isaschars barns gränser, Jos. 19: 18. För hwilken de Amalekiter lågo, när de slagne woro af Gideon, Dom. 6: 33, 34. Sammalunda de Philisteer när de slogo Saul och hans söner, 1 Sam. 29: 1. I denna stad höll Achab och Isebel sitt hof. 1 Kon. 18: 45. Naboth bodde ock der, cap. 21: 8, 11. Om denna staden läses, 2 Kon. 8: 29; cap. 9: 15, 16, 30; cap. 10: 1. Osea kallar sin son Jisreel, Os. 1: 4; cap. 2: 21.

Jisva, Jisvi; Assers söner, 1 Mos. 46: 17; 1 Chrön. 7: 30.

Jithla, en stad i Dan, Jos. 19: 42.

Jithma, en Moabit, Davids hjelte, 1 Chrön. 11: 47.

Jithnan, en stad i Juda, Jos. 15: 22, 23.

Jithra, herrlig; Amasas fader, 2 Sam. 17: 25. Kallas Jether, 1 Kon. 2: 5.

Jithran, herrlig, Disans son, 1 Mos. 36: 26. 1 Chrön. 1: 41. Äfwen Sophas son, af Asser, 1 Chrön. 7: 37.

Jithream, folkets herrlighet; Davids son, 2 Sam. 3: 5. 1 Chrön. 3: 3.

Jizear, olja; en af Kehats barn, 2 Mos. 6: 18. 4 Mos. 3: 19. Den upproriska Korahs fader. 4 Mos. 16: 1. Kallas ock Amminadab, 1 Chrön. 6: 22. Af hwilken de Jizeariter kommo, 4 Mos. 3: 27.

Jizri, en Levit och sångare, 1 Chrön. 25: 11.

Ijim, hop, en ort i öknen, hwarest Israels barn hade sitt läger, 4 Mos. 21: 11; cap. 33: 44. Äfwen en stad i Juda, Jos. 15: 29.

Ijon, en stad i Israel, 1 Kon. 15: 20.

Ikkes, en Thekoit af Davids hjeltar, 2 Sam. 23: 26. 1 Chrön. 27: 9.

Ilai, en Ahohiter, Davids hjelte, 1 Chrön. 11: 29.

Illyricum, ett landskap wid Adriatiska hafwet, icke långt ifrån Italien, Rom. 15: 19.

ImmanuEl, Gud med oss; Christi namn, Es. 7: 14; cap. 8: 10.

Immer, Pashurs fader, Jer. 20: 1. Äfwen en prest, 1 Chrön. 9: 12. En annan prest efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 37. Neh. 3: 29.

Imri, Banii son, 1 Chrön. 9: 4. Äfwen Saccurs fader, Neh. 3: 2.

Indien, Hodu, ett fruktbart land i Asien. Esth. 1: 1.

Joab, Zerujas son, hans broder war Abisai, 1 Sam. 26: 6. Drager ut emot Abner, 2 Sam. 2: 13, [et]c. Stinger Abner försåtligt ihjäl, cap. 3: 27. War Davids härhöfwitsman, cap. 8: 16. Utrotar allt mankön i Edom, 1 Kon. 11: 15. Ps. 60: 2. David sänder honom emot Ammons barn, 2 Sam. 10: 7; cap. 11: 1. Han sätter efter Davids befallning Uria främst i striden, v. 16. Strider emot Rabba, och öfwerwinner staden, 2 Sam. 12: 26. Förlikar Absalom med sin fader, genom en wis qwinna af Thekoa, cap. 14: 12. Igenomstöter Absalom med tre spetsar. cap. 18: 14. Stinger Amasa bedrägligen ihjäl, cap. 20: 9, 10. Reser emot Seba, som war upprorisk, v. 7. Joab blifwer ihjälslagen, 1 Kon. 2: 29, 34. Efter Davids befallning, v. 5, 6. Joab, Serajas son, 1 Chrön. 4: 14.

Joadda, Ahas son, Michas son, af Sauls slägte, 1 Chrön. 8: 36.

Joaddan, Amazie moder, 2 Kon. 14: 2. 2 Chrön. 25: 1.

Joah, Simma son af Levi, 1 Chrön. 6: 21. 2 Chrön. 29: 12. ObedEdoms son, en dörrwaktare, 1 Chrön. 26: 4. Asaphs son, konung Hiskie kansler, 2 Kon. 18: 18. Es. 36: 3. Joahas son, konung Josie kansler, 2 Chrön. 34: 8.

Joahas, Jehus son, blef konung i Israel, 2 Kon. 10: 35. Han blifwer död, cap. 13: 9.

Joahas, Josie son, konung i Juda, blifwer afsatt af Pharao Necho, och förd till Egypten, der han dör, 2 Kon. 23: 33, 34. Hans fångenskap blef tillförene förkunnad, Hes. 19: 4, 8. Kallas ock Johanan, 1 Chrön. 3: 15. Efter honom blifwer hans broder Eliakim konung, 2 Kon. 23: 34. 2 Chrön. 36: 4.

Joahas, Joah fader, Josie kanslers, 2 Chrön. 34: 8.

Joas, Abasie son, blef allena bewarad, då det konungsliga slägtet blef dräpt, 2 Kon. 11: 2. Blef krönt till konung i Juda, v. 12. Han dräper Zacharia, Jojade son, 2 Chrön. 24: 21. Blifwer dräpt af sina tjenare, då han låg på sin säng, 2 Kon. 12: 20. 2 Chrön. 24: 25. I hans stad blef Amazia, hans son, konung, v. 27.

Joas, Joahas son, konung i Israel, 2 Kon. 13: 10. Os. 1: 1. Amos 1: 1. Han strider emot Amazia, och omkullslår Jerusalems murar; fångar Amazia, sköflar templet och konungens hus; sedan blifwer han död, 2 Kon. 14: 13–16. 2 Chrön. 25: 23, 24. Joas, en af Selas söner, af Juda slägte, 1 Chrön. 4: 22. De Esriters fader; och hans son war Gideon, Dom. 6: 11, 30, 31. Semaas son, 1 Chrön. 12: 3. En öfwerste öfwer Davids oljoskatt, 1 Chrön. 27: 28.

Joas, 1 Chrön. 7: 8, Bechers son.

Job, Isaschars son, 1 Mos. 46: 13. Kallas Jasub, 1 Chrön. 7: 1.

Job, en from, rättfärdig och gudfruktig man, Job 1: 1. Rik, v. 3. Offrar för sina barn, v. 5. Hans rikedomar warda honom ifråntagne, och han får den ena onda tidningen efter den andra, v. 13, 16—18. Blifwer slagen med dödligt sår, cap. 2: 7. Blifwer besökt af sina wänner, v. 11. Förbannar sin födelsedag, cap. 3: 7. klagar öfwer sin jämmer och eländighet, cap. 6: 2. Önskar sig döden, v. 8, 9; cap. 7: 15; cap. 10: 1, 18. Straffar sina wänner, cap. 6: 25. Warder öfwergifwen af sina wänner, cap. 19: 13, 14. Warder förskräckt af drömmar och syner, cap. 7: 14. Beskylles af sina wänner att han hädade Gud, cap. 15: 5; cap. 34: 37.

Job bekänner sina synder, cap. 42: 6. Beder för sina wänner. v. 10. Blifwer död, v. 17. Om hans tålamod, Jac. 5: 11. Om Job och hans rättfärdighet talas, Hes. 14: 14.

Jobab, Jaketans son, af Sems slägte, 1 Mos. 10: 29. 1 Chrön. 1: 23. Äfwen Saharaims son, 1 Chrön. 8: 9. Äfwen Serahs son, konung i Edom, 1 Mos. 36: 33, 34. Äfwen Berias son, 1 Chrön. 9: 10. En konung i Madon, Jos. 11: 1.

Jochebed, Herrans pris, Amrams hustru, Aarons och Mose moder, 2 Mos. 6: 20. 4 Mos. 26: 59, uppfostrade Mose efter Pharaos dotters befallning, 2 Mos. 2: 8, 9.

Joed, Pedajas son, af Benjamins slägte, Neh. 11: 7.

Joel, Samuels onde och ogudaktige son, 1 Sam. 8: 2. Kallas ock Basni, 1 Chr. 7: 28.

Joel, Pethuels son, en prophet, propheterar emot Juda, Joel 1: 11. Propheterar ock om den Heliga Andas utgjutelse, cap. 2: 28, 29. Hwilket blef fullkomnadt, Ap.G. 2: 1.

Joel, en förnäm man af Simeons slägte, 1 Chrön. 4: 35. En af Gads barn. 1 Chrön. 5: 12. Semajas fader, cap. 6: 4. Gersoms son, cap. 15: 7. Asarias son, en Levit, cap. 6: 36. Jisrajas son, af Isaschars slägte, cap. 7: 3. Propheten Nathans broder, Davids hjelte, cap. 11: 38. Phedajas son, en öfwerste öfwer halfwa Manasse slägte, cap. 27: 20. En af Laedans barn, en Levit, cap. 23: 8; cap. 26: 22.

Joela, Jerohams son, af Gedor, 1 Chrön. 12: 7.

Joeser, hjelpare; en Korhit, af Benjamins slägte, Davids wän, 1 Chrön. 12: 6.

Jogbeha, de Gadditers stad, 4 Mos. 32: 35. Dom. 8: 11.

Joha, Berias son, af Benjamins slägte, 1 Chrön. 8: 16. Äfwen en Thiziter, Davids hjelte, 1 Chrön. 11: 45.

Jogli, förstens Bucki fader, af Dans slägte, 4 Mos. 34: 22.

Johanan, Asaria, öfwersteprestens son, 1 Chrön. 6: 9. Josie son, af Davids barn, cap. 3: 15. Eljoenai son, 1 Chrön. 3: 24. En Levit, cap. 26: 3. Asarie fader, af Ephraims slägte, 2 Chrön. 28: 12. En öfwersteprest, i Jojakims tid, Neh. 12: 13. En öfwerste i konung Josaphats hof, 2 Chrön. 17: 15. En annan, i Athalja tid, 2 Chrön. 23: 1. Kareahs son, 2 Kon. 25: 23. Jer. 40: 13, 15; cap. 42: 1; cap. 43: 2. Tobias son, Neh. 6: 7, 18. Eljasibs son, Esra 10: 6. En öfwersteprest i templet, Eljasibs sonson, Jojade son, Neh. 12: 10, 22. Kallas der ock Jonathan.

Johanna, Rhesas son, en ibland Christi förfäder, Luc. 3: 27. Johanna, Chuse hustru, efterföljer Christum, Luc. 8: 3; cap. 24: 10.

Johannes döparen, Zacharie son, Luc. 1: 13. Kallas en ropandes röst, Es. 40: 3. Herrans engel, Mal. 3: 1. Matth. 11: 10. Elias, Mal. 4: 5. Matth. 11: 14; cap. 17: 10—12. Luc. 1: 17. Han nekar sig wara Elie person, Joh. 1: 21. Om hans aflelse och födelse, Luc. 1: 59, 60. Hans kläder woro kamelhår, och hans mat gräshoppor och wildhonung, Marc. 1: 6. Han predikar Evangelium, och döper, Matth. 3: 1. Marc. 1: 4, 5. Luc. 3: 2. Joh. 3: 23, 26. Ap.G. 1: 22. Han förnekar sig wara Christus, Joh. 1: 19, 20, 26; cap. 3: 28. Han sitter i fängelse, och sänder sina lärjungar till Christum, Matth. 11: 2. Luc. 7: 19. Han blifwer halshuggen, Matth. 14: 6–9.

Johannes döpelse, Matth. 21: 24, 25. Marc. 11: 30. Luc. 7: 29, 30; cap. 20: 4. Ap.G. 18: 25; cap. 19: 3, 4.

Johannes, Zebedei son, blef kallad till apostel, Matth. 4: 21, 22. Han är den lärjunge, som Christus synnerligen älskade, Joh. 13: 23; cap. 19: 26; cap. 20: 2; cap. 21: 7, 20. Han hafwer beskrifwit det han sjelf sett hafwer, Joh. 19: 35; cap. 21: 24. 1 Joh. 1: 1.

Johannes, den ock kallas Marcus, följer Paulus och Barnabas, Ap.G. 12: 12, 25. Han drager ifrån dem, cap. 13: 13. För hans skull blifwa Paulus och Barnabas oense, cap. 15: 37—39.

Jojachin, Josajims son, wardt konung i sin faders stad, 2 Kon. 24: 6. 2 Chrön. 36: 8. Regerade i tre månader, v. 9. Blifwer förd fången till Babel, Jer. 52: 31. Blef förlossad af fängelset, och kommer till ära hos konungen, 2 Kon. 25: 27. Jer. 52: 31, 32. Han kallas ock Chonia, Jer. 22: 24. Se Jechonia.

Jojada, Herren wet; öfwersteprest, låter ihjälslå drottningen Athalja, 2 Kon. 11: 15, 16. Han war 130 år gammal, då han blef död, 2 Chrön. 24: 15. Han wardt begrafwen i Davids stad ibland konungagrifterna, v. 16. Hans son war Zacharia, v. 20. Kallas hos Mattheus Barachias, cap. 23: 35.

Jojada, Benaja fader, som war öfwer Crethi och Plethi i konung Davids tid, 2 Sam. 8: 18; cap. 20: 23. Paseaks son, efter det Babyloniska fängelset, Neh. 3: 6. Öfwerstepresten Eljasibs son, Neh. 12: 10. Han befryndade sig med Saneballats dotter, och wardt af Nehemia bortdrifwen, cap. 13: 28.

Jojakim, Herren warder uppstående; en konung i Juda, som tillförene kallades Eliakim, Josias son, 2 Kon. 23: 34. 2 Chrön. 36: 4. Han uppbränner propheten Jeremie bok, Jer. 36: 22, 23. Blifwer fången af NebucadNezar. 2 Chrön. 36: 6. Blifwer död, 2 Kon. 24: 5, 6. Hans son Jojachin blifwer konung efter honom, v. 6.

Jojakim omtalas ock, Jer. 1: 3; cap. 26: 1; cap. 27: 1; cap. 45: 1; cap. 46: 2. Dan. 1: 1, 2. En Levit, hwars fader war Jesua, Neh. 12: 10, 12.

Jojarib, Herrans stridsman, en prest, 1 Chrön. 9: 10; cap. 24: 7. En lärare som reste med Esra ifrån Babel till Jerusalem, Esra 8: 16. Nämnes ock Neh. 11: 19; cap. 12: 6, 19.

Jokdeam, en stad i Juda, Jos. 15: 56.

Jokim, en som befästar, uppwäcker; en slägt ibland Israels barn af Sela, 1 Chrön. 4: 22.

Jokmeam, Levitstad i Ephraim, 1 Kon. 4: 12. 1 Chrön. 6: 68.

Jokneam, Levitstad uti Sebulon, Jos. 19: 11; cap. 21: 34.

Joktheel, en stad i Juda, Jos. 15: 38. Äfwen så kallades den staden Sela i Edom af konung Amazia, 2 Kon. 14: 7.

Jona, dufwa; Amitthai son, en prophet, 2 Kon. 14: 25. Blifwer sänd till Ninive, Jon. 1: 1. Warder kastad i hafwet, v. 15. Och uppswäljd af en fisk, cap. 2: 1. Uti hwilkens buk han war tre dagar och tre nätter, Matth. 12: 40. Blifwer kastad på landet, Jon. 2: 11. Och predikar för de Nineviter. cap. 3: 4. Luc. 11: 30.

Jona, Petri fader, Joh. 1: 42; cap. 21: 15.

Jonadab, frikostig, Rechabs son, konung Jehu wän, en gudfruktig man, han blifwer upptagen på Jehu wagn, 2 Kon. 10: 15–17. Af denna Jonadab komma de Rechabiter, hwilka intet win skulle dricka, Jer. 35: 6, 7.

Jonadab, Simeas son, Davids brorson, en wis man, gifwer Ammon ett ondt råd, 2 Sam. 13: 3–5. Hans tal med David om hans söner, v. 32, 35.

Jonan, en af Christi förfäder, Luc. 3: 30.

Jonathan, Herrans gåfwa; Gersons son af Manasse, war prest ibland de Daniter, Dom. 18: 30. Jonathan, Simeas son, Davids broders son, ihjälslår en stor man, som hade sex finger och sex tår, 1 Chrön. 20: 6, 7.

Jonathan, Sauls son, slår de Philisteer, 1 Sam. 13: 3; cap. 14: 1, 11—14. Han wet icke af sin faders ed, och uträcker sin staf, och tager litet honung att wederqwicka sig, v. 27. Blifwer befriad af krigsfolket utur Sauls hand, v. 45. Gör förbund med David, cap. 18: 3; cap. 20: 8, 9, 15, 16; cap. 23: 18. Blifwer ihjälslagen i krig af de Philisteer, cap. 31: 2.

Jonathan, AbJathars son, en prest, 2 Sam. 15: 36; cap. 17: 17, 19, 21. 1 Kon. 1: 42. En skrifware, uti hwilkens hus Jeremias satt fången, Jer. 37: 15; cap. 38: 26. En af Kareas barn, håller sig till Gedalja, Jer. 40: 8. Jadas son, 1 Chrön. 2: 32. En levit i konung Josaphats tid, 2 Chrön. 17: 8. Öfwerstepresten Jojadas son, Neh. 12: 11. Asahels son, som dömde om äktenskapshandeln, Esra 10: 15. Malluchs son, och Semajas son, båda prester, Neh. 12: 14, 18.

Joppe, skön; en stad i Dans slägte, kallas eljest Japho, Jos. 19: 46. Jon. 1: 3. 2 Chrön. 2: 16. Ap.G. 9: 38.

Jorah, en Israelit, efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 18.

Jorai, en man af Gads slägte, 1 Chrön. 5: 13.

Joram, Josaphats son, konung i Juda, 1 Kon. 22: 51. Han ihjälslår alla sina bröder, 2 Chrön. 21: 4. Blifwer död af onda sjukdomar, och hans inelfwor gå ut af honom efter propheten Elie skrifwelse till Joram, 2 Kon. 8: 24. 2 Chrön. 21: 12, 19.

Joram, Achabs son, Abasie broder, konung i Israel, 2 Kon. 1: 17; cap. 3: 1. Han drager ut emot Hasael, konungen i Syrien, och när han blef slagen af de Syrer, lät han föra sig till Jisreel, cap. 8: 28, 29; cap. 9: 15. Blifwer ihjälskjuten af Jehu, och kastad på Nabots åker, v. 24, 25.

Jordan, flod i Canaan; somlige mena att den hafwer sitt namn af twänne källor wid Libanon, Jor och Dan, af hwilka den utspringer, 1 Mos. 13: 10. Hes. 47: 18. 4 Mos. 13: 30; cap. 34: 12. 2 Kon. 10: 33. 4 Mos. 31: 12; cap. 32: 5; cap. 36: 13. 5 Mos. 3: 8. Jos. 13: 8. Ps. 42: 7. Jordan skilfer sig åt, och står stilla, till dess Israels barn gå derigenom. Jos. 3: 15; cap. 4: 9. Ps. 114: 5. I Jordan twår Naaman sig sju resor, och blifwer helbregda, 2 Kon. 5: 10, 14. Elia slår med sin mantel på Jordan, så att wattnet delar sig, cap. 2: 8. Så gör ock Elisa, cap. 2: 14. Om Jordan läses, Jos. 7: 7; cap. 12: 1; cap. 19: 22; cap. 20: 8; cap. 22: 4. Dom. 3: 23; cap. 5: 17; cap. 7: 25; cap. 8: 4; cap. 10: 8, 9; cap. 12: 5; 1 Sam. 13: 7; cap. 31: 7. 2 Sam. 2: 29; cap. 10: 17; cap. 17: 22. 1 Kon. 2: 8; cap. 7: 46; cap. 17: 3. Es. 9: 1. Jer. 12: 5. Zach. 11: 3. Uti Jordan döper Johannes, Matth. 3: 6. Marc. 1: 5. Luc. 3: 3. Joh. 1: 28.

Jorkeam, Nahams son af Hebron, 1 Chrön. 2: 44.

Jorim, Luc. 3: 29. En af Christi stamfäder.

Josa, Amazias son, 1 Chrön. 4: 34.

Josabad, en Gederathiter, konung Davids wän af Benjamins slägte, 1 Chrön. 12: 4. Äfwen en annan Davids wän af Manasse slägte, 1 Chrön. 12: 20. ObedEdoms son, en Levit, 1 Chrön. 26: 4. En öfwerste i konung Josaphats hof. 2 Chrön. 17: 18. Somers son, konung Joas tjenare, som hjelpte till sin herres dråp, 2 Kon. 12: 21. 2 Chrön. 24: 26. En Levit i konung Hiskie tid, 2 Chrön. 31: 13. Öfwerstepresten Jesuas son, Esra 8: 33. Neh. 11: 16. En prest ibland Pashurs barn, Esra 10: 22.

Josachar, Moabitiskan Simeats son, som med Josabad i Millo dräpte Joas, 2 Kon. 12: 21. Kallas, 2 Chrön. 24: 26, Sabad.

Josaphat, Herren är domare; Asas son, blef konung i Juda, 1 Kon. 15: 24; cap. 22: 41. Matth. 1: 8. Han sänder lärare i alla Juda städer, att ransaka om gudstjensten, 2 Chrön. 17: 7. Han hafwer förbund och swågerskap med den ogudaktige Achab, 2 Chrön. 18: 3. Derföre blifwer han straffad af propheten Jehu, cap. 19: 2. Han reser med konung Achab i strid emot Ramoth i Gilead, 2 Chrön. 18: 2. 1 Kon. 22: 2. Kommer i lifsfara, 2 Chrön. 18: 31. Slipper dock undan med lifwet, v. 32. Konung Josaphats gudsfruktan, 1 Kon. 22: 43, 47. Hade skepp som gingo till Ophir, v. 49. Han förbinder sig med Ahasia, Israels konung, 2 Chrön. 20: 35. Han hjelper Joram, Achabs son, emot de Moabiter, och gör förbund med Edoms konung, 2 Kon. 3: 7, 9. Gud befäster Josaphat i riket, 2 Chrön. 17: 5. De Philisteer och Araber gifwa honom skänker, v. 11. Hans krigsmakt, v. 14. Han förer krig med de Moabiter och Ammons barn, 2 Chrön. 20: 1. Han beder Gud om lycka, v. 6. Hans barn, 2 Chrön. 21: 2. Han blifwer död, 2 Chrön. 21: 1. Och låter sin son Joram blifwa konung efter sig, 2 Kon. 8: 16. Josaphats dal, Joel 3: 2, 12.

Josaphat, Ahiluds son, konung Davids och Salomos kansler, 2 Sam. 8: 16. 1 Chrön. 18: 15. En Mithniter, Davids hjelte, 1 Chrön. 11: 43. En prest i Davids tid, cap. 15: 24. Paruahs son, Salomos höfwitsmans i Isaschars slägte, 1 Kon. 4: 17.

Josavja, Elnaams son, en af Davids krigshjeltar, 1 Chrön. 11: 46.

Josbekasa, Hemans Son, 1 Chrön. 25: 4, 24.

Jose, en af Messie förfäder, Luc. 3: 29.

Joseba, konung Jorams dotter, och öfwerstepresten Jojadas hustru, som undangömde Joas, 2 Kon. 11: 2.

Joseph, den som tillägger; Jacobs son af Rachel, 1 Mos. 30: 23, 24. Han träder med sin fader fram för Esau, cap. 33: 3. Han war 17 år gammal, då han war en fåraherde, cap. 37: 2. Hans fader hade honom kärare än de andra barnen, v. 3. Han hade drömmar, v. 5, 9. Sändes till Sichem till sina bröder, v. 12. Hwilka sälja honom till de Ismaeliter, v. 28. Ps. 105: 17. Han blifwer förd in uti Egypten och försäljes till Potiphar. 1 Mos. 37: 36. Finner nåd för sin herre, 1 Mos. 39: 2, 4. Blifwer af Potiphars hustru lockad till otukt, v. 7, men undflyr henne, v. 12. Warder falskeligen anklagad och fängslad, v. 17. Blifwer kallad ur fängelset, cap. 41: 14. Och satt till en herre öfwer Egypti land, v. 40. Hans wishet att uttyda drömmar, v. 15, 25. Honom warder gifwen Potipheras dotter till hustru, v. 45. Han pröfwar sina bröder, 1 Mos. 42: 8, [et]c. Han uppenbarar sig för sina bröder, och försörjer dem, cap. 45: 1. Han köper hela Egypti land under Pharao, cap. 47: 20. Blifwer död, cap. 50: 24—26. Hans ben blifwa förde utur Egypten in i Canaans land, 2 Mos. 13: 19. De blifwa begrafne i Sichem, Jos. 24: 32. Joseph warder beprisad, Ebr. 11: 22. Josephs efterkommande och deras wälsignelse, 1 Mos. 48: 3, [et]c. Deras arfwedel, Jos. 16: 1. Dom. 1: 22, 23. 1 Chrön. 5: 1. Ps. 77: 16. Ps. 78: 67. Ps. 80: 2. Ps. 105: 17. Gud hotar dem, Amos 5: 6; cap. 6: 6. ObadJa v. 8. Lofwar att upprätta dem, Zach. 10: 6.

Joseph, jungfru Marie trolofwade man, Matth. 1: 16. Luc. 1: 27. Han får uppenbarelse i sömnen, att han icke skulle öfwergifwa jungfru Maria, som war hafwande, Matth. 1: 18–20, 24. Han går till BethLehem att låta beskatta sig, Luc. 2: 4, 5. Han flyr till Egypten undan Herodis tyranni, Matth. 2: 14. War en timmerman, Matth. 13: 55. Marc. 6: 3. Chistus kallas hans son, Luc. 3: 23; cap. 4: 22. Joh. 1: 45; cap. 6: 42.

Joseph af Arimathia, en rådsherre och gudfruktig man, en af Christi lärjungar, Matth. 27: 57. Han begär af Pilatus att taga ned Christi lekamen, och lägger den i sin graf, Matth. 27: 58. Marc. 15: 43. Luc. 23: 51, 52. Joh. 19: 38.

Joseph, som kallas Barsabas, med wedernamnet Justus, blifwer ställd i walet, jemte Matthias, att utkoras till apostel i jude ställe, Ap.G. 1: 23.

Joses, en af Christi blodsförwandter, Matth. 13: 55. Den Judarna höllo för Christi broder, Marc. 6: 3. Efter han war Josephs, Christi fosterfaders, brorson, Matth. 27: 56.

Joses, som ock kallas Barnabas, han säljer sin åker, och bär wärdet fram för apostlarnas fötter, Ap.G. 4: 36, 37.

Josia, Amos son, en gudfruktig konung i Juda, 2 Kon. 21: 24; cap. 22: 1. Om hans födelse war propheteradt, 1 Kon. 13: 2. Han war 8 år gammal, då han wardt konung, och regerade i 30 år, 2 Kon. 22: 1. I hans tid blef Herrans lagbok återfunnen i templet, v. 8. Han låter läsa Herrans lagbok, 2 Kon. 23: 2 Förstör den afgudiska gudstjensten, v. 4, 8, 10, 12, 13, 15, [et]c. Han håller Påska, v. 21. Han blef skjuten i striden emot Pharao Necho, och blef död i Megiddo, cap. 23: 29. 2 Chrön. 35: 23, 24. Han blifwer hjertligen begråten af hela Juda, synnerligen af propheten Jeremia, 2 Chrön. 35: 25. Han berömmes, Jer. 22: 15, 16. Efter honom blef hans son Joahas konung, 2 Kon. 23: 30. Josia kallas ock Zephanias son, som war ifrån Babel, Zach. 6: 10.

Josibia, konung Jehu fader, 1 Chrön. 4: 35.

Josiphia, Selomits son, efter det Babyloniska fängelset, Esra 8: 10.

Josua, Nuns son, af Ephraims slägte, Mose tjenare, strider emot Amalek, 2 Mos. 17: 9, 13. Är nitisk inför Mose emot dem som prophetera, 4 Mos. 11: 28, 29. Blifwer utsänd att bespeja Canaans land, 4 Mos. 13: 9, 17. Han beprisar Canaans land för folket, cap. 14: 6. Han får löfte att komma derin, cap. 14: 30; cap. 26: 65. Blifwer satt till en regent i Mose ställe, medan Mose lefde, 4 Mos. 27: 17, 18. 5 Mos. 3: 21, 28; cap. 31: 3, 7, 14. Jos. 1: 1, 6. Han utsänder spejare, cap. 2: 1. Han ledsagar Israels barn genom Jordan, cap. 3: 16. Befaller taga 12 stenar utur Jordan, och uppreser dem i Gilgal, cap. 4: 3, 8, 10. Han omskär folket med stenknifwar, cap. 5: 2, 3. Ser Guds engel stå för sig i en mans liknelse, v. 13—15. Han förer omkring Jericho Herrans ark, Jos. 6: 6. Han ransakar om Achans tjufweri, cap. 7: 16. Drager emot konungen i Ai, cap. 8: 3. Bygger Herranom ett altare, och låter utropa lagens ord om förbannelsen och wälsignelsen, v. 30, 34. Han drager till Gilgal, att frälsa de Gibeoniter, med hwilka han gjort förbund, Jos. 9: 14; cap. 10: 7. Sol och måne stå stilla efter Josue befallning, v. 12. Han kommer igen till Gilgal, v. 43. Han slår 31 konungar, cap. 12: 24. Han tager in landet, cap. 11: 16. Han delar landet, cap. 14: 2. Han bekommer sin arfwedel ThimnathSerah, cap. 19: 49. Utwäljer fristäder, cap. 20: 2. Levitstäder, cap. 21: 1. Han blifwer åldrig, och förmanar folket till beständighet, cap. 23: 1; cap. 24: 1. Han blifwer död, v. 29. Dom. 2: 8. Om honom talas, Ap.G. 7: 45. Ebr. 4: 8.

Josua, en stadsfogde i konung Josie tid, 2 Kon. 23: 8. Äfwen Jozadaks son; se Jesua. Äfwen en BethSemit; på hans åker står arken stilla, 1 Sam. 6: 14.

Jotham, Azarie son, konung i Juda, regerar i sin spitelska faders ställe öfwer Juda, 2 Kon. 15: 5, 7. Han war 25 år, då han wardt konung, v. 33. Gjorde det Herranom behagade, v. 34. Undantagandes att han lät folket röka på höjderna, v. 35. Byggde porten i Guds hus, v. 35. Och muren Ophel, 2 Chrön. 27: 3. Och städer i Juda, v. 4. Strider med Ammons konung, v. 5, 6. Han dör och blifwer begrafwen i Davids stad, 2 Kon. 15: 38. Esaia propheterar i hans tid, Es. 1: 1; cap. 7: 1. Os. 1: 1. Han uppräknas i Christi slägtregister, Matth. 1: 9. Efter honom kom hans son Ahas, 2 Kon. 15: 38.

Jotham, Jahdai son, 1 Chrön. 2: 47.

Jotham, Gideons, som kallades Jerubaals, yngste son, blifwer allena räddad ibland sina 70 bröder, att han icke blifwer mördad af Abimelech, Dom. 9: 5. Han talar hårdeligen emot de Sichemiter på det berget Grisim; och sedan flyr, v. 7, [et]c. Hans hat och förewitelser blifwa fullkomnade, v. 22, 23, 24.

Jotba, en stad i Juda, 2 Kon. 21: 19.

Jothbath eller Jothbatha, en Israels boning i öknen, 4 Mos. 33: 33, 34. 5 Mos. 10: 7.

Jozadak, öfwerstepresten Serajas son, 1 Chr. 7: 14. Jesua eller Jekahea fader. Esra 3: 8; cap. 5: 2; cap. 10: 18. Neh. 12: 26. Hagg. 1: 1. Zach. 6: 11.

Ira, en Jairiter, Davids prest, 2 Sam. 20: 26. Äfwen en Jithriter och en Thekoiter, båda Davids hjeltar, 2 Sam. 23: 26. 1 Chrön. 11: 28, 40; cap. 27: 9.

Iram, en förste i Edom, 1 Mos. 36: 43. 1 Chrön. 1: 54.

Irheres, förmenas wara Heliopolis, solens stad, en stad i Egypten, Es. 19: 18.

Iri, Belas son, af Benjamin, 1 Chr. 7: 7.

Irsames, solens stad; en stad i Dan, Jos. 19: 41.

Iru, Calebs son, Jephunne sons, 1 Chr. 4: 15.

Isaac, löje; Abrahams son af Sara, blifwer Abraham lofwad, 1 Mos. 15: 4; cap. 17: 16, 19; cap. 18: 10. Blifwer född, cap. 21: 2. Se Abraham. Isaac blifwer offrad, såsom en förebild till Christi offer, cap. 22: 9. Han tager Rebecka till hustru, cap. 24: 23, 67. Han beder för henne att hon måtte blifwa fruktsam, cap. 25: 21. Han älskade Esau, v. 28. Dyr tid i Isaacs tid, cap. 26: 1. Christus lofwas komma af Isaac, v. 4. Han kallar af fruktan sin hustru syster, v. 7. Isaac sår och får hundradefaldt, v. 12, 13. Förnyar sin faders brunnar i Gerar, v. 18. Reser till BerSaba, v. 23. Får ett härligt löfte af Gud, v. 24. Bygger der sammastädes ett altare, v. 25. Han gör förbund med Abimelech, v. 28. Han befaller Esau draga upp i jagt, att hemta willebråd, och wälsignar under tiden Jacob owetande, cap. 27: 2, 3, 5, 17, 27—29. Han blifwer död 180 år gammal, cap. 35: 28, 29.

Isaacs barn, 1 Chrön. 1: 34. Matth. 1: 2. Ap.G. 7: 8. Gud är Isaacs Gud, Luc. 20: 37. Han är i Guds ewiga rike, Luc. 13: 28. Om Isaacs tro, och hwad hans födelse, offer och wandring betyder, läs Rom. 9: 7, 9, 10. Gal. 4: 22. Ebr. 11: 9, 17.

Isai, Davids fader, Ruth 4: 17, 22. 1 Sam. 16: 1–3; cap. 17: 12; cap. 20: 27. 2 Sam. 23: 1. Han kallas ock Jesse, Matth. 1: 6. Es. 11: 1.

Isaschar, Jacobs son af Lea, 1 Mos. 30: 17, 18; cap. 35: 23; cap. 49: 14, 15. Hans arfwedel, Jos. 19: 17. Hans efterkommande, 1 Chr. 7: 1. 1 Mos. 46: 13. 4 Mos. 1: 8; cap. 2: 5; cap. 26: 25; cap. 34: 26. 5 Mos. 27: 12. Jos. 21: 28. 1 Chrön. 2: 1. Hes. 48: 33. Uppb. 7: 7.

Isaschar ObedEdoms son, en Levit och dörrwaktare, 1 Chr. 26: 5.

Isboset, skamfläck; Sauls son, war 2 år konung i Israel, 2 Sam. 2: 8–10. Han förebrår Abner, att han besof Sauls frillor, 2 Sam. 3: 7, 11. Han ger David hans hustru Michal igen, v. 14, 15. Han blef ihjälslagen på sin säng; David misshagade det, så att han slår honom ihjäl som det gjorde, cap. 5: 5—7, 11, 12.

Ischarioth, en man af Charioth, förrädaren Judas tillnamn, Matth. 10: 4; cap. 26: 14. Marc. 3: 19; cap. 14: 10. Luc. 6: 16. Joh. 6: 71. Se Judas.

Isebel, EthBaals dotter, konung Achabs ogudaktiga hustru, 1 Kon. 16: 31; cap. 21: 5, 7. Hon dräper Herrans propheter, cap. 18: 4, 13. Hon hotar propheten Elia med döden, cap. 19: 2. Genom falskt bref låter hon dräpa Naboth, cap. 21: 8. Hon blifwer uppäten af hundar, 2 Kon. 9: 35, 36. Efter propheten Elie ord, 1 Kon. 21: 23. I Uppenb. 2: 20 nämnes en Jesabel.

IsHail, stark man; Jojada fader, 2 Sam. 23: 20.

Ishod, 1 Chrön. 7: 18.

Ismael, Gud hör; Abrahams son, föddes af Hagar. 1 Mos. 16: 15. Af honom skulle komma furstar, cap. 17: 20. Han blef omskuren på sitt 13 år, cap. 17: 23, 25. Han blifwer död 137 år gammal, cap. 25: 17. Af honom äro de Ismaeliter, cap. 37: 25, 27, 28; cap. 39: 1. De hade gyllene örringar. Dom. 8: 24. Woro ogudaktige, Ps. 83: 7.

Ismael, Nethanjas son, sändes af Ammons konung att dräpa Gedalja, Jer. 40: 14. Derom läs v. 15, 16. Han dräper Gedalja och de andra Judar. Jer. 41: 2, 6, 9. Förer de öfwerblifna bort till fångar, v. 10. Flyr till Ammons barn, v. 15.

Ismael, Johanans son, 2 Chrön. 23: 1. Äfwen en ibland Pishuri barn, Esra 10: 22. Äfwen Azels son, af Benjamin, 1 Chrön. 8: 38; cap. 9: 44.

Israel, en som kämpar med Gud; Jacobs namn, som gafs honom, när han kämpade med Gud, 1 Mos. 32: 28; cap. 35: 10. Se Jacob.

Israel, Guds egendom och arfwedel, 2 Mos. 3: 7; cap. 4: 22; cap. 5: 1; cap. 6: 6; cap. 19: 5. 3 Mos. 19: 2; cap. 20: 26. 5 Mos. 4: 20; cap. 7: 6; cap. 9: 29; cap. 10: 12; cap. 14: 2; cap. 26: 18; cap. 32: 9. 1 Sam. 10: 1; cap. 12: 22. 2 Sam. 7: 23. 1 Kon. 8: 53. Es. 19: 25; cap. 43: 1. Jer. 13: 11; cap. 31: 1. Joh. 1: 49. Eph. 1: 14. 1 Pet. 2: 9.

Israels 10 slägter skilja sig ifrån Davids hus, 1 Kon. 12: 3, 9, 16. Efter propheten Ahias ord, cap. 11: 29—31. De warda bortförde till Assyrien, 2 Kon. 15: 29; cap. 17: 6. Efter prophetian, 5 Mos. 4: 26. Månge prester och Leviter söka till Jerusalem, 2 Chrön. 11: 13, 14. Deras mångfaldiga synder, Os. 1, [et]c. Amos 5: 1; cap. 6. Emot de 10 slägter propheteras; se Samaria. Israel och Juda nämnas åtskiljde, 1 Sam. 11: 8; cap. 15: 4. 2 Sam. 2: 4, [et]c.; cap. 19: 41—43; cap. 24: 9. Es. 9: 21; cap. 11: 13. Jer. 3: 1, 10; cap. 5: 11; cap. 31: 10, [et]c. Andlige Israeliter, Es. 49: 6. Zeph. 3: 15. Joh. 1: 47. Ap.G. 13: 23. Rom. 2: 29; cap. 9: 6. Gal. 6: 16.

Istob, folkslag i Syrien, 2 Sam. 10: 6, 8.

Iswi, Sauls son, 1 Sam. 14: 19.

Ithamar, Aarons son, 2 Mos. 6: 23, blef efter Guds befallning wigd till prest, cap. 28: 1. 3 Mos. 8: 13. Skötte Öfwersteprest-embetet under sin fader Aaron, 4 Mos. 4: 28. Under hans hand woro de heliga kärilen, 2 Mos. 38: 21. Han war en öfwerste för de Gersoniter och Merariter, som buro Herrans arks tyg, 4 Mos. 4: 28. Han nämnes ock, cap. 7: 8. 3 Mos. 10: 9, 12, 16. Efter Babyloniska fängelset nämnes ibland hufwudmännen af Ithamars barn, en Daniel, Esra 8: 2.

Ithiel, Jesajas son, Neh. 11: 7. En annan, Ords. 30: 1.

IttaKazin, Sebulons gräns, Jos. 19: 13.

Ittai, en Gittiter, Davids wän, som icke wille skiljas wid honom, när han flydde för Absalom, 2 Sam. 15: 19, 21. Blef utwald till höfwitsman, cap. 18: 2, 5. Ribai son af Gibea Benjamins, en Davids hjelte, 2 Sam. 23: 29. 1 Chrön. 11: 31.

Iturea, som Jetur Ismaels son har bebott; ett land i Canaans land, wid Arabiska öknen, öfwer hwilket Philippus war fjerdingsförste, Luc. 3: 1.

Iva, 2 Kon. 18: 34; cap. 19: 13. Es. 37: 13; En stad som konungen i Assyrien förstört hade.

Jubal, Lamechs son, uppfann allehanda spel, 1 Mos. 4: 21.

Juchal, Jehuchal, Selemias son, som konung Zedechia sände till propheten Jeremia, Jer. 37: 3; cap. 38: 1.

Juda, bekännare; Jacobs son, blef född, 1 Mos. 29: 35. Han tog en Cananeisk mans dotter till hustru, cap. 38: 2. Han gaf sin förste son Er Thamar till hustru, v. 6. Han besof sin sonhustru Thamar owetandes, v. 15—18. Juda öfwertalar sin fader Jacob, att han släpper Benjamin, och går i borgen för honom, cap. 43: 9; cap. 44: 32. Konungaspiran skulle blifwa i Juda, intill Messias komme, cap. 49: 10. 5 Mos. 33: 7. Dom. 1: 2. 2 Sam. 7: 12. 2 Chrön. 6: 6. Juda efterkommande, 1 Mos. 46: 12. Deras arfwedel. Jos. 15: 1. Juda hus höll med David, 2 Sam. 1: 18; cap. 2: 4; cap. 19: 11, [et]c. Om Judafolket talas, 4 Mos. 2: 3, 9; cap. 7: 12; cap. 26: 22. 5 Mos. 27: 12. Dom. 1: 1, [et]c. 1 Sam. 22: 5.

Emot Juda och Jerusalem propheteras. Se Jerusalem.

Judar, se Israeliter; Judarnas utwärtes gudstjenst är ett tecken, skugge och förebild till det sannfärdiga och andliga goda, 2 Mos. 13: 9, 14. 4 Mos. 15: 38, 39. 5 Mos. 16: 1–3. Hes. 20: 10–12. 1 Cor. 5: 7; cap. 10: 1—3. 2 Cor. 3: 13. Ebr. 7: 17–19; cap. 8: 5; cap. 9: 1, 10, 23; cap. 10: 1.

Judarna hämnade sig på sina fiender, Esth. 9: 1.

Judarnas blindhet och förhärdade hjerta, Es. 29: 9–11.

Judiska folket skall blifwa omwändt til Christus, 5 Mos. 4: 29–31. Es. 59: 20, 21. Hes. 37: 21, [et]c. Jos. 10: 16. Rom. 11: 25, 26.

Judeen, Juda land eller Juda, 1 Sam. 23: 3. 2 Chrön. 36: 23. Esra 2: 1.

Judas Ischarioth, blef kallad till Christi apostel, Matth. 10: 4. Han förenar sig med de Phariseer att förråda Christus, Luc. 22: 4. Han förråder sin Herre med kyssande, Matth. 26: 25, 48, 49. Marc. 14: 43–45. Joh. 18: 5, 6. Om hwilket war propheteradt, Ps. 41: 10. Ps. 55: 13–15. Ps. 109: 5–10. Joh. 6: 70; cap. 12: 4; cap. 13: 2. Han hänger sig sjelf, och remnar itu, Matth. 27: 4, 5. Ap.G. 1: 18.

Judas, en apostel; se Lebbeus och Thaddeus.

Judas af Galileen, förgicks, och hans anhang blef förskingradt, Ap.G. 5: 37.

Judas, som ock kallades Barsabas, och Silas, blifwa sände med Paulus och Barnabas till Antiochien, Ap.G. 15: 22, 27.

Judas war en borgare i Damascus, Pauli wärd, Ap.G. 9: 11.

Judi, bekännare; Nethanie son, han läste Jeremie bok om Jerusalems förstöring för konung Jojakim, Jer. 36: 14.

Judija, Jisbai hustru, 1 Chrön. 4: 18.

Judith, Beeri dotter den Hetheens, Esau hustru, 1 Mos. 26: 34.

Julia, en gudfruktig qwinna i Rom, Rom. 16: 15.

Julius, kejsarens höfwitsman, bewisar sig wänligen emot Paulus, då denne fången war, Ap.G. 27: 3.

Junias, en christtrogen i Rom, Rom. 16: 7.

JusabHesed, Serubbabels son, 1 Chrön. 3: 20.

Justus, rättfärdig; Joseph Barsabe tillnamn, Ap.G. 1: 23. Äfwen Jesus, en af de trogna i Rom, Col. 4: 11. Äfwen en gudfruktig i Corinth, Ap.G. 8: 7.

Jutta, Levitstad, i Juda slägte, Jos. 15: 55; cap. 21: 16.

K.

Kabzeel, en stad i Juda wid Edoms gränser, Jos. 15: 21. 2 Sam. 23: 20. 1 Chrön. 11: 22. Neh. 11: 25.

Kades, helighet; en stad i öknen Paran, 4 Mos. 13: 27. Ps. 29: 8, och Sin, 4 Mos. 20: 1, 14, [et]c.; cap. 27: 14; cap. 33: 36, wid Edoms gränser, Hes. 47: 19, som kallades Kades Barnea, Jos. 14: 7, och Mispat, 1 Mos. 14: 7. Emellan Kades och Bared syntes Herrans engel för Hagar. 1 Mos. 16: 14. Emellan Kades och Zur bodde Abraham, 1 Mos. 20: 1. Israels barns läger i Kades, 4 Mos. 33: 36. 5 Mos. 1: 46. Här dog Mirjam, 4 Mos. 20: 1. Aaron och Mose syndade emot Herran, 4 Mos. 27: 14. 5 Mos. 32: 51. Härifrån sände Mose budskap till konungen i Edom, 4 Mos. 20: 14. Mose utsände 12 spejare ifrån Kades, Jos. 14: 7. 4 Mos. 13: 4. 5 Mos. 9: 23.

Kades Barnea, förlofwade landets gräns wid söder, 4 Mos. 32: 8; cap. 34: 4. Jos. 10: 41.

Kadmiel, en man af Levi stam, Esra 2: 40; cap. 3: 9. Neh. 7: 43.

Kain kallar Bileam de Keniter, 4 Mos. 24: 22.

Kain, en stad i Juda, Jos. 15: 57.

Kallai, presten Sallais son, Neh. 12: 20.

Kanton, ett stad i Gilead, hwarest domaren Jair begrofs, Dom. 10: 5.

Kana, köpstad; en förstad i Assers slägte, Jos. 19: 28.

Kareah, Johannans och Jonathans fader, 2 Kon. 25: 23. Jer. 40: 8.

Karkaa, en stad i Juda, Jos. 15: 3.

Karkor, en stad i Canaan, Dom. 8: 10.

Karnaim, Astharot, som blef slaget af Kedor Laomer, 1 Mos. 14: 5.

Kartha, Levitstad i Sebulons slägte, Jos. 21: 34.

Karthan, Levitstad i Naphthali slägte, Jos. 21: 32.

Kattah, en stad i Sebulon, Jos. 19: 15.

Kazin; se Itta Kazin.

Kedar, swart, mörk, Ismaels son, 1 Mos. 25: 13. 1 Chrön. 1: 29. Af hwilken Arabien kallas Kedar, Es. 60: 7. Jer. 2: 10. Hes. 27: 21. Ps. 120: 5. Högaw. 1: 5. Gud hotar Kedar med undergång, Es. 21: 16, 17; cap. 42: 11. Jer. 49: 28.

Kedemoth, åldrig, en stad i Rubens slägte, Jos. 13: 18; cap. 21: 37.

Kedes, helighet; en stad i Juda, Jos. 15: 23. Äfwen en Gersons söners stad i Galileen på Naphthali berg, Jos. 12: 22. En fristad, cap. 20: 7, och för Levi söner, cap. 21: 32. 1 Chrön. 6: 71. Baraks boning, Dom. 4: 6. Hwilken konungen i Assyrien intog, 2 Kon. 15: 29.

Kedma, ålder, öster; Ismaels son, 1 Mos. 25: 15. 1 Chrön. 1: 31.

KedorLaomer, Elams konung i Canaan, 1 Mos. 14: 1.

Kedumim, gammal bäck, en bäck i Galileen, Dom. 5: 21.

Kegila, en stad i Juda, Jos. 15: 44. Neh. 3: 17. Blifwer belagd af de Philisteer, och befriad af David, 1 Sam. 23: 1, 5, 6. Nahums fader kallades ock Kegila, af Juda slägte, 1 Chrön. 4: 19.

Kehat, Kahat, Levi son, 1 Mos. 46: 11. 2 Mos. 6: 16. 4 Mos. 3: 17. Kehathiter eller Kahathiter, deras tal och embete, 4 Mos. 3: 27–29; cap. 4: 18; cap. 26: 57. Deras städer, Jos. 21: 4.

Kehelatha, församling, Israels läger i öknen, 4 Mos. 33: 22, 23.

Kelaja, en Levit, Esra 10: 23.

Kemuel, Nahors son, 1 Mos. 22: 21. Äfwen Leviten Hasabias fader, 1 Chrön. 27: 17. Äfwen Siphthans son af Ephraim, 4 Mos. 34: 24.

Kenan, Cainan, arftagande; Enos son, lefde 910 år, 1 Mos. 5: 12–14. 1 Chrön. 1: 2.

Kenas, en förste i Edom af Esaus slägte, 1 Chrön. 1: 36. Af hwilken en stad i Edom warder Kenas kallad, 1 Mos. 36: 15. Äfwen Ela, fader af Juda, 1 Chrön. 4: 15. Efter hwilken Caleb warder kallad Kenisit, Jos. 14: 14.

Kenath, en stad i Manasse, som Nobah wann, och kallade honom Nobah, 4 Mos. 32: 42. 1 Chrön. 2: 23.

Kenchrea, en sjöstad wid Egeiska hafwet, Ap.G. 18: 18. Rom. 16: 1.

Keren Happuch, smink-dosa; Jobs dotter, Job 42: 14.

Kerioth Hezron, så kallades Hazor i Juda, Jos. 15: 26. Keros; en af Nethenim, Esra 2: 44. Neh. 7: 47.

Kethura, wällukt; Abrahams hustru, 1 Mos. 25: 1. Hennes barn, 1 Chrön. 1: 32, 33.

Kezia, god lukt, Jobs dotter. Job 42: 14. Äfwen en wälluktande ört, Ps. 45: 9.

Kibzaim, Leviternas stad i Ephraim, Jos. 21: 22.

Kidron, swart, mörk; en djup dal emellan Jerusalem och oljoberget, igenom hwilken bäcken Kidron löper, 1 Kon. 2: 37. David gick öfwer bäcken Kidron, när han flydde för Absalom, 2 Sam. 15: 23. Asa förbrände här sin moders afgud, 1 Kon. 15: 13. Josia, alla Baals redskap, 2 Kon. 23: 4. Och kastade askan i Kidrons bäck, v. 12. Om denna dalen talar, Jer. 31: 40. Jesus går öfwer bäcken Kidron, Joh. 18: 1.

Kina, klagan; en stad i Juda, Jos. 15: 22.

Kir, wägg, mur; en stad i Moabs land, Es. 15: 1.

KirHares, Kirheres, en stad i Moab, Es. 16: 11. Jer. 48: 36.

KirHarezeth, ploghus; en stad i de Moabiters land, Es. 16: 7.

Kirjath, stad; en stad i Benjamin, Jos. 18: 28.

Kirjathaim, twå städer; 1 Mos. 14: 5. De Moabiter bodde der, Jer. 48: 1, 23. Hes. 25: 9. De blifwa utrotade af Israeliterna, och de Rubeniter uppbygga staden, 4 Mos. 32: 37. Josua gaf dem denna staden, Jos. 13: 19. Äfwen Leviternas stad i Naphthali, 1 Chrön. 6: 76.

KirjathArba, Arba stad, fyrastaden; så kallades Hebron; hwilket se.

KirjathArim, en stad i Juda, Esra 2: 25.

KirjathBaal, Baals stad, Jos. 15: 60; cap. 18: 24. Se KirjathJearim.

KirjathJearim, skogars stad; det är KirjathBaal, de Gibeoniters stad, Jos. 9: 17. Warder gifwen Juda till arfwedel, cap. 15: 9, 60; cap. 18: 14, 15. Daniterna lägra sig der, Dom. 18: 12. De i BethSemes sända till denna staden kunskap, att Herrans ark war kommen ifrån de Philisteer, 1 Sam. 6: 21. De taga emot arken, och föra honom bort, 1 Sam. 7: 1. Om denna staden talas ock, Neh. 7: 29. Jer. 26: 20.

KirjathSanna, Debirs i Juda tillnamn, Jos. 15: 49.

KirjathSepher, skrifware; det är Debir, en stad, som Athniel öfwerwann, Jos. 15: 15–17. Dom. 1: 11.

Kirjoth, städer; en stad i Moab, Jer. 48: 24. Amos 2: 2.

Kis, konung Sauls fader af Benjamins slägte, 1 Sam. 9: 1. 2 Sam. 21: 14. Ap.G. 13: 21.

Kis, Leviten Jerahmeels fader, 1 Chrön. 23: 22; cap. 24: 9. Äfwen Abdi son af Levi slägte, 2 Chrön. 29: 12.

Kisi, sångaren Ethans fader, 1 Chrön. 6: 44. Heter ock Kusaja.

Kisian, Leviternas stad i Isaschars slägte, Jos. 19: 20; cap. 21: 28.

Kison, ett bäck i Galileen, i Isaschars slägte, Dom. 4: 7, 13; cap. 5: 21. 1 Kon. 18: 40. Ps. 83: 10.

Kitron, en stad i Sebulon, Dom. 1: 30.

Kolaja, Herrans röst; Maaseja son af Benjamin, Neh. 11: 7. Äfwen den falska propheten Achabs fader, Jer. 29: 21.

Korah, skalligt hufwud; Esaus son. 1 Mos. 36: 5, 14. 1 Chrön. 1: 35. Äfwen en förste, Eliphas son, Esau sonson, 1 Mos. 36: 18. Äfwen en af Juda, 1 Chrön. 2: 43. Äfwen en Jizears son, 2 Mos. 6: 21. 1 Chrön. 6: 22. Som med Datham och Abiram sätter sig upp emot Mose. 4 Mos. 16: 1. Blifwer uppslukad af jorden, v. 31, 32. Af honom komma de Korahiter, 4 Mos. 26: 58. 1 Chrön. 9: 19; cap. 26: 1, 19. Som hafwa sjungit åtskilliga Davids Psalmer, såsom den 42, 44—49, 84, 85, 87, 88.

Kore, ropare, 1 Chrön. 9: 19. 2 Chrön. 31: 14.

Kosam, spåman; Elimadans son, en af Christi förfäder, Luc. 3: 28.

Koz, Coz, törne, sommar; Anubs fader af Juda, 1 Chrön. 4: 8. En af presternas barn, Esra 2: 61.

Kusaja, sångaren Ethans fader, 1 Chrön. 15: 17. Heter ock Kisi.

Kusi, Abdii son af Levi slägte, 1 Chrön. 6: 44.

L.

Laban, hwit; Bethuels son, Rebeckas broder, tager Abrahams tjenare till herberge, 1 Mos. 24: 29, 31. Han tager Jacob till sin tjenare, och gifwer honom sina döttrar; cap. 29: 15, 20, 23, 28. Han förföljer Jacob, cap. 31: 23.

Laban, en ort i öknen wid Jordan, 5 Mos. 1: 1.

Lachis, en stad i Juda, blifwer öfwerwunnen, Jos. 10: 32. Blef åter herrligen uppbyggd och befästad, 2 Chrön. 11: 9, 11. Tilldelas Juda slägt, Jos. 15: 36. Amazia blef der slagen, 2 Kon. 14: 19. 2 Chrön. 25: 27. Hiskia sände bud till konungen i Assyrien till Lachis, och konungen i Assyrien tillbaka, 2 Kon. 18: 14, 17. Es. 36: 2. Sanherib låg för Lachis, 2 Chrön. 32: 9. Konungen i Babel stridde deremot. Jer. 34: 7.

Laeda, Maresa fader, 1 Chrön. 4: 21.

Laedan, Tahans son af Ephraim, 1 Chrön. 7: 26. Äfwen en Levit af Gersons barn, 1 Chrön. 23: 7. Laedans barn, v. 8, 9; cap. 26: 21.

Lael, Eliasaphs fader, Gersoniternas öfwerste, 4 Mos. 3: 24.

Lahem, bröd, strid, en stad i Juda, 1 Chrön. 4: 22.

Lahmas, en stad i Juda, Jos. 15: 40.

Lahmi, mitt bröd, krig; Goliaths broder, en rese, 1 Chrön. 20: 5.

Lais, lejon; en stad wid BethRechobs dal, Dom. 18: 7, 14. Som i förra tiderna kallades Lesem, Jos. 19: 47. Warder bespejadt af de Daniter, och öfwerwunnet, slaget med swärd, bebodt och kalladt Dan, Dom. 18: 27, 29. Blef af Philippus utwidgadt och kalladt Cesarea Philippi; kallades ock Lasa.

Lais, en man, fader till den Phalti, åt hwilken Saul gaf Michal, Davids hustru, till äkta, 1 Sam. 25: 44. 2 Sam. 3: 15.

Laisa, lejonställe; en stad i Benjamins barns arfwedel, igenom hwilken Sanherib kom att belägra Jerusalem, Es. 10: 30.

Lakum, en stad i Naphthali, Jos. 19: 33.

Lamech, en af Cains efterkommande, Methusaels son, den förste som hade 2 hustrur, 1 Mos. 4: 18, 19, 23. Han propheterar om sitt straff, v. 23, 24.

Lamech, af Seths efterkommande, Methusalas son, Noe fader, 1 Mos. 5: 25, 28, 29. Hans ålder, v. 31.

Lamuel, med hwilken Gud är; en konungs namn, Ords. 31: 1, 4.

Laodicea, en stad i Lydien i Mindre Asien, Col. 2: 1; cap. 4: 13. Uppb. 1: 11; cap. 3: 14.

Lappidoth, Deboras man, Dom. 4: 4.

Lasa, så kallades i forntiden Lais, 1 Mos. 10: 19.

Lasea, en sjöstad på Creta, Ap.G. 27: 8.

Lazarus, en fattig man, som låg för rika mannens dörr, [et]c. Luc. 16: 20, [et]c. En annan, den Christus kär hade, blef uppwäckt från de döda, Joh. 11: 5, 11, 43, 44. Han blef förföljd af Judarna, cap. 12: 10.

Lea, trött, Labans äldsta dotter, blef gifwen patriarken Jacob till hustru, 1 Mos. 29: 23. Hon födde honom barn, v. 31, 32. Gaf sin man Silpa till hustru, cap. 30: 9. Ruben gifwer sin moder Dudaim eller liljor, v. 14, 16. Om hennes resa med sin man, läs cap. 31: 4, [et]c. Jacob begrof Lea i den åker han hade köpt af Heths barn, cap. 49: 31.

Lebana, en af Nethinim efter det Babyloniska fängelset, Neh. 7: 48.

Lebaoth, lejon, en stad i Juda, Jos. 15: 32.

Lebbeus, hjertlig, förståndig, så kallades Judas Thaddeus, en af Christi lärjungar. Matth. 10: 3. Han kallades Judas Jacobs son, Luc. 6: 16. Denne hafwer skrifwit Epistelen, som af Judas namn hafwer.

Lecha, en stad i Juda, 1 Chrön. 4: 21.

Legio, antal krigsfolk, omkring 6000, Matth. 26: 53. Marc. 5: 9. Luc. 8: 30.

Lehabim, Mizraims son, Chams sons, 1 Mos. 10: 13. 1 Chrön. 1: 11.

Lehi, kindbåge; en ort der Simson med en åsnekindbåge slog de Philisteer. Dom. 15: 9, 14.

Lesem, så kallades i forntiden Lais; se Lais,

Leithiel; se Ithel.

Letusim, Dedans son af Abraham, 1 Mos. 25: 3.

Levi, detta namn förklaras, 1 Mos. 29: 34, Min man warder hållande sig till mig. Jacobs son af Lea. Simeon och Levi dräpa allt mankön i Sichem, 1 Mos. 34: 25. Det blifwer straffadt af Jacob, deras fader, v. 30. Jfr cap. 49: 5. Levi barn uppräknas, cap. 46: 11. 2 Mos. 6: 16. 4 Mos. 3: 17. 1 Chrön. 6: 1. Hans ålder, 2 Mos. 6: 16.

Gud tog de Leviter i sin tjenst för alla förstfödda af Israels barn, 4 Mos. 3: 12, 41; cap. 8: 16.

Om Leviternas boning och uppehälle, 3 Mos. 10: 12, 13; cap. 25: 32. 4 Mos. 18: 21, 24; cap. 35: 2, 7. 5 Mos. 10: 8, 9; cap. 12: 12, 19; cap. 14: 27; cap. 18: 1, [et]c.; cap. 26: 11. Jos. 13: 14, 33; cap. 18: 7; cap. 21. 1 Chrön. 6: 54, [et]c.; cap. 23: 2, [et]c. Neh. 10: 33, 37; cap. 13: 10, [et]c. Hes. 48: 13.

Om Leviternas embete och kall, 4 Mos. 1: 49, [et]c.; cap. 3: 2, [et]c.; cap. 4; cap. 8; cap. 18: 2, 23. 5 Mos. 10: 8. Jos. 3: 3. 1 Chrön. 6: 31, [et]c.; cap. 10: 14, [et]c.; cap. 23. 2 Chrön. 19: 18. Hes. 48: 13.

Leviternas ordning, 1 Chrön. 23: 6.

Ingen Levit anwändes wid gudstjensten före fyllda 25 år; och i det 50:de året blef han fri, 4 Mos. 8: 24, 25.

Leviterna hämnas det afguderi, som Israels barn bedrefwo med kalfwen, 2 Mos. 32: 26–28.

Leviterna blefwo fördrifna af Israel, under Jerobeam, 2 Chrön. 11: 14.

Leviter och prester efter det Babyloniska fängelset, Esra cap. 2. Neh. 12: 1. Deras ed, Esra 10: 5. Bön, Neh. 9: 6.

Leviter i Nya Testamentet, Jer. 33: 18, 21. Mal. 3: 3.

Judarna sände prester och Leviter till Johannes döparen, Joh. 1: 19.

En Levit i Micha hus, och hans årliga lön, Dom. 17: 8–10.

En Levit for ifrån Jerusalem till Jericho, Luc. 10: 32.

Levi kallas Mattheus, Marc. 2: 14. Luc. 5: 27.

Levi war ock Josephs farfader, en af Christi förfäder, Luc. 3: 24.

Leviathan, ett stort hafsdjur, Job 40: 20; cap. 41: 6. Es. 27: 1.

Leummim, folk; Dedans son af Abraham, 1 Mos. 25: 3.

Libanon, hwit, ett stort berg i Syrien, Canaans lands gräns, 5 Mos. 1: 7; cap. 3: 25; cap. 11: 4. Jos. 1: 4. Konungarna wid Libanon strida emot Josua, Jos. 9: 1, 2. Josua tager landet in, cap. 11: 17. Hedningarna wid Libanon blifwa qwar, Dom. 3: 1, 3. Uppå berget wäxte sköna träd, som togos till templets och konungahusets byggnad, 1 Kon. 5: 6, [et]c. Esra 3: 7. Om Libanon talas, 1 Kon. 10: 17. 2 Kon. 14: 9; cap. 19: 23. Ps. 29: 5. Ps. 72: 16. Ps. 92: 13. Ps. 104: 16. Högw. 3: 9. Es. 40: 16; cap. 60: 13. Jer. 18: 14; cap. 22: 6. Hes. 31: 3. Os. 14: 6. Nah. 1: 4. Hab. 2: 17.

Libna, hwit, ett af Israels läger, då de drogo in i det förlofwade landet, 4 Mos. 33: 20. Äfwen en stad emellan Eglon och Makkeda, blifwer intagen, Jos. 10: 29. Faller åter af ifrån Juda, 2 Kon. 8: 22. Belägras af de Assyrier, cap. 19: 8. Es. 37: 8.

Libni, Gersons son, 2 Mos. 6: 17. 4 Mos. 3: 18; cap. 26: 58. Af hwilken de Libniter kommo, 4 Mos. 3: 21.

Libni, en Levit, 1 Chrön. 6: 17.

Libyen, ett landskap i Afrika, Hes. 30: 5; Dan. 11: 43; Ap.G. 2: 10. Se Put.

Likhl, Semidas son af Manasse, 1 Chrön. 7: 19.

Linus, en trogen i Rom, 2 Tim. 4: 21.

Lithostrotos; se Gabbatha.

Loammi, icke mitt folk; Osee son af Gomer, Os. 1: 9.

Lob, en stad i Benjamin. 1 Chrön. 8: 12. Neh. 7: 37. En man, Esra 2: 23. Neh. 7: 37.

Lodebar, en stad i Gilead, 2 Sam. 9: 4; cap. 17: 27.

Lois, Timothei farmoder, 2 Tim. 1: 5.

LoRyhama, icke benådad, Osee dotter af Gomer Os. 1: 6.

Lot, Harans son, 1 Mos. 11: 27. War en rik man, cap. 13: 5. Reste med Abraham, cap. 12: 4. Träta emellan Lots och Abrahams herdar, cap. 13: 8. Lot flydde till Sodom, v. 12. Blifwer fången, och af Abraham igentagen, cap. 14: 12. Till Lot kommo englar. cap. 19. Blef befriad ifrån Sodom genom englar, v. 15—17. 2 Pet. 2: 7. Hans hustru blef till en saltstod, 1 Mos. 19: 26. Luc. 17: 32. Han reser från Zoar, 1 Mos. 19: 30. Besof sina twå döttrar. v. 31—34. Lots barns arfwedel, 5 Mos. 2: 9. I hans tid regnade eld och swafwel, Luc. 17: 28, 29. 1 Mos. 19: 24.

Lothan, Seirs son, den Horithens, 1 Mos. 36: 20. 1 Chrön. 1: 38, 39.

Lucas, Evangelisten, war en läkare, Col. 4: 14. Han blef hos Paulus, 2 Tim. 4: 11. War hans medarbetare, Philem. v. 24.

Lucius, en from man i Antiochia, Ap.G. 13: 1. En annan, Rom. 16: 21.

Lud, Sems son, 1 Mos. 10: 22. 1 Chrön. 1: 17. Af hwilken de i Lud äro komne, Es. 66: 19.

Ludim, Mizraims son af Cham, 1 Mos. 10: 13. 1 Chrön. 1: 11.

Ludith, berg i Moab, Es. 15: 5. Jer. 48: 5.

Lus, så kallades BethEl, 1 Mos. 28: 19. Se BethEl. Äfwen en stad i de Hetheers land. Dom. 1: 25, 26.

Lycaonien, landskap i Mindre Asien, Ap.G. 14: 6, 11.

Lycien, ett land i Mindre Asien, Ap.G. 27: 5.

Lydda, en stad i Palestina, i Dans slägte wid hafwet, Ap.G. 9: 32, 35.

Lydia, en purpurkrämerska, tror på Christus, Ap.G. 16: 14.

Lydien, ett land i Mindre Asien. Esaia kallar det Lud, cap. 66: 19. Jer. 46: 9. Hes. 27: 10.

Lyncurer, en ädelsten i öfwersteprestens embetssköld, 2 Mos. 28: 19.

Lysanias, en fjerdingsförste i Abilene, Luc. 3: 1.

Lysias, en höfwitsman, försänder Paulus till landshöfdingen Felix, Ap.G. 23: 23, 24.

Lystra, en stad i Lycaonien, der Paulus predikade, och gjorde en halt man helbregda, Ap.G. 14: 6–10. Inbyggarne wille offra åt Paulus och Barnabas; men blifwa af dem förbjudne, v. 11—14.

M.

Maacha eller Maecha, Nahors son, den frillan Rehuma födde, 1 Mos. 22: 24. — Thalmai konungens dotter i Gesur, som David tog till hustru, och födde med henne Absalom, 2 Sam. 3: 3. — De Syrers konung, som hjelpte Ammon emot David, 2 Sam. 10: 6.

Maacha, Machirs hustru, 1 Chrön. 7: 16. Gibeons hustru, cap. 8: 29. Jegiels hustru, cap. 9: 35. Calebs frilla, 1 Chrön. 2: 48. Abisaloms dotter, och Abia Juda konungs moder, 1 Kon. 15: 2. Hon kallas ock Michaja, Uriels dotter, 2 Chrön. 13: 2.

Maachathi, en stad i Basan wid Hermons berg, Jos. 12: 4, 5; cap. 13: 11. 5 Mos. 3: 11. 1 Chrön. 4: 19. Ahasbai fader, 2 Sam. 23: 34. En annan, 2 Kon. 25: 23.

Maadai, en af Bani söner, Esra 10: 34.

Maadia, en prest i Jerusalem, Neh. 12: 5.

Maai, en Levit, Neh. 12: 36.

Maarath, en stad i Juda, Jos. 15: 59.

Maaseja, Herrans werk; en sångare för Herrans ark, 1 Chrön. 15: 18. Adaja son, en öfwerste i presten Jojada tid, 2 Chrön. 23: 1. Konung Usie befallningsman, 2 Chrön. 26: 11. Konung Ahas son, cap. 28: 7. En stadsfogde i Jerusalem, i konung Josie tid, cap. 34: 8. Sallums son, Jer. 35: 4. Falska propheten Zedechia fader, cap. 29: 21. Baruchs son, Neh. 11: 5. Jesua prestens söner, Esra 10: 18, 21, 30. Neh. 12: 41, 42.

Maath, en af Christi förfäder, Luc. 3: 26. Se Mahath.

Maaz, Rams son, 1 Chrön. 2: 27.

Macedonien, ett landskap i Europa och Grekland. Paulus blef kallad till Macedonien igenom en syn, Ap.G. 16: 9. Dit han ock reser, v. 10, 12. Silas och Timotheus komma derifrån, cap. 18: 5. Paulus reser derigenom, cap. 19: 21, 22, 29; cap. 20: 1, 3. Macedonien sänder hjelp till de fattiga, Rom. 15: 26. 2 Cor. 8: 1. Hjelper Paulus, 2 Cor. 8: 1. Pauli resor till och ifrån Macedonien, 1 Cor. 16: 5. 2 Cor. 1: 16; cap. 2: 13; cap. 7: 5; cap. 8: 1. Phil. 4: 15.

Machbannai, en hjelte af Gads slägte, 1 Chrön. 12: 13.

Machbena, en stad i Juda, 1 Chrön. 2: 49.

Machi, Geuels fader af Dan, 4 Mos. 13: 16.

Machir, Manasse förste son, 1 Mos. 50: 23. Af hwilken de Machiriter kommo, 4 Mos. 26: 29. En fridsam man, Jos. 17: 1. Mose gaf Machir Gilead, 4 Mos. 32: 40. 5 Mos. 3: 15. Jos. 17: 1. Af Machir äro regenter komne, Dom. 5: 14.

Machir, Ammiels son, 2 Sam. 9: 4, 5.

Machnabbai, Bani son, som skilde sig wid sin hedniska hustru, Esra 10: 40.

Madai, afmätare; Japhets son, 1 Mos. 10: 2.

Madian, der Mose swärfader Hobab eller Jethro bodde, Ap.G. 7: 29. Kallas Midian, 2 Mos. 2: 15.

Madmen, Madmena, Madmanna, de Moabiters stad, Jer. 48: 2. Som blef Juda tilldelad, Jos. 15: 31. Es. 10: 31. En man, 1 Chrön. 2: 49.

Madon, konung Jobabs stad, som Josua intog, Jos. 11: 1; cap. 12: 19.

Magbis, en stad i Juda, Esra 2: 30.

Magdala, torn; en stad wid Galileiska hafwet, uti Naphthali slägte, Matth. 15: 39.

Magdalena, en qwinna, af hwilken Christus utdref sju djeflar, Luc. 8: 2. Hon stod wid Christi kors, Joh. 19: 25. Christus uppenbarade sig första gången efter sin uppståndelse för henne, Marc. 16: 9. Hon kommer bittida om morgonen till grafwen att smörja Christi lekamen, Matth. 28: 1. Hon klagar med tårar, att de tagit hennes Herre bort, Joh. 20: 1, 13. Hon förkunnade lärjungarna Christi uppenbarelse, Joh. 20: 18.

Magdiel, en stad i Edom, 1 Mos. 36: 43. 1 Chrön. 1: 54.

Magog, Japhets son, 1 Mos. 10: 2. 1 Chrön. 1: 5. Hes. 38: 2; cap. 39: 6. Uppb. 20: 8.

Magor, Pashurs namn, Jer. 20: 3.

Magpias, en förnäm man i Jerusalem, Neh. 10: 20.

Mahalaleel, Guds lof; Kenans son, födde Jared och lefde 895 år, 1 Mos. 5: 12. 1 Chrön. 1: 2. Luc. 3: 37. Skrifwes Malaleel i Nya Testamentet. Äfwen en annan, Neh. 11: 4.

Mahalath, Esau hustru, Ismaels dotter, 1 Mos. 28: 9. Äfwen Jerimots dotter, konung Rehabeams hustru, 2 Chrön. 11: 18.

Mahanaim, läger, här; en ort i Gileads land. Jacob kallade detta rummet så, när Guds englar mötte honom, 1 Mos. 32: 2. Merari barn fingo Mahanaim, Jos. 21: 38. Gads gräns war Mahanaim, cap. 13: 26. Om Mahanaim läses, 2 Sam. 17: 24; cap. 19: 32. 1 Kon. 2: 8. Högaw. 6: 12.

Maharai, en Netophatit, en af de sju Davids hjeltar, hwilken blef satt öfwer 24,000, som hwar 10 månad skulle akta på David, 2 Sam. 23: 28. 1 Chrön. 11: 30.

Mahasia, Zedeka son, Baruch 1: 1.

Mahasioth, sångare af Hemans barn, 1 Chrön. 25: 4, 30.

Mahath, Amasai son, af Levi slägte, 1 Chrön. 6: 35. 2 Chrön. 29: 12; cap. 31: 13. Han renade templet i konung Hiskie tid. Äfwen en af Christi förfäder, Luc. 3: 26, der det skrifwes Maath.

Mahavith, Eliels tillnamn, Davids hjeltes, 1 Chrön. 11: 46.

Mahela, sångare, dansare; Zelaphedads dotter, 4 Mos. 26: 33; cap. 27: 1; cap. 36: 11. Jos. 17: 3. Äfwen en af Manasse slägte, 1 Chrön. 7: 18.

Maheli, Merari son af Levi slägte, 2 Mos. 19: 1. 1 Chrön. 6: 19; cap. 23: 21; cap. 24: 26. Af honom kommo de Maheliter, 4 Mos. 3: 33; cap. 26: 58.

Mahlon, sångare; EliMalechs son, Ruths förste mans, Ruth 1: 2; cap. 4: 9.

Mahujael, Yrads son af Cain, 1 Mos. 4: 18.

Makaz, en stad i Juda, 1 Kon. 4: 9.

Makheloth, samlande; ett af Israels barns läger i öknen, 4 Mos. 33: 25.

Makkeda, en stad i Juda, Jos. 15: 41. Wid denna staden war en stor kula, der de fem konungar fördömde sig för Josua, cap. 10: 16. Blef wunnen, v. 28.

Malachi, den siste propheten i Israel, Mal. 1: 1.

Malcham, deras konung; Saharaims son af Benjamin, 1 Chrön. 8: 9. Äfwen en afgud;, se Molech.

Malchija, en öfwerste för presternas femte ordning, 1 Chrön. 24: 9. Äfwen Pashurs fader, Zedekie sändningebuds, Jer. 21: 1; cap. 38: 1. 1 Chrön. 9: 12. Äfwen Hammelechs son, Jer. 38: 6. Harims son, Neh. 3: 11. En annan, cap. 8: 4. En af Paros söner, Esra 10: 25. En af Assaphs förfäder, 1 Chrön. 6: 40.

Malchiel, Gud är konung; Beria son, 1 Chrön. 7: 31. Som med Jacob reste in i Egypten, 1 Mos. 46: 17. Af honom kommo de Malchieliter, 4 Mos. 26: 45.

Malchiram, hög konung; Jechonia son, 1 Chrön. 3: 18.

MalchiSua, Sauls son, 1 Sam. 14: 49; cap. 31: 2. 1 Chrön. 9: 39; cap. 10: 2.

Malchus, öfwersteprestens tjenare, den Petrus högg örat af, Matth. 26: 51. Marc. 14: 47. Luc. 22: 50. Joh. 18: 10. Blifwer af Christus helbregda gjord, Luc. 22: 51.

Mallothi, Hemans son, 1 Chrön. 25: 4.

Malluch, Hasabia son, af Levi slägte, 1 Chrön. 6: 44. Äfwen en annan af Harims slägte, Esra 10: 29. Neh. 12: 2.

Mamre, kallas Hebron, 1 Mos. 23: 19. Hwarest Abraham bodde, cap. 14: 13. Och byggde Herran om ett altare, cap. 13: 18. Fägnade de tre män, cap. 18.

Mammon, rikedom, rikedomens afgud, Matth. 6: 24. Luc. 16: 9.

Man, hwad är detta? gåfwa, skänk; regnar af himmelen, 2 Mos. 16: 14, 15. 4 Mos. 11: 7. 5 Mos. 8: 3. Ps. 78: 24. Ps. 105: 40. Man skulle samlas något hwar dag, 2 Mos. 16: 4, 5. Man kallas englabröd, Ps. 78: 25. Himmelsbröd, Ps. 78: 24. Ps. 105: 40; skulle gömmas till åminnelse, 2 Mos. 16: 32, 33; blifwer föraktadt af Israels barn, 4 Mos. 11: 6; upphörde då Israels barn kommo in i Canaans land, Jos. 5: 12.

Christus liknar sig wid Man, Joh. 6: 31, 32, 49, 58. Man förebildade Christus, 1 Cor. 10: 3. Kallas ock Manna, Joh. 6: 49.

Manahat, Sobals son, 1 Mos. 36: 23. 1 Chrön. 1: 40.

Manahem, lärare i Antiochien, Ap.G. 13: 1.

Manasse, Josephs förstfödde son, 1 Mos. 41: 51. Blifwer wälsignad af Jacob, cap. 48: 14. Hans efterkommande, 4 Mos. 1: 34; cap. 26: 28, 29. Dess arfwedel, 1 Mos. 48: 5. 4 Mos. 32: 33. 5 Mos. 3: 13. Jos. 17: 1.

Manasse, konung Hiskie son, blifwer konung i Juda, 2 Kon. 21: 1. 2 Chrön. 33: 1. Om hans ogudaktiga lefwerne, 2 Kon. 21: 2, [et]c. 2 Chrön. 33: 2. För Manasse synder hotar Gud Jerusalem och Juda, 2 Kon. 21: 10. Jer. 15: 4. Manasse blifwer fången bortförd till Babel, 2 Chrön. 33: 11. Han gör bättring och kommer till sitt rike igen, v. 12, 13. Han blifwer död, och hans son Ammon blifwer konung efter honom, 2 Kon. 21: 18. 2 Chrön. 33: 20. Matth. 1: 10. Han kallas ock Er, Luc. 3: 28.

Manasse, en af Pahats barn, Esra 10: 30.

Manoah, ro; Simsons fader af Dans slägte, Dom. 13: 2; cap. 16: 31.

Manuhoth, ett land, 1 Chrön. 2: 52.

Maoch, Achis fader, konungens i Gath, 1 Sam. 27: 2.

Maon, en stad i Juda, Jos. 15: 55. En ort i öknen Siph, hwarest Saul kringhwärfde David, 1 Sam. 23: 24, 25. Sammai son, en öfwerste i Bezur, 1 Chrön. 2: 45.

Mara, bitter; ett ställe i öknen Sur, det femte Israels barns läger; der war bittert watten; det blifwer sött af ett trä, som Mose kastar deruti, 2 Mos. 15: 23, 25. Så kallade ock sig sjelf Naemi, Ruth 1: 20.

Marala, en gränsort wid Sebulon, Jos. 19: 11.

MaranAtha, Herren kommer; 1 Cor. 16: 22.

Marcus, en evangelist, Petri lärjunge, 1 Pet. 5: 13. Äfwen en annan med det namnet Johannes, ´Ap.G. 12: 12. Barnabe syssling, Col. 4: 10, han tager Marcus till sig, Ap.G. 15: 39. Med honom blef Paulus oense, men strax till rätta igen, cap. 15: 39. Han war Pauli tjenare, 2 Tim. 4: 11. Philem. v. 24.

Mardechai, Jairs son, Esthers förmyndare och slägting, blef förd fången till Babylon, Esth. 2: 5, 7. Han klagar öfwer Judarnes förderf, cap. 4: 7, 8. Blifwer upphöjd af konungen, cap. 6: 10. Kommer till Jerusalem igen, Esra 2: 2. Neh. 7: 7.

Maresa, arfskap, en stad i Juda, Jos. 15: 44. 2 Chrön. 11: 8. Propheten Michas fäderneort, Micha 1: 1. Jer. 26: 18. Och propheten Eliesers, 2 Chrön. 20: 37. Maresa kallas ock Calebs son, 1 Chrön. 2: 42; cap. 4: 21.

Maria, bitterhet; Christi moder, blifwer helsad af engelen, Luc. 1: 43. Besöker Elisabet, och prisar Herran med lofsång, v. 39, 46. Hon reser med Joseph till BethLehem att låta beskatta sig, och föder der Guds Son, Luc. 2: 4–6. Flyr in i Egypten, Matth. 2: 14. Drager derifrån igen in i Judiska landet, till Nazareth, v. 21. Hon finner Christus i templet, Luc. 2: 46. War tillstädes i Cana i Galileen, Joh. 2: 3, 4. Christus kallas Marie son, och hon Hans moder, Luc. 2: 48, 51. Marc. 6: 3. Hon stod wid Christi kors, och blef Johannes anbefalld, Joh. 19: 25, 26. Höll sig till apostlarna, Ap.G. 1: 14.

Maria, Marthe syster, smorde Christum, Matth. 26: 7. Marc. 14: 3. Joh. 11: 2; cap. 12: 3.

Maria Cleophe, står wid Christi kors, Joh. 19: 25.

Maria Magdalena; se Magdalena.

Maria, Jacobi och Jose moder, Matth. 27: 56. Marc. 15: 40. Hon går till Christi graf, Marc. 16: 1.

Maria, Johannis Marci moder, Ap.G. 12: 12. Äfwen en annan, Rom. 16: 6.

Marsena, en förste i konung Ahasveri hof, Esth. 1: 14.

Martha, Marie syster, hon herbergerar Christus, Luc. 10: 38, 39. Om hennes tro, Joh. 11: 27; cap. 12: 2.

Mas, Arams son, 1 Mos. 10: 23. Uti 1 Chrön. 1: 17 kallas han Masech.

Masai, Adiels son, 1 Chrön. 9: 12.

Masal, liknelse; Leviternas stad i Carmel i Assers slägte, 1 Chrön. 6: 74. Som kallas, Jos. 19: 26, Miseal.

Masech; se Mas.

Mashith, förförelse, ett berg wid Jerusalem, der Salomo byggde ett afgudiskt tempel, 2 Kon. 23: 13.

Masreka, en stad i Edom, 1 Mos. 36: 36. 1 Chrön. 1: 47.

Massa, försökelse; en ort i öknen wid Raphidim, kallad Massa och Meriba, der Gud låter flyta watten af hälleberget, 2 Mos. 17: 7. 5 Mos. 6: 16; cap. 9: 22; cap. 33: 8. Ps. 95: 8. Ebr. 3: 7.

Äfwen Ismaels son, 1 Mos. 25: 14. 1 Chrön. 1: 30.

Matthan, gåfwa; Sephatja fader, en förstes i konung Zedekie hof, Jer. 38: 1. Äfwen en Baals prest i Jerusalem, 2 Kon. 11: 18. 2 Chrön. 23: 17. Äfwen en af Christi förfäder, Matth. 1: 15. Skrifwes Mattham.

Matthana, en stad wid Arnon i Moabs land, 4 Mos. 21: 18.

Mattanja, Herrans gåfwa: Micha son af Levi slägte, 1 Chrön. 9: 15. Äfwen Humans son, 1 Chrön. 25: 4. Äfwen en Levit af Assaphs slägte, 2 Chrön. 29: 13. En prest, Neh. 12: 8, 25, 35.

Mattania, Jojakims faderbroder, blef konung i Juda, efter sin broderson Jojachin, 2 Kon. 24: 17.

Matthat, Eli fader, af Christi förfäder, Luc. 3: 24.

Matthatha, en af Christi förfäder, Luc. 3: 31.

Mattatta, en af Hasums söner, Esra 10: 33.

Matathias, en af Christi förfäder, Luc. 3: 25, 26.

Mattenai, en af Hasums barn, Esra 10: 33. En annan, Neh. 12: 19.

Mattithia, Sallums son, hwilken rökelsekaren i templet anförtroddes, 1 Chrön. 9: 31. Äfwen en sångare i Davids tid, 1 Chrön. 15: 18; cap. 16: 5. Äfwen en ibland Nebo barn, Esra 10: 43. Neh. 8: 4.

Matred, konung Hadars eller Hadads i Edom drottnings fader, 1 Mos. 36: 39. 1 Chr. 1: 50.

Matri, en slägt af Benjamin, 1 Sam. 10: 21.

Matthat, Luc. 3: 29.

Mattheus, Alphei son, Marc. 2: 14. Som kallades Levi, och war en tullnär; blef kallad till apostlaembetet, Matth. 9: 9; cap. 10: 3. Luc. 5: 29.

Mattias, en af Herrans Christi 70 lärjungar, blef genom lott utwald till Christi apostel uti Jude stad, Ap.G. 1: 26.

Mathusala, Luc. 3: 37. Se Methusalah.

Maussim, fästning; så kallar Daniel Antiochi afgud, cap. 11: 38.

Mea, ett torn eller borg i Jerusalem, Neh. 3: 1; cap. 12: 39.

Mearah, grop; de Zidonters stad, Jos. 13: 4.

Mebunnai, Davids hjelte, en Husathiter. 2 Sam. 23: 7.

Mecherathiter, Hephers Davids hjeltes tillnamn, 1 Chrön. 11: 36.

Mechona, en stad i Juda, Neh. 11: 28.

Medba, Medeba, en stad i Moab och Ammon, 4 Mos. 21: 30. 1 Chrön. 19: 7. Jos. 13: 9. Esaia propheterar om dess undergång, cap. 15: 2.

Medad, en af de 70 äldsta, 4 Mos. 11: 26. Profeterar i lägret, v. 27.

Medan, Abrahams son med Ketura, 1 Mos. 25: 2. 1 Chrön. 1: 32.

Medien, eller Madai, gränsen för Japhets barns länder. Ett land i Asien, 1 Mos. 10: 2. Es. 21: 2. Dan. 5: 28; cap. 6: 8. Jer. 51: 28. De Meder intaga det Babyloniska riket, Dan. 5: 31; cap. 6: 1. Om Meder talas, Ap.G. 2: 9. 2 Kon. 17: 6; cap. 18: 11. Esth. 1: 14, 19. Es. 13: 17. Dan. 8: 20.

Megiddo, en stad i Canaan, Jos. 12: 21; cap. 17: 11. Dom. 1: 27; cap. 5: 19. 1 Kon. 4: 12; cap. 9: 15. 2 Kon. 9: 27; cap. 23: 29. 1 Chrön. 7: 29. 2 Chrön. 35: 22. Kallas Megiddon, Zach. 12: 11.

Mehetabeel, Hadars, konungens i Edom, hustru, 1 Mos. 36: 39. 1 Chrön. 1: 50.

Mehida, en af Nethinim, Esra 2: 52. Neh. 7: 54.

Mehir, Chelubs son, af Juda slägte, 1 Chr. 4: 11.

Mehola, dans; en slätt, Dom. 7: 22. 1 Kon. 4: 12; cap. 19: 16. Meholath, 1 Sam. 18: 19. Se Abel Mehola.

Mehuman, konung Ahasveri kamererare, Esth. 1: 10.

Mejarkon, en stad i Dan, Jos. 19: 46.

Melatia, en man, Neh. 3: 7.

Melchi, min konung; Addi son, en af Christi förfäder, Luc. 3: 24.

Melchisedek, rättfärdigbetens konung; den högsta Guds prest och konung i Salem, 1 Mos. 14: 18. Ebr. 5: 10; cap. 7: 1—4. Melchisedeks presterskap är skönare än det Levitiska, Ebr. 7: 6, 7. Christus är en Prest efter Melchisedeks sätt, Ps. 110: 4. Ebr. 7: 1.

Melea, Eliakims son, af Christi förfäder, Luc. 3: 31.

Melech, konung, Micha son, af Sauls slägt, 1 Chrön. 8: 35; cap. 9: 41.

Melite, en ö emellan Epirus och Italien, der Paulus kom i land, när han fördes till Rom, Ap.G. 28: 1.

Melzar, en tjenare i konung NebucadNezars hof, Dan. 1: 16.

Memuchan, en förste i konung Ahasveri hof, Esth. 1: 16.

Menahem, tröstare, härhöfwitsman; Gadi son, en konung i Israel, 2 Kon. 15: 14, 17.

Menam, en af Christi förfäder, Luc. 3: 31.

Meni, en afgud i Israel, Es. 65: 11.

Meonothai, Ophra fader af Juda, 1 Chrön. 4: 14.

Mephaath. Leviternas stad i Rubens slägte, Jos. 13: 18; cap. 21: 37. 1 Chrön. 6: 79. Jer. 48: 21

MephiBoseth, Sauls son af Rispa, blef hängd, 2 Sam. 19: 24; cap. 21: 8, 9. MephiBoseth, Jonathans son, wardt gunsteligen upptagen hos David, 2 Sam. 4: 4; cap. 9: 7. Han blef af sin tjenare beljugen för David, cap. 16: 3. Blef skonad den tid Sauls barn omkommo, 2 Sam. 4: 4; cap. 21: 7. Kallas ock Meri Baal, 1 Chrön. 8: 34.

Meraja, en öfwersteprest, Neh. 12: 12.

Merajoth, Serahia öfwersteprestens son, 1 Chrön. 6: 7. Esra 7: 3. Neh. 12: 15. Äfwen en annan prest Ahitobs son, 1 Chrön. 9: 11. Neh. 11: 11.

Merari, Levi son, 1 Mos. 46: 11. Hans efterkommande, 2 Mos. 6: 19. 4 Mos. 3: 17, 20. Deras embete, 4 Mos. 3: 33; cap. 4: 42. 1 Chrön. 23: 21; cap. 24: 6. Om deras städer och arfwedel, Jos. 21: 7, 8.

Mercurius, handelns och wältalighetens gud hos de Romare och Greker; inwånarena i Lystra kallade Paulus Mercurius, efter han förde ordet, Ap.G. 14: 12.

Mered, Esra son af Juda, 1 Chrön. 4: 17.

Merimoth, Uria son, en öfwersteprest efter det Babyloniska fängelset, Esra 8: 33. Neh. 3: 21. Äfwen en annan, af Bani söner, Esra 10: 36.

Meriba, se Massa.

MeriBaal, så kallades MephiBoseth. 1 Chrön. 8: 34; cap. 9: 40.

Merob, konung Sauls äldsta dotter, 1 Sam. 14: 49. Hon blef lofwad David till hustru, cap. 17: 25. Men blef gifwen Adriel, 1 Sam. 18: 19. Hon kallas ock Michal, 2 Sam. 21: 8, der hon säges hafwa födt 5 söner, som de Gibeoniter upphängde.

MerodachBaladan, Baladans son, konung i Babel, som sänder till Hiskia budskap och skänker, när han hörde att Hiskia war worden bättre af sin krankhet, Es. 39: 1. 2 Kon. 20: 12. Om hans undergång propheterar Jeremias, cap. 50: 2. Kallas ock Berodach.

Merom, höjd; en sjö i Canaans land, uti Naphthali slägte, Jos. 11: 5, 7.

Merono, deraf war Jadan, Neh. 3: 7.

Meronothit, Jehdeja tillnamn, 1 Chr. 27: 30.

Meros, en stad i Galileen, Dom. 5: 23.

Mesa Calebs son, Jerahmeels broder, 1 Chr. 2: 42. Äfwen Saharaims son, 1 Chr. 8: 9.

Mesa, last; Jaketans boning, 1 Mos. 10: 30.

Mesa, de Moabiters konung, ganska rik på får; gifwer Israels konung skatt; faller sedan ifrån Israel, 2 Kon. 3: 4, 5.

Mesach, Misach, Misaels tillnamn, en af Daniels stallbröder, Dan. 1: 7. Wardt sänd till Babel, cap. 2: 49. Blef anklagad, och kastad i en brinnande ugn, cap. 3: 12, 20. Och blifwer frälst, v. 23, 28. Han får stor makt i Babel, v. 30.

Mesahab, guldwatten; Matreds fader, konung i Edom, 1 Mos. 36: 39. 1 Chrön. 1: 50.

Mesech, Japhets son, 1 Mos. 10: 2. 1 Chrön. 1: 5. David kallar sig en främling i Mesech, Ps. 120: 5. sammanställes med Tubal, Hes. 27: 13; cap. 32: 26. Gog i Mesech, Hes. 38: 2; cap. 39: 1.

Meselemia, Sacharia fader, 1 Chrön. 9: 21. Kore son af Assaph, cap. 26: 1–3, 9.

Mesesabeel, Berechia, prestens fader, Neh. 3: 4; cap. 11: 24.

Mesillemith, Immers son af Levi slägte, 1 Chrön. 9: 12.

Mesillemoth, Berechia fader af Ephraim, 2 Chrön. 28: 12. En Benjamit efter Babyloniska fängelset, Neh. 11: 13.

Mesobab, en af Simeons slägte, 1 Chr. 4: 34.

Mesopotamia, ett land emellan twänne floder, Euphrates och Tigris, 1 Mos. 24: 10; cap. 28: 2; cap. 33: 18; cap. 35: 26; cap. 46: 15; cap. 48: 7. 5 Mos. 23: 4. Dom. 3: 8. 1 Chr. 19: 6. Ps. 60: 2. Ap.G. 2: 9; cap. 7: 2.

Messias, smord; på grekiska Christus, Joh. 1: 41; cap. 4: 25.

Mesullam, Asalia fader, skrifwares i Josie hof, 2 Kon. 22: 3.

Mesullemeth, Haruz dotter, konung Amons moder, 2 Kon. 21: 19.

Mesullam, en förnäm man af Gads slägte, 1 Chrön. 5: 13. Elpaals son af Benjamin, 1 Chrön. 8: 17. Zadoks son, cap. 9: 11. Mesillemiths son, cap. 9: 12. Hodavia och Sephatia söner. 1 Chrön. 9: 7, 8. Berechia son, Neh. 3: 4. Besodeja son, Neh. 3: 6. Joeds son af Benjamin, cap. 11: 7. Bani son, Esra 10: 29.

Methusael, Lamechs son, af Cains slägte, 1 Mos. 4: 18.

Methusalah, Enochs son, 1 Mos. 5: 21. Han födde Lamech, Noahs fader, och lefde 969 år, v. 27. 1 Chrön. 1: 3. Luc. 3: 37.

Meussal, Hes. 27: 19.

Mezobaja, en stad i Juda, 1 Chrön. 11: 47.

Mibsam, Ismaels son, 1 Mos. 25: 13. 1 Chrön. 1: 29. Sallums son af Simeon, 1 Chr. 5: 25.

Mibzar, en stad i Edom, 1 Mos. 36: 42. 1 Chrön. 1: 58.

Micha, MephiBosets son, 2 Sam. 9: 12. En man af Ephraims berg, hwars moder gjorde en lifkjortel af silfwer, Dom. 17: 5. Legde sig en Levit, v. 7, 10. Samma Levit och lifkjortel blefwo honom ifråntagne, cap. 18: 13, 18, 20. En annan Levit, Neh. 10: 11.

Micha, Jimla son, propheterar emot de 400 Baals propheter. 1 Kon. 22: 13, 15, 23. 2 Chr. 18: 14, [et]c. Blifwer hotad med fängelse, v. 27.

Micha af Maresa propheterade, Jer. 26: 18. Micha 1: 1, [et]c.

Michael, ho är som Gud; en öfwerengel, strider för Guds församling, Dan. 10: 13; cap. 12: 1. Träter med satan om Mose Jud. Ep. v. 9. Strider emot draken, Uppb. 12: 7.

Michal, Sauls dotter, blef gifwen David till hustru, 1 Sam. 18: 27, som honom lofwadt war. v. 20, 21, för 100 Philisteers förhudar; frälsar Davids lif, cap. 19: 12. Blef David ifråntagen och gifwen Phaltiel Lais son, cap. 25: 44. Blef honom återigen tillförd, 2 Sam. 3: 14, 15. Föraktade David derföre, att han dansade för Herrans ark, cap. 6: 16. 1 Chrön. 15: 29. Fick inga barn, 2 Sam. 6: 23.

Michmas, en stad i Ephraim, 1 Sam. 13: 2, 5, 11, 16, 23. De Philisteer lägra sig der, och blifwa slagne, 1 Sam. 14: 31. Om denna ort talas, Es. 10: 28. Esra 2: 27. Neh. 7: 31.

Michmethath, en stad i Ephraim, Jos. 16: 6. Wid Manasse gränser, cap. 17: 7.

Michri, Usi fader af Benjamins slägt, 1 Chr. 9: 8.

Middin, en stad i Juda, Jos. 15: 61.

Midian, domare; Abrahams son, 1 Mos. 25: 2. 1 Chrön. 1: 32. Af honom äro de Midianiter: dem befaller Gud att man skulle göra ondt, 4 Mos. 25: 17. De Midianiter blefwo slagne med deras konung, cap. 31: 7, 8. De regerade öfwer Israel, Dom. 6: 1. Blefwo slagne af Gideon, cap. 7. Om Midianiter talas och propheteras, 1 Mos. 36: 35; cap. 37: 28, 36. 4 Mos. 22: 4, 7; cap. 25: 6, 14, 15. Ps. 83: 10. Hab. 3: 7.

MigdalEl, Guds torn, höjd; en stad i Ephraim, Jos. 19: 38.

MigdalGad, en stad i Juda, Jos. 15: 37.

Migdol, torn; en stad wid Döda hafwet. Israels läger, 2 Mos. 14: 2. 4 Mos. 33: 7. De som lemnats af NebucadNezar i Juda, draga till Migdol, och taga Jeremia med sig, Jer. 44: 1. Som förkunnar dem straff, som fly till Egypten.

Migron, en stad i Benjamin, Es. 10: 28.

Mijamin, en öfwerste öfwer presterna i den sjette ordningen, 1 Chrön. 24: 9. En prest efter det Babyloniska fängelset, Neh. 10: 7. En af Paros barn, Esra 10: 25.

Mikloth, Jegiels son, Gibeons fader af Benjamin, 1 Chrön. 8: 32; cap. 9: 37.

Mikneja, en harpospelare för Herrans ark, 1 Chrön. 15: 18.

Milalai, en prest, Neh. 12: 36.

Miletus, hufwudstad i Carien, i Mindre Asien. Paulus ditkallade presterna af Ephesus, Ap.G. 20: 15, 17. 2 Tim. 4: 20.

Milca, Harans dotter. Nahors hustru, Lots syster, 1 Mos. 11: 29; cap. 22: 20, 23; cap. 24: 15, 24, 47. En af Zelaphehads döttrar, 4 Mos. 26: 33; cap. 27: 1. Jos. 17: 3.

Milchom eller Malcham, konung; Ammons barns afgud, 2 Kon. 23: 13. Jer. 49: 1. Zeph. 1: 5. Kallades eljest Molech; se Molech.

Millo, fullhet; Davids stad i Jerusalem på Zions berg, Dom. 9: 6. 2 Sam. 5: 9. 1 Kon. 9: 15. 1 Chrön. 11: 8. 2 Chrön. 32: 5.

Minjamin, en Levit, 2 Chrön. 31: 15. En annan, Neh. 12: 41.

Minni, Jer. 51: 27.

Minith, en stad i Ammon, Dom. 11: 33.

Miplezeth, ett förskräckligt beläte; war Maacha, Asa moders, afgud, 1 Kon. 15: 1, 2. 2 Chr. 15: 16.

MirJam, bitterhet; Amrams dotter, Mose och Aarons syster, prisar och lofwar Herran, 2 Mos. 15: 20, 21. Hon knorrar emot Mose, och blifwer spitelsk, 4 Mos. 12: 1, 2, 10. 5 Mos. 24: 9. Hon blifwer död, 4 Mos. 20: 1. En ibland Esra barn, 1 Chrön. 4: 17.

Mirma, Seharaims son, som Hodes honom födde, 1 Chrön. 8: 10.

Misael, så kallas Mesach, Dan. 1: 7. Äfwen en af Usiels barn, 2 Mos. 6: 22.

Misam, Elpaals son, af Levi slägte, 1 Chrön. 8: 12.

Miseal, Levitstad i Assers slägte, Jos. 19: 26.

Misma, Ismaels son, 1 Mos. 25: 14. 1 Chrön. 1: 30.

Mismanna, en hjelte, 1 Chrön. 12: 10.

Mispar, en Israelit efter det Babyloniska fängelset. Esra 2: 2.

Mispat, så kallades Kades, 1 Mos. 14: 7.

Misperet, en Israelit efter det Babyloniska fängelset, Neh. 7: 7.

Misraiter, en slägt i Juda, 1 Chrön. 2: 53.

Missa, Reguels son, Esau sons, 1 Mos. 36: 13. 1 Chrön. 1: 37.

Mitka, en ort i öknen, 4 Mos. 33: 29.

Mithnith, Josaphats tillnamn, 1 Chr. 11: 43.

Mithredath, Cyri räntmästare, Esra 1: 8; cap. 4: 7.

Mitylene, en stad på Lesbos, Ap.G. 20: 14.

Mizpa, Mispe, wakttorn; en ort i Gilead, Jos. 11: 3, 8. Dom. 10: 1; cap. 11: 29, 34; cap. 20: 1; cap. 21: 1. 1 Sam. 7: 5; cap. 10: 17; cap. 22: 3. 1 Kon. 15: 22. 2 Kon. 25: 25. Jer. 40: 6, 8; cap. 41: 1. Os. 5: 1.

Misraim, Hams son, 1 Mos. 10: 6. Hans barn uppräknas, v. 13, och 1 Chrön. 1: 8.

Mnason, Ap.G. 21: 16.

Moab, Lots son, med hans äldre dotter, 1 Mos. 19: 37. Af honom kommo de Moabiter.

Moabiter skulle man intet ondt bewisa, 5 Mos. 2: 8, 9. Sihon, de Amoriters konung, winner Moabs land, 4 Mos. 21: 6. Israels barn lägra sig i deras land, cap. 22: 1. Och de Moabiter blifwa förskräckta, v. 3. Balak war deras konung, v. 2. De äldste söka Bileam, v. 7, [et]c. De Moabiter blifwa Israels hus skattskyldige, 2 Sam. 8: 2. De falla ifrån Israel, 2 Kon. 1: 1; cap. 3: 5. De falla in på Israels land, cap. 13: 20. De skola icke komma i Herrans församling, ja ock efter tionde led, 5 Mos. 23: 3. Neh. 13: 1. Emot de Moabiter warder propheteradt, 4 Mos. 21: 29; cap. 24: 5, 17. Es. cap. 16; cap. 25: 10. Jer. 48: 2. Amos 2: 1. Micha 6: 5. Zeph. 2: 8. De Moabiters afgud, Chemos, 1 Kon. 11: 7. Se Chemos.

Moadia, en prest efter det Babyloniska fängelset, Neh. 12: 17.

Molada, födelseort; en stad i Juda, Jos. 15: 26. Neh. 11: 26. En annan af Simeons slägte, Jos. 19: 2. 1 Chrön. 5: 28.

Molech, Moloch, konung; Ammons barns afgud, 3 Mos. 18: 21; cap. 20: 2. Ap.G. 7: 43. Kallas Milchom, 1 Kon. 11: 5, 33. 2 Kon. 23: 13. Malcham, Jer. 49: 1. Zeph. 1: 5. Om Molech läses, 1 Kon. 11: 5, 7. 2 Kon. 23: 10. Man skulle icke gifwa honom sin säd, 3 Mos. 20: 1, [et]c. 2 Kon. 23: 10. Jer. 32: 35. Ap.G. 7: 43. Amos 5: 26.

Molid, Abisurs son, 1 Chrön. 2: 29.

Moph, en stad i Egypten, som eljest kallas Memphis, Os. 9: 6. Kallas ock Noph, Es. 19: 13.

More, en lund mot Gilgal, 1 Mos. 12: 6. 5 Mos. 11: 30.

Moria, Herrans uppenbarelse; ett berg i Jerusalem, hwarest Abraham skulle offra Isaac, 1 Mos. 22: 2. Salomo byggde der Herrans tempel, 2 Chrön. 3: 1.

Mose, Moses, utdragen: efter han upptogs utur wattnet; Amrams son af Levi slägte, 2 Mos. 2: 1; cap. 6: 20. Ap.G. 7: 20. Han blifwer kastad i elfwen, och af Pharaos dotter upptagen, 2 Mos. 2: 3, 8. Uppfostrad af sin moder i konung Pharaos dotters hus, v. 10. Ebr. 11: 24. Han slog en Egyptisk man ihjäl, och flydde till Midian, 2 Mos. 2: 12. Han tog Zipora, presten Jethros dotter till hustru, v. 21. Han waktar hans får, cap. 3: 1. Han ser en brinnande buske, och kommer i samtal med Gud som kallar honom att gå in i Egypten, och förlossa Israels barn, v. 7, [et]c., cap. 4: 1, [et]c. Gud underwisar honom om sitt namn, och stadfäster sin kallelse med tecken. Mose drog med hustru och barn till Egypten, v. 20. Han blef sänd till konung Pharao i Egypten, 2 Mos. 3: 10; cap. 5: 1; cap. 6: 11; cap. 7; cap. 8: 30; cap. 9; cap. 10. Han beder för konung Pharao, cap. 8: 12, 30; cap. 9: 28, 33; cap. 10: 17, 18. Han beder för folket, cap. 14: 15; cap. 17: 4, 11. cap. 32: 11, 13, 31. 4 Mos. 11: 2; cap. 14: 13, 17; cap. 21: 7. 5 Mos. 9: 18, 29. Mose och Aarons underwerk i Egypten, cap. 7—11. Mose sång, cap. 15. 5 Mos. 32: 1. Ps. 90: 1. Mose sätter sig att döma folket, 2 Mos. 18: 13. Han rådes af sin swärfader Jethro, som kom till honom med Mose hustru och barn i öknen, att han skulle utwälja redliga män till domare, v. 5, 14. Mose utwalde redliga män, v. 24–26. Mose stiger upp på berget till Gud, cap. 19: 3. Hans ansigte skiner, och han förtäljer folket Guds befallningar, cap. 20. Mose stiger upp på berget med Aaron, Nadab och Abihu [et]c., cap. 24: 1. Mose träder allena till Herran, och en sky betäckte honom, v. 15, 18. Han talar med Gud ansigte mot ansigte, cap. 33: 11. Han bekommer lagens taflor första gången, cap. 31: 18. Han slår dem sönder, då han fick se folkets afguderi, cap. 32: 19. Han befaller Leviterna dräpa sina bröder för deras afgudiska gudstjensts skull, v. 27. Han bekommer andra stentaflor på nytt igen, cap. 34: 28. Israels barn kunde icke se uppå hans ansigtes klarhet, v. 30. 2 Cor. 3: 7. Han samlar Israels barns friwilliga offer till tabernaklet, cap. 35: 1. Beställer handtwerkare, cap. 36: 1. Får befallning af Gud att uppsätta tabernaklet, cap. 40: 1. Mose twiflar om Gud skulle gifwa watten af hälleberget, 4 Mos. 11: 21, 22. Mose hustru, 4 Mos. 12: 1. Han gjorde en kopparorm, cap. 21: 9. Han utsänder spejare, cap. 13: 2, 3. Bewisar sig wara sänd af Gud, cap. 16: 28, 31. Han ser in i det förlofwade landet, cap. 27: 12. Wälsignar folket före sin död, 5 Mos. 34: 1, 5. Och blifwer af Gud sjelf begrafwen, v. 6. Israels barn begråta honom, v. 8. Hans ålder och starkhet, v. 7. Han synes på berget i Christi förklaring, Matth. 17: 3. Marc. 9: 4. Luc. 9: 30. Blifwer beprisad, 4 Mos. 12: 3. Hans efterkommande, 1 Chrön. 23: 14. Om Mose bedrifter och lag talas, Ps. 77: 21. Ps. 99: 6. Ps. 103: 7. Ps. 105: 26. Ps. 106: 16, 32. Es. 63: 11. Jer. 15: 1. Dan. 9: 11, 13. Os. 12: 13. Micha 6: 4. Mal. 4: 4. Matth. 8: 4.

Mose lag, Matth. 19: 8; cap. 23: 2. Luc. 16: 29; cap. 20: 37; cap. 24: 27, 44. Joh. 1: 45; cap. 7: 19. Ap.G. 6: 14; cap. 7: 20, [et]c.

Moserah, straff; ett berg i öknen, der Israels barn hade sitt läger, 5 Mos. 10: 6. Det kallas, 4 Mos. 33: 30, Moseroth, och cap. 20: 27, Hor, på hwilket Aaron dog. Se Hor.

Moza, Cabels son, 1 Chrön. 2: 46. Simri son af Benjamin, 1 Chrön. 8: 36; cap. 9: 42. En stad i Benjamin, Jos. 18: 26.

Muppim, Benjamins son, 1 Mos. 46: 21.

Musi, Marari son af Levi, 2 Mos. 6: 19. 1 Chrön. 6: 19; cap. 23: 21; cap. 24: 26. Af hwilken de Musiter komma, 4 Mos. 26: 58. Som skulle akta bräder, skottstänger, stolpar [et]c. på tabernaklet, 4 Mos. 3: 33, 36.

Myra, en stad i Lycien, Ap.G. 27: 5.

Myrrham, Mirrham, en kostelig och wälluktande smörjelse, Ps. 45: 9. Högaw. 1: 13; cap. 3: 6; cap. 4: 14; cap. 5: 1, 5, 13. Härmed smordes öfwerstepresten, 2 Mos. 30: 23. Warder nämnd, Esth. 2: 12. Ords. 7: 17. Matth. 2: 11. Marc. 15: 23. Joh. 19: 39. Om Myrrham talas ock 1 Mos. 37: 25; cap. 43: 11.

Myrrhamsberget, Högaw. 4: 6.

Mysien, ett landskap i Mindre Asien, Ap.G. 16: 7.

N.

Naam, ljuflig; Calebs son, 1 Chrön. 4: 15.

Naama, Rehabeams moder, 1 Kon. 14: 21. 2 Chrön. 12: 13. Äfwen en stad i Juda, Jos. 15: 41.

Naaman, Bela son, 1 Mos. 46: 21. 1 Chrön. 8: 4. Ehuds son, 1 Chrön. 8: 7. Äfwen en höfwitsman hos konungen i Syrien, blef rengjord ifrån sin spitelska, 2 Kon. 5: 1, 14. Luc. 4: 27.

Naara, Ashurs hustru, 1 Chrön. 4: 5.

Naarai, Esbai son, Davids hjelte, 1 Chrön. 11: 37.

Naaran, en stad i Ephraims gränser, 1 Chrön. 7: 28.

Naaratha, en stad i Ephraim, Jos. 16: 7.

Naasson, se Nahesson.

Nabal, dåre; blifwer skonad af David för sin hustrus förböns skull, 1 Sam. 25: 25, 32. Han war af Caleb, 1 Sam. 25: 3. Dör, v. 38.

Naboth, en redlig man i Jisreel, blef ihjälslagen, då han nekade konung Achab sin wingård, 1 Kon. 21: 1, 12, 13. Hans död blifwer hämnad, 2 Kon. 9: 21, 26.

Nachon, en man, wid hwilkens lada Usia grep i Herrans ark, 2 Sam. 6: 6.

Nadab, friwillig; Aarons son, 2 Mos. 6: 23. Han uppstiger på berget till Herran och beder, cap. 24: 1, 19. Blifwer Herrans prest, cap. 28: 1. Nadab och Abihu blifwa förtärde af eld, derföre att de offrade främmande eld på Herrans altare, 3 Mos. 10: 1, 2; cap. 16: 1. 4 Mos. 3: 4; cap. 26: 61. 1 Chrön. 24: 2.

Nadab, Jerobeams son, konung i Israel, 1 Kon. 14: 20. Blifwer slagen, cap. 15: 28.

Naema, skön; Lamechs dotter af Kains slägte, Tubalkains syster, 1 Mos. 4: 22. En stad Zophars, Jobs wäns, Job 2: 11. Se ock Naama.

Naeman, se Naaman.

Naemi, EliMelechs hustru, Ruth 1: 2. Hennes frände war Boas, cap. 2: 1. Om hennes resa till de Moabiters land, och återkomst, Ruth 1: 1, 6. Hon skötte Ruths barn, cap. 4: 16. Kallade sig sjelf Mara, cap. 1: 20.

Nagge, ljus, skön; Maaths son, af Christi förfäder, Luc. 3: 25.

Nahalal, Leviternas stad i Sebulon, Jos. 19: 15; cap. 21: 35. Dom. 1: 30.

Nahaliel, en ort i Moabs land, 4 Mos. 21: 19.

NahalKana, en gränsort i Ephraim, Jos. 16: 8; cap. 17: 9.

Naham, Hodija broder, 1 Chrön. 4: 19.

Nahamani, en Israelit, Neh. 7: 7.

Naharai, en Beerothiter. Davids hjelte, 2 Sam. 23: 37. 1 Chrön. 11: 39.

Nahas, orm; Abigails och Zeruja fader, 2 Sam. 17: 25. Äfwen de Ammoniters konung, strider emot Jabes i Gilead, 1 Sam. 11: 1. David hade med honom god wänskap, 2 Sam. 10: 2. Blifwer död, 2 Sam. 10: 1. David sänder till hans son att trösta honom öfwer sin faders död, men han mottager buden med stort förakt, v. 3, 4, [et]c. 1 Chrön. cap. 19.

Nahath, Reguels son, Esau sons, 1 Mos. 36: 13. 1 Chrön. 1: 37. Presten Elkana Sophais son, 1 Chrön. 6: 26. En föreståndare i Herrans tempel i konung Hiskia tid, 2 Chrön. 31: 13.

Nahebi, Vaphsi son, en bespejare af Naphtali slägte, 4 Mos. 13: 15.

Nahesson, Amminadabs son, 4 Mos. 1: 7. En öfwerste för Juda, cap. 2: 3; cap. 7: 12. Ruth 4: 20. 1 Chrön. 2: 10. Matth. 1: 4. Han war Aarons swåger, 2 Mos. 6: 23.

Nahor, Serugs son, Abrahams farfader, 1 Mos. 11: 22, 25. 1 Chrön. 1: 26. Luc. 3: 34. Äfwen Abrahams broder, 1 Mos. 11: 26, 27. Hans hustru, v. 29. Barn, cap. 22: 20, 23; cap. 24: 15. Hans stad, v. 10. Hans gud, cap. 31: 53.

Nahum, tröstare; en prophet af Elkos, Nah. 1: 1. Äfwen Esli son, Luc. 3: 25.

Nain, skön; en stad i Galileen nära Thabors berg, der Christus uppwäckte enkans son ifrån de döda, Luc. 7: 11, [et]c.

Najoth. skön boning: en stad i Ramoth på Ephraims berg, der David undkom för Saul, 1 Sam. 19: 18; cap. 20: 1.

Naphet, en stad i Manasse, Jos. 17: 11.

Naphis, Ismaels son, 1 Mos. 25: 15. 1 Chrön. 1: 31.

NaphotDor, Jos. 11: 2; cap. 12: 23.

Naphthali, Jacobs son af Bilha; hwars namn uttydes, 1 Mos. 30: 8. Han blifwer wälsignad, cap. 49: 21. 5 Mos. 33: 23. Han kom med Jacob in i Egypten, 2 Mos. 1: 4. Hans efterkommande, 1 Mos. 46: 24. 4 Mos. 1: 43; cap. 26: 48, 50. Hans arfwedel, Jos. 19: 32. Hiram af Tyrus war en enkas son af Naphthali, 1 Kon. 7: 13, 14. Ahimaas, Salomos måg, war af Naphthali, cap. 4: 15. Bortfördes till Assyrien, 2 Kon. 15: 29. Benhadad intager alla kornstäder i Naphthali, 2 Chrön. 16: 4. Om Naphthali talas Ps. 68: 28. Es. 9: 1. Matth. 4: 13. Hes. 48: 3, 34. Uppb. 7: 6.

Naphthuhim, Mizraims son af Ham, 1 Mos. 10: 13. 1 Chrön. 1: 11.

Narcissus, ett from christen i Rom, Rom. 16: 11.

Nazir, se Nazareus.

Nathan, gifware; Davids son, 2 Sam. 5: 14. 1 Chrön. 3: 5. Luc. 3: 31.

Nathan propheten, blifwer sänd till konung David, att han icke skulle bygga Herrans tempel, 2 Sam. 7: 4. Förwissar honom om Messias, v. 12. Han påminner honom hans synd, cap. 12: 1, 9.

Nathan, Attai son af Juda slägte, 1 Chrön. 2: 36. En annan efter det Babyloniska fängelset, Esra 8: 16. Jigeals fader, 2 Sam. 23: 36.

Nathanael, Guds gåfwa; en from Israelit, Joh. 1: 46, 47. Kommer till Christum, och gör en bekännelse om Honom, v. 49. Christus uppenbarar sig för honom efter sin uppståndelse, cap. 21: 2.

Nathon, en stad i Sebulons gränser, Jos. 19: 14.

Naum, en af Christi förfäder, Luc. 3: 25.

Nazareth, telning; en stad i Galileen, Matth. 2: 23. Ordspråket om Nazareth. Joh. 1: 46. Christus blifwer der uppfödd, Luc. 4: 16. Christus säges wara af Nazareth, Matth. 21: 11; cap. 26: 71. Marc. 1: 24; cap. 6: 1. Luc. 4: 34. Joh. 18: 5; cap. 19: 19. Ap.G. 2: 22; cap. 3: 6; cap. 4: 10; cap. 10: 38; cap. 22: 8; cap. 26: 9. Christus öfwergifwer Nazareth, Matth. 4: 13. Dess inbyggare förakta Christum, Matth. 13: 54, 55. Marc. 6: 2, 3. De wilja störta honom utför ett berg, Luc. 4: 29.

Nazareus, Nazir, Nazareer, afsöndrad, telning; Nazareer kallades de, som woro afsöndrade ifrån andra igenom särskilda löften och ordningar, 4 Mos. 6: 2, [et]c. Sådan war Simson, Dom. 13: 7. Samuel, 1 Sam. 1: 11. Om sådana Nazirer talas, Klagow. 4: 7.

Neapolis, en stad i Mindre Asien, icke långt ifrån Philippi; Paulus reste derigenom, Ap.G. 16: 11, 12.

Nearja, Semaja son, 1 Chrön. 3: 22. Äfwen Jisei son af Simeon, 1 Chrön. 4: 42.

Nebai, en öfwerste i Juda, Neh. 10: 19.

Nebajoth, Ismaels son, 1 Chrön. 1: 26. 1 Mos. 25: 13; cap. 28: 9; cap. 36: 3. Af hwilken hela Arabien kallas Nebajoth, Es. 60: 7.

Neballat, en stad i Juda, Neh. 11: 34.

Nebath, Jerobeams fader, en Ephrateer, 1 Kon. 11: 26. 2 Kon. 9: 9; cap. 10: 29. 2 Chrön. 9: 29.

Nebo eller Abarim, ett berg i de Moabiters land, 5 Mos. 32: 49. Der blef Mose död, cap. 34: 1, 5.

Nebo, en stad wid berget Nebo i Rubens slägte, 4 Mos. 32: 38. 1 Chrön. 5: 8. Esra 2: 29. Neh. 7: 33. Emot denna staden propheteras, Es. 15: 2; cap. 46: 1. Jer. 48: 1, 22. Äfwen Samgars tillnamn, Jer. 39: 3. Nebo, en Babylonisk afgud, Es. 46: 1. En man som skilde sig ifrån sin hedniska hustru, efter det Babyloniska fängelset, Esra 10: 43.

NebucadNezar, NebucadRezar, konung i Babel, intager och öfwerwinner många konungariken, Jer. 27: 6. Intager en stor del af Egypten, 2 Kon. 24: 7. Jer. 46: 2. Drager upp emot Jerusalem, 2 Kon. 24: 10; cap. 25: 1. Jer. 32: 1; cap. 39: 1. Efter som propheteradt war, Jer. 25: 8; cap. 32: 28. Förer Judafolket fångna till Babel med konungen och propheten Jeremia, Jer. 39: 5–7, 11; cap. 52: 30. Efter som Gud sagt hade, Jer. 27: 6; cap. 48: 10. Uppsöker unga män af kungligt slägte att underwisas i de Chaldeers seder, Dan. 1: 3, 5, [et]c, Hans drömmar med de uttydningar som Daniel gjorde, Dan. 2: 1, 64. Uppreser ett gyllene beläte, Dan. 3: 1. Wistades ibland wilddjur i hela sju år. Dan. 4: 28, 30. Hans högfärd, stora makt och grymhet, Es. 14: 2, 8. Bekrigar Tyrus, Hes. 26: 7.

Nebusasban, NebucadNezars öfwerste kamererare, Jer. 39: 13.

NebuzarAdan, NebucadNezars krigsöfwerste, förstörer Jerusalem och förer Juda till Babel, 2 Kon. 25: 8. Jer. 39: 9, 11; cap. 52: 12. Han löser Jeremia i Rama, Jer. 40: 1, 4.

Necho, konung i Egypten, 2 Kon. 23: 29, drager upp i konung Josie tid emot konungen i Assyrien, och griper Joahas Josie son, att han icke regera skulle i Jerusalem, och lägger en beskattning på landet, v. 33. Sätter Eliakim till konung, och förer Joahas fången in i Egypten, v. 34. 2 Chrön. 35: 20; cap. 36: 4. Jer. 46: 2, [et]c.

Nedabia, en af Jechonia barn, 1 Chrön. 3: 18.

Negiel, en stad i Assers gräns, Jos. 19: 27.

Nehalem, en stad, der den falske propheten Semaja bodde, Jer. 29: 24, 31, 32.

Nehemia, Herrans tröst; Hachalja son, Neh. 1: 1. Kallades Thirsatha, Esra 2: 63. Neh. 8: 9. Konung Arthahsasta winskänk, Neh. 1: 1, 11. Blifwer sänd till Judeen, cap. 2: 9. Om hans bön, cap. 1: 5, 6. Beskylles wilja blifwa konung, Neh. 6: 5. Förswarar sig, v. 8. Beställer twänne chorer, som skulle stå på murarna och tacka Gud, Neh. 7: 1; cap. 12: 31. Förordnar om Leviter och sångare i templet, cap. 13: 10. Hans nit mot dem som hade hedniska hustrur, v. 23.

Nehemia, Asbuks son, öfwerste öfwer Bethzur, Neh. 3: 16.

Nehum, en Jude efter det Babyloniska fängelset, Neh. 7: 7.

Nehustha, kopparstycke; Elnathans dotter af Jerusalem, Jojachins moder, 2 Kon. 24: 8.

Nehustan kallades kopparormen, den Israels barn på sistone dyrkade, hwilken konung Hiskia sönderslog, 2 Kon. 18: 4.

Nekeb, en gränsort i Naphthali, Jos. 19: 33.

Nekoda, en af Nethinim efter Babyloniska fängelset. Esra 2: 48. Neh. 7: 62.

Nemuel, Simeons son, 1 Chrön. 4: 24. Som kallas Jemuel, 1 Mos. 46: 10. Af honom kommo de Nemueliter, 4 Mos. 26: 12. Pallu son, Rubens sons, Dathans och Abirams broder v. 8.

Nepheg, Jizears son, af Levi slägte, 2 Mos. 6: 21. En af Davids söner, 2 Sam. 5: 15. 1 Chrön. 3: 7.

Nephtoah, en wattubrunn wid Jerusalem, Jos. 15: 9; cap. 18: 15.

Nephusim, en af Nethinim, Esra 2: 50. Skrifwes ock Nephisesim, Neh. 7: 52.

Ner, lykta; Abiels son, Sauls farbroder, 1 Sam. 14: 51. 1 Chrön. 8: 39; cap. 9: 36; cap. 26: 28.

Nereus, en christtrogen i Rom, Rom. 16: 15.

Nergal, en afgud i Chuth, 2 Kon. 17: 30.

NergalSarEzer, NebucadNezars hofmästare, Jer. 39: 3.

Neri, Melchi son, Luc. 3: 27.

Neria, Herrans lykta; Baruchs fader, Jer. 32: 12; cap. 36: 4; cap. 43: 3. Seraja son, Jer. 51: 19.

Nesib, en stad i Juda, Jos. 15: 43.

Nethania, Herrans gåfwa; Assaphs son, en sångare i templet, 1 Chrön. 25: 2. En Levit i konung Josaphats tid, 2 Chrön. 17: 8. Ismaels fader, 2 Kon. 25: 25. Jer. 40: 8; cap. 41: 1.

Nethaneel, Guds gåfwa; Zuar son, höfwitsman i Isaschars slägte, 4 Mos. 1: 8. Isai son, 1 Chrön. 2: 14. En trumpetare i templet, 1 Chrön. 15: 24; cap. 26: 4. En förste i Josaphats tid, 2 Chrön. 17: 7. En höfwitsman för Leviterna i Josie tid, 2 Chrön. 35: 9. En annan af Pashurs barn, Esra 10: 22.

Nethan Melech, en kamererare i Parvarim, 2 Kon. 23: 11.

Nethinim, gifna; så kallades de Gibeoniter, hwilka Josua och David förordnade att wara presterna och Leviterna till tjenst, Jos. 9: 23, 27. 1 Chrön. 9: 2. Esra 2: 43, 58; cap. 8: 20. Neh. 3: 26; cap. 7: 46; cap. 10: 28.

Nethopha, Nethophath, en stad i Juda, Jer. 40: 8. Neh. 7: 26. Nethophatiter, dess inwånare, 2 Sam. 23: 28. 2 Kon. 25: 23. 1 Chrön. 2: 54; cap. 9: 16. Esra 2: 22.

Nibhas, en afgud i Samarien, 2 Kon. 17: 31.

Nibsan, en stad i Juda, Jos. 15: 62.

Nicanor, en af församlingens tjenare, Ap.G. 6: 5.

Nicodemus, en öfwerste ibland Judarna, och Christi hemlige lärjunge, Joh. 3: 1; cap. 7: 50. Han och Joseph af Arimathia smorde och begrofwo Christi lekamen, cap. 19: 39.

Nicolaus, en af Antiochien, församlingens föreståndare, Ap.G. 6: 5.

Nicolaiter, Uppb. 6: 15.

Nicopolis, en stad i Thracien, Tit. 3: 12.

Niger, swart; så kallades Simeon, en lärare i Antiochien. Ap.G. 13: 1.

Nimra, bitter, en stad i Gad, 4 Mos. 32: 3.

Nimrim, leopard, bitter; en stad wid Döda hafwet, Es. 15: 6. Jer. 48: 34.

Nimrod, motståndare, Chus son, och Hams sonson, en wäldig herre, som begynte den Babyloniska monarkien, 1 Mos. 10: 9. Den förste konung i Assyrien, v. 10. Nimrods land, Micha 5: 5, 6.

Nineve, skön och härlig: hufwudstaden i Assyrien, blef byggd af Assur, 1 Mos. 10: 11. Jona Propheten blef sänd till Nineve, och dess inbyggare gjorde bättring för sina synder, Jon. 1: 2; cap. 3: 5. De Nineviter skola på den yttersta dagen döma det Judiska folket, Matth. 12: 41. Att Nineve skall blifwa ödelagdt, Nah. 1: 1, [et]c.; cap. 2: 3. Zeph. 2: 13.

Nisroch, Sanheribs afgud i Assyrien och Nineve, 2 Kon. 19: 37. Es. 37: 38.

Nisan eller Abib, den första månaden hos de Ebreer, som nästan motswarar April, Neh. 2: 1. Esth. 3: 7.

Nissi, mitt banér, 2 Mos. 17: 15.

No, Jer. 46: 25. Hes. 30: 14. Nah. 3: 5.

Noa, Zelaphehads dotter, af Manasse slägte, 4 Mos. 26: 33; cap. 27: 1; cap. 36: 11. Jos. 17: 3.

Noah, Noach, hwila; Lamechs son, om hwilkens namn läses, 1 Mos. 5: 29. Hans slägtregister, cap. 6: 9. Luc. 3: 36. Rättfärdighetens predikare, 2 Pet. 2: 5. Byggde arken efter Guds befallning, 1 Mos. 6: 13. Gick in i arken med sina söner och söners hustrur, cap. 7: 1, 7. Gick utaf arken, cap. 8: 16. Offrade v. 20. Fick af Gud ett nådetecken, cap. 9: 8, 14. Planterar wingård, v. 20. Dricker sig drucken, och warder bespottad af sin son Ham, v. 22, Hans ålder, v. 28. Han warder beprisad, 2 Pet. 2: 5. Ebr. 11: 7. Hes. 14: 14. Noe tid, Matth. 24: 37. Luc. 17: 26.

Noadja, Binuui son af Levi, Esra 8: 33. En falsk prophetissa, Neh. 6: 14.

Nob, Nobe, Levitstad i Benjamin, Es. 10: 32. Der war en tid lång Herrans ark, och David reste till Abimelech, 1 Sam. 21: 1. Och får af honom skådobröden att äta, v. 6. Hwilket Doeg säger för Saul, cap. 22: 9. Saul dräper med swärd alla prester i Nobe med deras hustrur och fä, v. 19. Benjamins barn bo i Nob, Neh. 11: 32.

Nobah, en af Manasse slägte, som wann Kenath i Gilead, och kallade det Nobah, 4 Mos. 32: 42. Nära denna staden slog Gideon de Midianiter, Dom. 8: 11.

Nod, flykt, ett land, hwarest Kain kom att bo, 1 Mos. 4: 16.

Nodab, en af Ismaels barn, 1 Chrön. 5: 19.

Noga, en af Davids söner, 1 Chrön. 3: 7; cap. 14: 6.

Nohah, en af Benjamins söner, 1 Chrön. 8: 2.

Noph, för Memphis eller Moph, Es. 19: 13. Se Moph.

Nopha, en Amoriters stad, 4 Mos. 21: 30.

Nun, Josua fader, 2 Mos. 33: 11. 4 Mos. 11: 28. 5 Mos. 1: 38; cap. 32: 44; cap. 34: 9. Jos. 1: 1; cap. 2: 1; cap. 6: 6; cap. 14: 1; cap. 17: 4; cap. 19: 49; cap. 21: 1. Äfwen Hosea fader, 4 Mos. 13: 9. En annan, 1 Chrön. 7: 27.

Nymphas, en christtrogen i Laodicea, Col. 4: 15.

O.

Obadja, en prophet, som propheterar emot Edom, Obad. 1: 1. Och om Christi rike, v. 17.

Obadja, Achabs hofmästare, 1 Kon. 18: 3. Undandöljde Herrans prester för Isebel, v. 4. Hans samtal med Elia, v. 7, [et]c. Semaja son, en Levit, 1 Chrön. 9: 16. Jehiels son, Esra 8: 9. Hjelpte att försegla förbundet, Neh. 10: 5. War en dörrwaktare, Neh. 12: 25.

Obal, Jaketans son, Sems sons, 1 Mos. 10: 28. Skrifwes ock Ebal, 1 Chrön. 1: 22.

Obed, Boas son af Ruth. Isai fader, Ruth 4: 17. Matth. 1: 5. Luc. 3: 32. Ephlals son, 1 Chrön. 2: 37. En af Davids hjeltar, 1 Chrön. 11: 47. Semaja son, 1 Chrön. 26: 7. Höfwitsmannen Asarias fader, 2 Chrön. 23: 1.

ObedEdom, en Gittiter, hwilkens hus blef wälsignadt för Herrans arks skull, 2 Sam. 6: 11. 1 Chrön. 13: 13, 14. En Levit och dörrwaktare, 1 Chrön. 15: 18, 24. ObedEdoms barn och bröder, 1 Chrön. 16: 38; cap. 26: 4, 8.

Obil, en Ismaelit, satt öfwer camelerna, 1 Chrön. 27: 30.

Oboth, en ort i öknen, 4 Mos. 21: 10; cap. 33: 44.

Ochran, Pagiels fader af Assers slägte, 4 Mos. 1: 13; cap. 2: 27; cap. 7: 72.

Oded, Asarie prophetens fader, 2 Chrön. 15: 1. En prophet i konung Ahas tid, straffar Israel, 2 Chrön. 28: 9.

Og, konungen i Basan, en af de stora resarne, 4 Mos. 21: 33. 5 Mos. 3: 1. Hans rike, Jos. 12: 4. Han hade sitt hof i Astaroth, cap. 13: 12. Blef slagen af Mose med allt sitt folk, 4 Mos. 21: 35. Hans land gafs Gad och Ruben och Manasse, 4 Mos. 32: 33. Hans säng, 5 Mos. 3: 11. Om Og talas, Jos. 2: 10; cap. 9: 10. 1 Kon. 4: 19. Ps. 135: 11. Ps. 136: 20.

Ohad, Simeons son, kom med Jacob i Egypten, 1 Mos. 46: 10. 2 Mos. 6: 15. Kallas i 1 Chrön. 4: 24 Jarib.

Ohel, hydda, tabernakel; en af Serubbabels söner, 1 Chrön. 3: 20.

Olympus, en gudfruktig i Rom, Rom. 16: 15.

Omar, Eliphas son af Esau, 1 Mos. 36: 11. 1 Chrön. 1: 36.

Omri, se Amri.

On, rikedom; en stad i Egypten som förmenas wara Heliopolis, af hwilken Potiphera war, Josephs swärfader, 1 Mos. 41: 45. On, Peleths son af Rubens slägte, som satte sig upp emot Mose med Korah, 4 Mos. 16: 1.

Onam, Sobals son, 1 Mos. 36: 23. 1 Chrön. 1: 40. En annan, cap. 2: 26.

Onan, Juda son af Sua, 1 Mos. 38: 4. 4 Mos. 26: 19. 1 Chrön. 2: 3. Han blef dödad af Herran, efter han icke wille uppwäcka sin broder säd, 1 Mos. 38: 9, 10; cap. 46: 12.

Onesimus, nyttig; en christtrogen, Col. 4: 9. Philem. v. 10.

Onesiphorus, en trogen i Asien, den Paulus önskar barmhertighet, 2 Tim. 1: 16. Helsar hans hus, 2 Tim. 4: 19.

Onich, Onix, en ädelsten, 1 Mos. 2: 12. 2 Mos. 28: 20; cap. 35: 27.

Ono, en stad i Samarien, som Samed Elpaals son byggde, 1 Chrön. 8: 12. Esra 2: 33. Neh. 7: 37; cap. 11: 35. Äfwen en ort wid Jerusalem, Neh. 6: 2.

Ophel, en stark borg i Jerusalem, 2 Chrön. 27: 3; cap. 33: 14. Här bodde Nethinim, Neh. 3: 26; cap. 11: 21.

Ophir, Jaketans son, 1 Mos. 10: 29. En ort, der Hiram och Salomo hemtade guld, 1 Kon. 9: 28; cap. 10: 11. Josaphat gjorde ock skepp att gå till Ophir, 1 Kon. 22: 49. Om Ophirs guld talas, Job 28: 16. Es. 13: 12.

Ophni, en stad i Benjamin, Jos. 18: 24.

Ophra, en stad i Benjamin, Jos. 18: 23. Hwarest Esriter bodde, Dom. 6: 11; cap. 8: 27; cap. 9: 5.

Oreb och Seeb woro twå Medianiters förstar, blefwo fångne och ihjälslagne, Dom. 7: 25. Ps. 83: 12. Oreb, ett hälleberg, Es. 10: 26.

Oren, Jerameels son, 1 Chrön. 2: 25.

Orion, en stjernbild; Job 9: 9; cap. 38: 31. Es. 13: 10. Amos 5: 8.

Osea, Beeri son, propheterar i Usia, Jothams, Ahas [et]c. tid, Os. 1: 1.

Osni, Gads son, af hwilken de Osniter, 4 Mos. 26: 16.

Othni, Samaja son, 1 Chrön. 26: 7.

Ozem, Isai son, Davids broder, 1 Chrön. 2: 15. Äfwen Jerahmeels son, 1 Chrön. 2: 25.

P.

Paarai, en Arbit, Davids hjelte, 2 Sam. 23: 35. Hwilken i 1 Chrön. 11: 37, kallas Naari, som Hieronymus menar.

Padon, en af Nethinim, efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 44. Neh. 7: 47.

Pagiel, Ochrans son, en höfwitsman för Assers slägte, 4 Mos. 1: 13; cap. 2: 27; cap. 7: 72.

Pagu eller Pagi, Hadars stad i Edom, 1 Mos. 36: 39. 1 Chrön. 1: 50.

Pahath Moab, en Israelit efter det Babyloniska fängelset, hwilkens söner skilde sig wid sina hedniska hustrur, Esra 2: 6; cap. 8: 4; cap. 10: 30. Neh. 3: 11; cap. 7: 11.

Palal, Usai son, Neh. 3: 25.

Palestina, så kallades de Philisteers land, Jer. 25: 20. Som Judarna intogo. Se Philistea.

Pallu, Rubens son, 1 Chrön. 5: 3. 2 Mos. 6: 14. Hwilken gick med Jacob till Egypten, 1 Mos. 46: 9. Af hwilken de Palluiter kommo, 4 Mos. 26: 5.

Palti, Raphu son, en bespejare af Benjamins slägt, 4 Mos. 13: 10.

Palthiel, Assans son, som utdelar Canaans land för Isaschars slägte, 4 Mos. 34: 26. Se Phalti.

Palthit, war Helez, Davids hjeltes, tillnamn, 2 Sam. 23: 26. Uti 1 Chrön. 11: 27 skrifwes Pelonit.

Pamphylien, ett land i Mindre Asien, Ap.G. 2: 10; cap. 13: 13; cap. 14: 24; cap. 15: 38; cap. 27: 5.

Paphus, hufwudstaden i Cypern, der Paulus finner trollkarlen BarJesus eller Elymas, den han slog med blindhet, Ap.G. 13: 6.

Para, en stad i Benjamin, Jos. 18: 23.

Paradis, om de utwaldas glädje i himmelen, Luc. 23: 43. 2 Cor. 12: 4. Uppb. 2: 7.

Paran, Pharan, Arabiska öknen, 1 Mos. 14: 6. Ismael bodde i den öknen, cap. 21: 21. Om Paran talas, 4 Mos. 10: 12; cap. 13: 4, 27. Äfwen ett berg, 5 Mos. 33: 2.

Parez, Neh. 11: 4, 6.

Parmastha, Hamans son, Esth. 9: 9.

Parmenas, en af de sju skaffare, Ap.G. 6: 5.

Parnach, Elizaphans fader af Sebulons slägte, 4 Mos. 34: 25.

Paros, en Israelit efter Babyloniska fängelset, Esra 2: 3; cap. 8: 3; cap. 10: 25. Neh. 3: 25; cap. 7: 8.

Parpar, 1 Chrön. 26: 8.

Parsandatha, Hamans son, Esth. 9: 7.

Parther, från Parthien, ett mäktigt land i Asien, Ap.G. 2: 9.

Paruah, Josaphats, konung Salomos befallningsmans, fader. 1 Kon. 4: 17.

Parvarim, förstad, 2 Kon. 23: 11.

Pasah, Japhlets son af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 33.

Paseah, Esthons son af Juda stam, 1 Chrön. 4: 12. Jojada fader, Neh. 3: 6; cap. 7: 51. En af Nethinim efter Babyloniska fängelset, Esra 2: 49.

Pashur, Immers son, en prest som slår Jeremia och kastar honom i fängelset, Jer. 20: 1, 2. Jeremia kallar honom Magor, v. 3. Pashurs söner skilja sig ifrån hedniska hustrur, Esra 10: 22. Neh. 11: 22. Pashur, Gedalja fader, Jer. 38: 1. En prest efter Babyloniska fängelset, Esra 2: 38. Neh. 7: 41; cap. 10: 3. En annan, 1 Chrön. 9: 12.

Passah, Påska, förbigång, 2 Mos. 12: 11; cap. 34: 25. 3 Mos. 23: 5. 4 Mos. 9: 2. 5 Mos. 16: 1. Jos. 5: 10. 2 Kon. 23: 21. 2 Chrön. 30: 1. Esra 6: 19.

Patara, en stad i Lycien, Ap.G. 21: 1.

Pathmus, en liten ö i det Egeiska hafwet, der Johannes skref sin Uppenbarelsebok, Uppb. 1: 9.

Patriarch, Ebr. 7: 4. Ap.G. 2: 29; cap. 7: 8.

Patrobas, en trogen i Rom, Rom. 16: 14.

Patros, Es. 11: 11. Jer. 44: 1. Hes. 29: 14.

Paulus, efter det Ebreiska språket Saulus, begärd, men efter Latin: Paulus, den som är liten; en apostel och Israelit af Benjamins slägte, Rom. 11: 1. Phil. 3: 5. Född och uppfostrad i Tarsus, Ap.G. 22: 3. En Pharisee, Ap.G. 23: 6. Phil. 3: 5. Han satt wid Gamaliels fötter, Ap.G. 22: 3. Hafwer lärt att göra paulun, cap. 18: 3. War förfaren i Grekiska poeters skrifter, Ap.G. 17: 28. 1 Cor. 15: 33. Tit. 1: 12. Hade stor ifwer för lagen, Gal. 1: 13, 14. War med när Stephanus stenades, Ap.G. 7: 58. Och tager fullmakt att förfölja Guds församling, Ap.G. 8: 1, [et]c. cap. 9: 1, 2. Under wägen till Damascus ser han ett härligt sken, och faller neder på jorden, och hörer en röst af himmelen, v. 4, 5. Blifwer blind, och ledes till Damascus, blifwer botad af Anania, v. 15—18. Han låter sig döpa, v. 18. Predikar Christum, och följer de christna, Ap.G. 9: 19, [et]c. Gal. 1: 16. 1 Tim. 1: 13. Han undflyr Judarnas försåt i Damasco, Ap.G. 9: 22–26. Kommer till Jerusalem och predikar Jesu namn fritt, v. 28, 29. Sändes till Tarsus undan de Greker, v. 30. Kommer med Barnabas åter till Jerusalem, Ap.G. 12: 25. Blifwer satt till hedningarnas lärare och apostel, Rom. 11: 13; cap. 15: 16. Gal. 2: 7, 8. 1 Tim. 1: 11; cap. 2: 7. 2 Tim. 1: 11. Predikar i Antiochien, Ap.G. 13: 14, 16. Blifwer förföljd, v. 48. Reser till Iconium, och predikar, Ap.G. 14: 1. I Lystra, v. 8. Wardt stenad, v. 19. Hans resa till mötet i Jerusalem, cap. 15: 6. Kommer tillbaka till Antiochien, cap. 15: 35. Hans kallelse igenom en syn, till Macedonien, cap. 16: 9. Hans underwerk och lidande i Philippi, v. 12, 16, 22. Han predikar i Thessalonica, Ap.G. 17: 1. Blifwer sänd till Berea för upprorets skull, v. 5, 10. Men han kommer till Athen, och predikar, v. 22, 23. I Corinth ett år och sex månader, Ap.G. 18: 1, 11. Wandrar kring Galatien och Phrygien, och styrker lärjungarna, v. 23. Kommer till Ephesus, cap. 19: 1. Predikar der i tu år och gör under, v. 8, 10. Reser igenom Macedonien, och kommer till Grekland, v. 21; cap. 20: 1, 2. Agabus propheterar om hans fängelse, cap. 21: 11. Han blef fången, v. 27. Huru han sig förswarar, cap. 22: 1, [et]c. Christus synes för Paulus, v. 17, 18. Han ställes för landshöfdingen Felix, cap. 24: 2. Blifwer förd till Cesarea, cap. 23: 23, 30. Blifwer sänd till Rom, och kommer i sjönöd, cap. 27; cap. 28. Kommer till Rom, v. 14, 15. Blifwer ställd för Nero, 2 Tim. 4: 16, 17. Han war ingen till beswär för lön och uppehälle skull, Ap.G. 20: 33. 2 Cor. 11: 9, 10; cap. 12: 13. 1 Thess. 2: 9. 2 Thess. 3: 8. Han kallades ock Saulus, Ap.G. 7: 58; cap. 9: 1; cap. 13: 1. Hans lidande uppräknas, 2 Cor. 11: 22, [et]c. Han blef upptagen i den tredje himmelen, 2 Cor. 12: 2. Han står emot Petrus och straffar honom, Gal. 2: 11.

Pedahel, Ammihuds son, en förste i Naphthali slägte, 4 Mos. 34: 28.

Pedahzur, Gamliels fader, förstens i Manasse, 4 Mos. 1: 10; cap. 7: 54; cap. 10: 23.

Pedaja, Phedaja, Herren förlossar; Zebuda fader, Jojakims moders, 2 Kon. 23: 36. Konung Jechonie son, 1 Chrön. 3: 18. Joels fader, förstens i Manasse, 1 Chrön. 27: 20. Paros son, Neh. 3: 25; cap. 8: 4. Kolaja son af Benjamins slägte, Neh. 11: 7. En Levit, Neh. 13: 13.

Pekah, Remalia son, blef konung öfwer Israel, sedan han ihjälslagit Pekahia, 2 Kon. 15: 25, 27. Förde krig emot Ahas, Judakonungen, Es. 7: 1, och ihjälslog 120,000 män i Juda på en dag, 2 Chrön. 28: 6.

Pekahia, Menahems son, konung öfwer Israel, 2 Kon. 15: 22, 23. Slagen, v. 25.

Pelalja, Amzi son af Levi slägte, Neh. 11: 12.

Pelatja, Hanania son, 1 Chrön. 3: 21. En öfwerste af Simeons slägte, 1 Chrön. 4: 42. En af de öfwersta i folket, Neh. 10: 12. Benaja son, Hes. 11: 1.

Peleg, Phaleg, som delar, ty uti hans tid blef jorden delad; Ebers son, 1 Mos. 10: 25; cap. 11: 16. 1 Chrön. 1: 19. Luc. 3: 35.

Peleth, Jonathans son, 1 Chrön. 2: 33. Jahdai son af Juda stam, 1 Chrön. 2: 47. Ons fader af Rubens slägte, 4 Mos. 16: 1. Asmaveths son af Sauls slägte, 1 Chrön. 12: 2, 3.

Pelonit, Ahia tillnamn, Davids hjeltes, och Helez, Davids befallningsmans, 1 Chrön. 11: 27; cap. 27: 10. Skrifwes Palthit, 2 Sam. 23: 26.

Peninna, Elkana hustru, 1 Sam. 1: 2.

Peor, ett berg i Moabs land, hwarifrån Bileam skulle förbanna Israel, 4 Mos. 23: 28. De Moabiters afgud, BaalPeor, 4 Mos. 25: 3. 5 Mos. 4: 3. Jos. 22: 17.

Peres, Machirs son, Manasse sons, 1 Chrön. 7: 16.

Peres, Jude son af Thamar, 1 Mos. 38: 29. Hans barn, cap. 46: 12. 1 Chrön. 2: 4. Matth. 1: 3. Luc. 3: 33. Skrifwes i Nya Testamentet Pharez.

Perez Usa, Usas refwa, 2 Sam. 6: 8. 1 Chrön. 13: 11.

Pergamus, en stad i Mysien i Mindre Asien, Uppb. 1: 12; cap. 2: 12.

Perge, en stad i Pamphylien, Ap.G. 13: 13; cap. 14: 25.

Perida och Peruda, en af Salomos tjenares barn, Esra 2: 55. Neh. 7: 57.

Persien, ett land i Asien, hwilkets konungar woro: Cyrus eller Cores, 2 Chrön. 36: 22, 27. Darius, Esra 4: 5. Arthahsasta, Esra 4: 7. Deras Chrönika, Esth. 6: 1. De Perser intaga det Babyloniska riket, Dan. 5: 31. Efter som propheteradt war, Es. 21: 9. Jer. 50: 1; cap. 51: 8, 11, 41, 55. Dan. 5: 28. Om Persien talas, Esra 1: 1; cap. 7: 1. Hes. 27: 10; cap. 38: 5.

Persis, en gudfruktig qwinna i Rom, Rom. 16: 12.

Peruda, se Perida.

Pethaja, en Levit, Esra 10: 23. Neh. 9: 5. Mesesabeels son, Neh. 11: 24.

Petrus, hälleberg; Jona son af Bethsaida och Galileen, Andree broder, blef kallad, Matth. 4: 18, 19. Hans hus och swärmoder, cap. 8: 14. Kallas den förste apostel, Matth. 10: 2. Går på wattnet, cap. 14: 29—31. Han bekänner Christum, Matth. 16: 16. Joh. 6: 68. Christus kallar honom Petrus, 16: 18, 19. Han straffas af Christus, v. 22, 23. Han ser Christi förklaring, cap. 17: 1. Är med Christus i örtagården, Matth. 26: 37. Förnekar Christum, och begråter det bitterligen, cap. 26: 35, 69, 70, 72, 75. Marc. 14: 68, 70. Luc. 22: 57, 58, 60, 61. Joh. 18: 17. Han gör en ofärdig i sina fötter helbregda, Ap.G. 3: 4, 6, 7. Han gör en predikan, cap. 3: 12, [et]c. Blifwer straffad af Paulus, Gal. 2: 11, 14. Blef fången af Herodes; och af engelen tagen utur fängelset, Ap.G. 12: 1, 3, 7, 9, 11. På pingstdagen gör han en predikan, och omwänder 3000 själar, Ap.G. 2: 14, 41. Han predikar för Cornelius, cap. 10: 34. Gör ett tal ibland de äldsta, som församlade woro i Jerusalem, cap. 15: 7. Sändes till Samarien, cap. 8: 14. Kommer till Lydda, cap. 9: 32—34. Uppwäcker Tabitha, v. 36. Fängslas; och församlingen hafwer böner för honom, cap. 12: 3, 5. Christus uppenbarar sig efter uppståndelsen för honom, 1 Cor. 15: 5. Han kallas ock Cephas, Joh. 1: 42. 1 Cor. 1: 12; cap. 3: 22; cap. 9: 5. Gal. 2: 9. Han kallas ock Simon Jona son, Matth. 16: 17. Joh. 1: 41; cap. 21: 15—17.

Om Petrus talas, Marc. 1: 36; cap. 5: 37. Luc. 5: 3, 8, 10; cap. 18: 28; cap. 22: 8. Joh. 13: 6, 8; cap. 20: 2—4. Joh. 21: 15.

Om Petri Epistlar, 1 Pet. cap. 1. 2 Pet. cap. 1.

Om hans missförstånd och wänskap igen med Paulus, Gal. 1: 18; cap. 2: 7—9, 11. 2 Pet. 3: 15, 16.

Pethuel, Joels fader af Ruben, Joel 1: 1.

Peulthai, ObedEdoms son af Levi: sattes af David till dörrwaktare i templet, 1 Chrön. 26: 5.

Phaleg; se Peleg.

Phalti, förlossare; Lais son ifrån Gallim, 1 Sam. 25: 44. Skrifwes Phaltiel, 2 Sam. 3: 15.

Phanuel eller Pnuel, Hanna prophetissans fader, Luc. 2: 36.

Pharan, en öken, 1 Mos. 14: 6. Se Paran.

Pharao, konung; den förste konungen i Egypten, om hwilken Skriften talar, blef plågad för Saras skull, 1 Mos. 12: 27.

Pharao den andre, drömmer om sju kor och sju ax, 1 Mos. 41: 1. Hwilken dröm blifwer af Joseph uttydd, v. 25. Upphöjer Joseph, v. 40, [et]c. För honom inställer sig Jacob, 1 Mos. 47: 7.

Pharao den tredje: hans dotter finner Mose, då han ett barn war, flytande i wattnet, 2 Mos. 2: 5. Han brukar wåld mot Israels barn, och twingar dem med hård träldom, cap. 1: 8.

Parao den fjerde will icke höra Guds befallning igenom Mose och Aaron, utan förhärdar sig sjelf, 2 Mos. 7: 10–14; cap. 8: 15; cap. 9: 1, 7. 1 Sam. 6: 6. Gifwer Israels folk lof att draga utur Egypten, 2 Mos. 12: 31–33. Blifwer fördränkt i Röda hafwet med hela sin här, cap. 14: 24.

Pharao den femte, gifwer konung Salomo sin dotter till hustru, 1 Kon. 3: 1.

Pharao den sjette, regerade i konung Hiskie tid, 2 Kon. 18: 21.

Pharao Necho, den sjunde konungen i Egypten. Se Necho.

Pharao Hophra, den åttonde, regerade på den tiden, då Judafolket bortfördes i det Babyloniska fängelset, Jer. 44: 30.

Pharez; se Perez.

Phariseer, afsöndrade; det strängaste parti der Judarna, Ap.G. 26: 5. Sutto på Mose stol, Matth. 23: 2. Tillegnade sig nyckelen till himmelriket, Luc. 11: 52. Om deras läror och lefwerne, Matth. 5: 20; cap. 12: 1, 2; cap. 15; cap. 16; cap. 23: 14. Luc. 5: 17; cap. 11: 39; cap. 16: 15. Deras listiga samtal med Christus, Matth. 19: 3; cap. 23: 15, 34. Luc. 14: 1. Joh. 9: 13. Deras stämplingar och råd att dräpa Christum, Matth. 26: 4. Joh. 7: 32; cap. 11: 42; cap. 18: 3. Deras försmädelser, Luc. 5: 21. Matth. 9: 3; cap. 15: 7, 8; cap. 16: 14. Joh. 9: 16. De blifwa hårdeligen bestraffade, Matth. 3: 7; cap. 5: 20; cap. 16: 4; cap. 23. Joh. 8: 24. Ap.G. 7: 51; cap. 23: 3. Phil. 3: 2.

Pharphar, en stad i Syrien, icke långt ifrån Damascus, 2 Kon. 5: 12.

Phebe, en christtrogen qwinna i Kenchrea, Rom. 16: 1.

Phedaja; se Pedaja.

Phelaja, Eljoenai son af Leviterna, 1 Chrön. 3: 24.

Phenicia, palmträd, ett landskap i Asien, hwarest Tyrus och Sidon woro belägne, Ap.G. 11: 19: cap. 15: 3; cap. 21: 2; cap. 27: 12.

Phereseer, de som bo i byar; hedniska folk i Canaan. 1 Mos. 13: 7. Gud lofwar Abraham att få deras land, cap. 15: 20. Om detta folket talas, cap. 34: 30. 2 Mos. 3: 8; cap. 23: 23; cap. 33: 2: cap. 34: 11. 5 Mos. 7: 1; cap. 20: 17. Jos. 9: 1; cap. 11: 3; cap. 12: 8. Dom. 1: 4; cap. 3: 5. De som öfwerblefne woro gjordes af konung Salomo skattskyldiga, 1 Kon. 9: 20, 21. 2 Chrön. 8: 7.

PhiBeseth, nämnes Hes. 30: 17.

Phicol, Abimelechs fältherre, som gjorde förbund med Abraham, 1 Mos. 21: 22; cap. 26: 26.

Philadelphia, broderlig kärlek; en stad i Lydien, Uppb. 1: 11; cap. 3: 7.

Philemon, en christtrogen man i Colossæ, till hwilken Paulus skref, Philem. v. 1.

Philetus, en lärare i Pauli tid, som med Hymeneus lärer falskeligen om uppståndelsen, 2 Tim. 2: 17.

Philippi, en stad i Macedonien, Ap.G. 16: 12. Paulus wistades der, och predikade, v. 13 14, 19. Blifwer der stupad med ris, v. 22. Om denna stad talas, Phil. 1: 1; cap. 4: 15.

Philippus, Herodis den stores broder, en fjerdingsförste i Iturea, hade Herodias till hustru, Luc. 3: 1. Matth. 14: 3. Marc. 6: 17. Han byggde Cesarea Philippi, kejsar Tiberius till ära, Matth. 16: 13. Marc. 8: 27.

Philippus, en af de 7 Diaconer, Ap.G. 6: 5. Predikade Christum i Samarien, cap. 8: 5. Döpte drottning Candaces kamererare, v. 37, 38. Herbergerar Paulus och hans stallbröder, cap. 21: 8.

Philippus, af Bethsaida blifwer kallad till Christi lärjunge, Joh. 1: 44. Räknas ibland Christi apostlar, Matth. 10: 3. Han twiflar, om bröd för 200 penningar wore nog att spisa folket med, Joh. 6: 7. Begär se Fadren, Joh. 14: 8.

Philistea, Philisteer, nederbrytare; de äro af Mizraims slägte, 1 Mos. 10: 13, 14. Abraham och Isaac woro främlingar hos dem, cap. 20: 7; cap. 26: 1, 8, 14, 18. Deras förstar, Jos. 13: 3. Dom. 3: 3. De förfölja Israel, Dom. 10: 7; cap. 15: 9. De gripa Simson, cap. 16: 2, 18. Slå ihjäl 30,000 Israeliter, och taga Guds ark bort, 1 Sam. 4: 10; cap. 5: 1. Strida emot Israel, cap. 13: 5; cap. 28: 1; cap. 29: 1. Kunde icke lida David hos konung Achis, cap. 29: 4. Slå Israel på Gilboa berg, samt med Saul och hans söner, cap. 31: 1. Söka efter David att dräpa honom; men blifwa twenne gånger af honom slagne, 2 Sam. 5: 17, 22. Strida åter emot David, cap. 21: 15, 18. 600 af dem warda slagne af Samgar med en herdestaf. Dom. 3: 31. 1000 af Simson med en åsnekindbåga, cap. 15: 15, 16. Äfwen af Israeliterna uti Mizpa, 1 Sam. 7: 11. Af Jonathan och hans wapendragare, cap. 14. Af Israeliterna, då Goliath wardt slagen, cap. 17: 50, 52. Af David till 200 män, cap. 18: 27. Åter af David slagne, till en stor slagtning, cap. 19: 8; cap. 23: 5. 2 Sam. 5: 24, 25; cap. 8: 1. Af Hiskia, 2 Kon. 18: 8. Af Usia, 2 Chrön. 26: 6. Uti Ahas tid bekriga de Israeliterna, 2 Chrön. 28: 18. Davids Psalmer om de Philisteer, Ps. 56: 1. Ps. 60: 10. Ps. 83: 8. Ps. 87: 4. Ps. 108: 10. Kallas ock Palestina.

Emot de Philisteer warder propheteradt, Es. 14: 29. Jer. 47: 1, 4. Hes. 25: 15. Amos 1: 8. Zeph. 2: 5. Zach. 9: 6.

Om dem talas, Es. 2: 6; cap. 9: 12; cap. 11: 14; cap. 14: 29, 31. Jer. 25: 20. Hes. 16: 27. Joel 3: 4. Amos 6: 2; cap. 9: 7. Obad. v. 19.

Philologus, en christrogen i Rom, Rom. 16: 15.

Philosophi, Philosopher, wishetskärlek, wishetswänner. Col. 2: 8. Ap.G. 17: 18.

Phispah, en af Jethers barn, 1 Chr. 7: 38.

Phlegon, en christen i Rom, Rom. 16: 14.

Phrath, fruktbar; Paradisets fjerde flod, som hålles för att wara Euphrat, 1 Mos. 2: 14; cap. 15: 18. 5 Mos. 1: 7; cap. 11: 24; Jos. 1: 4. 1 Chrön. 5: 9. Jer. 13: 4.

Phrazim, 2 Sam. 5: 20.

Phrygien, ett land i Mindre Asien, Ap.G. 2: 10; cap. 16: 6; cap. 18: 23.

Phua, Phuva, Isaschars son, 1 Chrön. 7: 1. Som reste med Jacob till Egypten, 1 Mos. 46: 13. Af hwilken de Phuniter kommo, 4 Mos. 26: 23.

Phul, en konung i Assyrien, drager upp emot Menahem, konungen i Israel, och gör honom skattskyldig, 2 Kon. 15: 19. 1 Chrön. 5: 26. Äfwen en ort wid Nilen, Es. 66: 19.

Phygellus; en ostadig christen, 2 Tim. 1: 15.

Pilatus, landshöfding och konung Herodis wän; war tillförene i owänskap med Herodes; men blef hans wän, då han sände Christum till honom, Luc. 23: 12. Dömer Christus till att korsfästas, Matth. 27: 26. Joh. 19: 16. Ap.G. 4: 27; cap. 13: 28.

Pildas, Nahors son, 1 Mos. 22: 22.

Pinehas, Eleazars son, Aarons sons, 2 Mos. 6: 25. 1 Chrön. 6: 4. Esra 7: 5. Stillade Guds wrede med sitt nit, att han stack ned Israeliten och den Midianitiska qwinnan, 4 Mos. 25: 7. Och fick derföre ewigt presterskap, v. 12. Blifwer sänd till de Rubeniter, Jos. 22: 13. Dom. 20: 28. Ps. 106: 30. Mal. 2: 4.

Pinehas och Hophni, Eli söner, woro Herrans prester, 1 Sam. 1: 3. Bedrefwo skalkhet, 1 Sam. 2: 12, 34. Blefwo af de Philisteer slagne i krig, cap. 4: 11, 17. Pinehas hustru kommer i barnsnöd och dör, v. 19.

Pingst, femtionde dagen; se i andra registret Högtid.

Pinon, en stad i Edom, 1 Mos. 36: 41. 1 Chrön. 1: 52.

Piram, en konung i Jarmuth i Canaans land, Jos. 10: 3.

Pirgathon, en stad i Ephraim, Dom. 12: 15.

Pirgathonit, Benaja, Davids hjeltes, tillnamn, 2 Sam. 23: 30. 1 Chrön. 11: 31.

Pisga, ett högt berg i Moab, Jos. 12: 3. Wid hwilket Israels barn sig lägrade, 4 Mos. 21: 20. Balak förde Bileam på detta berget att förbanna Israels barn, cap. 23: 14. Mose ser från detta berget Canaans land, 5 Mos. 3: 17; cap. 34: 1.

Pisidien, ett landskap i Mindre Asien, Ap.G. 13: 14; cap. 14: 24.

Pison, en flod i Paradiset, 1 Mos. 2: 11.

Pitom, en stad i Egypten, Pharaos skattkammare, 2 Mos. 1: 11.

Pithon, Micha son af Sauls slägte, 1 Chrön. 8: 35; cap. 9: 41.

Plethi, afsöndrade; enligt andra Philisteer; Davids lifwakt, 2 Sam. 8: 18; cap. 15: 18. cap. 20: 7, 23. 1 Kon. 1: 38, 44. 1 Chrön. 18: 17.

Pniel, Pnuel, Guds ansigte; en stad i de Amoriters gränser, der Jacob kämpade med engelen, 1 Mos. 32: 30. Denne stadens inbyggare warda straffade af Gideon, derföre att de nekade honom bröd, Dom. 8: 8, 9, 13, 17. Jerobeam gjorde staden fast, 1 Kon. 12: 25.

Pnuel, Hurs son, 1 Chrön. 4: 4. En annan, af Sasaks barn, af Benjamins slägte, 1 Chrön. 8: 25.

Pochereth, en af Salomos tjenares barn, Esra 2: 57.

Poet, diktare, Ap.G. 17: 28.

Pontius, Pilati tillnamn, Matth. 27: 2. Luc. 3: 1. Ap.G. 4: 27. 1 Tim. 6: 13.

Pontus, haf; ett land i Mindre Asien wid Swarta hafwet, Ap.G. 2: 9; cap. 18: 2. 1 Pet. 1: 1.

Poratha, Hamans son, Esth. 9: 8.

Porcius, Festi, den Romerska landshöfdingens namn, Ap.G. 24: 27.

Potiphar, konung Pharaos hofmästare, 1 Mos. 37: 36. Sätter Joseph i fängelset, cap. 39: 1.

Potiphera, prest i On i Egypten, Josephs swärfader, 1 Mos. 41: 45; cap. 46: 20.

Prisca, Pauli medhjelpare uti Evangelii embete 2 Tim. 4: 19.

Priscilla, Aqvile hustru, Ap.G. 18: 2, 18, 26. 1 Cor. 16: 19. Rom. 16: 3.

Prochorus, en af de 7 skaffare, Ap.G. 6: 5.

Prophet, se det andra registret.

Proselyt, som tillkommer; så kallades hedningar, som antogo Judiska läran, Ap.G. 2: 11.

Psalm, sång eller bön; se det andra registret.

Ptolemais, en stad i Phenicien wid Carmels berg, Ap.G. 21: 7.

Pua, en jordgumma i Egypten, 2 Mos. 1: 15.

Puah, Thola war af Puah, Dom. 10: 1.

Publius, en öfwerste på ön Melite; han herbergerar Paulus, Ap.G. 28: 7. Paulus gör hans fader helbregda, v. 8.

Pudens, en gudfruktig man i Rom, 2 Tim. 4: 21.

Punon, en ort i öknen, 4 Mos. 33: 42.

Pura, Gideons tjenare, Dom. 7: 10, 11.

Purim, Lotter, en fest hos Judarna i den månaden Adar, till en åminnelse af befrielsen ur Hamans list; Esth. 9: 20, 26, 32.

Put eller Phut, Hams son, 1 Mos. 10: 6. 1 Chrön. 1: 8. Efter denna kallas Libyen Put, Nah. 3: 9.

Puteoli, brunn; en stad i Campanien, Ap.G. 28: 13.

Puthiter, en slägt i Kirjath Jearim, 1 Chrön. 2: 53.

Putiel, Eleazars swärfader, 2 Mos. 6: 25.

Q.

Qwartus, en christen i Corinth, Rom. 16: 23.

R.

Raamja, en Israelit efter det Babyloniska fängelset, Neh. 7: 7.

Raamses, Rameses, en stad i Egypten, blifwer bygd af Israels barn, 2 Mos. 1: 12. Landet omkring staden, der Israeliterne bodde, 1 Mos. 47: 11. 2 Mos. 12: 37. I 4 Mos. 33: 3. skrifwes Rameses.

Rabba, Rabbath. en stad i Juda, Jos. 15: 60. En Ammons barns stad, blef belägrad, 2 Sam. 11: 1. 1 Chrön. 20: 1. Blifwer wunnen, 2 Sam. 12: 26, 27, 29. Om Rabba talas, Jer. 49: 2. Hes. 25: 2. Amos 1: 14. I Rabba war Ogs järnsäng, 5 Mos. 3: 11. Sobi war af denna staden, 2 Sam. 17: 27.

Rabbi, mästare, Matth. 23: 8; cap. 26: 49. Joh. 1: 38; cap. 3: 2; cap. 4: 31; cap. 6: 25; cap. 20: 16. Marc. 9: 5; cap. 10: 51; cap. 11: 21; cap. 14: 45.

Rabbith. en stad i Isaschar, Jos. 19: 20.

Rabboni, Rabbuni, Marc. 10: 51. Joh. 20: 16.

Rabsake, konung Sanheribs höfwitsman, 2 Kon. 18: 17. Es. 36: 2, 4.

Racha, föraktelig, Matth. 5: 22.

Rachal, en stad i Judeen, 1 Sam. 30: 29.

Rachel, får; Labans yngsta dotter, waktade sin faders får. 1 Mos. 29: 9. Blef gifwen Jacob till hustru, v. 16, 19. Bortförde sin faders afgudar, cap. 31: 19. War ofruktsam, cap. 29: 31. Blifwer oense med sin syster, och tilltalar sin man, cap. 30: 1. Gifwer Jacob sin tjenstepiga Bilha, v. 3, 4. Får barn, v. 22—24; cap. 35: 16. Blef död i barnafödseln, v. 17. Och begrafwen, v. 19. Rachels fruktsamhet blifwer önskad, Ruth 4: 11. Rachel gråter sina barn, Jer. 31: 15. Matth. 2: 18.

Raddai, Isai son, 1 Chrön. 2: 14.

Raema, Chus son, 1 Mos. 10: 7. 1 Chrön. 1: 9. Efter hwilken en stad i Arabien kallas Raema, Hes. 27: 22, som handlade med Tyrus.

Ragau, en af Christi förfäder, Luc. 3: 35.

Rahab, en sköka i Jericho, tager Josue spejare till herberge, och bekänner Israels Gud. Jos. 2: 4, [et]c. Jac. 2: 26. Blef befriad med sin slägt, Jos. 6: 17, 23. Ebr. 11: 31. Blef Salma hustru, 1 Chrön. 2: 11. Matth. 1: 5. Hennes tro, Ebr. 11: 31.

Raham, Sema son, 1 Chrön. 2: 44.

Rakkath, en stad i Naphthali, Jos. 19: 35.

Rama, höjd; en stad i Benjamin, Jos. 18: 25; cap. 19: 36. Neh. 11: 33. Os. 5: 8. Icke långt ifrån Gibea, Dom. 4: 5. Hwarest Saul bodde, 1 Sam. 22: 6. Baesa tager in staden, och bygger honom, 1 Kon. 15: 17. 2 Chrön. 16: 1. Saul förföljer David i Rama, 1 Sam. 20: 1. Om Rama läses, 2 Kon. 8: 29. 2 Chrön. 22: 6. Es. 10: 29. Jer. 40: 1.

Ramath, Ramatha, Elkanas hemwist, 1 Sam. 1: 1; cap. 2: 11; cap. 7: 17; cap. 8: 4; cap. 15: 34. 1 Chrön. 27: 27. Samuel bodde i Ramath, 1 Sam. 16: 13. Blef der död och begrafwen, cap. 25: 1; cap. 28: 3.

Rameses, se Raamses.

RamathLehi, kinbågeort; i de Philisteers land, Dom. 15: 17.

Ramoth, en stad i Gilead under de Gadditer 5 Mos. 4: 43. Blifwer tilldelt Levi barn, Jos. 21: 38. 1 Chrön. 6: 73. 1 Kon. 4: 13. 1 Sam. 30: 27. 1 Kon. 22: 3, 4, 12. 2 Chrön. 18: 11. 2 Kon. 8: 28; cap. 9: 1. Job 28: 18. Rapha, en af Benjamins söner, 1 Chrön. 8: 2. Binea son, cap. 8: 37. En hjelte, cap. 20: 6.

Raphu, Palti fader, 4 Mos. 13: 10.

Reaja, Sobals son, Juda sons, 1 Chrön. 4: 2. Micha son, cap. 5: 5. En af Nethinim, Esra 2: 47. Neh. 7: 50.

Reba, en af de Midianitiska konungar, 4 Mos. 31: 8. Jos. 13: 21.

Rebecka, Bethuels dotter, 1 Mos. 22: 22. Blef Isaacs hustru, cap. 24: 50. War dägelig, 1 Mos. 26: 7. Födde Esau och Jacob, cap. 25: 4. Rom. 9: 10. Höll Jacob kär, och förskaffade honom wälsignelsen, 1 Mos. 27: 5. Blifwer död och begrafwen, cap. 49: 31.

Recha, en stad i Juda, 1 Chrön. 4: 12.

Rechab, Jonadabs fader, 2 Kon. 10: 15.

Rechab, en af Rimmons söner, hwilken högg hufwudet af Isboseth, 2 Sam. 4: 5, 6.

Rechabiters stadga, att icke dricka win, Jer. 35: 2, 6, 16. Woro sin fader lydige; ett exempel emot Judarnas olydighet, v. 8.

Reelaja, en Israelit, Esra 2: 2.

Regem, Jahdai son, 1 Chrön. 2: 47.

Regem Melech, en gudfruktig man i Darii hof, Zach. 7: 2.

Regium, en stad wid hafwet i Sicilien, Ap.G. 28: 13.

Regu, Pelegs son, 1 Mos. 11: 18. 1 Chrön. 1: 25. Luc. 3: 35.

Reguel, en prest i Midian, 2 Mos. 6: 18. Äfwen Eliasaphs fader af Gads slägte, 4 Mos. 2: 14, som kallas Deguel, cap. 1: 14. Äfwen Basmath, son af Esau, 1 Mos. 36: 4, 10. Hans efterkommande uppräknas, v. 13, 17. 1 Chrön. 1: 35. Äfwen Jibneja son af Benjamins slägte, 1 Chrön. 9: 8. Se Raguel.

Rehabeam, Salomos son, blef konung i Juda, 1 Kon. 12: 1, [et]c. Hans hårda swar emot sina undersåtare, v. 14. De tio Israels slägter falla ifrån honom, v. 19. Gud förbjuder honom strida emot de 10 slägter, 2 Chrön. 11: 2–5. Han war 40 år, då han wardt konung, och regerade i 17 år. 1 Kon. 14: 21. Sisak, konungen i Egypten, förer krig emot honom, v. 25. Han tager utur Guds hus gyllene sköldar, och gör kopparsköldar i stället, v. 26. Det war örlig emellan Rehabeam och Jerobeam, så länge han lefde, v. 30. Han blef död, v. 31. Och hans son Abiam wardt konung efter honom, cap. 15: 1. Rehabeam hade 18 hustrur och 60 frillor: äfwen 28 söner och 60 döttrar, 2 Chrön. 11: 21.

Rehabia, Eliesers son, Mose sons, 1 Chrön. 23: 17; cap. 24: 21.

Rehob, Leviternas stad i Assers slägte. Jos. 19: 28. 4 Mos. 13: 22. Jos. 21: 31. Äfwen Hadad Esers fader, 2 Sam. 8: 3; cap. 10: 6. Äfwen en Levit efter det Babyloniska fängelset, Neh. 10: 11.

Rehoboth, de Idumeers stad, 1 Mos. 36: 37. Äfwen en annan, 1 Chrön. 1: 48. Äfwen en stad, som Assur byggt hafwer, 1 Mos. 10: 11.

Rehum, en som kom med Serubbabel, Esra 2: 2. Äfwen en Levit, Bani son, Neh. 3: 17. En af förstarna, cap. 10: 25; cap. 12: 3. En kansler, Esra 4: 17. Som skrifwer till konung Arthahsasta emot Judarna, v. 9.

Rehuma, upphöjd; Nahors frilla, 1 Mos. 22: 24.

Rei, Davids tjenare, 1 Kon. 1: 8.

Rekem, Rekam, en Midianitisk konung, 4 Mos. 31: 8. Jos. 13: 21. En stad i Benjamin, Jos. 18: 27.

Remalja, Pekah fader 2 Kon. 15: 25, 32; cap. 16: 1. 2 Chrön. 28: 6. Es. 7: 1, 4, 5, 9; cap. 8: 6.

Remeth, en stad i Isaschar, Jos. 19: 21.

Remphan, en afgud, som kalladess Saturnus, och dyrkades i en stjernas liknelse, Ap.G. 7: 43. Amos 5: 26.

Repha, Beria son, 1 Chrön. 7: 25.

Rephael, Semaja son, 1 Chrön. 26: 7.

Rephaja, Jesaja son, af Hanania barn, 1 Chrön. 3: 21. En öfwerste för Simeons slägte, cap. 4: 42. Thola son, 1 Chrön. 7: 2. Binea son, cap. 9: 43. Hurs son, Neh. 3: 9.

Rephaim, 2 Sam. 5: 18; cap. 23: 13. Es. 17: 5.

Rephidim, en stad i Arabiska öknen, 4 Mos. 33: 14. 2 Mos. 17: 1; cap. 19: 2.

Resen, en stad emellan Ninive och Calah, som Assur byggde, 1 Mos. 10: 12.

Reseph, Thola fader af Ephraim, 1 Chrön. 7: 25. Äfwen en stad i Arabien, 2 Kon. 19: 12. Es. 37: 12. Skrifwes och Rezeph.

Reson, ElJada son, han lopp ifrån sin husbonde HadadEser, och war Salomos fiende, 1 Kon. 11: 23.

Rezin, konungen i Syrien drager upp med Pekah, konungen i Israel, emot Ahas, konungen i Juda, 2 Kon. 16: 5. Es. 7: 1. Blifwer dräpen, 2 Kon. 16: 9. Äfwen en af Nethinim, Neh. 7: 50.

Rhesa, en af Christi förfäder, Luc. 3: 27.

Ribai, Itthai fader, 2 Sam. 23: 9. 1 Chrön. 11: 31.

Ribla, Riblath, en stad i Syrien, Canaans gräns, 4 Mos. 34: 11. I Riblath fångade Pharao Necho Joahas, 2 Kon. 23: 33, och NebucadNezar lät döda de förnäma i Juda, och bländade Zedekia, cap. 25: 6. Jer. 39: 5; cap. 52: 9.

Rimmon, granatäpple; en stad i Juda, Jos. 15: 32. Zach. 14: 10. En stad i Simeons slägte, Jos. 19: 7. Ett berg i öknen, cap. 19: 45. En Levitstad, Jos. 19: 13. 1 Chrön. 6: 69. Baanas och Rechabs fader, 2 Sam. 4: 2. Rimmon, en afgud i Syrien, 2 Kon. 5: 18.

RimmonParez, en ort i öknen, der Israels barn hade ett läger, 4 Mos. 33: 19.

Rinnah, Simeons son af Juda, 1 Chrön. 4: 20.

Riphath, Gomers son, 1 Mos. 10: 3. 1 Chrön. 1: 6.

Rissa, ett lägerställe i öknen, 4 Mos. 33: 21.

Ritma, Israels barns lägerställe i öknen, 4 Mos. 33: 18, 19.

Rizia, Ulla son af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 39.

Rizpa, Aja dotter, Sauls frilla, blifwer besofwen af Abner, 2 Sam. 3: 7. Hon waktade Sauls söners kroppar, som woro hängde af de Gibeoniter, 2 Sam. 21: 10.

Rode, en piga, som lopp emot Petrus, och upplät för honom dörren, Ap.G. 12: 13.

Rhodus, en ö ibland Cycladerna, Ap.G. 21: 1.

Rogel, Roglim, en brunn för Jerusalem, Jos. 15: 7; cap. 18: 16. 2 Sam. 17: 17. 1 Kon. 1: 9.

Rogelim, en stad, 2 Sam. 17: 27; cap. 19: 31.

Rohga, Somers son, af Hebers slägte, 1 Chr. 7: 34.

Rom, en stor och berömd stad i Italien, Ap.G. 19: 21. Prophetia om Jerusalems förstöring genom de Romare, Dan. 9: 26, 27. Luc. 19: 43. Deras makt, Dan. 2: 40. Den Romerske antichristus, cap. 11: 36, [et]c.

RomamthiEser, Hemas son, 1 Chrön. 25: 4.

Ros, Benjamins son, 1 Mos. 46: 21.

Ruben, sen en son; Jacobs förste son med Lea, 1 Mos. 29: 32. Han finner liljor, och gifwer dem sin moder, cap. 30: 14. Han besmittade sin faders säng, cap. 35: 22. Och mister derföre sin förstfödslorätt, cap. 49: 4. 1 Chrön. 5: 1. Beflitar sig att frälsa sin broder Joseph, 1 Mos. 37: 21; cap. 42: 22. Sätter sig i löfte för sin broder Benjamin, hos sin fader Jacob, cap. 42: 37. Hans efterkommande, cap. 46: 9. 4 Mos. 1: 20.

Rubeniter, få först frid, 4 Mos. cap. 32. 5 Mos. 3: 12; cap. 29: 8. Jos. 1: 12; cap. 13: 23. Dom. 5: 15. De bygga ett altare wid Jordan, till ett tecken och wittne, att de hade sin del i Herran, Jos. 22: 10, 26, 27. De strida emot de Hagariter, 1 Chrön. 5: 19. Blefwo slagne af konung Hasael, 2 Kon. 10: 32, 33. Fördrifne af deras land, och förde till Assyrien, cap. 15: 29. 1 Chrön. 5: 26. Efter som propheteradt war, 1 Mos. 49: 4. De tecknade af Rubens slägte, Uppb. 7: 5.

Rubin, en ädelsten, 2 Mos. 28: 18. 1 Chrön. 29: 2. Es. 54: 12. Hes. 27: 16.

Rufus, Simons af Cyrene son, Marc. 15: 21. Äfwen en christen i Rom, Rom. 16: 13.

Ruma, en stad, 2 Kon. 23: 36.

Ruth, den Moabitiska qwinnan, som blef enka, Ruth 1: 4. Sedan följde hon sin swärmoder, och blef Boas hustru, och födde Obed, cap. 4: 13. 1 Chrön. 2: 12. Af hwilken Christus är kommen, Matth. 1: 5.

S.

Saalbim och Saalabbin, en stad i Dan, Jos. 19: 42. Dom. 1: 35. 1 Kon. 4: 9.

Saalbonit, Eliaheba, Davids hjeltes tillnamn, 2 Sam. 23: 32. 1 Chrön. 11: 33.

Saalim, ett landskap i Judeen, hwarest Saul sökte sin faders åsnor, 1 Sam. 9: 4.

Johannes döpte wid Enon i Salim, Joh. 3: 23.

Saaph, Jahdai son, 1 Chrön. 2: 47. Äfwen Madmanna fader, v. 49.

Saaraim och Saarim, en stad i Juda, Jos. 15: 36. 1 Chrön. 4: 31.

Saasgas, Ahasveri fruntimmers kammarwaktare, Esth. 2: 14.

Saawan, Ezers son, af Seirs slägte, 1 Mos. 36: 37. 1 Chrön. 1: 42.

Saba, se Seba.

Sabad, Thahaths son, af Ephraims slägte, 1 Chrön. 7: 21. Sattu son, som skilde sig wid sin hedniska hustru, Esra 10: 27. Nathans son, 1 Chrön. 2: 36. Simeaths son, en Ammonit, 2 Chrön. 24: 26. Kallas Josachar, 2 Kon. 12: 21. Ahelai son, 1 Chrön. 11: 41.

Sabadia, Ismaels son, en förste i konung Josaphats tid, 2 Chrön. 19: 11. Se Sebadia.

Sabarim, Sebarim, en ort wid staden Aj i de Amoriters land, Jos. 7: 5.

Sabbai, Bebai son, som skilde sig ifrån sin hedniska hustru, Esra 10: 28. Baruchs fader, Neh. 3: 20.

Sabbath, hwilodag; se det andra registret.

Sabbethai, en Levit, efter det Babyloniska fängelset, Esra 10: 15. Neh. 8: 7; cap. 11: 16.

Sabdi, Assaphs son af Levi, Neh. 11: 17. Serah son af Juda slägte, Jos. 7: 1. Simi son af Benjamin, 1 Chrön. 8: 19. En Siphmiter, en källarmästare i Davids hof, 1 Chrön. 27: 27.

Sabdiel, Guds gåfwa, 1 Chrön. 27: 2.

Sabtha, Chus son, 1 Mos. 10: 7. 1 Chrön. 1: 9.

Sabthecha, Chus son, 1 Mos. 10: 7. 1 Chrön. 1: 9.

Sabud, Nathan prestens son, 1 Kon. 4: 5.

Saccai, en Israelit efter Babyloniska fängelset, Esra 2: 9. Neh. 7: 14.

Sachania, Sechania, Obadia son, Arnans sons, 1 Chrön. 3: 21. En trumpetare, för arken, 1 Chrön. 15: 24. En Levit och lärare i Hiskie tid, 2 Chrön. 31: 15. Semaja fader. Neh. 3: 29. Arah son, cap. 6: 18. Jehiels son, som gaf det rådet, att alla Judar skulle skilja sig wid sina hedniska hustrar, Esra 10: 2.

Sachar, en Hararit, 1 Chrön. 11: 35. ObedEdoms son, cap. 26: 4.

Sacharja, Zacharja, den Herren tänker uppå, eller den på Herren tänker; en förste för Rubens barn, 1 Chrön. 5: 7. Maselemia son, en dörrwaktare, cap. 9: 21. Selemia son, cap. 26: 14. Jissia son, en dörrwaktare i templet, cap. 24: 15. Jiddo fader af Manasse, cap. 27: 21. Josaphats son, 2 Chrön. 21: 2. En förste i samma konungs tid, cap. 17: 7. Jojada prestens son, som blef stenad ihjäl, 2 Chrön. 24: 20, 21. Matth. 23: 35. Jeberechia son, Es. 8: 2. En lärare i konung Usie tid, 2 Chrön. 26: 5. En Levit under Assaph i konung Hiskie tid, cap. 29: 13. En Levit af de Kehatiter. cap. 34: 12. Jerobeams son, konung i Israel, i 6 månader, 2 Kon. 15: 8. Blef af Sallum, Jabes son, ihjälslagen, v. 10. En prest i Jerusalem efter det Babyloniska fängelset, Neh. 11: 12. En annan, cap. 12: 16. En annan, af Sechamia barn, Esra 8: 3. Elams son, cap. 10: 26.

Barachia son, Iddo sons, en prophet efter Babyloniska fängelset, Zach. 1: 1. Esra 5: 1. Propheterade med Haggai om templets byggnad, Esra 6: 14. Hans syner, Zach. 1: 8; cap. 2—6. Johannis Döparens fader, Luc. 1: 5. Blef mållös, v. 20. Fick sitt mål igen, v. 64. Propheterar och sjunger en härlig lofsång, v. 78. Skrifwes eljest i Nya Testamentet Zacharias.

Sachia, Seharaims son, 1 Chrön. 8: 10.

Saccur, Imri son, Neh. 3: 2; cap. 10: 12. En Levit, cap. 13: 13. Jaasia son af Levi slägte, 1 Chrön. 24: 27. En annan Levit, 1 Chrön. 25: 2. Neh. 12: 35. Hamuels son af Simeons slägte, 1 Chr. 4: 26. Jemför Zaccur.

Sadduceer. ett parti ibland Judarna, som förnekade de dödas uppståndelse, Matth. 22: 23. Marc. 12: 18. Luc. 20: 27. Ap.G. 4: 1, 2; cap. 23: 8.

Sadok, Zadok, rättfärdig; Jerusa fader, som war Jothams moder, 2 Kon. 15: 33. 2 Chrön. 27: 1. En prest som förde Herrans ark efter David, när han flydde för Absalom, 2 Sam. 15: 24. Se Zadok.

Sadrach, Hanania, Daniels stallbroders tillnamn, Dan. 1: 7; cap. 2: 49. Wardt satt öfwer ett landskap i Babel, cap. 2: 49. Blef anklagad, cap. 3: 12. Kastad i brinnande ugnen, v. 21. Men blir befriad, och får stor makt i Babel, v. 24, 30.

Sage, Jonathans, Davids hjeltes, fader, 1 Chrön. 11: 34.

Saharaim, Gera son af Benjamin, 1 Chr. 8: 8.

Sahazima, en stad i Isaschars slägte, Jos. 19: 22.

Sala, Salah, Arphahans son, 1 Mos. 10: 24; cap. 11: 12. 1 Chrön. 1: 18. Luc. 3: 35.

Salamis, en stad på ön Cypren uti Medelhafwet. Äfwen en ö uti Eubeiska hafwet, Ap.G. 13: 5.

Salcha, konung Ogs stad i Basan, 5 Mos. 3: 10. Jos. 12: 5: cap. 13: 11. 1 Chrön. 5: 11.

Salem, frid; Jerusalems namn, Ps. 76: 3. Melchisedek war konung i Salem, 1 Mos. 14: 18. Ebr. 7: 2. Jacob reser till Salem, 1 Mos. 33: 18, som war de Sichemiters stad.

Saleph, Jaketans son af Japhet, 1 Mos. 10: 26. 1 Chrön. 1: 20.

Salim; se Saalim.

Salisa (trefaldig), en ort i Juda, 1 Sam. 9: 4.

Sallai, en Israelit efter Babyloniska fängelset, af Benjamins slägte, Neh. 11: 8; cap. 12: 20.

Sallu, en Benjamit, 1 Chrön. 9: 7; Mesullams son, Neh. 11: 7.

Sallum, Jabes son, ihjälslog konung Sacharia och wardt konung i Israel, och blef jemwäl ihjälslagen, 2 Kon. 15: 10, 14. Sismai son, Elasas sons, 1 Chrön. 2: 40. Sauls son af Simeons slägte, 1 Chrön. 4: 25. En af Naphthali, 1 Chrön. 7: 13. Som i 1 Mos. 46: 24 och 4 Mos. 26: 49, kallas Sillem. Öfwerstepresten Zadoks son, 1 Chrön. 6: 12. Esra 7: 2. Jehiskia fader, 2 Chrön. 28: 12. Prophetissan Huldas man, 2 Kon. 22: 14. 2 Chrön. 34: 22. Konung Josias Son, 1 Chrön. 3: 15. Jer. 22: 11, 12. Jeremias farfader, Jer. 32: 7. En sångare och dörrwaktare, Esra 10: 24. Neh. 7: 45. Jer. 35: 4. Kore barn, 1 Chrön. 10: 17, 19.

Salma, Salmon, Nahessons son, Amminadabs son, födde Boas af Rahab, Ruth 4: 20, 21. 1 Chrön. 2: 11. Matth. 1: 5. Luc. 3: 32. En af Calebs söner, 1 Chrön. 2: 51.

Solmai, Samlai, en af Nethinim, Esra 2: 46. Neh. 7: 48.

Salman, Os. 10: 14.

Salmanassar, konung i Assyrien, drager emot Samarien, och förer Israel med deras konung till Assyrien, 2 Kon. 17: 4. Winner åter Samarien, cap. 18: 9.

Salmone, en stad på Creta, Ap.G. 27: 7.

Salmuna, Dom. 8: 5. Ps. 83: 12.

Salome, Zebedei hustru, Jacobi och Johannis moder: hennes begäran för sina söner, Matth. 20: 20. Marc. 15: 40; cap. 16: 1.

Salomo, fridsam; Davids son af BathSeba, war honom tillförene lofwad, 2 Sam. 7: 12. 1 Chrön. 17: 11; cap. 23: 9. Blifwer född och antwardad under Nathans hand, 2 Sam. 12: 24, 25. Blef efter konung Davids befallning smord till konung öfwer Israel, 1 Kon. 1: 33, 39. Gud uppenbarar sig för honom i Gibeon, uti en dröm, och han beder Gud, icke om rikedomar, utan om wishet, cap. 3: 5, 9, [et]c. 2 Chr. 1: 7, 10. Han dömer emellan twå qwinnor, 1 Kon. 3: 16, 24. Om hans befallningsmän, härlighet, regemente och wisdom, 2 Chrön. 9: 3, [et]c. Han gör förbund med Hiram, 1 Kon. 5: 12. Om Salomos tempel; se Tempel. Salomo gifwer konung Hiram 20 städer, 1 Kon. 9: 11. Drottningen af rika Arabien kommer till honom, 1 Kon. 10: 11. 2 Chrön. 9: 1. Matth. 12: 42. Luc. 11: 31. Hon skänkte honom 120 centner guld, 2 Chr. 9: 9. Salomos årliga drätsel war 666 centner guld; men silfwer war icke till att räkna, ty i Jerusalem war i Salomos tid så mycket silfwer som stenar, 1 Kon. 10: 4, 27. Salomo lät göra 200 spetsar och 300 sköldar af guld, 2 Chrön. 9: 15, 16. Gjorde de Cananeer skattskyldiga, 2 Chrön. 8: 7. Sände skepp till Ophir efter guld, 2 Chrön. 8: 18. Blef andra resan smord till konung, 1 Chrön. 29: 22. Älskar utländska qwinnor, och bygger tempel för Chemos och Molech, 1 Kon. 11: 7, 8. Gud uppwäcker honom en fiende, och låter förkunna att hans rike skall warda deladt, 1 Kon. 11: 14, 30. Salomo blifwer död, 1 Kon. 11: 43. Hans son Rehabeam blifwer konung efter honom, cap. 12: 1; cap. 14: 21. Salomos ordspråk woro 3,000, och wisorna 1,005, 1 Kon. 4: 32.

Salu, Simri fader, som Pinehas drap, 4 Mos. 25: 14.

Samai, Onams son, 1 Chrön. 2: 28. Rechems son, v. 44. Se Sammai.

Samaria, hafwer sitt namn af Semer, som Amri köpte Samarie berg utaf för twå centner silfwer, och byggde staden deruppå, 1 Kon. 16: 24. I Samarien hade konungarna i Israel sitt säte, och blefwo der begrafne, v. 28, 29. Achab byggde Baal ett altare i Samarien, v. 32. Dyr tid derstädes, cap. 18: 2. Blef belägrad af de Syrer första gången, cap. 20: 1. Åter belägrad af de Syrer, och huru mycket grufligt der skedde, 2 Kon. 6: 24, [et]c. Blef i tre år belägrad af de Assyrier och öfwerwunnen, och Israel bortförd, cap. 17: 5, 23, 24. Emot Samarien propheteras, Es. 7: 18–20; cap. 9: 9; cap. 10: 9, 11; cap. 36: 19. 2 Kon. 18: 34. Hes. 23: 4, 5. Os. 8: 2, 3; cap. 13. Amos 3: 12. Micha 1: 5. De Samariter tjente Gud och sina afgudar, 2 Kon. 17: 28, 29. Konung Salmanassar drager upp emot Samarien, cap. 18: 9. Och winner det, v. 10. Asnappar bringar folk att bo i Samarien igen, Esra 4: 10. De hindra Jerusalems byggnad, v. 11, [et]c. Neh. 4: 2. Samarie synder, Hes. 16: 46, 51; cap. 23: 4. Os. 7: 1. Dess straff, v. 13; cap. 10: 5, 7; cap. 14: 1. Amos 4: 1; cap. 6: 1; cap. 8: 14. Samarien wille icke anamma Guds ord, Luc. 9: 53. Christus förbjuder sina lärjungar att gå till de Samariters städer. Matth. 10: 5. De anammade Guds ord, Ap.G. 8: 5, 12, 14. En Samaritisk qwinna talar med Christus wid Jacobs brunn, Joh. 4: 7, 9. De i staden bedja honom blifwa qwar, v. 39, 40. Samaritanens tacksamhet, Luc. 17: 16. Christus kallas en Samarit, Joh. 8: 48. En Samarit förbarmar sig öfwer den som föll i röfwarehänder, Luc. 10: 38.

Samed, förstörare; Elpaals son af Benjamin, som byggde Ono och Lod, 1 Chrön. 8: 12.

Samer, Somer, Maheli son, af Levi slägte, 1 Chrön. 6: 46. Se Somer.

Samgar, Anaths son, en domare i Israel, slår de Philisteer med en herdestaf, Dom. 3: 1; cap. 5: 6.

SamgarNebo, Jer. 39: 3.

Samhuth. en Jisrahit, Davids befallningsman, 1 Chrön. 27: 8.

Samir, en stad i Juda, Jos. 15: 48, på Ephraims berg, hwarest domaren Thola bodde, Dom. 10: 1. Äfwen Michas son af Levi, 1 Chrön. 24: 24.

Samla, konung i Edom, 1 Mos. 36: 36. 1 Chrön. 1: 47.

Samlas, en af Nethinim, efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 46.

Samma, Davids broder, Isai son, 1 Sam. 16: 9; cap. 17: 13. Hwilken i 1 Chrön. 2: 13 kallas Simea. Raguels son, Esau sons, 1 Mos. 36: 17. 1 Chrön. 1: 37. Ages son, Davids hjelte, 2 Sam. 23: 11, 25, 33. Jophas son af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 37.

Sammai, Esra son af Juda, 1 Chrön. 4: 17.

Sammoth, en Harorit, 1 Chrön. 11: 27.

Sammua, Zaccurs son, ett spejare för Rubens slägte, 4 Mos. 13: 5. En af Davids söner, 2 Sam. 5: 14. 1 Chrön. 14: 4. Galals son. Neh. 11: 17.

Samos, en ö nära Ephesus. Pauli resa till Samos, Ap.G. 20: 15.

Samothracien, en ö i Egeiska hafwet, Ap.G. 16: 11.

Samserai, Jerobams son af Benjamin, 1 Chrön. 8: 26.

Samsummim, Resar af de Ammoniter, 5 Mos. 2: 20.

Samuel förklaras, 1 Sam. 1: 20, jag hafwer bedit honom af Herranom; Elkana och Hannas son, blifwer af Gud begärd och född, 1 Sam. 1: 19, 20. Blifwer förd till Herran i Silo, v. 24. Tjenar Herran under Eli, uti en linne lifkjortel, cap. 2: 18, 19. Han wäxte till, v. 26. Blef kallad af Herran, cap. 3: 4, 10. Hans samtal med Eli, v. 16, 17, 19. War en trogen prophet, v. 20, 21. Begynte predika, cap. 7: 3. Församlade folket i Mizpa och bad för dem, v. 5, 9. Satte sina söner till domare i Israel, cap. 8: 1. Det faller Samuel emot, att Israel begärer konung, v. 6. Han smörjer Saul till konung, cap. 10: 1. Bewisar sig warit ostrafflig i sitt embete, cap. 12: 3. Straffar Saul för olydnad, cap. 13: 13; cap. 15: 1, 13, 1 Sam. 15: 26. Han högg Agag, de Amalekiters konung, i stycken inför Herranom, v. 33. Han smorde David till konung, cap. 16: 13. Blifwer död, cap. 25: 1.

Saneballat, en ståthållare i Samarien, förhindrar templets byggning, Neh. 2: 10; cap. 4: 7; cap. 6: 1, 14.

Sanherib, skarpt, skadligt swärd; konung i Assyrien, Salmanassers son; drager upp emot Juda städer, och winner dem, 2 Kon. 18: 13; 2 Chrön. 32: 1. Hans sändebud till konung Hiskia, 2 Kon. 19: 10. Warder af Herrans engel slagen, v. 35. Han flyr till Ninive, v. 36. Försmädar Gud, Es. 36: 4. Blifwer slagen af sina söner, 2 Kon. 19: 37. Es. 37: 38. Efter som propheteradt war, Es. 10: 33; cap. 31: 8; cap. 33: 1.

Sanoah, en stad i Juda, Jos. 15: 34, 56. Neh. 3: 13; cap. 11: 30. 1 Chrön. 4: 18.

Sansanna, en stad i Juda, Jos. 15: 31.

Saph, en af Rapha och Gads slägte, 2 Sam. 21: 18. Kallas Sippai, 1 Chrön. 21: 4.

Sapham, en förnäm man af Gads slägte 1 Chrön. 5: 12.

Saphan, Azalias son, 2 Kon. 22: 3. 2 Chrön. 34: 8. Ahikams fader, Jer. 26: 24. Elasa fader, Jer. 29: 3. Gemaria fader, Jer. 36: 10–12.

Saphat, Hori son, 4 Mos. 13: 6. Propheten Elisas fader, 1 Kon. 19: 16. Semajas son, 1 Chrön. 3: 22. En af Gads barn, 1 Chrön. 5: 12. Adlai son, Davids öfwerstes, 1 Chrön. 27: 29.

Sapher, ett berg i öknen; Israels barn läger, 4 Mos. 33: 23.

Saphira, Ananie hustru, ljuger för den Heliga Anda, och blifwer död, Ap.G. 5: 1, 10.

Sara, Sarai, förstinna, Abrahams hustru, 1 Mos. 11: 29. 1 Pet. 3: 6. Blef kallad Sara, 1 Mos. 17: 15. War ofruktsam, 1 Mos. 11: 30. Reste med Abraham i Canaans land, cap. 12: 5. Säger sig wara hans syster efter Abrahams råd, v. 11. Pharao blifwer plågad för hennes skull, v. 17, [et]c. Han släpper henne, v. 19, 20. Hon blef hemtad till konung Abimelech i Gerar, cap. 20: 2. Får löfte om Isaac, cap. 17: 16. Aflar och föder Isaac, cap. 21: 2. Utdrifwer Hagar, v. 10. Blifwer död, cap. 32: 2. Om hennes tro, Ebr. 11: 11. lydnad emot sin man, 1 Pet. 3: 6.

Saraph, en man ifrån Coseba i Moab, 1 Chrön. 4: 22.

Sarar, Ahiams, den Hararitens fader. 2 Sam. 23: 33. Som 1 Chrön. 11: 35 kallas Sachar.

Sarder, Sardius, en ädelsten, 2 Mos. 28: 17; cap. 39: 10. Hes. 28: 13.

Sardes, en stad i Lydien wid floden Pactolus, Uppb. 1: 11; cap. 3: 1, 4.

Sared, en flod, 4 Mos. 21: 12. 5 Mos. 2: 13, 14.

Sarega, Neh. 11: 29. Se Zorga.

Sarephta, se Zarpath.

Saris, Machirs son, 1 Chrön. 7: 16.

SarEzer, en Assyrisk förste, konung Sanheribs son, som mördade sin fader. 2 Kon. 19: 37. Es. 37: 38. Försten Nergals tillnamn, Jer. 39: 3. En Jude i Babel, Zach. 7: 2.

Sardonix, en ädelsten, Uppb. 21: 20.

Sargon, en konung i Assyrien, Es. 20: 1.

Sarid, en stad i Sebulon, Jos. 19: 10, 12.

Saron, en fruktbar slätt i Palestina wid Medelhafwet, 1 Chrön. 5: 16; cap. 27: 29. Högaw. 2: 1. Es. 33: 9; cap. 35: 2; cap. 65: 10.

Sarona, Ap.G. 9: 35.

Sarsechim, NebucadNezars kamererare, Jer. 39: 3.

Saruch, en af Christi förfäder, Luc. 3: 35.

Saruhen, en stad i Simeon, Jos. 19: 6.

Sasa, en af Jonathans barn, 1 Chrön. 2: 33.

Sasai, en af Bani barn, Esra 10: 40.

Sasak, en af Beria barn, 1 Chrön. 8: 14.

Satan, motståndare; 2 Sam. 19: 22. 1 Chrön. 21: 1. Zach. 3: 1. Denna werldens gud, 2 Cor. 4: 4. Honom warder tillåtet att plåga Job, cap. 1: 12. Han gifwer David in att räkna folket, 1 Chrön. 21: 1. Hans motstånd, Zach. 3: 1. Hafwer begärt att sålla apostlarna såsom hwete, Luc. 22: 31. Faller ned af himlen, Luc. 10: 18. Satans band, Luc. 13: 16. Han for in i Judas, cap. 22: 3. Joh. 13: 27. Uppfyllde Ananie hjerta, Ap.G. 5: 3. Hans makt, cap. 26: 18. Han förställer sig i en ljusets engel, 2 Cor. 11: 14. Kindpustar Paulus, 2 Cor. 12: 7. Förhindrar honom att komma till Thessalonica, 1 Thess. 2: 18. Hans werkande genom antichrist, 2 Thess. 2: 9. Och andra ogudaktiga, Uppb. 2: 9. Satans säte, v. 13. Djuphet, v. 24. Satan blifwer lös efter 1,000 år, Uppb. 20: 3. Den som besmittade sig med sin stjufmoder, blef antwardad satan, 1 Cor. 5: 5. Sammalunda Philetus och Hymeneus, 1 Tim. 1: 20. Christus kallar Petrus satan, Matth. 16: 23. Marc. 8: 33.

Sattu, hans barn kommo till Jerusalem med Serubbabel, Esra 2: 8; cap. 10: 27. Neh. 7: 13; cap. 10: 14.

Saul, begärd; Kis son af Benjamin, 1 Chr. 8: 33. En lång man, som waktade sin faders åsnor, 1 Sam. 9: 3. Han söker sin faders åsninnor, v. 4. Kommer till Samuel, v. 17—19. Samuel förkunnar honom att han skall blifwa konung öfwer Israel, v. 20—22. Han smörjes till konung af Samuel, 1 Sam. 10: 1; cap. 11: 14. Ap.G. 13: 21. Efter som befaldt war, 1 Sam. 9: 15, 16. Lotten faller på Saul, cap. 10: 21. Han slog de Ammoniter, cap. 11: 11. Han utwäljer 3,000 män af Israel, cap. 13: 1, 2. Han offrade bränneoffer emot Guds befallning, v. 9. Blifwer sagd ifrån sitt rike, v. 14. Slår de Philisteer, cap. 14: 31. Och hade lycka, så länge han fruktade Gud, v. 47. Får befallning att slå de Amalekiter, cap. 15: 3. olydig, v. 9. Blef förskjuten af Herran, v. 28. En ond ande plågar honom, 1 Sam. 16: 14; cap. 18: 10; cap. 19: 9. Strider mot de Philisteer, sedan Goliath war slagen, cap. 17: 52, [et]c. Han älskar David i förstone, cap. 16: 21, [et]c. Men sedan förföljer han honom, cap. 18: 11; cap. 19: 9; cap. 23: 7. Gifwer sin dotter Michal David till hustru, 1 Sam. 18: 27. Han propheterar. cap. 19: 24. Låter ihjälslå 85 Herrans prester, cap. 22: 18. Söker råd hos en spåqwinnan, cap. 28: 7. Blifwer af de Philisteer öfwerwunnen och faller på sitt eget swärd, cap. 31: 1, 2, 4, 5. De Philisteer hugga hufwudet af honom och hans söner, och hänga kropparna upp, v. 9, 10. Men de i Jabes begrofwo dem, v. 13. Twå hans söner och fem hans döttrar blefwo hängda, 2 Sam. 21: 8. Om hans död, 1 Chrön. 10: 13, 14. Davids psalmer emot Sauls förföljelse, Ps. 18; 54; 57.

Saul, en konung I Edom, 1 Mos. 36: 38. 1 Chrön. 1: 48. Simeons son, som en Cananeisk qwinna honom födde, 1 Mos. 46: 10. 1 Chrön. 4: 24. 2 Mos. 6: 15. Hwaraf de Sauliter kommo, 4 Mos. 26: 13. Usias son af Levi slägte, 1 Chrön. 6: 24.

Saulus, se Paulus.

Sausa, en skrifware i konung Davids hof, 1 Chrön. 18: 16.

Scewa, öfwersteprest, Ap.G. 19: 14, hwars söner woro beswärjare, v. 13.

Scheba, Raemas son, 1 Mos. 10: 7.

Schibboleth, d. ä. ax; Ephraim kunde detta ordet intet utsäga, Dom. 12: 6.

Scyth, Scyther, folk i Asien, Col. 3: 11.

Scorpion, 5 Mos. 8: 15. 1 Kon. 12: 11. Hes. 2: 6. Luc. 10: 19; cap. 11: 12.

Seal, en af Bani barn, Esra 10: 29.

Sealthiel, jag har begärt honom af Gud; Jechonie son, 1 Chrön. 3: 17. Kallas Salathiel, Matth. 1: 12. Luc. 3: 27.

Searia, Azels son af Benjamin, 1 Chrön. 9: 44.

SearJasub, de qwarlemnade komma tillbaka; propheten Esaie son, Es. 7: 3.

Seba, Chus son, 1 Mos. 10: 7. 1 Chrön. 1: 8. Jaketans son, 1 Mos. 10: 28. 1 Chrön. 1: 22. Jaksans son, 1 Mos. 25: 3. 1 Chrön. 1: 32. En man af Gads slägte, 1 Chrön. 5: 13.

Seba, Bichri son, en upprorisk man, blef halshuggen af dem i Abel, och hans hufwud utkastadt till Joab, 2 Sam. 20: 1, 2, 6, 7, 13, 21, 22, 22.

Seba, en stad i Rika Arabien, och i Ethiopien, Ps. 72: 10. Es. 43: 3; cap. 45: 14. Hes. 27: 23.

Sebadja, Berias son af Benjamin, 1 Chrön. 8: 15. Elpaals son, 1 Chrön. 8: 17. En Levit i Josaphats tid, 2 Chrön. 27: 8. Michaels son, Esra 8: 8. Asahels son, 1 Chrön. 27: 7. En Davids wän, cap. 12: 7.

Sebah, en Midianitisk konung, Dom. 8: 5. Ps. 83: 12. Blef af Gideon dräpt, Dom. 8: 12, 21.

Sebam, Ammoriters stad, som Rubens barn utwalde, 4 Mos. 32: 3.

Sebanja, en Levit efter Babyloniska fängelset, Neh. 9: 4. En prest i Jerusalem, cap. 10: 4.

Sebat, en månad, som motswarar Januari, Zach. 1: 7.

Seber, Calebs son, 1 Chrön. 2: 48.

Sebina, Nebos son, skiljer sig wid sin hedniska hustru, Esra 10: 43.

Sebna, konung Hiskie skrifware, 2 Kon. 18: 18, 26; cap. 19: 2. Es. 36: 3, 22; cap. 37: 2.

Sebuda, Jojakims moder, 2 Kon. 23: 36.

Sebul, Abimelechs befallningshafwande, Dom. 9: 28. En öfwerste och myndig man i Sichem, v. 30. Som förjagade Gaal, v. 41.

Sebulon, 1 Mos. 30: 20, ”Nu warder åter min man boendes när mig.” Luther uttyder, närboning; Jacobs son af Lea; hans barn, som med Jacob gingo till Egypten, 1 Mos. 46: 14. Hans wälsignelse genom Jacob, cap. 49: 13. Genom Mose, 5 Mos. 33: 18. Hans efterkommande, 4 Mos. 1: 30; cap. 26: 26. Deras arfwedel, Jos. 19: 10, 16. Af Sebulon äro regerare wordne igenom skrifpennan, Dom. 5: 14. Om Sebulons slägte talas, Dom. 4: 6; cap. 6: 35; cap. 12: 12. Ps. 68: 28. Hes. 45: 26.

Sechacha, en stad i Juda, Jos. 15: 61.

Sechem, en stad i Ephraim, 1 Chrön. 7: 28. Jos. 17: 7; cap. 21: 21. En man af Manasse slägte, Jos. 17: 2.

Secundus, en gudfruktig man i Thessalonica, Ap.G. 20: 4.

Sedeur, Elizurs fader af Rubens slägte, 4 Mos. 2: 10; cap. 7: 30, 35; cap. 10: 18.

Seeb, en Midianitisk förste. Seeb och Oreb blifwa ihjälslagne, Dom. 7: 25. Ps. 83: 12.

Seera, Ephraims dotter, 1 Chrön. 7: 24. Som byggde öfra och nedra BethHoron och UsenSeera, v. 24.

Segub, Hezrons son, som Machirs dotter födde honom, 1 Chrön. 2: 21. Hiels yngste son, som blef död, när hans fader satte portarna i Jericho, 1 Kon. 16: 34.

Seharia, Jerohams son af Benjamin, 1 Chrön. 8: 26.

Seja, Davids skrifware, 2 Sam. 20: 25. Kallas, 2 Sam. 8: 17, Seraja.

Seir, luden; Horeerne bodde på Seirs berg, 1 Mos. 14: 6. Och Esau i Seirs land, 1 Mos. 32: 3; cap. 33: 14, 16; cap. 36: 8. De Horeer som der bodde warda uppräknade, v. 29, 30. Om Seir talas, 4 Mos. 24: 18. 5 Mos. 1: 44; cap. 2: 1, 4, 5, 12; cap. 33: 2. Jos. 15: 10; cap. 24: 4. Dom. 5: 4. 2 Chrön. 20: 22; cap. 25: 11, 14. Es. 21: 11. Hes. 25: 8; cap. 35: 7.

Seirath, en stad på Ephraims berg, Dom. 3: 26.

Sela, Judas son, 1 Mos. 38: 5, 11, 14. Af hwilken de Selaiter komma, 4 Mos. 26: 20.

Sela, de Edomiters stad, 2 Kon. 14: 7.

Selah, ett watten, Neh. 3: 15.

SelahMahelsoth, ett berg i öknen, 1 Sam. 23: 28, der namnet förklaras.

Seled, Nadabs förstfödde son, dog barnlös, 1 Chrön. 2: 30.

Selemia, Herrans frid, Chusi son, Jer. 36: 14. Abdeels son, Jer. 36: 26. Jirija fader, Jer. 37: 13. Hanania fader, Neh. 3: 30. En prest, satt öfwer skatterna i templet, cap. 13: 13. Andre bland Bani söner, Esra 10: 39, 41.

Seles, Helems son af Asser, 1 Chrön. 7: 35.

Selomi, min frid; Ahihuds fader, 4 Mos. 34: 27.

Selomith, Dibri dotter af Dans slägte, 3 Mos. 24: 11. Serubbabels dotter, 1 Chrön. 3: 19. Simei son af Levi, cap. 23: 9. Jizears son, v. 18. Sichri son, skattmästare i Herrans tempel, 1 Chrön. 26: 26. Rehabeams son, 2 Chrön. 11: 20. En som kom med Esra ifrån Babel, Esra 8: 10.

Seleucia, stad i Syrien, Ap.G. 13: 4.

Selumiel, Gud min frid; Zuri Sadai son, en höfwitsman för Simeons slägte, 4 Mos. 1: 6; cap. 2: 12; cap. 7: 36; cap. 10: 19.

Sem, namn; Noahs son, 1 Mos. 5: 32; cap. 6: 10. 1 Chrön. 1: 24. Ibland Christi förfäder, Luc. 3: 36. Går in i arken med Noah, 1 Mos. 7: 13. Och går der ut, cap. 9: 18. Han och Japhet betäcka sin faders blygd, och blifwa wälsignade, v. 23, 27. Sems efterkommande, cap. 10: 31.

Sema, Sama, Hebrons son, 1 Chrön. 2: 43. Joels son, cap. 5: 8. En i Ajalon, cap. 8: 13. Hothams son, Davids hjeltes, cap. 11: 44.

Raams fader, 1 Chrön. 2: 44. En stad i Juda, Jos. 15: 26.

Semaa, en Gibeathit af Benjamin, 1 Chrön. 12: 3.

Semaja, hör Herran; en prophet, sändes till Rehabeam, med förbud att han icke skulle strida emot Israel, 1 Kon. 12: 22. 2 Chrön. 11: 2. Han förmanar Rehabeam till bättring, cap. 12: 5. Hafwer skrifwit hans bedrifter, v. 15. Semaja af Kirjath Jearim, fader till propheten Uria, som dräptes af konung Jojakim, Jer. 26: 20, 21. En falsk prophet af Nehelam, blifwer straffad, Jer. 29: 24, 31, 32. En annan falsk prophet, Delajas son, Neh. 6: 10. Sechanie son, 1 Chrön. 3: 22. En Levit af Marari barn, 1 Chrön. 9: 14. Galals son, v. 16. En Levit, Nethaneels son, cap. 24: 6. ObedEdoms son, cap. 26: 4. En Levit i Josaphats tid, 2 Chrön. 17: 8. En Levit af Jeduthuns barn, under Hiskia, 2 Chrön. 29: 14. Sechanie son, Neh. 3: 29. Twå prester efter det Babyloniska fängelset, Esra 10: 21, 31. Neh. 10: 8. Adonikams son, Esra 8: 13. Delaja fader, Jer. 36: 12. En öfwerste i Davids tid, 1 Chrön. 15: 8.

Semari, se Zemari.

Semaria, Herren bewarar; en af Sauls slägte, 1 Chrön. 12: 5. Rehabeams son, 2 Chrön. 11: 19.

Semeber, konungen af Zeboim, som KedorLaomer slog, 1 Mos. 14: 2.

Semei, Josephs son i Christi slägtregister, Luc. 3: 26.

Semida, Gileads son, 1 Chrön. 7: 19. Jos. 17: 2. Af hwilken de Semiter komma, 4 Mos. 26: 32.

Semira, Bechers son af Benjamins slägte, 1 Chrön. 7: 8.

Semiramoth, en harpolekare i Davids tid, 1 Chrön. 15: 18, 20; cap. 16: 5. 2 Chrön. 17: 8.

Sen, en ort wid Mizpa i Benjamin, 1 Sam. 7: 12.

Senaa barn, Esra 2: 35. Neh. 7: 38. Byggde fiskareporten i Jerusalem, Neh. 3: 3.

Sene, törne; en hög klint, wid wägen, der Jonathan sökte att gå öfwer i de Philisteers läger, 1 Sam. 14: 4.

Seneazar, konung Jechonias son, 1 Chrön. 3: 18.

Senir, lykta; de Ammoriter kallade Hermons berg Senir, 5 Mos. 3: 9. 1 Chrön. 5: 23. Hes. 27: 5. Högw. 4: 8.

Seorim, korn, en prest af Aarons slägte, 1 Chrön. 24: 8.

Sepham, en stad wid Juda gräns, 4 Mos. 34: 10.

Sephar, tal, berg i Sems land, 1 Mos. 10: 30.

Sepharad, en stad der de fördrifne af Jerusalem bodde, Obad. v. 20.

Sepharvaim, en stad i Assyrien, 2 Kon. 17: 24; cap. 18: 34; cap. 19: 13. Es. 36: 19; cap. 37: 13.

Sephatja, Herren dömer; Reguels son af Benjamin, 1 Chrön. 9: 8. Maachas son, en öfwerste i Simeons slägte, cap. 27: 16. Josaphats son, Jorams broder, 2 Chrön. 21: 2. En efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 57. Twänne andra, cap. 8: 8. Neh. 7: 9; cap. 11: 4. En Hariphit af Benjamin, 1 Chrön. 12: 5. Matthans son, som anklagade Jeremia, Jer. 38: 1: En af Davids söner, 2 Sam. 3: 4. 1 Chrön. 3: 3.

Sephi eller Sepho, Sobals son i Seirs land, 1 Mos. 36: 23. 1 Chrön. 1: 40.

Sephuphan, Belas son, 1 Chrön. 8: 5.

Serah, Reguels son af Esau, en förste i Edom, 1 Mos. 36: 13, 17. En man af Bozra, Jobals son, Edomitiska konungens fader, v. 33. 1 Chrön. 1: 44. Juda son af Thamar, 1 Mos. 38: 30; cap. 46: 12. 1 Chrön. 2: 4, 6; cap. 9: 6. Neh. 11: 24. Af honom de Serahiter, 4 Mos. 26: 20. Jos. 7: 17. Hwilken kallas Zara, Matth. 1: 3. En Simeons son, 1 Chrön. 4: 21. Af hwilken de Serahiter komma, 4 Mos. 26: 13. En Levit, Iddos son, 1 Chrön. 6: 21. Serah, en Ethiop, drog ut emot Juda, 2 Chrön. 14: 9. Serah, Assers dotter, reste till Egypten med Jacob, 1 Mos. 46: 17. 4 Mos. 26: 46. 1 Chrön. 7: 30.

Serahia, Usi son, Morajoths fader, 1 Chrön. 6: 6.

Seraja, Davids skrifware, 2 Sam. 8: 17. Asaria son, af Simeons slägte, 1 Chrön. 6: 14. Joabs fader, cap. 4: 14. Asriels son, som befalldes att gripa Jeremia, Jer. 36: 26. Thanhumeths son, en Nethophatit, Jer. 40: 8. Nerias son, en fridsam man i konung Zedekie hof, Jer. 51: 59. Asarie son, öfwersteprest, som NebudcadsNezar lät dräpa i Riblath, 2 Kon. 25: 18, 23. Jer. 52: 24. En Israelit, Esra 2: 2. En af Leviterna, som drog till Babel, Neh. 12: 1. Esra fader, Esra 7: 1. Kenos son af Caleb, 1 Chrön. 4: 13. Asriels son, Jer. 36: 26.

Seraphim, eldslåge; englars namn, Es. 6: 2, 6.

Serebia, en Levit af Maheli barn, Esra 8: 18. Neh. 8: 7; cap. 9: 4; cap. 10: 12; cap. 12: 24.

Sered, Sebulons son, kom med Jacob in i Egypten, 1 Mos. 46: 14. Af honom äro de Serediter, 4 Mos. 26: 26.

Sergius, en landshöfding i Cypern, begär af Paulus att höra Guds ord, Ap.G. 13: 7, 12.

Serubbabel, Zorobabel, Sealthiels son, Neh. 12: 1. Hagg. 1: 1. Matth. 1: 12. Luc. 3: 27. Förnyar Herrans tempel, Esra 3: 2. Efter prophetian, cap. 5: 2. Zach. 4: 6. Födde Abiud, Matth. 1: 13.

Serug, Regu son, 1 Mos. 11: 20. 1 Chrön. 1: 26. Kallas Saruch, Luc. 3: 35.

Sesach, så kallar Jeremia en konung, Jer. 25: 26; cap. 51: 41.

Sesai, en af Enaks barn, 4 Mos. 13: 23. Blifwer af Caleb bortdrifwen, Jos. 15: 14. Dom. 1: 10.

Sesan, Jisei son, 1 Chrön. 2: 31.

Sesbazar, landshöfding öfwer fångarna i Babel, Esra 1: 8; cap. 5: 14.

Seth, ersättning, 1 Mos. 4: 25; Adams son, 1 Mos. 4: 26; cap. 5: 3. 4 Mos. 24: 17. 1 Chrön. 1: 1. Luc. 3: 38.

Sethan, Bilhans son af Benjamin, 1 Chrön. 7: 10.

Sethar, Ahasveri kamererare, Esth. 1: 10, 14.

SetharBosnai, en öfwerste i Samarien, som hindrade templets byggnad, Esra 5: 3; cap. 6: 13.

Sethur, Michaels son, som bespejade Canaans land, 4 Mos. 13: 14.

Seva, Machbena fader, 1 Chrön. 2: 49.

Sevene, en stad i Egypten, Hes. 29: 10; cap. 30: 16.

Sia, en af Gads slägte, 1 Chrön. 5: 13. En af Nethinim, Neh. 7: 47. Kallas Siaha, Esra 2: 44.

Siaha, se Sia.

Sibbechai, en Husathiter, Davids hjelte som slog resen Saph, 2 Sam. 21: 18. Som slog Sippai, 1 Chrön. 20: 4.

Sibma, en stad i Moab, som tillföll Rubens barn, 4 Mos. 32: 38. Jos. 13: 19. Es. 16: 8. Jer. 48: 32.

Sibboleth, ett läspande uttal af Schibbolreth.

Sibraim, en stad wid Damasci gränser, Hes. 47: 16.

Sichar, så kallas Sichem, Joh. 4: 5.

Sichem, skuldra, Hemors son, kränker Dina 1 Mos. 34: 2. Blef dräpt, cap. 26.

Sichem, en stad som blef förstörd, Dom. 9: 45. Jacob kom till Sichem, 1 Mos. 12: 6; cap. 35: 4; cap. 37: 12—14. Josua församlar folket i Sichem, Jos. 24: 1, 25. Joseph blir i Sichem begrafwen, v. 32. Abimelechs hemwist, Dom. 9: 1. Rehabeam kommer till Sichem, 1 Kon. 12: 1. Jerobeam bygger Sichem upp igen, v. 25. Om Sichem talas, Dom. 21: 19. Ps. 60: 8. Kallas Sichar, Joh. 4: 5.

Sichemiter, 4 Mos. 26: 31.

Sichri, en af Jizears söner, 2 Mos. 6: 21. Simi son af Benjamin, 1 Chrön. 8: 19. En af Sasaks barn, v. 23. Elisaphats fader, 2 Chrön. 23: 1. Sångaren Assaphs son, 1 Chrön. 9: 15. Eliesers fader af Ruben, 1 Chrön. 27: 16. Amasia fader. 2 Chrön. 17: 16. En man af Ephraims slägte, som dräpte Maaseja, Achabs son, 2 Chrön. 28: 7. En Benjamit efter det Babyloniska fängelset, Neh. 11: 9.

Sichron, dryckenskap; en stad i Juda gränser Jos. 15: 11.

Siddim, en dal wid Sodom, der konungarna i Sodom och Gomorra blefwo slagne af KedorLaomer, 1 Mos. 14: 3.

Sidon; se Zidon.

Sif, en månad. Se tabellen öfwer månader.

Sihon, de Ammoniters konung, wille intet tillåta Israels barn att draga igenom sitt land, 4 Mos. 21: 23. 5 Mos. 2: 30. Dom. 11: 19. Blef slagen med swärd, 4 Mos. 21: 24. Rubens och Gads barn fingo Sihons rike, cap. 32: 35. 5 Mos. 2: 24. Jos. 13: 21. Neh. 9: 22. Ps. 135: 11.

Sihor, Sichor, swart, en flod i Egypten. Jos. 13: 3; cap. 19: 26. 1 Chrön. 14: 5. Es. 23: 3. Jer. 2: 18.

SichorLibnath, en stad i Asser, Jos. 19: 26.

Sikel, ett mynt hos de Ebreer, 3 Mos. 27: 3. 4 Mos. 3: 47. Hes. 45: 12. Se tabellen öfwer mynt [et]c.

Silas, en Christi lärjunge, blef med Paulus sänd till Antiochien, Ap.G. 15: 22, 27. Han wille blifwa der. v. 34. Reser sedan med Paulus, v. 40. Warder stupad med ris, cap. 16: 9, 22. Och satt i fängelse, v. 23. Prisar med Paulus Gud, v. 25. Reser med Paulus till Berea, cap. 17: 10. Blifwer qwar med Timotheus i Berea, v. 14, 15. Kommer ifrån Macedonien, cap. 18: 5.

Silem, Sillem, Naphthali son, som med Jacob for in i Egypten, 1 Mos. 46: 24. Af hwem de Sillemiter komma, 4 Mos. 26: 49.

Silhi, Asuha fader, konung Josaphats moders, 1 Kon. 22: 42. 2 Chrön. 20: 31.

Silhim, en stad i Juda, Jos. 15: 32.

Silla, korg; Joas blef slagen af sina tjenare i Millo, der man går till Silla, 2 Kon. 12: 20.

Silo, en ort, Guds ark war i Silo, Jos. 18: 1. Dom. 18: 31. 1 Sam. 1: 3. Lotten blef i Silo utdelad för Herrans ark, Jos. 19: 51. Årlig fest i Silo, Dom. 21: 19. I Silo blef hållen en riksdag af hela Israel för de Rubeniters skull, Jos. 22: 12. Guds ark blef tagen ifrån Silo, 1 Sam. 4: 4. Jer. 7: 12; cap. 26: 6. ElKana offrade, 1 Sam. 1: 3. Och bad i Silo, v. 9. Hafwer Samuel till Silo, v. 24. Gud låter sig der se, cap. 3: 21. Gud uppenbarar sig icke mer i Silo, 1 Sam. 3: 1. Silo döttrar blifwa med wåld tagna af de öfwerblifna Benjamiter att blifwa deras hustrur, Dom. 21: 21, 23. Ahia war prest i Silo, 1 Sam. 14: 3. Ahia, en prophet i Silo, 1 Kon. 11: 29. Herrans straff öfwer Silo, Ps. 78: 60. Jer. 7: 12, 14.

Siloa, Siloam, en bäck wid Jerusalem, som rinner från Zions berg, Es. 8: 6. Luc. 13: 4. Se Joh. 9: 7.

Siloni, fridsam; Asaja fader, 1 Chrön. 9: 5. Äfwen Zacharie fader, Neh. 11: 5.

Silpa, Leas tjensteqwinna, som gafs Jacob till hustru, 1 Mos. 29: 24; cap. 30: 9. Hennes barn, v. 10, 12; cap. 35: 26; cap. 46: 18.

Silsa, Zophas son af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 37.

Silvanus, en predikant med Paulus och Timotheus, 2 Cor. 1: 19. 1 Thess. 1: 1. 2 Thess. 1: 1. 1 Pet. 5: 12. Kallas eljest Silas.

Sima, Simma, Jahats son, 1 Chrön. 6: 20. Hans son war Ethan, v. 42.

Simea, hörsam; Davids broder, 2 Sam. 13: 3. 1 Chrön. 20: 7. Kallas Samma, 1 Sam. 16: 9. En af Davids söner, 1 Chrön. 3: 5. En Levit, Michaels son, 1 Chrön. 6: 39. Miklots son af Benjamin, 1 Chrön. 8: 32.

Simeath. en Ammonitisk qwinna, Josachars eller Sabads moder, 2 Kon. 12: 21. 2 Chrön. 24: 26. Simathiter, 1 Chrön. 2: 28.

Simei, Gersons son af Levi slägte, 2 Mos. 6: 17. De Simeiter, 4 Mos. 3: 2. 1 Chrön. 6: 17, 29; cap. 23: 7, 9. Saccurs son, som hade 16 söner och 6 döttrar, 1 Chrön. 4: 26. Phedaja son, 1 Chrön. 3: 19. Gogs son af Rubens slägte, 1 Chrön. 5: 4. Kis son, Jemini sons, Esth. 2: 5. En af Davids wänner, 1 Kon. 1: 8. En Ramathit, 1 Chrön. 27: 27, som war öfwer Davids wingårdar. En af Hemans barn, 2 Chrön. 29: 14. Simei, Gera son, bannar konung David, 2 Sam. 16: 13. Finner nåd hos David, cap. 19: 23. Blifwer dräpt af Salomo, efter Davids befallning, 1 Kon. 2: 9, 36, 42, 46. Ela son, konung Salomos befallningsman i Benjamin, 1 Kon. 4: 18. En Levit i Hiskie tid, 2 Chrön. 31: 12. Andra Leviter efter det Babyloniska fängelset, Esra 10: 2, 3.

Simeon, namnet förklaras, 1 Mos. 29: 33. Jacobs son af Lea, med sin broder Levi, dräper de Sichemiter för deras systers skull, cap. 34: 25. Derföre blifwa de ock af sin fader straffade v. 30; cap. 49: 5—7. Simeon blef qwarhållen uti Egypten, cap. 42: 24. Simeons efterkommande, 4 Mos. 1: 22; cap. 26: 14. 1 Chrön. 4: 20. Hufwuden i Simeons slägte, 2 Mos. 6: 15. 4 Mos. 7: 36. Hans arfwedel, Jos. 19: 8, 9.

Simeon en rättfärdig och gudfruktig man i Jerusalem, tager Christum i sin famn, Luc. 2: 25, 27, 28.

Simi, Esra 10: 38. En annan, 1 Chrön. 8: 21.

Simon, aposteln Petrus; se Petrus.

Simon af Bethanien, anammar Christum till herberges, Matth. 26: 6. Marc. 14: 3. Joh. 12: 1.

Simon af Cyrene, bär korset efter Christum, Matth. 27: 32. Marc. 15: 21. Luc. 23: 26.

Simon, en trollkarl, blifwer satt i bann, Ap.G. 8: 9.

Simon, Jude Ischarioths fader Joh. 6: 71.

Simon Zelotes, Ap.G. 1: 13. Simon, en garfware i Joppe, Ap.G. 10: 6, 32. Simon eller Niger, cap. 13: 1.

Simran, Abrahams son af Ketura, 1 Mos. 25: 2.

Simrath, Simi son af Benjamin, 1 Chrön. 8: 21.

Simri, Salu son, blifwer jemte en Midianitisk qwinna ihjälstucken, 4 Mos. 25: 14. Simri, Israels konung, brände sig sjelf upp, 1 Kon. 16: 18. En Levit i konung Hiskie tid, 2 Chrön. 29: 13. Ett landskap, Jer. 25: 25. En af de förnämsta Leviter. 1 Chrön. 26: 20. Jediaels fader, 1 Chrön. 11: 45. Semaja son af Simeon, 1 Chrön. 4: 37.

Simrith, en Moabitiska, 2 Chrön. 24: 26.

Simsai, en skrifware, Esra 4: 8.

Simson, liten sol, Manoah son af Dans slägte, Dom. 13: 24. Efter som lofwadt war af engelen, v. 3. Tager sig hustru i Thimnath, cap. 14: 1, 2. Sönderrifwer ett lejon, v. 6. Hans gåta, v. 10, 14. Han slår 30 man i Askalon, v. 19. Hans hustru gifwes en annan, v. 20. Han hämnas och gör de Philisteer skada, cap. 15: 3. Simsons räfwar, v. 4. Slår 1000 män med en åsnakindbåge, v. 16. Släckte sin törst af wattnet utur oxeltanden, v. 19. Besofwer en sköka i Gasa, cap. 16: 1. Tager stadsporten, v. 3. Hans frilla Delila, v. 4. Han blifwer af henne lockad, att säga hwaruti hans starkhet bestod, v. 15, 19. Och blifwer så öfwerwunnen, v. 20. Fången och dräpen, v. 21, 30. Han blifwer begrafwen, v. 31. Hans tro. Ebr. 11: 32.

Sin, en öken emellan Elim och Sinai, der Israels barn hade sitt läger, 4 Mos. 33: 11. Der knorrade de, 2 Mos. 16: 1, 2; cap. 17: 2. Hes. 13: 15, 16. Se Zin.

Sina, Sinai, ett berg i Arabiska öknen i Midians land, 4 Mos. 33: 15. 2 Mos. 19: 1. Mose undfår på berget Guds lag, 2 Mos. cap. 20. Ap.G. 7: 30, 38. Israels barn warda räknade i Sinai öken, 4 Mos. 1: 19. De hålla Passah, cap. 9: 5. Om Sinai talas, 5 Mos. 33: 2. Ps. 68: 9, 18. Gal. 4: 25.

Sineab, en konung i Adama, 1 Mos. 14: 2.

Sinear, hwars innebyggare äro kringspridda i alla land; Babylonien, 1 Mos. 10: 10; cap. 11: 2; cap. 14: 1. Es. 11: 11. Dan. 1: 2. Zach. 5: 11.

Sini; törne; Canaans son af Ham, 1 Mos. 10: 17. Af hwilken Sinei komma, som bodde i Sinim, Es. 49: 12.

Sion, en stad i Isaschar, Jos. 19: 19. Ett berg i de Amoreers land, som ock kallas Hermon, 5 Mos. 4: 48; cap. 3: 9. Dom. 3: 3. 1 Chrön. 5: 23.

Siph, en stad i Juda, Jos. 15: 24. Blef bebyggd af konung Rehabeam, 2 Chrön. 11: 6, 8. En öken, 1 Sam. 23: 14, 15, 24; cap. 26: 1, 2. Ps. 54: 2. Mesa son, 1 Chrön. 2: 42. Jehaleleels son, cap. 4: 16.

Sipha, Jehaleleels son, af Juda slägte, 1 Chrön. 4: 16.

Siphei, Sisa fader af Simeons slägte, 1 Chrön. 4: 37.

Siphmot, en stad i Juda, 1 Sam. 30: 28. Siphra, en jordegumma i Egypten, 2 Mos. 1: 15.

Siphron; se Ziphron.

Siphthan, Kemuels fader, en förste öfwer Ephraim, 4 Mos. 34: 24.

Sippai, en rese, 1 Chrön. 20: 4.

Sirion, berget Hermon, 5 Mos. 3: 9. Ps. 29: 6.

Sisa, Rehabeams son, 2 Chrön. 11: 20. En man, hwars söner woro skrifware, 1 Kon. 4: 3.

Sisak, en konung i Egypten, plundrar templet och konungshuset, 1 Kon. 11: 40, [et]c.; cap. 14: 25. 2 Chrön. 12: 2.

Sisera, Jabins härhöfwitsman, Dom. 4: 2. Blifwer ihjälslagen v. 21, 22; cap. 5: 26. 1 Sam. 12: 9. Ps. 83: 10.

Sismai, Elasa son, 1 Chrön. 2: 40.

{{Ankare|Sithrai, en Saroniter, satt öfwer boskapen i Saron, 1 Chrön. 27: 29.

Sithri, Usiels son af Levi, 2 Mos. 6: 22.

Sitna, hat, en brunn i Gerar, 1 Mos. 26: 21.

Sittim, cederträn; en slätt, 4 Mos. 25: 1. Jos. 2: 1. Micha 6: 5. En dal, Joel 3: 18.

Sivan, en månad. Se tabellen öfwer månader.

Smaragd, en ädelsten, 2 Mos. 28: 17; cap. 39: 10. Uppb. 4: 3; cap. 21: 19.

Smyrna, myrrha, en stad i Jonien i Mindre Asien, Uppb. 1: 12; cap. 2: 8.

So, en konung i Egypten, 2 Kon. 17: 4.

Sobab, motståndare; Calebs son, 1 Chrön. 2: 18. En af Davids söner, 2 Sam. 5: 14. 1 Chr. 3: 5; cap. 14: 4.

Sobach, konungens i Syrien HadadEsers fältöfwerste, hwilken David med allt hans folk drap, 2 Sam. 10: 18. Kallas i 1 Chrön. 19: 16, 18. Sophach.

Sobai barn, dörrwaktare i templet, Neh. 7: 45.

Sobal, Seirs son den Horitens, 1 Mos. 36: 20. Hans barn, 1 Chrön. 1: 40. En af Calebs slägte, cap. 2: 50. En af Juda, cap. 4: 1.

Sobek, en af hufwudena i folket, Neh. 10: 24.

Sobi, konung Nahas son i Rabba, 2 Sam. 17: 27.

Socho, hydda, en stad i Juda, Jos. 15: 35.

Sodi, Gaddiels fader, 4 Mos. 13: 11.

Sodom, Sodoma, en stad i Canaans land, blifwer med Gomorra af krig öfwerfallen, 1 Mos. 14: 8, 11. War belägen på en ganska härlig plan, cap. 13: 10. Dess konung går emot Abraham, cap. 14: 17, 21, [et]c. Sodoms lasters rop, cap. 18: 20. Twå englar kommo till Sodom, cap. 19: 1. Det blifwer förderfwadt med eld och swafwel, cap. 19: 24. 5 Mos. 29: 23. Efter som taladt war, 1 Mos. 18: 20. De Sodomiters synder, som woro orsaken till detta förderf, Hes. 16: 49. Sodoms och Gomorre förderf är satt för alla otrogna till ett exempel, Es. 13: 19. Jer. 49: 18; cap. 50: 40. Hes. 16: 49. Luc. 17: 29. 2 Pet. 2: 6. Jud. Ep. v. 7. Om Sodom talas, 5 Mos. 29: 23; cap. 32: 32. Es. 1: 9, 10; cap. 3: 9. Jer. 23: 14; cap. 50: 40. Klagow. 4: 6. Zeph. 2: 9. Matth. 10: 15; cap. 11: 23. Uppb. 11: 8.

Soham, ädelsten, onyx; Jaasia son, af Levi slägte, 1 Chrön. 24: 27.

Soheleth, en sten wid brunnen Rogel, der Adonia offrade, 1 Kon. 1: 9.

Soheth. Jisei son, af Juda slägte, 1 Chrön. 4: 20.

Somer, Ebers son, af Assers slägte, 1 Chrön. 7: 32.

Sopater, Ap.G. 20: 4. Menas wara densamma, som heter i Rom. 16: 21, Sofipater.

Sopham, en Amoritisk stad, 4 Mos. 32: 35.

Sopher, skrifware, Zedekie härhöfwitsman: lärde Israels barn strida, och blef dräpen af NebucadNezar, 2 Kon. 25: 19. Jer. 52: 25.

Sophereth, en af Salomos tjenares barn, Esra 2: 55. Neh. 7: 57.

Sorek, winstock; en bäck i Dan, der Delila bodde, och Simson blef fången, Dom. 16: 4.

Sofipater, en trogen i Corinth, Rom. 16: 21.

Sosthenes, öfwerste för synagogan i Corinth blef af Pauli predikan omwänd, och drogs sedan för domstolen, Ap.G. 18: 17. 1 Cor. 1: 1.

Sotai, en af Salomos tjenares barn, Esra 12: 55. Neh. 7: 57.

Stachys, en christtrogen i Rom, Rom. 16: 9.

Stephanus, en christtrogen i Corinth, 1 Cor. 1: 16; cap. 16: 15. Hans husfolk döptes af Paulus.

Stephanus, krona; en af de sju Diaconer. Ap.G. 6: 3, 5. Gör stora tecken och under, v. 8. Får motstånd. v. 9. Blifwer anklagad, v. 11. Förswarar sig, hållande en härlig predikan, cap. 7: 1, [et]c. Blifwer stenad, v. 57—59. Såg Herrans härlighet, v. 55, 56. Hans död beklagas, cap. 8: 2. Paulus talar om sin delaktighet wid Stephani död, cap. 22: 20.

Stoicer, philosopher, ett parti eller sekt i Athen, som kallade Paulus en sqwallrare, Ap.G. 17: 18.

Sua, Jude swärfader, 1 Mos. 38: 2. 1 Chrön. 2: 3.

Suah, bockar och kröker sig: Abrahams son af Ketura, 1 Mos. 25: 2. En af Sopha barn i Asser, 1 Chrön. 7: 36. Chelubs broder, cap. 4: 11. Bildads fäderneort, Job 2: 11: cap. 8: 1; cap. 42: 9.

Sual, räf; ett land i Judeen, 1 Sam. 13: 17. En af Assers barn, 1 Chrön. 7: 36.

Subael, en Levit i Davids tid, 1 Chrön. 24: 20; cap. 25: 20.

Suchim, som bo i tjäll; så kallas Troglodyterne, som Sisak förde med sig, 2 Chrön. 12: 3.

Succoth, tjäll; en stad wid Gileads berg, om hwilket namns bemärkelse läses, 1 Mos. 33: 17. Gafs åt Gads barn, Jos. 13: 27. Israels barn resa till och ifrån Succoth, 2 Mos. 12: 37; cap. 13: 20. 4 Mos. 33: 5. Gideon begär några bröd af Succoth; men de neka honom, och deras äldste warda slagne af honom med törne, Dom. 8: 5, [et]c.

SuccothBenoth, de Babyloniers afgud, 2 Kon. 17: 30.

Suham, Dans son, af hwilken de Suhamiter kommo, 4 Mos. 26: 42.

Sulamith, fridsam, fullkommen; bruden kallas så, Högw. 6: 12.

Sunem, en stad i Isaschars slägte, Jos. 19: 18. Hwarest de Philisteer lägrade sig emot Saul, 1 Sam. 28: 4. Der Elisa hade sin wärdinna, 2 Kon. 4: 8. Hwilken han lofwar en son, v. 16. Hon föder en son, v. 17. Han blifwer död, och uppwäcke af Elisa, v. 20, 21, 35, 36.

Suni, Gads son, 1 Mos. 46: 16. Af hwilken de Suniter komma, 4 Mos. 26: 15.

Supham, Benjamins son, och dess efterkommande, 4 Mos. 26: 38, 39.

Suppim, en slägt ibland Benjamins barn, Irs barn, 1 Chrön. 7: 12, 15.

Sur, Zur, mur; Arabie öken emot Egypten, hwarest engelen syntes Hagar, 1 Mos. 16: 7. Abraham bodde emellan Kades och Zur, cap. 20: 1. Ismaels slägt bodde ifrån Hewila till Zur, cap. 25: 18. Israels barns läger, 2 Mos. 15: 22. Saul slog de Amalekiter allt intill Sur, 1 Sam. 15: 7. Om Zur läses, 1 Sam. 27: 8. Sur, en port, 2 Kon. 11: 6.

Susa, Susan, lilja, ros; en hufwudstad i Persien, Esth. 1: 2; cap. 2: 3; cap. 3: 15; cap. 4: 8; cap. 8: 15; cap. 9: 6, 18. Dan. 8: 2.

Susanna, en gudfruktig qwinna, som följde Christum, Luc. 8: 3.

Susi, min häst; Gaddi fader, 4 Mos. 13: 12.

Susim, resar, 1 Mos. 14: 5.

Suthelah, Ephraims son, af hwilken kommo de Suthelathiter, 4 Mos. 26: 35. 1 Chrön. 7: 20.

Syntyche, en gudfruktig qwinna i Philippi, Phil. 4: 2.

Syracusa, en stad i Sicilien, Ap.G. 28: 12.

Syria, Syrer, ett stort land i Asien, kallas i Skriften Aram, hög; de Syrer komma af Kemuel, 1 Mos. 22: 21. Laban war en Syrer, cap. 28: 20; cap. 31: 20, 24. Jacob reste till Syrien, cap. 28: 5, 6. Om Syrien talas, 4 Mos. 23: 7. 5 Mos. 26: 5. De Syrer råda öfwer Israel, Dom. 3: 8. De blifwa slagne och skattskyldige gjorde af David, 2 Sam. 8: 13. De hjelpa Ammoniterna emot David, cap. 10: 6. Blifwa slagne på flykten, v. 13, 18. Draga ut emot Israel, 1 Kon. 20: 1, [et]c. Falske propheten propheterar att Achab skulle slå de Syrer, cap. 22: 11. De blifwa slagne, cap. 20: 29. Strida åter emot Israel, 2 Kon. 6: 8. Blifwa slagne med blindhet, och förde till Samarien v. 18, 19. Blifwa af Gud förskräckte, cap. 7: 6, 7. Draga igen ut emot Israel, cap. 13: 3. Komma under de Assyriers hand, cap. 16: 9. Hasael war deras konung, 2 Kon. 8: 9. Rezin, cap. 15: 37. Es. 7: 1. Hufwudstaden war Damascus, v. 8. Propheteras emot Syrien, och talas derom, Es. 17: 3. 2 Kon. 18: 11. Es. 36: 11. Ps. 60: 2. Jer. 35: 11; cap. 49: 23. Hes. 16: 57. Amos 1: 3, 5; cap. 9: 7. Esra 4: 7. Matth. 4: 24. Luc. 2: 2; cap. 4: 27. Ap.G. 15: 23, 41; cap. 18: 18; cap. 20: 3. cap. 21: 3. Gal. 1: 21.

Syrophenicien, Syropheniciska, en qwinna, som ock kallas en Cananeisk qwinna, Marc. 7: 26.

T.

Tabaoth, en af Nethinim efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 43.

Tabbath, en stad under Manasse, icke långt ifrån Mehola, dit de Midianiter fly för Gideon, Dom. 7: 22.

Tabeel, en öfwerste i Samarien, Esra 4: 7.

Tabeera, antändning; en ort i öknen, 5 Mos. 9: 22, der folket knorrade emot Mose, och straffades med eld, 4 Mos. 11: 3, hwaraf rummet fick sitt namn.

Tabitha, Ap.G. 9: 36. War en gudfruktig qwinna i Joppe; blifwer uppwäckt ifrån de döda, v. 40.

Tabrimmon, granatäpple; Hesions son, Benhadads, konungens i Syrien fader, 1 Kon. 15: 18.

Talmai, Enas barn af Hebron, som blefwo utrotade, 4 Mos. 13: 23. Jos. 15: 14. Dom. 1: 10. Maachas, Davids hustrus, fader konung i Gesur, 2 Sam. 3: 3; cap. 13: 37.

Talmon, en sångare och dörrwaktare i templet, 1 Chrön. 9: 17. Andre efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 42. Neh. 7: 45; cap. 11: 19; cap. 12: 25.

Taphath, Salomos dotter, AbiNadabs hustru. 1 Kon. 4: 11.

Tarsus, en stad i Cilicien, Pauli födelseort Ap.G. 9: 30; cap. 11: 25; cap. 21: 39; cap. 22: 3.

Tebah, Nahors son af frillan Rehuma, 1 Mos. 22: 24.

Tebalia, Hosa son, af Levi, 1 Chrön. 26: 11.

Telem, en stad i Juda, Jos. 15: 24. En Israelit, som skiljde sig ifrån sin hedniska hustru, Esra 10: 24.

Tempel, se Salomo och tempel i andra registret.

Tertius, en trogen i Corinth, Rom. 16: 22.

Tertullus, en wältalande man; Ananie, öfwerste prestens, utskickade emot Paulus, Ap.G. 24: 1, 2.

Thaanach, din undertryckare; en stad i Manasse, Jos. 17: 11; cap. 21: 25. Dom. 5: 19. 1 Kon. 4: 12. 1 Chrön. 7: 29.

ThaanathSilo, en stad i Ephraim, Jos. 16: 6.

Thabor, ett högt berg i Galileen, Jos. 19: 22. Dom. 4: 6; cap. 8: 18. Ps. 89: 13. Os. 5: 1. En stad i Naphthali, 1 Chrön. 6: 77. En ek, som hade namn af Thabor, 1 Sam. 10: 3.

Thaddeus, som prisar och bekänner; apostelens Jude namn, som kallades Lebbeus, och tros wara detsamma, som Judas, Matth. 10: 3. Marc. 3: 18. Luc. 6: 16. Se Lebbeus.

Thaerea, Micha son af Benjamin, 1 Chrön. 3: 35, skrifwes Thahrea.

Thahan, Ephraims son, af hwilken de Thahaniter komma, 4 Mos. 26: 35. Äfwen Thelah son, 1 Chrön. 7: 25.

Thahar, Esra son af Juda, 1 Chrön. 4: 17.

Thahas, stillatigande, Nahors son, 1 Mos. 22: 24.

Thahath, en stad i Arabie öken, 4 Mos. 33: 26. Assers son af Levi, 1 Chrön. 6: 24. Bereds son af Ephraim, 1 Chrön. 7: 20. Elada son, 1 Chrön. 7: 20.

Thaphanhes, Jer. 2: 16; cap. 46: 14. Hes. 30: 18.

Thahpenes, Pharaos drottnings syster, 1 Kon. 11: 19, 20.

Thamah, en af Nethinim efter det Babyloniska fängelset, Esra 2: 53. Neh. 7: 55.

Thamar, palmträd; Juda sonhustru, blifwer hafwande af Juda sin swärfader, 1 Mos. 38: 13. Födde Perez och Serah, v. 27, 29, 30; cap. 46: 17. Matth. 1: 3. Davids dotter af Maacha, blef kränkt af Ammon sin broder, 2 Sam. cap. 13. 1 Chrön. 3: 9. Absaloms dotter, 2 Sam. 14: 27. En stad, Hes. 47: 19.

Thadmor, en stad i de Gadditers gräns i öknen, som Salomo befästade, 1 Kon. 9: 18. 2 Chrön. 8: 4.

Thammus, Israels barns afgud, som de af Egypten tagit, den somlige kalla Adonis; andre Bachus; somlige Osiris, som dyrkades i Egypten, Hes. 8: 14. Thanmus kallades ock de Ebreers fjerde månad, som swarar emot wår Juli: hwarom se förteckningen öfwer månaderna.

Thanhumeth, Seraja fader, en Nethophatit, 2 Kon. 25: 23. Jer. 40: 8.

Thappuah, äpple; en stad i Juda, Jos. 15: 34. En annan i Ephraims och Manasse gränser, Jos. 16: 8; cap. 17: 7. Hebrons son, 1 Chrön. 2: 43. Thappuah; se BethTappuah.

Tharah, Abrahams fader, 1 Mos. 11: 26. Bodde i Ur i Chaldeen, v. 28. Och följer Abraham, v. 31. Hans ålder, v. 32. Han dödde i Haran, v. 32. Nämnes i Luc. 3: 34, och skrifwes Thara.

Thareala, en stad i Benjamin, Jos. 18: 27.

Tharpelath, de af; någre i Samarien, som hindrade templets byggning, Esra 4: 9.

Tharsis, Javans son, 1 Mos. 10: 4. Som kallas, 1 Chrön. 1: 7, Tharsis. Bilhans son, 1 Chrön. 7: 10. En af de wisa i Ahasveros hof, Esth. 1: 14.

Tharthak, de Aviters afgud, 2 Kon. 17: 31.

Tharthan, Sanheribs, konungens i Assyrien, härhöfwitsman, Es. 20: 1. 2 Kon. 18: 17.

Thathnai, en landshöfding i Samarien, till hwilken konungen skref, att han icke skulle hindra templets byggnad, Esra 5: 3; cap. 6: 6.

Thebeth, god tid, godhet; tionde månaden hos Judarna, som swarar emot Januari, Esth. 2: 16. Se derom månadslistan.

Thebez, en stad i Canaan wid Sichem, som Abimelech intog, Dom. 9: 50, hwilken derwid dödades, v. 53. 2 Sam. 11: 21.

Thehinna, Esthons son, fadren till den staden Nahas, 1 Chrön. 4: 12.

Thekoa, Assurs son af Juda, 1 Chrön. 4: 5. En öken, 2 Chrön. 20: 20. Och stad, Neh. 3: 5. Jer. 6: 1. Af denna staden war Amos. cap. 1: 1. Och Ira Davids hjelte, 2 Sam. 23: 26. 1 Chrön. 11: 28. En klok qwinna af Thekoa, träder fram till David för Absalom, 2 Sam. 14: 1.

Thela, Repha son af Ephraim, 1 Chrön. 7: 25.

Thelassar, en stad i Syrien, der Edens barn bodde, 2 Kon. 19: 12. Es. 37: 12.

Thema, derifrån war Eliphas, Jobs wän, Job 2: 11; cap. 4: 1; cap. 42: 7, 9.

Themah, Ismaels son, 1 Mos. 25: 15. 1 Chrön. 1: 30.

Theman, middag, söder; Eliphas son, Esau sons, 1 Mos. 36: 11. 1 Chrön. 1: 36. Efter hwilken en stad i Edom är nämnd Theman, Jer. 49: 7. Amos 1: 12. Om dess undergång propheteras, Hes. 25: 13, 14.

Themeni, Naara son, 1 Chrön. 4: 6.

Theophilus, Guds älskare, till hwilken Lucas hafwer bägge sina böcker tillegnat, Luc. 1: 3. Ap.G. 1: 1.

Theres, konung Ahasveri kamererare, Esth. 2: 21.

Thessalonica, en stad i Macedonien, der Paulus predikade, Ap.G. 17: 1, 11. Phil. 4: 16. Hafwer ock skrifwit till dem twänne Epistlar, 1 Thess. och 2 Thess.

Theudas, en falsk prophet, wardt ihjälslagen, och hans hop förskingrad, Ap.G. 5: 36.

Thibbath, HadarEsers stad, som David intog, 1 Chrön. 18: 8.

Thibni, Ginath son, som af några waldes till konung i Simri ställe; men kom icke dertill, 1 Kon. 16: 21.

Thideal, en konung, 1 Mos. 14: 1.

Thiglath, ThilgathPileser eller Pilneser, konung i Assyrien, bortförde en del af Israels slägter in i Assyrien, 2 Kon. 15: 29. Nämnes 1 Chrön. 5: 26. 2 Kon. 16: 7. I 2 Chrön. 28: 20, skrifwes Thilgath.

Thikva, Sallums fader, 2 Kon. 22: 14. Som i 2 Chrön. 34: 22 kallas Takehath. Äfwen Jahasia fader, Esra 10: 15.

Thilgath; se Thiglath.

Thilon, Simeons son af Juda, 1 Chrön. 4: 20.

Thimna, Eliphas, Esau sons, frilla, 1 Mos. 36: 12. Eliphas son, 1 Chrön. 1: 36. Lothans syster, v. 39. En förste i Edom, 1 Mos. 36: 40. En stad i Juda, Jos. 15: 10, 57. 2 Chrön. 28: 18.

Thimnath, en ort der Juda hade sina får, 1 Mos. 38: 14. En stad i Philisteen, der Simson tog sin första hustru, Dom. 14: 1, 5; cap. 15: 6.

ThimnathSerah, eller Heres, en stad i Ephraim, hwarest Josua bodde, och blef begrafwen, Jos. 19: 50; cap. 24: 30. Dom. 2: 9.

Thiphsah, en stad i Israel, 1 Kon. 4: 24. Som Manahem intog, och drap alla der inne, 2 Kon. 15: 16.

Thirhaka, en konung i Ethiopien,. som stred mot Sanherib, 2 Kon. 19: 9. Es. 37: 9.

Thiras, Japhets son, 1 Mos. 10: 2. 1 Chrön. 1: 5.

Thirhana, Calebs son, 1 Chrön. 2: 48.

Thirza, Tirza, Zelaphehads dotter af Manasse slägte; 4 Mos. 26: 33; cap. 27: 1; cap. 36: 1. Jos. 17: 3. En stad på ett högt berg, Jos. 12: 24. Hwarest konungarna i Israel bodde, förr än Samarien wardt bygdt, 1 Kon. 14: 17; cap. 15: 21; cap. 16: 6. 2 Kon. 15: 14, 16.

Thirsatha, sträng herre; Nehemia, Esra 2: 63. Neh. 7: 65.

Thisbit, propheten Elie tillnamn, 1 Kon. 17: 1; cap. 21: 17. 2 Kon. 1: 3; cap. 9: 36.

Thizit, Johas, Davids hjeltes tillnamn, 1 Chrön. 11: 45.

Thogarma, Gomers son af Japhet, 1 Mos. 10: 3. 1 Chrön. 1: 6. Hes. 27: 14; cap. 38: 6.

Thohu, Zuphs son af Ephraim, 1 Sam. 1: 1. Som 1 Chrön. 6: 34 kallas Thoah.

Thoi, 2 Sam. 8: 9, eller

Thou, konungen i Hamath, 1 Chrön. 18: 9, 10.

Thola, Isaschars son, 1 Mos. 46: 13. 1 Chrön. 7: 1. Af hwilken de Tholaiter komma, 4 Mos. 26: 23. En domare i Israel, Puah son, Dom. 10: 1.

Tholad, en stad i Simeon, 1 Chrön. 4: 29. Kallas i Jos. 19: 4 ElTholad.

Thomas, twilling; Christi apostel. Matth. 10: 3. Marc. 3: 18. Luc. 6: 15. Wille dö med Christo, Joh. 11: 16. Han wille icke tro Christum wara uppstånden, Joh. 20: 25, 27. Han kommer till rätta igen, v. 28, 29. War med i det stora fiskafänget wid Tiberias haf, Joh. 21: 2. War i salen med de andra lärjungarna på pingstdagen, Ap.G. 1: 13.

Thubal, Japhets son, 1 Mos. 10: 2. 1 Chrön. 1: 5. Hes. 27: 13; cap. 32: 26; cap. 38: 2; cap. 39: 1.

ThubalKain, 1 Mos. 4: 22.

Thyatira, en stad i Lydien, i Mindre Asien, Lydie hemwist, Ap.G. 16: 14. Johannes sänder dit sin uppenbarelse, Uppb. 1: 11; cap. 2: 18.

Tiberias, en stad, kallad efter kejsar Tiberius, belägen i Galileen wid Genesarets haf, Joh. 6: 1. Christus uppenbarade sig wid Tiberias haf, cap. 21: 1.

Tiberius, hafwer namn af floden Tiber i Rom; kejsare i Rom, under hwilkens regeringstid Christus predikade och blef korsfäst, Luc. 3: 1.

Timeus, Bartimeus, Timei son, blef helad af Christus ifrån sin blindhet, Marc. 10: 46.

Timon, en af de sju diaconer, Ap.G. 6: 5.

Timotheus, en lärjunge; blef omskuren, och reser med Paulus, Ap.G. 16: 3. Blef sänd af Paulus till Macedomen, cap. 19: 22. Förmanas att bruka de gåfwor, som han undfått genom händers påläggning, 1 Tim. 4: 14. 2 Tim. 1: 6. Reser med Paulus till Asien, Ap.G. 20: 4. Paulus sänder honom till Corinth, 1 Cor. 4: 17; cap. 16: 10. Kallar honom broder, 2 Cor. 1: 1. Col. 1: 1. Philem. cap. 1. Helsar de domare ifrån honom, Rom. 16: 21. Nämnes i Episteln till de Thessalonicenser, 1 Thess. 1: 1. 2 Thess. 1: 1. Paulus kallar honom sin son, 1 Tim. 1: 2, 18. 2 Tim. 1: 2. Twänne Epistlar äro af Paulus till honom skrifna, 1 Tim. 2 Tim.

Titus, en trogen Pauli lärjunge och medarbetare, samt biskop på Creta, 2 Cor. 2: 13. Tit. 1: 5. Honom wille Paulus icke omskära, Gal. 2: 3. Om honom talar Paulus, 2 Cor. 7: 6, 13, 14; cap. 8: 6, 16, 17; cap. 12: 18. Han tager honom till Jerusalem, Gal. 2: 1. Titus reser till Dalmatien, 2 Tim. 4: 10. Paulus kallar honom sin son, Tit. 1: 4. Pauli Epistel till Titus, Tit. cap. 1.

Tob, god; ett land, dit Jephthah flydde, Dom. 11: 3.

TobAdonia, god herre; en Levit i Josaphats tid, 2 Chrön. 17: 8.

Tobia, Herren är god; en Levit i Josaphats tid, 2 Chrön. 17: 8.

Topaz, Topazier, en ädelsten, 2 Mos. 28: 17. Uppb. 21: 20.

Tophel, en stad i Arabien, 5 Mos. 1: 1.

Tophet, Hinnoms dal, 2 Kon. 23: 10. Jer. 7: 31; cap. 19: 6.

Traconitis, ett landskap emellan Libanon, Jordan och Galileiska hafwet, der Judar och Syrer bodde, Luc. 3: 1.

Troas, en stad wid hafwet i Mindre Asien, der Paulus såg en syn, Ap.G. 16: 8. Predikar der, och uppwäcker Eutychus, Ap.G. 20: 5, 10. 2 Cor. 2: 12. 2 Tim. 4: 13.

Trogyllium, ett berg, Ap.G. 20: 15.

Trophimus, en gudfruktig man af Ephesus, Ap.G. 20: 4; cap. 21: 29. 2 Tim. 4: 20.

Tryphena, en christen i Rom, Rom. 16: 12.

Tryphosa, en gudfruktig Romersk qwinna, Rom. 16: 12.

Turkos, en ädelsten, 2 Mos. 28: 20. Högaw. 5: 14. Hes. 1: 16.

Tychicus, lycklig; en christen i Asien, som bar Epistlarna till de Epheser och Philippenser, Eph. 6: 21. Col. 4: 7. 2 Tim. 4: 12. Tit. 3: 12. Pauli stallbroder, Ap.G. 20: 4.

Tyrus, klippa; hufwudstaden i Phenicien: Hiram war konung i Tyrus, 2 Chrön. 2: 3, 14. Esra 3: 7. Neh. 13: 16. Ps. 83: 8. Ps. 87: 4. Prophetior emot Tyrus, Es. cap. 23. Jer. 25: 27; cap. 27: 3; cap. 47: 4. Hes. 26: 2, 7, 15; cap. 27: 2, 3, 8. Tyri köpmanskap, v. 12. Förstarnas öfwermod och synder i Tyrus, cap. 27: 2, 17; cap. 29: 18. Tyrus och dess härlighet, cap. 29: 18. Os. 9: 3. Zach. 9: 3. Christus talar om Tyri undergång, Matth. 11: 21, 22. Luc. 10: 13, 14. Han går igenom dess gränser, Matth. 15: 21. Marc. 7: 24. De som bodde wid Tyri gränser, kommo till Christum, Marc. 3: 8. Luc. 6: 17. Herodes will föra krig emot Tyrus, Ap.G. 12: 20. Paulus kommer till Tyrus, Ap.G. 21: 3, 7.

U.

Uchal, mäktig; en man, Ordspr. 30: 1.

Uel, en af Bani söner, som skiljde sig wid sin hedniska hustru, Esra 10: 34.

Ulai, starkhet; en elf wid Susan, Dan. 8: 2, 16.

Ulam, Seres son, Manasse sons, 1 Chr. 7: 16. Eseks son af Benjamins slägte, 1 Chrön. 8: 39.

Ulla, hans barn, 1 Chrön. 7: 39.

Unni, en Levit af Etham, 1 Chrön. 15: 18. En annan efter det Babyloniska fängelset, Neh. 12: 9.

Uphas, Ophir; derifrån kommer guld, Jer. 10: 9.

Ur, eld; stad i Chaldeen, der Abraham bodde, 1 Mos. 11: 28; cap. 15: 7. Neh. 9: 7. Eliphas fader, 1 Chrön. 11: 35.

Urbanus, en christen i Rom, Rom. 16: 9.

Uri, min eld; Hurs son, 2 Mos. 35: 30. 1 Chrön. 2: 20. 2 Chrön. 1: 5. En dörrwaktare, Esra 10: 24.

Uria, Herrans eld; en prest i Jerusalem i konung Ahas tid, som byggde konungen till wiljes ett hedniskt altare, 2 Kon. 16: 11. Äfwen Uria en Hetheer, Davids hjelte, 2 Sam. 11: 3. Blifwer af David hemkallad ifrån striden, v. 6. Går icke hem i sitt hus, v. 9, 10. Tager ett bref af konung David, och bär till Joab, 2 Sam. 11: 14. Sättes främst i spetsen, och blifwer slagen i striden, v. 15, 16. Hans hustru begråter honom, v. 26. David straffas att han hade dräpit Uria, cap. 12: 9. Det blef honom räknadt till synd, 1 Kon. 15: 5. Semaja son, propheterar emot Jerusalem; derföre lät konung Jojakim hemta honom från Egypten och dräpa honom, Jer. 26: 20, 23. En prest, Esaie trogna wittne, Es. 8: 2. En efter det babyloniska fängelset, Esra 8: 33. Neh. 3: 4.

Uriel, Gud är mitt ljus; en öfwerste af Kehats barn, 1 Chrön. 15: 5. Michaja fader, konung Abia moders, 2 Chrön. 13: 2.

Usa, Abinadabs son, tager emot Guds ark, och blifwer dräpen af Herranom, 2 Sam. 6: 6, 7. 1 Chrön. 13: 9, 10. Gera son af Benjamin, 1 Chrön. 8: 7. En af Nethinim efter Babyloniska fängelset, Esra 2: 49. Kallas Ussa, Neh. 7: 51. En örtagård, der Ammon och Manasse blefwo begrafne, 2 Kon. 21: 18, 22.

Usal, Jaketans son, 1 Mos. 10: 27. 1 Chr. 1: 21.

UsenSeera, en stad i Ephraim, 1 Chrön. 7: 24.

Usi, min starkhet; Bukki son af Levi slägte, 1 Chrön. 6: 5. Esra 7: 4. Thola son af Isaschars slägte, 1 Chrön. 7: 2. Bela son af Benjamin, v. 7. Michri son af Benjamin, cap. 9: 8.

Usia, Ussia, Herrans starkhet; Juda konungen, strider emot de Philisteer, och förtager sig emot Herran, att wilja röka i templet; blifwer slagen med spitelska, och dör, 2 Chrön. 26: 16, 20, 23. Kallas ock Azaria, 2 Kon. 15: 1. Osia, Matth. 1: 8, 9. I hans tid propheterade Esaia, Es. 1: 1. Och Amos, Amos 1: 1. En jordbäfning war i hans tid, Zach. 14: 5. En Asthratiter, Davids hjelte, 1 Chrön. 11: 44.

Usiel, Gud min starkhet; Jisei son, en förste af Simeons slägte, 1 Chrön. 4: 42. En af Kehats barn af Levi, 2 Mos. 6: 18. 3 Mos. 10: 4. 1 Chrön. 6: 24. Af hwilken de Usieliter komma, 4 Mos. 3: 19. 1 Chrön. 6: 2; cap. 15: 10; cap. 23: 12; cap. 24: 24. En af Hemans barn, 1 Chrön. 25: 4. Bela son, 1 Chrön. 7: 7. En Levit i Hiskie tid, 2 Chrön. 29: 14. Harhaja son, en guldsmed, Neh. 3: 8.

Ussa, en Levit af Simei, 1 Chrön. 6: 30. En af Nethinim efter Babyloniska fängelset, Neh. 7: 51. Kallas Usa, Esra 2: 49.

Ussi, en af Bani barn, Neh. 11: 22.

Ussia, en Levit af Kehats barn, 1 Chrön. 6: 24. En af Harims barn, som skiljde sig wid sin hedniska hustru, Esra 10: 21. Sacharia son, Neh. 11: 4. Se ock Usia.

V. W.

Vajesatha, Hamans son, Esth. 9: 9.

Walland, Italien, Ap.G. 18: 2. Ebr. 13: 24. Deraf Wälsk, Italiensk, Ap.G. 10: 1.

Vanja, en af dem, som främmande hustrur tagit hade, Esra 10: 36.

Vaphsi, Nahebi, kunskaparens, fader, 4 Mos. 13: 15.

Vasthi, konung Ahasveri drottning, Esth. 1: 12, 19.

Y.

Yrad, Hanochs son af Cains slägte, 1 Mos. 4: 18.

Z.

Zaanaim, en ort, Dom. 4: 11.

Zacharia; se Sacharia.

Zacheus, en man wid tullen, hos hwilken Jesus gästade, Luc. 19: 5.

Zaccur, Hamuels son af Simeons slägte, 1 Chrön. 4: 26. Sammua fader. 4 Mos. 13: 5. Se Saccur.

Zadok, Ahitobs son, prest i Davids tid, 2 Sam. 8: 17; cap. 15: 24, 25, 29, 35; cap. 17: 15.; cap. 19: 11. 1 Kon. 8: 1, 26. Smorde Salomo till konung, 1 Kon. 1: 39. Kom i sin fader AbJathars stad, 1 Sam. 2: 35; 1 Kon. 2: 35; cap. 4: 2, 4. 1 Chrön. 29: 22. Zadok, Baana son, Neh. 3: 4. En öfwerste för folket efter det Babyloniska fängelset, Neh. 10: 21. En skrifware i templet, Neh. 13: 13. En förste i Guds hus, cap. 11: 11.

Zair, en ort, 2 Kon. 8: 21.

Zalmon, mörker; ett berg i Ephraim, Dom. 9: 48.

Zalmona, mörker; en stad i öknen, der Israels barn sig lägrade, 4 Mos. 33: 41.

Zalmuna, Zalmunna, en Midianitisk konung, som Gideon drap, Dom. 8: 5, 21. Ps. 83: 12.

Zareda, en stad i Ephraim, 1 Kon. 11: 26.

Zarpath, en stad emellan Sidon och Tyrus, der enkan bodde, som herbergerade Elia och wardt wälsignad, 1 Kon. 17: 9. I Luc. 4: 26 skrifwes Sarepta.

Zartan, en stad wid Jordan, Jos. 3: 16. 1 Kon. 7: 46. Skrifwes Zeredatha, 1 Chrön. 4: 17.

Zebaim, Esra 2: 57.

Zebaoth, härar, härskaror, Jer. 11: 20. Rom. 9: 29. Jac. 5: 4, [et]c.

Zebedeus, Jacobi och Johannis fader, Matth. 4: 21. Hans hustru Salome gör hos Christus en förbön för sina söner, cap. 20: 20.

Zeboim, en stad, blef med Sodom förbränd, 1 Mos. 10: 19.

Zedad, Zedada, Juda gräns i söder, 4 Mos. 34: 8. Hes. 47: 15.

Zedekia, Herren är rättfärdig; Kenaana son en falsk prophet i konung Achabs tid, 1 Kon. 22: 11. 2 Chrön. 18: 10. Slår Micha wid kindbenet, 1 Kon. 22: 24. En annan falsk prophet, bland fångarna i Babel, den NebucadNezar lät uppbränna, Jer. 29: 22. Äfwen Zedekia, Jojachins faderbroder som blef konung öfwer Juda 2 Kon. 24: 18. 2 Chrön. 36: 10. Jer. 37: 1. Hans regementes tid, 2 Kon. 25: 1. 2 Chrön. 36: 11. Affaller från NebucadNezar. 2 Kon. 24: 20. 2 Chrön. 36: 13. Han fångas wid Jericho, Jer. 39: 4, 5. NebucadNezar dräper hans barn för hans ögon, v. 6. Stinger honom ögonen ut, och förer honom i bojor till Babel, v. 7. Jer. 52: 7–9. Jeremie hotelser emot Zedekia, Jer. 21: 7; cap. 24: 8, 9; cap. 32: 3; cap. 34: 21; cap. 37: 3, 17. Hesekiels hotelser, Hes. 17: 12; cap. 21: 25, 26. Äfwen Hanania son, Jer. 36: 12. En prest efter det Babyloniska fängelset, Neh. 10: 1.

Zela, refben; en stad i Benjamin, Jos. 18: 28, hwarest Sauls och Jonathans ben wordo begrafne, 2 Sam. 21: 14.

Zelaphehad, Hephers son af Manasse slägte, hwilkens döttrar begära arfwedel ibland sina faderbröder, 4 Mos. 26: 33; cap. 27: 1; cap. 36: 8. Jos. 17: 3.

Zelek, en Ammonit, af Davids hjeltar, 2 Sam. 23: 37. 1 Chrön. 11: 39.

Zelotes, ifrare; Simons Cananei tillnamn, Luc. 6: 15. Ap.G. 1: 13.

Zelzah, en gräns i Benjamin, der Saul kungöres, att åsnorna woro funne, 1 Sam. 10: 2.

Zemah, telning; Zach. 6: 12.

Zemari, Canaans son, 1 Mos. 10: 18. 1 Chrön. 1: 16.

Zenan, en stad i Juda, Jos. 15: 37.

Zenas, en lagklok, Tit. 3: 13.

Zephanja, Herrans hemlighet, en prest i Jeremie tid, Maaseja son, Jer. 21: 1; cap. 29: 25, 29; cap. 37: 3; cap. 52: 24. En annan prest, 2 Kon. 25: 18. En af Hemans efterkommande, 1 Chrön. 6: 36. Propheten Chusi son, Zeph. 1: 1.

Zephat, en stad, som Juda intog, och kallade Horma, Dom. 1: 17. Se Horma.

Zephata, en dal wid Maresa, 4 Mos. 21: 3.

Zer, en stad i Naphthali, Jos. 19: 35.

Zeredatha, en stad wid Jordan, der Salomo lät gjuta templets käril, 2 Chrön. 4: 17. Se Zartan.

Zereratha, Manasse stad, Dom. 7: 22.

ZerethSahar, Rubens stad, Jos. 13: 19.

Zeruga, Jerobeams, Salomos tjenares moder, 1 Kon. 11: 26.

Zeruja, Isai dotter, och Davids syster, födde Joab, Abisai och Asael, 2 Sam. 2: 18. 1 Chrön. 2: 16.

Ziba, Sauls tjenare, blifwer satt MephiBoseth till en föreståndare, 2 Sam. 9: 9. Han beljuger sin herre, och bekommer alla hans gods, cap. 16: 1—3.

Zibeon, Aholibama, Esau hustrus fader, 1 Mos. 36: 2. 1 Chrön. 1: 38, 40.

Zibja, Joas moder af BerSeba, 2 Kon. 12: 1. 2 Chrön. 24: 1. Zibia, Seharaims son af Benjamin, 1 Chrön. 8: 9.

Zidon, Sidon, Canaans son, 1 Mos. 10: 15, 19; 1 Chrön. 1: 13. Förmenas hafwa byggt staden Zidon i Phenicien, 1 Mos. 49: 13. Jos. 19: 28. 2 Sam. 24: 6. Asser fördref inwånarena i Zidon, Dom. 1: 31. Israels barn tjente Zidons gudar, och Herren straffade dem, Dom. 10: 6. 1 Kon. 11: 5. Om Zidon talas, 2 Sam. 24: 6. 1 Kon. 17: 9. Esra 3: 7. Es. 23: 2, 4. Jer. 25: 22; cap. 27: 3. Hes. 27: 8. Joel 3: 4. Dess undergång, Jer. 47: 4. Hes. 32: 30. Christus talar om Sidon, Matth. 11: 22; cap. 15: 21. Luc. 10: 13. Paulus kom till Sidon, Ap.G. 27: 3.

Zidonier, Jos. 13: 4, 6. Dom. 3: 3; cap. 10: 12; cap. 18: 7. Deras gudar, 1 Kon. 11: 33.

Ziha, en af Nethinim, Esra 2: 43. Neh. 7: 46.

Ziklag, en stad i Juda, Jos. 15: 31. Blifwer gifwen Simeon till arfs, Jos. 19: 5. Achis gaf David Ziklag, 1 Sam. 27: 6. Han blef uppbränd af de Amalekiter, cap. 30: 1, 26. Juda barn bodde i Ziklag efter det Babyloniska fängelset, Neh. 11: 28.

Zilla, Lamechs hustru, 1 Mos. 4: 22, 23.

Zin, en öken i Edoms land, 4 Mos. 13: 22; cap. 20: 1; cap. 27: 14; cap. 33: 36; cap. 34: 3. 5 Mos. 32: 51. Jos. 15: 1. Jemför Kades och Paran. Se Sin.

Zion, ett stort berg i Jerusalems stad; David wann denna borg, 2 Sam. 5: 7. 1 Chrön. 11: 5. Herren bor på Zion, Es. 8: 18; cap. 10: 12. Ps. 48: 12. Ps. 50: 2. Ps. 53: 7. Ps. 69: 36. Ps. 74: 2. Ps. 76: 3. Det uttydes om Guds församling och himmelen, der Gud bor, Es. 35: 10. Jer. 3: 14; cap. 8: 19; cap. 9: 19. Matth. 21: 5. Ebr. 12: 22. 1 Pet. 2: 6. Uppb. 14: 1. Det skrifwes i Nya Testamentet Sion.

Ziphion, Gads son, reste med Jacob in i Egypten, 1 Mos. 46: 16. Af hwilken de Zephoniter kommo, 4 Mos. 26: 15.

Ziphron, Canaans lands gräns, 4 Mos. 34: 9.

Zipor, fågel; Balaks fader, 4 Mos. 22: 4; cap. 23: 18.

Zipora, Jethro dotter, Mose hustru, 2 Mos. 2: 21. Omskär sin son, cap. 4: 25.

Ziz, blomster; en stad; 2 Chrön. 20: 16.

Zoan, en stad i Egypten, 4 Mos. 13: 23. Es. 19: 11, 13. Hes. 30: 14.

Zoar, liten; en stad wid Jordan, 1 Mos. 13: 10; cap. 14: 2, 8; cap. 19: 20–22. Lot flydde till Zoar, v. 23, 30. Mose såg det förlofwade landet allt intill Zoar, 5 Mos. 34: 3.

Zoba, ett land, 1 Sam. 14: 47. 2 Sam. 8: 5; cap. 10: 6, 8. Ps. 60: 2.

Zohar, hwit, klar; Ephrons fader, 1 Mos. 23: 8; cap. 25: 9. En af Simeons barn, 1 Mos. 46: 10. 2 Mos. 6: 15.

Zophach, en af Helems barn, 1 Chrön. 19: 16, 18.

Zophai, Elkanas tillnamn, 1 Chrön. 6: 26.

Zophar, Job 2: 11; cap. 11: 1; cap. 20: 1; cap. 42: 9.

Zophim, 1 Sam. 1: 1.

Zor, se Tyrus. Om Zor talas, Jos. 19: 29. Ps. 45: 13. Joel 3: 4. Amos 1: 9.

Zorga, en stad i Juda, Jos. 15: 33. Som Rehabeam befäste, 2 Chrön. 11: 10. En stad i Dan, Jos. 19: 41. Der Simsons fader Manoah bodde, Dom. 13: 2; cap. 16: 31; cap. 18: 2, 11. Skrifwes ock Sarega.

Zorobabel, se Serubbabel.

Zuar, Nethaneels fader, i Isaschars slägte, 4 Mos. 1: 8; cap. 2: 5; cap. 7: 18; cap. 10: 15.

Zuph, en Levit, 1 Sam. 1: 1. 1 Chrön. 6: 35.

Zur, klippa, den Midianitiska qwinnans fader, som Pinehas drap, 4 Mos. 25: 15. En af de Midianitiska förstar, cap. 31: 8. Jos. 13: 21. En annan, 1 Chrön. 8: 30; cap. 9: 36. Se ock Sur.

ZuriSadai, Selumiels fader, förstens öfwer Simeons slägte, 4 Mos. 1: 6; cap. 2: 12; cap. 7: 36; cap. 10: 19.

Zuriel, Gud är min klippa; Abihails son, en förnäm Levit af de Maheliters slägt, 4 Mos. 3: 35.

---