Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Register (språk)

←  Chronologia

Biblia, Det är All den heliga Skrift Med Förklaringar av Peter Fjellstedt Register öfwer de förnämsta språk utur Mose och Propheterna

Tabeller  →

Register

öfwer de förnämsta språk utur Mose och Propheterna, hwilka af Christus och Hans Apostlar i Nya Testamentet anförde och förklarade warda.

cap.	vers	Första Mose Bok.
1	1	I begynnelsen skapade Gud himmel och jord, och jorden war [et]c., Ebr. 11: 3.
	6	Och Gud sade: Warde ett fäste emellan wattnen, och åtskilje watten ifrån watten, 2 Pet. 3: 5.
	27	Och Gud skapade menniskorna sig till ett beläte [et]c., 1 Cor. 11: 7.
	27	Man och qwinna skapade han dem [et]c., Matth. 19: 4. Marc. 10: 6. 1 Tim. 2: 13.
2	2	Och hwilade på sjunde dagen af alla sina werk, som Han gjort hade, Ebr. 4: 4.
	7	Och så wardt menniskan en lefwande själ, 1 Cor. 15: 45.
	22	Och Herren Gud byggde en qwinna utaf refwet, 1 Cor. 11: 8, 9.
	24	Fördenskull skall en man öfwergifwa fader och moder [et]c., Matth. 19: 5. Marc. 10: 7. Eph. 5: 31. 1 Cor. 6: 16.
3	4	Ingalunda skolen I döden dö, 2 Cor. 11: 3.
	6	Och gaf desslikes sin man deraf, och han åt, 1 Tim. 2: 14.
	16	Och han skall wara din herre, 1 Cor. 14: 34. 1 Tim. 2: 12.
	19	Och till jord skall du warda, 1 Cor. 15: 21, 22.
4	4	Och Herren såg täckeligen till Abel, Ebr. 11: 4.
	8	Gaf Cain sig upp emot sin broder [et]c., Matth. 23: 35. 1 Joh. 3: 12. Jud. Epist. v. 11.
5	3	Slägtregister ifrån Adam, Luc. 3: 36–38.
	24	Och efter han (Henoch) förde ett gudeligt lefwerne, Ebr. 11: 5.
6	3	Jag will ännu gifwa dem hundrade och tjugu års dag, 2 Pet. 3: 9.
	8	Men Noah fann nåd för Herran, Ebr. 11: 7.
7	1	Ty dig hafwer jag sett rättfärdig, 2 Pet. 2: 5.
	21	Då förgicks allt kött, Matth. 24: 39.
	23	Allena Noah blef behållen [et]c., 1 Pet. 3: 20. 2 Pet. 2: 5.
9	6	Den som utgjuter menniskoblod, hans blod [et]c., Matth. 26: 52. Uppb. 13: 10.
11	10	Slägtregister ifrån Sem, Luc. 3: 34–36.
12	1	Gack utur ditt fädernesland, och ifrån din slägt [et]c., Ap.G. 7: 3.
	3	Och i dig skola wälsignade warda, Ap.G. 3: 25. Gal. 3: 8.
	4	Då for Abraham ut, Ebr. 11: 8.
14	18	Men Melchisedek, konung i Salem [et]., Ebr. 7: 1.
15	5	Så skall din säd wara, Rom. 4: 18.
	6	Abraham trodde Herran, Rom. 4: 3. Gal. 3: 6. Jac. 2: 23.
	13	Din säd skall warda främmande uti ett land, Ap.G. 7: 6.
16	15	Och Hagar födde Abraham en son, och Abraham [et]c., Gal. 4: 22.
17	5	Jag hafwer gjort dig till en fader för mycket folk, Rom. 4: 17.
	10	Allt det mankön ibland eder är, skall omskäras, Ap.G. 7: 8. Rom. 4: 11.
	16	Och af henne (Sara) skall jag gifwa dig en son, Gal. 4: 23.
18	10	När jag igen kommer till dig, om man lefwer [et]c., Rom. 9: 9.
	12	Och min herre desslikes ålderstigen, 1 Pet. 3: 6.
	25	Bort det ifrån dig, som all werldens domare är, Rom. 3: 6.
19	2	Kommer uti eder tjenares hus, Ebr. 13: 2.
	9	Och de trängde sig hårdligen med wåld in på mannen Lot, 2 Pet. 2: 7.
	24	Då lät Herren regna swafwel och eld, Luc. 17: 29. 2 Pet. 2: 6.
	26	Och hans hustru såg tillbaka, och wardt en saltstod, Luc. 17: 32.
21	1	Och Herren sökte Sara [et]c., Ebr. 11: 11.
	9	Och Sara fick se den Egyptiska qwinnan Hagars son [et]c., Gal. 4: 30.
	12	I Isaac skall säden dig nämnd warda, Rom. 9: 7. Ebr. 11: 18.
22	10	Och uträckte sin hand och tog till knifwen, Ebr. 11: 17. Jac. 2: 21.
	16	Jag hafwer swurit wid mig sjelf, säger Herren, Luc. 1: 73. Ebr. 6: 13.
	17	Att jag skall wälsigna och föröka din säd, Ebr. 6: 14.
	18	Och i din säd skall allt folk på jorden, Ap.G. 3: 25. Gal. 3: 16.
25	21	Och Rebecka hans hustru wardt hafwande
	22	Och barnen [et]c., Rom. 9: 11, 12.
	34	Och så föraktade Esau sin förstfödslorätt, Ebr. 12: 16.
27	4	På det min själ må wälsigna dig, förrän jag dör, Ebr. 11: 20.
	38	Och hof upp sin röst och grät, Ebr. 12: 17.
35	22	Men Jacob hade 12 söner, Ap.G. 7: 8.
46	1	Israel for dit [et]c., Ap.G. 7: 14, 15.
48	16	Engeln [et]c., han wälsigne dessa piltarna, Ebr. 11: 21.
50	24	Jag dör, och Gud warder eder sökandes [et]c., Ebr. 11: 22.
		Andra Mose Bok.
1	7	Wäxte Israels barn, och födde barn, och förökades, Ap.G. 7: 17.
2	2	Och qwinnan aflade, och födde en son [et]c., Ap.G. 7: 20. Ebr. 11: 23.
3	1, 2	Men Mose waktade sin swärs, Jethros får [et]c. Och Herrans engel syntes honom, Ap.G. 7: 29, 30.
	6	Jag är din faders Gud, Abrahams Gud [et]c., Matth. 22: 32. Marc. 12: 26. Luc. 20: 37.
7	11	Och de Egyptiske trollkarlar gjorde ock sammalunda, 2 Tim. 3: 8.
9	16	Dock fördenskull hafwer jag uppwäckt dig, Rom. 9: 17.
12	21	Och Mose kallade de äldsta i Israel [et]c., Ebr. 11: 28.
	40	Tiden är fyrahundrade och trettio år, Ap.G. 7: 6.
	46	I skolen intet ben sönderslå [et]c., Joh. 19: 36.
13	2	Helga mig allt förstfödt; det som allehanda moderlif öppnar, Luc. 2: 23.
	21	Och Herren gick före dem om dagen [et]c., 1 Cor. 10: 1.
14	22	Och Israels barn gingo derin, midt i hafwet på det torra, 1 Cor. 10: 1. Ebr. 11: 29.
16	15	Detta är Man: ty de wisste icke hwad det war, Joh. 6: 31. 1 Cor. 10: 3.
	18	Wardt dem, som mycket hade, intet öfwerlopps, 2 Cor. 8: 15.
17	6	Der skall du slå hälleberget, och der skall utlöpa watten, 1 Cor. 10: 4.
	7	Derföre kallar man det rummet Massa och Meriba, Ebr. 3: 8, 9.
19	6	Och I skolen wara mig ett presterligt konungarike, och ett heligt folk, 1 Pet. 2: 9. Uppb. 1: 6.
	12	Ty den som kommer wid berget, han skall döden dö, Ebr. 12: 20.
20	12	Du skall ära din fader och din moder, Matth. 15: 4. Marc. 7: 10. Luc. 18: 20. Eph. 6: 2.
	13	Du skall icke dräpa, Matth. 5: 21; cap. 19: 18.
	14	Du skall icke göra hor, Matth. 5: 27; cap. 19: 18.
	15	Du skall icke stjäla, Matth. 19: 18. Eph. 4: 28.
	16	Du skall icke bära falskt wittnesbörd [et]c. Matth. 19: 18.
	17	Du skall icke hafwa lust [et]., Rom. 7: 7; cap. 13: 9.
	18	Och allt folket såg dundret och ljungelden [et]c., Ebr. 12: 18, 19.
21	17	Den som bannar fader eller moder,
	23	han skall döden dö, Matth. 15: 4. Marc. 7: 10.
	24	Själ för själ; öga för öga, Matth. 5: 38.
22	28	Gudarna skall du icke banna, Ap.G. 23: 5.
24	8	Si, detta är förbundets blod, Ebr. 9: 20.
25	40	Se till, att du allt gör efter den eftersyn, Ap.G. 7: 44. Ebr. 8: 5.
26	1	Tabernaklet skall du göra, Ebr. 9: 2.
32	1	Upp, och gör oss gudar, Ap.G. 7: 40.
	6	Sedan satte sig folket till att äta och dricka [et]c., 1 Cor. 10: 7.
33	19	Men hwem jag är gunstig, honom är jag gunstig [et]c., Rom. 9: 15.
34	33	Och då han talade med dem, lade han ett täckelse på sitt ansigte, 2 Cor. 3: 13.
40		Huru wittnesbördets tabernakel är uppsatt, och hwad deruti förrättades, Ebr. 9: 2–5, 7.
		Tredje Mose Bok.
2	13	Allt ditt spisoffer skall du salta, Marc. 9: 49.
6	30	Allt syndoffer skall man uppbränna med eld, Ebr. 13: 11.
11	45	Derföre skolen I wara helige, ty jag är helig, 1 Pet. 1: 15, 16.
12	3	Och på åttonde dagen skall man omskära hans förhuds kött. Luc. 1: 59; cap. 2: 21. Joh. 7: 22.
	4	Till dess hennes renselsedagar äro ute, Luc. 2: 22.
14	2	Han skall komma till presten: och skall bjuda honom, som rensas skall [et]c., Matth. 8: 4. Marc. 1: 44. Luc. 5: 14; cap. 17: 14.
16	17	Ingen menniska skall wara inuti wittnesbördets tabernakel, när han går derin [et]c., Luc. 1: 10. Ebr. 9: 7.
18	5	Hwilken menniska dem gör, han skall derigenom lefwa, Rom. 10: 5. Gal. 3: 12.
19	2	I skolen wara helige, ty jag är helig [et]c. 1 Pet. 1: 15, 16.
	12	I skolen icke swärja falskt, Matth. 5: 33.
	15	Och skall icke skona de ringa, och icke ära den mäktiga, Jac. 2: 2–4.
	17	Du skall icke hata din broder i ditt hjerta, Matth. 5: 22. Luc. 17: 3. 1 Joh. 3: 15.
	18	Du skall älska din nästa såsom dig sjelf, Matth. 22: 39. Marc. 12: 31. Rom. 13: 9. Gal. 5: 14. Jac. 2: 8.
20	9	Den som bannar sin fader eller sin moder, han skall [et]c., Matth. 15: 4. Marc. 7: 10.
	10	Den som hor bedrifwer med någon mans hustru, den skall döden dö, Joh. 8: 4, 5.
23	36	Den åttonde dagen skall ock kallas helig, att I sammankommen, Joh. 7: 37.
24	20	Skada för skada, öga för öga, Matth. 5: 38.
26	12	Och jag skall wandra ibland eder, och skall wara eder Gud, så [et]c., 2 Cor. 6: 16.
		Fjerde Mose Bok.
6	18	Och skall raka de förlofwades löftes hufwud, Ap.G. 21: 24.
8	17	Förty all förstfödning i Israels barn äro min, Luc. 2: 23.
9	12	Och skola intet låta deraf blifwa qwar till morgonen, och intet [et]c., Joh. 19: 36.
	18	Så länge molnskyn blef öfwer tabernaklet, så länge [et]c., 1 Cor. 10: 1.
12	7	Mose, hwilken uti mitt hela hus trogen är, Ebr. 3: 2.
14	2	Och alla Israels barn knorrade emot Mose, 1 Cor. 10: 10. Ebr. 3: 8.
15	39	Och skola de klutar tjena eder dertill [et]c. Matth. 23: 5.
16	1	Och Korah, Jizears son [et]c, Jud. Ep. v. 11.
19	17	Så skola de taga af syndoffrets aska [et]c., Ebr. 9: 13.
20	11	Då gick derut mycket watten, så att menigheten fick dricka, 1 Cor. 10: 4.
21	5	Hwi hafwer du fört oss utur Egypten, att wi skulle dö i öknen? 1 Cor. 10: 9.
	8	Gör dig en kopparorm, och res honom upp för ett tecken, Joh. 3: 14.
22	28	Då öppnade Herren åsninnans mun, och hon sade [et]c., 2 Pet. 2: 16.
24	10	Då förgrymmade sig Balak i wrede emot Bileam [et]c., Uppb. 2: 14.
25	1	Och folket begynte bola med de Moabiters döttrar, 1 Cor. 10: 8.
26	5	Förty Herren hade sagt dem, att de skulle döden dö i öknen, 1 Cor. 10: 5.
28	9	Men om Sabbathsdagen, twå årsgamla lamm utan wank, Matth. 12: 5.
		Femte Mose Bok.
1	17	I skolen ingen person anse i domen, utan [et]c., Jac. 2: 9.
4	2	I skolen intet lägga dertill, Uppb. 22: 18.
	24	Förty Herren din Gud är en frätande eld, Ebr. 12: 29.
5	11	Du skall icke missbruka Herrans din Guds namn, Matth. 5: 34.
6	4	Hör Israel, Herren wår Gud är en enig Herre.
	5	Och du skall älska Herran, din Gud [et]c., Matth. 4: 10; cap. 22: 37. Marc. 12: 29, 30. Luc. 4: 8; cap. 10: 27.
	16	I skolen icke försöka Herran eder Gud, såsom I [et]c., Matth. 4: 7. Luc. 4: 12.
8	3	Menniskan lefwer icke allenast af bröd [et]c., Matth. 4: 4. Luc. 4: 4.
10	17	Den ingen person aktar och tager inga mutor, Ap.G. 10: 34. Rom. 2: 11. Gal. 2: 6. Eph. 6: 9. Col. 3: 25. 1 Pet. 1: 17.
15	10	Utan du skall låta honom få det, och ditt hjerta skall icke förtryta det, Matth. 5: 42. Luc. 6: 35.
17	5	Så skall du utföra densamma mannen [et]c.
	6	Och skall stena dem ihjäl, efter tu eller tre wittnens mun, Ebr. 10: 28.
18	3	Man skall gifwa presterna bogen, och båda kindbenen och wamben, 1 Cor. 9: 13.
	15	En prophet såsom mig, skall Herren din Gud uppwäcka dig, Ap.G. 3: 22; cap. 7: 37.
19	15	Intet wittne ensamt framträda emot någon, Matth. 18: 16. 2 Cor. 13: 1.
21	23	Förbannad är den för Gud som hängd är, Gal. 3: 13.
23	19	Du skall icke ockra på din broder, Luc. 6: 34, 35.
	25	Så må du afplocka ax, Matth. 12: 1.
24	1	Om någon tager sig hustru, och äktar henne, och hon icke [et]c., Matth. 5: 31; cap. 19: 7. Marc. 10: 4.
	14	Du skall icke förhålla lönen för den som torftig är [et]c., Jac. 5: 4.
25	4	Du skall icke binda munnen till på oxen som tröskar, 1 Cor. 9: 9. 1 Tim. 5: 18.
	5	När bröder bo tillhopa, och en dör utan barn [et]c, Matth. 22: 24. Marc. 12: 19. Luc. 20: 28.
27	26	Förbannad ware den som icke fullkomnar all denna lagens ord, Gal. 3: 10.
29	18	En rot som galla och malört bär, Ebr. 12: 15.
30	11	Ty det är budet, som jag bjuder dig i dag, är dig icke fördoldt [et]c., Rom. 10: 6, 8.
32	21	Och jag skall reta dem igen, på det som icke är folk, Rom. 10: 19.
	35	Hämnden är min, jag skall wedergälla det, Rom. 12: 19. Ebr. 10: 30.
		Josua Bok.
1	5	Jag skall icke öfwergifwa eller förgäta dig, Ebr. 13: 5.
2	1	Som hette Rahab, och der lågo de, Ebr. 11: 31.
6	20	Och murarna föllo omkull, och folket besteg staden, Ebr. 11: 30.
	23	Och hade Rahab ut med hennes fader, Ebr. 11: 31.
14	2	Och de skiftade det emellan sig med lott, Ap.G. 13: 19.
		Domare Boken.
4	6	Barak, Ebr. 11: 32.
7	1	Gideon, Ebr. 11: 32.
11	1	Jephtah, Ebr. 11: 32.
13	24	Simson, Ebr. 11: 32.
		Om domarena i allmänhet; och huru länge deras regeringstid warat hafwer, Ap.G. 13: 20.
		Ruths Bok.
4	18	Perez födde Hezron.
	19	Hezron födde Ram [et]c., Matth. 1: 3. Luc. 3: 33.
		1 Samuels Bok.
8	5	Så sätt nu en konung öfwer oss, Ap.G. 13: 21.
15	22	Lydnad är bättre [et]c., Matth. 9: 13; cap. 12: 7.
16	13	Då tog Samuel sitt oljehorn [et]c., Ap.G. 13: 22.
21	6	Så gaf presten honom af det heliga, efter der war intet annat bröd, Matth. 12: 3. Marc. 2: 25. Luc. 6: 3.
		2 Samuels Bok.
7	13	Och jag skall stadfästa hans rikes stol till ewig tid, Ap.G. 2: 30.
	14	Jag skall wara hans fader, och han skall wara min son, Ebr. 1: 5.
		1 Konunga-Boken.
2	10	Så afsomnade David med sina fäder, Ap.G. 2: 29; cap. 13: 36.
10	1	Och då Salomos rykte af Herrans namn [et]c., Matth. 12: 42. Luc. 11: 31.
17	1	Det skall dessa år hwarken dagg eller regn komma, Luc. 4: 25. Jac. 5: 17.
19	10	Hafwa öfwergifwit ditt förbund, och nedbrutit ditt altare, Rom. 11: 3.
	18	Och jag skall låta igen blifwa sjutusende, Rom. 11: 4.
		2 Konunga-Boken.
4	29	Om någon möter dig, så helsa honom intet, Luc. 10: 4.
5	14	Och hans kött kom till sig igen, Luc. 4: 27.
		1 Chröniko-Boken.
1 2 3		Christi slägtregister, Matth. 1: 1. Luc. 3: 23.
23	13	Men Aaron wardt afskijd, så att han wardt helgad, Ebr. 5: 4.
28	9	Herren ransakar alla hjertan, Uppb. 2: 23.
29	11	Dig, Herre, tillhör majestät och makt, Matth. 6: 13. 1 Tim. 1: 17. Uppb. 5: 13.
		2 Chröniko-Boken.
6	18	Ty menar du ock, att Gud bor när menniskorna på jorden, Ap.G. 7: 48.
	36	Ingen menniska är som icke syndar, 1 Joh. 1: 8. Jac. 3: 2.
		Jobs Bok.
1	21	Jag är naken kommen af min moders lif, 1 Tim. 6: 7.
5	13	Han begriper de wisa i deras listighet, 1 Cor. 3: 19.
	17	Se, salig är den menniska, den Gud straffar, Ebr. 12: 5. Jac. 1: 12. Uppb. 3: 19.
34	19	Den dock icke ser på förstarnas person, Ap.G. 10: 34.
41	2	Ho hafwer något gifwit honom tillförene [et]c., Rom. 11: 34.
Ps.		Psaltaren.
2	1	Hwarföre wredgas hedningarna, och folken tala [et]c., Ap.G. 4: 25.
	7	Du är min son, Ap.G. 13: 33. Ebr. 1: 5; cap. 5: 5.
	9	Du skall sönderslå dem med jernspira, Upp. 2: 27; cap. 19: 15.
4	5	Warden I wrede, så synden icke, Eph. 4: 26.
5	10	Deras strupe är en öppen graf, Rom. 3: 13.
6	9	Wiker ifrån mig, alla ogerningsmän, Matth. 7: 23; cap. 25: 41. Luc. 13: 27.
8	3	Utaf unga barns och spenabarns mun, Matth. 21: 16.
	5	Hwad är menniskan, att du tänker på henne, Ebr. 2: 6.
	7	All ting hafwer du under hans fötter lagt, 1 Cor. 15: 27.
10	7	Hans mun är full med bannor, Rom. 3: 14.
14	3	Men de äro alle afwikne, och allesammans odogse, se Rom. 3: 10, [et]c.
16	8	Jag hafwer Herran för ögonen alltid, Ap.G. 2: 25.
	10	Du skall icke låta min själ i helwetet [et]c., Ap.G. 2: 31; cap. 13: 35.
18	3	Min tröst, den jag wid håller, Ebr. 2: 13.
	50	Derföre will jag tacka dig, Herre, ibland hedningarna [et]c., Rom. 15: 9.
19	5	Deras snöre går ut i alla land, och deras tal [et]c., Rom. 10: 18.
22	2	Min gud, min Gud, hwi hafwer du öfwergifwit mig, Matth. 27: 46. Marc. 15: 34.
	8	Alla de som mig se, bespotta mig, Matth. 27: 39. Marc. 15: 29. Luc. 23: 35, 36.
	9	Han klage det Herranom [et]c., Matth. 27: 43.
	17	Mina händer och fötter hafwa de genomborrat, Matth. 27: 31. Marc. 15: 20. Luc. 23: 33. Joh. 19: 18.
	19	De byta mina kläder emellan sig, och kasta lott [et]c., Matth. 27: 35. Marc. 15: 24. Luc. 23: 34. Joh. 19: 23, 24.
	23	Jag will predika ditt namn för mina bröder, Ebr. 2: 12.
23	1	Herren är min herde, Joh. 10: 11. 1 Pet. 2: 25; cap. 5: 4.
24	1	Jorden är Herrans, och hwad [et]c., 1 Cor. 10: 26, 28.
31	6	Uti dina händer befaller jag min ande, Luc. 23: 46.
32	1	Säll är den, hwilken öfwerträdelsen förlåten är, Rom. 4: 6.
	5	Jag will bekänna för Herran min öfwerträdelse, 1 Joh. 1: 9.
34	13	Hwilken är den, som ett godt lefwande begär, och gerna goda dagar hade, 1 Pet. 3: 10.
35	19	Låt dem icke glädja sig öfwer mig, som mig utan skäl fiender äro, Joh. 15: 25.
39	13	Jag är en främling för dig, och en gäst, såsom alla mina fäder, Ebr. 11: 13.
40	7	Offer och spisoffer behaga dig intet, Ebr. 10: 5.
41	10	Den mitt bröd åt, trampade mig under fötterna, Joh. 13: 18. Ap.G. 1: 16.
44	23	Wi warda ju dagligen för din skull dräpne, Rom. 8: 36.
45	7	Gud, din stol blifwer alltid och i ewighet [et]c., Ebr. 1: 8.
49	18	Han skall i sin dödstid intet med sig taga, 1 Tim. 6: 7.
50	12	Jordens krets är min, Ap.G. 17: 24. 1 Cor. 10: 26.
51	6	På det du må rätt blifwa i ditt ord, Rom. 3: 4.
53	4	Men de äro alle affallne, Rom. 3: 12.
55	23	Kasta din omsorg uppå Herran, 1 Pet. 5: 7.
62	11	Faller eder rikedom till, så lägger icke hjertat deruppå, 1 Tim. 6: 17.
	13	Och lönar hwar och en, såsom han förtjenar, Matth. 16: 27. Rom. 2: 6. 1 Cor. 3: 8.
68	19	Du hafwer farit upp i höjden, och hafwer [et]c., Eph. 4: 8.
69	10	Ditt hus nitälskan uppfräter mig, Joh. 2: 17.
	10	Och deras försmädelser som dig häda, falla uppå mig, Rom. 15: 3.
	22	Och de gåfwo mig galla att äta; och ättika att dricka, Matth. 27: 34, 48. Joh. 19: 29.
	23	Deras bord warde för dem en snara, Rom. 11: 9.
	26	Deras boning warde öde, Ap.G. 1: 20.
75	9	De ogudaktiga måste utsupa dräggen, Uppb. 14: 10; cap. 16: 19.
78	2	Jag will öppna min mun till ordspråk, Matth. 13: 35.
	24	Och lät regna manna till dem [et]c., Joh. 6: 31.
81	13	Så hafwer jag låtit dem i deras hjertas sinne, Ap.G. 14: 16.
82	6	Jag hafwer wäl sagt: I ären gudar, Joh. 10: 34.
89	21	Jag hafwer funnit min tjenare David, Ap.G. 13: 22.
90	4	Tusende år äro för dig såsom en dag [et]c., 2 Pet. 3: 8.
91	11	Ty Han hafwer befallt sina englar om dig [et]c., Matth. 4: 6. Luc. 4: 10.
94	11	Herren wet menniskornas tankar, att de fåfänglige äro, 1 Cor. 3: 20.
95	8	I dag, om I hans röst hören, så förstocker [et]c., Ebr. 3: 7; cap. 4: 7.
97	7	Tillbedjer honom alle gudar, Ebr. 1: 6.
102	26	Du hafwer tillförene grundat jorden, och himlarna [et]c., Ebr. 1: 10.
104	4	Du som gör dina englar till wäder [et]., Ebr. 1: 7.
105	8	Han tänker ewinnerligen uppå sitt förbund.
	9	Med Abraham, Luc. 1: 73. Ebr. 6: 17.
	24	Och han lät sitt folk swårligen wäxa, Ap.G. 7: 17.
109	8	Hans embete tage en annan, Joh. 17: 12. Ap.G. 1: 20.
	28	Förbanna de, så wälsigna du, Rom. 12: 14. 1 Pet. 2: 23.
110	1	Herren sade till min Herra, Matth. 22: 44. Luc. 20: 42. Ap.G. 2: 34.
	1	Sätt dig på min högra hand, Ebr. 1: 13.
	1	Tilldess jag lägger dina fiender till din fotapall, 1 Cor. 15: 25. Ebr. 1: 13.
	4	Herren hafwer swurit, och honom skall det icke ångra [et]c., Ebr. 5: 6; cap. 7: 17, 21.
112	9	Han utströr, och gifwer de fattiga, 2 Cor. 9: 9.
116	10	Jag tror, derföre talar jag, 2 Cor. 4: 13.
	11	Alla menniskor äro lögnaktige, Rom. 3: 4.
117	1	Lofwer Herran, alle hedningar, Rom. 15: 11.
118	6	Herren är med mig, derföre fruktar jag mig intet, Ebr. 13: 6.
	22	Den stenen, som byggningsmännerna förkastade, är [et]c., Matth. 21: 42. Marc. 12: 10. Luc. 20: 17. Ap.G. 4: 11. 1 Pet. 2: 7.
	26	Lofwad ware den, som kommer i Herrans namn, Matth. 21: 9. Marc. 11: 9. Luc. 19: 38. Joh. 12: 13.
119	105	Ditt ord är mina fötters lykta [et]c., 2 Pet. 1: 19.
132	5	Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, Ap.G. 7: 46.
	11	Jag skall sätta dig ditt lifs frukt uppå din stol, Ap.G. 2: 30.
140	4	Huggormars förgift är under deras läppar, Rom. 3: 13.
cap.		Salomos Ordspråk.
1	16	Deras fötter skynda sig till att utgjuta blod, Rom. 3: 15.
3	7	Låt dig icke tycka att du är wis; utan frukta Herran, Rom. 12: 16.
	11	Min son, förkasta icke Herrans tuktan, Ebr. 12: 5. Uppb. 3: 19.
8	22	Herren hafwer haft mig i sina wägars begynnelse, Joh. 1: 1.
	30	Då war jag werkande med honom, Joh. 1: 3. Col. 1: 16.
10	12	Kärlek öfwerskyler all öfwerträdelse, 1 Pet. 4: 18.
11	31	Efter den rättfärdige på jorden lida måste, 1 Pet. 4: 18.
16	3	Befall Herranom dina werk, 1 Pet. 5: 7.
17	13	Den som wedergäller godt med ondt, af hans hus [et]c., Rom. 12: 17. 1 Thess. 5: 15. 1 Pet. 3: 9.
	27	En förnuftig man hafwer hof med sitt tal, Jac. 1: 19.
20	9	Ho kan säga: jag är ren i mitt hjerta, 1 Joh. 1: 8.
24	23	Anse personen i domen är icke [et]c., Jac. 2: 1.
25	6	Pråla icke för konungen, Luc. 14: 10.
	21	Hungrar din owän, så spisa honom med bröd [et]c., Rom. 12: 20.
26	11	Såsom en hund uppäter sina spyor igen, 2 Pet. 2: 22.
27	1	Beröm dig icke af morgondagen, Jac. 4: 13, 14.
	2	Låt en annan lofwa dig, 2 Cor. 10: 15.
29	3	Men den som skökor uppehåller [et]c., Luc. 15: 30.
		Salomos Predikare.
7	4	Genom sorg warder hjertat förbättradt, 2 Cor. 7: 10.
11	5	Du wet icke wädrets wäg, Joh. 3: 8.
12	14	Gud skall hafwa fram alla gerningar för domen, Rom. 14: 10. 2 Cor. 5: 10.
		Salomos Höga Wisa.
4	7	Du är med allo dägelig, och ingen fläck är på dig, Eph. 5: 27.
	12	Min syster, kära brud, Joh. 3: 29. 2 Cor. 11: 2. Uppb. 21: 9.
		Propheten Esaia.
1	9	Om Herren Zebaoth icke lät oss något litet igen blifwa, Rom. 9: 29.
5	1	Min wän hafwer en wingård, på ett fett rum, Matth. 21: 33. Marc. 12: 1. Luc. 20: 9.
6	3	Helig, helig, helig är Herren Zebaoth, Uppb. 4: 8.
	9	Hörer och förstår det icke; ser, och märker det icke, Matth. 13: 14. Marc. 4: 12. Luc. 8: 10. Joh. 12: 40. Ap.G. 28: 26. Rom. 11: 8.
7	14	Se, en jungfru är hafwande, och skall föda en son, Matth. 1: 23.
8	14	Men en stötesten, och en förargelseklippa, Luc. 2: 34. Rom. 9: 33. 1 Pet. 2: 8.
		Se, här är jag, och barnen som Herren [et]c., Ebr. 2: 13.
9	1	I Sebulons land, och i Nephtalims land [et]c., Matth. 4: 15.
	6	Oss är födt ett barn [et]., Luc. 2: 7, 11. Gal. 4: 4.
	6	En son är oss gifwen, Joh. 3: 16. 1 Joh. 4: 10.
	7	På Davids säte, Luc. 1: 32, 33.
10	22	ty om ditt folk, o Israel, är lika som sanden i hafwet, Rom. 9: 27.
11	1	Och ett ris skall uppgå utaf Isai slägte, Uppb. 22: 16.
	4	Och skall slå jorden med sin muns staf, 2 Thess. 2: 8.
	10	Isai rot, som står till folks banér, Rom. 15: 12.
13	10	Ty stjernorna på himmelen och hans orion skina icke klart, Matth. 24: 29. Marc. 13: 25. Luc. 21: 25.
21	9	Babel är fallet, Uppb. 14: 8; cap. 18: 2.
22	13	Låt oss äta och dricka, wi måste dock i morgon dö, 1 Cor. 15: 32.
	22	Och skall lägga Davids hus nyckel uppå hans axlar, Uppb. 3: 7.
25	8	Och Herren, Herren skall aftwå tårarna af alla ansigten, Uppb. 7: 17; cap. 21: 4.
28	11	Hans skall en gång med spottsliga läppar, och med ett annat [et]c., 1 Cor. 14: 21.
	16	Jag lägger i Zion en grundsten, en pröfwosten, Rom. 9: 33. 1 Pet. 2: 6.
29	13	Derföre att detta folket nalkas mig med sin mun [et]c., Matth. 15: 8. Marc. 7: 6.
	14	Så att deras wisas wishet skall förgås [et]c., 1 Cor. 1: 19.
	18	På densamma tiden skola de döfwa höra, Matth. 11: 5. Luc. 7: 22.
33	18	Hwar äro nu de skriftlärde? Hwar äro rådgifwarena? 1 Cor. 1: 20.
34	4	Himmelen skall wara sammanlagd såsom ett bref, Uppb. 6: 14.
35	3	Stärker de trötta händer, Ebr. 12: 12.
	6	Watten skall flyta i öknen, Joh. 7: 38.
40	3	En predikares röst är i öknen, Matth. 3: 3. Marc. 1: 3. Luc. 3: 4. Joh. 1: 23.
	6	Allt kött är hö, 1 Pet. 1: 24. Jac. 1: 10.
	8	Guds ord blifwer ewinnerligen, Matth. 24: 35. Luc. 21: 33. 1 Pet. 1: 25.
	13	Ho underwisar Herrans Anda, Rom. 11: 34. 1 Cor. 2: 16.
41	14	Så frukta dig nu intet, I fattige hop, Luc. 12: 32.
42	1	Min utkorade, i hwilken min själ wäl behagar, Matth. 3: 17; cap. 17: 5.
	6	Hedningarna till ett ljus, Luk. 2: 32. Ap.G. 13: 47.
43	19	Ty se, jag will göra en ny ting, 2 Cor. 5: 17. Uppb. 21: 5.
44	3	Jag will utgjuta min Anda uppå din säd, Joh. 7: 38. Ap.G. 2: 17.
	6	Jag är den förste, och jag är den siste, Uppb. 1: 8, 17.
45	9	Månne leret säger till krukomakaren, Rom. 9: 20.
	23	Mig skola alla knän böjas, och alla tungor swärja, Rom. 14: 11. Phil. 2: 10, 11.
48	20	Går ut af Babel, Uppb. 18: 4.
49	6	Jag hafwer ock gjort dig till hedningarnas ljus, Luc. 2: 32. Ap.G. 13: 47.
	8	Jag hafwer bönhört dig i behaglig tid [et]c., 2 Cor. 6: 2.
	10	De skola hwarken hungra eller törsta, Uppb. 7: 16.
50	6	Mitt ansigte wände jag icke bort för försmädelse och spott, Matth. 26: 67, 68.
51	7	Frukter eder intet, när menniskorna försmäda eder, Matth. 5: 11.
52	5	Mitt namn warder alltid dag ifrån dag försmädadt, Rom. 2: 24.
	7	O, huru ljuflige äro uppå bergen budbärarenas fötter, Rom. 10: 15.
	11	Wiker, wiker, drager ut dädan, och kommer [et]c., 2 Cor. 6: 17.
	15	Ty dem, som intet deraf förkunnadt är, Rom. 15: 21.
53	1	Men ho tror wår predikan och hwem [et]c., Joh. 12: 38. Rom. 10: 16.
	3	Han war de aldro mest föraktade, Marc. 9: 12.
	4	Sannerligen, Han bar wår krankhet, Matth. 8: 17.
	5	Men Han är sargad för wåra missgerningars skull, Rom. 4: 25. 1 Cor. 15: 3. 1 Pet. 2: 24.
	6	Men Herren kastade allas wåra synder uppå Honom, 2 Cor. 5: 21.
	7	Såsom ett lam, det till slagtning ledes, Ap.G. 8: 32.
	9	Ändock Han ingen orätt gjort hade, ej heller något swek uti Hans mun war, Joh. 8: 46. 1 Pet. 2: 22. 1 Joh. 3: 5.
	12	Och wardt ogerningsmännen lik räknad, Marc. 15: 28. Luc. 23: 33.
54	1	Fröjda dig, du ofruktsamma, du som intet föder, Gal. 4: 27.
	13	Och alla dina barn lärda af Herranom, Joh. 6: 45.
55	1	Nu wäl, alle I som törstige ären, kommer hit till watten, Joh. 7: 37. Uppb. 22: 17.
	3	Jag will göra med eder ett ewigt förbund, nemligen Davids wissa nåder, Ap.G. 13: 34.
56	7	Ty mitt hus kallas ett bönehus för alla folk, Matth. 21: 13. Marc. 11: 17. Luc. 19: 46.
58	7	Om du ser en naken, så kläd honom, Matth. 25: 36.
59	7	Deras fötter löpa till ondt, och äro snare till att utgjuta oskyldigt blod, Rom. 3: 15.
	17	Och sätter salighetens hjelm uppå sitt hufwud, Eph. 6: 17. 1 Thess. 5: 8.
	20	Ty dem i Zion skall komma en förlossare, Rom. 11: 26.
60	11	Och dine portar skola städse öppne stå, Uppb. 21: 25.
	19	Solen skall icke mer skina [et]c., Uppb. 21: 23; cap. 22: 5.
61	1	Herrans, Herrans Ande är med mig, Luc. 4: 18.
62	11	Säger dottren Zion: Se, din salighet kommer, Matth. 21: 5. Joh. 12: 15.
63	1	Ho är den, som ifrån Edom kommer [et]c., Uppb. 19: 13.
64	4	Såsom af werldens begynnelse icke hördt är, 1 Cor. 2: 9.
65	1	Jag warder sökt af dem, som intet efter mig frågade, Rom. 10: 20.
	17	Jag will skapa en ny himmel och en ny jord, 2 Pet. 3: 13. Uppb. 21: 1.
66	1	Himmelen är min stol, och jorden är min fotapall [et]c., Ap.G. 7: 48; cap. 17: 24.
	24	Deras matk skall icke dö, och deras eld [et]c., Marc. 9: 44, 46, 48.
		Propheten Jeremia.
2	21	Men jag hade planterat dig till ett sött winträd, Matth. 21: 33. Marc. 12: 1. Luc. 20: 9.
6	16	Så skolen I finna ro för edra själar, Matth. 11: 29.
7	11	Hållen I då detta hus, som efter mitt namn nämndt är, för en mördarekula, Matth. 21: 13. Marc. 11: 17. Luc. 19: 46.
9	4	En broder undertrycker den andra, Matth. 10: 21.
	23	En wis berömme sig intet af sin wishet, 1 Cor. 1: 31. 2 Cor. 10: 17.
10	7	Ho skulle icke frukta dig [et]c., Uppb. 15: 4.
17	10	Jag, Herren, kan utransaka hjertat, Uppb. 2: 23.
18	6	Se, såsom leret är i krukomakarens hand, Rom. 9: 21.
23	5	Och jag skall uppwäcka David, rättfärdighetens frukt [et]c., Luc. 1: 69, 70.
31	1	Jag skall wara alla Israels slägters Gud, och de skola wara mitt folk, 2 Cor. 6: 16. Ebr. 8: 10.
	15	Man hörer en klagelig röst, och bitterlig gråt [et]c., Matth. 2: 18.
	31	Se, den tid kommer, säger Herren, då skall jag göra ett nytt förbund med Israels hus [et]c., Ebr. 8: 8, [et]c.
	33	Utan detta skall wara förbundet, som jag göra skall med Israels hus [et]c., Ebr. 10: 16, 17.
51	8	Huru hasteligen är Babel fallen och sönderslagen Uppb. 14: 8.
		Jeremia Klagowisor
3	26	Det är en kostelig ting, att man är tålig, 2 Tim. 2: 12. Ebr. 10: 36. Jac. 1: 12.
	45	Du hafwer gjort oss till träck och slemhet, 1 Cor. 4: 13.
		Propheten Hesekiel.
12	22	Efter det dröjer så länge, så blifwer nu intet mer af edra prophetior, 2 Pet. 3: 4.
20	11	Och lärde dem mina rätter, genom hwilka menniskan lefwer, den dem håller, Rom. 10: 5.
22	7	Fader och moder förakta de, Matth. 15: 5. Marc. 7: 11, 12.
32	7	Så skall jag betäcka himmelen, och förmörka hans stjernor, Matth. 24: 29.
36	21	För mitt heliga namns skull, hwilket Israels hus ohelgade, Rom. 2: 24.
		Propheten Daniel.
7	10	Tusenden sinom tusende tjente honom, och tio [et]c., Uppb. 5: 11.
	10	Böckerna wordo upplåtne, Uppb. 20: 12.
9	27	Och förödelsens styggelse står bredwid wingarna, Matth. 24: 15. Marc. 13: 14. Luc. 21: 20.
		Propheten Osea.
1	10	Der skall man säga till dem: O, I lefwande Guds barn, Rom. 9: 26.
2	23	Och säga till det som icke war mitt folk: Du är mitt folk, Rom. 9: 25. 1 Pet. 2: 10.
6	6	Ty jag hafwer lust till kärlek, och icke till offer, Matth. 9: 13; cap. 12: 7.
10	8	I berg, förskyler oss, och I backar, faller öfwer oss, Luc. 23: 30. Uppb. 6: 16.
11	1	Och kallade honom min son utur Egypten, Matth. 2: 15.
13	14	Död, jag skall wara dig ett förgift; helwete, jag skall wara dig en plåga, 1 Cor. 15: 54. Ebr. 2: 14.
14	3	Så wilje wi offfra wåra läppars oxar, Ebr. 13: 15. 1 Pet. 2: 5.
		Propheten Joel.
2	28	Och derefter skall jag utgjuta min Anda öfwer allt kött, Ap.G. 2: 17.
	32	Ho som helst Herrans namn åkallandes warder, han skall frälst warda, Rom. 10: 13.
3	13	Slår till med liarna, Uppb. 14: 15, 18.
	15	Sol och måne skola förmörkas [et]c, Matth. 24: 29. Marc. 13: 24, 25. Luc. 21: 25. Uppb. 6: 12.
		Propheten Amos.
5	10	Men de äro honom gramse, som dem uppenbarat straffar, Gal. 4: 16.
	15	Hater det onda, Rom. 12: 9, 10.
	25	Hafwen I, af Israels hus, ock offrat mig [et]c., Ap.G. 7: 42.
6	1	We de stolta i Zion, Luc. 6: 25.
9	11	Skall jag igen upprätta den förfallna Davids hydda, Ap.G. 15: 16.
		Propheten Jona.
2	1	Och Jona war i fiskens buk tre dagar och tre nätter, Matth. 12: 40; cap. 16: 4. Luc. 11: 29, 30.
3	5	Då trodde de Ninevitiska män uppå Gud, Matth. 12: 41. Luc. 11: 32.
		Propheten Micha.
4	7	Och Herren skall wara konung öfwer dem på Zions berg, ifrån nu och i ewighet, Luc. 1: 33.
5	2	Och du BethLehem Ephrata, som liten är [et]c., Matth. 2: 6. Joh. 7: 42.
7	3	Och mena, att de göra der wäl utinnan, Joh. 16: 2.
	6	Menniskans fiender äro hennes eget husfolk, Matth. 10: 21, 35, 36. Luc. 12: 53.
		Propheten Nahum.
1	15	Se, på bergen komma en god bodskaps fötter, Rom. 10: 15.
		Propheten Habacuc.
1	5	Ser ibland hedningarna; ser till och förundrer eder, Ap.G. 13: 41.
2	3	Hon kommer wisserligen, Ebr. 10: 37.
	4	Den rättfärdige lefwer af sin tro, Rom. 1: 17. Gal. 3: 11. Ebr. 10: 38.
		Propheten Haggai.
2	7	Det är ännu en liten tid, att jag skall röra himmel och jord [et]c., Ebr. 12: 26.
		Propheten ZacharJa.
3	2	Herren näpse dig, satan, Jud. Ep. v. 9.
8	16	Hwar och en tale sanningen med den andra; och dömer rätt, Eph. 4: 25.
9	9	Se, din konung kommer till dig, en rättfärdig och en hjelpare, Matth. 21: 5. Joh. 12: 15.
11	12	Och de wägde upp så mycket som jag gällde, trettio silfwerpenningar, Matth. 27: 9.
12	10	Ty de skola se uppå mig, den de genomstungit hafwa, Joh. 19: 37. Uppb. 1: 7.
13	7	Slå herden, så warda fåren förskingrade, Matth. 26: 31. Marc. 14: 27.
	9	Jag will rensa dem, såsom man rensar silfwer, 1 Pet. 1: 7.
		Propheten Malachi.
1	2	Likwäl hafwer jag Jacob kär.
	3	Och jag hatar Esau, Rom. 9: 13.
	6	En son skall hedra sin fader, Eph. 6: 1. Col. 3: 20. En tjenare sin herre, Eph. 6: 5. Col. 3: 22. Tit. 2: 9. 1 Pet. 2: 18.
2	10	Hafwa wi icke alle en fader, Eph. 4: 6.
3	1	Se jag will utsända min engel, den der wägen, [et]c., Matth. 11: 10. Marc. 1: 2. Luc. 7: 27.
4	5	Se, jag skall sända eder den propheten Elia, Matth. 11: 14; cap. 17: 11. Marc. 9: 12. Luc. 1: 17.
	6	Han skall omwända fädernas hjertan till barnen, Luc. 1: 16, 17.