Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Register (språk)
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
← Chronologia |
|
Tabeller → |
[ 144 ]
Register
öfwer de förnämsta språk utur Mose och Propheterna, hwilka af Christus och Hans Apostlar i Nya Testamentet anförde och förklarade warda.cap. | vers | Första Mose Bok. |
---|---|---|
1 | 1 | I begynnelsen skapade Gud himmel och jord, och jorden war [et]c., Ebr. 11: 3. |
6 | Och Gud sade: Warde ett fäste emellan wattnen, och åtskilje watten ifrån watten, 2 Pet. 3: 5. | |
27 | Och Gud skapade menniskorna sig till ett beläte [et]c., 1 Cor. 11: 7. | |
27 | Man och qwinna skapade han dem [et]c., Matth. 19: 4. Marc. 10: 6. 1 Tim. 2: 13. | |
2 | 2 | Och hwilade på sjunde dagen af alla sina werk, som Han gjort hade, Ebr. 4: 4. |
7 | Och så wardt menniskan en lefwande själ, 1 Cor. 15: 45. | |
22 | Och Herren Gud byggde en qwinna utaf refwet, 1 Cor. 11: 8, 9. | |
24 | Fördenskull skall en man öfwergifwa fader och moder [et]c., Matth. 19: 5. Marc. 10: 7. Eph. 5: 31. 1 Cor. 6: 16. | |
3 | 4 | Ingalunda skolen I döden dö, 2 Cor. 11: 3. |
6 | Och gaf desslikes sin man deraf, och han åt, 1 Tim. 2: 14. | |
16 | Och han skall wara din herre, 1 Cor. 14: 34. 1 Tim. 2: 12. | |
19 | Och till jord skall du warda, 1 Cor. 15: 21, 22. | |
4 | 4 | Och Herren såg täckeligen till Abel, Ebr. 11: 4. |
8 | Gaf Cain sig upp emot sin broder [et]c., Matth. 23: 35. 1 Joh. 3: 12. Jud. Epist. v. 11. | |
5 | 3 | Slägtregister ifrån Adam, Luc. 3: 36–38. |
24 | Och efter han (Henoch) förde ett gudeligt lefwerne, Ebr. 11: 5. | |
6 | 3 | Jag will ännu gifwa dem hundrade och tjugu års dag, 2 Pet. 3: 9. |
8 | Men Noah fann nåd för Herran, Ebr. 11: 7. | |
7 | 1 | Ty dig hafwer jag sett rättfärdig, 2 Pet. 2: 5. |
21 | Då förgicks allt kött, Matth. 24: 39. | |
23 | Allena Noah blef behållen [et]c., 1 Pet. 3: 20. 2 Pet. 2: 5. | |
9 | 6 | Den som utgjuter menniskoblod, hans blod [et]c., Matth. 26: 52. Uppb. 13: 10. |
11 | 10 | Slägtregister ifrån Sem, Luc. 3: 34–36. |
12 | 1 | Gack utur ditt fädernesland, och ifrån din slägt [et]c., Ap.G. 7: 3. |
3 | Och i dig skola wälsignade warda, Ap.G. 3: 25. Gal. 3: 8. | |
4 | Då for Abraham ut, Ebr. 11: 8. | |
14 | 18 | Men Melchisedek, konung i Salem [et]., Ebr. 7: 1. |
15 | 5 | Så skall din säd wara, Rom. 4: 18. |
6 | Abraham trodde Herran, Rom. 4: 3. Gal. 3: 6. Jac. 2: 23. | |
13 | Din säd skall warda främmande uti ett land, Ap.G. 7: 6. | |
16 | 15 | Och Hagar födde Abraham en son, och Abraham [et]c., Gal. 4: 22. |
17 | 5 | Jag hafwer gjort dig till en fader för mycket folk, Rom. 4: 17. |
10 | Allt det mankön ibland eder är, skall omskäras, Ap.G. 7: 8. Rom. 4: 11. | |
16 | Och af henne (Sara) skall jag gifwa dig en son, Gal. 4: 23. | |
18 | 10 | När jag igen kommer till dig, om man lefwer [et]c., Rom. 9: 9. |
12 | Och min herre desslikes ålderstigen, 1 Pet. 3: 6. | |
25 | Bort det ifrån dig, som all werldens domare är, Rom. 3: 6. | |
19 | 2 | Kommer uti eder tjenares hus, Ebr. 13: 2. |
9 | Och de trängde sig hårdligen med wåld in på mannen Lot, 2 Pet. 2: 7. | |
24 | Då lät Herren regna swafwel och eld, Luc. 17: 29. 2 Pet. 2: 6. | |
26 | Och hans hustru såg tillbaka, och wardt en saltstod, Luc. 17: 32. | |
21 | 1 | Och Herren sökte Sara [et]c., Ebr. 11: 11. |
9 | Och Sara fick se den Egyptiska qwinnan Hagars son [et]c., Gal. 4: 30. | |
12 | I Isaac skall säden dig nämnd warda, Rom. 9: 7. Ebr. 11: 18. | |
22 | 10 | Och uträckte sin hand och tog till knifwen, Ebr. 11: 17. Jac. 2: 21. |
16 | Jag hafwer swurit wid mig sjelf, säger Herren, Luc. 1: 73. Ebr. 6: 13. | |
17 | Att jag skall wälsigna och föröka din säd, Ebr. 6: 14. | |
18 | Och i din säd skall allt folk på jorden, Ap.G. 3: 25. Gal. 3: 16. | |
25 | 21 | Och Rebecka hans hustru wardt hafwande |
22 | Och barnen [et]c., Rom. 9: 11, 12. | |
34 | Och så föraktade Esau sin förstfödslorätt, Ebr. 12: 16. | |
27 | 4 | På det min själ må wälsigna dig, förrän jag dör, Ebr. 11: 20. |
38 | Och hof upp sin röst och grät, Ebr. 12: 17. | |
35 | 22 | Men Jacob hade 12 söner, Ap.G. 7: 8. |
46 | 1 | Israel for dit [et]c., Ap.G. 7: 14, 15. |
48 | 16 | Engeln [et]c., han wälsigne dessa piltarna, Ebr. 11: 21. |
50 | 24 | Jag dör, och Gud warder eder sökandes [et]c., Ebr. 11: 22. |
Andra Mose Bok. | ||
1 | 7 | Wäxte Israels barn, och födde barn, och förökades, Ap.G. 7: 17. |
2 | 2 | Och qwinnan aflade, och födde en son [et]c., Ap.G. 7: 20. Ebr. 11: 23. |
3 | 1, 2 | Men Mose waktade sin swärs, Jethros får [et]c. Och Herrans engel syntes honom, Ap.G. 7: 29, 30. |
6 | Jag är din faders Gud, Abrahams Gud [et]c., Matth. 22: 32. Marc. 12: 26. Luc. 20: 37. | |
7 | 11 | Och de Egyptiske trollkarlar gjorde ock sammalunda, 2 Tim. 3: 8. |
9 | 16 | Dock fördenskull hafwer jag uppwäckt dig, Rom. 9: 17.
[ 145 ]
|
12 | 21 | Och Mose kallade de äldsta i Israel [et]c., Ebr. 11: 28. |
40 | Tiden är fyrahundrade och trettio år, Ap.G. 7: 6. | |
46 | I skolen intet ben sönderslå [et]c., Joh. 19: 36. | |
13 | 2 | Helga mig allt förstfödt; det som allehanda moderlif öppnar, Luc. 2: 23. |
21 | Och Herren gick före dem om dagen [et]c., 1 Cor. 10: 1. | |
14 | 22 | Och Israels barn gingo derin, midt i hafwet på det torra, 1 Cor. 10: 1. Ebr. 11: 29. |
16 | 15 | Detta är Man: ty de wisste icke hwad det war, Joh. 6: 31. 1 Cor. 10: 3. |
18 | Wardt dem, som mycket hade, intet öfwerlopps, 2 Cor. 8: 15. | |
17 | 6 | Der skall du slå hälleberget, och der skall utlöpa watten, 1 Cor. 10: 4. |
7 | Derföre kallar man det rummet Massa och Meriba, Ebr. 3: 8, 9. | |
19 | 6 | Och I skolen wara mig ett presterligt konungarike, och ett heligt folk, 1 Pet. 2: 9. Uppb. 1: 6. |
12 | Ty den som kommer wid berget, han skall döden dö, Ebr. 12: 20. | |
20 | 12 | Du skall ära din fader och din moder, Matth. 15: 4. Marc. 7: 10. Luc. 18: 20. Eph. 6: 2. |
13 | Du skall icke dräpa, Matth. 5: 21; cap. 19: 18. | |
14 | Du skall icke göra hor, Matth. 5: 27; cap. 19: 18. | |
15 | Du skall icke stjäla, Matth. 19: 18. Eph. 4: 28. | |
16 | Du skall icke bära falskt wittnesbörd [et]c. Matth. 19: 18. | |
17 | Du skall icke hafwa lust [et]., Rom. 7: 7; cap. 13: 9. | |
18 | Och allt folket såg dundret och ljungelden [et]c., Ebr. 12: 18, 19. | |
21 | 17 | Den som bannar fader eller moder, |
23 | han skall döden dö, Matth. 15: 4. Marc. 7: 10. | |
24 | Själ för själ; öga för öga, Matth. 5: 38. | |
22 | 28 | Gudarna skall du icke banna, Ap.G. 23: 5. |
24 | 8 | Si, detta är förbundets blod, Ebr. 9: 20. |
25 | 40 | Se till, att du allt gör efter den eftersyn, Ap.G. 7: 44. Ebr. 8: 5. |
26 | 1 | Tabernaklet skall du göra, Ebr. 9: 2. |
32 | 1 | Upp, och gör oss gudar, Ap.G. 7: 40. |
6 | Sedan satte sig folket till att äta och dricka [et]c., 1 Cor. 10: 7. | |
33 | 19 | Men hwem jag är gunstig, honom är jag gunstig [et]c., Rom. 9: 15. |
34 | 33 | Och då han talade med dem, lade han ett täckelse på sitt ansigte, 2 Cor. 3: 13. |
40 | Huru wittnesbördets tabernakel är uppsatt, och hwad deruti förrättades, Ebr. 9: 2–5, 7. | |
2 | 13 | Allt ditt spisoffer skall du salta, Marc. 9: 49. |
6 | 30 | Allt syndoffer skall man uppbränna med eld, Ebr. 13: 11. |
11 | 45 | Derföre skolen I wara helige, ty jag är helig, 1 Pet. 1: 15, 16. |
12 | 3 | Och på åttonde dagen skall man omskära hans förhuds kött. Luc. 1: 59; cap. 2: 21. Joh. 7: 22. |
4 | Till dess hennes renselsedagar äro ute, Luc. 2: 22. | |
14 | 2 | Han skall komma till presten: och skall bjuda honom, som rensas skall [et]c., Matth. 8: 4. Marc. 1: 44. Luc. 5: 14; cap. 17: 14. |
16 | 17 | Ingen menniska skall wara inuti wittnesbördets tabernakel, när han går derin [et]c., Luc. 1: 10. Ebr. 9: 7. |
18 | 5 | Hwilken menniska dem gör, han skall derigenom lefwa, Rom. 10: 5. Gal. 3: 12. |
19 | 2 | I skolen wara helige, ty jag är helig [et]c. 1 Pet. 1: 15, 16. |
12 | I skolen icke swärja falskt, Matth. 5: 33. | |
15 | Och skall icke skona de ringa, och icke ära den mäktiga, Jac. 2: 2–4. | |
17 | Du skall icke hata din broder i ditt hjerta, Matth. 5: 22. Luc. 17: 3. 1 Joh. 3: 15. | |
18 | Du skall älska din nästa såsom dig sjelf, Matth. 22: 39. Marc. 12: 31. Rom. 13: 9. Gal. 5: 14. Jac. 2: 8. | |
20 | 9 | Den som bannar sin fader eller sin moder, han skall [et]c., Matth. 15: 4. Marc. 7: 10. |
10 | Den som hor bedrifwer med någon mans hustru, den skall döden dö, Joh. 8: 4, 5. | |
23 | 36 | Den åttonde dagen skall ock kallas helig, att I sammankommen, Joh. 7: 37. |
24 | 20 | Skada för skada, öga för öga, Matth. 5: 38. |
26 | 12 | Och jag skall wandra ibland eder, och skall wara eder Gud, så [et]c., 2 Cor. 6: 16. |
6 | 18 | Och skall raka de förlofwades löftes hufwud, Ap.G. 21: 24. |
8 | 17 | Förty all förstfödning i Israels barn äro min, Luc. 2: 23. |
9 | 12 | Och skola intet låta deraf blifwa qwar till morgonen, och intet [et]c., Joh. 19: 36. |
18 | Så länge molnskyn blef öfwer tabernaklet, så länge [et]c., 1 Cor. 10: 1. | |
12 | 7 | Mose, hwilken uti mitt hela hus trogen är, Ebr. 3: 2. |
14 | 2 | Och alla Israels barn knorrade emot Mose, 1 Cor. 10: 10. Ebr. 3: 8. |
15 | 39 | Och skola de klutar tjena eder dertill [et]c. Matth. 23: 5. |
16 | 1 | Och Korah, Jizears son [et]c, Jud. Ep. v. 11. |
19 | 17 | Så skola de taga af syndoffrets aska [et]c., Ebr. 9: 13. |
20 | 11 | Då gick derut mycket watten, så att menigheten fick dricka, 1 Cor. 10: 4. |
21 | 5 | Hwi hafwer du fört oss utur Egypten, att wi skulle dö i öknen? 1 Cor. 10: 9. |
8 | Gör dig en kopparorm, och res honom upp för ett tecken, Joh. 3: 14. | |
22 | 28 | Då öppnade Herren åsninnans mun, och hon sade [et]c., 2 Pet. 2: 16. |
24 | 10 | Då förgrymmade sig Balak i wrede emot Bileam [et]c., Uppb. 2: 14. |
25 | 1 | Och folket begynte bola med de Moabiters döttrar, 1 Cor. 10: 8. |
26 | 5 | Förty Herren hade sagt dem, att de skulle döden dö i öknen, 1 Cor. 10: 5. |
28 | 9 | Men om Sabbathsdagen, twå årsgamla lamm utan wank, Matth. 12: 5.
[ 146 ]
|
1 | 17 | I skolen ingen person anse i domen, utan [et]c., Jac. 2: 9. |
4 | 2 | I skolen intet lägga dertill, Uppb. 22: 18. |
24 | Förty Herren din Gud är en frätande eld, Ebr. 12: 29. | |
5 | 11 | Du skall icke missbruka Herrans din Guds namn, Matth. 5: 34. |
6 | 4 | Hör Israel, Herren wår Gud är en enig Herre. |
5 | Och du skall älska Herran, din Gud [et]c., Matth. 4: 10; cap. 22: 37. Marc. 12: 29, 30. Luc. 4: 8; cap. 10: 27. | |
16 | I skolen icke försöka Herran eder Gud, såsom I [et]c., Matth. 4: 7. Luc. 4: 12. | |
8 | 3 | Menniskan lefwer icke allenast af bröd [et]c., Matth. 4: 4. Luc. 4: 4. |
10 | 17 | Den ingen person aktar och tager inga mutor, Ap.G. 10: 34. Rom. 2: 11. Gal. 2: 6. Eph. 6: 9. Col. 3: 25. 1 Pet. 1: 17. |
15 | 10 | Utan du skall låta honom få det, och ditt hjerta skall icke förtryta det, Matth. 5: 42. Luc. 6: 35. |
17 | 5 | Så skall du utföra densamma mannen [et]c. |
6 | Och skall stena dem ihjäl, efter tu eller tre wittnens mun, Ebr. 10: 28. | |
18 | 3 | Man skall gifwa presterna bogen, och båda kindbenen och wamben, 1 Cor. 9: 13. |
15 | En prophet såsom mig, skall Herren din Gud uppwäcka dig, Ap.G. 3: 22; cap. 7: 37. | |
19 | 15 | Intet wittne ensamt framträda emot någon, Matth. 18: 16. 2 Cor. 13: 1. |
21 | 23 | Förbannad är den för Gud som hängd är, Gal. 3: 13. |
23 | 19 | Du skall icke ockra på din broder, Luc. 6: 34, 35. |
25 | Så må du afplocka ax, Matth. 12: 1. | |
24 | 1 | Om någon tager sig hustru, och äktar henne, och hon icke [et]c., Matth. 5: 31; cap. 19: 7. Marc. 10: 4. |
14 | Du skall icke förhålla lönen för den som torftig är [et]c., Jac. 5: 4. | |
25 | 4 | Du skall icke binda munnen till på oxen som tröskar, 1 Cor. 9: 9. 1 Tim. 5: 18. |
5 | När bröder bo tillhopa, och en dör utan barn [et]c, Matth. 22: 24. Marc. 12: 19. Luc. 20: 28. | |
27 | 26 | Förbannad ware den som icke fullkomnar all denna lagens ord, Gal. 3: 10. |
29 | 18 | En rot som galla och malört bär, Ebr. 12: 15. |
30 | 11 | Ty det är budet, som jag bjuder dig i dag, är dig icke fördoldt [et]c., Rom. 10: 6, 8. |
32 | 21 | Och jag skall reta dem igen, på det som icke är folk, Rom. 10: 19. |
35 | Hämnden är min, jag skall wedergälla det, Rom. 12: 19. Ebr. 10: 30. | |
1 | 5 | Jag skall icke öfwergifwa eller förgäta dig, Ebr. 13: 5. |
2 | 1 | Som hette Rahab, och der lågo de, Ebr. 11: 31. |
6 | 20 | Och murarna föllo omkull, och folket besteg staden, Ebr. 11: 30. |
23 | Och hade Rahab ut med hennes fader, Ebr. 11: 31. | |
14 | 2 | Och de skiftade det emellan sig med lott, Ap.G. 13: 19. |
4 | 6 | Barak, Ebr. 11: 32. |
7 | 1 | Gideon, Ebr. 11: 32. |
11 | 1 | Jephtah, Ebr. 11: 32. |
13 | 24 | Simson, Ebr. 11: 32. |
Om domarena i allmänhet; och huru länge deras regeringstid warat hafwer, Ap.G. 13: 20. | ||
4 | 18 | Perez födde Hezron. |
19 | Hezron födde Ram [et]c., Matth. 1: 3. Luc. 3: 33. | |
8 | 5 | Så sätt nu en konung öfwer oss, Ap.G. 13: 21. |
15 | 22 | Lydnad är bättre [et]c., Matth. 9: 13; cap. 12: 7. |
16 | 13 | Då tog Samuel sitt oljehorn [et]c., Ap.G. 13: 22. |
21 | 6 | Så gaf presten honom af det heliga, efter der war intet annat bröd, Matth. 12: 3. Marc. 2: 25. Luc. 6: 3. |
7 | 13 | Och jag skall stadfästa hans rikes stol till ewig tid, Ap.G. 2: 30. |
14 | Jag skall wara hans fader, och han skall wara min son, Ebr. 1: 5. | |
2 | 10 | Så afsomnade David med sina fäder, Ap.G. 2: 29; cap. 13: 36. |
10 | 1 | Och då Salomos rykte af Herrans namn [et]c., Matth. 12: 42. Luc. 11: 31. |
17 | 1 | Det skall dessa år hwarken dagg eller regn komma, Luc. 4: 25. Jac. 5: 17. |
19 | 10 | Hafwa öfwergifwit ditt förbund, och nedbrutit ditt altare, Rom. 11: 3. |
18 | Och jag skall låta igen blifwa sjutusende, Rom. 11: 4. | |
4 | 29 | Om någon möter dig, så helsa honom intet, Luc. 10: 4. |
5 | 14 | Och hans kött kom till sig igen, Luc. 4: 27. |
1 2 3 |
Christi slägtregister, Matth. 1: 1. Luc. 3: 23. | |
23 | 13 | Men Aaron wardt afskijd, så att han wardt helgad, Ebr. 5: 4. |
28 | 9 | Herren ransakar alla hjertan, Uppb. 2: 23. |
29 | 11 | Dig, Herre, tillhör majestät och makt, Matth. 6: 13. 1 Tim. 1: 17. Uppb. 5: 13. |
6 | 18 | Ty menar du ock, att Gud bor när menniskorna på jorden, Ap.G. 7: 48. |
36 | Ingen menniska är som icke syndar, 1 Joh. 1: 8. Jac. 3: 2. | |
1 | 21 | Jag är naken kommen af min moders lif, 1 Tim. 6: 7.
[ 147 ]
|
5 | 13 | Han begriper de wisa i deras listighet, 1 Cor. 3: 19. |
17 | Se, salig är den menniska, den Gud straffar, Ebr. 12: 5. Jac. 1: 12. Uppb. 3: 19. | |
34 | 19 | Den dock icke ser på förstarnas person, Ap.G. 10: 34. |
41 | 2 | Ho hafwer något gifwit honom tillförene [et]c., Rom. 11: 34. |
Ps. | ||
2 | 1 | Hwarföre wredgas hedningarna, och folken tala [et]c., Ap.G. 4: 25. |
7 | Du är min son, Ap.G. 13: 33. Ebr. 1: 5; cap. 5: 5. | |
9 | Du skall sönderslå dem med jernspira, Upp. 2: 27; cap. 19: 15. | |
4 | 5 | Warden I wrede, så synden icke, Eph. 4: 26. |
5 | 10 | Deras strupe är en öppen graf, Rom. 3: 13. |
6 | 9 | Wiker ifrån mig, alla ogerningsmän, Matth. 7: 23; cap. 25: 41. Luc. 13: 27. |
8 | 3 | Utaf unga barns och spenabarns mun, Matth. 21: 16. |
5 | Hwad är menniskan, att du tänker på henne, Ebr. 2: 6. | |
7 | All ting hafwer du under hans fötter lagt, 1 Cor. 15: 27. | |
10 | 7 | Hans mun är full med bannor, Rom. 3: 14. |
14 | 3 | Men de äro alle afwikne, och allesammans odogse, se Rom. 3: 10, [et]c. |
16 | 8 | Jag hafwer Herran för ögonen alltid, Ap.G. 2: 25. |
10 | Du skall icke låta min själ i helwetet [et]c., Ap.G. 2: 31; cap. 13: 35. | |
18 | 3 | Min tröst, den jag wid håller, Ebr. 2: 13. |
50 | Derföre will jag tacka dig, Herre, ibland hedningarna [et]c., Rom. 15: 9. | |
19 | 5 | Deras snöre går ut i alla land, och deras tal [et]c., Rom. 10: 18. |
22 | 2 | Min gud, min Gud, hwi hafwer du öfwergifwit mig, Matth. 27: 46. Marc. 15: 34. |
8 | Alla de som mig se, bespotta mig, Matth. 27: 39. Marc. 15: 29. Luc. 23: 35, 36. | |
9 | Han klage det Herranom [et]c., Matth. 27: 43. | |
17 | Mina händer och fötter hafwa de genomborrat, Matth. 27: 31. Marc. 15: 20. Luc. 23: 33. Joh. 19: 18. | |
19 | De byta mina kläder emellan sig, och kasta lott [et]c., Matth. 27: 35. Marc. 15: 24. Luc. 23: 34. Joh. 19: 23, 24. | |
23 | Jag will predika ditt namn för mina bröder, Ebr. 2: 12. | |
23 | 1 | Herren är min herde, Joh. 10: 11. 1 Pet. 2: 25; cap. 5: 4. |
24 | 1 | Jorden är Herrans, och hwad [et]c., 1 Cor. 10: 26, 28. |
31 | 6 | Uti dina händer befaller jag min ande, Luc. 23: 46. |
32 | 1 | Säll är den, hwilken öfwerträdelsen förlåten är, Rom. 4: 6. |
5 | Jag will bekänna för Herran min öfwerträdelse, 1 Joh. 1: 9. | |
34 | 13 | Hwilken är den, som ett godt lefwande begär, och gerna goda dagar hade, 1 Pet. 3: 10. |
35 | 19 | Låt dem icke glädja sig öfwer mig, som mig utan skäl fiender äro, Joh. 15: 25. |
39 | 13 | Jag är en främling för dig, och en gäst, såsom alla mina fäder, Ebr. 11: 13. |
40 | 7 | Offer och spisoffer behaga dig intet, Ebr. 10: 5. |
41 | 10 | Den mitt bröd åt, trampade mig under fötterna, Joh. 13: 18. Ap.G. 1: 16. |
44 | 23 | Wi warda ju dagligen för din skull dräpne, Rom. 8: 36. |
45 | 7 | Gud, din stol blifwer alltid och i ewighet [et]c., Ebr. 1: 8. |
49 | 18 | Han skall i sin dödstid intet med sig taga, 1 Tim. 6: 7. |
50 | 12 | Jordens krets är min, Ap.G. 17: 24. 1 Cor. 10: 26. |
51 | 6 | På det du må rätt blifwa i ditt ord, Rom. 3: 4. |
53 | 4 | Men de äro alle affallne, Rom. 3: 12. |
55 | 23 | Kasta din omsorg uppå Herran, 1 Pet. 5: 7. |
62 | 11 | Faller eder rikedom till, så lägger icke hjertat deruppå, 1 Tim. 6: 17. |
13 | Och lönar hwar och en, såsom han förtjenar, Matth. 16: 27. Rom. 2: 6. 1 Cor. 3: 8. | |
68 | 19 | Du hafwer farit upp i höjden, och hafwer [et]c., Eph. 4: 8. |
69 | 10 | Ditt hus nitälskan uppfräter mig, Joh. 2: 17. |
10 | Och deras försmädelser som dig häda, falla uppå mig, Rom. 15: 3. | |
22 | Och de gåfwo mig galla att äta; och
ättika att dricka, Matth. 27: 34, 48. Joh. 19: 29. | |
23 | Deras bord warde för dem en snara, Rom. 11: 9. | |
26 | Deras boning warde öde, Ap.G. 1: 20. | |
75 | 9 | De ogudaktiga måste utsupa dräggen, Uppb. 14: 10; cap. 16: 19. |
78 | 2 | Jag will öppna min mun till ordspråk, Matth. 13: 35. |
24 | Och lät regna manna till dem [et]c., Joh. 6: 31. | |
81 | 13 | Så hafwer jag låtit dem i deras hjertas sinne, Ap.G. 14: 16. |
82 | 6 | Jag hafwer wäl sagt: I ären gudar, Joh. 10: 34. |
89 | 21 | Jag hafwer funnit min tjenare David, Ap.G. 13: 22. |
90 | 4 | Tusende år äro för dig såsom en dag [et]c., 2 Pet. 3: 8. |
91 | 11 | Ty Han hafwer befallt sina englar om dig [et]c., Matth. 4: 6. Luc. 4: 10. |
94 | 11 | Herren wet menniskornas tankar, att de fåfänglige äro, 1 Cor. 3: 20. |
95 | 8 | I dag, om I hans röst hören, så förstocker [et]c., Ebr. 3: 7; cap. 4: 7. |
97 | 7 | Tillbedjer honom alle gudar, Ebr. 1: 6. |
102 | 26 | Du hafwer tillförene grundat jorden, och himlarna [et]c., Ebr. 1: 10. |
104 | 4 | Du som gör dina englar till wäder [et]., Ebr. 1: 7. |
105 | 8 | Han tänker ewinnerligen uppå sitt förbund. |
9 | Med Abraham, Luc. 1: 73. Ebr. 6: 17. | |
24 | Och han lät sitt folk swårligen wäxa, Ap.G. 7: 17.
[ 148 ]
| |
109 | 8 | Hans embete tage en annan, Joh. 17: 12. Ap.G. 1: 20. |
28 | Förbanna de, så wälsigna du, Rom. 12: 14. 1 Pet. 2: 23. | |
110 | 1 | Herren sade till min Herra, Matth. 22: 44. Luc. 20: 42. Ap.G. 2: 34. |
1 | Sätt dig på min högra hand, Ebr. 1: 13. | |
1 | Tilldess jag lägger dina fiender till din fotapall, 1 Cor. 15: 25. Ebr. 1: 13. | |
4 | Herren hafwer swurit, och honom skall det icke ångra [et]c., Ebr. 5: 6; cap. 7: 17, 21. | |
112 | 9 | Han utströr, och gifwer de fattiga, 2 Cor. 9: 9. |
116 | 10 | Jag tror, derföre talar jag, 2 Cor. 4: 13. |
11 | Alla menniskor äro lögnaktige, Rom. 3: 4. | |
117 | 1 | Lofwer Herran, alle hedningar, Rom. 15: 11. |
118 | 6 | Herren är med mig, derföre fruktar jag mig intet, Ebr. 13: 6. |
22 | Den stenen, som byggningsmännerna förkastade, är [et]c., Matth. 21: 42. Marc. 12: 10. Luc. 20: 17. Ap.G. 4: 11. 1 Pet. 2: 7. | |
26 | Lofwad ware den, som kommer i Herrans namn, Matth. 21: 9. Marc. 11: 9. Luc. 19: 38. Joh. 12: 13. | |
119 | 105 | Ditt ord är mina fötters lykta [et]c., 2 Pet. 1: 19. |
132 | 5 | Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, Ap.G. 7: 46. |
11 | Jag skall sätta dig ditt lifs frukt uppå din stol, Ap.G. 2: 30. | |
140 | 4 | Huggormars förgift är under deras läppar, Rom. 3: 13. |
cap. | Salomos Ordspråk. | |
1 | 16 | Deras fötter skynda sig till att utgjuta blod, Rom. 3: 15. |
3 | 7 | Låt dig icke tycka att du är wis; utan frukta Herran, Rom. 12: 16. |
11 | Min son, förkasta icke Herrans tuktan, Ebr. 12: 5. Uppb. 3: 19. | |
8 | 22 | Herren hafwer haft mig i sina wägars begynnelse, Joh. 1: 1. |
30 | Då war jag werkande med honom, Joh. 1: 3. Col. 1: 16. | |
10 | 12 | Kärlek öfwerskyler all öfwerträdelse, 1 Pet. 4: 18. |
11 | 31 | Efter den rättfärdige på jorden lida måste, 1 Pet. 4: 18. |
16 | 3 | Befall Herranom dina werk, 1 Pet. 5: 7. |
17 | 13 | Den som wedergäller godt med ondt, af hans hus [et]c., Rom. 12: 17. 1 Thess. 5: 15. 1 Pet. 3: 9. |
27 | En förnuftig man hafwer hof med sitt tal, Jac. 1: 19. | |
20 | 9 | Ho kan säga: jag är ren i mitt hjerta, 1 Joh. 1: 8. |
24 | 23 | Anse personen i domen är icke [et]c., Jac. 2: 1. |
25 | 6 | Pråla icke för konungen, Luc. 14: 10. |
21 | Hungrar din owän, så spisa honom med bröd [et]c., Rom. 12: 20. | |
26 | 11 | Såsom en hund uppäter sina spyor igen, 2 Pet. 2: 22. |
27 | 1 | Beröm dig icke af morgondagen, Jac. 4: 13, 14. |
2 | Låt en annan lofwa dig, 2 Cor. 10: 15. | |
29 | 3 | Men den som skökor uppehåller [et]c., Luc. 15: 30. |
Salomos Predikare. | ||
7 | 4 | Genom sorg warder hjertat förbättradt, 2 Cor. 7: 10. |
11 | 5 | Du wet icke wädrets wäg, Joh. 3: 8. |
12 | 14 | Gud skall hafwa fram alla gerningar för domen, Rom. 14: 10. 2 Cor. 5: 10. |
Salomos Höga Wisa. | ||
4 | 7 | Du är med allo dägelig, och ingen fläck är på dig, Eph. 5: 27. |
12 | Min syster, kära brud, Joh. 3: 29. 2 Cor. 11: 2. Uppb. 21: 9. | |
Propheten Esaia. | ||
1 | 9 | Om Herren Zebaoth icke lät oss något litet igen blifwa, Rom. 9: 29. |
5 | 1 | Min wän hafwer en wingård, på ett fett rum, Matth. 21: 33. Marc. 12: 1. Luc. 20: 9. |
6 | 3 | Helig, helig, helig är Herren Zebaoth, Uppb. 4: 8. |
9 | Hörer och förstår det icke; ser, och märker det icke, Matth. 13: 14. Marc. 4: 12. Luc. 8: 10. Joh. 12: 40. Ap.G. 28: 26. Rom. 11: 8. | |
7 | 14 | Se, en jungfru är hafwande, och skall föda en son, Matth. 1: 23. |
8 | 14 | Men en stötesten, och en förargelseklippa, Luc. 2: 34. Rom. 9: 33. 1 Pet. 2: 8. |
Se, här är jag, och barnen som Herren [et]c., Ebr. 2: 13. | ||
9 | 1 | I Sebulons land, och i Nephtalims land [et]c., Matth. 4: 15. |
6 | Oss är födt ett barn [et]., Luc. 2: 7, 11. Gal. 4: 4. | |
6 | En son är oss gifwen, Joh. 3: 16. 1 Joh. 4: 10. | |
7 | På Davids säte, Luc. 1: 32, 33. | |
10 | 22 | ty om ditt folk, o Israel, är lika som sanden i hafwet, Rom. 9: 27. |
11 | 1 | Och ett ris skall uppgå utaf Isai slägte, Uppb. 22: 16. |
4 | Och skall slå jorden med sin muns staf, 2 Thess. 2: 8. | |
10 | Isai rot, som står till folks banér, Rom. 15: 12. | |
13 | 10 | Ty stjernorna på himmelen och hans orion skina icke klart, Matth. 24: 29. Marc. 13: 25. Luc. 21: 25. |
21 | 9 | Babel är fallet, Uppb. 14: 8; cap. 18: 2. |
22 | 13 | Låt oss äta och dricka, wi måste dock i morgon dö, 1 Cor. 15: 32. |
22 | Och skall lägga Davids hus nyckel uppå hans axlar, Uppb. 3: 7. | |
25 | 8 | Och Herren, Herren skall aftwå tårarna af alla ansigten, Uppb. 7: 17; cap. 21: 4. |
28 | 11 | Hans skall en gång med spottsliga läppar, och med ett annat [et]c., 1 Cor. 14: 21. |
16 | Jag lägger i Zion en grundsten, en pröfwosten, Rom. 9: 33. 1 Pet. 2: 6. | |
29 | 13 | Derföre att detta folket nalkas mig med sin mun [et]c., Matth. 15: 8. Marc. 7: 6. |
14 | Så att deras wisas wishet skall förgås [et]c., 1 Cor. 1: 19. | |
18 | På densamma tiden skola de döfwa höra, Matth. 11: 5. Luc. 7: 22. | |
33 | 18 | Hwar äro nu de skriftlärde? Hwar äro rådgifwarena? 1 Cor. 1: 20. |
34 | 4 | Himmelen skall wara sammanlagd såsom ett bref, Uppb. 6: 14.
[ 149 ]
|
35 | 3 | Stärker de trötta händer, Ebr. 12: 12. |
6 | Watten skall flyta i öknen, Joh. 7: 38. | |
40 | 3 | En predikares röst är i öknen, Matth. 3: 3. Marc. 1: 3. Luc. 3: 4. Joh. 1: 23. |
6 | Allt kött är hö, 1 Pet. 1: 24. Jac. 1: 10. | |
8 | Guds ord blifwer ewinnerligen, Matth. 24: 35. Luc. 21: 33. 1 Pet. 1: 25. | |
13 | Ho underwisar Herrans Anda, Rom. 11: 34. 1 Cor. 2: 16. | |
41 | 14 | Så frukta dig nu intet, I fattige hop, Luc. 12: 32. |
42 | 1 | Min utkorade, i hwilken min själ wäl behagar, Matth. 3: 17; cap. 17: 5. |
6 | Hedningarna till ett ljus, Luk. 2: 32. Ap.G. 13: 47. | |
43 | 19 | Ty se, jag will göra en ny ting, 2 Cor. 5: 17. Uppb. 21: 5. |
44 | 3 | Jag will utgjuta min Anda uppå din säd, Joh. 7: 38. Ap.G. 2: 17. |
6 | Jag är den förste, och jag är den siste, Uppb. 1: 8, 17. | |
45 | 9 | Månne leret säger till krukomakaren, Rom. 9: 20. |
23 | Mig skola alla knän böjas, och alla tungor swärja, Rom. 14: 11. Phil. 2: 10, 11. | |
48 | 20 | Går ut af Babel, Uppb. 18: 4. |
49 | 6 | Jag hafwer ock gjort dig till hedningarnas ljus, Luc. 2: 32. Ap.G. 13: 47. |
8 | Jag hafwer bönhört dig i behaglig tid [et]c., 2 Cor. 6: 2. | |
10 | De skola hwarken hungra eller törsta, Uppb. 7: 16. | |
50 | 6 | Mitt ansigte wände jag icke bort för försmädelse och spott, Matth. 26: 67, 68. |
51 | 7 | Frukter eder intet, när menniskorna försmäda eder, Matth. 5: 11. |
52 | 5 | Mitt namn warder alltid dag ifrån dag försmädadt, Rom. 2: 24. |
7 | O, huru ljuflige äro uppå bergen budbärarenas fötter, Rom. 10: 15. | |
11 | Wiker, wiker, drager ut dädan, och kommer [et]c., 2 Cor. 6: 17. | |
15 | Ty dem, som intet deraf förkunnadt är, Rom. 15: 21. | |
53 | 1 | Men ho tror wår predikan och hwem [et]c., Joh. 12: 38. Rom. 10: 16. |
3 | Han war de aldro mest föraktade, Marc. 9: 12. | |
4 | Sannerligen, Han bar wår krankhet, Matth. 8: 17. | |
5 | Men Han är sargad för wåra missgerningars skull, Rom. 4: 25. 1 Cor. 15: 3. 1 Pet. 2: 24. | |
6 | Men Herren kastade allas wåra synder uppå Honom, 2 Cor. 5: 21. | |
7 | Såsom ett lam, det till slagtning ledes, Ap.G. 8: 32. | |
9 | Ändock Han ingen orätt gjort hade, ej heller något swek uti Hans mun war, Joh. 8: 46. 1 Pet. 2: 22. 1 Joh. 3: 5. | |
12 | Och wardt ogerningsmännen lik räknad, Marc. 15: 28. Luc. 23: 33. | |
54 | 1 | Fröjda dig, du ofruktsamma, du som intet föder, Gal. 4: 27. |
13 | Och alla dina barn lärda af Herranom, Joh. 6: 45. | |
55 | 1 | Nu wäl, alle I som törstige ären, kommer hit till watten, Joh. 7: 37. Uppb. 22: 17. |
3 | Jag will göra med eder ett ewigt förbund, nemligen Davids wissa nåder, Ap.G. 13: 34. | |
56 | 7 | Ty mitt hus kallas ett bönehus för alla folk, Matth. 21: 13. Marc. 11: 17. Luc. 19: 46. |
58 | 7 | Om du ser en naken, så kläd honom, Matth. 25: 36. |
59 | 7 | Deras fötter löpa till ondt, och äro snare till att utgjuta oskyldigt blod, Rom. 3: 15. |
17 | Och sätter salighetens hjelm uppå sitt hufwud, Eph. 6: 17. 1 Thess. 5: 8. | |
20 | Ty dem i Zion skall komma en förlossare, Rom. 11: 26. | |
60 | 11 | Och dine portar skola städse öppne stå, Uppb. 21: 25. |
19 | Solen skall icke mer skina [et]c., Uppb. 21: 23; cap. 22: 5. | |
61 | 1 | Herrans, Herrans Ande är med mig, Luc. 4: 18. |
62 | 11 | Säger dottren Zion: Se, din salighet kommer, Matth. 21: 5. Joh. 12: 15. |
63 | 1 | Ho är den, som ifrån Edom kommer [et]c., Uppb. 19: 13. |
64 | 4 | Såsom af werldens begynnelse icke hördt är, 1 Cor. 2: 9. |
65 | 1 | Jag warder sökt af dem, som intet efter mig frågade, Rom. 10: 20. |
17 | Jag will skapa en ny himmel och en ny jord, 2 Pet. 3: 13. Uppb. 21: 1. | |
66 | 1 | Himmelen är min stol, och jorden är min fotapall [et]c., Ap.G. 7: 48; cap. 17: 24. |
24 | Deras matk skall icke dö, och deras eld [et]c., Marc. 9: 44, 46, 48. | |
Propheten Jeremia. | ||
2 | 21 | Men jag hade planterat dig till ett sött winträd, Matth. 21: 33. Marc. 12: 1. Luc. 20: 9. |
6 | 16 | Så skolen I finna ro för edra själar, Matth. 11: 29. |
7 | 11 | Hållen I då detta hus, som efter mitt namn nämndt är, för en mördarekula, Matth. 21: 13. Marc. 11: 17. Luc. 19: 46. |
9 | 4 | En broder undertrycker den andra, Matth. 10: 21. |
23 | En wis berömme sig intet af sin wishet, 1 Cor. 1: 31. 2 Cor. 10: 17. | |
10 | 7 | Ho skulle icke frukta dig [et]c., Uppb. 15: 4. |
17 | 10 | Jag, Herren, kan utransaka hjertat, Uppb. 2: 23. |
18 | 6 | Se, såsom leret är i krukomakarens hand, Rom. 9: 21. |
23 | 5 | Och jag skall uppwäcka David, rättfärdighetens frukt [et]c., Luc. 1: 69, 70. |
31 | 1 | Jag skall wara alla Israels slägters Gud, och de skola wara mitt folk, 2 Cor. 6: 16. Ebr. 8: 10. |
15 | Man hörer en klagelig röst, och bitterlig gråt [et]c., Matth. 2: 18. | |
31 | Se, den tid kommer, säger Herren, då skall jag göra ett nytt förbund med Israels hus [et]c., Ebr. 8: 8, [et]c. | |
33 | Utan detta skall wara förbundet, som jag göra skall med Israels hus [et]c., Ebr. 10: 16, 17. | |
51 | 8 | Huru hasteligen är Babel fallen och sönderslagen Uppb. 14: 8.
[ 150 ]
|
3 | 26 | Det är en kostelig ting, att man är tålig, 2 Tim. 2: 12. Ebr. 10: 36. Jac. 1: 12. |
45 | Du hafwer gjort oss till träck och slemhet, 1 Cor. 4: 13. | |
Propheten Hesekiel. | ||
12 | 22 | Efter det dröjer så länge, så blifwer nu intet mer af edra prophetior, 2 Pet. 3: 4. |
20 | 11 | Och lärde dem mina rätter, genom hwilka menniskan lefwer, den dem håller, Rom. 10: 5. |
22 | 7 | Fader och moder förakta de, Matth. 15: 5. Marc. 7: 11, 12. |
32 | 7 | Så skall jag betäcka himmelen, och förmörka hans stjernor, Matth. 24: 29. |
36 | 21 | För mitt heliga namns skull, hwilket Israels hus ohelgade, Rom. 2: 24. |
Propheten Daniel. | ||
7 | 10 | Tusenden sinom tusende tjente honom, och tio [et]c., Uppb. 5: 11. |
10 | Böckerna wordo upplåtne, Uppb. 20: 12. | |
9 | 27 | Och förödelsens styggelse står bredwid wingarna, Matth. 24: 15. Marc. 13: 14. Luc. 21: 20. |
Propheten Osea. | ||
1 | 10 | Der skall man säga till dem: O, I lefwande Guds barn, Rom. 9: 26. |
2 | 23 | Och säga till det som icke war mitt folk: Du är mitt folk, Rom. 9: 25. 1 Pet. 2: 10. |
6 | 6 | Ty jag hafwer lust till kärlek, och icke till offer, Matth. 9: 13; cap. 12: 7. |
10 | 8 | I berg, förskyler oss, och I backar, faller öfwer oss, Luc. 23: 30. Uppb. 6: 16. |
11 | 1 | Och kallade honom min son utur Egypten, Matth. 2: 15. |
13 | 14 | Död, jag skall wara dig ett förgift; helwete, jag skall wara dig en plåga, 1 Cor. 15: 54. Ebr. 2: 14. |
14 | 3 | Så wilje wi offfra wåra läppars oxar, Ebr. 13: 15. 1 Pet. 2: 5. |
Propheten Joel. | ||
2 | 28 | Och derefter skall jag utgjuta min Anda öfwer allt kött, Ap.G. 2: 17. |
32 | Ho som helst Herrans namn åkallandes warder, han skall frälst warda, Rom. 10: 13. | |
3 | 13 | Slår till med liarna, Uppb. 14: 15, 18. |
15 | Sol och måne skola förmörkas [et]c, Matth. 24: 29. Marc. 13: 24, 25. Luc. 21: 25. Uppb. 6: 12. | |
Propheten Amos. | ||
5 | 10 | Men de äro honom gramse, som dem uppenbarat straffar, Gal. 4: 16. |
15 | Hater det onda, Rom. 12: 9, 10. | |
25 | Hafwen I, af Israels hus, ock offrat mig [et]c., Ap.G. 7: 42. | |
6 | 1 | We de stolta i Zion, Luc. 6: 25. |
9 | 11 | Skall jag igen upprätta den förfallna Davids hydda, Ap.G. 15: 16. |
Propheten Jona. | ||
2 | 1 | Och Jona war i fiskens buk tre dagar och tre nätter, Matth. 12: 40; cap. 16: 4. Luc. 11: 29, 30. |
3 | 5 | Då trodde de Ninevitiska män uppå Gud, Matth. 12: 41. Luc. 11: 32. |
Propheten Micha. | ||
4 | 7 | Och Herren skall wara konung öfwer dem på Zions berg, ifrån nu och i ewighet, Luc. 1: 33. |
5 | 2 | Och du BethLehem Ephrata, som liten är [et]c., Matth. 2: 6. Joh. 7: 42. |
7 | 3 | Och mena, att de göra der wäl utinnan, Joh. 16: 2. |
6 | Menniskans fiender äro hennes eget husfolk, Matth. 10: 21, 35, 36. Luc. 12: 53. | |
Propheten Nahum. | ||
1 | 15 | Se, på bergen komma en god bodskaps fötter, Rom. 10: 15. |
Propheten Habacuc. | ||
1 | 5 | Ser ibland hedningarna; ser till och förundrer eder, Ap.G. 13: 41. |
2 | 3 | Hon kommer wisserligen, Ebr. 10: 37. |
4 | Den rättfärdige lefwer af sin tro, Rom. 1: 17. Gal. 3: 11. Ebr. 10: 38. | |
Propheten Haggai. | ||
2 | 7 | Det är ännu en liten tid, att jag skall röra himmel och jord [et]c., Ebr. 12: 26. |
Propheten ZacharJa. | ||
3 | 2 | Herren näpse dig, satan, Jud. Ep. v. 9. |
8 | 16 | Hwar och en tale sanningen med den andra; och dömer rätt, Eph. 4: 25. |
9 | 9 | Se, din konung kommer till dig, en rättfärdig och en hjelpare, Matth. 21: 5. Joh. 12: 15. |
11 | 12 | Och de wägde upp så mycket som jag gällde, trettio silfwerpenningar, Matth. 27: 9. |
12 | 10 | Ty de skola se uppå mig, den de genomstungit hafwa, Joh. 19: 37. Uppb. 1: 7. |
13 | 7 | Slå herden, så warda fåren förskingrade, Matth. 26: 31. Marc. 14: 27. |
9 | Jag will rensa dem, såsom man rensar silfwer, 1 Pet. 1: 7. | |
Propheten Malachi. | ||
1 | 2 | Likwäl hafwer jag Jacob kär. |
3 | Och jag hatar Esau, Rom. 9: 13. | |
6 | En son skall hedra sin fader, Eph. 6: 1. Col. 3: 20. En tjenare sin herre, Eph. 6: 5. Col. 3: 22. Tit. 2: 9. 1 Pet. 2: 18. | |
2 | 10 | Hafwa wi icke alle en fader, Eph. 4: 6. |
3 | 1 | Se jag will utsända min engel, den der wägen, [et]c., Matth. 11: 10. Marc. 1: 2. Luc. 7: 27. |
4 | 5 | Se, jag skall sända eder den propheten Elia, Matth. 11: 14; cap. 17: 11. Marc. 9: 12. Luc. 1: 17. |
6 | Han skall omwända fädernas hjertan till barnen, Luc. 1: 16, 17. |