Håkan Smulgråt/3
| ← Andra Öpningen |
|
Fierde Öpningen → |
Tredie Öpningen.
1. Inträdet.
INGRI. TRULS.
Truls.
SJ Ingri. Det war wäl at jag räkade dig nu här. Du lefwer, som jag tycker i godan ro, och wet ej hwad Bryderj jag måst ha för din skul. Nu finner jag hwad det kostar på at wara Kåpplare, och går jag denne gången wäl igenom dermed, aldrig på tar jag mig en sådan Syssla här i werlden mer.
Ingri.
Huru nu Truls, hwad är nu för nya swårigheter i wägen? Du sade just sist när wi taltes wid, at du har fådt den saken på tämmelig god fot, ock at du hoppades, at snart komma dermed til slut.
Truls.
Ja jag hoppas detsamma ännu. Men det kostar mig mer möda än jag tänckt. Jag kommer nu på stunden ifrån wår Gubbe, och har hafft et långt samtal med honom angående denne Gifftermåls-Handeln. Det löjligaste är, at han ännu ej en gång begiärt af mig at weta, hwarcken hwem den Person är, som jag lofwat skaffa honom til Hustru, eller hwad hon heter, om hon är ung eller gammal, ful eller wacker, Kiäring, Äncka eller Jungfru, och jag tror, at han ej en gång wet, om det är Man eller Qwinna, Menniskia eller Fä, som jag honom dertil ärnat. Det endaste som han begiär, at jag skal giöra honom beskied om, är hennes Penningar. Som jag finner, så har han nu begynt at något mer grubla derpå, och at fruckta, det han ej torde få så mycket, som jag honom sagt. Ty han påstod i förstone, at han wille ha Penningarna i sina Händer innan han frjade. Då jag sade honom, at sådant aldrig wore brukeligit, och at det wore mig omöjligt, at ställa honom däruti til fredz, lät han änteligen falla det påståendet: Men fordrade dock af mig, at jag åtminstone skulle skaffa honom säkre bewis på desse Penningar, innan han inlåter sig i närmare Gifftermål med dem. Ehuruwäl detta senare är mig äfwen så omöjeligt at skaffan, som det förra: så lofwade jag dock, at giöra min flit. I det samma fick jag et särdeles infall, som jag täncker ställa i wärcket, och hwarigenom jag menar kunna uträtta så mycket, at han ej mer skal bry mig med någre sådane bewis, utan tro, det wara sant, som jag honom sagt om Penningarne. Som jag wet, at denne gamla Token är mycket widskiepplig, så inbillade jag honom at jag wore bekant med en wiss kloker Man, som har lärdt Swart-Konsten, och fådt en starck spådoms Anda, och hwilcken kunde säja alt hwad man begiär weta af honom, både närwarande och tilkommande saker. Af honom sade jag, at han bäst kunde få weta den Personens Tilstånd, som jag för honom omtalt. När Gubben detta fick höra, blef han innerligen glad, och bad mig at skaffa honom denna kloka Mannen til sig, hwilcket jag ock lofwade honom.
Ingri.
Nå jag må skratta åt dina underliga uptog, Truls. Men, säj mig, kiänner du också någon sådan klok Man, som du talar om?
Truls.
Ja, jag kiänner ingen, som jag i detta måhlet håller för klokare än mig sielf, och skal jag spela honom denna saken, på sådant sätt, at han ej skal kiänna mig igen, då jag under detta namn, kan inbilla honom hwad jag wil.
Ingri.
Nå Truls, om du går härmed igenom, så håller jag dig för konstig. Men huru skal det gå sedan jag ändteligen blifwit Gifft med honom, och han finner sig wara bedragen angående Penningarne, som du lofwat honom.
Truls.
Pass du man på, at bry dig derom; utan lät mig sörja för altsammans. Jag skal wäl gå ut dermed, efter jag en gång tagit mig det före. Giör du dig emedlerfärdig, som jag förr sagt dig, så at du må wara tilredz, at taga emot Frijaren, när det behöfwes. Men sj der, hwar Gubben kommer. Jag wil nu straxt försöka mit Anslag.
Ingri går ut.
2. Inträdet.
HÅKAN och TRULS.
Samt 7. eller 8. Stycken som Trul-Karlar förklädde.
Truls.
JAg har nu efter Herns befalning, sökt up den kloka Mannen, som jag sist talte om. Han är nu här, ock om Herrn så behagar, så skal jag låta honom komma in.
H. Smulgråt.
Ja, det är wäl, lät honom man komma in. Men min kiäre Truls du måste wara här inne hos mig, ty jag må ej giärna wara allena med denne Mannen.
Truls.
Åh! lappri, han är ej så farlig, som Herren kanskie föreställer sig. Och dessutan wet jag, at han wid sådane tilfällen ej tål, at någon annan är tilstädes, än den han har at giöra med.
H. Smulgråt.
Nu, lät så wara då; Men blif åtminstone intet längre borta ifrån mig, än at jag kan ropa dig, i fall så skulle behöfwas.
Truls.
Nej, nej Herre, jag skal wara Herren när nog. Går ut:
H. Smulgråt.
Nå jag får nu höra, hwad denne kloka Mannen lärer säja mig angående detta Giftermålet. Jag skal tro honom, alt som han är beskiedlig til. Och på den Händelsen at jag honom sådan finner, skal jag besluta, at taga denna Hustrun, om han råder mig dertil, och kan försäkra mig, at jag derigenom får så många Penningar, som Truls sagt. Det skadar intet at wara försicktig i werlden, så mycket man kan. Ty man har alt för många Exempel i Giftermåls-saker, på dem, som deri blifwit så bedragne, at de i stället för det utlofwade gullet, ej fådt annat än et tråll, som de sedan hafwa måst föda för intet, i alla sina Lifsdagar. Nej, nej, den som har mig för sig, har ingen Narr at giöra med, och skal jag nog weta, at se mig så wäl före, at ingen - - - - Men sj här hwar han kommer; han ser tämmelig beskiedelig och wyrdig ut.
TRULS förklädd, som en Trållkarl. När han går in på Theatren, tager han sine wisse räcknade steg, och då han är mit på Rummet, giör han med sin Kiäpp en wider krets omkring sig. Så snart det är bestält, stöter han med Kiäppen 3. gånger långsamt efter hwarannan i gålfwet, och sedan ropar han med förwände ögon.
Lali hu hu, Lali hu hu, Lali hu hu.
Derpå swaras honom på alla sidor utan för Theatren, utan at ännu någon af de swarande synes.
Hu hu li la, Hu hu li la, Hu hu li la.
TRULS stöter än 3. gånger i gålfwet med sin Kiäpp, som förr, och ropar.
Krabro, Krabri, Krabro, Krabri, Krabro, Krabri.
Swaras utanföre:
Brokra Brikra, Brokra Brikra, Brokra Brikra.
Och i detsamma komma de öfrige förklädde Trållkarlarne från alla sidor på Theatren in, och ställa sig, så at Truls kommer at stå mit ibland dem. Emedlertid har HÅKAN af förskräckelse retirerat sig bort i en wrå af Theatren, hwarest han, medan detta påstår, åtskillige gånger med en darrande och swag Röst ropat:
TRULS, utan at bli hörder.
TRULS hälsar med Hatten på HÅKAN långsamt och wyrdigt, och HÅKAN hälsar på samma sätt igen: Sedan säjer han til Håkan med långsamt tal.
„God-Dag-min-Son-Herr-Håkan-Smulgråt. Fruckta-dig-intet, utan-träd-man-dristeliga-fram-til-mig: Jag-är-den-sam-ma-Mannen, som-du-skickat-efter. Här-är jag-nu-tillika-med-mit-följe-at-ta-la-med-dig-ef-ter-din-be-giä-ran.
H. Smulgråt.
Min Högwälwise Herre, och gunstige Gynnare.
Truls.
„Kalla-mig-intet-så-utan-efter-jag-kal-lar-dig-Son-så-skal-du-kalla-mig-Far-igen. Ty jag-kan-wäl-wara-din-Far-och-Farfars-Far-med-wäl-många-gånger-om-det-skul-le-räknas-efter.
H. Smulgråt.
Nå, hwad hör jag, är det mögligt. Min Far ser ändå intet så gammal ut.
Truls.
„Det-tac-kar-jag-min-Konst-före.
H. Smulgråt.
Men huru gammal är då min Far, om jag skulle få låf at fråga.
Truls.
„Jo-jag-skal-säja-dig-min-Gåsse-lil-la,-den-tiden-när-Ko-nung-Ma-gnus-Smek-re-ge-ra-de-i-Swerge-, så-war-jag-re-dan-en-mo-gen-Dränger-un-gefär-80. År-gam-mal. Nu-äro-mån-ga-hundrade-År-sedan-den-ti-den-för-flutne-, och-alt-så-kan-du-nu-sielf-räkna-efter-min-Ålder.
H. Smulgråt.
Nå, jag må tilstå, at jag aldrig hört maken. Men huru gammal tror då Far, at jag är?
Truls.
„Hå-min-Gåsse-lil-la-du-äst-ba-ra-Barn-för-mig. Jo-jag-skal-straxt-säja-dig-din-ålder. Se-dan d. 1. April,-sidst-ledne-är-du-på-dit-Åt-tion-de-År. Ty-d. 1. A-pril-är-din-Fö-del-se-Dag.
H. Smulgråt.
Ja, det är sant, som han säjer. Det måste wara en förträflig Karl, det. Men min k:Far, skulle jag ej kunna få lära af Er den Konsten, at blifwa så gammal.
Truls.
„Tyst-min-Gås-se-, wi-få-ta-la-där-om-sedan. Jag märc-ker-wäl-at-du-har-mån-ga-pen-nin-gar-som-du-ej-har-lust-at-skiljas-så-brått-wid-, el-ler-huru-är-det-icke-så?
H. Smulgråt.
Jag kan ingen ting dölja för Er k: Far. Ty I lären ändå weta altsammans förut.
Truls.
„Ja-men-wet-jag-så-och-jag-wore-god-för-at-säja-dig huru-sto-ra-Sum-mor-du-har-ut-stå-en-des-på-hwart-stäl-le.
H. Smulgråt.
Det hade jag wäl lust at höra på.
Truls.
„Jo-du-har-först-och-främst-på-Ban-quén-stå-en-des — hwad – – – –
HÅKAN Smulgråt. för sig sielf:
30527. Plåtar 163⁄4 Öre S:Mt.
Truls.
Ja rätt så, 30527 Plåtar 163⁄4 Öre S:Mt, är det icke så?
H. Smulgråt.
Jo kiäre Far, I hafwen rät, För sig sielf: det hade jag aldrig kunnat tro, at han så noga skulle wetat, ja ända in til öronen med.
Truls.
Sedan har du hos fattigt Privat-folck emot Pant och Interesse uteståendes en Summa tilsammans af - - - - eller huru - - - - ja - - -
HÅKAN Smulgråt för sig sielf:
15000 Plåtar.
Truls.
„Ja-war-det-ic-ke-som-jag-tänc-te 15000 Plåtar. Jo-jo-jag-wet-wäl?
H. Smulgråt.
Ja, det märcker jag käre Far.
Truls.
„Hemma-i-dit-Hus-har-du-Plåtar - - - - lät-mig sj.
H. Smulgråt för sig sielf.
6000. Plåtar.
Truls.
„Ja, jag säjer: at-du-har-hem-ma-i-dit-Hus-hos-dig 6000. Plåtar, som merendels äro Interesse Penningar, som du insamlat, eller huru?
H. Smulgråt.
Ja kiäre Far, I weten alt, hwad på mit samwete ligger:
Truls.
Dessutan har du i den lilla Lådan, som står i den stora Kistan, därest Panterna äro, lagt en gammal Skinpåsse, uti hwilcken du har i Specie Ducater - - - -
H. Smulgråt. För sig sielf. Tre: - - -
Truls.
Ja lät mig sj - - - - wänta litet - - - - ja så är det, du har i den Skinpåssen 3000. Specie Ducater.
H. Smulgråt.
Nå, aldrig har jag kunnat tro och inbilla mig, at någon Menniskia så noga skulle weta min egendom. Ty jag har aldrig giordt någon i Werlden förtroende deraf. Men denna wet, at räkna up, alt på sina fingrar; det måste sannerligen wara en förträffelig stor man.
Truls.
Ja-min-Gåsse-det är wist, du har samlat dig en wacker egendom tilhopa: men du har och många, besynnerliga, i din egen Släckt, som afwundas dig den samma. Har du icke en Bror som heter Birger?
H. Smulgråt.
Jo men har jag så.
Truls.
En Doter, som heter LISA?
H. Smulgråt.
Ja.
Truls.
Och en Dräng, som heter Truls?
H. Smulgråt.
Ja min käre Far det är så.
Truls.
Ja, min Gåsse lilla, ibland dem, som jag nu nämt up för dig, är ingen, som är dig trognare, och menar dig bättre, än denna ärliga Truls.
H. Smulgråt.
Ja, är det icke det, som jag altid sagt?
Truls.
Men, min k. Son, tycker du, at det år rätt, at du på 7. åhrs tid, som han så ärligen tient hos dig, ej giet honom någon Styfwer i Lön. Jag befaller och råder dig, som en god Wän, at du utan Drögsmål förnöjer honom.
H. Smulgråt skubbar och klår sig i Hufwudet: wisar sig mycket ängzlig häröfwer, och säjer gråtandes.
Ai, ai, ai jag arme Man, hwart skal jag nu tage wägen.
Truls.
Ja, det hiälper intet. Jag befaller dig än en gång, at du betalar honom, och om det ej skier, så spår jag dig nu förut, at innan kort Tyfwar lära stiäla ifrån dig långt mera, än hans innestående Lön kan wara wärd.
H. Smulgråt.
Nå nå kiäre Far, jag skal wäl sj til, at jag på något sätt, kan ställa honom tilfreds.
Truls.
Ja giör man det, jag råder dig dertil; ty det är en öfwermåttan braf Gåsse, hwar är han nu?
H. Smulgråt.
Ja har wjst honom et ärende ut i staden.
Truls.
Har du lust min Son, så skal jag, (på det du må kunna se,) at jag kan mer, än supa och sätta ned, wisa dig här innom denna kretzen, nu på stunden, hela Trulses Person, så at du ej skal weta annat, än at han står här i mit ställe.
H. Smulgråt.
Nu min kiäre Far, om Er så behagar.
Truls.
Det skal skie, men jag råder dig, min Son, at du ej kommer med din fot innom denna kretzen. Ty då far du illa.
I det samma kastar Truls som hastigast af sig den swarta Mantelen och hatten, och wisar sig så med sina grimacer, för Håkan uti sin wanliga dräckt.
H. Smulgråt.
Si min kiäre Truls, det är du ju sielf; aldrig hade jag trodt at du skulle wara så när.
Truls kastar derpå som hastigast manteln på sig igen och Hatten, som en af de andra Trålskarlarna för honom håller tilreds, så at han straxt kommer i sin Trål-habit igen.
H. Smulgråt.
Nu jag kommer rät nu aldeles ifrån mig sielf: är det möjeligit, at en menniskia kan giöra så stora saker. Nu på stunden woren I ju Truls, och nu åter igen ären I den samma min k. Far, som I war i jöns, och som lefwat i werlden alt sen Kung Magni Smeks tid.
Truls.
Hå! min Son, detta är bara lappri til räknandes emot andra större saker, som jag är man för at giöra. Det är ingen Konst, at wisa sådane personers hamn, som ännu lefwa. Jag wil påtaga mig, at föreställa dig dem som äro döde redan för många åhr tilbakas. Til exempel har du för ro skul lust, min Gåsse lilla, at se din Sal. Hustru än en gång på denna jorden, så skal det straxt bli bestält.
H. Smulgråt.
Begynner på at darra och blifwa illa wed.
Nej min kiäre Far jag beder för alt ting, som i werlden är, at det ej må skie. Jag war glad nog, när jag slap til at se henne lefwandes i werlden, och skiöter jag mycket mindre om, at se henne, nu sedan hon är död.
Truls.
Nå, nå, efter du intet wil, min Son, så skal jag ej heller twinga dig dertil; gif dig man tilfreds. Men lät oss nu tala om sielfwa Hufwud-saken, hwarföre du stämt mig hit. Det angår ju et Giftermål, som din ärliga Truls gifwit dig förslag på.
H. Smulgråt.
Ja min k: Far, det är så. Jag will bara weta, om detta Giftermålet är nyttigt för mig eller intet?
Truls.
Min k. Son, jag råder och befaller dig, at du intet slår ut eller försummar detta Giftermålet. Du blir derigenom med tiden en så hög Man i werlden, at alla lära undra sig deröfwer, och dertil skal jag hielpa så mycket som jag förmår.
H. Smulgråt.
Kiäre Far, det är ej någon wärldslig höghet, som jag i mina dagar tracktat efter. Hwad jag endast åstundar, består deruti, at få fägna mig af en liten Penning, som jag i nödfal kan hafwa at gripa til. Därföre begiär jag bara at weta, om den Hustrun, som Truls gifwet mig förslag på, har så mycket til bästa, som han mig berättadt.
Truls.
Jag kan säja dig min Gåsse lilla, at denna Hustru har så mycket til bästa, som du kan behöfwa.
H. Smulgråt.
Men angående 10000. R:dlr. Ränta?
Truls.
Det tienar dig intet min Son, at förut så noga weta. Nog sagdt, at du, genom detta Giftermålet, blir en lyckelig man för alla dina dagar.
H. Smulgråt.
Men kan jag också wara försäkrad derom, at hon äger så stor Ränta, som Truls sagdt.
Truls.
Begynner du nu at twifla på mina ord, Herr Håkan Smulgråt, sedan jag wjst dig så många prof af min förfarenhet och klokhet, som du redan sedt; så wil jag ej mer hafwa at giöra med dig, utan - - - -
H. Smulgråt.
Min kiära Far, war ej så hastig. Förlåt mig om jag mer än en gång frågar om en sak, som är mig så anglägen, som denna.
Truls.
Du må fråga hwad du wil, så kan jag intet annat säja dig, än at denna Hustrun har mera til bästa, än dig tienar, och som du i jåns af mig begiärte, at få weta någon konst, til at lefwa länge; så skal jag berätta dig, at om du tagar denna til Hustru, så lärer dit lif derigenom ännu på många åhr förlängas, så at du omsider öfwerlefwer alla dina anhörige både unga och gamla, och således med tiden får ärfwa all den Egendom, som de skrapat tilsammans; men der emot måste jag til din efterrättelse förkunna dig, at om du intet tagar denne til Hustru, som Truls ärnat dig; så skal du ej allenast intet lefwa länge, utan, du skal och under din korta Lifstid hafwa at utstå alla de olyckor, som på en menniskia falla kunna, både af Tyfwar och Eldswådor, så at du på slutet ej skal hafwa så mycket igen af all din Egendom, som du kan föda en Sparf med på en dag; men det aldraäländigaste af alt sammans, skal ändå din ändalyckt blifwa. Ty sedan du à 80. åhrs tid warit lik en Menniskia, och wandrat ikring i menniskio Hamn, så skal jag då änteligen skapa om dig, til en Oxe, och i sådan skapnad skal du blifwa sålder til Slacktare här i staden. Så snart du nu kommer i deras händer, lärer ej någon wilja gifwa et åttondedels Kopparrunstycke mera för ditt Lif. Sedan säljer Slacktaren dit kiött til Hushållen i staden. Dina ben och knokor til monglerskor: Dina horn til Kammakare, och din hud til Garfware, hwaraf med tiden kan blifwa godt såhl-läder. Men jag beklagar ändå aldramäst den, som kommer at kiöpa och äta dit kiött. Sj så, min k. Håkan, skal det gå med dig, om du intet wil ingå det Giftermål, som Truls gifwit dig förslag på. Men om du bequämer dig dertil, så har du at förwänta alla de förmåner, som jag redan sagt dig. Jag har nu förestält dig, min Son, begge delarne. Du kan utwälja hwilket dig behagar. Farwäl. Jag har nu ej tid, at wara längre hos dig. Farwäl eller illa hwilket du wil.
H. Smulgråt. Darrandes.
Min k. Far, wänta litet. Jag wil bara med et ord låta Eder weta, at jag nu helt och hållit hos mig faststält, at taga den til Hustru, som wi omtalt, och at ingen ting i werlden mera skal hålla mig derifrån.
Truls.
Det är mig kiärt; min Gåsse lilla för din skull; och at wisa min fägnad deröfwer, så skola mina Gesäller, tillika med oss båda, giöra en liten Dants.
TRULS ställer sig i ringen, stöter 3. gånger med Kiäppen i golfwet, och ropar, som förr.
La li hu hu, La li hu hu, La li hu hu.
De andre swara:
Hu hu li la, Hu hu li la, hu hu li la.
Derpå begynna de at dansa, omkring Håkan, så at han kommer med i Dansen, och sedan det är bestält, lemna de allesamman Håkan ensam på Theatren.
3. Inträdet.
HÅKAN SMULGRÅT, TRULS i sin vanliga habit.
H. Smulgråt Ensam.
Ja, det är så; Intet fick jag just weta huru mycket hon har til bästa, men at jag med hennes Egendom kan blifwa belåten, och alt så derigenom få långt mera penningar, än jag nu har, det wet jag wist. Dessutan war det ock en stor omständighet, at jag genom detta Giftermålet, skal kunna förlänga mit Lif, öfwerlefwa mina anhöriga, och ärfwa all deras Egendom. Ty hwartil tiena wäl ägodelarne i werlden, när Lifwet ej är mer i kroppen. När jag detta alt eftertäncker, och derjemte föreställer mig de faselige hotelser som denna Mannen talte om, så finner jag ej annat, än at det måtte bli derwid, at Giftermålet går för sig, och är det ej godt, at hafwa en sådan Man som denne til owän. Jag måste nu tala wid Truls, och laga at denne saken snart kommer til slut.
Ropar:
Truls, Truls, hålla här.
Ingen swarar honom: utan han ropar än några gångor:
Truls swarar äntel. utan före.
Hwem är det, som är så oförskiämd, och oroar mig i min sömn. Ai! ai! Hiäspar så högt, at det höres in på Theatren.
H. Smulgråt ropar än en gång och stampar i Gålfwet:
Truls, Truls hålla här.
Truls. Utan före.
Är det någon som wil tala med mig här jag ligger: så kan han komma hit. Ty wi hafwa lika långt til hwarannan.
H. Smulgråt.
Hör du intet, Truls, at det är jag, din Husbonde, Hr. Håkan Smulgråt, som ropar dig.
Truls kommer inspringandes på Theatren: gnuggar sig i ögonen, och säjer:
Nå hwad mån tro nu må wara på färde igen. Kom wäss at det åter angår Kiärleks-saker. Ja, jag gier rätt nu påcker, at tiena hos en Herre, som är kiär. Ty då har man ingen ro hwarcken natt eller dag.
H. Smulgråt.
Tag intet så illa wid dig Truls. Huru är det? är sömnen än borta, at jag kan tala med dig?
Truls.
Ja Herre, jag begynner rätt nu at komma mig före igen.
H. Smulgråt.
Har du sofwit länge?
Truls.
Jag har sofwit en god styl, alt sedan den främmande Mannen kom til Herrn.
H. Smulgråt.
Ja, jag må wäl tro. Ty straxt han kom hit, ropade jag dig åtskillige gånger. Men fast jag förböd dig, at ej wara långt borta ifrån mig, så mente jag ändå, at du war bortgången, efter jag intet hörde något swar af dig.
Truls.
Ja, Herre, som Herren befalte mig at ej wara långt borta, så lade jag mig också straxt härutan före; och som Herren ej förböd mig at sofwa, så sof jag sött derpå löst.
H. Smulgråt.
Nå, det kan wara lika mycket. Nu jag skal berätta dig, at jag, sedan jag talt med denne Mannen, fult och fast satt mig före, at ingå det Giftermålet, som du mig föreslagit, och will jag altså, at du nu straxt lagar så, at jag ju före ju heldre får slut deruti.
Truls.
Och jag skal hafwa den Äran, at berätta Herrn, at jag sedan wi sist taltes wid, fult och fast satt mig före, at ej befatta mig med den saken, utan om Herrn wil gifta sig, så kan han bruka dertil hwem honom eljest behagar.
H. Smulgråt.
Och detta har fallit dig in, sedan wi sist taltes wid? Du har ju sedermera ej giordt annat än sofwit, som du nu nyss sielf sade.
Truls.
Ja Herre jag har drömt, at jag ej skulle befatta mig med den saken.
H. Smulgråt.
Men wet du wäl, at jag är din Husbonde, och du min Dräng, och at du således måste giöra, hwad jag befaller dig.
Truls.
Ja, jag wet, at jag är Herrns Dräng; Men derföre är jag intet hans kåpplare. Ty dertil har Herren ej städt mig, som han wäl wet.
H. Smulgråt.
Nå, nå, min k. Truls, tag ej så illa wid dig, men säj mig, hwad har dig nu fallit in, och för hwad ordsak skuld, wil du ej drifwa igenom den saken för mig, som du en gång begynt.
Truls.
Jo, efter Herren befaller mig, så skal jag säjat: när jag sist talte med Herrn uti hans Cammare, angående detta Giftermålet, som Herren påminner sig; så giorde Herrn så många inkast och twifwelsmål angående penningarne, at jag ifrån den stunden begynte draga öronen åt mig. Ty jag täncker nu således: det kunde hända, at den Mannen, som gifwit mig efterrättelse om hennes penningar, ehuru tro wärdig jag ock eljest anser honom före at wara, torde sielf wara bedragen, eller illa underrättad om den saken. På den Händelsen at nu så wore, och Herrn sedan Giftermålet wore förbj, skulle finna saken annorlunda, än han sig förestält, och at hon ej hade så många penningar, som Herrn giordt sin räkning på, ja sj då, då skulle det sj ut för Truls. Då skulle det ej wara godt mer, at wara i den stackars Trulses Kläder. Jo mån tro Herrn då icke skulle säja, at jag hade bedragit honom, och således skiuta all skuld på mig. På det sättet skulle jag blifwa wäl belönt för min goda mening emot Herrn. Nej, nej, klokare är jag. Jag är Herrens aldra ödmiukaste Tienare uti alla andra mål: Men med denna Giftermåls handel befatter jag mig aldeles intet, det säjer jag ännu en gång.
H. Smulgråt.
Åh lappri, Truls, giör dig ej någre fåfänga inbillningar. Ty nu sedan jag talt med den kloka Mannen som du wet wäl sielf, så har jag fåt så mycken underrättelse, af honom om hennes tilstånd, som jag behöfwer; Det är alt så nu mera ej dina ord, som jag liter på, utan jag rättar mig bara efter det; som denne Mannen sagt mig. Hwilcket jag håller trowärdigare än alt annat. Här af kan du nu sj, at ej något answar kan falla på dig, det må ock gå, huru det wil.
Truls.
Ja det kan så wara: Men jag tycker ändå; at det är aldra säkrast för mig, at ej blanda mig i denna saken: ty då wet jag wist at jag är frj för answar.
H. Smulgråt.
Hör du intet hwad jag säjer, du toker. Nej det hielper intet Truls, du måst hålla fort, och betänck derhos, at om du det intet giör, så torde det falla mig in, at i harmen häfwa up det Testamente, som du wäl wet, och det wore ej någon ringa skada för dig, tro mig säkert. Men deremot, om du skaffar mig snart slut häruti, så lofwar jag dig, at icke allenast Testamentet skal bli beståendes, utan jag torde också när det engång faller mig in, täncka på din innestående Lön.
Truls. För sig sielf:
Ja jag tror wäl, den saken lärer wäl aldrig komma längre än i tanckarne. Til H. Smulgråt. Ja, ja, det kan alt wara godt och wäl, som Herrn nu har sagt: men med alt det, kan jag ej påtaga mig, den Sysslan, som Herrn begiär, så framt han ej ännu lofwar mig en ting?
H. Smulgråt.
Hwad är det då för en ting?
Truls.
Jo Herrn skal lofwa mig, at, i fall Herrn på något sätt skulle bli missnögd, med detta Giftermålet, sedan det är förbj, han då ej skal giöra mig det ringaste tiltal derföre, så at jag blir så fri för alt answar, som hade jag aldrig wetat af den saken
H. Smulgråt.
Ja det lofwar jag dig.
Truls.
Gif mig handen derpå.
H. Smulgråt.
Ja hwarför intet. (De taga hwarannan i Hand.)
Truls.
Nå wäl, en ärlig Karl håller sina ord. Nu skal saken snart blifwa bestält. Herrn behagar allenast gå ut, och kläda på sig, de Kläder, som jag, efter wårt förra aftal, lånt hos Kläd-Månglerskan, och hwilcka jag lagt tilreds i Herrens Cammare. Imedlertid skal jag laga så, at Bruden kommer hit, så at Herrn kan träffa Henne på detta stället.
H. Smulgråt.
Det är alt wäl. Men a propos. Sj, här har du den Sedelen, hwarpå min Oration står, som är rätt wäl samman satt. Jag har lästen tämmelig wäl öfwer. Men om jag ej skulle komma alt så wäl ihåg, så måste du med Sedelen wara så när hos mig, at du oförmärckt kan rätta mig igen.
Truls.
Wäl Herre, det skal blifwa bestält;
De gå bort och Truls giör wid utgåendet en Hop Grimacer efter H. Smulgråt.