Handbook huruledes Gudztiensten-1614/Capitel. VII.

←  Huru handlas skal medh the siwka.

Handbook/ Ther vthi är författadt/ huruledes Gudztiensten/ medh Christelighe Ceremonier och Kyrkiosedher/ vthi wåra Swenska Församblingar skal bliffua hållin och förhandladt. av Petrus Kenicius Huru Lijk skal jordas.

Huru handlas skal medh them som afflijffuas skole.  →

Cap. VII.

---

Huru lijk skal jordas

Först när Lijk kommer til graffuena/ lägs thet strax j graffuena/ och tagher Presten ena skoffuel/ och kastar tree resor jord på lijket/ och sägher.

AF jord ästu kommen/ och jord skal tu bliffua igen/ Jesus Christus tijn Frelsare skal tigh vpweckia på then yttersta daghen.

Ther effter lääs Presten thenna Bön. Låter oss bidhia.

O Alzmechtighe och barmhertige ewighe Gudh/ tu som för syndennes skul haffuer lagdt menniskionne thet vppå at hon döö moste/ tu som och ( på thet wij icke skulle til ewigh tijdh bliffua j dödhenom) haffuer lagdt döden på tijn eenfödda Son JEsum CHristum/ som ingen synd hadhe/ och haffuer så j tins Sons dödh förwandlat wår dödh/ at han intet kan wara oss skadeligh/ Wendt nw titt fadherligha ansichte til oss tijn fattiga barn/ och giff oss tina helgha nådh/ at thenna wår tienst må wara tigh tacknemligh/ och at wij hwar j sin stadh måtte så begå thenna begraffning/ at wij thet altijdh j sinnet haffue/ huru och wij (när tijn helgha wilie så tilsägher at tu oss kalla wilt) skola komma til jord igen/ och merckia thet granneligha j wårt hierta/ at wij j thetta älenda leffuernet icke haffue någhon warachtigh stadh/ Giff/ o barmhertighe Fadher/ nådhena/ at wij tå efftersökia kunne thet som ewigt är/ och wandra så j tijn helgha wilie j thenna älendheet/ at wij medh thenna wår brodher ^[1] måghe på then yttersta daghen vpstå til ett ewinnerlighit lijff/ Genom samma tijn Son Jesum Christum wår HERra/ A M E N.

Sedhan medhan jorden kastas på Lijket/ siunger man thenna sång/ eller någhon annan.

WJ som leffue på werlden här/ Äre dödzens fångar/ Hwem få wij som hielpen är/ Then wij effterlänge? Thet ästu HERre allene/ Wij må wäl gråta bitterligh/ Ty wij haffue förtörnat tigh/ Helighe HERre Gudh/ Helighe starcke Gudh/ Helighe barmhertighe Frelsare/ Tu ewighe Gudh/ Låt oss icke falla/ J then bittra dödzens nödh/ War oss barmhertigh. Wij som äre aff syndom swår/ Måghom alle qwijdha/ Hoo är then som för oss gåår/ Och wil dödhen lijdha: Thet giorde Christus allena/ Han haffuer lijdhit hårdan dödh/ Och frelst oss aff dödzens nödh/ Helighe HERre Gudh/ Helighe starcke Gudh/ Helighe barmhertighe Frelsare/ Tu ewighe Gudh/ Låt oss icke bortkastas/ J brinnande heluetes glödh/ War oss barmhertigh.

Wij som leffue jcke som oss bör/ J synd altijd falle/ Hoo är then oss starcka gör/ Emoot synder alla: Then helghe Ande allena/ Som drijffuer synd aff hiertat bort/ Hans är thet som wäl är giordt/ Helighe HERre Gudh/ Helighe stacke Gudh/ Helighe barmhertighe Frelsare/ Tu ewighe Gudh/ Låt oss icke förtapas/ J then ewinnerligha dödh/ War oss barmhertigh.

LÅt oss thenna krop begraffua/ Och then trona altijdh haffua/ Han skal på domedagh vpstå/ Och oförgengeligh bliffua tå.

Jord är han och aff jorden giord/ Skal ock så åter warda jord/ Aff jordenne skal han vpstå/ När Gudz baswn begynnar gå.

Ändoch kroppen förrotnar här/ Leffuer doch siälen Gudhi när/ Som henne frelste aff all nödh/ Genom sins Sons pijno och dödh.

Hans jemmer sorgh och älende/ Är nu kommet til en ända/ Han haffuer draghit Christi ook/ Är bliffuin dödh och leffuer doch.

Siälen leffuer j Gudz behagh/ Kroppen soffuer til domedagh/ Tå skal Gudh honom förklara/ Hans glädhie skal ewigh wara.

J stoor sorgh är han här fallen/ Men nu är han wäl behållen/ Haffuer frögd och ingen pijno/ Skal som klara Solen skina.

Soffue han nw i fridh och roo/ Men wij som här j werlden boo/ Skole altijdh redho wara/ Wij moste ock hädhan fara.

Christus Gudz Son som är wår tröst/ Then som oss haffuer återlöst/ Han styrcke oss för sijn mildheet/ Honom skee prijs j ewigheet.

HÖrer til j Christrogne alle/ Huru i edher skolen hålla/ När i edhra dödha begraffue/ Måtteligh sorgh skolen j haffua.

Jdhra tårar skolen j stilla/ Och edhart jhopp icke för spilla/ Christus som vpstodh aff dödha/ Skal them vpweckia vthan mödha.

The som äre vthi een rätt troo Affledhne/ haffua ingen oroo/ Thes skole wij HERren Gudh loffua/ The äre icke dödhe vthan soffua.

Thet kroppen nw är vthan anda/ Kommer honom til ingen wånda/ Han skal honom igen bekomma/ Medh större ähro och fromma.

Man skal thenna sorgh låta fara/ Ty longt kan thet icke wara/ För än anden full skäär och reen/ Sigh befoghar til kroppen igen.

Ey kan heller annat betydha/ Thet wij Begraffningar prydha/ Än wij wårt hopp så bewijse/ The dödhe ther soffua medh lijsa.

Thet haffuer alt fienden wållet/ At menniskian haffuer fallet J synd/ och moste ty warda Til jord/ igenom dödhen hårda.

Doch låta sigh ingen förfära/ Thenna jord skal skee meera ära/ Een lekamen skal här aff bliffua/ Then Gudh wil herligheet giffua.

Lijka som wij vthan fahra/ Sådhes kornet icke spara/ Vthan thet i Jorden vthsprijdhe/ Meer frucht wij hoppes och bijdhe.

Så wete wij och genom Gudz ord/ At menniskian som kommer til Jord/ Skal vthi Herligheet vpstå/ Och medh frögd j lijffnet ingå.

Ty tagh nw jord widh thenna kropp/ Som wij här nidh legge medh hopp/ Och låt honom j tigh haffua roo/ Göm wäl hwadh wij tigh här betroo.

Han haffuer warit Andans hws/ Aff Gudhi inbläst til lijff och liws/ Meer haffuer Gudh honom förährat/ Til Tempel sigh wijgdt och skärat.

Bewara nw hwadh här är inlagdt/ Snart kommer HERren som haffuer sagdt/ Then på migh troor/ honom skal iagh/ Vpwäckia på then sidhsta dagh.

Tå moste tu få honom igen/ Hans dödha bådhe qwinnor och män/ Them giffuer han allom tillijka/ Ewigt lijff vthi sitt Rijke/ Amen.

Simeonis Loffsång/ Lucæ 2.

MEdh glädhie och fridh faar jagh nw hädhan/ Alt effter Gudz wilia/ Medh ett frijt modh från thenna werlden/ wil iagh nw skilias/ Effter the ord som Gudh haffuer loffuat migh/ Dödhen skal min sömpn warda.

Thet gör alt JEsus CHristus Gudz Son/ Then trogne Frelserman/ Then iagh haffuer seedt medh mijn öghon/ Jagh troor wist at han/ Är wårt lijff och all wår saligheet/ J nödh och dödzens wånda.

Then haffuer tu Herre satt fram/ För alt folck aff stoor nådhe/ Och til hans Rijke j alle land/ Låter biuda och rådha/ Medh titt dyra och helgha ord/ Som synder och nödh kundgöra.

Han är thet klara och saligha liws/ Som vplyser werlden all/ och ledhsaghar henne til Gudz hws/ Vthaff mörkzens qwaal: Han är satt til Jsraels prijs/ Saligheet frögd och

glädhie/ A M E N. När the haffua sungit/ sägher Presten. Låter oss höra hwadh S. Paulus sägher om the dödha/ j sijn Epistel til the Thessaloniser.

1. Thes. 4WJ wilie icke dölia för idher käre brödher/ om them som affsompnadhe äro/ At j icke förien såsom the andre ther intet hopp haffua. Ty om wij troo/ at Jesus är dödher och vpstånden/ så skal ock Gud them som affsompnadhe äro/ genom Christum framhaffua medh honom.

Ty thetta sägher iagh edher såsom HERrans ord/ at wij som leffue och igen bliffue vthi Herrans tilkommelse/ skole icke förekomma them som soffua. Ty sielffuer HERREN skal stigha nedh aff himmelen medh häärskrij/ och Öffuerängels röst/ och medh Gudz baswn/ och the dödhe j Christo skola vpstå j förstonne/ Ther effter wij som leffue och igenbliffue/ wardom tillijka medh them borttagne j skyyn/ emoot HEREN j wädhret/ och så skole wij bliffua när HERRAnom altijdh. Så tröster edher nu medh thenna orden inbördes.

Sedhan må wäl Presten haffua thessa

förmaning til Folket/ om honom så synes/ och folck nogh är tilstädhes/ och låta

så folcket gå.

KÄre wenner/ här see wij nu alle wår spegel/ Hwadh affgång thetta arma och vsla leffuernet haffuer/ At såsom wij äre aff jord och mull komne/ så moste wij åter ther til. Hwar wij tå icke annars besinna kunde wår lemmer och vselheet/ måtte wij thet nogh ther aff besinna/ at wij så döö moste. Hwarföre wij och j then måtton må wäl klagha och gråta. Ty så plat är menniskiors natur förderffuat/ at henne icke rätzlighen stoodh til hielp in j then ähro och herligheet igen/ ther til hon skapat war/ medh mindre siälen först skildes widh kroppen/ och kroppen wordo til Jord och intet igen.

Må wij och så här kunna merckia/ huru swårligha Gudh warder förtörnat genom syndena/ effter han oss een så swår pijno och förwandlingh pålagdt haffuer. Ty dödhen som är syndennes löön/ är itt wist tekn ther til/ at Gudh henne icke lijdha kan. Doch haffuer och Gudh sielffuer sådana wår gråt och jemmer stillat och bortaghit/ j thet han sigh öffuer oss förbarmade/ vthsände sin eenfödda Son Jesum Christum/ oss til vndsätning/ lät honom lijdha dödh/ På thet dödhen skulle j honom öffuerwunnen warda/ och sina krafft mista/ Så at han icke skulle haffua macht behålla oss/ Vthan såsom Christus vpstoodh ifrå the dödha/ så skulle ock wij vpstå igen/ och thetta är nu wår tröst. Therföre sägher oss S. Paulus j Epistlen/ at wij icke skole föria the framledna/ såsom Hedningarna och the ogudhachtighe göra/ hwilke intet hopp haffua. Ty om wij troo säger han / at Jesus är dödh och vpstånden/ så warder ock Gudh them som affsompnadhe äro/ genom Jesum framhaffuandes medh honom. Som han wille säya/ Om wij troo/ at dödhen icke kunde behålla JEsum Christum vuder sigh/ vthan at han stodh vp igen/ och lät påskina/ huru han war starckare än dödhen/ then han i så måtto öffuerwan/ så skal och Gudh göra medh oss/ som döö j Jesu Christi troo/ Nemliga/ haffua oss medh honom fram igen/ at wij och öffuerwinne dödhen/ och bliffue leffuandes. Och thetta skal wisseligha skee/ ty giffuer och Paulus thet före såsom Herrans ord/ ther intet feel kan wara medh. Han sägher och så/ huru thet tilgåå skal j sådana vpståndelse/ wij som leffue och igen bliffue j HErrans tilkommelse/ skole icke förekomma them som soffua/ thet är/ The menniskior som tå leffua/ skola icke förra redho wara/ än the som långt tilförenne dödhe äro. Så hasteligha skola the vpstå/ at the ther mång tusend åår haffua dödhe warit/ skola så snart warda redho/ som the ther tå leffua. Ty sielffner HERren/ sägher han/ skal stigha nedh aff himmelen/ medh vthroop och Öffuerängels röst/ och medh Gudz baswn/ och the dödha j Christo skola vpstå j förstonne/ ther effter wij som leffue och igen leeffde äre/ wardom til lijka medh them vptyckte j skyyn/ emoot HErran j wädhret/ och bliffua så när HERranom altijdh. Som Paulus wille säya/ Thet är icke vnder/ at thetta så hasteligha skal skee/ Ty HERren sielffuer kommer nedh aff himmelen/ medh stoor storm och buller/ såsom een wäldigh Konung til markena/ medh vthroop och Öffuerängels röst och Gudz baswn/ Så at all Creatur bäffua och förfäras för honom/ och giffua igen the dödha kropper som the til sigh taghit haffua. Och the dödhe skola vpstå j förstonne/ thet är/ För än wij warde vptagne emoot Christo/ Och ther effter warda tå the som leffua förwandladhe ifrå sitt dödheligha wesende/ til odödeligheet/ och bliffua så til lijka/ leffuandes och dödhe/ then ene medh then andra/ vpryckte j skyyn emoot Herren j wädret/ och bliffua sedhan altijdh medh honom. Så är tå sägher wunnen öffuer dödhen och heluetet. Och medh thessa ord bedher S. Påuel/ at wij oss inbördes trösta skole/ Ja/ wij må thet och wäl göra/ och nu thes mindre fruchta för dödhen/ hwilken än tå han är bitter och hård vpågåå/ så är han doch nu hwarken så förfärligh eller skadeligh/ Ja han är heller nyttigh/ j thet han gör een ända på thenna werldennes iemmer och älende/ och förer oss til wårt rätta Fädhernes land igen. Therföre skole wij icke heller alt förmyckit söria öffuer wåra framledna wänner/ Ty the äro nu skilde widh thenna älendigheet och farligheet/ som wij än nu vthi äre/ och äre kompne til Christi roligheet/ ther the hwilas til then yttersta domen. Tå skole wij medh them komma tilhoppa igen/ och bliffua så medh Christo för vthan ända. Thet vnne oss Gudh Fadher/ Son och then helghe Ande/ Amen.

Hwar så teckes/ må man wäl vnder stundom ymsa/ och någhot annat aff Scrifftenne bruka/ sådant som här effterföllier. Allenast om man wil och haffua någhra förmaning/ at hon tå laghas ther effter.

J Then tijdhen/ sadheIob. 11. Martha til Jesum/ Herre/ hadhe tu warit här/ hade min brodher icke bliffuit dödh. Men iagh weet än nu/ at alt thet tu bedhes aff Gudhi/ warder Gudh tigh giffuandes. Sadhe Jesus til henne/ Tijn brodher skal vpstå igen. Sadhe Martha til honom/ Jagh weet/ at han skal vpstå j vpståndelsen/ på ytersta daghen. Sadhe Jesus til henne/ Jagh är vpståndelsen och lijfuet/ Hwilken som troor på migh/ han skal leffua/ om han är dödh bleffue. Och hwar och en som leffuer och troor på på migh/ han skal icke döö ewinnerligha. Troor tu thet? Sadhe hon til honom/ Ja HERre/ Jagh troor at tu äst Christus Gudz Son/ som komma skulle j werldena.

KÄre wenner/ thet är oss wäl naturligit at wij förie/ tå wåre wenner skilias ifrå oss hädhan aff thenna werldenne/ Ja/ wij see och aff Schrifftenne/ at många helghe män och qwinnor så hadhe giordt för oss/ och äre j thet stycket intet straffadhe/ Therföre är thet oss och wäl loffligit/ Doch så/ at wij haffue ther måtto medh/ så at wår sorgh icke är sådana som Hedningarnas/ hwilke aff Gudz barmhertigheet och vpståndelsen intet säya wiste. Ty wij som Christne äre/ haffue thet Hopp/ at wij skole bliffua leffuande igen/ så at thetta förgängeligha och syndafulla lijffuet/ som all sorgh och bedröffuelse vndergiffuit är/ skal wandlas til itt ewigt lijff. Och är thenna lekamligha dödhen rätzligha icke annat än een ändalycht på the synder och bedröffuelse/ som wij här j werldenne medh beswäradhe äre/ Och kallas j Scrifftenne en sömpn/ och the Christne som dödhe äro/ säyas soffua/ in til then ytersta Domen/ Tå skola the alle vpstå igen/ och bliffua så medh Gudhi vthi ewinnerligh glädie. Och effter wij haffue sådant förhoppas och förmodha/ skole wij icke alt för mykit bekymbra oss öffuer wåra framledna wener/ vthan loffua och prisa Gudh/ som oss thenna tröst giffuit haffuer/ och thet fulkomligha tilsaght/ at wij medh them skole vpstå igen/ och leffua tilhopa förvthan enda.

Låter oss höra hwadh Esaias. Hesekiel. Job. Predicaren. Syrach. S. Johannes. Paulus. ETc. scriffua om the dödha.

TJne dödh skola leffua/ ochEsa. 26. medh lekamen vpstå igen/ Waker vp och berömer edher j som liggen vnder jordenne/ ty tijn dagg är een gröön marks dagg/ och jorden skal giffua ifrå sigh the dödha.

Esa. 56.THen rättferdighe förgåås/ och ingen är then som legger thet på hiertat/ och helighe män warda bortryckte/ och ingen achtar ther på/ Ty the rättferdighe warda borttagne för olykonne/ Och the som redeliga wandrat haffua/ komma til fridh/ och hwilas vthi theras kamerar.

Hese. 37.OCh HERRANS hand fattadhe migh/ och förde migh vthi HERRANS Anda på een slättmark/ then full lågh medh dödas been/ och han leedde migh ther igenom alt om kring. Och sij/ benen lågho ther ganska mong på markenne/ och sij the woro platt förtorkat. Och han sade til mig/ Tu menniskio barn/ menar tu at thenna benen åter mågha leffuande warda? Och iagh sade/ Tu weest thet HERRE HERRE.

Och han sadhe til migh/ Prophetera om thenna benen och sågh til them/ J förtorkadhe been/ Hörer HERRANS ord/ Thetta säger HERREN HErren om thenna benen/ Sij/ iagh skal låta komma anda vthi edher/ at j skolen leffuande warda/ Jagh skal giffua edher senor/ och låta kött wexa öffuer edher/ och draga öffuer edher hwdh/ och skal giffua edher anda/ at j åter leffuande warden. Och skolen förnimma/ at iagh är Herren.

Och iagh propheteradhe som migh befalt war/ Och sij ther wardt en stoor gnyy/ tå iagh propheterade/ och benen komo åter tilhopa/ hwart och ett til sitt been/ Och iagh sågh/ och sij/ ther wexte senor och kött vppå/ och han öffuerdrogh them medh hwdh/ men ther war än nu ingen ande vthi them/ Och han sadhe til migh/ Tu menniskio barn/ prophetera och sägh til andan/ Thetta sägher HErren HErren/ Tu ande kom här til ifrå the fyra wädher/ och blåås på thessa döda/ at the warda leffuande igen/ Och iagh propheteradhe såsom han migh befalt hadhe/ Tå kom ande vthi them/ och the wordo leffuande igen/ och reeste sigh vppå sina fötter/ Och the woro en ganska stoor hoop.

Och han sadhe til migh/ Tu menniskio barn/ Thenna benen äro hela Jsraels hws/ Sij the säya nw/ Wij äre torr been/ och wårt hopp är vthe/ och wij äre förtapadhe/ Therföre prophetera och sägh til them/ Thetta säger HErren HErren/ Jagh skal vplåta edhra griffter/ och wil hempta eder/ mitt folk ther vth/ och låta komma edher vthi Jsraels land/ och j skolen frönimma at Jagh är HERren/ tå iagh haffuer öpnat edhra griffter/ och hafft eder mitt folk ther vth/ Och iagh skal giffua min anda vthi eder/ at j skolen få lijff igen/ Och i skolen förnimma at iagh är HErren/ Jagh talar thet/ och iagh gör thet ock/ sägher HErren.

JAgh weet at min FörlossareIob. 19. leffuer/ och han skal på sidstonne vpweckia migh aff jordenne/ Och iagh skal sedhan medh thesso mine hwdh omkläd warda/ och skal j mitt kött få see Gudh. Honom skal iagh migh see/ och mijn öghon skola skodha honom/ och ingen annan.

Eccl. 7.Dödzens dag här bättre än födelse daghen. Bättre är gå j sorghahws/ än gestabodz hws/ Vthi thet ena är alla menniskiors ändalycht/ och then leffuande legger thet på hiertat. Söria är bättre än lee/ Ty genom sorgh warder hiertat förbättrat/ The wijsas hierta är j sorgahwset/ och dåras hierta j glädiehwset.

Eccl. 11.När trädh faller/ thet falle södher vth eller nör vth/ på hwilket rum thet faller/ ther bliffuer thet liggiandes. BEwisa tijn welgerning på theSyrac. 7. dödha/ Och ehwadh tu gör/ så tenck på ändan/ så gör tu aldrigh illa.

HWadh höghmodhas tu armaSyrac. 10. mull och aska? Som doch icke annat äst än en sleem träck then stund tu än nu leffuer/ Och om än läkiaren länge ther om mödhar sigh/ så går thet doch på ändalychtenne alt så/ Jdagh en Konung j morghon dödh/ Och när menniskian är dödh/ så äta honom ormar och matkar.

J Then tijdhen/ sadheIob. 5. Jesus til Judarna/ Sannerliga sannerliga sägher iagh edher/ Then tijdh skal komma/ och är nu allaredho/ at the dödhe skola höra Gudz Sons röst/ och the henne höra/ the skola leffua. Ty såsom Fadhren haffuer lijff i sigh sielffuom/ så haffuer han ock giffuit Sonenom haffua lijff j sigh sielffuom/ och haffuer theslijkes giffuit honom macht at döma/ Therföre at han menniskionnes Son är. Förundrer icke thetta/ Ty then stund skal komma/ j hwilko alle the i griffterna äro/ skola höra hans röst. Och the som wäl haffua giordt/ skola framgå til lijffzens vpståndelse/ Men the som illa haffua giordt/ til Domszens vpståndelse.

Rom. 8.OM Christus är j edher/ så är wäl lekamen dödh för syndennes skul/ Men anden är lijfuet för rättferdighetennes skul/ Om nu hans ande/ som Jesum vpweckte ifrå the dödha/ boor j idher/ Så skal ock then som Christum vpweckte ifrå the dödha/ göra idhor dödheliga lekamen leffuande/ för sin anda skul som boor j idher.

MEnniskian aff qwinno född/ leffuer eenIob. 14. liten tijdh/ och är full medh orooligheet/ wäxer vp som eet blomster/ och faller aff/ Flyyr bort som een skugge/ och bliffuer icke.

MEnniskjan haffuer sijn förelagda tijdh/Ibidem. Hans månadhes taal är när tigh/ Tu haffuer satt honom eet mäll före/ ther vthöffuer warder han icke gångandes.

OCh många som vnder Jordenne soffuaDan. 12. liggia/ skola vpwakna/ somblighe til ewigt lijff/ somblighe til ewigh försmädhelse och blygd/ Men Lärarena skola lysa som himmelens sken/ och the som många vnderwijsa til rättferdigheet/ såsom stiernor j ewigheet.

MEn HERRE läär migh doch/ at thetPsal. 39. måste få een ända medh migh/ och mitt lijff ett måål haffua/ och iagh hädhan måste. Sij/ mine daghar äro een twärhand för tigh/ och mitt lijff är såsom intet för tigh. Huru platt intet äro alle menniskior/ the doch så säker leffua/ Sela. The gå bårt såsom een skugge/ och göra sigh myckin onyttigh oroo/ The samka tilhopa/ och wetta icke hoo thet så skal. Nu HERRE/ widh hwadh skal iagh trösta migh? Vppå tigh hoppas iagh. Frels migh ifrå alla mina synder/ och låt migh icke them galnom til spott warda.

Psal. 90.LÄär oss betänckia at wij döö måste/ på thet wij måghe förståndighe warda.

Eccl. 9.MEnniskian weet icke sin tijdh/ vthan såsom Fiskarna warda fångne medh een skadheligh Krook/ och såsom Foghlarna warda fångne medh snarorne/ så warda och menniskiorna bortryckte j ondom tijdh/ när han hasteligha kommer öffuer them.

Syrach. 5.FÖrdrögh icke at vmwenda tigh til HErren/ och skiwt thet icke ifrå then ena daghen til then andra/ Ty hans wredhe kommer hasteligha/ och skal hämpnas och förderffua tigh.

Syrach. 17.SÅ vmwendt tigh nu til HERREN/ och öffuergiff titt syndigha leffuerne/ Bedh HERRAN och wendt åter aff thet onda/ Hålt tigh in til then Högsta/ och wendt tigh ifrå orätt. MJN Son/ När een döör/ så begråt honom/Syrach. 38. och beklagha tigh såsom then ther stoor sorgh fått haffuer/ och sweep hans kropp effter tilbörligheet/ och låt komma honom ährliga til graffua/ Tu skalt gråta bitterligha/ och hierteligha bedröffuat wara/ och klaghogråt hålla/ ther effter som han warit haffuer/ åt minsto een dagh eller twå/ på thet man icke skal förtala tigh/ Och tagh och så åter hugswalelse igen/ at tu icke sorghfull warder/ Ty aff sorgh kommer dödhen/ och hiertans ångest förswaghar kraffterna. Sorgh och fattigdom gör hiertana wee vthi frästelsen öffuermåttona. Låt icke sorgena in vthi hiertat/ vthan slå henne ifrån tigh/ och tänck vppå ändan/ och förgät thet icke. Ty ther är intet igen kommande/ thet hielper honom intet/ men tigh gör tu skadah. Tänck på honom/ såsom han är dödh bliffnen/ så moste tu och döö/ J gåår borde migh/ j dagh tigh.

EEn vsel och semmerligh ting är medh allaSyrach. 40. menniskiors leffuerne/ alt ifrå modherlijffuet in til thes the i Jordenne/ then allas wåra modher är/ begraffuen warda/ Här är altijdh sorgh/ fruchtan/ wenta och på sidstonne dödhen/ Så wäl när then som j stoor ähro sitter/ som när then ringasta på Jordenne/ Så wäl när then som Silke och Krono bär/ som när then ther j grofft blagarn klädd är. Iob. 5.SAnnerliga/ sannerligha sägher iagh edher/ Hwilken som hörer mitt taal/ och troor honom som migh sendt haffuer/ han haffuer ewinnerlighit lijff/ och kommer icke j Domen/ vthan gåår ifrå dödhen til lijffuet.

Rom. 5.SÅsom igenom ena menniskio är synden kommen j werlden/ och för syndennes skul dödhen/ Och är så dödhen kommen öffuer alla menniskior/ effter the alla syndat haffua.

Rom. 14.JNgen aff oss leffuer sigh sielffuom/ och ingen döör sigh sielffuom. Leffue wij/ så leffue wii HERRAnom/ Döö wij/ så döö wij HERRAnom. Ehwadh wij nu leffue eller döö/ så höre wij HERRAnom til. Ty Christus är ther på bådhe dödh och vpstånden/ och åter leffuande worden/ at han skal wara HERRE/ bådhe öffuer leffuandes och dödha.

1. Cor. 15.THetta sägher iagh edher/ käre brödher/ at kött och blodh icke kunna ärffua Gudz Rijke/ och thet förgengerligha/ kan icke ärffua oförgengeligheet. Sij/ iagh sägher edher een hemligheet/ wij skole icke alle affsompna/ men alle moste wij förwandladhe warda vthi en punct/ vthi ett öghnableck/ medh yttersta basunen. Ty basunen skal lydha/ och the dödhe skole vpstå oförgengelighe/ och wij skole förwandladhe warda. Ty thetta förgengeligha moste iklädha sigh oförgengeligheet/ och thetta dödheligha moste iklädha sig odödeligheet. Men tå thetta förgängeligha iklädher sig oförgängelighetena/ och thetta dödheligha iklädher sigh odödelighetena/ Så warder thet ordet fulkompnat som scriffuit är. Dödhen är vpswolgen vthi seghren/ Tu dödh/ hwar är tin vdd? Tu heluete/ Hwar är tin segher? Dödzens vdd är synden/ syndennes krafft är Laghen. Men Gudhi wari tack/ som oss seghren giffuit haffuer/ Genom wår HERra JEsum Christum.

MEnniskiomen är förelagdt een gång döö/Ebræ. 9. men sedhan Domen.

OCh iagh hörde eena röst aff himmelen/ säyaApoc. 14. til migh/ Scriff/ Salighe äro the dödhe/ som j HERRAnom död här effter/ Ja/ Anden sägher/ at the skola hwila sigh ifrå sitt arbete/ Ty theras gerningar fölia them effter.

SAligh och heligh är then som deel haffuerApoc. 20. vthi första vpståndelsen/ öffuer them haffuer then andra dödhen ingen macht/ vthan the warda Gudz och Christi prester/ och skola regnera medh honom j tusende åhr. Apoc. 21.OCh iagh sågh en ny himmel och een ny jord/ Ty then första himmelen och then första jorden förgingos/ och haffuet är icke meer. Och iagh Johannes sågh then helgha Stadhen/ thet nyia Jerusalem nedherkomma aff himmelen/ ifrå Gudhi/ tilreedd/ såsom een prydd Brudh til sin man. Och iagh hörde ena röst aff stolen säya/ Sij/ Gudz Tabernakel ibland menniskiorna/ och han skal boo medh them/ och the skola wara hans Folck/ och sielffuer Gudh medh them/ skal wara theras Gudh. Och Gudh skal afftorka alla tårar aff theras öghon/ och ingen dödh skal sedhan wara/ icke heller grååt/ icke heller roop/ icke heller någon werck warder meer. Ty thet första är förgånget.

Apoc. 21.THen som winner/ han skal alt thetta så ärffua/ och iagh skal wara honom hans Gudh/ och han skal wara min Son. Men them reddom/ och otroghnom/ och gruffuelighom/ och mandräparom/ och bolarom/ och trulkarlom/ och affgudadyrkarom/ och allom lögnachtigom/ theras deel skal wara vthi then siön/ som brinner medh eeld och swaffuel/ hwilket är then andra dödhen.

1. syster.