Ap.G. 24: 14. Rom. 10: 9–11; cap. 14: 11. 2 Cor. 4: 11. Phil. 2: 11. 1 Pet. 3: 15. 1 Joh. 4: 15.
Bekänna synderna, 3 Mos. 16: 21. 4 Mos. 5: 7. 1 Kon. 8: 46, [et]c. Ps. 32: 3–5. Ps. 51: 1, [et]c. Es. 59: 12, 13, [et]c. Jer. 3: 12, 13. Jac. 5: 16. 1 Joh. 1: 8, 9.
Beläte. Guds beläte är Christus, 2 Cor. 4: 4. Col. 1: 15. Ebr. 1: 3.
Menniskan skapad efter Guds beläte, 1 Mos. 1: 26, 27. 1 Cor. 11: 7. Ps. 17: 15.
Bestod uti Guds kännedom, Col. 3: 10. Kreaturens kännedom, 1 Mos. 2: 19, 23. Fullkomlig rättfärdighet och helighet, Eph. 4: 24. Odödlighet, 1 Mos. 2: 17. Rom. 5: 12. Herrawälde öfwer kreaturen, 1 Mos. 1: 26, 27.
Gud will icke genom något beläte afmålas, 5 Mos. 4: 15, 16, [et]c. Es. 40: 18.
Bepröfwelse, underkastar oss Gud, Es. 48: 3, 10. 2 Cor. 8: 2. 1 Pet. 1: 7. Jac. 1: 12.
Berömmelse. Af och uti Herran, Jer. 9: 23, 24. 1 Cor. 1: 31. 2 Cor. 10: 17, 18. 1 Cor. 4: 7.
Icke af morgondagen, Ords. 27: 1, 2.
Sjelfberöm förbjudet, Jac. 4: 16. Ords. 27: 2.
Beskärm kommer af Gud öfwer de gudfruktiga, 1 Mos. 15: 1; cap. 17: 1, 4; cap. 28: 15. Ords. 14: 26. Som sig på Herran förlåta, Ps. 27: 5. Ps. 31: 20, 21. Ps. 36: 8. Ps. 57: 2. Ps. 63: 8. Ps. 91: 1–4. Ords. 18: 10.
Bespottelse förbjuden, Ps. 1: 1. Ords. 1: 22; cap. 24: 9. Straffad, Ps. 2: 4. Ps. 37: 13. Ords. 1: 26; cap. 3: 34; cap. 9: 12; cap. 19: 29. Bespottade, dock salige, Matth. 5: 11, 12. Klagan öfwer bespottelse, Job 16: 4, 10; cap. 30: 1. Ps. 22: 7–9. Ps. 35: 16, 21. Ps. 44: 14–16. Ps. 79: 4. Jer. 20: 7–10. Klagow. 3: 13, 14.
Hjelp deremot, Job 12: 4.
Biskop, tillsyningsman; om dess embetes styrelse, Ap.G. 20: 28. 1 Tim. 3: 1–4. Tit. 1: 7–9. Christus wåra själars Biskop, 1 Pet. 2: 25.
Blindhet. Lekamlig är af Gud, 2 Mos. 4: 11. De blinda bör man icke skada göra, 3 Mos. 19: 14. 5 Mos. 27: 18. Andelig blindhet i hjertat, 5 Mos. 28: 28. Ps. 69: 24. Es. 6: 10; cap. 56: 10; cap. 59: 10. Joh. 12: 40. Rom. 1: 21; cap. 11: 10. Matth. 15: 14; cap. 23: 24. Luc. 6: 39. 2 Cor. 4: 4. Eph. 4: 18. 2 Pet. 1: 9, 11. 1 Joh. 2: 11.
Blod. Förbjudet att äta i G. T., 1 Mos. 9: 4. 3 Mos. 3: 17; cap. 7: 26; cap. 17: 10, 11, 13; cap. 19: 26. 5 Mos. 12: 16, 23; cap. 15: 23. Också i N. T, till en tid, Ap.G. 15: 20, 29.
Blodsaker skämma landet, 4 Mos. 35: 33.
Oskyldigt utgjutet ropar till Gud, och warder hämnadt, 1 Mos. 4: 10, 11; cap. 9: 5, 6. 2 Kon. 24: 4. 2 Chrön. 24: 22. Ps. 58: 11. Ps. 72: 14. Ords. 28: 17. Es. 1: 15. Jer. 2: 34, 35. Matth. 23: 35, 36. Luc. 11: 50, 51. Ebr. 12: 24. Uppb. 6: 9–11; cap. 19: 2.
Blodgirighet. Wederstygglig synd, Ords. 6: 16, 17. Ps. 55: 24. Warning för blodgirighet, Ords. 1: 11, 15, 16, 18, 19.
Blodgång. Lag derom, 3 Mos. 12: 7.
Bot och Bättring. Sannskyldig, består icke uti en blott utwärtes munnens bekännelse, 1 Mos. 29: 13. Matth. 15: 8. 1 Sam. 16: 7. Jac. 2: 14, 17. 1 Joh. 3: 18. Eller utwärtes åthäfwor, 1 Kon. 21: 27. Utan uti hjertats inwärtes omskapning och förändring, Joel 2: 12, 13. 2 Chrön. 6: 37. 1 Sam. 7: 3. Es. 46: 8. Jer. 4: 1–4.
Består af twänne wäsentliga stycken: af syndaånger och ruelse, samt af en saliggörande tro, Ap.G. 19: 4; cap. 20: 21; cap. 26: 18. Matth. 11: 28. Marc. 1: 15. Luc. 7: 38, 50. Rom. 5: 2. Är icke menniskans eget werk, 2 Cor. 3: 5, 6. Utan den treeniga Gudens nådewerk, 1 Kon. 18: 37. Jer. 31: 18, 19. Ap.G. 5: 31; cap. 11: 18. 2 Tim. 2: 25, 26. Phil. 2: 13. Isynnerhet tillskrifwes det den Heliga Anda, 1 Cor. 6: 11; cap. 12: 3. Joh. 16: 8. Syndaångren werkas genom lagens predikan, Rom. 3: 20; cap. 4: 15; cap. 7: 7. 5 Mos. 27: 26. Jer. 23: 29. Men tron genom Evangelii predikan, Rom. 7: 1, [et]c.; cap. 10 8–18. Ap.G. 13: 39. 1 Tim. 1: 15, 16. Phil. 3: 8–10. Rom. 3: 20–29; cap. 8: 1–4. Ebr. 11: 6. Gal. 3: 2.
Tron gör den rätta åtskillnaden emellan Judas' och Petri ånger, att wår bättring är en bättring till salighet. 2 Cor. 7: 7, 10.
En ny hörsamhet är icke bot och bättrings wäsendtliga stycke, utan en nödwändlig frukt deraf, Ps. 34: 15. Ords. 28: 13. Es. 1: 16–18. Jer. 18: 7, 8. Hes. 18: 21, 22. Matth. 3: 8, 10. Luc. 3: 8. Rom. 8: 13. Ap.G. 26: 20. Gal. 5: 6, 24. 1 Pet. 3: 11. Jac. 2: 17, 18.
Så som synden sträcker sig till alla, Rom. 3: 23; cap. 5: 12, [et]c. Eph. 2: 3. 1 Joh. 1: 8. 2 Mos. 34: 7. 1 Kon. 8: 46. Ps. 19: 13. Ps. 51: 7. Job 4: 17–19; cap. 14: 4; cap. 15: 14–17. Ords. 20: 9; så gäller ock befallningen om bättring alla menniskor, Matth. 4: 17. Luc. 24: 47. Ap.G. 2: 38; cap. 3: 19, 26; cap. 17: 30.
Till bättring bör oss beweka: (1) Guds allwarsamma, nådiga wilje och wälbehag dertill, att wi skole omwända oss och lefwa, Ps. 51: 19. Es. 57: 15; cap. 66: 2. Luc. 15: 10, 20. Hes. 18: 23, 30–32; cap. 33: 11–17. Os. 14: 2, 3. Joel 2: 12–14. Zach. 1: 3, 4, [et]c. Jer. 3: 12, 13. Mal. 3: 7. 1 Tim. 2: 4. 2 Pet. 3: 9. Rom. 2: 4. (2) Den majestätiska Gudens befallning, Jer. 3: 14; cap. 4: 1, 3, 4, 8; cap. 7: 3; cap. 18: 11; cap. 35: 15; cap. 8: 3, 4. Os. 12: 5, 6. Derpå hafwer Joh. Döparen, Matth. 3: 2, Christus, Matth. 4: 17. Uppenb. 2: 5, 16; cap. 3: 19 och Jesu lärjungar städse drifwit, Ap.G. 3: 19. 2 Cor. 5: 20. (3) Guds nådiga löfte till de botfärdiga, 5 Mos. 4: 29; cap. 30: 2, 3. 2 Chrön. 7: 14; cap. 30: 6, [et]c.; cap. 34: 26, 27. Ps. 32: 1–5. Ords. 28: 13. Es. 1: 16, [et]c.; cap. 30: 18, 19; cap. 55: 7. Jer. 3: 12, 13; cap. 18: 7, 8; cap. 29: 12–14. Hes. 18: 21, 22, 27, 28; cap. 33: 12, 14–16. Jon. 3: 8, 10. Mal. 3: 7. Joel 2: 12, 13. Matth. 11: 28. Luc. 15: 18, 21. (4) Bättringens nödwändighet, Matth. 18: 3. Luc. 13: 2, 3. (5) Bättringens mångfaldiga nytta: Syndernas förlåtelse, Jer. 36: 3. Ap.G. 3: 19; cap. 5: 31. 1 Joh. 1: 9. Heliga Andas gåfwor, Ap.G. 2: 38. Bönhörelse, 1 Joh. 3: 21, 22. Förlossning ifrån, eller lindring uti straffet, 2 Chrön. 12: 7, 8, 12. Jer. 18: 7, 8. Jon. 3: 10. (6) Obotfärdighetens stora skadlighet och farlighet. Es. 59: 2. Rom. 2: 5. Luc. 10: 13, [et]c. Ap.G. 8: 21–23. (7)
_823.jpg&oldid=344167){kind=link}