cap. 6: 4, [et]c. 2 Pet. 2: 20, 21. Hes. 18: 24. Uppb. 2: 10; cap. 3: 11. Samt med exempel: Loth, 1 Mos. 19: 32. Aaron, 2 Mos. 32: 4, 5, [et]c. David, 2 Sam. 11: 4, 5, 15; cap. 12: 7—9. Petrus, Matth. 26: 69, [et]c. Utan ock ewinnerligen förtappade warda, Hes. 18: 26. Gal. 5: 4. Exempel: 1 Tim. 1: 19, 20. 2 Tim. 2: 17, 18. Syndens aflelse och födelse, Jac. 1: 15.
Förakt för Gud blifwer förbjudet och straffadt, 2 Mos. 5: 2; cap. 15: 4, 5. Ords. 1: 24, [et]c. Luc. 10: 16.
Att förakta nästan också förbjudet, Ords. 9: 7; cap. 11: 12; cap. 17: 5. Job 12: 5. Ps. 123: 4. Mal. 2: 10. Matth. 5: 22; cap. 18: 10. Luc. 18: 9. Gal. 6: 1. Föraktares straff, 1 Sam. 2: 30. Ps. 25: 3. Es. 33: 1. 1 Thess. 4: 8.
Förargelse, gifwa, förbjudes strängeligen, 2 Mos. 23: 33; cap. 34: 12. 4 Mos. 31: 16. Ords. 28: 10. Matth. 5: 29, 30; cap. 17: 27; cap. 18: 6, 8, 9. Luc. 17: 1. Rom. 14: 1, 15. 1 Cor. 8: 9–13; cap. 10: 32. 2 Cor. 6: 3. 1 Thess. 5: 22. Exempel: Zeruja barn, 2 Sam. 19: 22. Petrus, Matth. 16: 23. Aaron, 2 Mos. 32: 4, 5. David, 2 Sam. 12: 14. Gideons lifkjortel, Dom. 8: 27. Anstötliga prester, Ps. 50: 16, [et]c. Rom. 2: 21, [et]c. Mal. 2: 8. Också att taga förargelse förbjudes: exempel derpå, Matth. 9: 3; cap. 11: 6; cap. 13: 21, 57; cap. 15: 2, 12. Marc. 6: 3. Joh. 6: 61, [et]c. Es. 52: 14. Ap.G. 11: 2, 3; cap. 6: 14. Joh. 5: 16; cap. 7: 41, [et]c. Lagen om anstötliga prester, 3 Mos. 4: 3. Fly och sky dem som förargelse kunna åstadkomma, 5 Mos. 7: 2–4, 16; cap. 13: 1, [et]c. Ords. 22: 25. Hafwa akt på dem, Rom. 16: 17.
Förargelsewäckande folk bör uteslutas från Guds församling, 1 Cor. 5: 3, 4, 1 Cor. 5: 11. 2 Thess. 3: 6. 10, 11.
Förbannelse och wälsignelse på bergen Ebal och Grisim, 5 Mos. 27: 11–13. Bägge förelade Moses, 5 Mos. 11: 26, [et]c.; cap. 28: 1, [et]c.; cap. 30: 1, [et]c. Jos. 8: 34. Menniskors förwandlar Gud i wälsignelse, 5 Mos. 23: 5, [et]c. 4 Mos. 22: 6, [et]c.; cap. 23: 2, [et]c. Neh. 13: 2. 2 Sam. 16: 12. Ps. 109: 28. Oförtjent skadar intet, Ords. 26: 2. Icke banna konungen, Pred. 10: 20. Sitt folks öfwerste, Ap.G. 23: 5. 2 Mos. 22: 28. Den döfwa, 3 Mos. 19: 14. Fader och moder, Ords. 20: 20; cap. 30: 11. 5 Mos. 27: 16. Bannor i allmänhet förbjudne, 1 Mos. 27: 29. 3 Mos. 24: 11, [et]c. Rom. 12: 14. Bannor med wälsignelse belöna, Matth. 5: 44. Luc. 6: 28. 1 Pet. 2: 23; cap. 3: 9. Ords. 17: 13. 1 Cor. 4: 12, [et]c.
Bannor mot Gud strängt förbjudne, 3 Mos. 24: 15, 16. Höra och ej tillkännagifwa, en stor synd, 3 Mos. 5: 1. Ords. 29: 24. Ogudaktige wilja hafwa förbannelse, Ps. 109: 17.
Förbund, bör man icke göra med ogudaktiga; exempel derpå, 2 Mos. 23: 32; cap. 34: 12, 15. 5 Mos. 7: 2, 3. Dom. 2: 1–3. 1 Kon. 15: 19; cap. 20: 32, 34, 42; cap. 22: 4, 29. 2 Chrön. 16: 3, [et]c.; cap. 18: 1—3, [et]c.; cap. 19: 2; cap. 20: 35—37. Konungars och folkens förbund med Gud, Jos. 24: 25. 2 Kon. 23: 3. 2 Chrön. 15: 12, [et]c.; cap. 23: 16; cap. 29: 10; cap. 34: 32. Neh. 9: 38; cap. 10: 29. Esra 10: 3. Hwilket ofta öfwerträddes, Es. 24: 5. Jer. 11: 8, 10; cap. 31: 32. Hes. 44: 7, 8. Os. 6: 7. Mal. 2: 10. Förbundsbrytares straff, Hes. 16: 59; cap. 17: 15, [et]c. Jer. 22: 8, 9; cap. 34: 18. Os. 8: 1.
Guds förbund med Noah, 1 Mos. 9: 9, [et]c. Med Abraham, 1 Mos. 15: 18; cap. 17: 2. Besegladt genom omskärelsen, v. 10, 11. Ap.G. 7: 8. Rom. 4: 11. Med Abrahams efterkommande, 1 Mos. 17: 7. 2 Mos. 6: 3, 4; cap. 19: 5; cap. 24: 2, 7, 8. 3 Mos. 26: 1, [et]c. 5 Mos. 4: 2, 13, 23; cap. 5: 2, [et]c. Ebr. 9: 20. Guds förbund med alla folk, Judar och hedningar, i Christo Jesu, Es. 42: 5, [et]c.; cap. 49: 6, 7, [et]c.; cap. 55: 3—5; cap. 56: 3, [et]c.; cap. 57: 14, 19; cap. 61: 8, 9. Jer. 16: 19, 20; cap. 23: 3, [et]c.; cap. 31: 31. Rom. 9: 24.
Om detta nya förbund i Christo, bestående i en nådig syndernas förlåtelse, handlas, Ebr. 7: 22; cap. 8: 6, 8, [et]c.; cap. 9: 15—17; cap. 10: 16, 17; cap. 13: 20. 1 Mos. 3: 15. Jer. 31: 31, [et]c. Matth. 26: 27, 28. Marc. 14: 24. Luc. 22: 20. 1 Cor. 11: 24, 25. Christus de Christtrognas endaste och sannfärdiga förbund, Es. 42: 6, [et]c.; cap. 49: 8. Luc. 2: 29, 30, [et]c. Gal. 3: 16. Bägge förbunden, Lagens och Evangelii, afmålade, Gal. 4: 24. De ogudaktigas med döden, Es. 28: 15. Förlåta sig på menniskors förbund är förbudet, 2 Chrön. 25: 6, 7, [et]c. Ps. 62: 9, [et]c. Ps. 118: 8, 9. Ps. 146: 3–5. Es. 8: 12, 13. Jer. 17: 5–8. Saltförbund, 4 Mos. 18: 19. 2 Chrön. 13: 5.
Fördömelse; se Helwetet.
Förening: De trognas med Gud; framställes först med klara ord, Joh. 6: 56; cap. 14: 20. 1 Cor. 6: 17. Gal. 2: 20. Eph. 5: 30. 1 Joh. 3: 24; cap. 4: 13. 2 Pet. 1: 4. Sedan, med bilder och liknelser, tagne af ett inneboende, Joh. 14: 23. Eph. 3: 17. Rom. 8: 9, 11. Af Gud och templet, 1 Cor. 3: 16. 2 Cor. 6: 16. Af mensklig klädning, Gal. 3: 27. Af äktenskap och och skyldskap, Eph. 5: 25, 31, 32. Os. 2: 19, 20. Matth. 22: 2. Af ett träd och dess grenar, Joh. 15: 1–7. Rom. 11: 17, 24. Af kroppen och hans lemmar, 1 Cor. 12: 12.
Af liknelserna hafwer denna förening åtskilliga namn: den treenige Gudens blifwande boning, Joh. 14: 23. Christi boning, Eph. 3: 17. Andans boning, Rom. 8: 9. Guds hem genom Andan, Eph. 2: 22. Trolofning, Os. 2: 19, 20. Stor hemlighet, Eph. 5: 32. Inympning, Joh. 15: 4–7. Rom. 11: 24. Är icke någon lekamlig och naturlig, utan en andelig förening af den Heliga Anda werkad, 1 Cor. 6: 17. Som ock gör menniskorna andeliga, Rom. 8: 9. Om en förening med Gud, för alla menniskor gemensam, talas, Ap.G. 17: 28. Men den andeliga föreningen tillkommer allena de trogna, här i den stridande, Joh. 17: 11, 21—23, 26; sedan i den triumpherande församlingen, 1 Cor. 15: 28. Dess werkande orsak den treenige Guden, Fadren, Eph. 1: 17, 22, 23. Sonen, Joh. 15: 5. Den Helige Ande, 1 Cor. 6: 19. Dess inwärtes bewekande orsak, Guds kärlek, Joh. 14: 21, 23. Eph. 2: 4, 7. Dess medel å Guds sida i ordet och de heliga sakramenter, Joh. 14: 23. 2 Pet. 1: 3, 4. Eph. 5: 26, 30. Gal. 3: 27. 1 Cor. 10: 16, 17. Å menniskans sida är tron, Eph. 3: 17. 1 Joh. 4: 15. Gal. 2: 20; cap. 3: 26, 27. Dess werktyg predikanter och lärare,
_839.jpg&oldid=320593){kind=link}