Hoppa till innehållet

Stockholm, Del 3 (Elers 1801)/Kap 210

Från Wikisource, det fria biblioteket.

[ 138 ]

II.
Om Valdemars-ön, Kongl. Djurgården och Ladugårdarne [1].

1. §.

Valdemars-ön, som uti älldre handlingar och Cammar-Collegii räkenskaper, ömsom under namn af Wadmals-ön och Wallmars-ön förekommer, är den delen af Kongl. Djurgården, som tillförene med ett vattudrag, genom ängen nedanföre nu varande Surbrunns byggnaderne, emellan Ladugårds och Isblads vikarne, varit skild, från de egenteliga Ladugårds ägorne, Norr om Ladugårds eller Djurgårdsviken belägne.

Skillnaden är på Bjurmans Charta, öfver Stockholms Stads belägenhet 1749, tydeligen utmärkt.

Att detta vattudrag skulle med flit kunna hafva blifvit stängt eller igänpålat; förmodas blott af den anledning, att förordningen om lilla Tullen 1624, i 3. §. innehåller: att alla andra leder, än emellan Blockhus-udden och Södra landet, på Östra sidan, samt Långholmen och Munkleden, på Västra sidan om Stockholm, skulle igänpålas, till en säkrare Tullbevakning[2].

[ 139 ]Denna skillnad emellan Djurgården eller gamla Ladugårds ägorne och Valdemars-ön, i ackt tages dock sällan i allmänna handlingar, sedan Valdemars-ön, blifvit, i slutet af 1680-talet, med Djurgården tillika och innom en hägnad instängd och kringgärdad.

Dalin säger väl, att en del af Valdemars-ön kallades Djurgården 1522, som då hel och hållen hörde till Djursholms gård; men sedan byttes till Kronan emot Lidingön[3]; men derom har ingen underrättelse kunnat af allmänne handlingar erhållas. Att Clarae Kloster tillbytt sig ägor, af Nils Jönsson till Djursholm redan 1433, som sedan vid K. Gustaf den Förstes Reduction, kommit under Kronan; derom varder här nedanföre förmält.

2. §.

År 1286 erhöll Konung Magnus Ladulås, genom bytes-afhandling, med Erke-Biskop Magnus i Upsala afslutad, af denna Ö, då Walmunzö benämd, 13 öre 14½ penninge-land jord, som K. 1288 d. 19 Sept. skänkte till S. Clarae Kloster; då ock medfölgde, särskildte 2 örtugar och 5 p:ge-land jord derstädes, med dess tillhörigheter, som K. sig förvärfvat af Herr Anund Haraldsson[4].

Äfven finnes att Carl Näs-Konungsson 1349 d. 20 Junii, upplåtit till Clarae Kloster 2½ örtug-land jord i Walmars-ö, samt att Birger Jop år 1352, afstått ifrån en rättegång, han emot Klostret anstäldt, om 2½ öres-land i Wallmars-ö.

År 1386 d. 12 Mart. har Klostret borrt arrenderat detta sitt gods, Vallmars-ö, på lifstid, till Härbrecht Köningsmark, foghet i Stockh. emot 15 pund korn (nu 60 tunnor), att årligen Mårtensmessa [ 140 ] utgifva; och lofvade Köningsmark, att hvad han kunde, förenämnde Ö, med hus och byggning förbättra; alltsammans skulle efter hans död, Klostret tillfalla för hans själ. Hvarefter åter 1432 d. 30 Mart. Klostret upplåtit, till Herr Kröpelin, Höfvidsman i Stockh. äfven på hans lifstid, detta sitt gods Wadmuns-ö, då benämt, liggande i Öster från Stockholm i salta Sjön; både med åkrom och ängjom, skog och fiskevattnom och holmom, och enkännerliga vidher namn Winterholma, m. m. emot 16 mark penningar, att S. Martins dag utgifva.

Sedermera finnes att K. Christopher på lego innehaft Klostrets Ö, uden för Stockholm, som kallades Vadmals-ö, derföre K. 1444 d. 24 Junii gifvit Klostret den försäkran, att Hans Ämbetsman på Stockholm skulle årligen till Klostret utbetala 16 Stockholms mark. Men 1452 d. 9 Jan. har Konung Carl Knutsson erhållit Valdemars-ön, genom byte, emot 4 mark Landjord, i Hysaby och Lyhundra Härad som Klostret fick i vederlag, och räntade en läst korn och 7 mark penningar; hvarefter Konungen genom särskildt bref d. 13 Jan. s. å. försäkrade Klostrets styresman, om det vid bytet belefvade; men i bytesbrefvet förgätne villkor, att så dädanefter som dittils, fritt få bruka, deras fiskeri, omkring Vadmals-ö. (Clarae Minne p. 26—28).

3. §.

Ifrån denna bytes afhandling lärer således Walmars-ön, som tillförene Clarae Kloster tillhörde och för Klostrets Ö, kallades; få för en Kronans lägenhet räknas.

Att den öfrige delen af K. Djurgården; så väl Ladugårdsgärdet och Fiskartorpet, som de flere innom Djurgårds-staqvetet varande lägenheter, åtminstone till större delen, Clarae Kloster jämväl [ 141 ]tillhört; intages så väl deraf, att K. Magnus Ladulås, uti åfvannämde sitt gåfvo-bref af d. 19 Sept. 1288, äfven skänkte till Clarae Kloster, en gård vid namn Husarne, som efter all sannolikhet varit belägen, vid den Ö. om Fiskartorpet, liggande så kallade Husarviken och Husarviks-bron, vid samma viks utlopp i saltsjön; af hvilken bro ännu lämningar finnes; som ock af ett bytesbref, hvarigenom Nils Jönsson till Djursholm, år 1433 d. 13 Nov. bortbytte till Clarae Kloster: ”3 mark landjord, i Unnaröra by oppa förman; liggandes i Solne Sochn, Danrö Skeppslag i Upsala Biskopsdöme, i Västra och Norre Stadenom i bynom, och ett näs, liggandes nordan näst Husarnom, som heter Mycla-holm, och ett berg Östan uppå liggandes, som heter Oxabärgh; hvilket näs och berg, Unnaröra by af gamlom ållder; tillegat hafver, och (som bytes-brefvet innehåller) nu efter denna dag, skall tillhöra S:t. Clarae Kloster och fordom 3 markland jord medfylghi; förutan ett torp, som är undantagit och heter Wreta; emot sva myckin åker och ängh som dertill hörer,” (Clarae minne p. 21, 26). Af hvilke gåfvo- och bytes-bref, samt då Oxaberget, som än i dag behåller samma namn; finnes belägit, nära Husarviks-bron, Norr derom vid Saltsjön; det vidare synes med sannolikhet, kunna inhämtas; att hvad som af Unnaröra by, Klostret tillföll, legat Norr om Husarviken och utgjordt den gård som i senare Handlingar kallas Helgans-ledaren; att förenämde näs varit den äng, som nu gränsar till Husarviken i Söder och i Öster till Oxaberget; samt att gården Husarne, haft sitt läge, Söder om Husarviken och bestått af den mark, som på ömse sidor omgifver vägarne till Fiskartorpet och Ropsten; men huru vidsträckt, de gården Husarne tillhörige ägor varit, [ 142 ]samt om de äfven innefattat mer eller mindre af Ladugårdsgärdet; kan nu mera icke upplysas och utredas.

Äfven finnes af ett den 12 Mart. 1599 med Clarae Kloster, om Lögisboda torp i Solna Sochn, liggandes emellan Brunsviken och Brunkebergs-änden, upprättat arrende-contract, att Klostret innehaft samma torp, samt att vid denna Afhandling Peder Rettare i Husarne och Jöns i Söder-Husarne, såsom vittnen och gode män, varit närvarande; och lärer Klostret erhållit detta torp, af dess Syssloman Olafver i Lögis bothnum, som emellan åren 1375 och 1377, undergifvit allt sitt gods, Klostret till evärdelig ägo. (Clarae minne p. 79, 80).

Hvad således af Djurgården, Clarae Kloster tillhört, blef genom reduction, uti K. Gustaf I:s tid, lagdt under Kronan och har sedermera förblifvit, en Kronans tillhörighet.

4. §.

Enligt en situations-Charta öfver Stockholm, upprättad 1649, samt befintelig i K. Landtmäteri-Contoiret sub N:o 25, skall Walmars-ön innehålla 446 och et halft tunneland hvaraf de 2:ne i Öster utskjutande uddarne, nemligen Bloksudden och Isblads-udden, utgjorde 29 ⅛ tunneland; hvarjämte på denna Charta, de öfrige Ladugårds-ägornes rymd, utföres till 2643 ⅜ tunneland; hvilken likväl något minskades 1670; genom den till Stadens utvidgande, då donerade utmark, ifrån Ladugården vid Ladugårdsviken, till Brunsviks-tullen.

Valdemars-ön, som det öfriga af Djurgården; jämväl ock Ladugårdslandet, hafva blifvit nyttjade och brukade, för Stockholms Slott, dels till åker, dels till äng, dels ock till mulbete; dock har det derjämte varit Malmboerne tillåtit, att nyt[ 143 ]tja Ladugårdsägor till mulbete, för sina Kor; såsom en för 1585 deröfver förvarad förtekning utvisar.

Af höbolet har väl en del blifvit använd till Konungens stall, en annan del åter till Ladugårdarne vid Stockholms Slott.

Af desse Ladugårdar, som varit tvänne, nemligen den gamla och den nya Ladugården, hafva Ladugårdslandet, Ladugårdsviken, belägen emellan Waldemars-ön och Ladugårdsgärdet, storängs-Laduviken, Söder om Fiskartorpet, stora Laduviken Norr om samma torp; deras namn erhållit.

5. §.

På åfvannämde situations-Charta, upptages gamla Ladugården, på det ställe, der nu Öfver-Jägmästare-Bostället är belägit; om den nya Ladugårdens läge, lämna Handlingar eller Chartor, ej någon bestämd upplysning; men af ägorne som samma gård enskilt tillhört, kan dertill slutas att den legat, der Fiskartorpet nu finnes, eller nära derintill.

Om den gamla Ladugårdens första ållder, saknas äfven underrättelse; troligt är att den före Reductionen, i K. Gustaf I:s tid, blifvit inrättad; samt att Waldemars-ön och Ladugårdslandet, varit den samma underlagde; då åter nya Ladugården synes hafva bestått, af ägor som Clarae Kloster förut innehaft; lärer det ock med all sannolikhet kunna antagas, att sistnämde Ladugård, icke för, än efter samma Reduction tillkommit.

Uti de i K. Cammar-Collegii Archive befintelige Handlingar, som röra Ladugårdarne vid Stockholms Slott och börja med år 1540; äro så gamla som nya Ladugården upptagne.

Båda gårdarna finnes hafva haft, sine enskildte ägor, så till åker och äng, som hagar och mul[ 144 ]bete, hvarförutan de båda, hvar för sig uti gården Helgans-ledaren kallad, innehaft särskildte ängar, och derifrån flere sommarlass hö, än mer, än mindre årligen erhållit; att denna gård, Helgans-ledaren, Helgeands huset förut tillhörig, har sitt namn deraf, samt att de från Clarae Kloster reducerade ägor, skulle efter K. Gustaf I:s förordnande, af år 1531, tillfalla Helge-ands-huset; synes vara otvifvelagtigt.

6. §.

De enskildte ängar, som gamla Ladugården tillhört, hafva varit 4, nemligen: Walmars-ön, Storängen, Linnarängen och Kärret.

Så väl förenämde Charta N:o 25 i Landtmäteri-Contoiret, som på Edvard Bratts Charta öfver Djurgården, af år 1690, upptages Storängen såsom liggande på båda sidor om vägen till Ropsten, sträckande sig i Norr till Uggleviken och Husarviken. Jämte denna äng, upptages visse år en annan äng, Husarhagen kallad, hvilken efter Bratts Charta, utgjordt nordligaste delen, af Storängen, invid Husarviken; som är inloppet från Saltsjön, i de 3:e Djurgårdsvikarne: stora Laduviken, Storängs-Laduviken och Uggleviken; denna äng, Husarhagen benämd, har tidetals blifvit till betesmark och flodgång nyttjad.

Linnarängen anvises på förenämde Chartor, vid nu varande Tegeludds-viken; denna äng som ännu finnes, Söder om Tegeludden, behåller än i dag, samma namn.

Kärret eller Kärrängen, är icke vidare på desse Chartor namngifven, än att dels strax vid Djurgårdsporten, nu Ladugårdslands Tull; dels utmed Kaknäs, kärr äro på Bratts Charta anviste, och att rundt omkring, gräsmark varit anlagd; hvaraf [ 145 ]således kan slutas, att vid någondera at dessa ställen, antingen vid Kaknäs, eller ock nedanför Laboratoriihagen; hvarest marken ännu vittnar, att der varit kärr; Kärrängen haft sitt läge.

7. §.

För nya Ladugårdens enskilte ängar upptages åter följande, 5 till antalet, nemligen Storängen, Smedsängen, Gårdsängen, Nygårdsängen och Löfbohagen.

Storängen som efter särskild antekning i räkenskaperne för år 1598, icke får förblandas, med Storängen, som gamla Ladugården tillhört; lärer antingen varit i sammanhang, med samma Storäng, och i sådant fall utgjordt den Västra delen deraf, som nu omgifver vägen ifrån gärdet till Fiskartorpet; eller ock legat Norr om stora Laduviken, vid Roslags vägen.

Smedsängen kallas så i de älldre handlingar; men år 1587 för Björnnäs eller Smedsängen: åter år 1591 och 1592, upptages Björnnäset, utan att Smedsängen nämnes; och som den hagen, hvilken då man afviker ifrån Roslagsvägen, till Fiskartorpet, ligger till vänster, ej långt ifrån samma gård, än i dag kallas Björnanäset; så kan ock deraf till Smedsängens läge, lätteligen slutas; dock inhämtas att visse år, eller i början, Björnanäset och Smedsängen varit åtskilde; såsom åren 1557, 1561 och 1562, då Björnnäset upptages för Stodhage och Smedsängen för äng, som årligen gifvit omkring 15 lass hö; hvaremot i slutet af 1500-talet, hela Björnnäs eller Smedsängen, finnes till mulbete nyttjad.

Gårdsängen har troligen varit den äng, som ligger emellan Fiskartorpet och Oxaberget, Norr om Husarviken, samt i fordna tider under namn af Mycklaholm varit en tillhörighet till Unnaröra [ 146 ]by; Gårdsängens afkastning, har årligen, till omkring 20 sommarlass hö, sig bestigit.

Om Nygårds-ängens läge, förekommer uti räkenskaperne, hvilka angående Ladugårdarne, börja med 1548 och sluta med 1614, ej någon närmare uppplysning: den upptages i räkenskaperne, ifrån och med 1548 till och med 1567, hvarefter en ny äng uppkommer, under namn af Kärreängen: till ungefär lika afkastning med den förra, af circa 50 Sommarlass hö, årligen; hvaraf synes kunna slutas, att Nygårds-ängen, och Kärrängen, varit hvar med annan förenade. Af antekningen 1598 inhämtas, att gamla och nya Ladugårdarne haft, hvar för sig, 6 särskillte Kärrängar.

Löfbohagen upptages som äng ifrån år 1552, till 1561, hvarefter den varit till oxabete nyttjad, och beskrifves år 1562 att ligga emellan Brunsviken och nya Ladugården.

8. §.

De till gården Helgans-Ledaren hörande ängar, uppräknas år 1549 under namn af Storängen, Skeppar Olofs äng, Lillängen och Oxebergsängen; åren 1550, 1551 och 1552, uteslutes Oxebergsängen och inkommer i dess ställe, Uglaskjuls-ängen; år 1556 och derefter upptages Helgans-ledernet, för både gamla och nya Ladugården, utan specification af ängar; men Uglaskjuls-ängen likväl särskildt, för den sednare; åter 1587 och derefter, anföres att Ladugårdarne haft, hvar sin äng, kallad Helge-ands eller Skeppar Olofs äng; men Uglaskjuls-ängen, under namn af lille eller Ugleängen, åtföljer nya Ladugården, och anmärkes 1598 särskildt, att Skeppar Olofs ängar voro 2:e, en till hvardera Ladugården.

[ 147 ]Då nu ängarne som Helgeands-lederne tillhört och på Ladugårdarne indelte blifvit; i sednare åren blifvit kallade Helge-ands eller Skeppar Olofs ängar, och detta sednare namnet, än i dag är bibehållit, för den mark som är belägen Norr om Fiskartorpet, samt den gård, Skuggan benämd, hvilken af Cantzlie-Rådet Edelcrantz uppbyggd, nu med visse åtföljande ägor, af honom, under arrende villkor innehafves; så styrkes deraf än vidare, hvad här åfvanföre om läget för gården: Helgans-ledaren blifvit anfördt.

Utaf 1541 års Jordebok, öfver K:s arf och egit, inhämtas, att Skeppar Olof, haft en gård, Ledherne i förläning, hvilket således gifvit anledning, att Helge-ands-ängen, blifvit för Skeppar Olofs benämd.

Denne Skeppar Olof var K. Gustaf I:s egen Skeppare, och fader till Kyrkoherden i Stockholm, Schepperus.

Uglaskjuls, Lille eller Ugle-ängen, som gifvit årligen omkring 15 lass hö, och varit belägen vid Uggle-viken, såsom Tillaei Charta 1733 det utvisar; synes snarare hafva varit, en nya Ladugårdens enskildte tillhörighet, hvarföre den ock särskildt, för samma gård, i räkenskaperne blifvit uppförd.

Dess utan har ock nya Ladugården i början några år, dock ej ständigt, ifrån en äng, Munkleders-ängen kallad, fått ansenlig tillökning af hö, såsom år 1556, 421 sommarlass, år 1557, 357 dito, år 1567, 156 dito — hvilken tillgång efter sistnämde år upphört; då ängen förmodeligen, hel och hållen, till Stall-Staten indrogs.

Att med Munkaleders-ängen förstås Kungsholmen, som i älldre tider haft namnet Munklederne eller Munklägret; och hvaraf gamla [ 148 ]Kungsholmsbrogatan, äfven än i dag, ömsom för Munklägersgatan nämnes, är otvifvelagtigt. Munklägers-ängarne skola efter Professor O. Celsii berättelse, då de för Kronans räkning varit brukade, årligen afkastat, circa 390 lass äng. (Kungsh. Minne p. 26). Hof-Cantz. Dalin i 4 Del. af Sv. R. Hist. p. 70 förmäler, att K. Johan III, d. 22 Decemb. 1576 donerat Munklederne, åt R. Råd. Hogenschilt Bjelke. Uti det d. 29 Mars 1641, utkomne Kongl. förbud, emot oloflig jagt, upptages Munklägret ibland Kronans parker och Jagebackar, nära Stockholm, på Norra sidan belägne. Namnet Munkelägret blef först 1672 till namnet Kungsholmen förbytt.

Det belopp hö, som båda Ladugårdarne, af dem tillslagne ängar tillfallit, har varit ganska ansenligt och ofta gått till 900, 1000, och 1500 sommarlass.

9. §.

Gamla Ladugården har till Hagar nyttjat: Kaggnäset och Husarhagen; nya Ladugården åter, har haft en Kohage, belägen emellan Brunsviken och Husarviken, samt Helgands-lederne och gärdet; dito en annan, Löfbohagen benämd, liggande emellan Brunsviken och gården; dito Björnanäset; smärre hagar, för båda Ladugårdarne oberäknade, och intages af Reductions-Commissionens Handlingar 1682, att Hagar, som Ladugårdarne tillhört, sträckt sig ifrån Roslagstullen, ända till Bergshammars egendommen.

10. §.

Hvad Fisken beträffar; så har gamla Ladugården, haft både Vinternot och Sommarnot, som dragits uti Ladugårdssundet, innan bron, och uti Isblad, utom bron; hvilket synes uplysa, att den ti[ 149 ]den varit bro, emellan Ladugårds-viken och Isbladet; förmodeligen in vid nu varande Djurgårdsbrunnen. Dessutan finnes ock att gamla Ladugården nyttjat uti Isbladet och Ladugårdssundet, Kattisse stånd och mjärdar, samt abborre och mörte-nät, skottnät och grimmenät.

Nya Ladugården har haft sitt enskildte fiske, vid Åhlekistan, som 1559 räntade 2 och en half tunna salt Ål; men 1561 allenast en fjerding, dito Kattisse stånd, uti Brunsviken, så ock visse varp, med vinter- och sommarnot, samt Kattisse stånd, utmed Vadmals-ö-udden och Ladugårdsgärdet; hvarförutan både gårdarne, i Saltsjön, idkat dels enskildte, dels gemensamme fisken, vid Hufvudskär, Ramsön, Horssesten, Brunsnäs, m. fl. Varande det för nya Ladugården, flere år upptagit, att den, såsom orden lyda: hemma vid Ladugården och upp i insiöarne, nemligen Brunsviken, haft fiske; hvilket jämte det som här ofvan, om nya Ladugårdens enskildte ägor, är vordet anfört; synes tillräckeligen styrka, att samma nya Ladugård varit vid Fiskaretorpet belägen.

11. §.

Både Ladugårdarnes åkergärden, hafva varit store och ansenlige; gamla Ladugårdens ena årgång, uti Östra gärdet, upptages till circa 100 tunnors utsäde, den andra uti Norra och Västra gärdet, till lika och derutöfver; nya Ladugårdens ena årgång, uti dess Norra gärde, likaledes till omkring 100 tunnors utsäde, och uti dess Östra gärde, till 80 tunnor; dock finnes utsädet efter hand, vara så minskadt, att det öfver hufvudet tagit, synes årligen till omkring 150 tunnor, än mer, än mindre, hafva för båda gårdarne, gemensamt sig bestigit.

[ 150 ]Af allt detta inhämtas, att Ladugårdarnes ägor, uti åker, äng och hagar, innefattat, ej allenast allt det, som ännu för Kongl. Djurgården och innom dess staqvet beräknas; utan jämväl Ladugårdslandet, som Staden i Drottn. Christinas tid erhöll; samt allt det som ifrån gamla Ladugården, till Norr tull, år 1670, till Staden donerades; jämväl ock alla de ägor, som nu för tiden till Frescati och Ålkistan höra; på hvilken sida Ladugårdens område, således gådt till Bergshammars egendomen; men hvad tid, Ladugårdarne alldeles upphört, kan utaf räkningarne, som icke eller för alla åren, äro att tillgå, ej med visshet intagas.

12. §.

Reductions-Contoirets Handlingar, gifva tillkänna, att Ladugårds åkrarne, uti Öfverste-Marskalken Gr. Gab. Oxenstiernas tid, blifvit igenlagde till mulbete.

K. Carl X. lät i sin tid upprätta dessein till en lustgård på Walmars-ön, och utfärdade derom en Instruction för Architecten Jean de la Vallée (som sedan blef Embets- och Byggnings-Borgmästare i Stockholm) dat. d. 3 Junii 1658. Den innehöll i 2. §. att på Waldemars-ön skulle efter deruppå gjord dessein, en lustgård förfärdigas; låtandes han afjämna, förhöja och mura emot jorden, der som afsatser komma; gräfva dammar, införa springande vatten, till fontainer och grottors förfärdigande; plantera trän och annat sådant, som till samma Lustträgårds exeqverande, reqvireras; och hela verket låta instänga; såsom ock låta hugga advenuër igenom skogen, der som behöfves och med trän besätta och plantera låta, m. m. (Stiernmans P. och Com. Hand. v. 2 p. 880).

[ 151 ]Öfverståthållaren Rosenhane anför, uti sin Ämbets-Relation 1663, att desseinen af de la Vallée författad; blifvit af Enke-Dr. Hedevig Eleonora och K. Carl XI:s Förmyndare underskrifven, och arbetet så vida påbegynt, att platsen till huset och trägårdarne, blifvit utstakad och planerad; vägarne genom skogen huggne och ränsade; stenen till fundamentet framkörd och i beredskap, samt 6377 d:rs bekostnad då redan dertill använd; om de till denna byggnad, 1658 anordnade Tull-penningar, som årligen föllo vid Blokhus-udden, bestigande sig vid pass till 30,000 d:r S:mt, sedan den tiden utgått; förmentes att byggnaden då 1663, kunnat vara i högsta flor; utlofvandes sluteligen; att om 10,000 d:r S:mt årligen dertill, jämte Slotts-byggnaden anslogs; utom Architecternes lön, och Knecktarne vid gårdsfanan, efter K. Carl X:s Resolution, oturberat vid arbetet finge nyttjas; skulle han taga sig uppå, att det ena med det andra, efter handen få upprätta; att K. deraf framdeles, skulle finna sin största lust och delectation.

Uti Instr. för Öfverståth. Gr. Clas Tott, af d. 28 Mart. 1664, förmäles, att på Waldemars-ön, voro frikallade orter, till K. M:ts recreation, der ock invånarne i Staden om sommartiden, plägade sig förlusta, hvarföre Öfverståthållaren, oturberadt det, som Riks-Marskalken, på Ladugårdens vägnar, och Riks Jägmästaren, K. M:ts jagt angående, derstädes hade att säga och förrätta; äfven för sin del, skulle hafva uppsigt, att skogen ej uthögges, eller någon annan sig inträngde och gjorde någon ändring i de faststälte desseiner; utan snarare med tid och lägenhet dem förfärdigade, och att hela tracten till K. M:ts disposition conserverades, samt nya vägen, utanför Ladugårdslandet, efter den föreskrefne plan äfven förfärdigades.

[ 152 ]Af hvad orsak egenteligen lustgårds-byggnaden afstadnat, är icke bekant: men att denna byggnad varit ämnad, att vid Biskops-udden uppföras, derom skola de samlingar af sten, vittna, som strax bredevid infarten, till denna egendom, än i dag befinnes.

13. §.

Af den nya vägen utanför Ladugårdslandet, samt huru den ej långt ifrån Ladugårdslands-Tullen börjat och lupit öfver gärdet, nära Stads-ägorne, till den väg som ifrån Roslags-vägen går till Fiskar-torpet, finnes ännu tydliga märken. Förmodeligen har denna nya väg blifvit igänlagd, sedan Roslags-tullen, efter donationen 1670 anlades, och vägen ifrån samma tull, blifvit i stånd satt.

En annan bred och väl anlagd väg, som ifrån Ropsten öfver Husarviks-bron lupit fram Norr om stora Laduviken, finnes jämväl ännu, ända till trägården vid skuggan temmeligen väl behållen; anledning att denna väg och Husarviks-bron, varit redan i K. Gustaf I:s tid anlagde; kan skäligen deraf tagas, att uti Botvid Larssons räkenskaper för Stockholms Slott, år 1545, N:o 3 förekommer, det han utbetalt dags-penningar, till karlar, som huggit på stenkistorne, vid nya Ladugården.

14. §.

Ett af Dalin i S. R. H. 4 D. p. 248 åberopadt bref, af år 1593, ifrån Hertig Carl till Slottslofven i Stockholm, deruti förordnas om hö, ifrån Kungsör, till Hjortarne på Djurgården vid Stockholm; gifver tillkänna, att Djurgården den tiden, redan funnits; dock har den väl fått sitt egenteliga område och särskildta styrelse, sedan på 1600-talet, Ladugårds inrättningen afstannat. En ord[ 153 ]ning, som vid Stockholms Ladugård, skulle iagttagas, med gärdes-gårdar, ved, gräs, svin, legofolk, och fiskeriet, gifven Stockholm d. 24 Jan. 1629, finnes i Cantz. Rådet Berchs Samlingar, anteknad; och att en gammal Krigsman Hans Brink blifvit till Djurvacktare på Waldemars-ön, tillförordnad, intages af Registraturet i Riks-Archivo för 1622: (p. 211) hvaraf synes följa; att Djurgården haft sitt afdelte område och afskilde tract, som nyss nämdes, då ännu Ladugårds-inrättningen på 1600-talet subsisterade.

Inspectionen öfver Djurgården, har tillkommit Riks-Marskalken, hvilket inhämtas, så väl af ofvanberörde instruct. för Öfverståth. Gr. Tott, som af ett K. Carl XI:s bref d. 17 Mart. 1676, till Riks-Jägmästaren; deruti K. honom förbjuder, att sig befatta med Djurgården, och hvad dertill hörer; såsom sorterande under Konungens egen disposition och lydande till Hof-Staten; äfven som K. uti ett ytterligare bref, af d. 4 Mart. 1681, gifvit Riks-Jägmästaren tillkänna, det K. uppdragit Riks-Marskalken och Hof-Jägmästaren Reutercrants försorgen om K. Djurgården; hvarföre ock Riks-Jägmästaren Ebbe Ulfeldt, då år 1680, af honom fordrades redo, för höet vid Djurgården; uti svar till Reductions-Commissionen af d. 19 Dec. 1681, anför, att han öfver Djurgården och Ladugårdens ägor, alldrig någon disposition haft, utan att deras förvaltning besörjdes, af Riks-Marskalken och Håf-Jägmästaren Reutercrants.

15. §.

Huru vid Reductionen i Kon. Carl XI:s tid, Djurgårdens ägor till en del, varit behållne, till annan del donerade och förlänte, intages af den förtekning derå, som Reductions-Commissionens d. [ 154 ]9 Aug. 1682, jämte dess deröfver författade Resolution, till Kongl. Rådet och Öfverste-Marskalken Gr. Jan Gab. Stenbock afsändt: hvilka handlingar äro af fölljande innehåll:

”K. M:ts till Reductionen authoriserades och befullmägtigades Resolution och Utslag, angående Stockholms Ladugårdar. Dat. Stockholm d. 9 Aug. 1682.”

”Som denna Kongl. Commissionen efter noga igenomseende, af vid handen varande documenter och handlingar, angående Stockholms Ladugårdar, befinner dem vara K:s Ladugårdar; alltså likmätigt sista Riksdags beslut, böra dessa Ladugårdar, med 1681 års ränta, under K. M. och Kronan reduceras, tillika med alla deras af ållder tillydande tillhörigheter; doch de samma, som innom Stadens staqvet dragne äro, lämnas till Hans K. Maj:ts godtfinnande, huru vida desse från Staden, separeras skola. Actum ut supra[5].”

Efterskrefne lägenheter skattas vara Stockholms Kungs- och Djurgårds enskilldte ägor och tillhörigheter, nemligen:

1. Sjelfva gamla Ladugården, med dertill hörande Trägård, besitter Salig Melitz arfvingar, under donation. Reduceras.

2. Ladugårds åkren, blef i salig Riks-Marskalkens Gr. Gabr. Oxenstjernas tid igänlagd till mulbete.

 Behållen dock uppföres.

3. Ängarne som bergas till Kronans behof, för tiden, äro desse:
[ 155 ] Storängen
 Linnar-ängen
 Uggel-ängen
 Skeppar Olofs äng
 Björnnäs-ängen

4. Beteshagar som årligen pläga för-arrenderas
 Kåknäset, Björnnäset

 Uppföres behållne.

 Tvänne Hagar utom Djurgården vid Brunsviks-tullen, inemot Bergshammars ägorne.

5. Utmarken som räknas ifrån gamla Ladugården, allt intill Brunsviks-tullen, utom Djurgårds gärdesgården, är af K. Maj:t till Stadens utvidgande doneradt.

 Uppföres behållit, lämnas Staden söka H. K. M. vidare derom.

6. Fiskevatten in i Djurgården:
 Husarviken.
 Uggelviken.
 Laduviken.

7. Fiskevatten utom Djurgården:
 Ladugårdsviken.
 Isbladet.
 Strömmings-varpen ifrån Isbladet och till Ålkistan, in till Bergshammars ägorne.

Waldemars-öns beskaffenhet:

1. Tullen eller Blockhus-udden, der ock Jochim Bryggares byggning står.  Reduceras, uppföres.

2. Biskopps-udden der Öfver-Ståthållarens byggning står, med äng dertill, som Öfv. Ståth. låter berga[6].  Reduceras, uppföres.

[ 156 ]3. Sterkels-bruket.

4. Båtsmans stugorne.

 Dito uppföres.

5. General Sjöblad innehafver den Södra udden, med ängar, hus och stora bleke-platsen, under donation.

 Reduceras, uppföres.

6. Kruthuset och Krutvaktare-torpet med mulbete.

 Behållet.

7. Lustgården der tälthusen stå, brukas af Riks-Jägmästaren.

 Uppföres behållit.

8. Cossvas torp med mulbete.

 Reduceras uppföres.

9. Rosendals krog och äng, som Riks-Jägmästaren bruka låter.

 Dito.

10. Salig Melitz äng, hvilken nu i de tvänne sist förflutne åren, är till Kronans Djurgård bergad.

 Behållen uppföres.

Hvarjämte Reductions-Commissionen uti särskild skrifvelse af samma dag, eller d. 9 Aug. 1682 till Gr. Stenbock, begär, att han de, på medfölgde jordboken eller specification, upptagne ägor och lägenheter, med 1681 års ränta, skulle under H. K. M. och Kronan vederkänna, samt sedan så deraf, som hvad i öfrigt, dervid kunde vara att påminna, lämna K. Commissionen del; såsom ock särskildt Skrifvelse afgått, till Håf-Jägmästaren Reutercrants, deruti förmäles, att K. M. anbefallt honom, Inspectionen öfver Stockholms Ladugårdar, och att han till föllje deraf, komme att om verkställandet, af Reductions-Commissionens Resolution, försorg draga.

[ 157 ]

16. §.

Sedan Ladugårds-ägorne således blifvit reducerade, hafva sedermera större och mindre delar deraf, tomtevis blifvit till private personer upplåtne; hvarå efter hand byggnader äro uppförde, hvarföre någon tomtöre-afgift, årligen erlägges; och kunna man och man emellan, försälljas; dock är uti de derom utfärdade upplåtelse-bref, K. M:ts höga rätt, till lösen, vid skeende försäljningar, vanligen förbehållen. Äfven hafva i senare tider, private personer erhållit tillstånd, att stora stycken af Djurgårdens ägor, under arrende-villkor nyttja och särskilldt inhägna; hvarigenom det tillfälle för Stadens Invånare, att sommartiden å Waldemars-ön, sig förlusta, såsom derom uti Instructionen för Gr. Tott förmäles, blifvit allt mer och mer inskränkt, hvarom mera här nedanföre.

17. §.

Att Båtsmans-tomterne, som ifrån inre djurgårds-porten på Waldemars-ön börja och ligga till höger om vägen, samt sluta med den tomt som ligger midt emot Beckholmen, utmärkt på Tillaei Charta; i längre tider varit för Amiralitetet undantagne; derom vittna Reductions-handlingarne. Desse tomter, för hvilka årlige tomtöre-afgifter, till Amiralitetets Krigsmans-Cassan betalas; äro likväl i anseende till police och byggnads-skylldigheter, under Stadens Magistrat och Öfver-Ståthållare-Ämbetet lydande.

18. §.

Jurisdictionen å Djurgården har sin egen besynnerliga fördelning. Efter Kongl. brefvet af d. 8 Sept. 1736, lyda Båtsmans-tomterne, [ 158 ]Blokhusudds tullplats och Ladugårdsgärdet, under Stadens Domstolar; af samma beskaffenhet är jämväl den, bredevid Biskops-udden liggande, så kallade Waldemars-udden, hvarest för Stadens räkning mantalsskrifningen årligen förrättas; hörande det öfrige till Landet; således lyder den tract, som emellan både djurgårds-portarne å Waldemars-ön finnes, till Landet; det som derefter förekommer, vänster om vägen, äfven till Landet; men höger om vägen till Staden, så långt Båtsmans-tomterne räcka; det öfrige som derefter på Waldemars-ön vidtager, till Landet, dock Waldemars-udden undantagen: Ladugårds gärdet åter till Staden; men de till Ladugårdsgärdet stötande bebyggde tracter, såsom Surbrunn, Kaknäset och Tegelviken, till Landet.

År 1760 och än vidare 1767, besvärade sig Djurgårdens invånare, hos Magistraten deröfver, att de saknade tillförsell, som förorsakades deraf, att Uppsyningen hindrade Skärgårds-allmogen, att lägga till vid den så kallade allmänna bryggan vid Djurgården, och det af den anledning, att den icke var någon priviligerad handels-hamn; hvarjämte de i synnerhet anförde: att de utom djurgårdsgärdesgården boende, till föllje af Resol. d. 8 Sept. 1736, skola lyda under Stadens Jurisdiction, samt der erlägga sina Krono-utskyllder; yrkandes tillika att få en gata reglerad.

Här öfver hade Handels- och Byggnings-Collegierne ytttat sig: att Invånarne på Djurgården, hörde under Lands-jurisdiction; att de genom en egen Handels-hamn, skulle betaga Staden en nödig tillförsell; hindra tull-bevakningen, m. m. och beträffande gatan; så vore den så mycket mindre möjelig att inrätta; som allt vore förut dervid, oordenteligen anlaggdt, samt att större delen af platsen tillhörde Amiralitetet. Härvid har det ock allt [ 159 ]sedan förblifvit; utan att någon vidare Resolut. derom vetterligen blifvit utfärdad. Härtill bör ytterligare läggas K. M:ts förordnande af d. 10 Maji 1774, att invånarne å Båtsmanstomten och Glasbruksbacken, på Djurgården skola i Stockholm undergå taxering, och återfå de utskylder de på landet betalt; dock att Kronan och Amiralitets Krigsmanshus-Cassans gamla rätt, i den ena eller andra delen, hvad dessa platser angå, förblifver oförkränkt.

19. §.

Utmed stranden och utom staketet af Valdemars-ön, är Galére-material-gården, der 30 Galére-skjul, i senare tider blifvit byggde; Kongl. Galére-hvarfvet, och Båtmans-hvarfvet, på Tillaei stora Charta utmärkte, med en plats tillhörig Amiralitets Krigsmanshus-Cassan, der Losachs eller Djurgårds-hvarfvet blifvit anlagdt; hvarom på sina ställen särskildt blifvit förmält; utom flere platser på Djurgården, der fordom, åtskillige inrättningar varit; såsom det första Kimröks och Glasbruk i Sverige, inrättadt af Melchior Jung; nya Tjärhofvet; Kgl. Vedgården vid Ryssviken, äfven ett nedlagdt Stärkelse-bruk och en Oljeqvarn, som tillhörde Engelske Handlanden Master; hvilka lägenheter i det föregående; dels blifvit omnämde; dels icke gifva anledning till någon vidare beskrifning. Det på Capitens-udden, nära till Gallére- och Slup-skjulen, neder vid Sjön belägne och Kronan tillhörige hus; Lejonkulan kalladt; som sedermera varit inredt och nyttjadt till Blankläders-Fabrik, försåldes på auction i K. Krigs-Collegio, i Sept. månad 1799.

Valdemars-ön är i öfrigt utmed Stränderne, utom flere anlagde Värdshus, i synnerhet vid stora Djurgårds-planen, kallad; redan så bebyggd och åtskillige platser intagne till lustställen och sommar[ 160 ]boningar; så väl af Borgare som andre Ståndspersoner; att Staden i en längre framtid; torde kunna med denna, till sitt läge förmånliga ö; än vidare blifva utvidgad och tillökt.

Om de derstädes, tid efter annan, bortförlänte, intagne och bebyggde ställen och lägenheter, kunna här i synnerhet nämnas:

1. Biskops-udden eller Bergsjölund bortom Ryssviken, hvarom redan ang:de dess reducerande, något blifvit förmält. Af Öfverståthållaren Gr Gyllenstiernas skrifvelse, till K. M. d. 31 Maji 1688 intages: att Öfverståthållaren fordom haft, någon plats sig upplåten på Waldemars-ön, innan den samma instängdes, till Djurgården. Om den röda byggningen, på den så kallade Biskops-udden, samt ett stycke äng, som med Konungens tillåtelse, varit Öfverståthållaren lämnad att få nyttja, anföres: att den någon tid förut och sedan Valdemars-ön, till Djurgården blifvit inhägnad, af Hof-Jägmästaren Reutercrantz blifvit nedertagen, och flyttad till ett annat ställe på Djurgården, nära vid Laboratorium; utan Öfverståthållarens kundskap derom; anhållandes han således att få berörde byggning i Slotts-inventario afskrifva; jämte K. M:ts befallning, huru med nämde ängsdel borde förhållas[7].

Denna lägenhet med ett förökadt utrymme, förläntes af K. Gustaf III. åt Generalen Baron Jacob Magn. von Sprengtporten, som derstädes gjorde flere förbättringar; så i anseende till byggnader, som uppodlingar. Detta ställe äges nu af Handlanden Fries, som på Waldemars-udde, anlagdt en Såg- och Olje-Qvarn.

2. Frescati fordom en äng, under gamla Ladugården, vid Norra Brunsviken och Roslagsvägen; [ 161 ]blef med tvänne Djurgårds torp och en stor inhägnad af Djurgården, förlänt af Konung Gustaf III. åt Öfverste Kammar-Junkaren m. m. Baron Gustaf Maurits Armfelt, som i ängen ned vid sjön, inredde några små våningsrum, och lät uppbygga på andra sidan om vägen, en vacker Ladugård; han kallade stället Frescati.

3. Listonhill, en liten täck anläggning med sin vackra byggnad vid Saltsjön, på Valdemars-ön, af för detta i Stockholm varande Engelske Envoijen Liston.

4. Manilla, anlagdt af Spanska Extr. ord. Envoijen Corall. Han fick d. 14 Junii 1788 en Resolution af K. Gustaf III:s egna händer, att å Kongl. Djurgården få intaga en Skogsbacke vid Tolförs-holmen, och äga den fritt, så länge han detta ställe innehade. Denna lägenhet, som blef med många byggnader och anläggningar försedd; är indelt i öfre Manilla, nedre Manilla och Manilla-ö eller Tolförs-holmen. Är i allmänna Försäkrings-Contoiret assecurerat för 6514 R:dr 36 sk. Det utböds att bortspelas på Lotteri 1797; men som 10,000 lotter à 1 R:dr lotten, ej blefvo sålde, så instältes dragningen.

5. Matts-hof, en liten intaga vid Djurgårds-viken, midt emot Helsingberg, å andra sidan på Ladugårdsgärdet, köptes af Öfver-Kammarherren Gr. Piper. Han gaf stället namn af Sirihof, efter en Favorit-hund.

6. Rosendal, förut ett Djurvacktare-boställe, som K. Gustaf III gaf åt Kammar-Junkaren, sedan Ståthållaren på Stockholms Slott, G. De Besche, med ett stort utrymme af Djurgården. Han uppförde vid Djurgårdsviken en vacker byggnad af trä, och sållde sedan detta stället 1798, till Grefvinnan [ 162 ]De Geer, för 12,500 R:dr. som der låtit göra nya inrättningar.

7. Skuggan, ett litet lusthus med sin inhägnad, vid Fiskartorpet. Platsen förläntes af Salig Konungen, åt Cantzlie-Rådet Edelcrants, som der beredt sig en vacker Sommarboning.

Man förbigår att här upräkna flere ställen, såsom Alnäs, Täcka-udden, med flere, hvilka såsom utom Stockholms Stads Jurisdiction, icke egenteligen höra till denna beskrifning.

20. §.

Tvänne Holmar böra dock här icke obemälte lämnas, som i gamla handlingar förekomma, ehuru deras egenteliga läge är obekant.

Att Vinterholmen lydt till Valdemars-ön, synes kunna inhämtas, af Clarae Klosters förenämde upplåtelse-bref, till Hans Kröpelin, af besagde ö, med åkrom, ängom och holmom, samt enkannerliga Vinterholma, med androm holmom och utägom; Clarae Kloster 1432, Dominica laetare. Skulle detta kunna vara Tolförs-holmen eller de utan för Blockhus udden liggande Fjäderholmar?

Fyrsön förekommer uti Stockholms Tänkebok 1593; der under d. 28 Sept. (fol. 106) förmäles: att då låg K. M. med sin Skeppsflotta, emellan Vadmals-ön och Fyrs-ön, och då blefvo någre gode män, på Stadens vägnar förordnade, som skulle fara ut till Konungen, och bedja K. med vår unga Drottning, vara välkomna hem, till sitt Arfrike, och öfverantvarda H. K. M. Stadens nycklar; hvilket skedde af 2:e Borgmästare, 2 Rådmän, Stadsskrifvaren Bilefeldt och 4 af Menigheten, Olof Larsson, Herman Schilling, Blasius Dundeji och Per Larsson. Bilefeldt förde ordet och K. hade låfvat allt godt, och besynnerliga att hålla dem vid lag och [ 163 ]Privilegier; så ock vela dem förbättra. Skulle denna Fyrs-ön icke kunna vara Finsön under Danviken, nu Hästholmen? efter det säges att Konungen med SkeppsFlottan, låg der emellan och Vadmals-ön?

21. §.

Om Sommaren 1791 blef på K. M:ts befallning, Kongl. Djurgården afmätt och å fullständig Geometrisk Charta affattad; då hvar och en som derstädes tomter hade, eller tracter sig tilldelte, skulle så snart Landtmätaren förut derom tillsade, i den måhn mätningen avancerade, vara tillstädes, ej mindre med nödig handräkning; än alla de Resolutioner och andra Handlingar, å hvilka hvars och ens possession vore grundad, och den samma i ett eller annat afseende angå kunde[8].

22. §.

Djurgårds Hälsobrunn i skillnaden af Valdemars-ön och Djurgården belägen, består af 2:ne särskildte Källor. Den älldre och svagare har varit bekant redan på 1500-talet; men ej förr, än vid 1690 af Archiatern Hjärne upptagen, till allmänt bruk. Den starckare källan uppfant Kyrkoherden Doct. J. G. Hallman med Lifmedicus Mårten Réef och Apothekaren Hindr. Schultz, som 1750 vid eftersökande i en gammal gräfd canal, träffade samma åder; hvillken strax efter Reformationen blifvit igänkastad; men förut varit Offer-källa.

Hännes K. Höghet Kron-Prinsessan Sophia Magdalena besökte denna Hälsobrunn d. 2 Aug. 1767. Tjugo år förut hade K. Adolph Friedrich och Dr. Lovisa Ulrica, nyttjat detta Hälso-vatten[9].

[ 164 ]Bland andra Testamenten Coopv. Capitainen Ahlström gjorde d. 8 Febr. 1790, gaf han ock till denna Hälso-brunn, huset N:o 189 uti Kolmätaregränden, inne i Staden, som i Ahlströms hand gifvit 2900 dr. K:mt i årlig hyra. Af Brunns-Directeuren och Hof-Apothekaren Schultz, som var ägare till åbyggnaden vid brunnen; skulle huset disponeras, som icke fick försäljas; utan skulle afkastningen användas, till förmån för fattige, som besökte samma brunn; och hvarom en tafla i Brunnshuset skulle uppsättas.

23. §.

Att Communicationen emellan Stockholms Stad och Djurgården, ifrån älldre tider medelst vägar och broar varit öppen, är utan allt tvifvel. Valdemars-ön tillhörde Klostret, som förbemält är, och bortarrenderades till åtskillige, att odla och bebygga; och då K. Christopher legde ön, var det väl i den afsigt, att der äga ett ställe till nöje och tidsfördrif; hvaraf med flere omständigheter, slutas kan, at annan väg, än Sjöledes, redan varit dit anlagd, och att bro öfver Djurgårds-viken, ehuru den då kanske haft ett annat läge, än nu; troligen varit byggd.

Den enda bro som nu går öfver till Valdemars-ön, ifrån Fredrichshofs landet, ligger till större delen på vattnet; men med öppning till genomfart för båtar, Djurgårds-viken uppföre. Sedan till dess underhållande en afgift blifvit påbuden och borrtarrenderad; och vägarne på Djurgården, som i sednare tider blifvit dels å nyo röjde, dels utvidgade och förbättrade, fordra årlig kostnad till deras vid magt hållande; så betalas nu för bro och vägars nyttjande, den efter taxa, faststälte afgift; hvilken efter den väg man färdas, [ 165 ]uppbäres antingen vid Ladugårdslands-tullen eller vid porten till Djurgården, som vanligen kallas Blå porten.

Vägarne leda nu till alla på Djurgården och Valdemars-ön belägne ställen, såsom Ropsten, (der man ropar efter färjan till Lidingön), Fiskartorpet, Tegeludden, Surbrunnen, Blockhus-udden, der ett Tull-Contoir är, och till de kring Stränderne varande Kronans Kruthus, samt till de många små enskildte egendomar och kringspridde Näringsställen.

Utom vägen öfver nu varande Djurgårds flottbro, finnes den i beskrifningen om Ladugårdslandet omtalte väg till Djurgården, Norr om Spensiska egendomen och de så kallade Pestgrafvarne, i continuation af nya Qvartersgatan, på Tillaei Charta anvist, med en särskild Djurgårdsport, samt väg till Laboratorium, med en bro, derifrån öfver viken, till Valdemars-ön; som derstädes nu mera icke finnes.

Om detta varit älldste stället för öfverfarten till Djurgården, eller om Landvägen blifvit nyttjad, omkring Djurgårds-viken, och bron öfver vattudraget emellan Valdemars-ön och Djurgården; ehuru mycket längre och äfven besvärligare, i de tider då så få vägar, voro uppbrutne och beqväme; kan icke med någre skjäl af Handlingar afgöras eller bestyrckas.

På samma Charta är en bro öfver Uggle-Sundet utmärkt, som kallas: Fiskartorps-bron på Djurgården, uti Råds-protocollet för d. 18 Mart. 1737, då till samma bros i stånd sättande, anslogs af Kronans medel 200 dr. S:mt.

24. §.

På Valdemars-ön är väl ingen särskildt Kyrka byggd; men allmän Gudstjenst hålles dock der, af Ladugårdslands Prästerskap, uti en, större sal på [ 166 ]Losacks eller Djurgårds-hvarfvet, hvarannan Söndag. Äfven är på Valdemars-ön tvänne Begrafningsplatser; den ena belägen emellan de 2:e Djurgårds-portarne, och den andra, på det Båtsmans-tomterne tillhörige område.

25. §.

Om den på Valdemars-ön anlagde Degel-fabriqve anmärkes: Kongl. M:ts bref till Bergs-Collegium d. 15 Maji 1781, af innehåll; att sedan K. M. genom Presidenten Gr. Lilljenberg, inhämtat Collegii och flere vederbörandes utlåtande, öfver Majoren Georg Wilhelm Palmstrucks ansökning, om understöd för sin tillverkning af Blyerts deglar, samt till inköp af en för denna inrättning, tjenlig och å Djurgården belägen tomt; och det befunnits, att dessa deglar i godhet, hade företräde för de Utländske, samt derigenom kunde erhållas en national vinst; så hade K. M:t befallt, K. Commerce-Collegium, att af Manufactur-fonden förskjuta, och i Banken för K. Bergs-Collegii räkning insätta en Summa af 1777 R:dr. samt uppdragit Bergs-Collegium, att tomten inköpes af Amiralitets Krigsmans-Cassan, som den innehafver, och vidare att sjelfva inrättningen verkställes och drifves under Bergs-Collegii tillsyn; att ej mera p:gr utlämnas till Palmstruck, än i vissa poster, såsom behofvet kräfver, och bör pröfvas af den Collegium förordnar till inseendet, och änteligen att penningarne böra återbetalas efterhand, något vist årligen, när Fabriqven kommit i gång; samt att innan hela återbetalningen skedt, finge Fabriqven icke af Palmstruck försäljas eller förpantas.

Bergs-Collegium förordnade genast Assessoren Qvist till detta inseendet och Fabriks-inrättningen verkställdes; men som en del nödige byggnader ännu återstodo; men p:grne både för tomtens inköp, [ 167 ]byggnaderne samt förlag åt arbetarne ej räckte till; så beviljade K. M., enligt Bref d. 20 Nov. 1781 till Bergs-Collegium, att af Manufactur-fonden skulle ytterligare bestås 550 R:dr under samma villkor som förut; men af desse 550 R:dr har ej mera utbekommits än 211 R:dr.

Den 4 Febr. 1782 utfärdades K. M:t Privilegium Exclusivum, till Blyerts deglars tillverkning i 15 års tid, för G. V. Palmstruck.

Sedermera och korrt derpå, dödde Majoren G. V. Palmstruck, och efter honom blef concurs. Efter accord med dess creditorer, ingick då hans broder, U. R. Palmstruck, i antagandet af Fabriqven; satte den i godt stånd; tillverkade Blyerts deglar, äfven med Svenska Blyertzer och leror, hvarpå han genom mångfaldiga försök, användt så dryga kostnader, att han efter uppgifne räkenskaper deröfver, var i förlust, samt måst tillsätta betydande penningar af egna medel, till en Summa af 1529 R:dr 37 sk. 5 r:st. Och i anseende härtill, sökte han hos Konungen eftergift, på de förskotter, hans broder uppburit; men hvaraf sökanden sjelf, icke något bekommit. Härpå följde, år 1793 d. 15 Nov. K. M:ts bref till Bergs- och Commerce-Collegierne, som lämnar sökanden 7 års anstånd med inbetalningen: Och ville K. M. enär den tiden förflutit, och utrönt blifvit, i hvad stånd, Fabriken då befinnes, sig närmare utlåta, huru härmed förhållas må[10].

III.
Beck-holmen.

Beckholmen eller det så kallade Tjäruhofvet, skiljes genom ett litet Sund, ifrån Valdemars-ön el[ 168 ]ler Djurgården i Söder; är en liten Bergsklippa, af ungefär, 350 alnars längd och 270 alnars bredd.

På en gammal ritad Plan-Charta, utan årtal, öfver Danviks Skantsen, med dess omkring liggande land[11], var nedan för berget åt Tegelviken, Tjärhofvet utmärckt; som torde varit det älldste Upplagsställe, för Beck och Tjära, till exportation ifrån Stockholm. En ordning och stadga om Tjäruhofvet, hvarefter alla de som Tjära och Sågbräder, till Staden föra, hafva sig att rätta; är, jämte Instruction, för de personer, som vid Tjäruhofvet uppvakta, af Magistraten utfärdad, d. 5 Aug. 1643.

Beck- eller Tjäru-holmen, som förmodeligen af det förut, derstädes inrättade Becksjuderi-verk, fått detta namn; skänktes Staden, enligt K. br. d. 27 Mart. 1647; hvarutinnan Staden ålägges, att efter Mätis-manna ordom, contentera Albrecht Smidt, för sitt der upprättade Becksjuderi-verk, och den omkostnad han dervid, på hus och byggnader, nödtorfteligen kan användt hafva.

Tjärhofvet under Södra bergen, torde der dock längre tid qvarblifvit, som synes deraf kunna slutas: att Öfverståthållaren Grefve Gyllenstjerna 1686 d. 20 Sept. hemstälte till K. M:t, Magistratens ansökning; att som Resolutionen d. 13 Maji 1684, om lika frihet på de skepp, som på Utrikes orter köptes eller byggdes, som på de Inrikes byggde voro; med då tillstundande år, upphörde, och nödigt vore att vara betänkt, på egne Skepps byggande; om K. M. icke i nåder skulle tillåta, ett Skeppshvarfs inrättande på Tjärhofvet, som då nyttjades till Lastageplats, för inkommande tjära, och tillhörde Staden; då Beckholmen gent emot be[ 169 ]lägen, kunde till Tjärans uppläggande nyttjas[12]: hvilket af K. bifölls d. 28 Sept. 1686.

Directeurerne af Tjäruhandelen klagade 1691, att Tjäran som året förut inkommit, måst ligga under bar himmel, och att för den ankommande samma år, behöfdes bodar och utrymme för 1000 läster. Öfverståthållaren uppgaf då en plats dertill; nemligen en udde på Norra sidan, utanför gärdesgården, utom Valdemars-ön belägen, efter delineation; förmodandes dertill K. M:ts bifall, för den allmänna nyttan skull. Detta blef af K. M. i nåder beviljadt, d. 6 Maji 1691 med befallning, att platsen genast skulle inrymmas Directeurerne af Tjäruhandeln.

Detta nya Tjärhåf utmärkes på Vijkmans Charta 1702, borrt om Biskopps-udden och utom Djurgårdsgärdes gården, vid segelleden. Beckholmen är tillika marqverad, med dess tjäru-bodar, midt på holmen.

Troligt är att Tjärhåfvet från Djurgården, såsom mera aflägse, blifvit flyttat till Beckholmen; sedan å samma holme, nödige och tillräcklige bodar derstädes uppbyggde blifvit. Således finnes på Tillaei Charta 1733, derstädes utmärkte flere bodar vid stranden, Hamnbryggor, och dessutom våningshus, med sina små flyglar, samt et litet lusthus.

Tjärhåfs-omkostningarne utgöra 2 skilling 8 öre Riksgäldsmynt, för hvarje tunna beck och tjära, som således beräknas:

Bodhyra 1 sk. 6 öre.
Kullrare-penningar   1 — — —
Vräkare-penningar 2 —
2 sk. 8 öre.

Af dessa omkostningar tillfaller bodhyran interessenterne, såsom revenuë; de betala i tomtören till [ 170 ]Staden, 33 R:dr 16, skilling om året. Holmen tilhör nu handelshusen: Grill, Hebbe och Petterssens Enka.

Betjeningen vid Tjärhåfvet består blott af en Inspector, som lönas af Interessenterne.

Kullrare ock Vräkare, hafva sina inkomster af de å beck och tjära pålagde umgälder. De förre tillsättes af Inspectoren, och stadfästes i sina sysslor, genom Interessenternes fullmagter; och de sednare som edsvurne Betjenter, tillsättas af Stadens Handels-Collegio, hvarunder de ansvara och lyda.

Omkring 30,000 tunnor beck och tjära, kan på en gång uppläggas och rymmas i de dertill uppbyggde Magaziner.



  1. Den här intagne berättelse, om Ladugårdarne, grundad på Kammar-Archivii samt Reductions Commissionens Handlingar, med flere Historiska hjelpredor; är lika bevåget meddelad af v. Presid. Nibelius, som fl. underrättelser, vid detta arbetets författande.
  2. Stiernmans Pol. och Com. Handl. Tom. 1. p. 902.
  3. Sv. R. Hist. 3 D. 1 Tom. p. 66 i noten.
  4. Peringsk. M. Uller, p. 7; Clarae Minne, p. 21.
  5. Denna Resol. är på Commissionens vägnar underteknad af Clas Fleming, Jacob Fleming, Len. Ribbing, Bart. Ruth, A. G. Linderhjelm, J. Gyllenborg.   J. Kalling.
  6. Denna äng kallas på Bratts Charta, Ståthållare-ängen, och har efter Slottsfogden G. Stiernhoffs berättelse gifvit årligen 40 à 50 lass hö.
  7. Öfverståth. Ämb:s skrifv. till K. M. uti K. Riks-Archivo.
  8. Öfverståth:s Kundgörelse d. 27 Maji 1791.
  9. Hülphers Tal vid Sätra 1770, 4:o.
  10. Desse underrättelser hafva på begäran, benägit blifvit meddelte, af Hr. Bergs-Rådet Leyonmark; som med skyldig tacksamhet erkännes.
  11. I K. Bibliot. Björnstjernas samlingar.
  12. Handl. i K. Riks-Archivo.