Stockholm, Del 1 (Elers 1800)/Kap 102

←  Om Stockholms Stads första anläggning

Stockholm, Första delen av Johan Elers Om Stockholm i sin början och i sitt vidare tilltagande.

Om Stadens bebyggande i senare tider  →

II. CAPITLET.
Om Stockholm i sin början och i sitt vidare tilltagande.

§. 1.

Att Stockholms Stad i sin början varit ringa och obetydelig; kan af hvad redan derom förmält är, äfven lätteligen slutas, af dess inskränkte utrymme, som i anseende till längden, sträckte sig innom Strömmarne, och till bredden innom Murarne; hvilka åtföljde Östra och Västra långgatorne; och utgör den nu så kallade inre delen, eller den först bebyggde och bebodde gamla Staden.

Af denna trånga plats, intog Slottet med dess befästning, By-Kyrkan, samt Murar och Torn, till Stadens försvar, en betydelig del.

Peringsköld i dess började Beskrifning om Stockholm, talar derom sålunda: "Stockholms Stads första fundation, hafver allena varit på Sandåsen; det är emellan Ö. och Västra långgatan, intill Järntorget, och på Norra sidan till Slottet och Stora Kyrkobrinken; men emellan Kyrkobrinken och Norreport, hafver länge en öppen plats varit och en hop Träbodar, intill K. Carl Knutssons tider, som af Historien befinnes; men alt det som nedan om Ö. och V. långgatorne finnes byggdt, neder till stranden, det är alt tillkommit, sedan första Staden intagen, bebyggd och med murar befäst var. Sedan den delen begynte att byggas, som var utom murarne, kallades de Husen, Ö. eller V. om muren, som på Ö. eller V. sidan vore tillkomne; hvilket af många sådane Husbref och 2:ne Stockholms Storkyrko-bref, på en prebenda, dersammastädes funderad, år 1428 nogsamt intages."

Med tiden utvidgades tillbyggnaden utom muren, så mycket, att den indeltes i trenne stora qvarter; hvilka i anseende till det älldsta af Staden, fingo namn af det Ö. S. och Västra. I Sturarnes tid hade de blifvit så tillbyggde, att hvardera i det närmaste ägde en lika folkmängd, med det älldsta, som kallades qvarteret det inre, eller innom muren, och utgjorde då hela gamla Stadens rymd^[1].

Att på Agnefits åsen, som efter Peringskölds tanke varit skogvuxen, förr än Staden funderades; allaredan i Hedendomen, varit åtskillige Ättebackar och gamla begrafningsplatser, samt Monumenter med rune-ritningar; förmenar han kunna bestyrkas, af några än befinteliga Runstenars qvarlefvor, hvilka blifvit lagde till grundvalar under gamla Hus.

Det första Runstens-fragment, skall finnas i Kåkbrinken, uti grundvalen under ett gammalt Stenhus; det andra vid Kornhamn, uti stenhusmuren, gent emot Södre port: som fordom legat nederst vid grunden; men då Huset å nyo uppmurades, blifvit uppflyttadt; ‫ det tredje uti Gråmunkeholms Kyrka, der inre kyrkodören, innan för Våkenhuset fordom varit, på Norra sidan. Dijkman den älldre, som endast sedt 2:ne af desse Runstenar; den ena inemot Söder Qvarn, när man kommer från Järntorget, uti ett hus-hörn inmurad; förmäler att densamma af Buræo i hans tid, blifvit aftagen, och den andra uti ett stenhus-hörn, der som Prästgatan och Kåkbrinken mötas: den förra något läslig, den sednare intet; men med ormslingor mycket sammanritad. Han tyckes ock vara af den tanken, att desse minnesmärken, äro älldre än Staden, och att de på Holmen blifvit uppreste, innan den blifvit bebodd^[2]. Uti Monumenta Sveo Gothica hoctenus Exsculpta, 8:o, finnes i trä skuren under N:o 42, stenen i Klostret i Stockholm och N:o 43 den vid Söderport.

Stockholm har som alla gamla Städer, blifvit i början byggd, utan någon utstakad ordentelig plan; äfven som Husen, efter hvarje Tomtägares godtycko, råd och förmögenhet blifvit uppförde; allmänneligen af trä; utan alt tvång af någon författning; som af långt senare tiders påbud, inhämtas: angående Trähusens nedrifvande inne i Staden, och Stenhus uppbyggande i stället.

Detta synes ock kunna bestyrkas, af de stora och svåra vådeldar, som ofta öfvergådt Staden, hvarom Häfderne förmäla; såsom att 1297 d. 17 Apr. största delen af Staden, med Rådhuset afbrunnit; år 1330 Dominica Rogate, Slott och Stad; 1407, andra Söndagen efter Påsk, Stad och Rådhus, då 400 Personer skola omkommit; 1419 in Crast. Corporis Christi, Slott och Stad, med Stadens privilegier; 1445 d. 5 Apr. tredjeparten af Staden, från Porten till Gråbrödra-gatan; 1458 hela Staden, utom Slottet och Kyrkan, och 1495 i Octob, på Södermalm och Östan till, jämväl från Gråmunkegränd till Norre-port^[3].

Utur en gammal Krönika eller Apographum Diarii Minoritarum Holmensium, utgifven af Örnhjelm, inhämtas, att 1495, i Stockholm 18,000 Människor omkommit i pesten; att en fjerdedel af Staden afbrunnit, och att en stor Vattuflod med storm inträffat, så att många Skepp, förgingos, som lågo invid murarne^[4] År 1501, tände de Danske som voro på Slottet, eld på Staden, då 50 Hus afbrunno. Om de flere eldsvådor, som öfvergådt Staden 1552, 1555, 1625, lämnar Rhyzelius i sin Brotologie närmare underrättelse.

Af desse olyckshändelser, förmåddes dock Stadens invånare sent, att företaga stenhusbyggnader. Ett eller annat Hus var väl af sten i Stockholm; men lika små och obeqväma som på landet; innan Carl Knutsson i medlet af 15-årahundradet, var den förste som tänkte på mer beqvämlighet i byggnad: man har än beskrifning, på de sköna mak eller rum, som han lät inrätta åt sig i Wiborg^[5].

Om Staden i dess första ålder, äro få underrättelser af Häfderne att hämta. Archiverne, så väl Rikets som Stadens, hafva lidit af vådeldar, af vanvårdnad, af flyttningar, fienteliga plundringar och ändteligen af åtskilliga förskingringar, dels af utländske Konungar, dels af Catholske Prästerskapet; andre tillgrep att förtiga.

Den älldste så kallade Tänkebok, Staden äger, är af Olaus Petri egenhändigt skrifven, den tid han var Stadens Secreterare, för åren 1524 till och med 1529: innehållande allmänne och enskildte ärender, Staden angående, som i synnerhet på Rådhuset förekommit; eller hvad man nu mera kallar protocoller och minnesböcker. Titeln med rödt bleck, lyder sålunda; "Thet är then tenkiebock som iach Olaus Petri scriffvit haffer, then tiidh iach var i Rådzstughun."

Stadens älldste Jordebok på Hus och Tomter, hvarföre Staden uppbar årlig huslön eller tomtören, upprättad 1545, sedan Joonn Stadsskrifvare, död var, efter hvilken ingen synnerlig jordbok var, der man kunde rättsliga taga någon underrättelse utaf; är ett välbehållit ålderdoms document i Stadens förvar. Ifrån 1550 finnes åtskillige tomte- och ränte-böcker uti K. Cammar-Archivo. På perman af denna gamla jordebok finnes anteknadt: "Den 14. dagen Julii bekom Staden denna her jordebok igen, af Hustru Margareta Matts Perssons; hvilken hafver varit Staden ifrån i mång år: then måtte hon nödig lefverera igen i Stockholms Rådstuga, A:o 1585.

De på särskildte ställen fundne strödde antekningar, som angå Stockholm, och der timmade märkeliga händelser i dess första ållder; eller till K. Gustaf I:s tid; varda här korrteligen anmärkte, till upplysning i Stadens enskildte Historia. Hvad som rörer Stockholms Slott, Kyrkor, Malmar, Försvarsverk och Belägringar, samt hvarjehanda inrättningar, handel och rörelse, m. m. böra i denna Beskrifning, under sine egna titlar sökas. Om man i denna Beskrifning skulle sakna en Chronologisk förtekning, på Stadens särskilte, tid efter annan erhållne Privilegier, Resolutioner, Förläningar och Donations-bref, m. m.; så anmärkes till förklaring deröfver, att man i det stället, för mera nyttigt och lämpeligt ansedt, att omnämna och åberopa dem, der de upplysa och bestyrka de ämnen, som i denna Afhandling förekomma.

§. 2.

Uppsökom här först i Rikets allmänna Historia, hvad som egenteligen kan angå Hufvud-Staden.

Under Birger Jarls förmynderskap, för sin, till Konung utkorade unga Son, Valdemar, gaf han, under mångfaldiga angelägne ärenders bestyrande, sin nya Stad, den han med Privilegier begåfvade^[6]; troligen all den vårdnad och omsorg, en så ny och för hela Riket stor och betydande anläggning fordrade.

Då Rimkrönikan talar om Carelarnes infall i Mälaren; om Sigtuna Stads uppbrännande och det af dem begångne dråp, på den tappre Johan Folkunge på Askands, säges om Stockholms fundation:

Tholcken vanda förvände han,
Bijrger Jarl then vijsa man,
Tha han loth Stockholm byggia
Medh dighert wijt ok myckin hyggia,
Ett fagert huus ok en godan Stadh
Allaledz gjordt som han badh,
Ther är Laas för then Sioo,
At Carela göra them ej meera oroo.
Then sio är godh, jagh säger för hvij,
Nittan Kyrko-Soknar liggia ther i,
Ok omkring then Sioo siu Kiöpstadi,
Ther är nu frögd och myckin glädi;
Ther förre war sorg ok mycken qvijda,
Aff hedne män som them giorde oblijda^[7].

Då Waldemar sjelf emottog Riksstyrelsen, efter Birgers död, och hans kärlek förledde honom till ett afsteg, som omsider kostade honom hans thron; blef hans broder Magnus Ladulås, Svea och Götha Konung. Han firade sin seger i Stockholm, öfver de missnögde och upproriske Folkungarne, der han lät halshugga flere af dem. Gråmunkeholms och Claræ Klosters grundläggande, blefvo der, vedermälen af hans religionsnit. Pragten i hans Håf, som skall öfverträffat, alt hvad förut i Norden var sedt, gjorde Upsala Öde för honom otillräckeligt och gaf anledning, icke allenast till Ständernes sammankallande 1282; utan ock till det Beslut, som på Helgeandsholmen, förmäles vara vidtagit, och hvarmedelst Konungen och Kronan tillades högsta ägande-rätten, till Bergverk, Insjöar, Strömmar, Skogar och Krono-allmänningar, m. m. som till den tiden varit för allom frie, till gemensamt nyttjande, eller fritt inkräktande^[8]. Rimkrönikan gifver honom detta beröm:

Han gaf godan rätt, i sina daga,
Mycken frid och starkan aga^[9].

Birger Magnusson blef Konung efter sin Fader 1290, då han var 10 år gammal. Hans Förmyndare Torkel Knutsson, var en af Sveriges mäst förtjente män; men då han högre acktade, allmänt bästa, än de myndiga Prelaters rofgirige afsigter; blef han det största bevis, af ett parties illska och hämd; af Birgers vanvett och otacksamhet; då han d. 10 Febr. 1306 uppoffrades på Södermalm, der han ock på afrättsplatsen blef begrafven. Under hans tid blef ett förbud utgifvit, emot gårdar och tomters säljande i Stockholm och på Malmarne till Krigs- eller Andeliga Ståndet. Birger trugades, att dela Riket, emellan sina Bröder. Stockholms Slott och underliggande Län, kom uppå Hertig Waldemars andel, då han slöt 5 års Häfdabyte, med sin Broder Erich i Lödese 1315^[10]. Birgers i Nyköping begångna grymma Brödra-mord, hämnades äfven på hans Son Magnus, som 20 år gammal, halshögs på Helgeandsholmen 1320. Man vill här intaga hvad en okänd Författares Kronologie innehåller, att Stockholm 1317 blifvit omgifven och befäst med trä-murar; (att ett så olämpeligt ord, måtte tillåtas) hvarom i Häfderne, inga bevis til styrko kunna åberopas^[11].

Den ihjälhungrade Hertig Erichs Son, kallad Magnus Smek, blef 1319, då han var 3 år gammal, Konung, under R. Drotsen Mathias Kättilmundssons förmynderskap. Bland de af honom förbättrade lagar, bör här den Handelsordning nämnas, som under hans tid utkom, til hämmande af Hanse-Städernes missbruk; som vore mästare både af Stockholms och hela Rikets handel, den de nästan enväldigt styrde. Det förbud han utgaf, emot Lybska Expediters missbruk, kunde icke verka någon ändring derutinnan; så länge man icke hade något begrepp, om en för Riket nyttig handel^[12]. Uti den transaction han gjorde med sin Son K. Erik 1357, förbehöll han sig Stockholm med dess Län, eller ofvan skog, såsom Gestrikland, Helsingland med mera §. 3, och i 21 §. att alt Österlanden, skulle som förut, nyttja och bruka sin handel på Stockholm. (R. Kr. 2 Del. p. 41).

Magnus sölade sin purpur i sin egen Sons blod, och öfvervunnen i ett Slag vid Nyqvarn 1365 af Albrecht, blef han tillfångatagen och insatt på Tornet 3 Kronor i Stockholm, der han tillbragte 7 år, innan han under svåra vilkor, 1371 blef lösgifven.

Albrecht från Mechlenburg, Konung 1364, styrdes af Gunstlingar och regerade illa. Slott, Städer, Gods och Landskap, söndrades från Riket, och sjelfva Stockholm stod i pant, hos hans Fader, Hertigen af Mechlenburg. Denna pant inlöstes sedan af Bo Jonsson Grip, K. Albrechts Drots; som anses hafva varit den rikaste enskilte man i Sverige. Albrecht blef af plågade och missnögde Undersåter, slagen 1389 vid Fahlköping, och afsade sig efter ett sjuårigt fängelse, all rätt till Sveriges Krona. Hättebröderne, sammansvurne Tyskar, till Albrechts försvar, hade förbundit sig, att hålla honom Stockholm tillhanda. De förvandlade denna Staden, icke allenast till ett Röfvarenäste; utan ville ock deraf göra en Hansestad^[13]. De rasade omänskligen, emot alt hvad Svenskt var, och uppbrände på Käpplingen (Blasieholmen) 1389, uti ett instängt Hus, på en gång, 200 Stockholms Borgare, utan ransakning och dom; oskyldige till alt annat, än att vara födde af Svenska föräldrar. En omständeligare berättelse derom, finnes uti beskrifningen om Blasieholmen.

Under Dr. Margaretas regering, led Stockholm icke mindre våld och orätt af Fetaliebröderne, hvilka uppmuntrade at Hertig Johan i Mechlenburg, att idka kaperi, gjorde handeln osäker och röfvade till sjöss.

Lika olyckligt var Riket under Erich XIII. som under hela Unions-tiden. Hans okloka styrelse, kallade under Engelbrechts anförande, en uppretad Menighet till Stockholm; som belägrades, att afskudda Riket ett olideligt tyranni. En afhandling träffades väl med honom i Halmstad 1435 om fred och endräckt, efter hvilken han ock personligen skulle inställa sig i Stockholm till Nativitatis Mariæ, enligt R. Råds och Fullmägtiges ifrån Dannemark och Norrige gifne försäkring; men hvar det icke skedde, då ville de, med Borgmästare och Råd i Stockholm besörja att Halmstads dagtingan skulle obrottsligen hållen blifva. Denna försäkran är gifven Norremalm 1435. (St. Rinkr. 2 D. p. 91). Flere förlikningar aftaltes väl med K. Erich, men blefvo som alla hans löften, illa hållne.

Då Erich afsattes 1439, förklarade Ständerne Riksmarsken Carl Knutsson till Riks-Föreståndare; men Danskarne, genom de i Sverige myndige Prelaters och Herrars biträde, påtrugade Sverige Christopher af Beyern till Konung. Efter hans död 1448 d. 5 Jan. blef i Stockholm på valdagen, Carl Knutsson i S. Gertruda Gillestuga, med en nästan enhällig kallelse, d. 20 Jun. 1448, utvald till Sveriges Konung. Danskarnes trolöshet, Svenske Erke-Biskopens högmod och olyckeliga partier i landet, tillskyndade Stockholm och Riket, förödande krig och flere belägringar; hvarom mera här nedanföre. Uti K. Carls bref ifrån Dantzig, om sitt fördrifvande af Riket genom Erke-Biskop Jöns och fleres uppror och förräderi, svarar han på den honom gjorde tillvitelse, att hafva de främmande Köpmän, med ny tull och uppehåldsdagar belagdt; att han farande Köpmän alltid beskyddat och vid lag hållit, och att han alldrig någon tull, eller nya utlagor påbudit, utan efter Råd och gammal sedvana. De uppehåldsdagar som nämnas, stå i Stadens rätt beskrefne, efter uråldrig plägsed. Han hade i ingen måtto förminskat Stadens rättighet, och af ligge- eller uppehålds-ordningen, aldrig njutit en pennings värde. m. m. (Dantzig die Georgii Martyris 1457. St. R. Kr. p. 209). Efter Carls flyckt 1457, ankom Christian I. med en Krigsmagt för Stockholm, och blef genom stemplingar, antagen till Konung. Sedan fallskheten emot Fäderneslandet, drabbat Erke Biskop Jöns, och han af den Konung han hyllat, blifvit förd till Danmark; blef Stockholm åter belägrat, af Biskop Kettil i Linköping, att utkräfva sin förmans och slägtinges frihet. Carl VIII. trädde åter till regeringen 1464, då Erke Biskop Jöns lössläptes ur fängelset, för att å nyo bereda hans fall. Carl, öfvervunnen i ett slag vid Stockholm, nedlade åter spiran; och änteligen 3:dje gången, i sitt Konungsliga ämbete instäld, 1466, afled han 1470 och begrofs jämte Magnus Ladulås i Gråmunkeholms Kyrkan.

Stockholms Stad var i dessa bullersamma tider, altid så ansedd; att ingen inkräcktare trodde sig äga Riket, utan att äga Hufvudstaden; och åter, att då man hade intagit Stockholm, var hela landet en lätt erröfring.

När Christian hade förnummit Sten Stures utnämnande till Riks-Föreståndare; kom han med en Flotta af 70 Skepp, d. 20 Julii 1471, till Stockholm, landsteg på Norremalm och uppslog sitt läger på Brunkeberg. Angripen af Sturen, slagen och sårad, flydde han åter till Danmark.

Hans Son K. Hans trängde sig till thronen, emot Svenska Folkets villja, genom bedrägeliga försäkringar och fagra löften, dem han aldrig ärnade hålla. Hyllningen skedde på Stockholms Rådstufva och hans Kröning i Stadens Storkyrka d. 26 Nov. 1497. Hans regering var endast i det afseendet lyckelig, att den blott varade 4 år. När han försåteligen tracktade efter Sturens lif och lät fienteligen rickta Canonerna på Slottet emot Staden, 1501 vid sin återkomst ifrån Danmark, blef en allmän uppresning. K. flydde sjöledes från Stockholm, och Rikets Fästningar återtogos, ifrån utländske våldsverkare.

På en Herredag i Stockholm d. 21 Jan. 1504, valdes Svante Sture till Riks-Föreståndare, tvärt emot Danska Partiets försök, at återkalla K. Hans. Under de 8 år, han förestod Riket, till sin död 1512, oroades Landet af utländskt våld, af inhemsk oenighet och missämja. Då hans Son Sten Sture den Yngre, intog hans ställe, utbrast Gustaf Trolles agg emot Fadren och hans ovilja och otacksamhet emot Sonen, i uppenbara fiendtligheter och förföljelser. År 1517 skickade Danmark en Flotta i Stockholms skären, för att skydda och försvara den då afsatte Trollen; men Riks-Föreståndaren emottog så, detta besök vid Dufvonds, en mil Söder om Stockholm, att Danskarne snart återvände till sitt land igän.

Christiern återkom i egen person det följande året 1518, med en Flotta för Stockholm: då han vid Bränkyrka d. 22 Julii blef slagen af Sturen. Qvarhållen i Stockholms skären af motvind, började han att nyttja list och försåt; af honom mera kände, åtminstone lyckeligare vapen. Då han som gisslan fådt 6 Svenska Herrar, för att sjelf begifva sig till Stockholm, att negotiera; gjorde han dem till fångar, och afseglade med detta bytet till Danmark.

Efter gjorde stora Krigsanstalter, återkom Christiern, med en fientelig magt 1520 för Stockholm. Sedan Sturen i Slaget vid Bogesund d. 19 Jan. blifvit dödeligen sårad, ville han skyndesammeligen blifva förd til Stockholm, at fria Staden för öfverrumpling, men afled d. 9. Febr., då han fördes öfver isen på Mälaren.

Om det icke vore verldskunnigt och i Häfderne för alltid förvarat, huru Tyrannen med de heligaste löften, med de dyraste eder, bedragit ett lättrogit och villrådigt folk, och således intagit Stockholms Stad; så borde en omständeligare berättelse derom, få här sitt rum. En sådan relation lät Riksens Ständer, samt om det grymma blodbadet i Stockholm, utfärda, d. 29 Dec. 1523, som finnes tryckt i Rimkrönikans Andra Del (pag. 459—467).

Uti beskrifningen om Stockholms Slott, om Stortorget, der blodbadet skedde, d. 8 Nov. 1520, och flerestädes i denna Historia, har man icke kunnat undgå, at utmärka de blodiga spår, hvilka han som en krönd bödel, på en med list inkräcktad thron, lämnadt efter sig.

Att Danska tyranniet altid så högeligen gynnades af Sveriges Catholske Biskopar och Prelater, skulle kunna anses som underligt; om icke deras olaga magt, behöft skydd, af ett lika olaga välde.

Af ett försagdt Folk utkräfde Christiern en nödtvungen Hyllning på Norremalm, uti en uppbygd Borg på Brunkeberg, omgifven af hans Krigsfolk, nedan under Berget; och trenne dagar derefter, d. 4 Nov. 1520, emottog han af Gustaf Trolle och flera Biskopar, Sveriges Krona. Galgar på alla Torg utmärckte hans kröningsfest, och de eldar som lyste till hans ära och nöje; voro de som tändes på Södermalm, der nu Catharina Kyrka står; dit de aflifvades hufvuden och kroppar, fördes att uppbrännas. Men skyndom oss ifrån en syn, som alltid skall väcka afsky och fasa.

Uti så olyckeliga tider, kunde hvarken Riket eller Hufvudstaden komma till välmåga och anseende. Stockholms vanmagt ökades af Digerdöden 1350; genom nästan beständiga krig; flere utståndne belägringar och utländske Konungars prässningar och olaga beskattningar. Dertill kom Hansestädernes missbrukade rättigheter, till Svenska Handelns förtryck; Tyskar och utländningars, utan urskillning förunte borgarerätt, och i synnerhet deras till hälften tillerkände deltagande i Stadens styrelse; Biskopar till Rådsherrar, och sjelfva Religionen, som nyttjades, att rikta Kloster och lättjefulla Munkar, till allmänna hopens nedsänkande i armod och fattigdom.

Det gifne ögnakast åt Riket och Hufvudstaden, i så många och särskildte regeringar; visa en ohyggelig målning: Riket delt och sönderslitit emellan ärelystne Furstar, som voro uppenbara fiender, efter de voro födde bröder, och som i hvarandras fördärf, sökte sin egen lycka; i krig och försåteliga mord, ett befästat välde; — Thron och Rike, ett ämne till krig, emellan Fader och Son, som slöts med ett långvarigt fångenskap för den ena, och den andras afdagatagande med förgift, af egne föräldrar; — Utländningar på thronen, som plågade och utarmade Riket, att rickta hungrige och rofgirige garpar och gunstlingar^[14]; — En union eller förening emellan de trenne Nordiske Riken, som gjorde Sverige till ett skattland under Danmark, då Riket tvärt emot eder och Kungliga försäkringar, regerades af Danske Fogdar, som beskattade och våldförde Svenske Adeln och allmogen; — Tyranner som afsattes, att gifva rum åt nya våldsverkare och påtrugade Regenter; — Ett missnöjdt Folk bragt till förtviflan och uppror; — Partier ledde af gammalt agg, hat och oenighet, som släckte sin barm, i sitt och Fosterlandets undergång, och häldre lefde, under en blodig järnspira; än att klokt och med kärlek styras, af en laglig vald Regent af inländsk ätt. Öfver en sådan oenighet och avund, säger Rimkrönikan märkeligen, (p. 18).

"Thet finder iak bade förr ok nu,
Afvund och gijri badan tu,
Hafva Sverike fördärfvat sva margalund,
Ok qvälja thet än alla stund."

Rikets allmänna Historia, ifrån Valdemar till och med Christiern, eller en tidelängd af 270 år, bestyrka Sveriges olyckeliga öden, nästan oafbrutit, under 15 särskildte regeringar; — men att här icke glömma vårt inskränckte ämne; återtagom berättelsen om Stockholm och Stadens första bebyggande och tillväxt.

§. 3.

Byggnadssättet hafver i Stadens älldste tider, varit mycket olika, emot hvad det nu är; sedan byggningskonsten och dess reglor, länge gifne bland Greker och Romare, omsider blifvit kände, äfven ibland de, för en barbarisk smak i byggnad, rycktbare Göther. Vid jämförelsen af den älldste kände Plan-Charta öfver Stockholm, före 1547, emot de i senare tider författade; finnes väl derutinnan någon skillnad och olikhet; men de eldsvådor, som öfvergådt Staden, och här ovanföre nämde äro, hafva dock icke bidragit till en mera ordentelig gaturefning och indelning; förr än dermed börjades efter eldsvådan inne i Staden 1625, och i Dr. Christinas tid, som dock i synnerhet, sträckte sig till Förstäderne.

Slottsbyggnaden hafver sedan dess första anläggning, undergådt många förändringar och blifvit ansenligen utvidgad; dess gamla Torn och Murar omsider afröjde; Fästningsgrafven igänfyld, m. m. som af Slottets särskildte beskrifning kan inhämtas.

Storkyrkan som flere eldsvådor öfvergådt har fådt ett förändradt utseende, och äfven i senare tider blivit till längden aftagen, att lämna mera utrymme at Slottsbyggnaden; och i det stället på bredden tillökt, som beskrifningen derom innehåller.

Rådhuset som flere gångor afbrändt, behöll sitt ställe vid Stortorget, der det förmodeligen från första bönjan blifvit anlagdt, dock utan att vinna något i byggnadssättet.

På Svartmangatan, nedanför S. Gertruds Gillestuga, intog Dominicanernes eller Svartbrödra-Munkarnes Klosterkyrka, ett helt qvarter, och näst derintill hade desse Prediko-Munkar sina Våningshus. Detta Svartmunke-Kloster, som troligen gifvit gatan sitt ännu bibehållne namn; nederrefs i grund, och fördes materialierne, till Slottet, att nyttjas vid byggnaden derstädes, enligt Stadens Protocoll 1547 (p. 27).

Det i senare tider så kallade Papisternas Hus, på Österlånggatan, gent emot S. Johannis gränd, skall år 1336, på Konung Magni Erichssons befallning, blifvit uppbyggt för Johanniterne. En Orden, som räknade sig till förtjenst, att herbergera och fägna Pelegrimer och vandrande Munkar. Detta Hus skall sedermera blifvit lagdt under Vadstena Kloster, och derefter någon tid tillhört en Skottsk Adelsman, vid namn And. Keith; hvars vapen, jämte hans Frus, det Gripiske, finnes ännu i dag uthuggit, uti en sten på Huset, åt Österlånggatan, jämte desse orden: Auxilium nostrum a Domino. Han skref sig Friherre till Finstad, Dignevall och Forssholm, m. m. var gift med Friherrinnan Elisab. Birgersdotter Grip, till Vinds. År 1594 köpte K. Sigismund samma Hus, af Baron Keith för 7000 R:dr, och skänkte det till Jesuiterne, för att derstädes få orubbade hålla deras Gudstjenst och Messor; med hvilka de fortforo, till K. Carl IX:s tid, då han förviste dem Riket^[15]. Det har deraf blifvit kalladt, det Papistiska Huset. Uti Stadens Tänkebok 1595, förekommer angående detta Hus följande: 'begärde Mäster Erich Skeppar Kyrkoherre, bland annat, att Borgmästare och Råd ville låta läsa igän, Herr Anders Keiths Hus, der de Påfviske Präster hålla sin Gudstjenst. Dertill blef svarat; att de ville K. M:t tillskrifva och ödmjukeligen begäre, att H. K. M. ville sådant afskaffa och samma Präst hädankalla; eller vår Nådige Furste, Hertig Carl samt R. Råd, måge sådant med det forderligaste afskaffa. (Fol. 248).

K. Christian I. gaf i dess öp. bref 1458, Stockholms Stad, ett Hus nedan för kåken liggande, med jord, grund och alla sina egodelar, som Dana-arf varit af ållder, och K. Erich fordom förlänt hade Lars Ormsson, som död och afgången var. Item måtte Staden bygga Hus, Bodar och annan åverkan, hvar the kunna thess viderkomma, utan förfång, Staden till nytto och ränta; dock så att ingen byggning, skulle derefter byggas, västantill emot Gråbrödra Kloster, längre ut än Tornet och Stadens mur räcker och tillsäger.

Uti Stockholms Stads Kyrkoherre-hus, satt Riddaren Ture Turesson fängslig i K. Carl Knutssons våld 1468. Han var K. Christians man, och gaf emot det, han slapp sitt fängelse, sin förskrifning, att förskaffa K. Christians bref på en dagtingan i Halmstad, näst påföljande Olufsmesse, emellan bägge Riken; och der sådant icke kunde erhållas, att på föreskrifven tid, inställa sig, och vara i kyrkoherrens Hus i Stockholm, och skulle sedan alldrig ther utkomma, utan med Hans Nådes, K. Carls, låf och minne^[16].

Utom Rådhuset ägde Klostren och Gillestugorne de störste rum, som vid möten, och till allmänna samlingsställen kunde nyttjas. Således underteknade Konung Albrecht i Minoriter-brödernes Kloster 1371, sin förskrifning och förlikning med R. Råd, om några måls rättande, som af honom emot lag vore gjorde^[17]. K. Carl Knutsson hade menigheten ofta tilsamman i S:t. Gertruds gillestufva, och uti Vår Frus gillestuga, förehöll han 1464, Erke-Biskop Jöns, sit trolösa upförande emot honom^[18]. Uti Gråmunke-Kloster församlade sig Herr Sten Sture R:s Föreståndare med Biskopar och R. Råd, och utskrefvo en allmän hjelp, öfver hela Riket, till underhåll för de Rikets Herrar, som skulle bivista den utsatte rättegång och dagtingan i Calmar 1473^[19]. Flere ställen att förbigå.

Uti Stadens älldste tänkebok, förekommer åtskillige gamla hus, som K. Gustaf I. sedermera, enligt Vesterås Recess 1527 disponerade. Således fick Henric von der Borgen, genom K:s öp. br. d. 15 Nov. 1527, et Stenhus, liggande i Stockholm tvärt öfver S. Johannis Kyrka, emellan Lambrecht Helmes och Hans Bökmans hus, hvilket tillhört och under S. Britas Kloster legat hade; och K. efter den handel i Westerås skedd var, tillfallet, med alla tillhörigheter, innom Stads och utom, som är bodar, källare tomter, och annat, hvad det hällst nämnas kan^[20]. Torde troligen vara, nyss berörde Papistiske hus, som då sedermera, kommit i Baron Keiths händer.

Helige Grafs gilles hus och tomter, på Kinhäste-gatan, skiftades emellan Konungen och Rådet, till Stadens behof^[21]. Enligt K. bref S:t. Annæ dag 1527, fick Rådman Brandt Gotskalkson ett hus, som hade varit under S:t Henrici prebende i Nicolai Kyrka, liggandes västan till emellan S:t Jöriens hus och Broder Henric Kræsvettes hus; för försträckt Koppar till Kronans behof. (Tänke-Bok. p. 318).

På Rådhuset upplästes K. Gustafs Öppne bref 1528, att han såldt och upplåtit Borgaren i Stockholm, Tönnes Eskilsson, en tomt på Köpmangatan, längden Söder ut 20 alnar, bredden 17, med en liten träbod; hvilken tomt och bod legat och lydt, till Helge Grafs Gille, och tillfallit K. efter Westerås-recess^[22]. Flere gamla hus att förbigå, som här nedanföre blifver tillfälle, att omtala.

§. 4.

Att Gator och Gränder till större delen åtminstone, af ållder haft sine visse namn, tyckes gamla Handlingar, Donations- och Köpe-bref tillräckeligen intyga; dock förekommer ofta att ett hus eller tomts läge beskrifves, såsom liggande en eller flere gränder, ifrån en gifven gata; hvaraf skulle kunna slutas, att den då, antingen icke haft något egit namn, eller ock blifvit kallad efter någon der boende Husägare, för någon tid; men som med tiden och timade förändringar fådt annat namn. Då Prebendaten Germund Larsson 1475 sålde sitt Stenhus, beskrifves det liggande sunnan ifrån Gråbrödragatan i 4:de gränden. Hvälfde gränden den 4:de från Norre-port, nämnes 1440, m. fl.

Om de älldste namnen så vidt möjeligt varit, blifvit bibehållne, hade det kunnat tjena till mycken upplysning; åtminstone att med visshet veta, hvarest namngifne ställen i gamla Handlingar, böra sökas. De namn gator och gränder nu äga och som blifvit utmärckte, på de i gatuhörnen uppslagne bleckplåtar 1763, äro till större delen i sednare tider äfven som qvarterens namn, tillkomne och upphittade.

Ibland gator, gränder och andra ställen, som nu äro dels annorlunda benämde; dels till sitt läge okände eller ovisse, vill man här blott uppräkna några. Uti ett Donations bref 1440, gifves till Fredagsallmosona, ett hus Västan mur beläget i 5:te gränden, sunnan för Gråbrödragata, uti Hans van Ständels gränd, och ofvanför Clavus Guldsmeds Arf. Uti Stadens bref för S. Nicolai Kyrka, på ett halft Stenhus, beskrifves belägenheten Västan-mur; emellan Sven Moisi gränd och Mattis Mårtenssons, vid långa allmänna gatan; hvilket framledne Hustru Karin, Sysslomans, gifvit hade. Stockh. Rådhus 1514. K. Gustaf I. upplåter Vulf Taskemakare, Borgare i Stockh. ett trähus, liggande bakföre Herr Peder Hårds hus på stora Torget, och intill Beltaregången, och hafver samma Trä-gård (trähus) tillförene legat, uti S. Christophers prebenda i Stockholm, och efter Westerås Recess, Konungen tillfallit; hvilken trägård, honom förundt blef, för en trästuga K. af honom fådt, på Gråmunke-Holmen, dock för trägården som på samma tomt byggd är; skulle han förnöja K. med 30 mark örtuger, hvarföre han skulle bereda goda Svenska fäld. Stockh. Onsdagen näst för S. Thomas dag 1533.

Vidare förekommer Lumpare-gränden, Östan till, der Helige Lekama Gille, ägde tu Hus, Koppar-porten och Taskehuset kallade; af hvilka det förstnämde, inrymdes till Casern åt Skottarne; en gränd Källarehalsen kallad, der samma Gille ägde flere hus; äfven som i Herr Bencts och Matts Mårtenssons gränd. Ett Stenhus ägde ock Gillet uti H. Lekama-gränd i Helvetit; förmodeligen ibland dess älldre tillhörigheter; emedan gränden hade namn deraf. Det gaf 15 mark i årlig hyra och beboddes af trenne Hushåll, utom en mark om året, som Prosten i Stockholm Herr Björn ärlade för ett stall^[23]. År 1516 ombyggdes ett hus i Helvetit. År 1509 köpte Gillet, af Simon Tjärpe, en gårdtomt belägen nordan Bykyrkan, i Helvetit, näst nordan H. Lekama Prebenda-hus, för 50 mark^[24]. Derstädes var ock en tomt inköpt, gent emot Bödels-stugan, som 1519 bebyggdes, med 2:ne Träbyggningar; den ena en Ålands-stuga, köpt för 14 öre, den andra tillreddes på stället; 2000 tegel köptes till murningen, ifrån Tegelhuset på Liderne för 7 mark, och Ålands mursten för lika summa. Den del af Staden som haft detta namn, förmenes böra sökas, omkring Helvetii gränd. Upprinnelsen till namnet torde vara af Helvich^[25]. Lika oviss torde läget vara af Vambafjärdingen, vid Slotts Kålgården, hvarest på öfversta tomten uppfördes ett nytt Hus 1517. Uti 1550 års räntebok, öfver Stadens tomtören, (i Kongl. Cam. Archivo) förekommer Mäster Michels gränd, Tynnebindare-gatan, Fru Gunnils gränd, der ett Torn var belägit, och ett Hus, uti hvilket vår Nådige Herres Byssaskytta bor, som orden lyda: Uti 1553 års räkenskaper: Vargs-gränden, Skultans- Fossans- Severin Jutes- Lasse Skomakares- Lars Privalks och Fodermask-gränden, med flere.

Ibland de ställens namn, som sig åter till våra tider bibehållit, är Själagårds, nu Skärgårdsgatan, der gamla Själagården blifvit till Stadens Skola inrättad; Skomokare-gatan, der H. Lekama Gilles gård 1436, bestod af 2:ne Hus, som utom de rum af Bröderne nyttjades, gaf årlig hyra 9 mark och 6 öre. Genom flere efter handen tillkomne Hus, var han 1516 så utvidgad, att der bodde 12 särskildte Hushåll, som betalade tillsammans 41 mark om året. Vid Reformationen ägde Gillet vid denna gatan 10 Hus, som räntade årligen 50 mark. Efter Gillets undergång, sålde Konungen 1528 ett af dessa Hus, på Södra sidan om porten, till Lasse Påvelsson, för 240 mark, och korrt derefter voro alla sålde^[26]. Kinhäste-gatan, nu Kinstugatan; der Mästar Olof Erichsson 1511 hade sitt Prebende hus; förmenes hafva fådt sitt namn af Kungs-Hästegatan eller Hingstegatan, efter K. der haft sitt stall. Flere varda i det följande nämde.

§. 5.

Man kan icke noga bestämma tiden, då husbyggnaden utom murarne, först tagit sin början. Af hvad redan förmält är, torde sådant hafva skedt något förut eller omkring medlet af 15-årahundradet. Huru Fransiscanerne som jämte Gråmunkeholm 1286, tillika förläntes med andra stranden, alt intill stadsmuren, genom pålning och utfyllning, gjordt sig den tracten utom muren, till nytta, varder i beskrifningen om Riddarholmen anfördt. Om Mälaren och Saltsjön i de älldste tider, gådt intill murarne^[27]; om Nygatorne så väl, som platsen ofvanför Skeppsbron, äro inkräcktningar af Hafvet^[28]; och om husen på dessa ställen, måst i senare tider byggas på pålar; så synes tiden till byggnaden utom murarne icke gerna kunna utsättas, längre tillbaka, än hvad derom sagt är; någre bodar, stall och mindre trähus, kanske undantagne, som icke fordrat någon fastare grund, och till hvars byggnad, någon lägenhet varit, utom Stadens mur.

Rådman Erik Tannas Enka, upplät 1432, Upsala Domkyrka, sitt Stenhus, liggande Västan mur, emellan Nisse Pråls hus och gatan som kallas Skomakare-porten och hännes trägård, och derifrån i Staffan Grytgjutares gränd, 30 alnar lång, och Västan mur liggande; emot en läst korn årligen, så länge hon lefde.

Ett hus Västan mur, nämnes 1440, uti ett här ofvanföre åberopat Donations-bref.

Borgmästaren i Stockholm, sedan Borgaren i Lybeck, Henning Pernove, ägde 1473, ett stenhus Östan mur, med grundmur, källare och 3:ne nedanföre liggande tomter, som såldes för 700 mark, Stockholms penningar; utom andra åtföljande onera. År 1475 såldes en träbyggning nedanför Stadens mur; 1507 köpte Lekama Gillet, ett stegerhus och 2:ne stall, utom Västra muren. Uti ofvannämde tomteöre-bok för 1550, anmärkes, att tomt-ören af Västra qvarteret, lades till Staden, samma år. Der upptages ock hus och tomter vid Södra-port, vid Skantsen i Kornhamn, af Slagtare-bodarne Västan till, utan för Skantsen, och af Bryggare-hus Västan till. Äfven som i Stadens ägande älldste jordebok, der tomtören, hus- och boda-lön för 1551 anteknas, af Västra qvarteret, innan Stadsmuren och utan, m. m. som för det föregående året anmärkt är.

Då Staden således utvidgades, borttogs eller öfverbyggdes, den gamla Stadsmuren, hvarifrån de flere hvalf troligen hafva sin upprinnelse, som ännu finnas vid Östra och Västra långgatorne, och förmodeligen torde hafva varit utgångar och portar till communication med stränderne. En sådan tillgång till vattnet, såsom högst nödvändig och oumgängelig, fordrade således flere så kallade Vattu portar, som i Handlingarne äfven ofta förekomma. I ett Köpebref 1422 omtalas ett Stenhus bredevid Vattu-porten belägit, som såldes till H. Lekama Gille, af Ålderman och Bisittare in Sacristia Ecclesiæ S. Nicolai i Stockholm; år 1528, såldes ett Hus på Skomakaregatan, på Södra sidan om porten, som ofvannämt är; i Olof Petri Tänkebok p. 283, talas om hans Hus vid S. Nicolai port, på Norra sidan, Hörnhuset i Helvitz-gatune, som han med K:s tillstånd fick tillbyta sig 1527 af Själagårdens Föreståndare, för sitt förra vid Väster-långgatan, öfverst i Matts Mortinssons gränd^[29]. Porta Plateæ Mercatorum i Stockholm, nämnes i ett Köpebref 1340^[30]. År 1685 nederrefs den gamla och inre Stads-porten, vid Köpmansgatan, som då gemenligen kallades Köpmans-hvalfvet. Der samma hvalf då var, med 2:ne näst der intill stående Hus, är nu ett litet Torg. Till Husägarnes ersättning för de då nedrefne byggnader, gjordes sammanskotter af kringboende grannar^[31].

§. 6.

Om Stockholms Torn, hvaraf namnen nu mera, endast äro öfrige, borde här väl något nämnas, om man icke ämnat Stadens Försvarsverk, inloppen till Staden och de flere belägringar Stockholm måst uthärda, till ett ämne för ett särskildt Capitel; dermed äger och beskrifningen om Stadens älldste Portar en nära gemenskap.

Att en Brygga varit, ifrån älldre tider, vid Slottet anlagd, för Skeppsfartens skull; synes kunna intagas, af ett vittnesbörd, som Johannes, Rector Eccl. Solnö, Ragvastus och Olaus Presbyteri Stockholmensis och Johannes Monet. Diacon. Upsal. lämnadt; att nemligen hafva varit närvarande och sedt, att vice Höfvitsmannen i Stockholm, Olof, hade på Stockholms Slottsbrygga, och som han föregaf på Hertig Waldemars befallning, våldsammeligen hindrat och arreterat, M. Nicolaum Sigvasti Can. Upsal. uppå dess stadde resa till Rom, den han gjorde då tillika med Electo Ups. Olavo. Dat. Stockh. 1315. XV. Kal. Mart.^[32].

---

1. Murberg I, c. p. 54.
2. Dijkmans anmärk. öfver Runstenarne. Stockh. 1723. 4.o, p. 105.
3. Dr. Er. Benzelii egenh. annotat. till Svecie Verket. C. R. Berchs handsk. Samlingar. Rimkr. I D. p. 535. Diarium Vaztenense, p. 36. 60. Benzelii Monument. Ecc. p. 36. Gislonis Chronologia. Stockh. 1592, 4:o. p. 90, 94, 96, 98, 100.
4. Finnes anteknadt i Peringskölds Samlingar.
5. Botins S. R. H. p. 650.
6. Birger gaf sin nya Stad, strax vissa friheter och lagar, som förmenes vara dragne ur Sv. gamla Björkö-rätter. Botins Birger Jarl, p. 161.
7. Stora Rimk. p. 33.
8. Botins Hist. p. 353, 354.
9. Rimk. p. 53.
10. Stora Rimkr. 2 Del. p. 8.
11. Anno 1317 Civitas Holmensis, est ligneis moenibus cincta et munita. Lagebek l. c. T. I. p. 394.
12. Botin l. c. p. 365, 366.
13. Ibid. p. 429.
14. Författaren till Rimkrönikan säger om K. Albrect. p. 167.

    Att han hade sin ed i halft minne,
    Och lefde efter Garparnes sinne.

15. K. Carl IX. Hist. p. 253. Stiernmans Höfd:minne, I D. p. 244. Dalins S. R. H. 2 Del. p. 426, not.
16. Rimk. 2 Del. p. 249.
17. Ibid. p. 34.
18. Ibid. p. 230.
19. Ibid. p. 281.
20. Stadens äldsta Tänkebok, p. 312, 313.
21. Tänkebok. p. 360.
22. Ibid. p. 388.
23. Murberg om H. Lekama Gille, i Vitt. Ac. H. 2 Del. p. 270.
24. Ibidem p. 302.
25. Ibid. p. 273
26. Ibid. p. 270.
27. Se Peringskölds antekning. C. I.
28. Att en Borgare vid Kungsgatan, funnit 5 alnar under jord, då han skulle gräfva källare och bygga sig Hus, en båt med mast och årar, omtalar Sigism. Vogel i beskrifning: om Stockholm, tr. 1650.
29. Murberg l. c. p. 273 i noten.
30. Berchs antekn.
31. Öfverståth. bref till K. M. i K. Riks-Archivo.
32. Ant. Archivi Handl.