Stockholm, Del 1 (Elers 1800)/Kap 101

Lägg till länkar
Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Inledning
Stockholm, Första delen
av Johan Elers
Capitlet, om Stockholms Stads första anläggning.
 Om Stockholm i sin början och i sitt vidare tilltagande  →



[ 1 ]

Första Afdelningen.
Om Stockholm innom Broarne.

I. CAPITLET.
Om Stockholms Stads första anläggning.

§. 1.

Konung Agne, Dags Son, den tolfte i ordningen af Ynglinga-ätten, efterträdde sin fader på Svea Konunga-thron. Han var en segersam hjelte; men en olyckelig älskare.

Det är på mångfalldiga ställen i våra häfder berättat, huru han i ett sjötåg till Finland slagit Froste, en Finsk Höfdinge; plundrat landet och med sig bortfört hans dotter Skialf eller Skialfva, såsom ett rikt byte och segertecken; att han på återresan hamnat vid Stocksund, att han med hänne der ärnade, fast emot hännes vilja, fira sitt brölopp; och att då minnet af Skialfvas afledne fader, borde vid detta tillfället, äfven högtideligen begås; Agne dervid, efter för mycken välfägnad, insomnadt, och såfvande, genom Skialfvas föranstaltande blifvit hängd i ett träd, som med sina grenar öfverskyggade hans tält. Skialfva mera styrd af sitt begär, att hämnas sin faders död, än att kröna sin friares mod och tapperhet; flydde sedan hon fullbordat ett så grymt anslag. Åminnelsen af Agnes namn och hans olycka stiftades såmedelst, att der ett ringa Fiskaläge då var, har en folkrik Stad [ 2 ]uppstådt, sedan stället i flere tidehvarf, efter Agnes mord, blifvit kalladt Agnesfit eller Agnesnäs[1], som då med ett smalt ed, eller litet stycke ängsmark, varit sammanhängande med Åsöna, nu Södermalm, och således af naturen hörande till Södermanland, som Peringsköld säger.

Derefter omtalas Agnefit i Historien; då derutinnan förmäles, om K. Yngves dotter Ingeborg, att hon följde sin älskare Hjalmar den Hugfulle, till Agnefits klippor[2].

Det är för långt ifrån våra tider att kunna bestämma, när denna händelse med Agne timat. Än säges detta vara skedt, år 456, efter vår tideräkning, än åter 250 och än som Peringsköld A:o Ch. 192[3]. När våra Häfdateknare icke äro ense om sjelſva årahundradet; torde man få anse alla dessa uppgifter för lika osäkra.

Äfven så ovisse förekomma berättelserne om sjelfva stället, der detta våldet blifvit föröfvadt; antingen der Slottet, Rådhuset eller Ban[ 3 ]ken nu äro belägne[4]. Det torde vara tillräckeligt, att i förenämde ämnen, åtnöjas, med hvad Sturleson i Ynglinga-Sagans 22 Cap. derom förmäler: "Att när Agne kom östan ifrån Finland igen, seglade han till Stocksund, och satte sina tjäll sunnan före vid sjökanten. Ther var then tiden mycken skog. K. Agne hade då den guldkädjan, som K. Vissbur ägde tillförene. K. Agne tog Skialf till hustru, (eller som det på gamla språket heter: gick att eiga Skialf). Hon bad honom att göra graföl, efter hännes fader. Ty böd han till sig många rike och förmögne män och gjorde ett stort gästabud; han var blefven mycket namnkunnig af denna resan; och vankade der stora och starke drycker, och när som K. Agne blef drucken, bad Skialf honom, att förvara väl, den guldkädjan, han hade på halsen. Så tog han guldkädjan och bant hänne fast om sin hals, förr än han gick att såfva. Men Konungens land-tjäll stod när intill skogen och ett högt träd öfver tjället, som skulle afhålla solenes heta. När som K. Agne var kommen i sömn, tog Skialf, ett tjokt snöre och gjorde det fast under kädjan; men hännes Män slogo tjäll-stängerne omkull och kastade snöreslyckian upp öfver trädets grenar; drogo sedan Konungen upp i luften, med detta snöret, så att han hängde högst upp vid grenarne, hvaraf han dödde. Men Skialf och hännes män, lupo sedan till skeps och rodde bort. Konung Agne blef bränder dersammastädes; hvilken ort sedan kallades Agnafit; på Östra stranden som ligger emot Väster, från Stocksund, eller som [ 4 ]orden lyda: Oc er der sidann köllut Agnafit, a Austan verdom Taurmom, Vestur frå Stocksunda." Schöning i sin förbättrade Danska uplaga af Heims Kringla, Köpenhamn 1777, anförer Sturlesons ord sålunda: Agni Konungr var thar brendr, oc er thar siden köllut Agnafit, à austanverdum taurinum, vestr frå Stochsundi. Han har ock variantes lectiones: taurmum, taurmi, och hans öfversättning lyder: Kong Agne bleff brändt, der som siden er kallad Agnefit, paa den Östlige side aff Tauren, mod Vesten fra Stocksund. Biörner tror att detta Taurmom rättare bör läsas Taurnom, som Torsæus hafver det i sitt exemplar, och utmärker Söder-Törn; samt att Agne efter denna beskrifning, blef bränd på gamla Gråmunkeholm, nu Riddarholmen[5].

§. 2.

Att namnen Stocksund och Stochholmen äro äldre än Stockholms Stads anläggning, synes kunna slutas, af andra skäl; än det af Fornforskare på flere ställen, i sådant afseende, åberopade bref, skrifvit i Stockholm, år 1252, då Birger Jarl nyss kommit till Riks-styrelsen, och ännu ej haft tid, att tänka på Stadens anläggning, såsom sysslosatt, med Folkungarnes upror.

Det här nyss intagne stället af Ynglinga-Sagan, som väl icke får anses som en dikt; då det af våra Häfdatecknare åberopas som ett historiskt vittnesbörd; nämner Stocksund der Agne [ 5 ]landsteg, redan i den aflägsna Hedendomen: och kan vål således icke leda sin uprinnelse af de stockar och stängsel, hvarmed K. Olof Skötkonung, flere hundrade år derefter, ärnade innesluta Norrske K. Olof Haraldsson i Mälaren, der han härjat dess stränder och uppbrändt Sigtuna.

Sjelfva ortens vackra och förmånliga belägenhet, vid ett flytande vatten, emellan Mälaren och Saltsjön, samt de der grönskande skogar, synes i anseende till fiske och jagt; (förfädrens älldste näringsfång) icke gerna medgifva, att den i flere secler blifvit okänd, obebodd och utan namn, att betekna dess läge. Om Stocksund således varit bekant innan Agnefit; synes ock ganska sannolikt, att holmen der bredevid, eller i sjelfva sundet belägen, kunnat få namn af Stockholmen. Men om det ändteligen skall härledas af de stockar och bomar, som å båda sidor om Holmen blifvit lagde, att utestänga en ströfvande fiende; måste denna anstalt vara mycket äldre än K. Olofs berörde fienteliga besök i Mälaren, i början af ellofte årahundradet och Stockholms Stads anläggning, en lång tid derefter af Birger Jarl.

Desse och flere vidtagne svaga och frugtlösa försvarsanstalter, af Blockhus, Vårdkasar och uppkastade Borgar, att freda Mälarens stränder; torde hafva varit ett af de mäst verkande skäl, till Stockholms Stads fundation; hvarom mera här nedanföre.

Sannolikare uppgifves upprinnelsen till Stockholms benämnande af ordet Stock, som i Vendiska språket, betyder ett flytande vatten och [ 6 ]på Lapparnes, Nordens älldste invånares tungomål, ett Sund[6]. Häraf heta flere ställen i Riket Stäke, såsom det Södra, en och en qvart mil, och det Norra eller Almare Stäk, 3 mil, ifrån i fråga varande Stäk eller Stocksund: Om det nämde Almar Stäk, säger Tuneld, att det blifvit så kalladt, likasom Stockholm, af Göthiska ordet Stock, det är trångt utfall. Här må ock nämnas Stäkeborg i Östergöthland vid Långhalsen, och Stäkeholm i Småland vid Westervik och Spåresund, som ehuru de nu, för ett lenare uttal skull, kallas Stegeholm och Stegeborg, vittna om sin belägenhet, vid ett Sund eller trång farled[7]. Biörner härleder namnet Stockholm, af Stockvit, Stockit af ordet Stotkva, Stocka, Subito rumpere, erumpere, stycka, efter Agnefit, var en afstyckad del, ifrån Södertörn, genom Konungsunds öpnande[8]; och tror att ingenting kan vara sannolikare, än detta.

Man kan här således saklöst förbigå, fabeln om Stocken ifrån Sigtuna, som utsändes att bestämma stället, för en ny Stads anläggning och stannande vid en liten Holme i Norre-ström, Svanholmen, efter Messenii berättelse; äfven som utländske Historieskrifvares uppgifter, att Stockholm fådt sitt namn deraf, att Staden blifvit byggd på pålar och stockar, som Venedig; då den likväl i sin första början blifvit anlagd på en ås, och således icke fordrade den försig[ 7 ]tiga grundläggning, som vid Stadens utvidgande i senare tider blef nödvändig[9]. Stockholm innom broarne har väl i Djurbergs Geographie, fådt namn af Gustafsholmen, efter 3 de största Rikets Konungar; men det har blifvit anmärkt, att om sådane orsaker skulle få vara gällande, kunde man efter behag omstöpa, Städers, Länders och Rikens namn, till ej ringa confusion, både uti Historien och Geographien. (Ups. Sällsk. Tidn. 1784, p. 250).

§. 3.

Om Rom icke byggdes på en dag, som man ordspråksvis säger; så kan man ock om Stockholms Stads fundation och byggnad icke utsätta något visst åratal; då våra godkände Häfdateknare, derom äro af så skiljaktige meningar. Att hvarken gilla eller förkasta någons uppgift; torde man utan all skada, för den historiska sanningen, emellan de tio år, ifrån 1250 till 1260, som dertill olika bestämmes, kunna blifva vid medeltalet 1255, då Staden ock skall erhållit sina första Privilegier; som förmenes vara dragne ur Sveriges gamla Björkö-rätter eller Byarkalag, Handelslag; och i Stadslagen, hvartill Birger Jarl varit första upphofvet; blifvit, till föreskrefne ordningars efterlefnad, intagne, och hvaraf en del, Stockholm i synnerhet angående, blifvit bibehållne; ehuru olämpelige till Städerne i allmänhet, såsom 23 Cap. B. B. huru Norra-bro näst Stadenom skall byggas, och the andra två ther ära: 21 Cap. Köpm. B. om [ 8 ]alt det gods till Staden kommer, huru det må bortföras: 23 Cap. Edsör. B, on rån som i Staden eller på Södra och Norra malm, eller innom Stadens mark föröfvas; flere ställen att förbigå.

Detta är dock endast sagt, om Stockholms Stads anläggning af Riksföreståndaren Birger Jarl. Staden i sitt ämne, var icke strax, hvad den blef i Birgers tid, och långt ifrån hvad den sedan blifvit, på 550 år.

Ifrån en ringa början har den, som flere andra Städer småningom upprunnit och tillväxt. — Det är all anledning att tro, att några Fiskare sig här först nedsatt, att idka ett näringsfång, som vid Mälarns söta vatten och salta Hafvets närgränsande Vikar, låfvade lycka och lönande bragder. En så ljuflig och vacker ort, har sedan förmodeligen, tid efter annan, lockadt flere, att i hvarjehanda andra afsigter, här nedslå sina bopålar och ändteligen stifta ett litet Samhälle, till inbördes biträde och en roligare sammanlefnad. Så väl af ortens behaglighet, som att Agne här firade sitt bröllopp; förmenar Biörner, att stället då redan, icke saknat åboar, eller invånare.

Om man med honom, som var långsynt, då han betracktade framfarne tidehvarf, icke kan påstå, att Stockholm på Nio-århundradet varit en känd handelsort; måste man dock medgifva, hvad våra häfder intyga: att sedan Esterne 1187, grufveligen framfarit i Mälaren och uppbränt Sigtuna, flytte en stor del af denna olyckeliga Stadens Borgare och Invånare till [ 9 ]Stockholmen; och af ett Fiskeläge blef då en liten Köping[10]. Detta hände i K. Knuts tid, som var K. Erik den Heliges Son. Det torde kanske vara en vågad gissning, att K. Erik den Helige, såsom Rikets Patron och äfven Stockholms i synnerhet, som sedermera antagit hans hufvud till Stadens vapen och märke; af sådan anledning skedt, att Stockholm under hans Sons regering, fådt sine förste Inbyggare, och att en början då blifvit gjord, till en Stads funderande, som Birger, 60 à 70 år derefter anlade, med de rättigheter och förmåner, som gjöra heder åt hans omsorger och styrelse.

Birgers ändamål med sin nya Stads byggnad och befästande, har väl i synnerhet varit, att sätta starkare bomar, för Mälarens inlopp; än de stockar och kädjor, som så ofta förut blifvit brutne och föracktade; både då man sökte utestänga, hemsökande Vikingar, och innesluta K. Olof, med sin Flotta; som i faran icke rådlös, öppnade sig en egen väg, den han lät gräfva ut, genom Agnefit till hafssidan, hvarigenom det då blef en Holme. Sturleson berättar derom: att när Olof Haraldsson, på återresan ifrån Sigtuna, ej kunde slippa ut vid Stocksund, efter som der var ett Kastel på Östra sidan om Sundet och en Krigshär på den Södra; (i Schönings Danska edition, står: att han kunde icke komme der igiennem, thi der var Blockhus vesten för Sundet och Krigsfolk laa sönden fore.) så [ 10 ]lät han gräfva ut genom Agnefit, och till hafssidan, som sagdt är, och kom genom flodens tillhjelp, förorsakad af stadigt regnväder, uti Sjön på andra sidan, med en flygande vind och löstagne styren. Detta Sund är sedan kalladt: Konungs-sund, och kan man med stora Skepp, ej fara derigenom; utan när vattnet stiger högst upp[11]. Det förmenes dock att K. Olof Haraldsson, bestuckit K. Olof Skötkonungs Folk och med dem stådt i godt förtroende; hvilken omständighet nästan är oumgängelig, om denna Historien, om Söder-ströms uppgräfvande, skall synas trolig[12].

Denna Birgers förenämde afsigt, att igenläsa Mälaren, var så mycket större och värdigare, en Styresman, hvilken allmänna välfärdens vårdande, närmast ålåg; som Rikets förnämsta och mäst odlade Landskap, Upland, Västmanland, Nerike och Södermanland, med de kring Mälaren liggande Uppstäder, således skulle skyddas och med mera eftertryck kunna försvaras, för fienteliga besök, plundring och förstörelse, hvarmed nämde Landsorter och Städer, så ofta tillförne varit hemsökte.

Birgers första omsorg fordrade således, att med Borgens och Slottets anläggande, nära Norre-ström, samt med fasta Torns uppförande på Kädjeskär och vid Norra och Södra Sunden, gjöra uppfarten derigenom, in i Mälaren, otillgängelig. Sedan den tiden skall ock aldrig något infall skedt af Ester, Finnar och Karela[ 11 ]re[13]; hvartill ock deras omvändelse till Christna läran, andra tider, seder och tankesätt, torde hafva mycket bidragit.

Med Fästningsverkens anläggning, blef ock Stadens byggnad företagen, på sjelfva Sandåsen, hvilken med en ringmur inneslöts, som åtföljde inre sidan af Ö. och V. långgatorne, och sammanstötte i tvänne Torn, det ena vid nu varande Mynt-torget, det andra på högden, strax åfvanföre Järntorget. Med bolverke och pålar ute i Sjön, blef då Staden, tillika med Kädjeskär omgifven och innesluten[14].

Om Birger från första början ämnat denna nya Stad, till ett Konungasäte; så torde ett så vackert ändamål, som man tror, ådagalägga hans egenkärlek och åtrå till ett stort namn, så mycket mindre böra honom förebrås; som Konungars och Regenters ärelystnad, då den är förenad med en klok omtanke, för Rikets anseende och Folkets säkerhet, är mera berömvärd; än att i gruset af förstörda Städer, uppresa sina minnesvårdar. Utomdess, var Rikets [ 12 ]fordna Hufvudstad ödelagd och gamla Upsala på vägen att flyttas, till Östra Aros; så att det svårligen kunnat eller bordt undfalla Birger Jarls omsorg, att tänka på ett Residence, för sin Son och efterkommande Konungar.

Birger Jarls lysande förtjenster, hans krigsbragder och äröfringar; hans gagnande inrättningar i fredslugnet, och hans femton-åriga kloka förmynderskap, som med all rätt tillvunnit honom namn af den största man, Sverige ägt i hela medeltiden; borde här, som en prydnad för Historien och till ett efterdöme för Regenter och deras Förmyndare, omständeligare intagas och beskrifvas; om hans lefverne och äreminne, icke redan vore, at de skickeligaste Författare värdigt teknadt, och åt Efterverlden öfverlämnadt[15]. Med få ord, må här dock som i ett sammandrag nämnas: att han ehuru grymt, dock till afböjande af ett inhemskt krig, befästat sin Sons thron, emot Folkungarnes uproriske anslag; att han genom flere Slotts och Fästningars anläggande fredat Rikets gränsor och genom nya lagar stadgat, hvars mans säkerhet, emot våld, sjelfhämd, och allmänne fridsbrott; samt med Stockholms Stads fundation, tillika grundlagt åt sitt namn och sine förtjenster, den varaktigaste ärestod. Han var K. Eriks störste bistånd i Riket, (säger Olaus Petri i sin Crönika), emot alle them som olydige voro, och stod Regementet mäst i hans händer; thy att K. var sjelf enfalldig, och kunde icke mycket väl tala; men Birger Jarl var en förståndig och [ 13 ]vältalande man, therföre brukade K. honom mäst (Msc. p. 113). Han afled som Messenius säger: den 21 Oct. 1266, och blef begrafven i Warnhem[16]; eller som Botin förmäler: i Hjalmbolund på 11000 Jungfrurs natt d. 20 October 1269 och blef begrafven i Varnhems Kloster hos sin Furstinna Ingeborg, och icke i Alvastra, som orätt af flere våra Häfdateknare blifvit upgifvit[17].

§. 4

Stockholms vackra och förmånliga belägenhet, är väl redan med några ord nämd; men den synes förtjena, mera än ett flygtigt ögnakast, för att rättvisa Birgers val, då han utsåg detta stället, till hela Rikets Hufvudstad.

Kastom således en blick på Stockholms situation och utsigt i dess första Tidehvarf.

Holmens inskränkta läge, emellan Norra och Södra Strömmen, emellan Saltsjön och Mälarens stränder; visar väl icke det utrymme, som fordrades till en stor och folkrik Stad. För Jarlens första ändamål, att i denna ortens säkerhet och försvar, tillika bereda ett värn, för flere Städer och Landskap, var platsen tillräckelig. Han såg rundt omkring sig tillfällen nog, att kunna utvidga densamma.

På det gamla Agnefit nu Stockholm, började den älldste Borgen, Adelhuset eller Slot[ 14 ]tet, med sin särskildte Förborg att synas, på största högden af Sandåsen, med ett stort rundt Torn, som kallades Kernan, af sin skapnad, och i senare tider Tre Kronor. Det hade i Birgers tid redan uppnådt en högd af 57 alnar, af bara gråsten och kalk sammanbundit. Slottets och Stadens fasta murar, med förenämde försvarsanstalter, gaf Stockholm redan ett frucktansvärdt anseende för fiender och stadgade Rikets hopp, om dess tillväxt och förkofran[18].

Stadens eller den så kallade By-Kyrkan, grundlades väl af Jarlen och berättas innom 4 år, eller 1264, hafva blifvit färdig. Andra utsätta detta åratal, för dess anläggning. Det utseende den sedan fådt, fordrade flere år; hvarom mera, på sitt ställe.

Att Staden ifrån sin början icke blifvit byggd, efter en bättre afmätt plan och med mera ordning, var Tidehvarfvets fel; byggnadskonstens reglor voro ännu okände, och en hopträngd Folkhop, var det förmodeligen obetagit, både att välja plats och bygga efter egen smak och godtycko.

Men det är icke endast innom murarne, man bör skåda denna ortens förmåner. Näst belägne Öar och Holmar förtjena ock någon uppmärksamhet.

På Kädjeskär, sedan Gråmunkeholm, hade Jarlens Son, K. Magnus Ladulås stiftat ett Fran[ 15 ]siscaner-kloster med dess Kyrka år 1282 eller 1287 efter Fornforskares olika uppgifter. Der hade han ock utsedt sin graf, dit han blef buren 1290, efter dess på Visingsö timade död.

Stockholmen midt i Stocksund, sedan Helgeandsholmen, hade förut ett Capell, som Birger Jarl tädan förde, till Slotts-byggnaden, som Messenius skrifver. I dess ställe, blef af Birgers Son Magnus, ett Helgeandshus eller Hospital upprättadt, deraf Holmen fick det namn, som den intill våra tider behållit. Der bodde då äfven många Borgare, och förekommer det troligt, att denna Holme varit ibland de först bebyggde ställen, redan i K. Knut Erikssons tid.

Till Malmen Norr om Staden, var en bro från Helgeandsholmen. Berget som sedan fick namn af Brunkeberg, gick då ned till Strömmen och derifrån, till Brunsviken och Sollna Kyrka, samt intog större delen af denna Malm. Väster om Berget och vid dess fot, var S:t Claræ gärde, der K. Magnus Ladulås år 1282 eller 1288, lät bygga ett Kloster med sitt Capell, hvilket tillägnades Jungfru Maria och den heliga Fransiscus. Allmänna vägen lopp der förbi, till Östra Aros.

Åsöna, nu Södermalm, prunkade då med sin härliga skog, sina höga berg och der emellan belägne lunder och slätter. Att Ön 1288 redan varit så bebodd, att Ärke-Biskopen Jacob Israëlis, ville räkna den till sitt Stift, hvilket Biskopen i Strengnäs skall bestridt, enligt den sednares bref, dat. d. 15 Julii 1288; synes troligast kunna så förklaras, att den Helige Fadren förut [ 16 ]sedt, hvad deraf framdeles kunde blifva. Anmärkningsvärdt är dock härvid, att Rhyzelius i Biskops-Krönikan (p. 36) berättar, Erke-Biskopens dödsår hafva inträffat 1286; men att Biskopen i Strengnäs, Anundus kallad And, d. 17 Junii 1288, då stadd på Färingö, hafver å sitt Capitels vägnar påstådt, att Stockholm med dess Södra Malm, borde ligga, icke under Erke-Biskopen i Upsala, utan med rätt höra till Strengnäs Stift (p. 20, 210), hvarom vidare på sitt ställe.

Vadmuls, Vadmals och Valdemars-ön, nu Djurgården och Ladugårdslandet[19], tillbytte sig K. Magnus Ladulås af Upsala Biskopsstol 1286, emot åtskillige Krono-Hemman i Norrby och Hussby Sochen och i Bro, m. f.

Arnön, Lidarnön, Munklederne nu Kungsholmen, med de Öar och Holmar, som i öfrigt ökte Stadens vackra utsigt och till dess utvidgande, vore nära och väl belägne; såsom Käpplingen, Vangsjö eller Vongisö, nämde i Rimkrönikorne och flerestädes; skola i det följande, på sina ställen blifva ihugkomne och närmare beskrifne.

Vid Mälaren fordom Laugur, Logaren kallad, af lau, lugn, och garn, Sjö, eller den stilla och lugna Sjön; blef Staden anlagd och vid dess nu varande enda fall och utlopp i salta Hafvet, lika som omarmad af Norra och Södra Strömmen.

[ 17 ]Denna, en ibland Sveriges största Insjöar, af mera än tolf mils längd, emottager allt det vatten, som genom många Elfvar, Strömmar och Åar, kommer ifrån Dalarne och kringliggande Landskap. Utom många Slott, Gods och Sätesgårdar, frugtbärande Fält, grönskande Skogar, Öar och Holmar, öfver 1200 till antalet, omgafs Mälarens stränder den tiden; och utan att räkna det förstörda Björkö och det afbrända Sigtuna, af sju större och mindre Uppstäder. Åt dem alla beredde Jarlen, en Stapelstad som skulle lifva hela nejdens rörelse och handel, uppmuntra slögd och näringar och löna den trefne Landtmannens flit och omtanke.

På Stadens Östra sida åter, trängde sig Baltiska Hafvets Vikar, genom en lång; men vacker Skärgård, intill dess murar[20]. Uti en af höga berg omgifven djup och säker hamn, hade den största Flotta, der med all trygghet kunnat fälla sitt ankar. Ehuru hinderlig, senare tider, kunna i anseende till handel och sjöfart, finna Skärgårdens längd af 18 mil; var dock derutinnan, för en tillväxande Stad, ett slags försvar och säkerhet. I denna segelled liksom kringströdd af Öar och Holmar saknades icke, hvarken tillfällen till Skantsars och Fästens anläggande, eller säkre Hamnar för Sjöfarande i storm och under en missgynnande vind. Om Mälaren och Stockholms dubbla Hamn sjunger en Svensk Skald:

[ 18 ]

Heic Balthis Melero sese commiscet amicè,
Doris amara suas Najade dulcat aquas.
Dædalus heic solers frenat laxatque Tridentem
Et facit alternas ire redire rates:
Protubus Urbs binis bimarem Superatqve Corinthum,
Et Byzantinos commoditate sinus[21].

Så såg Stockholm ut i sin första början. Skada är att konsten den tiden icke lämnadt en tekning deraf, för att nu mera kunna se, de inkräcktningar af Haf och Sjö, som tid efter annan blifvit gjorde; dels till förmån, då nya platser blifvit intagne, Gator anlagde, Hus och Palatser upförde; dels till skada, då strömmar, hamnar och vattuleder blifvit fyllde och hopträngde; med de flere underrättelser, som af en pålitelig grundritning kunnat inhämtas.

§. 5.

I anledning af hvad om Stockholms situation här åfvanföre korteligen är förmält; synes ordningen fordra, att de Chartor, tekningar och utsigter af Stockholm omtalas och uppräknas, hvarom någon kundskap, till upplysning, kunnat erhållas.

1. Den älldste Grundritning eller Plan-Charta, före år 1547 öfver Stockholm, finnes i Stad-Ingenieurs-Contoiret, illa faren; hvaraf ett litet utdrag blifvit gjordt och i koppar stuckit 1791, åtföljande Lüdekes Dissert. om Tyska Kyrkan; vid hvilket utdrag likväl anmärkes, [ 19 ]att de derå befintelige bokstäfver och ziffror, ej finnas på originalet, utan blifvit tillsatte, för att desto bättre kunna determinera de fordna brukeliga namnen, på gator och flere ställen, enär de framdeles med säkerhet, kunna utredas.

Denna planta är utan åratal, men älldre än 1570, då K. Johan III. d. 12 Jan. befallte Gertruds Gillestugas förstärkande med pelare eller så kallade conforter, hvilka saknas vid dess på Chartan teknade läge. Hon är också efter all anledning älldre, än 1547, emedan den föreställer Svartmunke-Kloster, såsom en qvarstående byggnad, då man likväl af Stadens Protocoll 1547, p. 27, inhämtar; att Svartmunke Kloster bröts neder i grund och fördes till Slottet. Den innehåller väl scala, som då Chartan jämnföres med nu varande distancer, finnes innefatta ett mått, närmast svarande emot 6 af våra nu brukeliga alnar; men synes i öfrigt icke vara, med den noggranhet författad, som kan vittna om någon pålitelig geometrisk handläggning.

2. En Charta öfver den åt Staden närmaste delen af Södermalm, befintelig i Landtmäteri-Contoiret, utan Författares namn eller åratal. Den föreställer Malmen, med dess äldre krokige vägar och irreguliere quarter, samt desseiner till den gatu-reglering, som sedermera synes vara fölgd, och torde för samma ändamål vara författad och således före 1636. Den är åtminstone senare än 1622; emedan den anviser Tullar, som då först anlades, och innefattar Söder ut den del, som lär varit med Staqvet omgifven.

[ 20 ]3. En Grundritning öfver Staden innom Broarne, äfven i Landtmäteri-Contoiret, med utsatt åratal 1626. Den är något större än teckningen N:o 1, och kan i brist af något bättre, tjena till någon upplysning: ehuru försedd med Scal, är den likväl opålitelig, i dess dimensioner.

4. En stor Charta i Stads-Ingenieurs-Contoiret, utan åretal och Författare; men som den föreställer Norremalm reglerad och Ladugårdslandet samt Munklägret, nu Kungsholmen, i qvarter afdelt; och Ladugårdslands förening med Staden till byggningsplats, ej är älldre än 1639 och 1640; Munklägret icke eller förr donerades, att till tomter upplåtas än 1644; så torde den vara författad, emellan dessa år och 1652, då Norre Tullporten som anvises vid Tuckt-huset, hvarmed Barnhus-tomten fordom beteknades, lärer blifvit längre utflyttad. Ostridigt är den äfven älldre är 1654; emedan Sture-Capellet anvises, der Catharinæ Kyrka nyssnämde år började grundläggas. Denna Charta finnes nämd, i beskrifningen om Ladugårdslandet, hvarvid den blifvit nyttjad.

5. En Situations-Charta i Landmäteri Contoiret (N:o 25) upprättad 1649 eller 1650; hvarå Blekholmen i Claræ Viken, som år 1288 var gifven åt Claræ Kloster, hvars öfrige ägor på Östra sidan angränsade; men 1576 d. 22 Decemb., af K. Johan skänktes åt Riks-Rådet Hogenschild Bjelke; kallas Riks-Skattmästare-Holmen. Den förläntes sedermera d. 20 Apr. 1644 åt Staden, att derå utskifta byggnads-tomter.

[ 21 ]6. Trenne Chartor i Landtmäteri-Contoiret, som synes vara copierade, efter hvarannan, med några små skiljaktigheter, i anseende till orters beteknande och namngifvande; men årtal och författare ej utsatt. De synas ej kunna vara älldre än efter 1652, då Staqvettets utvidgande lärer blifvit verkstält; emedan Norra Tullporten utvises, på dess nya ställe, nära Carlbergsvägen.

7. En Charta öfver situationen ifrån Norr-Tull till Carlberg, upprättad 1699, på General-Inspectoren Hägerflychts begäran, af Extra ordin. Landtmätaren P. Vikman, i anseende till någon, då tilltänkt Tullhus-byggnad. Finnes i Landtmäteri-Contoiret[22].

8. En gammal Planritning öfver Stockholm, meddelt af Professor Masrelier, 6 ½ qvarter lång och litet öfver en aln hög. Den skall för detta hafva tillhördt Grefve Nicod. Tessin och sedan Borgmästaren Adelcrantz. Derå är utmärkt som förmenes af Gr. Tessin, en ny dessein till Riddarholms Kyrkan, äfven till Slottets anläggande på Kungsholmen, samt till Kungsgatan eller Stora Nygatan i Staden och Gatornes reglerande på Norre-malm.

Under en uppritad Scala i ena hörnet, finnes anteknat: Dessein de la ville de Stockholm, [ 22 ]comme elle a esté, en temps passé, devant que l'on aijt commancé a rendre les rues regulieres; med en chiffre nederst: G. R.

Detta säger väl att desseinen är författad, innan gatu-regleringen skedde, som ock efter sjelfva planritningen lätteligen intages; men determinerar dock icke dess ållder, eller huru långt förut den blifvit upprättad, innan samma reglering i Drottning Christinas tid företogs.

En del af Södermalm förekommer nederst på ritningen, med sina sneda och krokiga Gator, emellan Bergshögderne; och vidare föreställes: 1:o Mariæ Kyrka, förmodeligen den älldre, som afröjdes i K. Gustaf I:s tid, då denna Charta således blifver äldre än 1527. Att den icke kan vara gjord sedan Kyrkan å nyo grundlades och långt efter fullbordades 1634; instämmer icke med öfrige omständigheter, som intyga om dess ållder. 2:o Vid stranden af Saltsjön 18 smärre tomter, och på Mälare-sidan 9 små qvarter, med sina gränder utmärkte. 3:o Båda Södra Tornen, med Bron öfver Stadsgrafven, der Järnvågen nu är, och Bron ifrån Söder till den nu så kallade Slussholmen, och vidare till Staden; men utan någon Sluss.

Sjelfva Staden är mycket lik med Chartan före 1547; men åtskillige qvarter, emellan V. långgatan och Nygatan, som då voro bebyggde, äro här icke marquerade; utan platsen öppen lämnad; förmodeligen att utmärka ett tillämnadt större och rymligare Torg, vid Kornhamn.

Storkyrkan med sina nio pelare eller conforter på sidorne och fyra på Östra gafveln, allde[ 23 ]les lika med Chartan före 1547; och innan Kyrkan således aftogs i längden, i K. Gustaf I:s tid, 1548 eller 1555, efter olika uppgifter.

Slottet är med sina Torn, Murar och Fästningsgrafvar affattadt. I Norra façadens Östra hörn är intet Torn — på Slottets V. sida är en Bro, öfver Fästningsgrafven, emellan 2:ne små runda pelare; förmodeligen den port, som K. Gustaf I. låtit å nyo bygga 1548.

Riddarholmen är med sina oformeliga och sneda qvarter och gator afritad. Bron midtför Kyrkan till Staden; men utan något Torn vid broändan, som finnes på Kopparsticket i Strickers Dissert. om Riddarholms Kyrkan.

Ifrån Slottets N. Ö. hörn, är en Bro marqverad till Helgeandsholmen och Slagtarebodarne. Likaledes ifrån Mynt-torget, gamla Norrebro till Helgeandsholmen; derifrån till en annan Holme, och vidare till Norremalm. Den medlersta af dessa Broar, tyckes medgifva, ett vida större vattudrag, än nu för tiden, då den lilla Canal som löper under Gatan, förbi Kongl. Stallets Norra gafvel, nästan är osynlig. Denna lilla Holme måste vara den fordom så kallade lilla Stockholmen, till en skillnad ifrån Stockholmen, eller som den nu heter, Helgeandsholmen. Den föreställes här mera bebyggd, än den sistnämde, och märkeligt är, att af besagde trenne Broar, emellan Staden och Norremalm; är den närmast Staden den längsta, som intygar att Södra Strömgrenen, den tiden varit bredast; och att den medlersta och den närmaste till Norremalm, äro nästan af lika längd. Att gifva detta förhållande, emellan förberörde Holmar [ 24 ]och Broar, en förklaring, öfverensstämmande med deras nu varande läge; synes icke vara möjeligt, utan suppositioner, af upplandningar eller utfyllningar. Under lilla Holmen är en liten Klippa eller Stenskär utprickadt; men ingen Qvarn i N. strömgrenen marquerad.

Norra Malmen visar sneda gator och oformeliga quarter; men både Clara och Jacobs Kyrkor utmärkte, efter en mera modern smak, fast icke aldeles enlige med deras nuvarande utseende; hvilka Kyrkor jämte den projecterade och derå uppritade gatureglering, synes vara senare ditsatte; i hvilket ändamål, denna älldre Charta, torde blifvit copierad, som ock den derå redan anmärkte anteckning tyckes bestyrka.

Blasieholmen med bron öfver Näckeström, visar åtskillige der uppritade strödde byggnads-tomter, emellan klipporne. Vid ändan af Näckeströms utlopp i Ladugårdslands-viken, är en liten Klippa antecknad. Ifrån Blasieholmen, är utom bron til den obebyggde Kyrkoholmen, ingen bro marqverad, hvarken til Ladugårdslandet, som här föreställes, som uptagne åkrar emellan Skogväxte tracter; men gamla Ladugården anvist med några små tomter vid stranden, innom sin gärdesgård; icke eller til nya Skeppsholmen, der blott en större tomt finnes dessignerad midt på holmen, och en instängd trägård på Ö. udden, med tvänne platser til byggnader; en helt liten midt i parken, som synes utmärka et Lusthus, och en större på södra sidan af trägården. Här är icke eller någon bro till Castellholmen, och intet tecken til någon slags åbyggnad.

[ 25 ]Valdemarsön, är nästan aldeles obebodd, utom trenne utmärkte tomter och en liten Stjernskants.

Den bredevid liggande och i senare tider kallade Bekholmen, är aldeles kal och som ett Stenskär förestält.

En del af Kungsholmen presenteras här, som en aldeles obebodd Skogs-backe. Vattnet deremellan och Norremalm, af större vidd och bredd än i senare tider, utan någon bro deröfver; och holmen i detta vattudrag, hvaröfver gamla Kungsholms-bron nu går, aldeles obebodd; liggande närmare Kungsholmen än Norremalm; hvaraf kan slutas om den ansenliga utfyllning, som äfven skedt i denna farled.

Under Kungsholmens Östra udde, ligga fyra små klippor utmärkte. Nuvarande Glasbruksholmen torde vara tillkommen genom gräfning, tvärsöfver yttre udden; hvarmed nyssnämde klippor, genom upplandning, förmodeligen blifvit landfaste.

9. Originalet af den plantan öfver Stockholms Stad, som gjordes i K. Gustaf Adolphs tid, var af Olof Hansson Örnhufvud uppsatt; hvaraf ett transsumt af Buræo skall vara staden sedermera tilstält.

10. En Charta som finnes i Stads-Ingenieurs-Contoiret, öfver Staden, innom broarne; hvarå husägarnes namn, vid hvarje tomt blifvit anteknade; är vid denna beskrifning nyttjad; och lär förmodeligen vara författad, omkring 1670 eller 1680 —

Plan-Chartor öfver Stockholm, Stuckne i Koppar.

[ 26 ]11.[ws 1] Grundritning och Situations-Charta öfver Stockholm och näst belägne Tracter, tillägnad Riks-Rådet, Öfverståthållaren Grefve Christoph. Gyllenstjerna; Stucken af A. Vikman 1701. På en del aftryck finnes, att den blifvit förfärdigad, på Amiral Verner von Rosenfelts bekostnad och genom hans försorg. Denna Charta visar en större vidd af Djurgården, än Tillæi, och tjenar til mycken uplysning vid Stadens Topographiska beskrifning. Denna Charta är Copierad af Reinero Ottens i Amsterdam, med en Latinsk och Hålländsk öfverskrift, utan åratal.

12.[ws 2] General-Charta öfver Stockholm med Malmarne, utgifven af Stads-Ingenieuren Pet. Tillæus 1733. Dedicerad till K. Fredrich I. Är den största som ännu utkommit öfver Stockholm.

13.[ws 3] Charta öfver Stockholms Stads belägenhet, af G. Bjurman utan åratal. Den visar, jämte Staden med dess Malmar, en del af Upland, Wäderö, Lidingön, Värmdön och ett stycke af Södermanland.

14.[ws 4] Charta öfver Stockholm med dess Malmar och Förstäder, af K. M. till Strändernes anläggning, i nåder faststäld, d. 1. Julii 1751. Af. G. Bjurman ritad och graverad. Härå finnes tillika Stadens brandsignaler. Strandgatan eller quain vid Norrström, till nya Kungsholmsbron, icke utmärkt, såsom senare anbefald och verkställd.

15.[ws 5] Grundritning öfver Stockholms Stad, N. 1. med en del af förstäderne, Norr- och Södermalm; med K. M:ts privilegium utgifven 1771, af Ingenieuren J. Brolin, och tillägnad [ 27 ]H. K. M. Konung Gustaf III. Den är graverad af Bergqvist och Akrel, och finnes derå Stadens och Consistorii Sigiller. Af Norr- och Södermalm, ser man ej mer än till torgen och början af de derifrån löpande gator; men som den är märkt med N:o 1. torde flera vara att förvänta, öfver förstäderne. På Lo-gården är en Parterre marquerad, som väl af ålder varit tillämnad att der anläggas; men först i början af år 1792, blifvit verkställd, då Södra Slotts-planen utvidgades, och Inde Betouske trägården dertill utlades.

16.[ws 6] Plan af Stockholm med dess malmar, 1795, af Fr. Akrel. Denna är af ett qvartblads storlek.

Under en graverad Charta, som visar Stockholms Stad uti dess grund och prospect, ses en lofdikt öfver Stockholm, författad at vice Amiralen Verner von Rosenfeldt. Den börjas så:

Här har man ritat af, här är i prent för handen,
En stad, en hufvudstad, i Svea Götha landen,
Den yppersta med skäl, uti vår Skandenaf
Och andre Riken fler omkring det Baltske Haf[23].

Graverade vuër och utsigter af Stockholm.

17.[ws 7] En större tafla och prospect af Stockholm, som på nytt i ett mindre format af ett ark, blifvit stucken af Dionysio Padt Brugge 1676. Derå läses på latin, att taflan föreställer Stockholms Stad efter belägringen af K. Chri[ 28 ]stjern 1520; huru han efter slutad dagtingan på Södermalm, annamat nattvarden, at befästa sina löften, och sedan dagen derefter på Brunkeberg gifvit sin försäkran och af folket blifvit hyllad, samt med högtidelighet haft sitt intåg i Staden och blifvit krönd af 5. Biskopar; hvilken Kröning föreställes såsom skedd under öppen Himmel. Under föreställes gästabudet efter Kröningen; de fägnade Gästers fängslande; Blodbadet på Torget, de döda Kroppars afförande, med de afhuggne Hufvuden i tunnor inpackade; deras uppbrännande; Sju Munkars kastande i sjön, som våldsammeligen hindras att frälsa lifvet; tvänne unge Ribbingars halshuggning, den ena 6 och den andra 9 år gammal, samt ändteligen denna Mördareflockens, med deras Konungs förjagande och utdrifvande. Desse Christjerns grymma gerningar, på stora Taflor målade, finnes i Upsala Consistorii rum, inlöste med K. Gustaf III:s samtycke, då han var Academiens Cantzler. Ett utdrag af denna Charta, föreställande Brunkeberg, är graverad af Bjurman, till Bångs beskrifning om Brunkeberg.

På denna Perspectiv-ritning anmärkes: intåget från Norr, genom runda Tornet på Helgeandsholmen; en Qvarn derstädes i Södra Strömgrenen; tvänne Torn vid inre Norrebro, ett med rundt och ett med spetsigt tak, Staden och Gråmunkeholm omgifven med Pålverk eller sin så kallade Bom eller Krans. De Kyrkor som här äro marqverade, utom Storkyrkan med ett högt spitsigt Torn; är Gråmunkeholms med Klostret, Claræ och Mariæ Kyrkor. Vid Södra Broarne, förekommer blott ett Torn, rundt och sönderskutit.

[ 29 ]18. En Perspectiv-ritning af Stockholm, stucken i Koppar[24], ungefär 9 tum lång och 6 tum hög, hvartill K. Gustaf III. skall fådt plåten till skänks i Nürnberg. Den är både utan årtal och Mästarens namn; men Sveriges Vapen, med Vasan i Hjertskölden, täckt med Kongl. Krona, som synes öfverst i en omgifven Krans, tyckes utmärka, att den åtminstone i anseende till gravuren icke kan vara älldre, än sedan Gustaf I:s tid.

Utsigten af Staden torde vara tagen från Brunkeberg, som går ned till Norrebro, och föreställer en del af Norra Malmen, med en hop smärre Trähus, åtskilliga Trän och en liten Trägård; men utan ordning eller tecken till Gator.

I Norra Strömmen anmärkes 1:o det lilla Stenskäret, der Strömsborg i senare tider blifvit byggdt; 2:o dubbelt Pålverk vid inloppet emellan Staden och Riddarholmen, samt stranden utföre till Norrebro; 3:o samma Bro på pålar och der bredevid till höger från Staden, ett långt Trähus i Strömmen; 4:o längre ner och nära Norra stranden, Strömqvarnen med en sexkantig byggnad och ett längre Hus på pålar der bredevid, hvarifrån en Spång utmärkes, med öppning midt uppå, till en särskild Holme, som hafver ett långt Trä-skjul, och är förmodeligen den sedan kallade Bryggeriholmen; stranden der midt emot är med pålverke omgifven ända till Ö. sidan af Slottet, innom hvilket flere Skepp ligga.

Att nu åter gå tillbaka, så förekommer under Slottet vid N. Ö. hörnet, åtskillige mindre [ 30 ]Träbyggnader och derifrån en längre Trä-bro med vindbrygga öfver Södra Strömgrenen, på hvars högra sida ifrån Slottet, vid andra ändan af Bron‫‬, ett Hus på pålar föreställes, som torde vara det gamla Slagtarhuset.

Slottets N. Ö. hörn, hafver ett fyrkantigt Torn, och façaden, som är irregulier, i Ö. 6 lika fönster der fordom Kyrkan och Rikssalen varit; i V. hörnet är ett rundt Torn af 3:ne våningar, med sin créneau, samt nedanföre ett mindre Torn.

Skorkyrkan föreställes med ett högt fyrkantigt spetsigt Torn, taket med 3:ne afsatser. Utan för Norra sidan, som hafver 6 pelare, och utmärker således, att Kyrkan redan varit aftagen, och att denna ritning således är efter 1555 författad; vises hela backen utanföre ned till Norrebro, obebyggd, hvilket icke gerna kan vara en följd at 1458 års brand, under K. Christian I:s regering, som medtog hela Staden utom Slottet och Kyrkan; utan antingen af någon senare eldsvåda, såsom 1495, hvarom Rimk. berättar:

"Öfver Södermalm och östan mur
Flyger elden som en ur,
Och många hafva det spordt,
Huru det brann från Gråmunkegränd, intil norra port."

eller af K. Eriks och K. Johans påbud, om Trähusens nedrifvande i Staden, hvilken anstalt torde tagit sin början, närmast Slottet och Kyrkan.

Den Västra delen af Staden som här i synnerhet presenteras; visar i öfrigt några små [ 31 ]Hus och Rund-torn, samt i afstånd Tornen vid Södra Stadsporten.

Inre Stadsporten med sitt höga fyrkantiga Torn, är tydeligen utmärkt, med Bron öfver till Helgeandsholmen; äfven som yttre Porten, emellan 2:ne små runda Torn, och Bron öfver till Norremalm.

Helgeandsholmen är omgifven med en Stenmur, som slutar vid ett förfallit Torn, vid Mälar-stranden. Härvid bör anmärkas, att K. Gustaf I. icke allenast lät förbättra Stadens Försvarsverk; utan K. Johan förordnade ock 1581, att Murar, Portar och Vallar, skulle i ståndsättas.

Farten emellan Riddarholmen och Staden, är med ett litet Fartyg utmärkt, och Söder om Kyrkan synes en Spång eller Bro vara teknad. Detta vattudrag förekommer ock rymmeligare och bredare, än i våra tider.

Riddarholmen som den här visar sig, är icke så bebyggd som den var i Gråmunkarnes tid. Har väl på Norra Udden sitt runda Torn; men Holmen är icke omgifven med Murar och Hus, eller Bron öfver till Staden, försvarad med något Torn; icke eller är kyrkan och dess tornbyggnad, lika med fordna Klosterkyrkan på 1520-talet, utan Östra gafveln, i stället för en slät vägg, med högt upp sittande 4 fönster; visar här Choret, sådant som det nu är; i stället för ett högt spitsigt Torn, är Torn muren med en liten låg Tornprydnad försedd; men deremot är på sjelfva taket en hög tornspits; äfven är nu Kyrkan smalare framtill och bredare vid Tornet, än den på förenämde älldre tafla föreställes; korrteligen Kyrkan sådan, som den blef efter [ 32 ]1568, då nybyggnaden med alfvare företogs, och innan nya Tornet, med sin höga spits, uppsattes i K. Johan III. tid, omkring 1589. Emellan desse åren torde nu i fråga varande ritning således vara författad.

I afstånd synes Södra Bergen med flere Qvarnar på högderne, och Stränderne med smärre Hus omgifne; öfven finnes Mariæ Kyrka anvist, som började å nyo byggas 1576, då Sture Capellet samma tid anlades.

19. En Charta öfver Stockholms utseende i Sextonårahundradet, utgifven af Gr. Jacob Cronstedt, som visar att Söderström, ännu den tiden gådt intill högden af Järn-torget, och att Fartyg lade intill Österlånggatan; hvilket icke litet styrker, hvad Bröderne Olaus och Laurentius Petri, härom i sina Historiska Verk betyga[25]. All närmare kundskap om denna Charta har icke stått att erhållas. Botin torde följt, hvad v. Dalin derom orätt uppgifvit.

20. En gravure som föreställer K. Johan III. liks utförande ifrån Kongl. rummen, in i Slotts Capellet, hvaraf Slottets inre utseende och byggnad intages, gjord af Hieron. Nutzel, 1597, och tillägnad K. Sigismund och Hertig Carl. Den finnes uti Peringskölds monumenta Upl.

21. Den Kongl. Residens- och Hufvudstaden Stockholm, som öfverskriften lyder. Jämte utsigten af Staden och en del af malmarne, ser man Drottning Christinas Bröststycke i en Krans fördt af rycktet; Sveriges vapen til höger och Stockholms Stads till vänster, föreställande en [ 33 ]öppen Krona. Denna Charta är utan åratal, eller utsatt namn af författaren; men gjord i Dr. Christinas tid. Derå vises nederst, det Kongl. Amiralitetet, hvartil bron hafver sin vindbrygga; bredevid Jacobs Kyrka, De la Gardieske palatset med sina 4 Torn. — Norremalms torg, som hafver åtskillige smärre hus ned vid strömmen — Brunkeberg med sitt Torn och med manskap och Canoner besatt — Slottet med tre Kroner och sine flere Torn, samt Staden åt Skeppsbrosidan, med sina höga hus och gafvlar — Nicolai Kyrka med sitt höga spitsiga Torn — bron öfver till Södermalm med vindbrygga och Sluss — det gamla runda Tornet aftagit — der är ock ett batteri marquerat med 4 Canoner — Södra torget utom en träbod, öppet, nedtill de så kallade Ruschebodar, innom sin inhägnad.

22.[ws 8] En längre ritning af 6 ark, föreställer utseendet af Munklägret, Norremalm, Ridderholmen, Staden och Södermalm, gjord af Sigismund v. Vogel och dedicerad til Drottning Christina, som kallas designata Regina Sveciæ. Den är ornerad med Riksklämman och trenne Stadens Sigiller. Munklägret föreställes ringa bebyggdt; men vid Glasbruksholmen, Vantmakeriet utmärkt. Första Bron ifrån Munklägret till Blekholmen, är med Vindbrygga försedd. Å Blekholmens Södra sida är bleket med utlagde väfvar marquerat; Bron derifrån till Norremalm, utvisar ett större vattudrag, som nu mera är aldeles igänfylldt. På Norremalm förekommer, först Qvarnbacken obebodd, nästan ned till Smedjegården och inemot Barnhuset — Clara Kyrka har sitt höga spitsiga torn, med åtskillige små spitsiga torn på sidorne om Kyr[ 34 ]kan. — Vid Vårdtornet på Brunkeberg äro några Canoner stälde. Norremalms Torg vises med några små Hus ned vid Strömmen. — Wrangelska Palatset på Riddarholmen, med ett högt torn; — Söderbro utan Vindbrygga eller Sluss; hvaraf dömmes, att denna Charta är äldre, än den näst föregående; icke eller äro de gamla Tornen här observerade. Söder-port är anvist på Catharinæ-sidan.

23. K. Carl Gustafs Lik-process d. 3 Nov. 1660, af nära 8 alnars längd, hvarå finnes alla Rikets Landskaps-vapen; ritad af E. J. Dahlberg. Den börjas med en del af Riddarhuset och visar sedan i ordning, Bengt Oxenstjernas och Wrangelska Palatset, samt Riddarholms Kyrkan med Konunga-grafvarne på Riddarholmen; så utmärkes Baron Bjelkenstiernas och Rynings Palatser, med flere utan ägarnes namn; vidare Mariæ och Catharinæ Kyrkor på Södermalm, Järnvågen vid Skeppsbron med sitt Torn, Amiralitetsholmen med Castellet; Palatium Admiralitatis, med det långa Huset eller Reparebanan; Baron Seved Bååths och Douglasske Palatset, Riks-Cancellerens Gr. De la Gardies med sina fyra torn; Jacobs Kyrka med torn midtpå taket, Brunkeberg, Kongl. Slottet, Tornet Tre Kronor, Riks-salen med en stentafla utmärkt och inscription derå: Deus protector meus, och sist, Gref Axel Oxenstjernas Palats, samt Tyska Kyrkan i afstånd och en liten del af Storkyrkan.

24. En utsigt af Stockholm, 9 qvarter lång, som förmenes vara stucken af Vikman, sirad med 5 Stockholms Stads vapen. Den visar i ordning, Rörstrand, af samma utseende som [ 35 ]nu, Smedgården, S:t Olofs, Johannis, Claræ och Jacobi Kyrkor, Slottet med sin nu varande façade, Nicolai och Tyska Kyrkorne, Schering Rosenhanes Palats, Catharinæ och Mariæ Kyrkor; samt den långa eller nya Kungsholmsbron, från Norremalm till Gripenhielms Hus, med en Vaktstuga, midt på bron.

25. En vacker vüe af Stockholm ifrån Castellholmen, hvarå nederst står tecknadt, Holmiæ MDCCLXVIII. Den visar utsigten ifrån Catharinæ Kyrka till Slottet; stucken af Årre, och skall vara ritad af Amiral Chapman. Den föreställer ock ett Örlogs-skepp med sina segel; och finnes framföre Amiralens Verk om Skeppsbyggeriet.

26. Utsigt af Stockholms Stad och Södermalm åt sjösidan, stucken af Joh. Snack 1783, och tillägnad Hans Kongl. Höghet, Svea Rikes Kron-Prins. Den visar Bron från Slottets Norra façade med flere hvalf, som aldrig varit, eller lärer blifva sådan. Samma fel är ock på en liten gravure af honom, föreställande utsigten af Stockholms Slott; dedicerad till Cantzlie-Rådet Baron Ribbing; der samma Bro är med 3:ne hvalf utmärkt.

27. Utsigt af Riddarhus-torget i Stockholm, dedicerad till Herr R. Rådet och Öfver-Ståthållaren Baron Carl Sparre; ritad och stucken af Joh. Snack. Den visar Rådstugu-flygeln, med Stadsvaktens Corps de garde, Riddarhuset, Hessensteinske Huset på Riddarholmen, Riddarholms Kyrkan, Bron med de då, dervid, belägne Spruthus, Bergstralske Huset, samt på Torget Gustaf I:s statuë.

[ 36 ]28. Åtskillige utsigter af Stockholm, af Professor Martin, såsom ifrån Mälar-sidan, ifrån nya Slagtarhuset, ifrån Lundins Malmgård, och ifrån Kungsholms-bron vid Glasbruket, med flere, äro i senare tider utgifne.

Utom desse finnes i Grefve Dahlbergs Verk, Svecia Ant. et Hodierna, flere utsigter af Staden, Slottet, Kyrkor och palatser, som vid Stockholms Stads Beskrifning, behöfva att rådfrågas.

Man vill här sluteligen tillägga ett utdrag af den förtekning, på Chartor uti kopparstick, som föreställa grundritningar och prospecter öfver Stockholm, författad af Bibliothekarien Joh. Björnstierna[26]; så väl till completterande af hvad härom redan blifvit anfört; som ock, att Samlare i denna vägen, ej måtte sakna en så fullständig underrättelse härom, som möjeligen kunnat åstadkommas.

1. Stockholms Stads och en del af Malmarnes prospect, uti Sturarnes tid, med Inscription: Tabula hæc antiqua denuo exsculpta est minori hac forma a Dionysio Padtbrugge. Stockholmiæ 1676. Denna Charta af 2 ark, föreställer tillika Christjerns intåg och kröning i Stockholm. Se den här åfvanföre nämde N:o 17.

2. Prospect af Staden, finnes uti några upplagor af Sebast. Munsteri Cosmographie, hvarest äfven är en beskrifning om Stockholm. Uti 1550 års upplaga, är ett bref till K. Gustaf I. [ 37 ]ifrån Munsterus, dat. Basel d. 17 Mart. 1550, hvaruti han beklagar, att han ej kunnat införa i sitt verk, en sådan ritning öfver Stockholms Stad, som han åstundat, emedan han alt ifrån år 1546, då Konungen hedrade honom med sin skrifvelse, ifrån Calmare Slott, ej kunnat få något bud, med ritning ifrån Stockholm.

3. Stockholmia. Charta in folio, som föreställer prospecter ifrån 2:ne sidor af Staden, utgifven af Hieronymus Scholeus och hörer till Georg Brauns Urbium præcipuarum totius mundi Lib. IV. Col. Arg. 1581. På andra sidan är en beskrifning om Staden på Latin.

4. Stockholm. Prosp. ifrån Norra sidan af Staden, in 8:o, hörer till Pet. Bertii Comment. Rer. Germanicarum. Sid. 678.

5. Stockholm. Prosp. ifrân Norra sidan, i litet format, hörer till Gottfrieds Invent. Sveciæ. Francf. am M. 1632, in fol. p. 3. Äfven Prosp. från Söder, p. 99. Tyckes vara copierad af den här ofvanföre under N:o 18 nämde Perspectiv-Charta

6. Stockholm. Prosp. ifrån Norra sidan, som lärer bliſvit gjord, till det stora verket: Theat. Europeum. På några aftryck af denna lilla Charta äro Auctors namn, Math. Merian och årtalet 1646 graverade. Sjelfva plåten kom år 1777 ifrån Tyskland hit till Sverige. Är förmodeligen densamma som här frammanföre under N:o 18, omständeligare blifvit beskrifven.

7. En annan upplaga utgifven i Amsterdam, af förrut nämde Sigism. v. Vogels Charta, hos Hugo Allardt; dedicerad till Borgmästare [ 38 ]och Råd i Stockholm; med en beskrifning om Staden på Latin och Svenska, under Chartan.

8. Prosp. af Staden i liten form och hörer till Mart. Zeilleri Descriptio Regn. Sv. & Gothiæ. Amst. 1656. 12:o. p. 130.

9. Stockholms Prosp. i liten form, graverad af Vogel och hörer till Der getreuen Reisgefert. Nürnberg 1686.

10. Stockholmia orientem versus. Prosp. af Staden och Malmarne, graverad af Wilh. Swidde 1693. Finnes i Gr. Dahlbergs Sv. Ant. et Hod., är 1 ½ aln lång.

11. Stockholmia Metropolis Regni Sveciæ et Sedes Regia, qua parte occidentem Spectat, graverad af A. Perelle. Äfven i Gr. Dahlbergs verk.

12. Holmia. Georg Balth. Probst, excudit Aug. Vindel. Prosp. ifrån Nordvästra sidan af Staden. 1 ¾ aln lång.

13. Plan de Stockholm par Fredr. de Witt. à Amst. 4 ark.

14. Accurate Carte der Upländischen Scheeren &c. von Joh. B. Homann, in fol. innehåller en liten grundritning öfver Stockholm. Desse prospecter äro gjorde efter K. Carl Gustafs begrafnings-procession.

15. Holmia af Math. Seutter. Copierad efter nyssnämde Homans Charta.

16. De Koninklijke Hooft-Stad Stockholm. Grundritning af Staden in folio, gjord i Hol[ 39 ]land, efter Wijkmans Charta; men utan åratal eller Graveurens namn.

17. Stockholm. Prospect ifrån Södra sidan. Hörer till Beschreibung des Königreich Schweden. 2 Theil. Regensb. 1708. 8:o. p. 5.

18. Accurater Grundriss und Prosp. der K. Schw. R. und Haupt-Stadt Stockholm &c. von Joh. B. Homann in Nürnberg. Grundritning in fol. efter Wijkmans Charta. De vid vänstra sidan graverade Dalkarl och Dalqvinnor, äro copierade af 3:ne vackra Kopparstycken, som Bernh. Picart graverat i Paris 1706, med bifogade Fransyska och Sv. verser. Till denna hörer äfven följande Charta.

19. Prospect des K. Schv. Haupt- und Residentz-Stadt Stockholm, m. m. in fol. Prospecten är ifrån Norra sidan och de serskildt åfvanföre aftagne Palats äro: 1 Königl. Schloss. 2 Konigl. Palatz (Wrangelske Huset på Riddarholmen). 3 Ritterhaus. 4 Carlberg gegen Mittag. 5 Carlberg gegen Mitternacht. 6 Jacobsdahl (nu Ulrichsdal). 7 Drottningholm. 8 Arsenal. 9 Gr. Pipers Palats. 10 Gr. Gyllenstiernas Palats. 11 S. Catharinæ K. 12 Banco. Alla dessa äro gjorde efter Grefve Dahlbergs verk.

20. Prospect af Stockholms Stad i liten form, jämte deviser, hörande till frögdebetygelsen vid K. Fredrichs hemkomst ifrån Hessen 1731. Utgifven af Inrättaren af det då nyligen upprättade Address-Contoir, Alb. Giese. Graverad af G. Bjurman.

21. Charta öfver Kungsholmen, in fol. min., hörer till O. Gödings Kungsholms Minne. Stockholm 1754. 4:o.

[ 40 ]22. Prosp. af Stockholm ifrån Mälaren, graverad omkring 1770, in 8:o.

23. Charta öfver S. Jacobi och Johannis Församling i Stockholm. Grundritning in 4:o obl. med utsatte namn på de förnämste ställen. Hörer till S. Jacobs Minne af Fr. Wittingh. 1771. 4:o.

24. Härtill kan ock läggas en sedermera funnen liten Perspectiv-Charta uti Historisch- Politisch- und Geogr. Beschreibung dess Königreichs Schweden; Frankf. und Leipzig 1708. 8:o. 2 Del. med öfverskrift: Stockholm. Man hade önskat, att vid detta Verk, hafva kunnat bifoga, de Plan-Chartor öfver Stockholm, som finnas; för att utmärka Stadens tillväxt i särskilte Tidehvarf; äfven som flere dess ypperlige utsigter, dess Kyrkor, Pallats och andra märkvärdigheter i Kopparstick, ostridigt varit denna Beskrifning till prydnad och upplysning; men som sådant fordradt en ansenlig kostnad; mycket deraf redan finnes uti Grefve Dahlbergs Verk, och bokens format, dessutom icke gerna medgifvit, att vidhäſta stora plancher och gravurer; så torde föregående förteckning derå, tills vidare, någorlunda få ersätta denna saknad.

En större Plan-Charta öfver Stockholm, af Akrel, är under arbete.

  1. ↑ Peringsköld i handskrefne samlingar till en så kallad Holmia illustrata, säger: Holmen kallades fordom Fijtsholmen, det är Fiskareholmen, af de Fiskare som här bodt hafva; ty fit, det är fiskeläge, som af Skåne-lagen och dess Stadgar befinnes. Holmen blef sedan kallad Agnafit, deraf att K. Agner, blef der, af sin Dr. Skialfva uphängd i ett trä, vid pass 192 år, efter Christi födelse. Verelius åter och flere med honom påstå, att fit, betyder en slät plan eller landtunga, som utlöper till ett närgränsande haf eller sjö.
  2. ↑ Botins Besk. om Birger Jarl, Stockh. 1754. 8:o, p. 151.
  3. ↑ Grundel Diss. de Stockholmia. Ups. 1724. 4:o, pag. 4.
  4. ↑ Grundel Diss. de Stockholmia. Ups. 1724. 4:o pag. 4.
  5. ↑ Björner de Stockholmiæ antiqvæ Situ, nomine et legibus. Holm. 1731. 4:o.
  6. ↑ Murberg i Vitt. Ac. Handlingar. IV. Del. p. 53. not. d.
  7. ↑ Enligt vårt Lappska Lexicon, heter ett Sund Tjålme, och det som ser ut som ett Sund Tjålme-stak.
  8. ↑ Björner l. c. p. 8.
  9. ↑ Jos. Pet. Wallin de originibus Stockholmianis. Diss. Ups. Hab. 1685. 8:o. §§. 3. 4.
  10. ↑ Botins Sv. Hist. I Edit. p. 168. Härom säger ock Diarium Visbyense: A. D. 1187 combusta est civitas Sigtonensis, et tunc Civitas Stockholmensis ædificata est. Lagerbring II. Del. p. 204. Langebek Sc. Rerum Dan. Hafniæ 1772. Fol. p. 253. Tom. I
  11. ↑ Heims Kringla p. 378.
  12. ↑ Botins Birges Jarl p. 152.
  13. ↑ Peringsk. i åfvannämde handskrift.
  14. ↑ Staden var då ej större än den del, som sedan och än i dag, innan mur kallad varder. Och endera af thenna murar, var byggdt Ö. till, ut med salta vattnet, som sträckte sig intill ett Torn emot Järntorget, hos Söder-ström, ther som sedan Svartmunke Kloster byggdt blef, och then andre, sträcker sig, utmed friska vattnet, Västan till, och så ifrån Slottet, intill förenämde Torn. Och innan desse tvänne murar, bodde då inbyggarena; men i framtiden blef Staden utvidgad och på pålar formerad. Detta är af Erke-Biskopen Laurentius Petri anteknadt (Messenii Sv. 5 Hufvudstäder, p. 81).
  15. ↑ Birger Jarls Lefverne af Botin. Lehnbergs Äreminne öfver honom i Sv. Acad. Handlingar.
  16. ↑ Messenii Scondia Tom. XVI.
  17. ↑ Botins Birger Jarl p. 231.
  18. ↑ Tornet Kernan, hafver varit ett ondt öde, som Peringsköld l. c . anmärker, för Jarlens afkommande och Folkungarne, af hvilka flere der sutit fångne.
  19. ↑ Dalins Sv. Historia II. Del. p. 741.
  20. ↑ Peringsköld berättar l. c. sig i ett gammalt permebref hafva läsit, att Stockholms yttre murar blifvit anlagde att afvärja hafsens böljor.
  21. ↑ G. Lithous Encomium Stockholmiæ. St. 1749. in folio.
  22. ↑ Underrättelse om förenämnde Chartor är meddelt af framledne Just. Borgmäst. C. F. Ekerman, att nyttjas vid en tillämnad beskrifning, om allmänna vägarne i Riket, och hvad derutinnan, kunde angå vägarne ifrån Stockholm; hvilket arbete, i anseende till begärde; men saknade nödige underrättelser för en del Län och Landsorter, måst inställas.
  23. ↑ Gezelii Biograph. Lexicon: St. 1779, 8:o. Art. Rosenfeldt.
  24. ↑ Benäget meddelt af Professor Masrelier.
  25. ↑ Botins Birger Jarl, p. 161. not. z.
  26. ↑ Finnes in extenso, uti Upfostrings-Sällskapets Tidningar 1784, p. 723.

Wikisource-noter[redigera]

  1. ↑ 1702 års karta hos Stockholmskällan
  2. ↑ 1733 års karta hos Stockholmskällan
  3. ↑ 1750 års karta: Stockholms stads belägenhet, på Wikimedia
  4. ↑ 1751 års karta hos Stockholmskällan
  5. ↑ 1771 års karta över Gamla Stan, på Wikimedia
  6. ↑ 1795 års Plan af Stockholm med dess Malmar, på Kungliga biblioteket
  7. ↑ Stockholms blodbad 1520, av Padt-Brugge 1676, på Kungliga biblioteket
  8. ↑ Sigismund von Vogels panorama (1647)
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Stockholm,_Del_1_(Elers_1800)/Kap_101&oldid=505360”