Blanckamäreta/Första akten
| ← Prolog |
|
Andra akten → |
Actus I. Scena I.
Konung Magnus Ladulås.
EN Konung iagh i Swerige är /
Medh rätta och thet nampnet bär /
Kungh Ladulås at migh hwår man
Medh frögd kallar i thetta Lann:
Ty så säkert är i hwår wrå /
Bondens Ladu kan öpen stå /
Jngen honom ther oförrätt
Tors tilfoga på något sätt:
Landet har iagh från then plåge
Frälst / hwilken höge och låge
Ha lijdit under then träldom /
Min Broder Waldemar upkom /
Och har lagligen Swerige mist /
För sådan last och argelist.
Sitter nu och en fången man /
Och hans Son Erich i wår han:
Danske Kungen har sådant sport /
Och honom welat bijståndh giordt /
Aldenstund Konung Wåldemar
Den Danske Konungz Dotter har /
Hwilken är roten til hans fall:
Doch hafwer iagh efter mitt kall
Them Danskom hädan fötter giort /
Ey någon sedan har hijt tordt.
The Folkungar haffue också
Något buller begynt uppå:
Men them har iagh så nederlagdt /
At the aldrig få mehra macht
Kungar twinga / som förr är skeedt /
Mången hafuer fast åt them leet:
Ty från barnsbeen konster lära /
Och dygd / som ey tungh är bära /
Ha the förachtadt platt i grundt /
Och sigh berömdt så margelund
Aff theras gamble Fädhers ätt /
För hwilken the sigh hafua rätt
J Rijket bekläda stort kall
Ropa / och andre nedh aff pall
Sättia / thet iagh har them förmeent:
Alt så har iagh om sijder seent
Uthi mitt Landh bekommet fredh /
Ther påbegynt mången godh seedh /
Månge husz upbygdt til Gudz prijs /
Effter som nu medh tron är wijs:
Fem Klöster funderat aff ny /
Ett för Jungfruer i Stockholms by /
J hwilket och Nunna ingår
Min Dotter på sitt siwnde Åhr:
Så och ett Klöster på een Öö
Strax hos / och wil effter min Dödh
Ther hwijla: han för handen är /
Och är migh fast aff hiertat kiär.
Ty wil iagh nu strax föresee
På bästa sätt mine Söner tree:
Sedan uthi Gudz milde Hand
Befaller iagh min Krop och And.
Actus I. Scena II.
Philippus Folkunge / Godfredh Philosophus.
AFf Folkungar then gamble Slächt /
Är iagh medh prijs buren och klächt /
Godz och Gårdar hafuer iagh nogh /
Min lust är til Siösz och i Skogh /
Ther fånga Fisk / och skiuta diur.
J Tyskland kan sådant hwar Bur:
Gamble Förfäder han och har /
Ty Adam war hans förste Far /
När han plögde och Ewa span /
Kiäre / hwar war den edle Man?
Min Fadher war i Swerige då.
Ney min son / thet är icke så.
Min Fader war en Ridders man /
Tin Son iagh icke wara kan:
Thet wore min Slächt alt förnär /
Skulle tu wara min Far kiär!
Junker / besinner edher wäl.
Thet nampnet bär iagh medh godh skiäl /
Och gaffz migh i mitt Moderlijff.
Ther om håller iagh intet kijff.
Min mening skolen j förstå /
På stor härkompst ey påcka så /
Hwilken effter alt rättwist lop
Är lijk en skugge uthan Krop:
Medh mindre dygden är där hos /
Så winner stor härkompst sitt rooz.
Sådant har iagh än aldrigh hördt /
Annat har min Amma omrördt /
Aff hwilken iagh har supet in
Medh miölken ett högfärdigt sin:
Hon har migh kräseligt upfödt /
På duun låtet sofua wäl blödt
Om morgonen til dagher lius /
Sedan aff Wijn gifuit migh rusz /
Och så fördt migh til sengh igen /
Ther sofwet på hennes arm leen
Sex tijmar / sedhan gått til bordh /
Effter Måltijdh hördt hennes ord
Om Adligh pracht / och Elskogz leek /
Huru Signil ey Habor sweek:
När alt sådant aff henne sagdt /
Går iagh en lithen stund på iacht /
Skiuther en Kårp / eller Kråka /
Kan iagh medh konst henne råka /
Mig giffuer hwår dräng stort beröm /
Och Jungfruerna seija sin dröm /
Som the om natten hafua hafft /
Doch går alt uth på Kärlekz krafft /
Om hwilken the effter min bön
Migh siunga och en wijsa skiön:
Således effter mit behagh
Fördrijffuer iagh then ganske Dagh:
J må fast tro på detta sätt
Skiämmes bort edher gambla ätt:
Welen i lyda mit anslagh?
Ther til hafwer iagh stort behag /
At iagh min Slächt beprydha må /
Föllier iagh giärna edhert rådh.
Edher Farkiär är en rijk Man /
En tuchtemästare wäl kan
Underhålla / aff then lära
Kunnen i Dygdh / Adlig ähra /
Så och booklige konsters grund /
Hwilke prijdha så margelundh
En Adelsman / som Solen klar
Wärlden lyser / mörkret förtar:
Thernäst kräfuer och edhert stand
Lära språk i främmande Landh /
Och seder: altså är nu wijs
Hos them som wele winna prijs /
Och wara sit Faderlandz tröst /
Ey hängiandes wedh Ammans bröst:
Så blijfuen j Kungen fast kiär /
Til edher Slächt han stort haat bär /
At hon sigh ey på thetta sätt
Öffuar / och haffuer ther til rätt.
För then lära bör edher tack /
Jagh wil lydigh wara thet snack:
Far nu wäl du Mästare kloook /
Jagh wil ey länger wara took.
Actus I. Scena III.
Kong Ladulås / Byrger / Erich och Waldemar hans Söner.
KOmmer mina Söner nu här /
Och märkier hwad är mit begär:
J haffuen alle wäl förståt
Min dödh wara för dören brått.
Ty är aff nödhene at iagh
Ställer mit Rijke i gott lagh /
Och edher låter wäll förstå
Huru här effter skall tilgå.
Först ligger ther på myckin macht /
Sedhan iagh är i iorden lagdt /
At j Gudh fruchte öffuer alt /
Giörer hwadh han hafuer befalt:
Rätwijsan hafue ther til kiär /
Och Faderlandet / ehwar Man är:
Jnbördes oenighet flyr /
Enighet är kostligh och dyr /
Så länge hon blandh edher boor /
Stå j / och landet i all floor:
På ingen annanting är feel /
Hwar aff edher hafuer sin deel:
Byrger du äst min älste Son /
Effter min Dödh besitt min Thron /
Styr Landet wäl medh all beröm /
Mina förmaningar flytigt göm /
Tine Brödher unn theras part /
Bäste deelen håller du qwart /
En Jungfru til Hustru har iagh
Tigh upfödt / migh är hon i lagh /
Hon är uptändh medh kärleek stark /
Konungens dotter aff Danmark.
Jagh tackar edher min Herfar /
Sådan förmaning wedhertar:
Gudh och hans ord wil iag ära /
Rättwijsan i mitt bröst bära /
Elska mina Bröder och lann /
Enighet och / som mäst iagh kan:
Önskar min Härfar än Åhr mång
Måtte leffua för uthan twång.
Min Härfar iagh på samma sätt
Är plichtig tacka medh all rätt /
Och loffuar hwadh som migh tilstår
Aldrigh från then förmaning går.
Jagh är och så widh samma sin /
Migh wäl förhålla / Härfar min /
Gudh edher länge bewara
Hos oss i Wärlden från fahra.
Biörn / kalla Torkill Knutzsson hijt /
Til Gudh och honom står min lijt /
Honom iagh edher wil förtroo /
Medh alle them i Swerige boo.
Min Herre / thet bliffuer bestält
Hwadh Edhers Nådh har mig befält.
Actus I. Scena IV.
Konungen och Torkill Knutzsson.
JAgh har / Torkill / länge förstått
J hafuen oss til alt gott rådt /
För mitt Land / och för mina skuldh /
ALtijdh och wärit oss fast huldh /
Wårt bästa hafft flytigt i acht /
Thär hän stält edher största macht.
Och seer edher ther före ahn
J ähren en rätrådigh Man:
Therföre uthi edher Hand
Antwarde wij Söner och Landh:
Så länge so the äre små
Skolen j them wäl förestå /
Til thes the komma til sin Åhr
Lager i landet rätt tilgår /
Som j för Gudh wele swara /
Och bära för ingen fahra.
Hwadh iagh förmår / min Herre båld
Ähr altsammans i edhert wåld /
Jagh är beredd aff hugh och modh
Edher tiäna medh Lijff och Blodh:
Men sådant kall är svårt och ondt /
Jagh begärar blijfua förskondh.
Fast iagh än alt mit Landh skådar /
Mitt heela Rijkzrådh hijt bodar /
Dock kan iagh ingen bättre få /
Som Landh och Barn kan förestå /
Uthan edher / som iagh har röönt /
Edhert omaak skall blijffua löönt.
Mottstå Edhers Nådhes befäll /
Kan min Trohet medh ingen skiäll:
Ty låter iagh så wara sagdt
Ther om mig befliter medh macht:
Doch önskar iagh at Edhers Nådh
Landh och Barn styrer medh sitt rådh
Ähnnu i månge godhe Åhr /
Aff dödhen seent läggies på bår.
Titt swar / Torkill / oss behagar /
Wårt lijff wahrar i få daghar /
Begraff oss medh Messor och sångh /
Från Wijszingzö then wäg så långh
Lät bära wårt Lijk i then Koor
Til Stockholm / ther Gråmunken boor.
Sedan regera i wår stadh
Medh Rättwijsheet som iag tigh bad.
Effter störste förmögenhet
Giör iagh som bäst iag kan och weet.
Actus I. Scena V.
Hertigh Byrger och Fröken Märeta.
WArer wälkommen skiöne möö /
Wore wij ey på Wijsingzö /
Medh edher iagh bortrömde wist /
Thet sägher iagh för uthan list.
Min bäste Wen / thet är ey hördt
Någon har sitt eghit bort fördt
Hemligen medh list eller sweeck /
Wij kunne här wäl bruka leek
Medh lust och frögdh / til thes then dag
Uprymmer effter wårt behagh /
På hwilken Gudh oss tilsamman
Foga skal medh myckin gamman.
Min wäne tröst / then tijdh är långh
Hwem kan lijdha Kärlekens twångh?
Thet skeer ey innan månge Åhr
Wår willie sådan framgångh får.
O mitt Blomster / then något gott
Förwänter uthan sweek och spott /
Honom är långh slätt ingen tijdh:
Min rosz / warer lustigh och blijdh.
Min hiertans wän / j taalen mäst:
Til en Präst hadhen j tiänt wäl /
Ty edhert taal föres medh skiäl:
Endoch the ey ähre så godh /
The förandra kunne mitt modh.
Om iagh hadhe macht som en Präst /
Länge sedan wore wij fäst.
Om iagh hade hafft Påffwens krafft /
J skulle Prästen länge hafft.
Men låthom blijffua thetta taal /
Thet förer migh i större qwaal:
Jagh har i går för wisso spordt /
Til wår högtijdh är drögzmål kort /
På lust och frödh blijffuer ey feel /
Låter til thäs bestå min deel.
O hiärtans frögdh sådant är list /
Jagh kan ey tro thetta är wist /
Uthan i effter gammal seedh
Migh swärie strax Kärlekens eedh.
Uthan edher seger iagh sant /
Om i ey tron / thar migh i pant.
Hwar skal iagh sådan pant gömma?
J thet skrijn i plägen sömma /
Thär är beredd en sångh fast blöt:
Ty thet står mäst i edhert skiöt /
Thär hwijlar iagh för uthan twång /
Och lyder på then fagre sångh
J plägen siunga på Tysk noot /
Han wore mn sorgh wist til boot
Finge iagh honom nu höra?
Thet wil iagh strax min Rosz giöra:
Sättiom oss nedh på thenna slätt
Mädhan iagh siunger på Tyskt sätt.
Tyske Wijsan.
1.
SChöns Lieb gedenck der Trewe
Die du mir hast verpflicht /
Und laß dichs nicht gerewen / gerewen /
Von Hertzen mein ich dich.
2.
Hörstu was von mir sagen /
Das dich in zweiffel bringt /
Da solt du nichts nach fragen / fragen /
Solst mir die liebste seyn.
3.
Dir thu ich mich ergeben
Für alle Menschen Kind /
Der jetzt gewint das Leben / Leben /
Von Gott ergeben sind.
4.
Daran solt du gedencken
Hertzallerliebste mein /
Mein Hertz thu ich dir schencken / schenken /
Es sol dein eigen seyn.
5.
Kein Mensch sol uns fort scheiden /
Allein der getrewer Gott /
Der dich und mich all beyde / beyde
Zu sammen gefüget hat.
Haff tack för sångh min Nächtergaal /
Förminskat är myckit wårt qwaal.
Som bäst talas låthom bestå /
Och til wår siuke Fadher gå.
Om j ginge til dödhen in /
Wore iagh och wedh samma sin.
Doch tagen j en annan leedh /
Jngen weet wij ha talas wedh:
Min hiärtans Rosz far wäl en stundh:
Du och så min Rosz sammalundh.
Actus I. Scena VI.
Byrger / Erich / Waldemar och Torkill.
ACh wij äre i störste nödh!
Wår Härfar är nu blijffuin dödh /
Then oss hafuer hafft mycket kiär /
Wår upfödelse witne bär.
Ha har oss til dygdh och ähra
Låtet wäl tuchta och lähra /
J alt ridderlighet öffua /
Thet wårt standh kunne behöffua.
Medh oss / broder / sörger hwar man /
Wår klagan är rättwijs och san /
Härfars dödh är oss til stor meen /
Hans dödh må wäl gråta hwar steem
Landzens fader har han warit /
Thet Swenske nogsampt förfahrit:
Fridh och god tijdh i landet är /
Sådant skaffadhe Härfar här:
Rättwijsan boor uthi hwar wrå /
Orätt och wåldh måtte bortgå:
Bonden säker i sitt säthe /
Allestädes godhe läthe.
Sådant är tröstligt höra /
Wij wele thet samma giöra:
Enige leffua och medh fredh /
Och blijfua wedh wår Herfars seedh /
Skaffa hwariom och enom rätt /
Regera på thet bästa sätt:
Så tröster oss i thenna nödh
Gudh / effter wår Herfaders dödh /
Giffuer oss lyckan och framgångh /
J Wärlden uthan något twångh.
Mine Herrar / alt medh förstånd
Haffuen i talat thenne gång:
Jntet kan nu tilbaka stå /
Uthan at wij låthom begå
Edher Härfars begraffningh wäl /
Aff oss thet fordra månge skiäl:
Sedhan wil iagh strax tagha ahn
J min regeringh Sweriges lann /
Edher och thet så förestå
Som iagh för hwar wäl swara må:
Sådant giör iagh för edher skul /
Och wil wara trogen och hull:
Warer migh effter thenne dagh
Lydige / ther om bedher iagh.
Här om til edher är wår lijt /
J giören edher största flijt /
Til thes wij komme til wår Åhr /
Då hwar sitt eghit förestår /
J och edhre skole röna /
Så wäl vele wij thet löna.
Jagh betackar Edhers Nåde /
Och medh alfuar ther til råder
Begraffningen må strax gå fort /
Töffua ther medh / båthar ey stort.
J edher macht alt sammans står /
Wår willie ther emot ey går.