Ett lyckligt ögonblick
Utseende
← Hvad jag helst ville vara |
|
Till Blenda → |
Ur samlingsverket Dikter af Pehr Thomasson, 1863 |
Det var en vacker Juninatt
Som jag vid Blendas sida satt,
Och hennes mjella hand så fin
Låg darrande i min.
Allt var så tyst, blott då och då
Vi hörde tvenne dufvor små,
Som hviskade i lindens bo
Om kärlek, hopp och tro.
“Ack, Blenda!“ sad' jag, “i mitt bröst
Der hviskar samma ljufva röst,
Låt oss tillsammans lefva så
Som dessa dufvor små.“
Hon gaf mig ej ett ord till svar;
Men från dess blåa ögonpar
Fick jag en vänlig bifallsnick —
Ett lyckligt ögonblick!