Perlbandet
| ← Törnet |
|
Gossen och Filosofen → |
| Ur samlingsverket Dikter af Pehr Thomasson, 1863 |
Vid sin enda dotters sjukbädd modren satt
Och klagande sin hand på heta pannan lade,
Men som en æolsharpa i luftig sommarnatt,
Så flickan hviskande sitt sista afsked sade:
“När jag blir död och bäddad ner i mullen,
Sätt då ett litet måladt kors på kullen,
Och rista dessa orden deruppå:
“Af kärlek till en fattig yngling här i verlden,
Som hon ej ega fick för högmodet och flärden,
Upphörde detta unga bröst att slå“;
Sätt sedan derintill min hvita älslingsblomma,
Till henne skall min käraste om dagen komma
Och fälla tårar i den lösa sand;
När se'n det blifver tyst kring land och vatten,
Skall jag som engel komma dit om natten
Och knyta mig af tårarne ett perleband;
Det bandet skall mitt bröst för evigt smycka,
På det min älskling känna skall igen
Sin barndomsbrud hos Gud i himmelen,
Och henne till sitt varma hjerta trycka.“