Herdinnan

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Gossen vid grinden
Herdinnan
av Pehr Thomasson
Sjömansflickan  →
Ur samlingsverket Dikter af Pehr Thomasson, 1863


Tiden ståndar aldrig still,
Timmarne som svalor fara.
Sörja må hvem helst som vill,
Jag vill glad och lustig vara.
Fåglar, blommor och träd
Glädjas och fröjdas med –
Hvi skulle jag sucka och klaga?

Trasten sjunger gladligen
I naturens stora kyrka:
Han, som jag, väl har en vän
Att i ro och tysthet dyrka.
Dufvan kuttrar på qvist,
Källan porlar så friskt
Och bäcken hörs susa i dalen.

Lilla lärkan ljufligt slår
Högt i rymdens blåa salar,
Hennes sång jag väl förstår:
Hvarje ton till hjertat talar.
Tjädern spelar i topp,
Orren leker... Hopp, hopp!
Se ärlorna trippa på ängen.

Göken gal i löfrik ek,
Mygg och bi i stora flockar
Svärma lustigt om i lek,
Skatan skrattar, anden lockar
Sina käresta små
Ut bland böljorna blå,
Der snöhvita svanorna segla.

Öfverallt är frid och fröjd;
Endast muntra, glada väsen
Sväfva kring från dal till höjd
Ibland blommorna och gräsen –
Ingen klagande röst,
Intet suckande bröst
Mitt öra förnimmer i skogen.

Sorla lifligt, muntra bäck!
Källa, porla friskt i dalen!
Dofta rikligt, rosenhäck!
Dufva, kuttra ömt i alen!
Min älskling kommer snart,
Kysser mig – det är klart –
Och se’n står vårt bröllop till hösten.