Farväl till prosten O. Hansson, 1848
| ← Helsning till häradshöfding Carl Wester, 1849 |
|
Till en ung flicka vid dess resa till Italien, 1841 → |
| Ur samlingsverket Dikter af Pehr Thomasson, 1863 |
Det gifs en stjerna underbar
Som lyser strålande och klar
Kring hyddan och kring thronen;
Hon sprider i en stormig tid
Välsignelse och Gudsfrid
Och heter — religionen.
Dess djupa sanningar och tröst
Du präglat in i våra bröst
I lefverne och lära;
Der skola de för evigt bo
Och liksom vårens blommor gro
Till din och skaparns ära.
Ty icke blott som lärare
Du spridit bland oss hugsvalelse,
Som vän du har tillika
Bevist att gästfrihet och tro
Ännu i våra dalar bo
Bland fattiga och rika.
Så — snart i tjugo år och dar
Du här ibland oss lefvat har,
Men nu är stunden inne.
Den dofva afskedstimman slår
Och ur vår samfundskrets du går
Med ett välsignadt minne.
Haf tack du lärare och vän,
Det är det enda vi igen
För allt dig kunna skänka.
O nej, vi kunna giva mer,
Tag dessa perlor som du ser
I våra ögon blänka,
De tala till din varmaa själ
Långt mer än ord förmå — farväl!