Nordiska kämpa dater/Fridthiofs saga

←  Rolf Krakes saga.

Nordiska kämpa dater av Eric Julius Biörner Fridthiofs saga.

Alfs kämpars saga.  →

Sagan af Fridthiof den Fräcka eller modiga

1. Cap.

Om Kong Beles och Thorsten Wikingssons barn samt död.

SÅ börjar denna Saga, at Kong Bele styrde Sognafylket eller höfdingadömet Sogn i Norrige; han åtte tre barn och het ena son Helge / den andra Halfdan / men dottren kallades Ingeborg. Denna Ingeborg war wen eller wacker til andlete / och wetig til hug eller sinne / samt främst eller förnämst af Kongsbarnen. Där å orten sträckte sig en strand westan för fjärden / och war där en stor by / som kallades Balldurs haga / bestående af et befredat eller heligt ställe samt et stort Gudahus med en hög skidgård eller träplank. Där woro många Gudar / doch war Balldur mäst afhållen och dyrkad / warande och där af hedna männ så stor nitälskan öfwad / at ingen feck gjöra hwarken fä eller människor någon skada; ej eller skulle karlar äga där samlag med qwinnor. Kongasätet kallades Syrstrand / men å hinsidon fjärden stod en by / som het Framnäs; där bodde den mann / som Thorsten het / och war han Wikings son / och stod hans by ut wid Kongssätet. Thorstens son het Fridthiof / en den allrastörsta och starkasta mann / samt wäl öfwad i hederliga kånster / strax i ungdomen / warande altså Fridthiof den fräcka kallad. Han war så wensäll eller lycklig af wenner / at alla önskade honom gott; men Kongs barnen woro då unga / när deras moder andades. Hilddinger het en goder bonde / eller hederlig bofast mann / i Sogn; han tilböd sig at upfostra Kongsdottren / och wart hon där wäl och granneliga upfödd / blifwande kallad Ingeborg den fagra. Fridthiofer wart ochså upfostrad hos Hillding Bonde / och woro han samt Kongsdottren således fostersyskon / öfwergående de nu wida andra barn. Kong Beles lösa egendom tog nu mycket på at dragas honom ur händerna / ty han gjordes gamal / doch som Thorsten hade tredingen af riket at råda före / så åtnjöt och Kongen där mästa styrckan / som Thorsten war; ty han gjorde åt Kongen (då han besökte sit land) med stor kåstnad hwart tredje åhr sammanskått och gästebods gård / men Kongen däremot höll Thorsten fri kåst hwart annat åhr (då han å allmänna bästa reste). Helge Beles son wart snart en stor blod- eller afguda offrare och woro dessa bröder icke wensälla. Thorsten hade et skep som Ellida het / och roddes af 15. mann å hwart bord / och därpå woro båg- eller krokstammar gjorda; så ramligt och starkt war det som et hafsskep; bordet war beslagit och garnerat med järn / men Fridthiof war så stark / at han rodde med twänne årar i Ellidas hals eller framstamm / som hwardera woro tretton alnar långa / men eljest måste handteras af twänne männ annorstädes. Frithiofer tycktes den tiden wara alla andra unga männs öfwermann / och dy afwundande Kongssönerna honom det / at han war mera lofwader än de. Kong Bele feck nu sot eller sjukdom / och när krafterna drogos honom af / hämtade han til sig sina söner / sägjande til dem: denna sot månde leda mig til bana / och wil jag dy därom bedja eder / at j hafwen dem länge til wenner / som jag har haft / ty mig synes eder alt fattas emot de fedgar / eller fadren och sonen / Thorsten samt Fridthiof / både til råd och dåd; så skolen i och kasta en hög öfwer mig / och efter detta tal dog Bele. Sedan sjuknade Thorsten / och sade han så til sin frända eller son Fridthiof: dess wil jag bedja dig / at du lämpar dit skaplynde eller sinne efter Kongssönerna / ty slikt höfwes för deras Kongliga heders skull; ändå säger min hug alt wäl om dit mål och åtbörd; jag wil ochså at mann mig högar gent emot Kong Beles hög / å denna sidon fjärden neder wid sjön; och är då oss alt lägligit at ropa på hwarannan och samtala emot tilstundande tidender. Björn och Asmunder heta Fridthiofs fosterbröder; de woro stora och starka männ. Litet senare andades Thorsten / och wart han högader såsom han hade sagt / men Fridthiof antog land och lösöron efter honom.

2. Cap.

Fridthiofer beder eller friar til Ingeborg, berörde bröders syster.

FRidthiof wart den berömligaste mann / och höllt sig raskeliga i alla mannaröner / unnande sin fosterbroder Björn mycket / men Asmunder tjenade dem båda. Han tog skepet Ellida / som war det kåstbaraste ting / efter sin fader / samt en gullarmring / och war ingen annan dyrare i Norrige. Så stor mann af gifmilldhet och dygd war Fridthiof / at flästa männ sade honom wara ej mindre hedersmann än berörde bröder / förutan i Kongaheder; därföre lade de misshag och fiändskap på Fridthiof / likande det dem illa / at han war kallad större mann än de; så tycktes de och det finna / at Ingeborg och Fridthiofer lade hug saman. Nu kom det där til / at Kongen ätte at söka resegård eller gästningsbörd hos Fridthiof i Framnäs / och geck det med flit / at han plägade dem hederligare än / de woro wane. Där war ochså Ingeborg / och talades hon samt Fridthiof ofta länge wid; Kongsdottren sade til honom: du eger en godan gullring; sant är det swarade Fridthiof / och efter detta foro berörde bröder hem / och wäxte deras afwund emot Fridthiof. Litet senare feck Fridthiof stor oglädje / och dy sporde Björn hans fosterbroder / huru det kom til? Han sade: hugen lekr för mig til at bedja eller fria til Ingeborg / och skjönt jag är af mindre hedersnamn / än hännes bröder / så tyckes jag doch icke wara af mindre magt. Björn sade: gjörom så; och sedan for Fridthiofer med några männ hem til berörde bröder. Kongarna såto på deras faders hög (efter sedwana / til at där öfwerwäga stora rådslag / såsom under han närwarelse) och helsade Fridthiofer dem wäl / flytjande sedan fram sit bönord / hwarmed han bad om deras syster Ingeborg. Kongarna swarade: icke är detta mål i allo wetigt letat / at wi giftom hänne en mann utan Konganamn / och dy afsägjom wi det i alla måtto. Fridthofer sade: då är mit ärende snart gjort: men detta skall däremot koma / at jag aldrig skall bewisa eder hjälp / endoch i den tarfwen. De sade sig aldrig därom achta; for altså Fridthiofer sedan hem / och tog åter glädje til sig.

3. Cap.

Kong Rings herbud eller krigsförklaring emot Beles söner.

RInger har hetat en Kong; han rådde för Ringarike / som war i Norrige / och bodde på Strejtuland / warande en rik eller mägtig Fylkis Kong / samt wäl för sig komen / och då redan ålderstegen. Han sade til sina männ: det hafwer jag sport / at Kong Beles söner hafwa skilt sin wenskap wid Fridthiof / som doch är den berömligaste af alla männ; nu wil jag sända männ hem till dessa Kongar / och bjuda dem de wilkåren / at de äro mig undergifne och gjälda mig skatt / eller månde jag utgjöra en krigsher dem å händer / och torde detta lätteliga tilkoma / ty hwarken hafwa de emot mig mannskapsafl / ej eller wettsmån och förstånds gåfwa / men mig wore det en mycken heder å gamal ålder at förgjöra dem. Efter detta foro sändemännen hem till dessa bröder och sade så: Kong Ring sände eder bod / at j skullen skicka honom skatt / eller månde han herja å edert rike. De swarade / sig icke wilja lära det i unga åhren / som de ej wille kunna å åldren / nämliga at tjena honom med sidwördnad / utan skall mann nu samla mannskap; och wart detta så gjort / men när dem tycktes sit mannskap worda litet / sände de Hillding til hans fosterson Fridthiof / at bedja honom fara dem til hjälps. Fridthiofer sat nu wid taflspel (hnäfwa tafl) då Hilldinger kom / och sade han så: wåra Kongar sände dig helsning / och bodo at du skulle koma dem til hjälps i strid emot Kong Ring / som wil anfala deras rike med högfärd och obillighet. Fridthiofer swarade honom intet / och sade til Björn / den han täflade med: rum är där nu imellan brickorna / fosterbroder / och månde du ej ändra det/ men jag skall utwälja den röda / och weta om han blir fri. Hilldinger sade åter: så bad Kong Helge mig sägja dig Fridthiof / at du skulle fara i denna herfärd / eller warder du swåra wilkår undergående / då dessa bröder koma tilbaka. Björn sade då: brickorna wisa en twewäg / Fosterbroder / och har man å twänne wägar at täfla. Fridthiofer swarade: då månde rådligast wara at draga först Kongsbrickan til strids / och månde då de twå wilkåren warda onödiga; feck altså Hilldinger intet annat utslag på sit ärende; utan han for hastigt tilbaka Kongarna til mötes / och sade dem Fridthiofs swar. De sporde Hillding / hwad tydning han toge ur dessa deras ord? Hillding swarade: när han talade om rumet / då månde han tänka på rådrum eller upskof til färden med eder / men när han låtsade sitja wid fagert tafl (eller talte om röda spelbrickan) det lärer komma an på eder syster Ingeborg / bewaren hänne därföre wisserliga; när jag hotade honom med näpst af eder / det wårdade Björn såsom wilkårligit; men Fridthiofer sade at Kongsbrickan skulle warda först til lagder / och därmed syftade han på Kong Ring. Sedan lagade de sig til / men låto förut flytja Ingeborg i Balldurshaga / samt åtta kwinnor med hänne / sägjande at Fridthiof icke månde wara så djärfwer / at han fore dit til hänne / ty ingen djärfdes at där gjöra någon skada. Bröderna foro nu söder til Jader / och funno Kong Ring i Sognasundet / warande Kong Ring däröfwer mäst wreder / at Bröderna hade sagt / dem wara skam / at slåss med så gamal mann / at han ej kome på hästebaken utan understod.

4. Cap.

Fridthiofer far till Balldurshaga.

STrax Kongen war borta / då tog Fridthiofer sina hederskläder och satte gullringen den goda på sine hand eller arm; sedan gingo fosterbröderna til sjös och satte fram skepet Ellida / och då sade Björn: hwart skall man nu hålla fosterbroder? Fridthiofer swarade: till Balldurshaga at skjämta sig med Ingeborg. Det är ej tilgjörandes rådeligit / sade Björn / at grämja eller förtörna gudarna emot sig; Fridthofer swarade: där på skall jag nu fresta / doch wördar jag mera Ingeborgs än Balldurs hyllest. Efter detta rodde de öfwer fjärden / och gingo up til Balldurs haga in i Ingeborgs Camare; hon sat då där med åtta möijor / och woro de själfwa jämwäl åtta männ / men när de inkomo / war där alt med pärlor och dyr weknad öfwerklätt. Ingeborg stod då up och sade: hwi är du så djärfwer / at du är här komen / med mina bröders olåf / och grämer så gudarna emot dig. Fridthiofer swarade: ehuru nu det är / doch wördar jag mera din elskan / än gudarnas wrede. Ingeborg sade: du skall här wara wälkomen med alla dina männ; sedan gaf hon honom rum at sittja hos sig / och drack honom til med det bästa win / och såto de så och skämtade sig. Då såg Ingeborg ringen den goda å hans hand / och spör om han wäl åtte denna dyrbara tingsten? Fridthiofer sade sig den ega / och dy lofwade hon sama ring mycket. Fridthiofer sade: gifwa wil jag dig ringen / om du låfwar at icke förlora honom / utan sända mig honom om du ej wil egan / skolande wi härmed jaka hwarandrom wår tro; och med denna trolåfwen skiftade de då ringar sin imellan. Fridthiofer war sean ofta i Balldurshaga om näterna / och for hwar dag dit dess imellan / skjämtande sig med Ingeborg.

5. Cap.

Om Fridthiof och Beles söner.

NU är at sägja om Bröderna / at de funno Kong Ring / och hade han mera mannaskapsafl; gående dy några männ dem imellan at leta förlikning / så at ingen ofrid blefwe af. Kong Ring sades wilja förlikas å det sättet / at Kongarna skulle gå å hans wålld / och gifta sig Ingeborg den fagra deras syster / med tredingen af alla deras egner eller egendomar. Kongarna jakade därtil / ty de sågo sig ega med stor öfwermagt at beställa / och wart altså denna förening med fasta ord bunden / så at brudlopet skulle wara i Sogn / då Kong Ring worde komande emot sin fästekwinna. Nu fara Bröderna hem med sit mannskap / och äro i det wärsta nöjgde; men då Fridthiofer tyckte wån eller likligit wara at bröderna månde hemkoma / sade han til Kongsdottren: wäl och fagert hafwen j oss fägnat / och har Balldur Bonde icke ifrat sig öfwer oss / men när j weten at Kongarna äro hemkomna / då breden edra blöijor eller lakan öfwer Disar eller guda salen / ty han är högst här i gården / och kunnom wi få se detta ifrån wår by. Kongsdottren sade: icke hafwen j detta af andras efterdömen gjort / men för wisso egom wi at fägna wåra wenner / då de koma. Sedan for Fridthiofer hem / och nästa mårgon efter / geck han bittida ut / och då kom åter in / kwad han denna wisan:

Det månd' jag sägja /
Stridsmän wåra
At gjörliga bårtfar
Wår gammanfärd;
Ej skola stridsmänn
Å skep fara /
Ty nu äro blöijor
Å bleke komna.

De gingo då ut / och sågo allan Disarsalen wara täckter med bleka eller hwita lereften; ty sade Björn: nu månde Kongarna wara hemkomna / och skolom wi kårt stund stilla sitja / tyckande mig rådeligit wara at samla mannskap; och wart detta gjort / drifwande altså dit allmoge och många männ. Men bröderna sporde snart Björns och Fridthiofs företagande samt hans mannskaps afl / ty sade Kong Helge: underligit tyckes mig / at Balldur skall tåla af Fridthiof hwarjehanda skam: mann skall därföre sända männ til honom och weta hwad förlokning han wil bjuda oss / eller skall mann bjuda honom säker fart af landet / ty jag ser oss ej hafwa den kraftwän detta sinn / at kunna slås emot honom. Fosterfadren Hilldinger / därtil med Fridthiofs wenner / buro nu honom Kongarnas helsning / och sade så: det wilja Kongarna i förlikning hafwa af dig Fridthiofer / at du hämtar den skatt af Orknöijarna / som ej warit utgifwen / sedan Kong Bele dog / ty de behöfwa egodelar / där de skola gifta bort sin syster Ingeborg med mykna lösöron. Fridthiofer swarade: den enda sakner håller oss til inbördes fridgjörande / at wi wördom wåra förra fränder eller föräldrar / men ingen trohet månde dessa Bröder oss syna / doch wil jag det betinga / at alla wåra egner skola wara i frid medan jag är borta; och wart nu detta utlofwat samt med edar bundit. Fridthiofer lagade sig då til färden / och walde med sig de männ som woro raska och stridsama / aderton tilsaman. Desse sporde Fridthiof til / och icke han wille fara til Kong Helge och förlikas med honom / samt afbedja sig Balldurs wrede? Han swarade: det löftet skall jag gjöra / at ej bidja fred af Kong Helge; och efter detta geck han på skepet Ellida / hållande widare ut efter fjärden. Men när Fridthiofer war heman faren / sade Kong Halfdan til sin Broder Helge: det månde wara Fridthiof til bätre lycka / om han toge någon gjälid eller straff för sin brott / och skolom wi altså bränna up hans by / och gjöra honom samt hans männ sådan storm / at de aldrig kunna trifwas. Helge sade sig det wilja tillägga / och sedan brände de up hela byen i Framnäs / och röfwade all egendomen. Widare sände de efter twänne trullkonor / Hejda ock Hamglama (Hardglama) gifwande dem peningar på det de skulle sända så sort weder åt Fridthiof och hans männ / at de alla måtte tynas eller förgjöras i hafwet. De sama lade då sin trullkånst starkt an / och foro up å en gjälla eller brådstaka med sit trulleri och förgjörningar.

6. Cap.

Fridthiofs färd till Orknöijarna.

MEn när Fridthiofer kom med de sina ut ur Sogn / då gjordes åt dem et hwast weder och mycken storm / så at wågorna woro mägta stora / och skepet geck mycket fort / ty det war olastat och det bästa mann wille i sjön läggja. Och då kwad Fridthiofer en wisa:

Smort fartyg jag ur Sogne /
Lät swida / men möjor åto /
Mitt i Baldursboning
Nu börjar det blixta och mörkna /
Hård storm tager at härda;
Haf god dag Brudar fagra
De oss där wilja unna /
Än doch Ellida sjunker.

Björn sade då: det wore wäl / at du hade annat at sysssla / än kwida om de möijor i Balldurshaga; icke månde det ändå minskas swarade Fridthiof. Då slogos eller drefwos de norder til sunden / nära de öijar som Solundar heta / warande nu wedret som hårdast / och då kwad Fridthiofer:

Nog tagr sjön at swälla /
Så äro nu skyar dunkla /
Det wållda trålldom gamla
Som gnywågar upföra;
Ej skall jag wid Ägir (hafsguden)
J oweder ertas /
Låtom bussar bewara
Skep för kwinno böljor.

Då lade de under Solundaöijarna / och ärnade där at bida / och då tillika föll eller saktade sig wädret / därföre wende de om oc läto skepet fara från ön / tyckande de då wäl om sin färd / ty då hade de en stund maklig bör; men när så wida kom / at farten tog til at skärpa / då kwad Fridthiofer:

Det war förr
Å Framnäse /
At jag rodde til tals
Med Ingeborg;
Nu skall jag segla
I kalld storm /
Låta lätt undan
Långskeppet löpa.

Och när de komo långt undan å hafwet / då frusade sjön häfteliga andra gången / och gjordes en stor storm med så mycket utweder / at ena stamnen ej sågs från den andra / och wågorna slogo in på skepet / så at mann altjämt måste ösa. Och då kwad Fridthiofer en wisa:

Ej ses för swallwågor /
Hwar Solundarhamn är /
Här yterst i hafwe
Hafwom wi kongsdrängar
Komit ut för spökwäder /
Och stånda nu alla
Aderton i östre (ösrumet)
At Ellida wärja.

Björn sade: honom warder ofta missjämt händande / som wida far; det är wist / fosterbroder / swarade Fridthiofer och kwad:

Helge wällder at wågor
Starkt för skepet wäxa /
Ej är som blänkand brud
I Balldurshaga kyssa;
Olikt månde mig täckas
Ingeborg eller Kongen /
Helldre wille jag hännes
Höfwa ha til min lycka.

Björn sade nu: må hända / at hon unnar dig bättre / än nu; doch är detta tilstånd ej till misstyckandes. Fridthiof swarade at det nu wore lägligit / til at röna goda hjälpare / ändoch blidare eller hugneligare wore til at wistas i Balldurs haga. De lagade sig då drängeliga til / ty där woro raska männ innan bords samankomne / och skepet war det bästa / som funnits i Nordlanden. Fridthiofer kwad då en wisa:

Ej se wi för wågor /
Ärom wester i haf komne /
Aller synes mig sjöen
Som mann falaska såge /
Hwita hafswågaar
HÖgt nu samnffalla /
Nu är Ellida slagen
I slemmuga wågen.

Då komo så stora wågfall / at mann måste stå i ösrumet / och kwad Fridthiofer denna wisan:

Mycket drifs på mig sjöen
Stänka må de om jag sjunker /
I Swanabräcke öster /
Där blöijor lågo å bleke.

Björn sade då: inbillar du dig / at Sogniska möijorna fälla myckna tårar efter dig? Wist komer det mig i hugen / swarade Fridthiofer. Sedan lade hafsströmar så åt / at det forssade in: doch halp det / at skepet war gott / och hårda männ innanbords. Ty kwad Biörn sådan wisa:

Ej är som en Enka
åt dig wille drecka /
Blänkande brudskara
Bode dig när fara;
Skiölgt är mit öge
Salltta i löge (warmt salt watn)
Brydda stark armen
Bitter och ögnahwarfwen.

Asmunder sade då: det wårdar mann ej / skjönt armarna rönas eller stå hårt ut på dig / ty du warkunnade icke oss / då wi refwom ögonen / under dt du fordom stod så bittida p i Balldurshaga. Fridthiofer sade: hwi kwäder icke du Asmunder? Ej skall det fattas / swarrae Asmunder / och kwad så denna wisan:

Här wart skarpt at segla /
Sjön å skepet gnydd /
En wart jag mot åtta
innan bords at skaffa;
dugligare war til dunbädd
dagsmål åt kwinnor föra /
än Ellida ösa
I ilaka böljan.

Ej sägjer du mindre om din hjälp / än hon är / sade Fridthiofer / och log så däråt / doch brådde du nu på trälaätten / när du wille hafwa at beställa om matredning. I det sama wäxte å nyo wedret / så at dem som woro å skepet / tycktes de anbrusande snjöstråflor / som bråkade skepet å alla sidor / wara likare stora knipor eller berg än andra swallwågor. Och då kwad Fridthiofer:

Såt jag å bolstre
I Balldurs haga /
Kwad jag det jag kunne
för den Kongsdottren /
Nu skall jag sjöRåns (Ranas)
Sjöbädd tråda /
Men en annan
Ingeborgs.

Björn sade: stor kwida är nu wid handen fosterbroder / och syner du nu förtwiflan i dina ord / warande det illa om så godan dräng. Fridthiofer swarade: hwarken är det förtwiflan ej eller kwida / ändoch jag har swårt om wåra gamman färdor; men det må hända / at om dem är oftare talt / än det har tarfwats / doch månde flästa människor rycka sig förestå en wissare död än lif / om de så wore utkomne som wi / och skall jag än swara dig med något. Hwarpå han så kwad:

Det gagn har jag omgällt /
Geck det mig an / men dig icke /
Bland tjenstpigor åtta
På Ingeborg at thinga.
Byttom wi då brända ringar
I Balldurs haga saman.
War där Wigle fjärran
Som wårda Halfdans lande.

Björn sade: wid slikt / som skjett är bör mann nu wara tilfreds / fosterbroder. Och då komo så myckna swallwågor / at seglråen sprang tillika med båda halfana ellor storskoten / och slogo så fyra männ utbördes / som alla tyndes eller drunknade. Och då kwad Fridthiofer:

Brusto båda halsar
I hafsböljan stora /
Sunko swenner fyra /
I sjön ogrunna.

Nu tycker mig wån wara / sägjer Fridthiofer / at några wåra männ måge fara til Rana eller Sjorån / doch månde wi icke tyckas wara sändelika eller goda sändemänn / då wi komom dit / så framt wi icke tillagom oss raskeliga; och dy tyckes mig rådeligit / at hwar mann hafwer något gull på sig. Han högg då sönder armringen den han af Ingeborg nöt / och delte honom bland sina männ / kwädande därpå således:

Den ringen skall sönder
Som rödan haft hade
Förmögna Halfdans fader /
Förrn Aegir oss dränker;
Ses skall gull å gjäster
Om wi gjästning tarfwom /
Det hjälper raska hjeltar
mitt i Ranas hafssal.

Björn sade då: ej ärom wi därom nu så wissa / endoch det owäntandes kan skje. Då fann Fridthiofer med de andra / at skepet hade mycket fort skridit / men de woro okunniga om orten / ty sådant mörker hade dem anlagt å alla sidor / at mann ej såg stamnarna imellan / och det med sjödrifwor / oweder / snjöglopp och frost / samt underlig kjöld. Nu far Fridthiofer up i masten / och sägjer til sina Companer / då han kom neder / således: jag såg en nog underlig syn / ty en stor Hwal lade sig i kring om skepet / och grunar eller gissar jag / at wi ärom nära komna til något land; och tror jag at han wil förhindra oss landet / troende och at Kong Helge icke wenliga berett för oss / och månde han ingen wenlig sändning hafwa sänt oss. Jag ser twänne kwinnor bak på hwalen / och månde wäl de wålla denna ofredliga stormen / med sin wersta tråll och swartkånst. Nu skolom wi försöka om wår lycka kan mera förmå / än deras trollskap; skolande i styra til som genast / men jag skall med lurkar eller störar lama sönder dessa wätter eller troll; hwarpå han detta kwad:

Ser jag trollkonor
Twänne å böljan /
dem hafwer Helge
hit åt sent oss;
Ellida skall snida
Sänder mitt af
Ryggen för dem /
Förrän det stadnar.

Nu är berättat / at detta tiltal / så betog skepet Ellida / at det kunde skilja eller förstå människo mål. Då sade Björn: nu må mann se dessa bröders dygd eller ärlighet för oss; och i det sama for Björn til styret / men Fridthiofer grep til en fork eller påk och lopp up i framstammen / så kwädande:

Lycka Ellida!
Löp du å böljan /
Bryt du i trollkonan
Tenner och ännet /
Kinder och kjäftar
I konan onda /
fot en ell' båda
I fulan denna.

Sedan sköt han forken til den ena hamlöperskan / men Ellidas bord kom på den andras rygg / och brötos så bägges ryggar sönder / men hwalen for i kaf och lade bort / seende de honom sedan aldrig. Då tog och wedret til at stillas / men skepet geck i marwad; Fridthiofer ropade sean å sina männ och bod dem ösa up skepet. Björn sade: ej tarf mann därpå at arbeta; wackta dig nu för förtwiflan fosterbroder swarade Fridthiofer / och har det förr warit drängars eller raska männs sed / at hjälpa til medan mann förmådde / ehwad som då kunde efterkoma / och kwad han så detta:

Ej tarfwa kämpar
Döden at kwida /
Waren dy glade
Drängar mina;
Det månde lära
Mina drömar
At jag ega skall
Ingeborga.

Då öste de up skepet / och woro nu komne nära landet / men då kastade sig åter weder emot dem / och dy tog Fridthiofer ännu til twänne årar wid skepshalsen och rodde med dem ganska starkt / hwarpå wedret klarnade och sågo de sig då wara komne utan åt Efjusundet / tagande där land. Bussarna woro då nog dåliga / men Fridthiofer war så fräck / at han bar från strandswallet åtta sina männ / Björn bar twänne / men Asmunder en. Då kwad Fridthiofer:

Jag enda bar
Til eldstaden
Dessa drängar
I drifwewädre;
Nu har jag segle
Lagt å sanden /
Ej är mot hafs möijor
Hugneligt strida.

7. Cap.

Fridthiofer finner Angantyr.

ANgantyr war i Efju sundet / när Fridthiofer med de sina kom åt landet; och war det hans sed / då han drack med wenner / at en mann skulle sitja wid fenstret af hans drickestuga / at se ut emot wädret och hålla wård / skolande han och dricka af et djurshorn / som wart fyllt så snart det war afdruckit. Han som då höll wård / när Fridthiofer kom åt landet / het Hallwarder / som då han Fridthiofs och des Cameraters färd feck se / sålunda kwad:

Männ ser jag ösa
Sex på Ellida
Men sju roa /
I mycket owäder /
Det är den flinka
Fridthiof käcke
Likt / som i stammen
Lägger an åror.

Och när han hade druckit af hornet / kastar han det innom fönster skifwan / och sade til kwinnan / som gaf drickat:

Tag du af golfwe /
Gångfagra kona /
Hornet hwälfwande /
Jag har afdruckit;
Männ ser jag å sjö
De som månde tarfwa
Hjälp / såsom mödda /
Förr'n de nå hamnen.

Jarlen hörde det som Hallwarder kwad / och sporde så efter tidender. Hallwarder swarade: jag ser en hoper männ wara här wid lan komna / och äro de nog dasade / menande dem wara goda drängar; men så rasker är en / at han bär de andra å land. Jarlen sade: gången då emot dem höfliga / om det är Fridthiofer / Thorsten Herses min wens son / som är berömder för all åtgjörning. Då tog den mann som Atlet het och war en stor wikinge eller sjöröfware / således til orda: nu skall jag röna hwad sagt är / at Fridthiofer det löfte gjort / at han skulle ingen först bedja om frid. De woro tijo tilsaman / ilaka männ och glupska / kunnande ofta gå Berserkagång / eller gjöra sig til rasande kämpar: och som de funno Fridthiof / då sade Atle: dig är nu rådligit / Fridthiofer / at wenda emot / ty såsom örnar skolom wi / Fridthiofer / emot hwarannan klösas; rådande jag tig at enda din a ord / och tala ej förr om frid. Fridthiofer snarade sig då emot dem / och kwad ena wisa.

I månden ej
Oss kufwa gitta /
Ångerfulla
Öijeskeggar;
Helder månd jag gånga
Mot eder tijo
Ensam / förskräckeligt!
Än friden tigga.

Då kom Hallwarder til / och sade: det wil Jarlen / at i måtten alla wara wälkomna / och skall ingen eder anfalla. Fridthiofer sade sig skola det tilbodet wäl emottaga / men doch wara beredd til hwardera. Efter detta gå de hem til Jarlen / som wäl emottager Fridthiof samt alla hans männ / warande de hos honom om winteren wäl wördade. Han sporde dem ofta om deras färd / och kwad då Björn en wisa:

Östom wi käcka
Männ / meddan kallda
Swallet brusa
Å båda bord
Tijo dagar /
Tillika åtta
I marwade
Möddes fartyget.

Jarlen sade: Kong Helge hafwer satt försåt för eder / och äro slika Kongar illa betänkte / som til intet annat äro färdiga / än förkoma männ med trolldom. Jag wet och / säger Angantyr / det wara dit ärende hit / Fridthiofer / at du är sänder efter skatten; och må jag där til et skyndesamt swar gifwa / at Kong Helge skall ingen skatt af mig få / men du skall hafwa af mig losöron eller penningar / så mycket som du will / kunnande du kalla det skatt om du wil / eller och annat om du det wil. Fridthiofer sade sig skola peningarna widtaga.

8. Cap.

Kong Ring får Ingeborg.

NU skall man sägja hwad som gjordes i Norrige / ifrån det Fridthiofer war bortfaren; då läto Bröderna upbränna hela byn på Framnäs / men när förbemälte systrar höllo på at trolla / dimpade de neder af trollhjällan / och wordo båda deras ryggar sönderbrutna. Denna höst kom Kong Ring nordr i Sogn til sit brudlop / och skedde et härligt gästabod / när han drack sit brudlop med Ingeborg. Han sporde hänne til / hwadan hon öfwerkomit den goda ringen som hon hade å sine hand? Hon swarade sin fader hafwa den ått. Kongen sade: detta är ju Fridthiofs gåfwa / och få mig honom strax af handen / ty icke skall dig gull tryta / när du komer i Allhem. Då feck han ringen åt Helges hustru / och bad hänne få honom åt Fridthiof när han kome tilbaka. For altså Kong Ring då hem med sine hustru / och älskade hänne mycket.

9. Cap.

Fridthiofer komer tilbaka med skatten.

EFter om wåren for Fridthiofer ur Orknöijarna / och skildes från Angantyr med kjärlek. Hallwarder for med honom / men som de komo til Norrige / sporde han sin by wara upbränder / och wid ankomsten til Framnäs sade han: swartnat hafwa här hybelen eller husen / och hafwa icke wenner här huserat / kwädande så en wisa:

Druckom förr
Å Framnäse
Fräcka drängar
Med fader minom;
Nu ser jag byen
Brändan wara.
Eger jag Kongarna
Illa at löna.

Då letade han sig råd hos sina männ / hwad mann nu skulle tilltaga / men de bodo honom slikt siälf förese. Han låts först wilja afhända sig skatten / och sedan rodde de öfwer fjärden til Syrstrand / hwarpå dem kungjordes at Kongarna woro i Balldurshaga wid Disa offret. Då gingo Björn och Fridthiof dit / och bad han då Hallward samt Asmund / at imedlertid bryta eller båra alla Kongskepen / både små och stora; det de ochså gjorde. Sedan gingo Fridthiofer samt Björn åt dören i Balldurs haga / och wille Fridthiofer strax ingå / men Björn bad honom at fara warliga / när han wille ensam ingå. Fridthiofer bad honom wara ute och hålla wård imedlertid / kwädande då sådwan wisa:

Ensam skall jag gå
In til byen /
Tarf med litet folk
Herrarna at finna /
Kasten elden
I Kongabyn /
Om jag ej komer
Efter åt kwällden.

Björn swarade / at detta woro wäl sagt; och sedan gick Fridthiofer in / seende at litet folk war i Disarsalen / och Kongarna hade at gjöra med Disaoffret / sittjande til dryckjubords. Eld war upgjord å golfwet / och såto deras kwinnor wid elden at wärma gudarna / men somliga smorde och tårckade dem med dukar. Fridthiofer geck nu för Kong Helge och sade: nu månde du wilja hafwa skatten / lösande med det sama up pungen som silfret war i / och strök Kongen öfwer näsan med honom så hårt / at twå tänder ruku ur honom / och han själf föll ur högsätet i owett eller swimning. Sedan grep Halfdan i honom / på det han ej måtte falla i elden / kwädande därpå således:

Tag du wid skatten
Stridsfolks drotter /
Med främsta tändren /
Så framt ej mer ta's;
Silfwer är på botnen
Af denna pung /
Som jag och Björn hafwom
Båda rått om.

Fåå männ woro i stufwan / ty de drucko å annat ställe; men strax Fridthiofer geck ut efter golfwet / såg han den goda ringen å handen på Helges hustru / där hon wärmde Balldur wid elden. Fridthiofer grep til ringen / men som han war faster å handen / ty drog han hänne ut efter golfwet åt dören / så at Balldur föll uti elden; och då Halfdans hustru grep til hänne / så föll och strax den guden uti elden som hon hade wärmt. Därpå slog elden i bägge gudarna / ty de woro båda smorde / och antände widare takrefvet så at huset lågade. Fridthiofer ernådde så ringen förr än han geck ut / och sedan sporde Björn hwad tidender hade gjorts i hans ingång; Fridthiofer höllt då up ringen och kwad denna wisan:

Helge wart för hugget
Pungn häfta å stackars näsa /
Halta Halfdans broder
Mitt ur sit högsäte;
Där wart Balldur då bränder /
Men ringen bragte jag förr än
Jag från elden trippa /
Bockande konan som smorde.

Det sägjer mann at Fridthiofer hade kastat eldbrandar i takrefwet / så at salen stod all i låge och kwad han slik wisa:

Skyndom nu til stranden /
Stort rådom wi sedan /
Ty at blå låge bokar
Mitt i Balldurs haga.

Efter detta gingo de til sjös.

10. Cap.

Fridthiofer flyr ur lande.

SÅ snart Kong Helge raknade wid / bad han de andra fara efter Fridthiof och dräpa allt hans farnöte; sägjande den mannen hafwa förgjort sit lif / när han intet heligt och befredat ställe acktade. Wart altså håffolket samanblåst / och som de komo ut af Disarsalen / sågo de at han lågade. For nu Kong Halfdan dit med somt mannskap / men Kong Helge drog efter Fridthiof och hans männ / som doch då woro å skep komne och låto det sackta wagga. Då funno Kong Helge och hans männ at alla deras skep woro förskjämde / ty måste de lägga til lands och mistade så några männ. Wart Kong Helge då så wreder / at han förbytte sin ham / och bänte up sin båga / läggande pilen å sträng / i upsåt at skjuta til Fridthiof / men detta skiedde med så stort afl eller styrka / at båda bågahalsarna sprungo sönder; och så snart Fridthiofer det såg / grep han til twänne årar på Ellida och rodde med dem så fast / at äfwen de bräcktes / och kwad han då således:

Kyste jag unga
Ingeborg
Beles dotter
I Balldurs haga;
Så skola åror
Å Ellida
Båda brista /
Som Helges båge.

Efter detta rann wind up innan efter fjärden / ty drogo de up segl til farts / och sade Fridthiofer til dem / at de skulle så laga / at de icke måtte där länge dwäljas. Sedan seglade de ut efter Sogn / och då kwad Fridthiofer detta:

Segldom wi ur Sogne /
Då forom wi senast
At eld lekte enda up
I adalbo wåra;
Men nu tager bål at bränna
Mitt i Balldurs haga /
Ty månd jag warger i weom (fågelfri)
Weta mig warda kallad.

Björn sade til Fridthiof: hwad skolom wi nu tiltaga / fosterbroder? Icke månde jag här i Norrige wara / swarade Fridthiofer / utan jag wil lära herramänns seder och fara i hernad. Sedan ransakade de öijar och utskjär om somaren / och aflade eller förskaffade sig egodelar samt heder; men åt hösten höllo de til Orknöijarna / och tog Angantyr wäl emot dem / sittjande där om winteren. Men när Fridthiofer war faren ur Norrige / då höllo Kongarna thing och gjorde Fridthiof biltogan ur alla sina riken / läggande under sig alla hans egnder. Kong Halfdan satte sig på Framnäs / och bygde åter up byn / där han war bränder / hwarpå de och förbätrade hela Balldurs haga / och hade det länge påstått innan elden wart släckter. Kong Helge föll det wärst emot / at gudarna woro upbrända / och wart det mycket påkåstat förrän Balldurs haga upbygdes til fullo såsom förr. Imedlertid sat Kong Helge på Syrstad.

11. Cap.

Fridthiofer hemsöker Kong Ring och Ingeborg.

FRidthiof hade nu gott på egodelar och heder / hwar som han for; han drap ilaka männ samt grymfulla Wikingar / men bönder och köpmänn lät han wara i frid; ty wart han å nyo kallad Fridthiof hin fräcke / och hade nu bekomit mycket samt friskt mannskap / warande och nog riker på lösöron. Men när han hade warit fyra åhr i sjöröfweri / for han östan från och lade in i Wiken (söder af Norrige) sägjande: jag skall nu gå å land / men j skolen lägga eder på hernad i winter / ty jag tager nu på at ledas wid hernaden / wiljande hedre fara å Uplanden til tals med Kong Ring; j måsten altså besöka mig här i somar / då jag wil första somardag hitkoma. Björn sade: detta råd är icke wisligit / doch må du råda / wiljande jag heldre at wi farom norder i Sogn och dräpom båda Kongarna Helge samt Halfdan. Fridthiofer swarade: ingalunda duger det / utan jag wil heldre fara at hitta Kong Ring samt Ingeborg. Björn sade: ogjärna tillåter jag det / at du wågar dig ensamen i hans wålld / ty Ringer är af slugt wett och tillika af stor ätt / ändoch han är något til åhren. Fridthiofer swarade: jag skall råda häri / men du Björn / måste råda för mannskapet imedlertid. Det gjorde såsom han böd / och for han så til Uplanden om hösten / ty han war förweten at se på Kong Rings samt Ingeborgs älskog; menn förr än han där kom / antog han en stor kåft til sin yttersta klädedrägt / som war all luden; hade och twänne stafwar i händerna / samt et täcke öfwer andletet / gjörande sig tillika mägta gamal. Sedan hittade han några herde swenner / och stumlade så fram / med efterspörjande / hwadan de wore? De swarade: wi egom hema på Strejtulande wid Kongsätet. Gubben frågade: är Ring en riker Kong? De swarade: så synes du oss / som du wäl måtte wara så gamal at du wet / hurudant lag Kong Ring hafwer i hwarje del. Gubben sade sig mera hafwa hugsat eller bekymmersam warit om saltbränneri än Konga seder. Sedan for han hem til håfwet / och wid åliden dag går han in i salen och ser mycket kraslig ut / stadnade så ut wid dören där han stupade koftehatten at hölja ögonen med. Kong Ring sade då til Ingeborg: en mann geck där in i salen / mycket större än andra männ. Drottningen swarade: det är här en liten tidende; och dy talade han den mannen til / som tjenade wid bordet / at han skulle gå och spörja ho den koftemann wore / och hwadan han kome / samt hwar han egde sit kjön eller slägt. Swennen lopp ut på golfwet til den ankomne mannen och sade: hwad heter du gamle mann / eller hwar du i natt / eller hwar är din slägt? Koftemann swarade: tida spör du swenn / eller kan du någon reda gjöra där på / endoch jag dig därom sade? Han sade sig det wäl kunna. Kåftemann swarade då: Tjuf heter jag / hos Ulfwen war jag i natt / i Ångre war jag upfödder. Swennen lopp nu för Kongen och sade honom Koftemannens swar. Kongen sade: Du har wäl fattat swenn; jag wet det heradet / som heter Ånger / doch måtte wäl hända / at mannen ingen hugnad / utan ånger hafwer / och månde han en wettig eller klok mann wara / tyckande jag war amycket wärt om honom. Drottningen sade: det är underlig sed / at du åstundar så fräckt at tala wid hwarje gubbe / som här komer / eller hwad är det wärt om honom? Kongen sade: ej west du gjörligare än jag / ty jag ser han omhugsar mera än han talar / och gluttrar wida omkring. Efter detta sände Kongen en mann efter honom; ty geck han in för Kongen nog krokug och helsade honom med låg röst. Kongen frågade då: hwad heter du stora mann? Koftemann swarade med denna wisan:

Då het jag Fridthiofer (Fridthiyf)
när jag for med siöröfware /
men Herthiofer (Hertjyf)
när jag enkor gjorde /
Gejrtjofer (spjutstjyg) när jag
kastespjut slängde /
Gunthjofer (stridstjyf) när jag
geck til slags /

Ejthiofer (Ötjyf) när jag
utskjär rånte /
Helthjofer (dödstjyf) när jag
I Hel kasta småbarn /
Walthjiofer (slagnas tjyf) när jag
Öfwerwant andra männ /
nu har jag swäfwat sedan
med salltgubbar /
Hjälp tarfwande
Förr än jag hit kom.

Kongen sade: af mycket hafwer du tjyfsnamnet tagit / eller hwar war du i natt / eller hwar är dit hemile och hemwist / eller hwar är du upfödder / eller hwad skyndade dig hit åt. Koftemann swarade: i Ångre war jag upfödder / hos Ulfwen war jag i natt / hugen bragte mig hit åt / men hemwisten har jag ingestädes. Kongen sade: så må wara / at du hafwer i ångest eller trångmål warit upfödd någon tid / endoch det äfwen torde hänt / at du i Fjorda (eller förackt) warit födder; men i skogen månde du i natt hafwa warit / ty ingen bonde är här i näjgden som heter Ulfer. Och efter du sägjer dig intet hemile ega / så må hända / at du tycker det sama wara litet wärt emot den hug / hwarmed du har hit rest. Då sade Ingeborg: far Tjofer til annan gästning / eller och i gästestufwan. Kongen swarade: jag är nu så gamal / at jag wäl kan siälfwer här besticka om gästarna / och far du ankomne mann ur din koft / och sitt å min andra hand eller sida. Drottningen sade: utgammal gjörs du nu / emedan du delar stafgubbar rum hos dig. Thiofer sade då: ej höfwes det Herre / och är det bättre som Drottningen sägjer; ty jag är wanare wid salltbränneri / än sittja hos höfdingar. Kongen swarade: gjör såsom jag wil / ty jag skall råda detta sinn. Thjofer stupade då af sig koften / och hade där under en mörkblå kjortel / jämte den goda ringen å handen / därtilmed et digert silfwerbälte / af hwilket en stor pung hängde med skjära silfwerpeninga; hans sida war omgjordad med swerd / men en stor skinnhufwa hade han å hufwudet / ty han war nog gråt eller blötögder / samt luden öfwer hela andletet. Nu sägjer jag bätre wara gjort / sade Kongen / och skall du Drottning / få honom en god tröija / som honom höfwes. Drottningen swarade: j skolen råda Herre / men litet tycker jag om denna Thjof. Sedan wart honom en god tröija gifwen at hafwa öfwer sig / och satte han sig då i högsäte hos Kongen. Drottningen wart blödröd i ansichtet / när hon såg den goda ringen / men doch wille hon inga ord med honom skifta / utan Kongen war allkåter eller lustig och sade: en godan ring hafwer du å din hand / och månde du länge hafwa bränt sallt för honom. Det är all min fädernes arf / swarade den ankomne mann. Må warda / sade Kongen / at du hafwer mera än honom / men såå saltbrännegubbar gissar jag wara dina jämnlikar / så framt åldren ej altförnoga förswagat mina ögon. Thiofer war nu där om winteren wäl undfägnader / och alla tyckte wäl om honom; ty han war gifmild på peningar / och glader wid alla. Drottningen war fåtalig med honom / men Kongen war altid glädjesam wid honom.

12. Cap.

Kong Ring far til gästabods.

DEt är berättat / at då Kong Ring et sinn med sine Drottning skulle gästabods fara med mycket mannskap / sade han til Thiof: anten wil du fara med oss / eller wara hema? Han swarade sig heldre wilja fara med dem. Det likar och mig bätre / sade Kongen. Sedan färdades de / och skulle resan skje öfwer en sjös / och då sade Thiofer til Kongen: otröstig eller osäker tyckes mig isen / Herre / och tänker jag oss owarsamt hafwa farit. Kongen sade: ofta finnes det / at du oss wäl warnar; litet senare brast all isen neder / och då lopp Thiofer til / ryckande wagnen åt sig med alt det som på och i honom war; Kongen samt Drottningen såto där båda / och alla dessa ryckte Thiofer uppå isen / jämte hästen som för wagnen war spänter. Kong Ring sade då: nu är alt wäl uptagit Thiofer / och ej månde Fridthiofer den fräkna starkare hafwa tagit til / fastän han här hade warit / och äro slika mycket fräcka eller kjäcka fölgjesmänn. Nu komo de til gästabodet / och war där alt tijdenalöst / farande Kongen sedan hem med wärdoga gåfwor. Lider altså högsta winteren af / och när det wårade / tog wädret på at båtna / träen at blomas / gräs at gro / och skepen at kunna fara länder imellan.

13. Cap.

Kong Ring rider til skogs.

DEt war en dag / at Kongen talade wid sina håfmänn således; nu wil jag at j faren ut å skogen med mig i dag til at skjämta / och se på fagert lands läge eller tilstånd; de gjorde så / och for mycket mannskap med Kongen ut å skogen. Nu lämpade det sig så til / at Kongen samt Fridthiofer wordo twå enda saman i skogen / fjärran frå andra männ. Kongen sade sig då wara tunger och måste få sofwa; Fridthiofer swarade: faren hem Herre / ty at slikt anstår bättre förnäma männ / än at liggia ute. Och då Kongen hade sagt sig det ej förmå / lades han neder och somnade fast med högt snarkande. Thiofer sat honom nära och drog swerdet frå sig. En stund senare satte sig Kongen up och sade: war det ej så Fridthiofer / ar margt kom dig i sinnet / det du doch wäl emot stod? och skall du därföre hafwa här wördnad med oss; ty jag kände dig sannerliga första kwällden som du kom i wår sal / och skall du icke så snart wid oss skiljas; så månde och något mycke dig förestå. Fridthiofer swarade: wäl och wenliga hafwen J Herre mig fägnat / men bort skall jag nu snart / ty mit mannskap komer brott til mötes wid mig / såsom jag förut har därom rådgjort. Sedan redo de hem / och drefs då Kongens mannskap til dem af skogen / farande de sedan hem til håfsalen / och drucko wäl om kwällden. Då wart och för allmogen upenbarat / at Fridthiofer den fräcka hade där warit om winteren.

14. Cap.

Fridthiofer får Ingeborg.

DEt war bittida en morgon / at det klappades på salsdören / där Kongen och Drottningen sofwo / tillika med många männ. Kongen spör då ho å dören klappade? han swarar som ute war: här är Fridthiofer / och är jag nu redo til bortfärden. Wart altså dören uplyckter / och geck Fridthiofer i / kwädande sådan wisa:

Nu skall jag dig fast tacka
för gästning din den mästa /
redo är Garpen at gånga
åror fast at gripa;

Jag mins Ingeborga
j bådas wår lifstide;
lefwe hon bäst och bruke
dyrbart för många kyssar.

Då kastade han ringen goda til Ingeborg / och sade hon skulle den ega. Kongen skrattade åt denna wisan och sade: så wart det doch / at hon war bätre tackad för winterwisten än jag; doch hafwer hon icke wänligare sig ställt för dig än mig. Då sände Kongen sina tjenstemänn til at upsöka drycka och mat / sägjande: j skolen nu alla äta och dricka / förr än Fridthiofer far bort; sitt och du Drottning up och war lustig. Hon swarade / sig icke kunna så bittida äta; men Kongen sade: wi skolom nu alla saman äta; och de gjorde så. Men när de hade druckit en stund / då sade Kong Ring: här wille jag at du wore / Fridthiofer / ty at mine söner äro barn til åldren / men jag är gamal / och således icke fallen til at wärja landet / om någon söker til detta riket med ofrid. Fridthiofer swarade: jag skall brott fara / Herre / och kwad så fölgjande wisa:

Bo du Kong Ringer
karskt och länge /
högsta Konger
under jordskjöte;
Wachta wisir (Kong) wäl
Wif (hustrun) och landet /
Jag skall och Ingeborg
Icke mer råkas.

Då kwad Kong Ring:

Far du ej så
Fridthiofer hädan /
Dyrsta doglig Kong /
I tepug hug;
Dig månd jag (weder) gjällda
Dina skatter /
Wist bättre än du
Wentar själfwer.

Och än kwad han detta:

Dig ger jag fagran /
Fridthiofer / hustru /
och alla med
engder mina.

Fridthiofer tog då under / och kwad emot således:

Af tig jag icke
Tager gåfwor /
Om du ei Konger /
Nu dödsotan kjänner.

Kongen sade: ej månde jag slikt gifwa dig / om jag ej wiste at så wore; och är jag sannerliga sjuker / unnande dig bäst at njuta detta gifte / emedan du är förmera än alla männ i Norrige. Så skall jag och gifwa dig Kongsnamn / ty hännes (Ingeborgs) bröder månde dig wärre wördnad unna / och fästa dig med sämre hustru än jag. Fridthiofer swarade: hafwen mycken tack / Herre / för eder wälgjärning / som är mera än jag wäntade / men ej wil jag mera hafwa än Jarlsnamn til heders förbättring. Då gaf Kong Ring Fridthiof wallde med handslag öfwer de riken / dem han hade styrt / samt därmed Jarlsnamn / skolande han råda däröfwer til dess at Kong Rings söner worde fullmogna til at styra själfwa sina riken. Kong Ring låg nu liten tid / och som han andades / wart stor sårg efter honom i riket; sedan wart en hög upkastad öfwer honom / med mycken egendom efter hans utgifna bud. Sedan gjorde Fridthiofer et hederligt gästabod / när hans männ komo tilstädes / och drucko då allasaman Kong Rings arfweöl / och Fridthiofs samt Ingeborgs brudlop. Efter detta satte Fridthiofer dig där neder til riksstyrslen / och tycktes wara en stor samt hederlig mann / hafwande med Ingeborg många barn.

15. Cap.

Om Fridthiof samt bröderna Helge och Halfdan.

KOngarna i Sogn / Ingeborgs bröder / sporde nu dessa tidender / at Fridthiofer hade Kongawälde på Ringarike / och fått Ingeborg deras syster til ägta; ty sade Helge til sin broder Halfdan / at detta wore et stort widunder och djärfhet / at en Herses son skulle ägta hänne. De samla altså mycket mannskap / och fara med det ut på Ringarike / i mening at dräpa Fridthiof / samt lägga under sig alt riket; men när Fridthiofer wart detta warse / samlade han mycket mannskap och sade till Ingeborg sålunda: ny ofrid är komen i wårt rike / men ehuru då han aflöper / wiljom wi doch ej se något onögje på dig. Hon swarade / det nu wara så wida komit / at hon månde låta honom wara den högsta; och i det sama war Björn komen östan ifrån til hjälps med Fridthiof / dy foro de til strids / skeende nu såsom förr / at Fridthiofer war främster i denna mannskaran. Han och Kong Helge komo nu at ega widskifte eller hugga emot hwarannan / och gaf Fridthiofer honom banasår / hwar på Fridthiofer lät hålla up en (hwitan) fridsskjölld / därigenom striden kom til at stadna. Då sade Fridthiofer til Kong Halfdan: twå stora wilkår äro dig för handen / det ena / at du lägger alt i mit wålld / eller och skall du få banasår såsom din broder; ty det synes nu så / at jag hafwer bättre sakämne än du. Då tog Halfdan det wilkåret / at han lade sig och sit rike under Fridthiof. Denna lade då Sogns höfdingadöme under sit wällde / men Halfdan skulle wara Herse där i Sogn och gifwa Fridthiof skatt / alt medan han styrde Ringariket. Då gafs Fridthiof Konganamn öfwr Sogns höfdingadöme / sedan han afhändt sig Ringariket til Kong Rings söner / och därefter wann han under sig Hårdaland. Han hade med Ingeborg twänne söner / Gunnthiof samt Hundthiof / som wordo stora männ. Och endas nu här Sagan af Fridthiof den Fräcka.

Bihang.

Denna Sagan har jag här tryckt låtit / emedan hon fullkomnar de förr tryckta om Sturlöger den arbetsama (se des 2. Cap.) och Thorsten Wikingson / (Fridthiofs fader) / om hwilkens söner och efterkomare med deras bedrifter / mann widare kan läsa Rolfs och Giötriks Sagas c. 3. samt fölgjande / jämförde med Torfæi Hist. Norrig. T. 1. p. 235 och widare. Wiljande jag nu allenast anföra några Starkaders den yngres Skalldekwäden / som ei stå i berörde Rolfs och Giötriks Saga / efter Verelii uplägning p. 39. men finnas i Thomæ Batholini Antiqq. Dan. p. 391. sålunda lydande:

Då yrkte Starkader det kwädet / som heter Wikars balkr / därest om Kong Wikars drpå så sägjes:

Kongen jag kjärast
Fölgde på jordklote;
Då gladdes jag mäst
I min lefnad /
Förn jag färdas
(Det Gettkonor wällde)
sidsta tåget
til Hårdaland.
Det ärendet
at mig där gofwes
Nidings namn /
nöd marghanda /
njöt jag oärligt
Ont at gjöra.
Skulle jag Wikar
i stora träet /
Gejrthiofs bane /
Gudom upofra;
Kjörde jag spjutet
Kongen til hjärta /
Det är mit barmast
handawärk /
Dädan wäpnade jag
willa wägar /
Hårdom leder
med hugen illa /
pening löser /
lastfuller /
Herrelöser /
repr i hugen.

Fölgjer

Alfs Kämpars Saga.