Handbok för Dryckers Beredning/Läskande Drycker
| ← III. Kalla Win-Drycker och Spirituösa Drycker. |
|
V. Drycker för Sjuka. → |
Läskande Drycker.
Fruktwatten.
Så wälgörande naturen än har sörjt för oss, i det densamma under sommarens hetta erbjuder så mångfaldiga uppfriskande frukter, är njutningen af dessa i deras naturliga tillstånd likwäl ej nog läskande och wederqwickande. — Wi tillgripa då ett glas watten. — Men huru få finna sig tillfredsställde derigenom, då det ej retar gomen. Här måste då konsten komma naturen till hjelp, i det den genom bådas förening bereder hwarjehanda fruktwatten och läskande drycker. Denna förrättning tillhör wanligtwis fruntimren, och det är således nödwändigt, att de deruti ega tillräcklig kännedom, för att hwarje månad af hwarje ny frukt kunna tillreda en behaglig dryck. — Wid sådant förhållande torde mina läsarinnor med nöje afhöra de föreskrifter, hwilkas riktighet jag af erfarenheten funnit besannade.
Redan på wåren kunna wi bereda
Violblom-watten.
Man afplockar bladen af violblomman och afskär noga det hwita och gröna på dem. Af dessa blad tager man en qvantitet efter behag, lägger dem i en butelj och gjuter derpå dubbelt få mycket rosenwatten som bladen utgöra. Sedan sätter man buteljen så länge i solskenet, att bladen blifwit bleka och hwita, då man afgjuter wattnet, filtrerar det och låler det ännu en gång stå i solskenet i 3 weckor. Slutligen tillsätter man 1 ℔ fint stött socker på hwarje 16 kanna af detta watten, jemte 2 lod pulveriserad kanel, och låter det stå 24 timmar. Sist filtreras det ännu en gång, fylles på flaskor och sättes på ett swalt ställe.
Winner denna dryck bifall, och åstundar man densamma på en annan årstid, så bör man förse sig med ett förråd af violblomsirap. Man afplockar härtill bladen af violblomman liksom förut, gjuter ett halft stop kokhett watten på 16 kanna af dessa blad, och betäcker dem wäl, då de meddela wattnet sin lukt. Så låter man dem stå öfwer natten på ett warmt ställe. Sedan tillsätter man renadt socker efter behag, afsilar blommorne, utkramar dem wäl, och, då sockret något afswalnat, blandar man det uti den erhållna saften, utan att mycket omröra densamma. Derefter får det stå 3 till 4 dagar på en warm plats, då man alltid bör söka der bibehålla samma wärme. Tid efter annan undersöker man saften med en sked. Så snart den bildar perlor är den färdig.
Af denna saft tager man 4 lod till 16 kanna brunnswatten, omblandar det wäl, slår sedan dit några droppar vitriol-spiritus, jemte saften af en citron, och skakar det wäl om hwartannat.
Den första sommarfrukten är smultron och deraf bereder man
Smultron-Watten.
Den kortaste metoden härwid är wäl, att man prässar ett ℔ bär i 13 kanna watten, och så länge omrörer, till dess allt blandat sig, bwarefter man tillsätter ett fjerdedels ℔ socker, och då detta blifwit upplöst, filtrerar man wattnet och sätter det på ett kyligt ställe.
Men will man deraf bereda en spirituös dryck, så renar man 212 ℔ socker och kokar det en god timme med 1 kanna brunnswatten. Derefter låter man det kallna och så snart det endast är ljumt, lägger man dit 23 kanna smultron; hwarpå det får stå 8 dagar, under hwilken tid der dagligen bör omröras. Efter dessa 8 dagar filtreras det, då man äfwen påslår något Franskt bränwin, fyller det sedermera efter andra 8 dagar på buteljer och korkar dessa wäl.
Om det första smultronwattnet genast efter dess beredning måste drickas, så kan deremot det sednare förwaras i källaren längt in på sommarn.
På samma sätt bereder man äfwen
Hallon-Watten,
och jag behöfwer således ej gifwa någon särskild anwisning; men då denna dryck, så wäl som smultron-wattnet, ej har någon särdeles pikant smak, afwakta wi med längtan den tid, då de syrligare frukterna, som under hettan ännu mera swalka, blifwa mogna. Och då blir den första drycken
Winbärs-Watten.
Man måste härtill sönderkrama winbären och utprässa dem med watten; till 1 ℔ bär tager man 13 kanna watten, tillägger för hwarje sådan qvantitet 14 ℔ socker och omrör det så länge, att sockret är fullkomligt upplöst. Sedan man filtrerat detsamma, sättes det på ett kyligt ställe. Dock måste det drickas inom 24 timmar, emedan det eljest kommer i jäsning.
Alldeles efter denna föreskrift beredes
Körsbärs-Watten.
Men äfwen på annat sätt kan det tillagas för framtida behof, ehuruwäl detta är något mera mödosamt och widlyftigt. Man begagnar derwid ett mindre fat, hwari förut warit win, uttager den botten, hwari tapphålet är, spänner sedan en grof silduk öfwer ett tunnband, som man passar inwändigt uti fatet. Efter dessa förberedelser stöter man 113 kanna körsbär, med kärnorne, i mortel, slår dem i fatet, fäster sedan tunnbandet 3 tum nedom randen med smala träpluggar, sätter bottnen med tapphålet derpå och låter fastgöra den. Tunnbandet bör likwäl wara af björk- eller hasselträd, emedan wattnet i annan händelse möjligtwis kunde antaga en elak smak af trädet. Härpå gjuter man nu kokt, wäl afskummadt, och åter afkyldt watten, påsätter sprundet löst och låter fatet ligga till andra dagen på ett kyligt ställe, under hwilken tid man några gånger bör skaka på fatet. Följande dagen gjuter man dertill 13 kanna Franskt bränwin, slår sprundet fast och lägger fatet i källaren. Efter 6 weckor filtreras det genom en lapp på buteljer och korkas wäl.
Den som är älskare af kryddor torde tycka om
Orangeblom-Watten,
hwartill man tager 14 ℔ friska pomeransblommor och 20 lod socker, gjuter 3 jumfrur watten derpå och låter det stå 4 timmar; härpå silar man det genom en duk och tillblandar watten efter behag.
Dylikt watten kan man äfwen bereda af rosor jasmin, narcisser m. m.
Pomerans-Watten.
Man bultar twenne pomeranser med ett knifskaft så länge, att de blifwa rätt mjuka, skär dem sedan midtitu och kramar saften på ett halft stop watten, hwaruti man har upplöst 8 lod socker. Sedan man gjutit detta watten 4 till 6 gånger ur ett kärl i ett annat, att sockret lätt och fullkomligt smälter, kan det drickas.
Mjölk och Watten.
Till hwarje 13 kanna god mjölk tager man ett glas friskt watten, gjuter det tillsammans, blandar ett spetsglas pomeransblomwatten och socker efter behag dertill, och skakar det wäl om hwartannat, så att ej allenast mjölken och wattnet behörigt blandas, utan äfwen sockret upplöses. När båda delarne skett, kan det drickas.
Lätt metod att bereda ett artificielt Seltser-Watten.
Efter följande ganska lätta och enkla förfarande kan hwar och en utan att ega några apparater, till sitt nöje bereda ett artificiell Seltserwatten, hwilket till sitt grundämne är likt det naturliga, och under sommaren erbjuder en angenäm och läskande dryck.
Fyll på en butelj om 3 qwarter lika mycket rent brunnswatten, som ej har någon bismak. Slå derefter 2 lod fint pulveriserad marmor eller ren, hwit krita och 2 lod winstenssyra i kristaller i buteljen, korka densamma wäl, låt den sedan stå några dagar och omskaka den som oftast under denna tid.
Är nu wattnet tillräckligt mättadt af kolsyregas — hwilket är fallet, om man, efter att hafwa gjutit en liten qvantitet deraf i ett winglas, finner, att wattnet antagit en syrlig smak och bornerar — så slår man uti en annan, likaledes 3 qwarter rymmande butelj, 10 gran natron och 50 gran koksalt, gjuter watten utur den första flaskan warsamt deröfwer, att grumlet ej uppröres, och omskakar ofta den andra flaskan, till dess salterna fullkomligt blifwit upplöste; då man erhållit ett godt Seltserwatten.
Julep.
Med dessa fruktwatten ega alla sorter Julep mycken likhet, då de äro en blandning af insyltade fruktsafter och watten, hwartill wattnet antingen kan wara i sitt naturliga tillstånd eller uppkokt; ofta afkokas det med ett stycke kanel eller rostad brödkant eller med en näfwe korn. Wanligtwis räknar man wid denna blandning på ett stop watten 6 lod fruktsaft, och socker efter behag, allt efter som man önskar det sött. Men tycker man mera om en pikant smak, kan man tillsätta något citronsaft eller några droppar vitriol-spiritus. Jag öfwerlemnar er, mina damer, några att wälja ibland.
Wanlig Julep.
Till ett stop watten tager man groft sönderstött koriander, 2 hwita pepparkorn och ett stycke rostad brödkant och låter det tillsammans uppkoka, silar det derefter i ett annat kärl, hwaruti man förut lagt twå näfwar törnrosblad, skalet och saften af en citron, ett qwintin groft sönderstött kanel och 8 lod socker; betäcker det och låter det draga några timmar, till dess det kallnat, då man kan filtrera det.
Julep af Violblomma.
Omkring 30 lod afplockade blå violblommor skållar man uti hett watten och låter dem stå öfwer natten. Följande morgonen utprässar man saften genom en duk, gjuter den öfwer 112 socker, sätter det på kol och låter sockret smälta; men så snart det will börja koka, tager man det från elden, låter det kallna, fyller det på små flaskor, i hwilka man ofwanpå gjuter något mandelolja, samt korkar flaskorna. Sålunda håller det sig länge på ett kyligt ställe.
Julep af Törnrosor.
Man stöter en mängd törnrosblad, af hwilka det gula nedpå först blifwit bortskuret, i en mortel, lägger dem sedan uti ett postlinskärl, nedtrycker dem fast och låter dem stå 2 till 3 dagar. Derpå rifwer man dem uti en stenmortel eller på ett rifjern med något rosenwatten, fyller dem uti en linnepåse och utprässar saften, hwilken man låter stå stilla så länge, till dess den fullkomligt klarnat. Härefter filtrerar man densamma, lägger 1 ℔ socker till hwarje 13 kanna af denna saft och låter det koka tillsammans. Sedan det blifwit wäl afskummadt och har inkokat, så att det är tjockt som honung, tillsätter man några droppar vitriol-spiritus och förwarar det uti små flaskor på kyligt ställe. Wid begagnandet häraf slår man efter behag af denna saft i ett glas watten.
Mullbärs-Julep.
Man sönderkramar bären med en trädsked, prässar dem genom en duk och kokar 12 ℔ af denna saft med 1 ℔ socker så länge, till dess den är något tunnare än wanlig saft. Denna fyller man genast derpå uti buteljer, gjuter något mandelolja ofwanpå och förwarar den, till dess man deraf will göra bruk genom att uppblanda den med watten.
På detta sätt kan man bereda många Julep-safter, samt äfwen blanda twå eller flera tillsammans, t.ex. winbärs- och hallonsaft o.s.w.
Om man will blanda saften af någondera sorten Julep med watten, så gjuter man först saften i wattnet, och sedan denna blandning så länge ur ett glas i ett annat, till dess båda tillräckligt förenat sig.
Mandelmjölk och Orgead.
Hittills hafwa wi blott sysselsatt oss med sådane frukter, som innehålla mycken och till största delen syrlig saft; men låtom oss derföre ej glömma, att det äfwen finnes torra frukter, som, ehuruwäl saftlösa, likwäl förskaffa oss läskande drycker, som ej äro mindre styrkande och wälsmakande än de redan beskrifna. Eller huru, mina damer, ett glas mandelmjölk bör man ju ej afstå under stark wärme? Nå wäl; wi skola då förskaffa oss mandlar och andra nötfrukter, och göra några försök dermed.
Då mandeln är den förnämsta bland dem, skola wi ock dermed göra början, och bereda oss god
Mandel-Mjölk.
Man skalar 4 lod sötmandel, stöter dem i en mortel jemte ett stycke fint socker, förtunnar massan med watten och silar den genom en hårsikt. Härwid kan man efter behag tillsätta en sked orangeblom- eller kanelwatten.
Orgead.
Ett halft ℔ sötmandel och 12 stycken bittermandlar stöter eller rifwer man fint med en thekopp friskt brunnswatten, renar sedan 14 ℔ socker, kokar det till 4:de eller 5:te graden, rör det kallt bland de rifna mandlarne, påfyller efter behag mera watten och prässar det genom en duk.
Så enkla båda beredningssätten än äro, erfordras likwäl både någon tid och åtskilliga redskaper dertill; men wid sjukdomsfall, på resor o.d. då wi önska att skyndsamt bereda mandelmjölken, felar oss oftast båda. För sådant fall will jag här meddela föreskrifter till twenne preparater, som wi på förhand bereda och hwaraf wi wid påkommande behof kunna i hast göra mandelmjölk.
Orgead-Sirap.
Man gör af 1 ℔ skalad sötmandel och 14 ℔ likaledes skalad bittermandel en mycket substantiös mandelmjölk enligt den första anwisningen, blandar till hwarje ℔ mandelmjölk 2 ℔ socker, omrör det wäl, få att sockret smälter, sätter det på elden och upphettar det, utan att det likwäl får komma i kokning, ty i sådant fall afsöndrar sig mjölken från sockret och ystar. Sedan tages det från elden och omröres tills det är kallt.
Men skall denna sirap bibehålla sig längre, så rekommenderar jag följande föreskrift dertill:
Man stöter, jemte watten, söt- och bittermandel i den portion wi nyss uppgifwit och utprässar wätskan genom en duk, att mandelmjölken blir rätt stark. Derpå renar man 2 ℔ socker och låter det koka så länge, att det nästan bildar karamell; då rör man småningom mandelmjölken deruti och låter det sammankoka. Sist gjuter man till massan en sked pomeransblomwatten och ställer sirapen på en warm plats, der den tillfyllest erhåller den tillbörliga konsistensen. Man bör likwäl då och då med en sked undersöka sirapen, om den kastar perlor, och så snart detta sker, fylla densamma på buteljer.
Så wäl i anseende till smaken som äfwen waraktigheten är följande
Orgead-Deg eller Pulver
ännu bättre än mandelsirapen. Äfwen härtill stöter man de afskalade söt- och bittermandlarne och tillblandar under stötningen en gång så mycket socker, som mandlarne wäga, samt kan äfwen gjuta på några droppar pomeransblom- eller kanelwatten. Har denna deg blifwit mycket jemnt sönderstött, få fyller man den antingen i små syltglas, inpackar den wäl och öfwerbinder glasen omsorgsfullt; eller man kaflar degen, formar små rullar deraf och låter dem torka. Om dessa gå sönder, kan man äfwen stöta hela den torkade massan till pulver och förwara detsamma uti askar med inlagdt hwitt papper. Af denna deg eller af sirapen blandar man sedan en portion efter behag uti ett glas watten och omrör det wäl, så har man i hast mandelmjölk eller orgead färdig.
Orgead af pistacier.
Man behandlar denna frukt likasom mandlarne, afskiljer huden genom kokhett watten, sönderstöter frukten jemte några skedar watten, och prässar den med tillräckligt watten genom en duk; sist kramar man saften af en citron härtill, och sockrar efter behag. Om denna orgead af pistacier smakar oss, kunna wi äfwen deraf, på samma sätt som af mandlarne, för framtiden bereda en orgead-sirap.
Likasom wi bland de warma dryckerne funnit surrogater för kaffe och kakao, så finnas äfwen sådane för mandlar, af hwilka man erhåller förträfflig mandelmjölk eller orgead, och jag är öfwertygad, att ett glas
Orgead af Kastanjer
fullkomligt skall hålla er skadeslösa för bristen på mandlar. Sedan kastanjerna blifwit befriade från skal och hud, sönderstötas de uti en mortel; men då desamma swårligen på detta sätt kunna krossas, är man ofta nödsakad att först begagna rifjern. Derefter prässas de med watten och sockras. Den wid genomprässningen qwarblifna satsen kan man stöta ännu en gång, och erhåller säkert ännu ett glas fet orgead. I brist på kastanjer kan man ock bereda
Mandelmjölk af Välska Nötter.
Man afdrager äfwen här den bruna huden, stöter dem i en mortel, jemte en sked watten, att de icke under stötningen blifwa oljaktiga, prässar massan genom en duk, tillgjuter watten efter behag och sockrar den tillräckligt.
Slutligen kan man ock bereda
Mandelmjölk af Hasselnötter
alldeles så, som af Välska nötter. Och efter följande föreskrift erhålles en förträfflig
Orgead af Hasselnötter.
Till 14 ℔ afskållade nötter tager man kärnorna af gurkor, kurbitsar och meloner, af 14 ℔ wigt tillsammans, stöter alltsammans fint uti en mortel, hwarunder man då och då fuktar det med litet watten, att det ej blir oljaktigt. Denna massa blandar man uti 1 stop watten, prässar den genom en duk, tillsätter 14 ℔ socker, och kramar saften af en citron dertill. Så snart sockret fullkomligt smält, silar man wätskan ännn en gång och förwarar den i källare.
Slutligen torde Italienarnes
Laktad
här förtjena ett rum för dess förträfflighet såsom läskande dryck. Man tager dertill kärnorna af meloner, gurkor och kurbitsar, afskalar dem, stöter dem i mortel, prässar dem med watten genom en duk och tillägger socker efter behag.
Om denna Laktad är oss för enkel, så kunna wi äfwen efter följande föreskrift bereda densamma.
Man stöter i en mortel 6 lod mandel och 2 lod melon-, gurk- och kurbiskärnor. blandar dertill ett lod socker och tillgjuter småningom 13 kanna watten. Derpå silar man det genom linne, stöter återstoden ännu en gång och genomprässar den med mera watten, då laktaden är färdig. Härtill kan man sedan efter behag blanda en sked pomeranswatten.
Wilja wi för en längre tid förse oss med denna dryck, så kunna wi dertill bereda oss en
Laktad-Deg,
om wi af hwarje af de 3 kylande kärnorna, melon-, gurk- och kurbiskärnor, taga 12 ℔, twätta och aftorka dem åter, lägga härtill 12 lod söt- och 4 lod bittermandel, båda afskalade, stöta alltsammans wäl uti en mortel och blanda dertill 2 ℔ socker, som förut blifwit afrifwet på citronskal. Denna massa omrör man starkt, nedpackar den uti en syltburk och förwarar den. Wid anwändandet rör man uti ett glas watten ett stycke, så stort som ett ägg, filtrerar den utspedda massan och tillsätter några droppar pomeransblomwatten.
Limonader.
Denna är onekeligen wid stark wärme en af de mest wärderade drycker, som med den största läskande egenskap förenar den angenämaste smak. Och då för öfrigt deras beredning är så enkel behöfwer jag knappt här widlyftigt beskrifwa densamma. Den allmännaste metoden att bereda
Limonad af Citroner
är, att man med socker afrifwer det gula skalet, afskalar frukten, utprässar saften i ett glas watten och efter behag deri lägger af det på skalet afrifna sockret. Detta beredningssätt har likwäl det felet, att limonaden ej blir riktigt klar, hwarigenom det afrifna skalet förlorar mycket af sin läskande egenskap.
Något mera widlyftigt, men bättre, är det derföre, om man kastar det gula skalet i kokhett watten, betäcker kärlet och låter det öfwer natten stå i källaren. Citronsaften utprässas i ett särskilt glas, hwaruti den står qwar så länge, till dess den klarnat, då man följande dagen genom en hårsikt blandar den uti det afswalande citronskalwattnet och efter behag tillsätter socker.
På annat sätt kan man äfwen bereda limonaden: man afskalar nemligen det gula af 3 eller 4 citroner, lägger det, jemte 8 lod socker, uti 23 kanna watten, borttager alldeles det hwita af skalet och skär sjelfwa frukten i skifwor, som läggas i wattnet och dermed, jemte det öfriga, sammankokas till en tredjedel. Derefter filtreras det och förwaras till framtida begagnande.
I brist på citroner kan man äfwen bereda
Limonad utan Citroner,
om man gjuter några droppar vitriol-spiritus eller spiritus salis uti wattnet och sockrar efter behag. Men denna dryck, som kanhända anses för enkel, kan äfwen beredas på ett annat sätt.
En tredjedel win och twå tredjedelar watten blandas och sockras efter behag med hwitt kandissocker, hwarjemte några droppar cedroolja pågjutas.
Hafwa wi ett större antal gäster att undfägna, eller wilja wi i hast bereda denna dryck, är det nödwändigt att på förhand wara betänkta derpå. Man brukar derföre förse sig med
Limonad-Sirap.
Will man bereda den med citroner, så skär man denna frukt midtuti, utkramar saften medelst en wanlig citronklämmare, låter den stå till dess grumlet satt sig, och silar den genom en duk. Derefter kokar man 2 ℔ hwitt socker med 13 kanna watten, tills det blir tjockt som sirap, samt slår det på 4 lod citronsaft och några droppar cedroolja.
För att gifwa denna sirap en gulaktig färg, kan man tillsätta några gran pulveriserad gurkmeja.
Limonad-Sirap utan Citroner
tillredes efter samma grunder som Limonad utan citroner, d.w.s. man tager 12 lod sal essentiale Tartari, rifwer det uti en stenmortel, upplöser det uti 12 stop kokhett watten och kokar detsamma med 2 ℔ socker till sirap, hwarunder det wäl afskummas, så att det blir klart. Sist pågjuter man några droppar cedroolja.
Båda dessa sorter sirap fyller man på små buteljer, som wäl korkas. En matsked af denna sirap är tillräcklig att gifwa ett glas watten den angenämaste limonad-smak.
En annan Limonad-Sirap utan citroner bereder man af berberissaften. Man prässar saften ur dessa bär, silar den genom en duk och låter den klarna. Till 1 ℔ bär taqes 1 ℔ hwitt socker och båda delarne sammankokas, under flitigt afskummande, tjockt som sirap.
Orangead.
Denna angenäma och läskande dryck beredes på samma sätt som limonad, endast att man i stället för citroner tager söta oranger eller pomesiner, och således behöfwer något mindre socker.
Med dessa limonad-sorter ega alla med ättika tillredda drycker mycken likhet; äfwen de äro lika läskande som wälsmakande, och man kan deraf bereda siraps-förråd. Om wi börja med
Ättike-Sirap,
så tages dertill 1 ℔ röd winättika och 2 ℔ socker. Detta sednare kokas med watten, hwarefter ättickan påfylles och sammankokas till siraps konsistens. Wid begagnandet tillblandar man watten efter behag.
Hallon-Sirap med Winättika.
Af den på wanligt sätt beredda hallon-ättika kokar man 1 stop med 3 ℔ socker litt en tjock strap, hwilken man förut afskummar med ägghwita och klarar. — Eller ock gör man
Körsbärs-Sirap.
utaf saften af sura körsbär, i det man afsilar saften af uti ättika inlagda körsbär, tillägger efter behag mera socker, och inkokar densamma till en sirap. Äfwenledes kan man af endast körsbärssaft tillaga dylik sirap.
Man sönderkramar wackra sura körsbär, utprässar saften, silar den genom en hårsikt och filtrerar densamma ännu en gång. Till 1 ℔ af denna saft lägger man lika mycket socker, sammankokar det, att det blir tjockt som sirap, och inblandar 4 lod bitterwatten.
Sirap af Omogna Winbär eller Agress[1].
Man uttager kärnorna ur stora, gröna, men ännu omogna winbär, sönderkramar bären, prässar saften genom en sikt och filtrerar den några gånger, så att den blir mycket klar. Till 12 kanna af denna saft tages 4 ℔ hwitt socker, och detta inkokas, under flitigt afskummande, till honungs konsistens.
Då wi ega så många sorter fruktsirap, böra wi wäl ej lida brist på läskande drycker; isynnerhet ej, sedan wi, såsom wi nu ämna, innan wi öfwergå till ett annat ämne, beredt oss åtskilliga limonadpulver både med och utan citroner, medelst hwilka wi, genom tillblandning af en godtycklig portion i watten, på ögonblicket kunna bereda en wälsmakande limonad.
Limonad-pulver med Citroner.
göres på det sätt, att man prässar saften ur citronerne och klarar densamma genom förnyad filtrering. Till 14 ℔ af denna saft tager man 12 ℔ hwitt socker, och inkokar båda ingredienserna så mycket, att massan, sedan den kallnat, kan pulveriseras. Sist tillsätter man några droppar cedroolja, pulveriserar och förvarar pulvret uti wäl öfwerbundna glasburkar, att det ej genom luftens åwerkan blir fuktigt — Till
Limonad-Pulver utan Citroner
deremot tager man 2 lod sal essentiale Tartari, rifwer det mycket smått med några gran pulveriserad gurkmeja och några droppar cedroolja, blandar det med 1 ℔ fint rifwet socker och slår detsamma sist genom en fin hårsikt.
Eller: 8 lod cremor tartari blandar man med 1 ℔ hwitt socker och några gran gurkmeja, tillsätter några droppar cedroolja och sållar det likaledes genom en hårsikt.
Limonad-Pulver af Berberisbär
beredes alldeles som limonadpulver af citroner, om man, i stället för citronsaften, tager saften af berberisbär. På 12 ℔ saft af dessa bär räknar man nemligen 1 ℔ socker; kokar båda delarne till 6:te graden[2] och pulveriserar det, sedan det kallnat. Äfwen här kan man tillgjuta några droppar cedroolja. Om bären äro wäl mogna, erhåller detta pulver en skön röd färg.
Förr än wi sluta denna talrika samling läskande drycker, skola wi tillägga ännu ett par, som lika mycket rekommendera sig genom deras wälsmak, som genom den swalka de erbjuda, nemligen
Sorbet eller Tscherbet;
till hwars beredande wi hos Turkarne måste hemta föreskrifterne. Denna dryck liknar wåra fruktwatten, ehuruwäl den ej som dessa beredes af inhemska frukter, utan af utländska, såsom limoner, pomeranser, citroner, granatäpplen o.s.w.
Man smälter 112 ℔ socker uti ett halft stop watten, tager 9 eller 10 af nyssnämnde frukter, aftorkar dem wäl, skär dem i twenne lika delar, tager den ena hälften efter den andra emellan tummen och pekfingret, kramar dem med den andra handen, att safthylserne brista, doppar dem sedan uti sockerwattnet och utkramar dem ännu en gång mellan båda händerne, så att oljepartiklarne skiljas från det gula skalet. Derefter gjutes alltsammans genom en hårsikt.
Tscherbet af Muskat-Drufwor.
Man skållar 2 till 3 lod fläderblommor, som blifwit torkade i skugga, med ett halft stop watten, på samma sätt som wid thekokning, och låter det kallna. Derpå prässar man 3 ℔ muskat-drufwor, gjuter saften till fläderblommorna, och omrör blandningen: upplöser sedan 1 ℔ lod socker deruti, trycker saften af 6 till 7 citroner derpå, låter det stå en stund och silar det då genom en hårsikt, hwarefter man, till dess det skall begagnas, förwarar det uti syltburkar.
Då denna sorbet är af samma konsistens som sirapen, behöfwer man endast en sked deraf till ett glas watten, hwaruti det utan omröring upplöser sig.
Om man wid denna beredning till sockrets upplösande anwänder mindre watten, så kan man af den fuktade blandningen forma kakor, och låta dem torka; eller man pulveriserar sockret, sedan detsamma torkat. På båda sätten kan den länge förwaras och drycken är genast färdig, om man lägger något häraf uti ett glas watten.
Turkarnas egentliga Tscherbet lärer tillredas på följande sätt: halsen af en kalf renas wäl ock skäres i stycken; dessa kokas med 12 kanna watten så länge, att blott 16 kanna är qwar. Detta filtreras genom en duk, och sedan detsamma stått ännu en stund, afgjutes det klarnade och sammankokas med 2 ℔ socker, som förut blifwit renadt och kokt till 4:de eller 5:te graden. — Sedan det åter har afswalnat, ditgjutes 16 kanna klar citronsaft, omröres wäl dermed och förwaras i små flaskor.
Jag hoppas nu hafwa försett mina läsarinnor med ett tillräckligt antal föreskrifter till läskande drycker, äfwen för den mest ihärdiga sommarhetta, att i afseende både på wälsmak och ombyte kunna erbjuda förfriskning. Wi böra ej lemna obegagnad någon af de angenäma, så wäl inhemska som utländska frukterne; hwar och en rekommenderar sig genom ett tjenligt berednings-sätt för wår läskande drycks-fabrik, och I kunnen sålunda göra er försäkrade om edra wänners bifall, likasom jag smickrar mig med edert.