wälsignelse, Ps. 50: 53. 1 Tim. 4: 4. Af all wår själ, hjerta och alla krafter, Ps. 9: 2. Ps. 66: 17. Ps. 86: 12. Ps. 111: 1. Ps. 138: 1. Ps. 34: 2, 3. Ps. 57: 8. Ps. 103: 1, [et]c. Med ett gladt hjerta, Ps. 63: 6. Endrägteligen, Rom. 15: 5, 6. Alltid, Ps. 63: 5. Ps. 104: 33. Ps. 145: 2. Ps. 146: 2. 1 Thess. 2: 13. Dan. 6: 10.
Tal, bör wara sannt, Ps. 15: 2. 1 Pet. 3: 10. Ja, ja: nej, nej, Matth. 5: 37. Jac. 5: 12. Ske i rättan tid, Ords. 25: 11; cap. 15: 23. Pred. 3: 7; cap. 8: 5. Icke wara ohöfwiskt, Eph. 4: 29; cap. 5: 3. Col. 3: 8. Utan klokt, Ords. 16: 23; cap. 20: 15. Ljufligt, Ords. 16: 24. Col. 4: 6. Wi skola göra räkenskap för wårt tal, Matth. 12: 35, 36. Ty bör det icke wara obetänkt. Ords. 13: 3; cap. 21: 23. Icke hastige till att tala, Ords. 29: 20. Pred. 5: 1. Jac. 1: 19. Icke mångtalige, Pred. 5: 2.
Tempel. Det andeliga, som ock bör heligt hålles, är en christtrogen själ. Ap.G. 7: 48. 1 Cor. 3: 16, 17; cap. 6: 19. 2 Cor. 6: 16, [et]c. Eph. 2: 20, 21. 1 Tim. 3: 15. 1 Pet. 2: 5. Ebr. 3: 6.
Salomos tempel, bygdt med att dess tillhörighet, 1 Kon. 6, 7 cap. 2 Chrön. 3, 4 cap. Salomo måste det bygga, 2 Sam. 7: 13. Det templet blef bygdt genom hedningarnas tillhjelp, 1 Kon. cap. 5. Templet blifwer wigdt, cap. 8. 2 Chrön. cap. 7. Ohelgadt, 2 Chrön. 28: 21. Åter helgadt af Hiskia, 2 Chrön. 29: 5. Åter ohelgadt, och igen helgadt af Manasse, 2 Chrön. 33: 7, 15. Uppbrändt, 2 Kon. 25: 9. Efter som tillförene taladt war, 2 Chrön. 7: 20. Åter uppbygdt, Esra 1: 3; cap. 4: 4; cap. 5; cap. 6: 3, 7. Det blef i grund nederslaget och uppbrändt, efter som propheteradt war, Dan. 9: 26. Matth. 24: 2. Marc. 13: 2. Luc. 19: 44; cap. 21: 6. Emot templet blifwer propheteradt, 3 Mos. 26: 31. 1 Kon. 9: 7. 2 Kon. 21: 12. 2 Chrön. 7: 20. Ps. 74: 6. Es. 66: 1. Jer. 26: 6, 12. Amos 9: 1. Micha 3: 12. Zach. 11: 2.
Gud bor icke i tempel med händer gjorda; ej heller dem behöfwer, såsom en menniska, 1 Kon. 8: 27. 2 Chrön. 6: 18. Es. 66: 1. Jer. 23: 24. Ap.G. 7: 48; cap. 17: 24. Skriften säger understundom att Gud bor i tempel med händer gjordt, 1 Kon. 6: 13; cap. 8: 12. 2 Chrön. 6: 1. Ps. 78: 60. Jer. 7: 3, 7. Matth. 23: 21. Ap.G. 7: 46.
Templet wardt föräradt med stora skänker, 1 Chrön. 29 cap. 2 Chrön. 1—5 cap.
De som oskärade templet (se ofwanföre), blefwo af Gud straffade, Es. 56: 5. Matth. 21: 12. Joh. 2: 15.
Templet wardt kalladt Guds hus och ett bönehus, Es. 56: 7. Matth. 21: 13. Joh. 2: 16.
I templet hafwer Gud lofwat bönhöra, 1 Kon. 8: 29; cap. 9: 3. 2 Chrön. 6: 19; cap. 7: 12. Matth. 21: 13.
Andeliga Guds tempel äro alla christtrogna menniskor, 2 Sam. 7: 13. Ords. 9: 1. Hagg. 2: 8. Matth. 16: 18. Joh. 2: 19. 1 Cor. 3: 16; cap. 6: 19. 2 Cor. 6: 16. Eph. 2: 20. 1 Tim. 3: 15. Ebr. 3: 6. 1 Pet. 2: 5. Se Guds församling.
Afgudatempel, 1 Sam. 5: 2; cap. 31: 9. 1 Kon. 11: 7. 2 Kon. 10: 21; cap. 17: 32; cap. 19: 37. 1 Chrön. 10: 10. Es. 37: 38. Jer. 43: 12. Ap.G. 19: 27.
Tid. Farlig tillstundar, 1 Tim. 4: 1. 2 Tim. 3: 1. 2 Pet. 3: 3. Tiden bör i allting tagas i akt, Ords. 19: 2. Pred. 3: 1; cap. 8: 5. Rom. 12: 11. Nådens tid bör noga tagas i akt, Ps. 95: 8. 2 Cor. 6: 1, 2. Ebr. cap. 3; cap. 4.
Tiggeri; se Almosa, Fattigdom.
Tillsägelse; se Löfte.
Tionde. Om tionde, och huru den skall brukad warda, 1 Mos. 14: 20; cap. 28: 22. 3 Mos. 27: 30. 5 Mos. 14: 28, 29; cap. 26: 12. 1 Sam. 8: 15. 2 Chrön. 31: 5. Neh. 10: 37. Tionde skall man gifwa presterskapet, 5 Mos. 18: 3. Se Prester.
Tjenstefolk, Tjenare, deras pligt: böra wara sina husbönder trogne, lydige af hjertat, Eph. 6: 5–8. Col. 3: 22–25. 1 Tim. 6: 1. Matth. 8: 9. 1 Pet. 2: 18. Tit. 2: 9, 10. 1 Cor. 4: 2. Exempel på olydiga och trotsiga: Hagar, 1 Mos. 16: 4, 6. 2 Kon. 5: 20, 25. Exempel på trogna, 1 Mos. 24: 1, [et]c.; cap. 30: 25; cap. 31: 6. Joseph, cap. 39: 3, 6. Onda låta sig icke näpsas med ord, Ords. 29: 19.
Tjufweri och all orättrådighet med falska mått, wigt [et]c. i handel och wandel förbjuder Gud strängeligen, 2 Mos. 20: 15. 3 Mos. 19: 11. 5 Mos. 5: 19; cap. 25: 13—15. Rom. 13: 9. Eph. 4: 28. 1 Thess. 4: 6. 1 Pet. 4: 15.
Gud hafwer derför afsky, 5 Mos. 25: 16. Ords. 11: 1; cap. 20: 23. Micha 6: 11, 12. Deremot behagar Gud rätt mått och wigt, Ords. 11: 1; cap. 16: 11. Gud hotar swårligen att orättrådighet i handel och wandel, Job 20: 15, 18, 19. Ords. 21: 6, 7; cap. 22: 8, 16. Es. 5: 8. Jer. 22: 13. Hes. 18: 12, 13. Os. 4: 1–3. Amos 5: 11, 12; cap. 8: 4—9. Micha 2: 1–4; cap. 6: 10—15. Hab. 2: 6, 7. Zeph. 1: 9, 13. 1 Cor. 6: 10. Uppb. 9: 21.
Om tjufwars werldsliga straff, 2 Mos. 22: 1–4. 2 Sam. 12: 6. Ords. 6: 31. Menniskotjufnad blef med döden straffad, 5 Mos. 24: 7. 2 Mos. 21: 16. Arter af tjufnad äro: när arbetaren lönen förhålles, 1 Mos. 31: 41. 3 Mos. 19: 13. 5 Mos. 24: 14, 15. Jer. 22: 13. Matth. 10: 10. 1 Tim. 5: 18. Jac. 5: 4. När råmärke flyttas, 5 Mos. 19: 14; cap. 27: 17. Job 24: 2. Ords. 22: 28; cap. 23: 10. Os. 5: 10. När någon bedrages i handel och wandel, med orätt wåg, wigt och mått, 3 Mos. 19: 11, 13, 35, 36. Jer. 5: 26–30; cap. 9: 4, 5. Amos 8: 5, 6. 5 Mos. 25: 13–15. När obilligt ocker tages, 2 Mos. 22: 25. 3 Mos. 25: 36. När rättwisan förwränges, Es. 1: 23; cap. 10: 1—3. När det upphittade fördöljes, 1 Mos. 43: 12. 3 Mos. 6: 3–5. 5 Mos. 22: 1–3. 2 Mos. 23: 4.
Hwad man orätt tagit måste igengifwas, och femtedelen dertill, 3 Mos. 6: 5. 4 Mos. 5: 7. Jemför Luc. 19: 8.
Tro; se Rättfärdiggörelse.
Tron är icke hwars mans. 2 Thess. 3: 2. Icke heller något naturligt werk, Matth. 16: 17. Utan den treenige Gudens werk, Joh. 6: 29.
_875.jpg&oldid=344322){kind=link}