Fredmans epistel n:o 22
← Fredmans epistel n:o 21 |
|
Fredmans epistel n:o 23 → |
Melodi: Glasen darra mellan knogen (filinfo) |
N:o 22.
FREDMANS EPISTEL
De dyrbaraste gåfvor utösas ofta af den lekande Naturen under den mildaste himmel, då de dödliga med bleknade anleten ej mägta pryda sina kinder med den purpur, som de lysande Blommor vid morgonstunden sprida. Man ser uti frusande floder en Skönhet kasta sina pärlor. — Hvad! kasta säger jag? — Jo med snöhvita finger, som täfla i glans med de Orientaliska pärlor. De gyllende Fiskar i China upstiga i svafvelgul ånga utur berliner-blå katsor, fästade med rosenröda bandvippor. — Hvad säger jag? Skördemännen på Åkrarne i det rika Indien kunna knapt i sina små glimmande Jackor förliknas med de violetta silfver-ax, som skördas af deras Agat-liar. Dryckes-kärlen vid de sorlande bäckar finnas uti Castanie-trän högt upsatta med konstigt virkade förlåter. Herdinnor i Nopkin och Gingang med Solhattar af Pärlemo gunga i Pomerans-trän, och upfylla luften med förtjusande röster. Där kostar et glas af Stora Mogols Afton-finkel, Älskelige Bröder, circa fem tolftedels Svensk halföre; och af det Käjserliga Myr-bränvinet, som de främmande Gesandter undfå vid afskedstagandet, Älskelige Bröder, för en hvitten får man så mycket, så at
Glasen darra mellan knogen. |
* * *
Det är ju sjelfva fan, mine Älskelige!
* * *
I en röd Scharlakans tröja |
* * *
Älskelige Bröder, de de dyrbaraste gåfvor utöfvas ofta af den lekande Naturen ännu. Gutår! sup mig til.