Fredmans epistel n:o 53

Melodi: (filinfo)

[ 178 ]

N:o 53.
FREDMANS EPISTEL

Angående Slagsmålet nedanför Danto-Bommen hos T. en höstnatt.

Vid et stop Öl och några Supar Fladdrar Snillet mörkt och plumpt; Det från sin högd sig så fördjupar, At dess prål blir kallt och dumt.
Men lät oss höra - - -	V:cllo.
Bergen, må göra! - - -	V:cllo.
Hur vid Fiolen han på Rosenlund Står rödblommig, frisk och sund.
* * *
Utan båd’ eld och lust och tanka Han Fiol’n i famnen får, Blir då så trög som denna Anka Här vid Danto bommen går.
Hör hur han grälar! - - -	V:cllo.
Dumheten trälar, - - -	V:cllo.
Dödar Olympens små qval och behag I hvar knäppning och hvart drag.
* * *
Längst bort, Gutår! bort vid Grimshage Ligger krogen Rosenlund; [ 179 ] Krögarn är känd för röst och mage, För musik och friska sprund.
Drick och slå takten - - -	V:cllo.
Kring denna trakten - - -	V:cllo.
Syns Tobaks-lador, Trägårdar och Fält; Kråkors skrän hörs skarpt och gällt.
* * *
Si Krögar-Far! hur godt han skrattar, Sqvalpar Ölet i sitt glas, När Fader Berg i stråken fattar Til en Solo på sin Bas.
Hör hur han kolrar, - - -	V:cllo.
Leker och jolrar, - - -	V:cllo.
Nickar med hufvud och småler åt skyn, Under tunga ögnabryn.
* * *
Så ser han ut vid nattens dimma, Klädd i Nattråck dumt och platt; Mellan hvart drag Tennknappar glimma, Vissna blommor bär hans hatt.
Hör hur han spelar, - - -	V:cllo.
Måttar och felar; - - -	V:cllo.
En Sko har mässing till spänne, och en Bär ett spänne utaf tenn.
* * * [ 180 ]
Skål kära Far! man måste skratta När man på vår Spelman ser, Hur han är lik en brun Markatta Som åt stången vindögd ler.
Tusende fukter, - - -	V:cllo.
Krumsprång och bugter - - -	V:cllo.
Gör han behändig och snabb i sitt lopp, Opp och ner, och ner och opp.
* * *
Krögarn är full, och full är Krogen, Full med kärl och ledsna lif; Än en Gesäll med glas i knogen, Än en Båtsman syns med knif;
Somliga slunga, - - -	V:cllo.
Somliga gunga - - -	V:cllo.
Mellan två linor högt upp i gran. Spela Spelman snäll och van.
* * *
Bröder gutår! Skål Fröjas Gummor! Med solhattar, hvita ben, Som under klang af blanka trummor, Vältra sig vid månans sken,
Som vid Fiolen - - -	V:cllo.
Lyfta på Kjolen, - - -	V:cllo.
Sjunga om Herdar och Vaggor och Säng, Natt och dag uti fullt fläng.
* * * [ 181 ]
Här är oss godt, gutår min Sköna! Tag en Våffla och Melon; Drick et glas Öl med stjelkar gröna, Fyldt med Muskot och Citron.
Spela, var yster. - - -	V:cllo.
Drick kära Syster. - - -	V:cllo.
Hurra! hvad Båtsmän och Systrar i takt Dansa på vår gröna trakt.
* * *
Men hvem är den med Skinn-karpusen Surögd mäst af allihop, Som med sin Nubb tätt vid kardusen Står och flåsar vid et Stop?
Si hur han smilar, - - -	V:cllo.
Klunkar och hvilar, - - -	V:cllo.
Bugar och tackar och sväljer och ler, Sen sit glas Kamraten ger.
* * *
Än då den där som sig nu lutar Med en piska mot en ek, Som åt en mängd af Hundar hutar, Och betraktar Korpars lek?
Längst bort vid bergen - - -	V:cllo.
Synes till färgen - - -	V:cllo.
Stugan helt grå, nederfallen och ful, Och en Kråka på et hjul.
* * * [ 182 ]
Än då den där? Han Sjögren heter, Visitörn vid Danto Bom, Som mellan Skrindor och Karreter Smyger sig så snål och from,
Där står Kamraten; - - -	V:cllo.
Tolf i qvadraten, - - -	V:cllo.
Med smorda Ögon och kippade Skor, Halfva Näsor och rifna Klor.
* * *
Hugg’en i Skallen, vrid opp Truten, Kasta Balja och Gehäng, Bryt af hans Käpp, slit af Surtouten, Flaskan för hans ögon sväng.
Han är den samma - - -	V:cllo.
Som nyss annamma - - -	V:cllo.
Slangen och Pannan i Ormsaltargränd, Af sin hud och blånad känd.
* * *
Innom vår Krog, vet glädjen andas, Och vid krogdörrn död och mord. Vet med ditt blod skall Finkel blandas, Och din skål bli sagd vid bord.
Forte, Canalje! - - -	V:cllo.
Stäm till Batalje. - - -	V:cllo.
Huggen på truten och damma hans kolt, Slå’n i hjernan! Slå’n — Nej hålt!

Fredmans epistlar av Carl Michael Bellman

N:o 53. FREDMANS EPISTEL

N:o 53.
FREDMANS EPISTEL