Fredmans epistel n:o 31

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Fredmans epistel n:o 30
Fredmans epistel n:o 31
av Carl Michael Bellman
Fredmans epistel n:o 32  →


[ 85 ]

N:o 31.
FREDMANS EPISTEL,

Öfver Mowitz, då han blef uppiskad på gatan, för det Qvinten sprang på Basfolen, en sommar Afton 1769.
Ob solum punctum caruit Robertus asello.



Se Movitz, hvi står du och gråter
Så blodig och svullen och stinn?
Dörrn op, nå välkommen nu åter!
Si här har du farstun, stig in.
Än lefva ju dina patroner;
Förglöm den förtret du har rönt.
Pong pongtuli pongtuli. Skönt
Du slår dina toner.

* * *

Gutår på en halfpart min broder;
Se här tag en sup, räck ut hand.
Vårt bränvin med guld och klenoder
Förgyller båd’ tunga och tand.
Men har du ej feber? — Hvad mera? —
Då är en sup finkel ej sundt! —
Pong pongtuli pongtuli. Strunt!
Er lagom moquera.

* * *

Är ögat utslagit? — Åh inte?
Lät plåstret få sitta, din hund. —

[ 86 ]

Mins du hur jag sist dig påminte
Om slagsmålet på gröna Lund? —
Förstör nu den varma kristallen
Ge supen, ge hit, eller slåss. —
Pong pongtuli pongtuli. Tross!
Jag slår dig i skallen.

* * *

Det plägar ens oro ju lätta
At öpna sitt hjerta en vän;
Sätt på dig peruken, berätta
Hvarför’ du blef sparkad i änd’.
Kund’ du dig då intet försvara,
Men fumla och slogs som en so? —
Pong pongtuli pongtuli. Jo
Det skall jag förklara.

* * *

Den tjugu och åttonde Juli’
I år, om jag mins, eller hur’?
Den dagen var klart, stundom muli’
Med regn ur en blixtrande skur,
Det var, om jag drar mig til sinnes,
Den tjugu och femte, — Nå säj, —
Pong pongtuli pongtuli. Nej!
Nej, ve den som minnes.

* * * [ 87 ]

Likgodt, om en afton jag råka
En Nymph med er hängande flor;
Jag börja med hänne at språka,
Fick veta precist hvar hon bor;
Gränd heter — tyst lät mig fundera —
Precist Jöran Helsinges gränd;
Pong pongtuli pongtuli. Känd,
Jag säger ej mera.

* * *

Jag bar just Fiolen på ryggen,
Gick efter och halta och skalf;
Med floret i ögat för myggen
Min skönhet slank in i et hvalf.
Men just det samma hon stanna,
Vips kom där en långbent Drabant;
Pong pongtuli pongtuli. Sant!
Han svor och förbanna.

* * *

Han ropte, släpp Nymphen; jag släpte,
Och lustigt en örfil fick jag.
Din hund, knäpp på strängen; jag knäpte;
Då Capo, på truten et slag.
Imedlertid stod han och spjärna
Med handen i kjortel och barm,
Pong pongtuli pongtuli. Harm
I hufvud Och hjärna!

* * * [ 88 ]

Alt måste jag spela och brumma,
Och gå med Fiolen patrull;
Men hur jag på strängarna tumma,
Sprang qvinten och jag föll omkull.
Fan fari den blågula draken!
Ge mig nu en sup eller två.
Pong pongtuli pongtuli. Nå,
Nu känner du saken.

* * *

Min skönhet han straxt sig tilegna,
Birfilare kalla han mig;
Och örfilar hagla och regna
Och smattra som kulor i krig.
Revange! — Han ropte, Canalje!
Där har du för qvinten som sprang.
Pong, pongtuli pongtuli. Klang.
Tvi sådan Batalje!





Fredmans epistlar av Carl Michael Bellman

Företal av J. H. Kellgren | Personerne som nämnas i Fredmans Epistlar | 1. Gutår båd' natt och dag | 2. Nå, skruva fiolen | 3. Fader Berg i hornet stöter | 4. Hej, musikanter, ge valthornet väder | 5. Käre bröder, så låtom oss supa i frid | 6. Käraste bröder, systrar och vänner | 7. Fram med basfiolen, knäpp och skruva | 8. Dörrarna öppna, fiolerna klara | 9. Käraste bröder, systrar och vänner, se fader Berg han skruvar och spänner | 10. Systrar, hören min musik | 11. Hej! sade Fredman var gång han hörde valthorn börja skråla | 12. Gråt fader Berg och spela | 13. Nå, är nu alla församlade här | 14. Hör, I Orphei drängar | 15. Käraste min Theophile | 16. Fader Bergström, fingra din oboe, blås | 17. Systrar och vänner och var en mig känner, god dag | 18. Gubbarna satt sig att dricka | 19. Trumslagarn kommer, flickor god dag! | 20. Står du och gråter? | 21. Skyarna tjockna | 22. Glasen darra mellan knogen | 23. Ack du min moder, säg mig vem dig sände | 24. Kära syster, mig nu lyster | 25. Blåsen nu alla | 26. Var står fiolen, säj min son? | 27. Gubben är gammal, urverket dras | 28. I går såg jag ditt barn, min Fröja | 29. Movitz, tag dina pinnar | 30. Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar | 31. Se Movitz, vi står du och gråter | 32. Kors, utan glas, du ser ut, din kanalje | 33. Stolta stad! | 34. Ack vad för en usel koja! | 35. Bröderna fara väl vilse ibland | 36. Vår Ulla låg i sängen och sov | 37. Mollberg, stå stilla, stå stilla vid grind | 38. Undan ur vägen, se hur profossen med plymager | 39. Storm och böljor tystna ren | 40. Ge rum i bröllopsgåln, din hund! | 41. Mollberg satt i paulun | 42. Ren calad jag spår och tror | 43. Värm mer öl och bröd | 44. Movitz helt allena | 45. Tjänare, Mollberg, hur är det fatt? | 46. Undan ur vägen, ge rum för kurirn, gå ur vägen | 47. Kommer intet Mollberg? Jo, nyss på stund | 48. Solen glimmar blank och trind | 49. Mamsell Ulla, märk, mamsell | 50. Febus förnyar | 51. Movitz blåste en konsert | 52. Movitz, mitt hjärta blöder! | 53. Vid ett stop öl och några supar | 54. Aldrig en Iris på dessa bleka fält minsta blomma plockat | 55. Så ser han ut mitt bland de strålar | 56. Se Mollberg med svart rock och flor | 57. Allting är riktigt klarerat och gjort | 58. Hjärtat mig klämmer | 59. Båtsman, tag nu din luva | 60. Sitter du ännu och ljuger | 61. Kära mor, slå nu hand på kjolen | 62. Movitz valthornet proberar | 63. Fader Bergström, stäm upp och klinga | 64. Fäll dina ögon och skäms nu, din tossa | 65. Movitz med flor om armen, hålt! | 66. Se var Movitz sitter där | 67. Fader Movitz, bror | 68. Movitz, i afton står baln | 69. Se dansmästarn Mollberg, bröder | 70. Movitz, vik mössan högt över öra | 71. Ulla, min Ulla, säj får jag dig bjuda | 72. Glimmande nymf, blixtrande öga | 73. Fan i fåtöljerna! Stolarna kullra | 74. Min son, dina kärl, dina skålar | 75. Skratta, mina barn och vänner | 76. Se Hans Jergen hur han sig bockar | 77. Klang, mina flickor se skyarna glimma | 78. Knappt Jeppe hant ur gluggen gå in | 79. Charon i luren tutar | 80. Liksom en herdinna, högtidsklädd | 81. Märk hur vår skugga, märk Movitz mon frère | 82. Vila vid denna källa