Fredmans epistel n:o 78

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  Fredmans epistel n:o 77 Fredmans epistel n:o 78
av Carl Michael Bellman
Fredmans epistel n:o 79  →
som är ett fägnespel på fader Didriks namnsdag år 1780, sammanstämt på Amsterdam, ett näringsställe i Stopra Hopargränd


Knapt Jeppe hant ur gluggen gå in,
Trumslagarn knapt hant lyfta på pinn,
Förr'n Bergen, med sitt Oboe d'Amour,
Stod tyst på lur.
Ja! oljan knapt i lyktan utbränd,
Förr'n Basfiolen surra i gränd;
Kors! Bergen blåste Oboe så sött,
At snart jag dött.
Grälmakar Löfberg, gammal och van,
Vid Krogdörrn stod och blåste Dulcian,
Arbeta med fingrarna, prutta och tjöt,
Och näfven mot Krögaren knöt.
Men Åkerblommen, snål som en varg,
I röda mössan blängde så arg,
Befalte oss draga för den och för den,
Slog dörrn igen.

 * * *

Längst gatan fram sågs aldrig en katt,
Helt tyst i skorsten Murre han satt,
Och höll mot Morgonrådnans gyldne rand
Sin svarta hand.
Och nedanför bland Fartyg vid bron,
Holländarn än ej, med permission,
Hint sina Permissioner knäppa hop,
Vid Tuppens rop.
Ej minsta, knark i blockar och tåg;
Så tidigt at Besökaren såg
Hur', under det luften blef kulen och hög,
Fiskmåsen kring masterna flög.
Så dags at Bergen ren i krakel,
Tog sig en half och dito en hel.
Och Summa summarum, tre qvart uppå tu
Slog klockan nu.

 * * *

Vasserra! hvad den Bergen han svor;
Fan sjelf mest in i Oboe for;
Han ville blåsa, men ogörligt, nej!
Det stämde ej.
Et rör så propert, blankt som en dag,
Af svarfvad Björk med Mässings-beslag,
At det ej gaf sin klara kammar-ton,
Säj mig reson.
Lång-Anders i sin randiga rock,
Vid Basfioln stod grönögd och tjock,
Och svor på sin tumme til kropp och til själ,
På stunden slå Krögarn ihjäl.
Grälmakar Löfberg, gul som et lik,
Förbanna sej och all sin musik,
Och slog så Dulcian bums i väggen, och dog
På nästa krog.

 * * *

Men Gumman, hvad hon har för en själ!
Hon vill så hjertans väl och så väl;
Hon gaf oss alla Färsköl fyra krus,
Och hvar sitt Ljus.
Och som det var Sanct Didrik i dag,
Och Didrik är en skurk, det sad' jag,
Så skänkte Gumman oss hvar en sin sup;
Jag buga djup.
Vi drucko hännes skål än en gång.
Jag bugade och tog min Basson.
Lef käraste Mutter i hälso och frid!
Kamrat rör på strängen och gnid.
Hurra! Värdinnan hon är galant,
Men värden är en skurk, det är sant.
Hurra och hurra för vår ädla Madam
På Amsterdam!

Fredmans epistlar av Carl Michael Bellman

Företal av J. H. Kellgren | Personerne som nämnas i Fredmans Epistlar | 1. Gutår båd' natt och dag | 2. Nå, skruva fiolen | 3. Fader Berg i hornet stöter | 4. Hej, musikanter, ge valthornet väder | 5. Käre bröder, så låtom oss supa i frid | 6. Käraste bröder, systrar och vänner | 7. Fram med basfiolen, knäpp och skruva | 8. Dörrarna öppna, fiolerna klara | 9. Käraste bröder, systrar och vänner, se fader Berg han skruvar och spänner | 10. Systrar, hören min musik | 11. Hej! sade Fredman var gång han hörde valthorn börja skråla | 12. Gråt fader Berg och spela | 13. Nå, är nu alla församlade här | 14. Hör, I Orphei drängar | 15. Käraste min Theophile | 16. Fader Bergström, fingra din oboe, blås | 17. Systrar och vänner och var en mig känner, god dag | 18. Gubbarna satt sig att dricka | 19. Trumslagarn kommer, flickor god dag! | 20. Står du och gråter? | 21. Skyarna tjockna | 22. Glasen darra mellan knogen | 23. Ack du min moder, säg mig vem dig sände | 24. Kära syster, mig nu lyster | 25. Blåsen nu alla | 26. Var står fiolen, säj min son? | 27. Gubben är gammal, urverket dras | 28. I går såg jag ditt barn, min Fröja | 29. Movitz, tag dina pinnar | 30. Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar | 31. Se Movitz, vi står du och gråter | 32. Kors, utan glas, du ser ut, din kanalje | 33. Stolta stad! | 34. Ack vad för en usel koja! | 35. Bröderna fara väl vilse ibland | 36. Vår Ulla låg i sängen och sov | 37. Mollberg, stå stilla, stå stilla vid grind | 38. Undan ur vägen, se hur profossen med plymager | 39. Storm och böljor tystna ren | 40. Ge rum i bröllopsgåln, din hund! | 41. Mollberg satt i paulun | 42. Ren calad jag spår och tror | 43. Värm mer öl och bröd | 44. Movitz helt allena | 45. Tjänare, Mollberg, hur är det fatt? | 46. Undan ur vägen, ge rum för kurirn, gå ur vägen | 47. Kommer intet Mollberg? Jo, nyss på stund | 48. Solen glimmar blank och trind | 49. Mamsell Ulla, märk, mamsell | 50. Febus förnyar | 51. Movitz blåste en konsert | 52. Movitz, mitt hjärta blöder! | 53. Vid ett stop öl och några supar | 54. Aldrig en Iris på dessa bleka fält minsta blomma plockat | 55. Så ser han ut mitt bland de strålar | 56. Se Mollberg med svart rock och flor | 57. Allting är riktigt klarerat och gjort | 58. Hjärtat mig klämmer | 59. Båtsman, tag nu din luva | 60. Sitter du ännu och ljuger | 61. Kära mor, slå nu hand på kjolen | 62. Movitz valthornet proberar | 63. Fader Bergström, stäm upp och klinga | 64. Fäll dina ögon och skäms nu, din tossa | 65. Movitz med flor om armen, hålt! | 66. Se var Movitz sitter där | 67. Fader Movitz, bror | 68. Movitz, i afton står baln | 69. Se dansmästarn Mollberg, bröder | 70. Movitz, vik mössan högt över öra | 71. Ulla, min Ulla, säj får jag dig bjuda | 72. Glimmande nymf, blixtrande öga | 73. Fan i fåtöljerna! Stolarna kullra | 74. Min son, dina kärl, dina skålar | 75. Skratta, mina barn och vänner | 76. Se Hans Jergen hur han sig bockar | 77. Klang, mina flickor se skyarna glimma | 78. Knappt Jeppe hant ur gluggen gå in | 79. Charon i luren tutar | 80. Liksom en herdinna, högtidsklädd | 81. Märk hur vår skugga, märk Movitz mon frère | 82. Vila vid denna källa