Fredmans epistel n:o 36

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  Fredmans epistel n:o 35 Fredmans epistel n:o 36
av Carl Michael Bellman
Fredmans epistel n:o 37  →


[ 105 ]

N:o 36.
FREDMANS EPISTEL,

Rörande Ulla Winblads flykt.



Vår Ulla låg i sängen och sof
Med handen under öra.
Och ingen mer än Krögarn fick lof,
På nyckelhålet röra.
Utan för på krogen, Bror!
Var det så tyst som om natten;
Intet öl fans, om du tror,
Nej knapt en droppa vatten.
Tyst på tå så nöjd och quick
Kring sängen gubben vandra,
Tog på täcket, log och gick,
Och hviska vid de andra.
 Ulla snarka,
 Frös och sparka,
Täcket öfver hufvud drog;
 Kröp inunder
 Med et dunder
 Vände sig och log.

* * *

Regnbågen vid en glimmande skur
På fönster-rutan glittra;
I taket på sin pinne i bur

[ 106 ]

Ren Krögarns hämpling-quittra;
Vid Zephirens ljufva fläkt
Fönsterna darra på haken;
Ulla blef ur sömnen väckt.
Men kunde knapt bli vaken.
Af och an hon kasta sig,
Och svängde kring med armen;
Gret i sömnen bitterlig,
Och klöste sig i barmen.
 Än hon skratta,
 Än hon fatta
I Sängstolpen och i stoln;
 Tog fram skona,
 Och på rona
 Knäpte underkjoln.

* * *

För Spegeln Ulla stänkte sin barm,
Med vin och rosen-vatten;
Sen knöts et pärlband-kring hännes arm,
Och flor kring schäfer-hatten.
Liksom när på Paphos ö
Kärleks-Gudinnan upvaknar,
Allting tycks i vällust dö,
Och sorgen blott man saknar;
Likså Krögarn mer och mer
Af ångst och vällust stamma,

[ 107 ]

Då vår Ulla satt sig ner
At sina lockar kamma.
 Folk och näring
 Och förtäring
Glömde gubben i sitt qual,
 Debitorer,
 Creditorer,
 Majshus och Fiscal.

* * *

Kring Ullas hjessa pudrad och grann
Nu flög trenne Gracer;
Cytheren sjöng och kärleken brann
Bland lockar, flor och gazer;
En Zephir mot spegeln flög
Fram med en örslef och spada,
Och en ann sin vällukt smög
I lockar och pomada;
Med en tång en Cupidon
I spisen satt och flåsa,
Brydd’ en ann’ i vredgad ton,
Höll på et eldkol blåsa.
 Lekar, löjen,
 Qval och nöjen
Skifta prägtigt om hvarann;
 Krögarn blunda,
 Mer han grunda,
 Mer hans hjerta brann.

* * * [ 108 ]

En ängla hy, en leende mund,
Et blottadt bröst af våda,
Ach! himmel, ach! hvar tima och stund
Nytt paradis bebåda;
Men af all naturens pragt,
Hjertat til vällust och plåga,
Röjde mest sin ljufva magt
Två ögons vackra låga.
Såg hon upp, förtjustes alt,
Och blunda hon med öga,
Rördes blodet varmt och kallt.
Med suckar til det höga.
 Maken tunga
 Til at sjunga,
Och en röst så skär och klar,
 Och så böjlig,
 Fins omöjlig;
 Det sad’ Krögar-far.

* * *

Nej aldrig såg man Krögarn så fatt,
Så kär, en peine, och nyter;
Kring Ullas ben på stoln där hon satt,
Han strumpebandet knyter;
Drog på skon, och af och an
Smorde med borsten på lädret;
När hon jäspa, jäspa han
Med näsan högt i vädret.

[ 109 ]

Hännes hals en rutig duk,
Af brandgult silke höljde,
Och dess barm så hvit och mjuk
De yra lustar döljde;
 Håret hängde
 Och sig flängde
Uti mörka bucklor fritt;
 Tröjan spänder
 I små ränder
 Skifta rödt och hvitt.

* * *

Vår Ulla tog sin ljusblå salopp,
Med Pontac öfverslagen,
Sprang in i krogen, fуlde en kopp
Med fin likör för magen;
Sockerskorpan til sin suр
Såg man den sköna nu bryta;
Astrild brann i glasets djup,
Och Bacchus på dess yta.
Nu fick alt en ny natur,
Ny frihet, lust och lycka,
Från en rik med silfver-ur
Til Tiggarn vid fin krycka.
 Ullas miner,
 Öl och viner
Ge en Guda frögd. Gutår!

[ 110 ]

 Slikt herberge
 Ej i Sverge
 Fås på många år.

* * *

Men himmel ach! hur bytes alt om!
Bäst Ulla ömsa stubbar,
I dörrn på tröskeln, gissa hvem kom,
Jo fyra halta gubbar:
En med värja sned och vind,
Och med en tågstump den andra,
Och den tredje som var blind,
Tog Nymphen bort och vandra.
Himmel ach! hvad larm och skrik!
Vår Ullas rop mig sårar;
Hvarje gäst satt blek som lik,
Och krögarn fälde tårar.
 Qvar på bänken
 Fram om skänken,
Där står Ullas Bränvins-glas,
 Tömt och spruckit
 Och utdruckit.
 Så slöts vårt Calas.

* * *

Farväl min Nymph! Apollo mig skänkt,
Din sköna bild at måla;
Nu går du bort, sen länge du blänkt,
Och fått min duk bestråla;

[ 111 ]

Men kring Fröjas fria fält
Sjunges ditt lof vid cymbaler,
Liksom Vestas lof så gällt
Sjungs af de små Vestaler.
Hölj dig med ditt hvita dok,
Spinn kammull på din slända;
Spinn och sjung och läs din bok;
Din Sol kan återvända.
 Tiden lider,
 Dagen skrider;
Tro at lätt från skrubb och ris
 Astrilds vingar
 Snart dig svingar
 I sitt paradis.





Fredmans epistlar av Carl Michael Bellman

Företal av J. H. Kellgren | Personerne som nämnas i Fredmans Epistlar | 1. Gutår båd' natt och dag | 2. Nå, skruva fiolen | 3. Fader Berg i hornet stöter | 4. Hej, musikanter, ge valthornet väder | 5. Käre bröder, så låtom oss supa i frid | 6. Käraste bröder, systrar och vänner | 7. Fram med basfiolen, knäpp och skruva | 8. Dörrarna öppna, fiolerna klara | 9. Käraste bröder, systrar och vänner, se fader Berg han skruvar och spänner | 10. Systrar, hören min musik | 11. Hej! sade Fredman var gång han hörde valthorn börja skråla | 12. Gråt fader Berg och spela | 13. Nå, är nu alla församlade här | 14. Hör, I Orphei drängar | 15. Käraste min Theophile | 16. Fader Bergström, fingra din oboe, blås | 17. Systrar och vänner och var en mig känner, god dag | 18. Gubbarna satt sig att dricka | 19. Trumslagarn kommer, flickor god dag! | 20. Står du och gråter? | 21. Skyarna tjockna | 22. Glasen darra mellan knogen | 23. Ack du min moder, säg mig vem dig sände | 24. Kära syster, mig nu lyster | 25. Blåsen nu alla | 26. Var står fiolen, säj min son? | 27. Gubben är gammal, urverket dras | 28. I går såg jag ditt barn, min Fröja | 29. Movitz, tag dina pinnar | 30. Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar | 31. Se Movitz, vi står du och gråter | 32. Kors, utan glas, du ser ut, din kanalje | 33. Stolta stad! | 34. Ack vad för en usel koja! | 35. Bröderna fara väl vilse ibland | 36. Vår Ulla låg i sängen och sov | 37. Mollberg, stå stilla, stå stilla vid grind | 38. Undan ur vägen, se hur profossen med plymager | 39. Storm och böljor tystna ren | 40. Ge rum i bröllopsgåln, din hund! | 41. Mollberg satt i paulun | 42. Ren calad jag spår och tror | 43. Värm mer öl och bröd | 44. Movitz helt allena | 45. Tjänare, Mollberg, hur är det fatt? | 46. Undan ur vägen, ge rum för kurirn, gå ur vägen | 47. Kommer intet Mollberg? Jo, nyss på stund | 48. Solen glimmar blank och trind | 49. Mamsell Ulla, märk, mamsell | 50. Febus förnyar | 51. Movitz blåste en konsert | 52. Movitz, mitt hjärta blöder! | 53. Vid ett stop öl och några supar | 54. Aldrig en Iris på dessa bleka fält minsta blomma plockat | 55. Så ser han ut mitt bland de strålar | 56. Se Mollberg med svart rock och flor | 57. Allting är riktigt klarerat och gjort | 58. Hjärtat mig klämmer | 59. Båtsman, tag nu din luva | 60. Sitter du ännu och ljuger | 61. Kära mor, slå nu hand på kjolen | 62. Movitz valthornet proberar | 63. Fader Bergström, stäm upp och klinga | 64. Fäll dina ögon och skäms nu, din tossa | 65. Movitz med flor om armen, hålt! | 66. Se var Movitz sitter där | 67. Fader Movitz, bror | 68. Movitz, i afton står baln | 69. Se dansmästarn Mollberg, bröder | 70. Movitz, vik mössan högt över öra | 71. Ulla, min Ulla, säj får jag dig bjuda | 72. Glimmande nymf, blixtrande öga | 73. Fan i fåtöljerna! Stolarna kullra | 74. Min son, dina kärl, dina skålar | 75. Skratta, mina barn och vänner | 76. Se Hans Jergen hur han sig bockar | 77. Klang, mina flickor se skyarna glimma | 78. Knappt Jeppe hant ur gluggen gå in | 79. Charon i luren tutar | 80. Liksom en herdinna, högtidsklädd | 81. Märk hur vår skugga, märk Movitz mon frère | 82. Vila vid denna källa