Fredmans epistel n:o 74

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  Fredmans epistel n:o 73 Fredmans epistel n:o 74
av Carl Michael Bellman
Fredmans epistel n:o 75  →
Om Bergströmskans porträtt. Dedic. till Herr Professoren och Ridd. Sergel


Min Son!
Dina kärl, dina skålar
Kring din pensel i ordning stå, :||:
Där du tyst i din vrå
Din Fröjas ungdom målar.
Min Son!
Hör ej efter hur Krögarn skrålar,
Se på den som din pensel afmålar;
Dess ögons eld — hå, hå!
Som Stjernan prålar. [Fin.]
Movitz! ach! hvad du lycklig är!
Ljufva besvär
Båd för din hand
Och snillets kraft!
Från Paphos Land
Et lån du haft,
Ach et dyrbart lån! [D.C.]

 * * *

Hvad fägring och behag! O Gudar hvad för tycke!
Bindmössan skjuter fram et fint och krusadt stycke,
Som uti bubblor bryta och ned åt nacken går,
Där sist et rosigt band hopflätar Hännes hår.
I öronen, hvad glans! en glans som högröd skiner;
Dess Hängen menar jag, dess Hängen af rubiner,
Som til förtjusning mer kring ögats vackra krets
Fördunkla med sin brand en blommig silfverspets
Det gröna Sidensars hvaraf bindmössan prålar,
Fint vattrat, mörkt och slätt, just som Bror Movitz målar.
En duk kring Hännes hals, mjällhvit som sjelfva snön,
Sjelfsvåldigt fläktar opp, smårandig gul och grön;
Och på de höga bröst en dubbel gullkjed spelar,
Som prydd med en Smaragd i flere hvarf sig delar.
Jag undrar just min Son — Slå i och sup mig til —
När ögat bjuder dig, at hjertat intet vil.
Men ach! hvad hon är skön när hon med hufvud nickar!
Kolsvarta Ögonbryn, helt mörkblå Ögon-prickar,
En mund som lifvets vår på sina läppar bär,
En hy som helsans Gud en dödlig knapt förär.
Nej du har ingen färg så liflig i din kruka,
Så dyrbar på din sudd, så len och fin at bruka,
Den ej naturens prål och tekning öfvergår;
Et enda ögnakast din pensel ej förmår.
Säg Movitz, har jag rätt? — hvi penslar du och dröjer?
Säg hvad den hvita kjoln för ädel fräckhet röjer?
Lftröjan af hvitt taft och skor af gull-brocad.
Ach! måla Movitz mer, men gör din tekning glad.
Bergströmskans skål — Gutår! — hvars bild på duken prålar!
Apelles led hans hand! Jag driker, och du målar.

 * * *

Madam!
Sitt nu ner, sitt helt stilla,
Blunda med ögat en kärlig blund; :||:
Dra nu litet på mund,
Se hit min skönhet lilla.
Madam!
Något vackert sitt hjerta inbilla;
Tänk på mej, Se på mej nu min lilla!
Skjut bröstet litet fram;
Min syn ej förvilla. [Fin.]
Men! den min pensel bildat har,
Sjelf mig bedrar;
Ja jag blir kär,
Förvillad, yr.
God vänner här
Om ram bestyr,
En förgylder ram. [D.C.]
Hålt Movitz! Gudar hjelp! du vandrar ju i drömmen.
Hej Krögar Far! kom ut! han kastar sig i strömmen.
Hålt Movitz! hålt min Son! din kärlek får sin lön.
Nej nu går jag jag min väg och kastar mig i sjön;
Hvar är min sabel? Marsch! — — — —


Fredmans epistlar av Carl Michael Bellman

Företal av J. H. Kellgren | Personerne som nämnas i Fredmans Epistlar | 1. Gutår båd' natt och dag | 2. Nå, skruva fiolen | 3. Fader Berg i hornet stöter | 4. Hej, musikanter, ge valthornet väder | 5. Käre bröder, så låtom oss supa i frid | 6. Käraste bröder, systrar och vänner | 7. Fram med basfiolen, knäpp och skruva | 8. Dörrarna öppna, fiolerna klara | 9. Käraste bröder, systrar och vänner, se fader Berg han skruvar och spänner | 10. Systrar, hören min musik | 11. Hej! sade Fredman var gång han hörde valthorn börja skråla | 12. Gråt fader Berg och spela | 13. Nå, är nu alla församlade här | 14. Hör, I Orphei drängar | 15. Käraste min Theophile | 16. Fader Bergström, fingra din oboe, blås | 17. Systrar och vänner och var en mig känner, god dag | 18. Gubbarna satt sig att dricka | 19. Trumslagarn kommer, flickor god dag! | 20. Står du och gråter? | 21. Skyarna tjockna | 22. Glasen darra mellan knogen | 23. Ack du min moder, säg mig vem dig sände | 24. Kära syster, mig nu lyster | 25. Blåsen nu alla | 26. Var står fiolen, säj min son? | 27. Gubben är gammal, urverket dras | 28. I går såg jag ditt barn, min Fröja | 29. Movitz, tag dina pinnar | 30. Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar | 31. Se Movitz, vi står du och gråter | 32. Kors, utan glas, du ser ut, din kanalje | 33. Stolta stad! | 34. Ack vad för en usel koja! | 35. Bröderna fara väl vilse ibland | 36. Vår Ulla låg i sängen och sov | 37. Mollberg, stå stilla, stå stilla vid grind | 38. Undan ur vägen, se hur profossen med plymager | 39. Storm och böljor tystna ren | 40. Ge rum i bröllopsgåln, din hund! | 41. Mollberg satt i paulun | 42. Ren calad jag spår och tror | 43. Värm mer öl och bröd | 44. Movitz helt allena | 45. Tjänare, Mollberg, hur är det fatt? | 46. Undan ur vägen, ge rum för kurirn, gå ur vägen | 47. Kommer intet Mollberg? Jo, nyss på stund | 48. Solen glimmar blank och trind | 49. Mamsell Ulla, märk, mamsell | 50. Febus förnyar | 51. Movitz blåste en konsert | 52. Movitz, mitt hjärta blöder! | 53. Vid ett stop öl och några supar | 54. Aldrig en Iris på dessa bleka fält minsta blomma plockat | 55. Så ser han ut mitt bland de strålar | 56. Se Mollberg med svart rock och flor | 57. Allting är riktigt klarerat och gjort | 58. Hjärtat mig klämmer | 59. Båtsman, tag nu din luva | 60. Sitter du ännu och ljuger | 61. Kära mor, slå nu hand på kjolen | 62. Movitz valthornet proberar | 63. Fader Bergström, stäm upp och klinga | 64. Fäll dina ögon och skäms nu, din tossa | 65. Movitz med flor om armen, hålt! | 66. Se var Movitz sitter där | 67. Fader Movitz, bror | 68. Movitz, i afton står baln | 69. Se dansmästarn Mollberg, bröder | 70. Movitz, vik mössan högt över öra | 71. Ulla, min Ulla, säj får jag dig bjuda | 72. Glimmande nymf, blixtrande öga | 73. Fan i fåtöljerna! Stolarna kullra | 74. Min son, dina kärl, dina skålar | 75. Skratta, mina barn och vänner | 76. Se Hans Jergen hur han sig bockar | 77. Klang, mina flickor se skyarna glimma | 78. Knappt Jeppe hant ur gluggen gå in | 79. Charon i luren tutar | 80. Liksom en herdinna, högtidsklädd | 81. Märk hur vår skugga, märk Movitz mon frère | 82. Vila vid denna källa