[ 65 ]N:o 24.
FREDMANS EPISTEL,
Til kära Mor på Bruna Dörren.
Kära syster!
Mig nu lyster
Med dig tala förr’n jag dör. :||:
Dubbelt Öl ger godt humeur;
Enkelt Öl jag aldrig smakar;
Bränvins ångst mit hjerta skakar,
Och jag står vid grafvens brädd
Som en Bacchi hjelte klädd,
Men föragtad och försmädd,
För min egen skugga rädd.
Kära syster!
Mig nu lyster
At få taga mig en sup;
Sen gå i mit mörka djup.
Uret pickar,
Charon skickar
Slup.
Tag mig den och den,
Kära mor, jag hickar;
Bacchi safter fröjda mig än.
|
|
|
| * * *
|
Usla tider!
Hvad det lider,
[ 66 ]
Bara Cursen nederslås, :||:
Bättre köp på bränvin fås;
Men då lefver jag ej mera,
Andra Hjeltar då hofvera.
Kan ni tro, då, kära Mor!
Jag skull’ få en sup så stor,
Jag skull’ supa om ni tror,
Liksom Runius, Lucidor.
Usla tider!
Hvad det lider,
Mit Benrangel faller ner,
Men min munn åt glaset ler.
Supar flera!
Ge mig mera,
Mer.
Bacchus, ingen ann,
Skal mig balsamera
Som en stor namnkunniger man.
|
|
|
| * * *
|
Systrar hören!
När i rören
Uppå krogen glas och stop, :||:
Drick min skål då allihop,
Sjung om kärlek vin och lycka,
Om de qval en törstig trycka,
Och om hur en rusig man
Paradiset vinna kan,
[ 67 ]
Om den eld i blodet rann
När han första drufvan fann.
Systrar hören!
Bruna dören
Stäng för all ting väl igen;
Lät min hamn få bulta sen.
Inte droppen
Hålt, lät opp’en.
Men!
Jag måst gå; farväl
Båd med själ och kroppen.
Hit en sup, jag törstar ihjäl.
|
