Hoppa till innehållet

Fredmans epistel n:o 62

Från Wikisource, det fria biblioteket.
(Omdirigerad från Movitz valthornet proberar)
←  Fredmans epistel n:o 61
Fredmans epistel n:o 62
av Carl Michael Bellman
Fredmans epistel n:o 63  →


[ 207 ]

N:o 62.
FREDMANS EPISTEL,

Angående sista Balen på Gröna Lund.


Corno. - - - Movitz Valdthornet proberar,
 

Och sin Tuggbuss valkar i mund,
Springer kring golfvet, funderar,

  Pålskan i fyrkant formerar,  - - -  Corno.
 

Städar ock slåss och befaller,
Eldgafflar, Skärmar ock Galler,
Allting ramlar nu i denna stund;
Stolarna skjutas åt väggen,
Hirschfängarn brynes på äggen.
Friskt courage på Gröna Lund!

* * *
Corno. - - - Hvad står du där och bekikar
 

Tak och väggar dum som en so?
Ramar och Taflor och Spikar,

  Kyrktorn och Sjöar och Vikar?  - - -  Corno.
 

Jo det är vackert för öga.
Nymfren på klackarna höga,
Höja sig och titta och glo.
Runka på hufvud så sakta,
Fälla Solfjädren, betrakta
Gamla verldens lustar och ro.

* * * [ 208 ]
Corno. - - - Titta i taket; jag låfvar;
 

Kors, hvad Helgon, Solar och sken;
Hoffbro vårt öga begåfvar

  Både med Änglar och Påfvar. - - -  Corno.
 

Goliath sielf, vill jag svärja,
Med röda strumpor och värja
Mot Kung David slungar en sten.
Absalon tumlar af öket,
Kung Ahasverus i köket
Ligger emellan Esters två ben.

* * *
Corno. - - - Movitz! på Taflan se marken,
 

Där sju nöten betade gräs.
Där ser du Noach i Arken.

  Kors hur’ det rägnar på parken! - - -  Corno.
 

Där rider Drottningen Disa;
Där kör Propheten Elisa
Up til himla uti en chaise.
Glas-ögon opp på din näsa,
Där står historien at läsa
Om Susanna; Movitz nu läs.

* * *
Corno. - - - Gapa nu Movitz ej länger,
 

Ljusen spraka, Flöjterna hörs!
Marskalken syns med ducriner,

  Handsken i handen han slänger. - - -  Corno.
 

Strufvorna glänsa af såcker,

[ 209 ]

Nymphren med ur och berloquer,
Putsa sig och kjortlarna rörs.
Alla på Pålskan nu vänta,
Folket i dörrarna glänta,
Balen öpnas; — Snart han förstörs.

* * *
Corno. - - - Movitz Valdthornet nu lutar,
 

Och med Pålska öpnar han Baln.
Rätt som han börjar han slutar,

  Hör hur han drillar och tutar. - - -  Corno.
 

Ögonen spända på noten;
Hvar gång han pruttar rörs foten;
Hur han stampar! — kors han är gal’n.
Se hvar han står i surtouten;
Munstycket blänker i truten,
Och Ljus-kronan glimmar i saln.

* * *
Corno. - - - Echo mot pelarna svarar;
 

Salen hvälfd, hvitlimmad och ljus.
Gubbarna skumpa som harar;

  Hvar med sin maka sig parar. - - -  Corno.
 

Somliga Systrar galanta,
Somliga stå så moquanta,
Ropa Hyrkusk, — fara burdus;
Somliga stå på en sida,
Handskarna vända och vrida;
Gubben Movitz bjuder dem snus.

* * * [ 210 ]
Corno. - - - Prosit Mamsell Wilhelmina!
 

Håll ut i ringen — Hurra! var snäll.
Du där på Laxen Regina!

  Båtsmännen skratta och grina. - - -  Corno.
 

Toffeln på häln på dig kippar;
Flunsig och tungrodd du trippar,
Altinunder svart som et spjäll.
Muschen på tinningen borta,
Armarna intet så korta.
Håll ut ringen — Hurra Mamsell!

* * *
Corno. - - - Snyt dig din Lymmel! — probera,
 

Profva Hornet, snyt dig och blås!
Nympherna qvickt sig rangera,

  Prusta och nysa, spassera, - - -  Corno.
 

Wingmarkens Kärsta åt höger,
Skuttar med Svarfvaren så tröger,
In med föttren liksom en gås,
Rödbrun i barmen som koppar.
Tvi dig din Skurk så du hoppar,
Med din tumstock, kappa och Krås!

* * *
Corno. - - - Stampa med föttren tillika,
 

Klappa med händren, klapp klapp klapp!
Hand öfver hufvud Ulrika,

  Stå intet där och predika; - - -  Corno. [ 211 ]
 

Armarna ut, kryp inunder,
Hvad är för konster och funder?
Jungfru Ulla! — Hut trafvarlapp!
Sök dina Jungfrur på gatan.
Stöt i valdthornet din satan.
Smäll Canaljen — ge’n några rapp.

* * *
Corno. - - - Wingmark med stora Peruken
 

Går och stånkar, friar och ber;
Nattkappan stärkter och struken,

  Fläktar och slinker på buken; - - -  Corno.
 

Se hur han dansar så krumpen,
Byxorna långt ner på gumpen.
Hand i sidan — futtigt maner!
Hatten på hufvud med glitter,
Bakfram på Wingmark den sitter,
Gubben hostar, hvisslar och ler.

* * *
Corno. - - - Stampa canaljer — nå stampa!
 

Håll ut ringen — håll bara i!
Trampa och stampa och trampa,

  Stöt intet krona och lampa, - - -  Corno.
 

Släpp Svarfvarn in, vrid i kring’en,
Mästare kom in i ringen.
Stöt i hornet, blås symphoni.
Armarna kasta på ryggen.

[ 212 ]

Tvi den där Svarfvarn den styggen!
Stöt i hornet — Bergström slå i.

* * *
Corno. - - - Folket nu farstun inspärrar,
 

Släpp in Krögarn, — Krögarn vår vän.
Sig detta öl ej förvärrar;

  Skål mina gunstiga Herrar! - - -  Corno.
 

Hurra, stå hjelte mot skotten!
Kärlekens skål! — drick i botten.
Svarfvarns skål! — kom dansa — ja men!
Ut genom Saln i Förmaket!
Dammet det står opp i taket.
Håll ut ringen, — vänd om igen.

* * *
Corno. - - - Hand öfver hufvud — nu börja,
 

Alla börja friskt på en gång,
Movitz skall all ting besörja

  Valdthornet fick litet smörja. - - -  Corno.
 

Knacka med klackarna Flickor.
Tvi, Edra dumma Borrickor!
Sicken Åsna med Roberonde;
Si hur hon tiljorna mäter,
Sminkad i flor och corneter,
Med mustascher, hjulbent och lång.

* * *
Corno. - - - Hon är min Fästmö, Canalje;
 

Är hon Åsna? — ja är hon så!

[ 213 ]

Rundstycke, Slant och Medalje!

  Klang! Jag nu vågar batalje. - - -  Corno.
 

Alting för hänne jag vågar;
Dej din Canalje jag sågar,
Midt i tu. — Lät Flöjterna gå!
Här är du Damjan i huken.
Släng utom fenstret Peruken.
Christjan Wingmark, Dej ska vi slå.

* * *
Corno. - - - Hör, hur på tröskeln han stiger
 

Och parlerar om sin peruk.
Svarfvarens Kärsta hon tiger,

  Jolrar och hickar och niger. - - -  Corno.
 

Krögarn tar Svarfvarn i lufven;
Flintskallig, blodig och klufven,
Blir han höflig, tålig och mjuk.
Facklorna släckas i glansen,
Gumman får misfall i dansen,
Klämd och kramad, skuffad och sjuk.

* * *
Corno. - - - Håll uti ringen Malena.
 

Hurra lustigt håll nu god min!
Bergströmskan hoppar allena.

  Skena til helfveti skena. - - -  Corno.
 

Kors tocke Flängmål din Satan!
Nattyget blåste åt gatan.

[ 214 ]

Aj en Palt står där vid Gardin.
Sluta med Pålskan, var tyster,
Paltarna! — Aj Kära Syster!
Tåckna Baler gör vår Ruin.