Se Mollberg med svart Råck och Flor,
Med Rucalvans-handskar och Bockskins-skor,
Med lurfvigt hår, svart som en Mor;
Hans sorg är stor,
Bror Movitz, Bror!
Hans sorg är stor,
Hans sorg är öm och stor, Bror, Bror!
Betrakta hur han modfäld står,
Drar up hvita Näsduken vid hvar tår,
Med handen sig för bröstet slår;
Hans ångst, gutår!
Är öm och svår,
Hans ångst, gutår!
Hans ångst, blir år från år svår, svår.
Men Clotho med sin sax,
Hon klipper som et ax
Vår svaga lifstråd af;
Blott en hand
Full med sand
Döljer nu en fordom Fröjas vackra slaf,
En sträng Vestal i sit qvalm i sit qvaf.
|
| * * * [ 192 ]
|
Men ach! vår Enkling så bestört
Han håller för ögat sit råckeskört
Han flåsar Finkel, svettas Vört;
Ach oerhördt!
Hans hus förstördt!
Ach oerhördt!
Hans hus förstördt, förstördt, förstördt.
För Krogdörrn dubbelt lås, min vän,
Tilbultad med bomar och spikad sen;
Bror, ser du Skylten, ser du den,
Guldbägaren
Ej fins igen,
Guldbägaren,
Den fins ej mera den; men, men!
Men Clotho med sin sax &c.
|
| * * *
|
Så sätt dig ned vid denna graf,
Du Nymph i din brånad på lustans haf;
Betänk, en blomma bröts nu af,
Som vällust gaf,
Magnat och slaf
Hon vällust gaf,
Tils hon af dödens glaf bröts af.
Ja detta stoft som trampas här,
En bild af Mor Maja det innebär,
Som leta systrar med besvär,
[ 193 ]
Båd här och där,
Hurdags och när,
Hon sågs ju kär
I Astrilds små besvär; tvär, tvär.
Men Clotho med sin sax &c.
|
| * * *
|
Bind en Bouquet af Sippor blå,
Bryt de Narcissor kring grafven stå,
Jasmin, Löfkojor; sen, hå hå!
Så skänk dem då
Åt Mollberg: Nå!
Åt Mollberg då,
Som suckar i sin vrå; hå hå!
Ach Mollberg! gråt din Vän ej mer,
Dess stoft ren i blomstren en vällukt ger;
Tag din bouquet och sätt dig ner,
Drick et qvarter;
Din skål, jag ber;
Drick et Qvarter;
Lät se om munnen ler. Mer, Mer!
Men Clotho med sin sax &c.
|
