Bibeln (Karl XII, 1828)/Johannis Uppenbarelse
| ← Jude Epistel |
|
Johannis Uppenbarelse.
1. Capitel.
Thetta är JEsu Christi Uppenbarelse, then Gud hafwer gifwit honom, til at förkunna sina tjenare hwad innan kort tid ske skal, och hafwer beteknat och sändt med sin Ängel til sin tjenare Johannem;
2. Hwilken betygat hafwer Guds ord och witnesbörd om JEsu Christo hwad han sett hade.
3. Salig är then, som läser och hörer thenna Prophetias ord, och håller thet ther uti skrifwit är; ty tiden är när.
4. Johannes til the sju församlingar i Asien: Nåd ware med eder, och frid af honom, som är, och som war, och som komma skal, och af the sju Andar, som för hans stol äro,
5. Och af JEsu Christo, som är et troget witne, förstfödd ifrå the döda, och en Förste öfwer Konungarna på jorden; then oss älskat hafwer, och twagit oss af wåra synder med sitt blod,
6. Och gjort oss til Konungar och Prester för Gudi och sin Fader. Honom ware ära och wälde, ifrån ewighet til ewighet! Amen.
7. Si, han kommer med skyn, och alla ögon skola se honom, och the honom stungit hafwa, och alla slägten på jorden skola jämra sig; ja, Amen.
8. Jag är A och O, begynnelsen och änden, säger HERren, som är, som war, och som komma skal, then Allsmägtige.
9. Jag Johannes, eder broder, och delaktig i bedröfwelsen och i riket och i JEsu Christi tålamod, war på then ön Pathmos, för Guds ords skul, och för JEsu Christi witnesbörds skul.
10. Jag war i Andanom på en Söndag, och hörde efter mig en stor röst, såsom en basun,
11. Sägande: Jag är A och O, then förste och then siste. Hwad tu ser, thet skrif uti en bok, och sänd til the församlingar, som äro i Asien, i Epheso och i Smirnen och i Pergame och i Thyatira och i Sardis och i Philadelphia och Laodicea.
12. Och jag wände mig om, til at se efter rösten som med mig talade; och som jag mig wände, såg jag sju gyldene ljusastakar;
13. Och midt ibland the sju gyldene ljusastakar en, som lik war Menniskones Son, klädd i en sid kjortel, och begjordad kring om bröstet med et gylldene bälte.
14. Men hans hufwud och hans hår war hwitt som en hwit ull och såsom snö; och hans ögon woro såsom en eldslåge;
15. Och hans fötter woro såsom glödande mässing i ugnen, och hans röst såsom et dön af mycket watn.
16. Och han hade i sin högra hand sju stjernor, och af hans mun utgick et skarpt tweäggadt swärd, och hans ansikte sken såsom klara solen.
17. Och tå jag såg honom, föll jag til hans fötter, såsom jag hade warit död; och han lade sin högra hand på mig, och sade til mig: War icke förfärad; jag är then förste och then siste
18. Och then lefwande. Och jag war död, och si, jag är lefwande, ifrån ewighet til ewighet, Amen, och hafwer nycklarna til helfwetet och döden.
19. Så skrif nu hwad tu sett hafwer, och hwad nu är, och hwad här efter ske skal:
20. Hemligheten af the sju stjernor, som tu sett hafwer i min högra hand och the sju gyldene ljusastakar. The sju stjernor äro the sju församlingars Änglar, och the sju ljusastakar, som tu sett hafwer, äro the sju församlingar.
2. Capitel.
Och skrif then församlingens Ängel i Epheso: Thetta säger han, som hafwer sju stjernor i sin högra hand, then ther wandrar midt ibland the sju gyldene ljusastakar:
2. Jag wet tina gerningar och titt arbete och titt tålamod, at tu icke må lida the onda, och hafwer försökt them som säga, att the äro Apostlar, och äro dock icke, och hafwer befunnit them ljugare:
3. Och tu lider, och hafwer tålamod, och arbetar för mitt namns skul, och är icke trött worden.
4. Men jag hafwer emot tig, att tu then första tin kärlek öfwergifwit hafwer.
5. Betänk therföre hwar af tu fallen äst, och bättra tig, och gör the första gerningarna: hwar thet icke sker, tå warder jag tig snarligen kommandes, och skal bortstöta tin ljusastake af sitt rum, utan tu bättrar tig.
6. Men thetta hafwer tu, att tu hatar the Nicolaiters werk, hwilka jag ock hatar.
7. Then ther öra hafwer, han höre hwad Anden säger församlingarna. Then ther winner, honom wil jag gifwa äta af lifsens trä, som är i Guds Paradis.
8. Och skrif then församlingens Ängel i Smirnen: Thetta säger then förste och then siste, then död war, och är lefwande worden:
9. Jag wet tina gerningar och tin bedröfwelse, och tin fattigdom (men tu äst rik) och hädelse af them, som sig säga wara Judar, och äro icke, utan äro Satans hop.
10. Frukta intet för något, som tu lida skal: si, djefwulen skal kasta några af eder i fängelse, på thet I skolen försökte warda, och hafwa bedröfwelse i tio dagar: war trofast in til döden, så skal jag gifwa tig lifsens krona.
11. Then ther öra hafwer, han höre hwad Anden säger församlingarna. Then ther winner, han skal ingen skada få af then andra döden.
12. Och skrif then församlingens Ängel i Pergamen: Thetta säger han, som hafwer thet skarpa tweäggade swärdet:
13. Jag wet tina gerningar, och hwar tu bor, att ther Satans säte är; och tu håller mitt namn, och hafwer icke nekat min tro; och i the dagar är Antipas, mitt trogna witne, dödad när eder, ther Satan bor.
14. Men jag hafwer något litet emot tig; ty tu hafwer ther them, som hålla Balaams lärdom, hwilken lärde genom Balak åstadkomma förargelse för Israels barn, til at äta af thet afgudarna offradt war, och bedrifwa boleri;
15. Så hafwer tu ock them, som hålla the Nicolaiters lärdom, hwilket jag hatar.
16. Bättra tig; annars skal jag tig snarligen komma, och skal strida med them med min muns swärd.
17. Then ther öra hafwer, han höre hwad Anden säger församlingarna. Then ther winner, honom wil jag gifwa äta af thet fördolda Manna, och wil gifwa honom et godt witnesbörd, och med thet witnesbördet et nytt namn beskrifwit, thet ingen känner, utan then thet får.
18. Och skrif then församlingens Ängel i Thyatira: Thetta säger Guds Son, som ögon hafwer såsom en eldslåge, och fötter lika som mässing:
19. Jag wet tina gerningar och tin kärlek och tin tjenst och tin tro och titt tålamod och tina gerningar, the sista flera än the första:
20. Men jag hafwer något litet emot tig, at tu tilstäder then qwinnan Jesabel, som säger, at hon är en Prophetissa, lära och bedraga mina tjenare, bedrifwa boleri, och äta af thet afgudarna offradt är.
21. Och jag hafwer gifwit henne tid, at hon skulle bättra sig af sitt boleri; och hon hafwer icke bättrat sig.
22. Si, jag skal lägga henne i sängen; och the som med henne hor bedrifwa, skola komma uti aldrastörsta bedörfwelse, om the icke bättra sig af sina gerningar.
23. Och hennes barn skal jag dräpa: och alla församlingar skola weta, at jag är then, som ransakar njurar och hjertan; och skal gifwa hwar och en af eder efter hans gerningar.
24. Men eder säger jag, och androm som i Thyatira äro, som icke hafwa sådan lärdom, och icke hafwa förstått Satans djuphet, såsom the säga: Jag skal icke lägga på eder någon annan börda.
25. Dock hwad I hafwen, thet håller så länge jag kommer.
26. Och then ther winner, och håller mitt werk in til ändan, honom skal jag gifwa magt öfwer hedningarna;
27. Och han skal regera them med jernris; och han skal sönderkrossa them, såsom en pottomakares käril,
28. Såsom jag ock fått hafwer af min Fader; och jag wil gifwa honom morgonstjernan.
29. Then ther öra hafwer, han höre hwad Anden säger församlingarna.
3. Capitel.
Skrif ock församlingens Ängel i Sardis: Thetta säger then, som hafwer the sju Guds Andar och the sju stjernor: Jag wet tina gerningar; ty tu hafwer namnet at tu lefwer, och äst död.
2. War waken, och stärk thet andra, som dö wil; ty jag hafwer icke befunnit tina gerningar fullkomliga för Gudi.
3. Så tänk nu på, hwad tu fått och hört hafwer, och håll thet, och bättra tig: äst tu icke waken, så skal jag komma til tig, som en tjuf plägar komma; och tu skal icke weta, på hwad stund jag kommer til tig.
4. Tu hafwer ock så namn i Sardis, som sina kläder icke besmittat hafwa; och the skola wandra med mig i hvita kläder, ty the äro thes wärde.
5. Then som winner, han skal klädd warda med hwita kläder; och jag skal icke utskrapa hans namn af lifsens bok; och jag skal wederkänna hans namn för min Fader och för hans Änglar.
6. Then ther öra hafwer, han höre hwad Anden säger församlingarna.
7. Skrif ock then församlingens Ängel i Philadelphia: Thetta säger then Helige och then Sannfärdige, som hafwer Davids nyckel; then ther uplåter, och ingen menniska igenlåter; then ther igenlåter, och ingen menniska uplåter:
8. Jag wet tina gerningar: si, jag hafwer gifwit för tig en öppen dör, och ingen kan låta henne igen; ty tu hafwer liten kraft, och tu hafwer hållit mitt ord, och hafwer icke nekat mitt namn.
9. Si, jag wil gifwa tig utu Satans hop the sig säga wara Judar, och äro icke, utan ljuga: si, jag wil drifwa them ther til, at the skola komma och tilbedja för tina fötter, och skola weta, at jag hafwer älskat tig.
10. Efter tu hafwer hållit mitt tålamods ord, skal jag ock bewara tig för frestelsens stund, hwilken tilstundar all werlden, til at fresta them som bo på jorden.
11. Si, jag kommer snarligen; håll thet tu hafwer, at ingen tager tin krona.
12. Then ther winner, honom wil jag göra til en pelare uti min Guds tempel; och han skal icke mer utgå: och jag skal skrifwa på honom min Guds namn och min Guds stads, thet nya Jerusalems namn, som nederkommer af himmelen ifrå min Gud, och mitt nya namn.
13. Then ther öra hafwer, han höre hwad Anden säger församlingarna.
14. Skrif ock then församlingens Ängel i Laodicea: Thetta säger Amen, thet trogna och sannfärdiga witnet, begynnelsen til Guds kreatur:
15. Jag wet tina gerningar, at tu äst hwarken kall, eller warm; jag wille at tu wore antingen kall, eller warm.
16. Men efter tu äst ljum, och hwarken kall, eller warm, skal jag tig utspy utu min mun.
17. Ty tu säger: Jag är rik, och hafwer nog, och behöfwer intet; och wet icke, at tu äst eländig och jämmerlig fattig och blind och naken.
18. Jag råder tig, at tu köper guld af mig, thet genomeldadt och bepröfwadt är, at tu må blifwa rik, och hwita kläder, som tu må kläda tig uti, på thet tin nakenhets blygd icke skal synas; och smörj tina ögon med ögonsalfwa, at tu må få se.
19. Them jag älskar, them agar jag och näpser: så war nu flitig, och bättra tig.
20. Si, jag står för dören och klappar; then ther hörer min röst, och uplåter dören, til honom skal jag ingå, och hålla nattward med honom, och han med mig.
21. Then ther winner, honom skal jag sitta låta med mig på min stol, såsom ock jag wunnit hafwer, och är sittande worden med min Fader på Hans stol.
22. Then ther öra hafwer, han höre hwad Anden säger församlingarna.
4. Capitel.
Sedan såg jag; och si, en dör wardt uplåten i himmelen; och then första rösten, som jag hörde, såsom en basun, med mig tala, sade: Stig här up; jag wil wisa tig hwad ske skal här efter.
2. Och strax war jag i Andanom. Och si, en stol wardt satt i himmelen, och på stolen satt en.
3. Och then ther satt, han war påseendes såsom then stenen jaspis och sardis; och en regnbåge war om stolen, påseendes såsom en smaragd.
4. Och kring om stolen woro fyra och tjugu stolar; och på the stolar sutto fyra och tjugu Äldste, klädde med hwita kläder; och på theras hufwud woro gyldene kronor.
5. Och af stolen utgingo ljungeldar, thordön och röster; och sju elds lampor brunno för stolen, hwilka äro the sju Guds Andar.
6. Och fram för stolen war såsom et glashaf, likt wid christall; och midt i stolen, och kring om stolen, fyra djur, fulla med ögon både före och bak.
7. Och thet första djuret war likt et lejon, och thet andra djuret likt en kalf, och thet tredje djuret hade et ansikte såsom en menniska, och thet fjerde djuret likt en flygande örn.
8. Och the fyra djuren hade hwarthera sex wingar alt omkring; och the woro innantil fulla med ögon, och hade ingen ro dag eller natt, och sade: Helig, Helig, Helig är HERren Gud allsmägtig, som war, och som är, och som komma skal.
9. Och tå the djuren gåfwo honom pris och ära och tack, som satt på stolen, then ther lefwer ifrån ewighet til ewighet,
10. Föllo the fyra och tjugu Äldste fram för honom, som satt på stolen, och tilbådo then ther lefwer ifrån ewighet til ewighet, och kastade sina kronor för stolen, och sade:
11. HERre, tu äst wärdig taga pris och ära och kraft; ty tu hafwer skapat all ting, och för tin wiljas skul hafwa the warelse, och äro skapade.
5. Capitel.
Och jag såg i Hans högra hand, som satt på stolen, en bok, skrifwen innan och utan, beseglad med sju insegel.
2. Och jag såg en stark Ängel, som predikade med hög röst: Ho är wärdig uplåta boken och upbryta hennes insegel?
3. Och ingen i himmelen, eller på jorden, eller under jorden, kunde uplåta boken, och icke heller se på henne.
4. Och jag gret swårligen, at ingen wardt funnen wärdig til at uplåta boken, och läsa henne, eller se på henne.
5. Och en af the Äldsta sade til mig: Gråt icke; si, lejonet af Juda slägte, Davids rot, hafwer wunnit, til at uplåta boken och upbryta hennes sju insegel.
6. Och jag såg; och si, midt i stolen, och ibland the fyra djuren, och midt ibland the Äldsta, stod et Lamm, såsom thet hade slagtadt warit, och hade sju horn och sju ögon, hwilka äro the sju Guds Andar, sände i alla länder.
7. Och thet kom och tog boken utaf hans högra hand, som satt på stolen.
8. Och tå thet hade tagit boken, föllo the fyra djuren, och the fyra och tjugu Äldste fram för Lammet, hafwande hwar och en harpor och gyldene skålar, fulla med rökwerk, hwilket är the heligas böner.
9.Och the söngo en ny sång, och sade: Tu äst wärdig at taga boken och uplåta thes insegel; ty tu äst dödad, och hafwer igenlöst oss Gudi med titt blod af allahanda slägter och tungomål och folk och hedningar;
10. Och hafwer gjort oss wårom Gudi til Konungar och Prester; och wi skole regera på jorden.
11. Och jag såg, och hörde en röst af många Änglar, kring om stolen, och kring om djuren, och kring om the Äldsta; och talet på them war många sinom tusende tusende;
12. Sägande med hög röst: Lammet, som dödadt är, thet är wärdigt at hafwa kraft och rikedom och wisdom och starkhet och ära och pris och låf.
13. Och alla kreatur, som i himmelen äro, och the på jorden, och the under jorden, och i hafwet, och alt thet uti them är, hörde jag säga til honom, som satt på stolen, och til Lammet: Låf och ära och pris och kraft, ifrån ewighet til ewighet!
14. Och the fyra djuren sade Amen; och the fyra och tjugu Äldste föllo ned på sina ansikten, och tilbådo honom, som lefwer ifrån ewighet til ewighet.
6. Capitel.
Och jag såg, at Lammet upbröt et af inseglen; och jag hörde et af the fyra djuren säga, såsom med thordönsröst: Kom och se.
2. Och jag såg, och si, en hwit häst; och then ther på satt hade en båga; och honom wardt gifwen en krona; och han for ut til at winna och få seger.
3. Och tå thet upbröt thet andra inseglet, hörde jag thet andra djuret säga: Kom och se.
4. Och ther utgick en annan häst, röd; och honom som ther på satt, wardt gifwit, at han skulle borttaga friden af jorden, och at the skulle slå sig ihjäl inbördes; och honom wardt gifwit et stort swärd.
5. Och tå thet upbröt thet tredje inseglet, hörde jag thet tredje djuret säga: Kom och se. Och jag såg, och si, en swart häst; och then ther satt på honom, hade en wågskål i sin hand.
6. Och jag hörde en röst midt ibland the fyra djuren, sägande: Et mått hwete om en penning, och tre mått bjugg om en penning; och oljan och winet gör ingen skada.
7. Och tå thet upbröt thet fjerde inseglet, hörde jag thet fjerde djurets röst säga: Kom och se.
8. Och jag såg, och si, en black häst; och then som på honom satt, hans namn war döden; och helfwetet följde honom efter: och them wardt magt gifwen efter fjerde parten på jorden, at döda med swärd och med hunger och med döden af the wilddjur på jorden äro.
9. Och tå thet upbröt thet femte inseglet, såg jag under altaret theras själar, som dödade woro för Guds ords skul, och för thet witnesbörds skul, som the hade.
10. Och the ropade med hög röst, och sade: HERre, tu som äst helig och sannfärdig, huru länge dömer tu icke, och hämnas icke wårt blod på them som bo på jorden?
11. Och them wardt gifwit hwarjom och enom et sidt hwitt kläde; och til them wardt sagdt, at the skulle ännu hwila en liten tid, til thes talet blefwe fullt af theras medtjenare och bröder, the ther ock skola dödade warda, såsom ock the.
12. Och jag såg, at thet upbröt thet sjette inseglet; och si, tå wardt en stor jordbäfning, och solen wardt swart som en hårsäck, och månan wardt allsammans såsom blod;
13. Och stjernorna föllo af himmelen ned på jorden, såsom fikonaträet sina fikon nedersläpper, tå thet ristes af stort wäder;
14. Och himmelen gick bort såsom en tilslagen bok; och alla berg och öar wordo rörde af sina rum;
15. Och Konungarne på jorden och the öfwerste och rike och höfwitsmän och wäldige och alla tjenare och alla fria fördolde sig uti jordkulor och i bergsskrefwor;
16. Och sade til berg och klippor: Faller öfwer oss, och skyler oss för hans ansikte, som sitter på stolen, och för Lammets wrede;
17. Ty then stora hans wredes dag är kommen, och ho kan bestå?
7. Capitel.
Sedan såg jag fyra Änglar stå på fyra jordens hörn, hållande fyra jordens wäder, at intet wäder skulle blåsa på jorden, eller på hafwet, eller på något trä.
2. Och jag såg en annan Ängel upstiga ifrå solens upgång: han hade lefwande Guds insegel, och ropade med hög röst til the fyra Änglar, hwilka gifwit war skada göra jorden och hafwet,
3.Och sade: Görer icke jorden skada, eller hafwet, eller trän, så länge wi med insegel tekne wår Guds tjenare på theras anleten.
4. Och jag hörde talet på them som teknade woro: hundrade fyra och fyratio tusende, som teknade woro af alla Israels barns slägter.
5. Af Juda slägte, tolf tusende teknade: af Rubens slägte, tolf tusende teknade: af Gads slägte, tolf tusende teknade:
6. Af Asers slägte, tolf tusende teknade: af Nepthali slägte, tolf tusende teknade: af Manasse slägte, tolf tusende teknade:
7. Af Simeons slägte, tolf tusende teknade: af Levi slägte, tolf tusende teknade: af Isaschars slägte, tolf tusende teknade:
8. Af Zabulons slägte, tolf tusende teknade: af Josephs slägte, tolf tusende teknade: af BenJamins slägte, tolf tusende teknade.
9. Sedan såg jag; och si, en stor skara, then ingen räkna kunde, af alla hedningar och slägter och folk och tungomål, ståndande för stolen och för Lammet, klädde i sida hwita kläder, och palmer i theras händer.
10. Och the ropade med hög röst, och sade: Salighet honom som sitter på stolen, wår Gud, och Lammet!
11. Och alle Änglar stodo kring om stolen, och om the Äldsta, och om the fyra djuren, och föllo på sina ansikten fram för stolen, och tilbådo Gud,
12. Och sade: Amen, låf och ära och wishet och tack och pris och kraft och starkhet ware wår Gud, ifrån ewighet til ewighet! Amen.
13. Och en af the Äldsta swarade och sade til mig: Ho äro thesse, som uti the sida hwita kläder klädde äro? Och hwadan äro the komne?
14. Och jag sade til honom: Herre, tu wet thet. Och han sade til mig: Thesse äro the, som komne äro utu stor bedröfwelse, och hafwa twagit sina kläder, och gjort them hwita i Lammets blod:
15. Therföre äro the för Guds stol, och tjena honom dag och natt uti hans tempel; och then på stolen sitter, skal bo öfwer them.
16. The skola icke mer hungra, eller törsta; icke heller skal solen falla på them, icke heller någon hetta:
17. Ty lammet, som midt i stolen är, skal regera them, och leda them til lefwande wattukällor; och Gud skal aftorka alla tårar af theras ögon.
8. Capitel.
Och tå thet upbröt thet sjunde inseglet, wardt en tystnad i himmelen wid en half stund.
2. Och jag såg sju Änglar stå för Gud; och them wordo gifne sju basuner.
3. Och en annan Ängel kom, och stod för altaret, och hade et gylldene rökelsekar; och honom wardt gifwit mycket rökwerk, på thet han skulle gifwa til alla helgons böner på gylldene altaret, som är för stolen.
4. Och rökwerkens rök, af helgonens böner, gick up af Ängelens hand för Gud.
5. Och Ängelen tog rökelsekaret, och upfyllde thet med eld af altaret, och kastade ned på jorden; och ther skedde thordön, röster och ljungeld och jordbäfning.
6. Och de sju Änglar, med the sju basuner, skickade sig til at basuna.
7. Och then förste Ängelen basunade; och wardt et hagel och eld, bemängda med blod; och the wordo kastade på jorden; och tredje parten af trän wardt upbränd; och alt grönt gräs brann up.
8. Och then andra Ängelen basunade; och uti hafwet wardt kastadt såsom et stort brinnande berg; och tredje parten af hafwet wardt blod;
9. Och den tredje parten af the lefwande kreatur, som i hafwet woro, blefwo döde; och tredje parten af skeppen förgingos.
10. Och tredje Ängelen basunade; och en stor stjerna föll ned af himmelen, brinnande som et bloss, och föll uti tredje parten af älfwerna och uti wattukällorna:
11. Och stjernans namn kallas malört; och tredje parten wändes i malört; och många menniskor blefwo döda af watnet, som förbittradt wardt.
12. Och then fjerde Ängelen basunade; och tredje parten af solen wardt slagen, och tredje parten af månan, och tredje parten af stjernorna, så at tredje parten af them wardt förmörkad, och tredje delen af dagen icke skina kunde; och af natten sammalunda.
13. Och jag såg, och hörde en Ängel, som flög midt igenom himmelen, och sade med hög röst: We, we, we them som bo på jorden, för the andra röster af the tre Änglars basuner, som ännu basuna skola.
9. Capitel.
Och then femte Ängelen basunade; och jag såg en stjerna falla af himmelen på jorden; och honom wardt gifwen nyckelen til afgrundens brunn.
2. Och han uplät afgrundens brunn; och ther upgick en rök, såsom af en stor ugn; och solen och wädret wordo förmörkade af brunnens rök.
3. Och utu röken kommo gräshoppor på jorden; och them wardt gifwen magt, såsom scorpioner på jorden magt hafwa;
4. Och wardt sagdt til them at the icke skulle göra gräset på jorden skada, icke heller något thet grönt war, icke heller något trä, utan allena menniskorna, them som icke hade Guds tekn i sina anleten.
5. Och them wardt gifwit, at the icke skulle döda them, utan at the skulle qwälja them i fem månader; och theras qwal war såsom qwal af scorpionen, tå han hafwer stungit menniskorna.
6. Och i the dagar skola menniskorna söka efter döden, och skola icke finna honom: och the skola begära dö; och döden skal fly ifrå them.
7. Och the gräshoppor äro lika the hästar, som til krigs beredde äro; och på theras hufwud såsom kronor, guld lika; och theras ansikte såsom menniskors ansikte.
8. Och the hade hår såsom qwinnohår; och theras tänder woro såsom lejons;
9. Och hade pansar såsom jernpansar; och bullret af theras wingar såsom wagnsbuller, ther många hästar löpa til krigs;
10. Och hade stjertar såsom scorpioner, och gaddar woro i theras stjertar; och theras magt war til at qwälja menniskorna i fem månader;
11. Och hade öfwer sig en Konung, en Ängel af afgrunden, hwilkens namn på Ebreiska heter Abaddon; på Grekiska Apollyon.
12. Et We är framfarit, och si, här komma ännu twå andra We efter.
13. Och then sjette Ängelen basunade; och jag hörde en röst af the fyra hörn af thet gylldene altaret, som är för Guds ögon;
14. Och sade til then sjette Ängelen, som basunen hade: Lös the fyra Änglar, som bundne äro uti then stora älfwen Euphrates.
15. Och the fyra Änglar wordo löse, hwilka beredde woro til en stund, til en dag, til en månad och til et år, at the skulle döda tredje parten af menniskorna.
16. Och talet på thet resigtyget war många sinom tusende tusende; och jag hörde theras tal.
17. Och så såg jag ock hästarna i synen; och the som sutto på them, the hade glödande, gula, och swafwel-pansar; och hufwuden på hästarna woro såsom lejonhufwuden; och af theras mun utgick eld och rök och swafwel.
18. Af theras tre plågor wardt dödad tredje parten af menniskorna, af elden, och röken och swaflet, som utaf theras mun gick.
19. Ty theras magt war i theras mun och i theras stjertar: och stjertarne woro ormar like, och hade hufwud, ther the skada med gjorde.
20. Och woro ännu menniskor, som icke woro dödade af thessa plågor, och icke bättrade sig af sina händers werk, at the icke tilbådo djefwulskap och afgudar af guld, silfwer, koppar, sten och trä, the ther hwarken se kunna, eller höra, eller gå;
21. Och icke gjorde bot för sitt mord, trolldom, skörhet och tjufweri.
10. Capitel.
Och jag såg en annan stark Ängel nedkomma af himmelen: han war klädd med en sky, och en regnbåge öfwer hans hufwud, och hans ansikte såsom solen, och hans fötter såsom eldspelare.
2. Och han hade i sin hand en öppen bok; och han satte sin högra fot på hafwet, och then wänstra på jorden,
3. Och ropade med hög röst, som et rytande lejon; och tå han ropade, talade sju thordön sina röster.
4. Och tå the sju thordönen talat hade sina röster, wille jag skrifwa them. Tå hörde jag en röst af himmelen säga til mig: Besegla thet the sju thordönen talat hafwa, och skrif thet icke.
5. Och Ängelen, som jag såg stå på hafwet och på jorden, hof sin hand up til himmelen,
6. Och swor wid honom, som lefwer ifrån ewighet til ewighet, then ther himmelen skapat hafwer, och hwad ther uti är, och jorden, och hwad ther uti är, och hafwet, och hwad ther uti är, at ingen tid skal wara mer:
7. Utan i the dagar, tå then sjunde Ängelens röst höres, tå han warder basunande, tå skal Guds hemlighet fullkomnad warda, såsom han förkunnat hade genom sina tjenare Propheterna.
8. Och jag hörde åter en röst af himmelen tala med mig, och säga: Gack, och tag then öpna boken af Ängelens hand, som står på hafwet och på jorden.
9.Och jag gick til Ängelen, och sade til honom: Få mig boken. Och han sade til mig: Tag och ät up henne, och hon skal rifwa tig i buken; men i tin mun skal hon wara söt som honing.
10. Och jag tog boken af Ängelens hand, och åt henne up; och hon wardt i min mun söt som honing: och tå jag hade ätit Henne, ref hon mig i buken.
11. Och han sade til mig: Tu måste åter prophetera för folk, hedningar, och tungomål och många Konungar.
11. Capitel.
Och mig wardt gifwen en rö, såsom en käpp, och mig wardt sagdt: Statt up, och mät Guds tempel och altare och them som tilbedja ther inne.
2. Men then inre choren af templet kasta ut, och mät honom icke; ty han är gifwen hedningarna; och the skola förtrampa then heliga staden i twå och fyratio månader.
3. Och jag skal gifwa twå mina witnen; och the skola prophetera i tusende twåhundrade och sextio dagar, klädde i säckar.
4. Thesse äro tu oljoträn och tu bloss, ståndande för jorderikets Gud.
5. Och hwar någon wille göra them skada, så går elden utaf theras mun, och förtärer theras fiender; och hwar någon wille göra them ondt, så måste han dödas.
6. Thesse hafwa magt til at igenlycka himmelen, at intet regnar uti the dagar, tå the prophetera, och hafwa magt öfwer watnet, at förvända thet i blod, och slå jorden med allahanda plågor, så ofta the wilja.
7. Och tå the hafwa lyktat sitt witnesbörd, skal thet wilddjuret, som upstiger af afgrunden, hålla en strid med them, och skal öfwerwinna them, och döda them.
8. Och theras lekamen skola blifwa liggande på gatorna i then stora staden, som heter thet andeliga Sodom och Egypten, ther wår HERre korsfäst är.
9. Och skola några af folken och slägterna och tungomålen och af hedningarna se theras lekamen i tre dagar och en half, och skola icke wilja tilstädja theras lekamen läggas i grafwar.
10. Och the på jorden bo, skola fröjda sig öfwer them, och skola glädjas, och sända hwar annan gåfwor; ty thesse twå Propheter twingade them som bo på jorden.
11. Och efter tre dagar och en half, kom lifwets ande af Gudi uti them, och the stodo på sina fötter; och en stor förskräckelse föll på them, som sågo them.
12. Och the hörde en hög röst af himmelen säga til them: Stiger hit up. Och the stego up i himmelen uti en sky; och theras owänner sågo them.
13. Och I samma stunden wardt en stor jordbäfning, och tionde delen af staden föll ned; och blefwo i jordbäfningen dödade sjutusende menniskors namn; och the andre wordo förfärade, och gåfwo Gud i himmelen pris.
14. Thet andra we gick öfwer; och si, thet tredje we kommer snart.
15. Och then sjunde Ängelen basunade; och i Himmelen hördes höga röster, the ther sade: Thenna werldens riken äro wordne war HERras och hans Christs, och han skal regera af ewighet til ewighet.
16. Och the fyra och tjugu Äldste, som för Gudi på sina stolar sutto, föllo på sina ansikten, och tilbådo Gud,
17. Och sade: Wi tacke tig, HERre, allsmägtige Gud, tu som äst, och warit hafwer, och tilkommande äst; ty tu hafwer tagit tin stora kraft, och regerar;
18. Och hedningarne äro wrede wordne; och tin wrede är kommen, och the dödas tid, at the skola dömas, och at tu skal löna tina tjenare Propheterna och helgonen och them, som frukta titt namn, små och stora, och förderfwa them, som jorden förderfwat hafwa.
19. Och Guds tempel wardt uplåtit i himmelen; och hans testamentsark wardt sedd i hans tempel; och ther skedde ljungeld och röster och thordön och jordbäfning och stort hagel.
12. Capitel.
Och i himmelen syntes et stort tekn, en qwinna beklädd med solen, och månan under hennes fötter, och på hennes hufwud en krona af tolf stjernor.
2. Och hon war hafwande, ropade, och pintes med barn, och hade stort qwal til at föda.
3. Och så syntes et annat tekn i himmelen; och si, en stor röd drake, som hade sju hufwud och tio horn, och på hans hufwud sju kronor.
4. Och hans stjert drog tredje parten af himmelens stjernor, och kastade them ned på jorden; och draken stod för qwinnan, som föda skulle, på thet när hon födt hade, skulle han upäta hennes barn.
5. Och hon födde et swenbarn, som regera skulle alla hedningar med jernris; och hennes barn wardt borttagit til Gud och til hans stol.
6. Och qwinnan flydde uti öknen, ther hon rum hade beredt af Gudi, at hon ther födas skulle, i tusende tuhundrade och sextio dagar.
7. Och thet wardt en stor strid i himmelen: Michael och hans Änglar stridde med draken, och draken stridde och hans änglar.
8. Och the wunno intet, och theras rum wardt icke mer funnit i himmelen.
9. Och then store draken, then gamle ormen, then ther heter djefwul och Satan, wardt utkastad, then ther bedrager hela werlden; och han wardt kastad på jorden, och hans änglar wordo ock bortkastade med honom.
10. Och jag hörde en stor röst, som sade i himmelen: Nu är wår Guds salighet och kraft och rike och magt hans Christs worden, efter wåra bröders åklagare är förkastad, then them åklagade för Gud, dag och natt.
11. Och the wunno honom för Lammets blods skul, och för thes witnesbörds ords skul; och the hafwa icke älskat sitt lif alt in til döden.
12. Therföre glädjens I himlar, och the som bo i them. We them som bo på jorden och på hafwet; ty djefwulen stiger ned til eder, och hafwer en stor wrede, wetande, at han icke lång tid hafwer.
13. Och tå draken såg, at han förkastad war på jorden, förföljde han qwinnan, som swenbarnet födt hade.
14. Och qwinnan wordo gifne twå wingar, såsom af en stor örn, at hon skulle flyga uti öknen uti sitt rum, ther hon födes en tid, och twå tider, och en half tid, ifrån ormens ansikte.
15. Och ormen sprutade utu sin mun watn, såsom en ström, efter qwinnan, på thet han skulle fördränka henne;
16. Men jorden halp qwinnan, och uplät sin mun, och upswalg strömmen, som draken af sin mun utsprutat hade.
17. Och draken wardt wred på qwinnan, och gick bort, at han skulle örliga med the andra af hennes säd, the som hålla Guds bud, och hafwa JEsu Christi witnesbörd.
18. Och jag stod på hafwets sand.
13. Capitel.
Och jag såg et wilddjur upstiga utu hafwet, som hade sju hufwud och tio horn, och på thes horn tio kronor, och på thes hufwud hädelsens namn.
2. Och wilddjuret, som jag såg, thet war likt en pardel, och thes fötter såsom björnfötter, och thes mun såsom lejons mun; och draken gaf thy sin kraft och sin stol och stor magt.
3. Och jag såg et af hans hufwud, såsom sargadt till döds; och dess dödssår wardt igenläkt; och hela jorden förundrade sig på wilddjuret.
4. Och the tilbådo draken, som wilddjuret hade magt gifwit, och tilbådo wilddjuret, sägande; Ho är wilddjuret lik? Eller ho förmår strida mot thy?
5. Och thy wardt gifwen en mun til at tala stora ting och hädelse; och thy wardt gifwen magt til at bruka sig i twå och fyratio månader.
6. Och thet uplyfte sin mun, til at tala hädelse mot Gud, til att häda hans namn och hans tabernakel och them som bo i himmelen; och thy wardt medgifwit strida med helgonen och winna them.
7. Och thy wardt gifwen magt öfwer alla slägter och tungomål och hedningar.
8. Och alle the, som på jorden bo, tilbådo thet, hwilkas namn icke skrifna äro i Lammets lifsbok, hwilket dödadt är ifrå werldens begynnelse.
9. Then ther öra hafwer, han höre.
10. Then ther leder i fängelse, han skal gå i fängelse; then ther dräper med swärd, han måste dödas med swärd. Här är the heligas tålamod och tro.
11. Och jag såg et annat wilddjur upstiga utur jorden; och thet hade twå horn, lika som Lammet, och thet talade som draken;
12. Och thet gör all thet första wilddjurets magt, i thes åsyn, och thet kommer jorden, och them ther på bo, til at tilbedja thet första wilddjuret, hwilkets dödssår igenläkt war;
13. Och thet gör stora tekn, så at thet ock låter eld falla ned af himmelen på jorden, i menniskors åsyn;
14. Och thet bedrager them som bo på jorden, för the tekn skul, som thy gifna äro at göra för wilddjuret, sägande til them som bo på jorden, at the skola göra wilddjuret, som war sargadt af swärd, och war lefwande wordet, et beläte.
15. Och thy wardt gifwit, at thet skulle gifwa wilddjurets beläte anda, och at wilddjurets beläte skulle tala, och så beställat, at hwilka som helst icke tillbådo wilddjurets beläte, skulle dödas.
16. Och thet lät alla, små och stora, rika och fattiga, fria och tjenare, taga wedertekn uti theras högra hand, eller på theras anleten;
17. Och ingen skal köpa, eller sälja, utan then ther hafwer wederteknet, eller wilddjurets namn, eller thes namns tal.
18. Här är wisdomen. Den ther förstånd hafwer, han räkne wilddjurets tal; ty thet är en menniskas tal, och thes tal är sexhundrade sextio och sex.
14. Capitel.
Och jag såg; och si, et Lamm stod på Sions berg, och med thy hundrade fyra och fyratio tusende, som hade thes Faders namn beskrifwit på sina anleten.
2. Och jag hörde en röst af himmelen, såsom af et stort watn, och såsom en röst af et stort thordön; och rösten, som jag hörde, war såsom harpolekares, the ther lekte på sina harpor.
3. Och de söngo såsom ett ny sång för stolen, och för the fyra djuren, och för the Äldsta; och ingen kunde lära then sången, utan the hundrade fyra och fyratiotusende, som köpte äro af jorden.
4. Thesse äro the, som med qwinnor icke besmittade äro; ty the äro jungfrur; thesse äro the som följa Lammet, ehwart thet går; thesse äro köpte ifrå menniskorna til en förstling Gudi och Lammet:
5. Och i theras mun är intet swek funnit; ty the äro utan smitta för Guds stol.
6. Och jag såg en annan Ängel flyga midt igenom himmelen: han hade et ewigt Evangelium, thet han förkunna skulle them som på jorden bo och alla hedningar och slägter och tungomål och folk.
7. Och som sade med hög röst: Frukter Gud, och gifwer honom ära; ty stunden är kommen til hans dom; och tilbeder honom, som hafwer gjort himmel och jord, hafwet och wattukällorna.
8. Och en annan Ängel följde efter, och sade: Fallen, fallen är then stora staden Babylon; ty hon hafwer dricka gifwit alla hedningar af wredens win, sitt boleris.
9. Och tredje Ängelen följde them, och sade med hög röst: Hwar någon tilbeder wilddjuret och thes beläte, och tager thes wedertekn på sitt anlete, eller på sin hand,
10. Han skal ock han dricka af Guds wredes win, thet inskänkt och klart är i hans wredes kalk, och han skal warda plågad med eld och swafwel i heliga Änglars åsyn, och i Lammets åsyn.
11. Och röken af theras plågor skal upstiga i ewighet til ewighet; och the hafwa hwarken dag eller natt ro, som tilbedja wilddjuret och thes beläte, och ther någon tagit hafwer thes namns wedertekn.
12. Här är the heligas tålamod; här äro the som hålla Guds bud och JEsu tro.
13. Och jag hörde en röst af himmelen säga til mig: Skrif: Salige äro the döde, som i HERranom dö, här efter; ja, Anden säger, at the skola hwila sig ifrå sitt arbete; ty theras gerningar följa them efter.
14. Och jag såg, och si, en hwit sky; och på skyn satt en, som lik war Menniskones Son, och hade på sitt hufwud en guldkrona, och i hans hand en hwass lia.
15. Och en annan Ängel kom utu templet, och ropade med hög röst til then som satt på skyn: Hugg til med tin lia, och skär; ty tiden är tig kommen, at tu skal skära; ty säden på jorden är torr worden.
16. Och han som satt på skyn, högg til med sin lia på jorden, och jorden wardt afskuren.
17. Och en annan Ängel kom utu templet, som i himmelen är, then ock en hwass lia hade.
18. Och en annan Ängel kom utur altaret, then magt hade öfwer elden, och ropade med hög röst til honom, som hade then hwassa lian, och sade: Hugg til med tin hwassa lia, och skär up winqwistarna på jorden; ty hennes winbär äro mogna.
19. Och Ängelen högg til med sin skarpa lia på jorden, och skar up wingårdarna på jorden, och kastade them uti Guds wredes stora präss.
20. Och wardt prässen trampad utom staden; och blodet gick ut af prässen alt in til betslen på hästarna, utöfwer tusende sexhundrade stadiers wäg.
15. Capitel.
Och jag såg et annat tekn i himmelen, stort och underligt, sju Änglar, som hade sju the yttersta plågor; ty med them är fullkomnad Guds wrede.
2. Och jag såg såsom et glashaf, beblandadt med eld, och them stå på samma glashaf, som seger wunnit hade på wilddjuret och thes beläte och wedertekn och på thes namns tal; och the hade Guds harpor.
3. Och the söngo Mose, Guds tjenares sång, och Lamsens sång, sägande: Stora och underliga äro tina werk, HERre Gud allswåldig; rättfärdiga och sanna äro tina wägar, tu helgonens Konung.
4. Ho skulle icke frukta tig, HERre, och prisa titt namn? Ty tu äst allena helig; och alla hedningar skola komma och tilbedja i tin åsyn; ty tina domar äro uppenbare wordne.
5. Sedan såg jag; och si, witnesbördets tabernakels tempel wardt öpnadt i himmelen:
6. Och gingo ther ut af templet the sju Änglar, som the sju plågor hade, klädde uti et rent, hwitt linkläde, och omgjordade kring om bröstet med gylldene bälten.
7. Och et af the fyra djuren gaf the sju änglar sju gyldene skålar, fulla med Guds wrede, then ther lefwer af ewighet til ewighet.
8. Och templet wardt upfyldt med rök af Guds härlighet och af hans kraft; och ingen kunde gå in i templet, til thes the sju plågor, som the sju änglar hade, fullkomnade wordo.
16. Capitel.
Och jag hörde en stor röst utu templet, som sade til the sju änglar: Går och utgjuter the Guds wredes skålar på jorden.
2. Och then förste Ängelen gick åstad, och göt sin skål ut på jorden; och thet wardt et ondt och skadeligt sår på menniskorna, som wilddjurets wedertekn hade och på them som tilbådo thes beläte.
3. Och then andra Ängelen göt ut sin skål i hafwet; och thet wardt såsom en död mans blod; och alt thet lif hade i hafwet blef dödt.
4. Och then tredje Ängelen göt ut sin skål i älfwerna och i wattukällorna; och thet wardt blod.
5. Och jag hörde en Ängel säga: Rättfärdig äst tu, HERre, som äst, och warit hafwer, och helig, at tu thetta dömt hafwer:
6. Ty the hafwa utgjutit helgonens och Propheternas blod, och blod hafwer tu ock gifwit them dricka; ty the äro thes wärde.
7.Och jag hörde en annan Ängel säga af altaret: Ja, HERre Gud allswåldig, sanna och rätta äro tina domar.
8. Och then fjerde Ängelen göt ut sin skål i solen; och honom wardt gifwit, at plåga menniskorna med hetta af eld.
9. Och menniskorna wordo brinnande uti stor hetta; och the hädde Guds namn, som magten hade öfwer thessa plågor, och gjorde ingen syndabättring, at the måtte gifwit honom ära.
10. Och then femte Ängelen göt ut sin skål på wilddjurets stol; och thes rike wardt förmörkadt; och the sönderbeto sina tungor för wärks skul,
11. Och hädde Gud i Himmelen, för sin wärk och sina sårs skul, och bättrade sig icke af sina gerninqar.
12. Och then sjette Ängelen göt ut sin skål på then stora älfwen Euphrates; och thes watn borttorkades, på thet wägen skulle beredas för the Konungar östan efter.
13. Och jag såg utu drakens mun, och utu wilddjurets mun, och utu then falska Prophetens mun, utgå tre orena andar, såsom paddor.
14. Och thet äro djefwulens andar, som tekn göra, och utgå til Konungarna på hela jorden, at församla them til strids på then stora allswåldiga Guds dag.
15. Si, jag kommer, som tjufwen plägar komma: salig är then som wakar, och förwarar sina kläder, at han icke går naken, och the få se hans skam.
16. Och han församlade them på et rum, som heter på Ebreiska Armageddon.
17. Och then sjunde Ängelen göt ut sin skål i wädret; och gick en stor röst utaf himmelens tempel ifrå stolen, som sade: Thet är gjordt.
18. Och thet wardt röster och thordön och ljungeld och stor jordbäfning, sådan, at thes like icke warit hade sedan menniskorna på jorden warit hade, sådan jordbäfning, så stor.
19. Och then stora staden wardt i tre delar, och hedningarnas städer föllo, och then stora Babylon kom i åminnelse för Gudi, at han wille gifwa honom kalken af sin grymma wredes win.
20. Och alla öar flydde, och bergen funnos icke;
21. Och stort hagel, såsom en centner, kom ned af himmelen på menniskorna; och menniskorna hädde Gud, för then stora plågan af haglet; ty thes plåga war ganska stor.
17. Capitel.
Och kom en af the sju Änglar, som hade the sju skålar, och talade med mig, och sade til mig: Kom, jag wil wisa tig then stora skökans fördömelse, som sitter på mycket watn,
2. Med hwilken Konungarne på jorden bolat hafwa, och the ther på jorden bo, äro druckne wordne af hennes boleris win.
3. Och han förde mig i Andanom uti öknen; och jag såg qwinnan sitta på et rosenfärgadt wilddjur, som war fullt med hädelse-namn, och hade sju hufwud och tio horn.
4. Och qwinnan war klädd med purpur och rosenfärg, och öfwergylld med guld och ädla stenar och perlor, och hade en gyldene kalk i sin hand, full med styggelse och sitt boleris orenlighet,
5. Och på hennes anlete skrifwit thet namn: Hemlighet; then stora Babylon, modren til boleri och til styggelse på jorden.
6. Och jag såg qwinnan drucken af helgonens blod och af theras blod, som JEsu witnen woro; och jag förundrade mig storligen, tå jag såg henne.
7. Och Ängelen sade til mig: Hwi förundrar tu tig? Jag wil säga tig hemligheten om thenna qwinnan, och om wilddjuret, som bär henne, och hafwer sju hufwud och tio horn.
8. Wilddjuret, som tu hafwer sett, hafwer warit, och är icke; och thet skal åter upkomma utaf afgrunden, och skal gå uti fördömelse; och the som på jorden bo, skola förundra sig, hwilkas namn icke skrifna äro i lifsens bok ifrå werldens begynnelse, tå the se wilddjuret, som hafwer warit, och icke är, ändock thet är.
9. Och här är sinnet, ther wisdom tilhörer: The sju hufwuden äro sju berg, ther qwinnan sitter uppå; och thet äro sju Konungar.
10. Fem äro fallne; en är, och then andra är icke ännu kommen; och när han kommer, skal han icke länge blifwa.
11. Och wilddjuret, som hafwer warit, och icke är, thet är then åttonde; och han är utaf the sju, och han går uti fördömelse.
12. Och the tio horn, som tu sett hafwer, äro tio Konungar, som ännu icke hafwa fått riken, utan skola, såsom Konungar, på en stund få magt med wilddjuret.
13. Thesse hafwa alle et råd, och skola gifwa wilddjuret sin magt och kraft.
14. The skola strida med Lammet; och Lammet skal winna them; ty thet är en HERre öfwer alle Herrar, och en Konung öfwer alla Konungar; och med thy äro the utkallade och utkorade och trogne.
15. Och han sade til mig: Watnet, som tu såg, ther skökan sitter på, är folk och skaror och hedningar och tungomål.
16. Och the tio horn som tu sett hafwer på wildjuret, skola hata skökan, och lägga henne öde och naken, och the skola upäta hennes kött, och bränna henne up i eld;
17. Ty Gud hafwer gifwit them i hjertat, at the skola göra thet honom behagar, och göra alla en mening, at the skulle gifwa wilddjuret riket, til thes Guds ord warda fullkomnade.
18. Och qwinnan, som tu sett hafwer, är then stora staden, som rike hafwer öfwer jordens Konungar.
18. Capitel.
Och sedan såg jag en annan Ängel komma ned af himmelen, then stor magt hade; och jorden wardt uplyst af hans klarhet.
2. Och han ropade med magt och hög röst, sägande: Fallen, fallen är then stora Babylon, och är worden en djeflaboning, och alla orena andars tilhåll, och alla orena och ohyggeliga foglars tilhåll.
3. Ty alla hedningar hafwa druckit af wredens win, hennes boleris, och Konungarne på jorden hafwa bolat med henne, och köpmännerne på jorden äro rike wordne af hennes stora wällust.
4. Och jag hörde en annan röst af himmelen, som sade: I mitt folk, går ut ifrå henne, at I icke delaktige warden i hennes synder, och at I icke fån något af hennes plågor.
5. Ty hennes synder räcka alt up i himmelen, och Gud hafwer dragit til minnes hennes orättfärdigheter.
6. Betaler Henne, såsom hon hafwer betalt eder, och görer henne dubbelt efter hennes gerningar, och med samma kalk som hon hafwer inskänkt eder, inskänker henne dubbelt.
7. Så mycket hon sig hafwer härlig hållit och i wällust warit, så mycket inskänker henne pina och gråt; ty hon säger i sitt hjerta: Jag sitter, och är en Drottning, och icke enka, och hafwer ingen sorg.
8. Therföre skola hennes plågor komma på en dag, död, gråt och hunger; och hon skal warda upbränd i eld; ty HERren Gud är stark, som henne döma skal.
9. Och jordens Konungar skola gråta henne, och beklaga sig öfwer henne, the som med henne bolat, och i wällust lefwat hafwa, tå the få se röken af hennes brand;
10. Och skola stå långt ifrå, för hennes plågas räddhågas skul, och säga: We, we then stora staden Babylon, then starka staden; ty uti en stund är tin dom kommen.
11. Och köpmännerne på jorden skola gråta och sörja öfwer henne, at ingen köper theras waror mer:
12. Guld och silfwer och ädla stenar och perlor och silke och purpur och skarlakan och alt Thynenträ och alla käril af elphenben och alla käril af kosteligt trä och af koppar och jern och marmor
13. Och canel och timjan och salfwa och rökelse och win och olja och semlor och hwete och boskap och får och hästar och wagnar och kroppar och menniskors själar.
14. Och the äplen som tin själ begär, äro bortkomna ifrå tig; och alt thet fett och härligt war är förgångit ifrå tig; och tu skal icke nu finnat här efter.
15. Köpmännerne, som sådana waror pläga hafwa, och äro rike wordne af honom, skola stå långt ifrå, för räddhågas skul, af hans plåga, gråta och sörja,
16. Och säga: We, we then stora staden, som med silke och purpur och skarlakan beklädd war, och öfwergylld med guld och ädla stenar och perlor;
17. Ty uti en stund äro förödde sådane rikedomar; Och alle skeppare, och alle the som på skeppen wistas, och sjömän, the som til sjös handla, stodo långt ifrå,
18. Och ropade, tå the sågo röken af hans brand, sägande: Hwar är then stora stadens like?
19. Och the kastade mull på sina hufwud, och ropade, gråtande och sörjande, och sade: We, then stora staden, i hwilken alla äro rike wordne, som i hafwet hafwa haft sina skepp, af hans waror; ty uti en stund är han öde worden.
20. Fröjda tig öfwer honom himmel, och I helige Apostlar och Propheter; ty Gud hafwer dömt eder dom på honom.
21. Och en stark Ängel tog up en stor sten, som en qwarnsten, och kastade i hafwet, och sade: Med sådan hastighet skal förkastad warda then stora staden Babylon; och han skal icke nu mer warda funnen.
22. Och harpares och sångares och pipares och basuners röst skal icke mer hörd warda i tig; och alle handtwerksmän, ehwad handtwerk thet är, skola icke mer warda funne i tig; och qwarnröst skal icke mer höras i tig;
23. Och ljus på ljusastaken skal icke mer lysa i tig; och brudgummes och bruds röst skal icke mer hörd warda i tig; ty tina köpmän woro Förstar på jorden; ty i tin trolldom hafwa alla hedningar willse farit;
24. Och i honom wardt funnen Propheternas och helgonens blod, och allas theras, som dräpne äro på jorden.
19. Capitel.
Sedan hörde jag såsom en stor röst af en stor skara i himmelen, som sade: Halleluja, salighet och pris, ära och kraft ware HERranom, wår Gud!
2. Ty hans domar äro sanna och rätta; ty han hafwer dömt then stora skökan, then med sitt boleri hafwer förderfwat jorden, och hafwer hämnat sina tjenares blod utu hennes hand.
3. Och åter sade the: Halleluja; och röken gick up af ewighet til ewighet.
4. Och the fyra och tjugu Äldste, och the fyra djuren, föllo ned och tilbådo Gud, som satt på stolen, och sade: Amen, Halleluja.
5. Och en röst gick af stolen, och sade: Låfwer wår Gud, I alle hans tjenare, och I som frukten honom, både små och stora.
6. Och jag hörde en röst, såsom af en stor skara, och såsom en röst af mycket watn, och såsom en röst af stor thordön, säga: Halleluja; ty wår HERre, allsmägtig Gud, hafwer intagit riket:
7. Låt oss glädjas och fröjdas och gifwa honom ära; ty Lammets bröllop är kommit, och thes hustru hafwer sig tilredt.
8. Och henne wardt gifwit at kläda sig uti rent och skinande silke: men silket är helgonens rättfärdighet.
9. Och han sade til mig: Skrif: Salige äro the, som kallade äro til Lammets bröllop. Och han sade til mig: Thessa äro sanna Guds ord.
10. Och jag föll för hans fötter, at tilbedja honom; och han sade til mig: Se til, at tu thet icke gör; ty jag är tin och tina bröders medtjenare, som JEsu witnesbörd hafwa: tilbed Gud; ty JEsu witnesbörd är Prophetians Ande.
11. Och jag såg himmelen öppen, och si, en hwit häst; och then som satt på honom, han hette Trofast och Sannfärdig; och han dömer och strider med rättfärdighet;
12. Och hans ögon såsom en eldslåga, och på hans hufwud många kronor; och hade et namn skrifwit, thet ingen kände, utan han sjelf.
13. Och han war klädd i et kläde, som med blod bestänkt war; och hans namn heter Guds Ord.
14. Och honom efterföljde then här som i himmelen är, med hwita hästar, klädde uti hwitt och rent silke.
15. Och utu hans mun utgick et skarpt tweäggadt swärd, at han ther med skal slå hedningarna; och han skal regera them med jernris, och han trampar allsmägtig Guds grymma wredes winpräss.
16. Och han hafwer på sina kläder och på sina länder et namn, skrifwit altså: Konung öfwer alla Konungar, och HERre öfwer alla Herrar.
17. Och jag såg en Ängel stå i solen; och han ropade med hög röst, och sade til alla foglar, som flögo under himmelen: Kommer och församlens til then stora Guds nattward;
18. At I skolen äta Konungarnas kött, och höfwitsmännernas kött, och the starkas kött, och hästars kött, och theras som sitta på them, och allas theras kött, som frie och trälar äro, och både små och storas.
19. Och jag såg wilddjuret och jordens Konungar och theras härar församlade, til at hålla en strid med honom som satt på hästen, och med hans här.
20. Och wilddjuret wardt fångit, och med thy then falska Propheten, som tekn gjorde för thy, med hwilka han bedrog them, som togo wilddjurets wedertekn och them som tilbådo thes beläte: thesse twå wordo lefwande kastade uti en brinnande sjö, som brann med swafwel;
21. Och the andra wordo dräpne med hans swärd, som satt på hästen, thet utu hans mun gick; och alla foglar wordo mättade af theras kött.
20. Capitel.
Och jag såg en Ängel nederkomma af himmelen: han hade nyckelen til afgrunden och en stor kädja i sin hand.
2. Och han grep draken, then gamle ormen, som är djefwulen och Satan, och bandt honom i tusende år;
3. Och kastade honom uti afgrunden, och lät igen om honom, och beseglade ther ofwan uppå, at han icke mer bedraga skulle hedningarna, til thes fullkomnade wordo tusende år: och sedan måste han lös warda til någon liten tid.
4. Och jag såg stolar; och the sutto på them; och them wardt gifwen dom, och theras själar, som halshuggne woro för JEsu witnesbörd och för Guds ords skul, och the ther icke tilbådo wilddjuret, eller thes beläte, ej heller togo thes wedertekn på sina anleten, eller i sina händer; och the lefde och regerade med Christo i tusende år.
5. Men the andra döde fingo icke lif igen, til thes tusende år fullkomnade wordo: thenna är then första upståndelsen.
6. Salig och helig är then, som del hafwer uti första upståndelsen: öfwer them hafwer then andra döden ingen magt; utan the warda Guds och Christi Prester, och skola regera med honom i tusende år.
7.Och tå tusende är fullkomnade äro, warder Satan lös utu sitt fängelse.
8. Och han skal utgå, til at bedraga hedningarna, som äro på fyra jordens parter, Gog och Magog, på thet han skal församla them i strid, hwilkas tal är såsom sanden i hafwet.
9. Och the gåfwo sig up på jordens bredhet, och kringhwärfde helgonens läger och then älskeliga staden; och neder af himmelen föll eld af Gudi, och förtärde them.
10. Och djefwulen, som them bedragit hade, wardt kastad uti then brinnande sjön och swaflet, ther både wilddjuret och then falska Propheten skola plågas, dag och natt ifrån ewighet til ewighet.
11. Och jag såg en stor hwit stol, och en sitta på honom, för hwilkens ansikte flydde jord och himmel; och them wardt intet rum funnit.
12. Och jag såg the döda, stora och små, stå i Guds åsyn; och böckerna wordo uplåtna; och en annan bok wardt uplåten, som är lifsens; och the döde wordo dömde, efter som skrifwit war i böckerna, efter theras gerningar.
13. Och hafwet gaf igen the döda, som ther uti woro; och döden och helfwetet gåfwo igen the döda, som uti them woro; och thet blef dömdt om hwar och en efter theras gerningar.
14. Och döden och helfwetet wordo kastade uti then brinnande sjön: thenna är then andra döden.
15. Och then ther icke wardt funnen skrifwen i lifsens bok, han wardt kastad i then brinnande sjön.
21. Capitel.
Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty then första himmelen och then första jorden förgingos; och hafwet är icke mer.
2. Och jag, Johannes, såg then heliga staden, thet nya Jerusalem, nederkomma af himmelen ifrå Gudi, tilredd såsom en prydd brud til sin man.
3. Och jag hörde en stor röst af himmelen säga: Si, Guds tabernakel ibland menniskorna; och han skal bo med them; och the skola wara hans folk; och sjelfwer Gud med them skal wara theras Gud;
4. Och Gud skal aftorka alla tårar af theras ögon; och ingen död skal sedan wara; icke heller gråt, icke heller rop, icke heller någon wärk warder mer; ty thet första är förgångit.
5. Och then ther satt på stolen sade: Si, jag gör all ting ny. Och han sade til mig: Skrif; ty thessa ord äro wissa och sanna.
6. Och han sade til mig: Thet är gjordt. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Jag skal gifwa honom, som törstar, af lefwande watnets källa för intet.
7. Then som winner, han skal alt thetta få äga; och jag skal wara honom hans Gud, och han skal wara min son.
8. Men the rädde och otrogne och grufwelige och mandråpare och bolare och trollkarlar och afgudadyrkare och alle lögnaktige, theras del skal wara uti then sjön, som brinner med eld och swafwel, hwilket är then andra döden.
9. Och til mig kom en af the sju Änglar, som hade sju skålar fulla med the sju yttersta plågor; och han talade med mig, och sade: Kom, och jag wil wisa tig bruden, Lammets hustru.
10. Och han förde mig i Andanom på et stort och högt berg, och wiste mig then stora staden, thet heliga Jerusalem, nederkomma af himmelen ifrå Gud.
11. Och han hade Guds härlighet; och hans ljus war lika som then aldraädlaste stenen, en klar jaspis.
12. Och han hade en stor och hög mur, then ther tolf portar hade, och i portarna tolf Änglar och inskrifna namn, hwilka äro the tolf Israels söners slägters namn.
13. Östan til tre portar, nordan til tre portar, sunnan til tre portar, wästan til tre portar.
14. Och stadsmuren hade tolf grundwalar, och i them the tolf Lammets Apostlars namn.
15. Och then som talade med mig, hade en gylldene rö, ther han med mäta skulle staden och hans portar och hans mur.
16. Och staden ligger fyrkant, och thes längd är så stor som bredden: och han mätte staden med rön, tolf tusende stadier; och thes längd och bredd och höjd äro lika.
17. Och han mätte thes mur hundrade fyra och fyratio alnar, efter en menniskas mått, som Ängelen hade.
18. Och thes murs byggning war af jaspis, men sjelfwa staden af klart guld, lik wid rent glas.
19. Och stadsmurens grundwalar woro prydde med all dyrbar sten: första grundwalen war en jaspis, then andra en saphir, then tredje en calcedonier, then fjerde en smaragd,
20. Then femte en sardonix, then sjette en sardis, then sjunde en chrysolith, then åttonde en beryll, then nionde en topazier, then tionde en chrysopras, then ellofte en hyacinth, then tolfte en amethist.
21. Och the tolf portar woro tolf perlor, hwar för sig; och hwar port war af en perla; och stadens gator woro klart guld, såsom genomskinande glas.
22. Och jag såg ther intet tempel uti; ty HERren, allswåldig Gud, är templet ther uti, och Lammet.
23. Och staden behöfwer icke sol eller måna, at the skola lysa ther uti; ty Guds härlighet uplyser honom, och thes ljus är Lammet.
24. Och hedningarne, som salige warda, skola wandra i thes ljus, och Konungar e på jorden skola föra sin härlighet och ära in uti honom.
25. Och thes portar låtas icke til om dagen; ty ther warder ingen natt.
26. Och the skola föra hedningarnas härlighet och ära in uti honom.
27. Ther skal intet inkomma, som besmitteligt är, eller thet styggelse gör och lögn; utan the som skrifne äro i Lammets lefwande bok.
22. Capitel.
Och han wiste mig en klar älf med lefwande watn, klar som christall, som gick ifrå Guds stol och Lammets.
2. Midt uppå hans gator, och på båda sidor wid älfwen, stod lifsens trä, bärande tolffald frukt, och bar sin frukt alla månader; och löfwen af träet tjente til hedningarnas helbrägda.
3. Och intet förbannadt skal wara mer; utan Guds och Lammets stol skal blifwa ther uti; och hans tjenare skola honom tjena.
4. Och the skola se hans ansikte; och hans namn skal wara på theras anleten.
5. Och natt blifwer icke mer ther; och the behöfwa icke ljus, icke heller solens ljus; ty HERren Gud uplyser them; och the skola regera ifrån ewighet til ewighet.
6. Och han sade til mig: Thessa ord äro wissa och sanna; och HERren, the heliga Propheters Gud, sände sin Ängel, at wisa sina tjenare hwad ske skal innan kort tid.
7. Och si, jag kommer snarligen: salig är then, som häller Prophetians ord i thenna boken.
8. Och jag är Johannes, som hörde och såg thetta; och sedan jag hade thet hört och sett, föll jag ned at tilbedja för Ängelens fötter, som mig thetta wiste.
9. Och han sade til mig: Se til, at tu gör thet icke; ty jag är tin medtjenare, och tina bröders, Propheternas, och theras, som hålla thenna bokens ord. Tilbed Gud.
10. Och han sade til mig: Besegla icke thenna Prophetias ord i thenna bok; ty tiden är när.
11. Then som ond är, han ware ännu ond; och then som oren är, han ware ännu oren; men then som from är, han warde ännu frommare; och then helig är, warde ännu heligare.
12. Och si, jag kommer snart, och min lön med mig, til at wedergälla hwar och en, såsom hans gerning är.
13. Jag är A och O, begynnelsen och änden, then förste och then siste.
14. Salige äro the, som hålla hans bud, på thet theras magt skal wara i lifsens trä, och ingå genom portarna i staden.
15. Ty utantil äro hundar och trollkarlar och bolare och mandråpare och afgudadyrkare och alla the som älska och göra lögnen.
16. Jag, JEsus, sände min Ängel, at han skulle betyga eder thetta i församlingarna. Jag är Davids rot och slägte, en klar morgonstjerna.
17. Och Anden och bruden säga: Kom. Och then thet hörer, han säge: Kom. Och then ther törstar, han komme; och then ther wil, han tage lifsens watn för intet.
18. Men jag betygar hwar och en som hörer Prophetians ord i thenna boken: Ho som lägger något här til, på honom skal Gud lägga the plågor, som skrifna äro i thenna boken.
19. Och om någon tager något ifrå thenna bokens Prophetias ord, hans del skal Gud borttaga utu lifsens bok, och utu then heliga staden, och utu thet som skrifwit är i thenna boken.
20. Thet säger han, som witnesbörd bär här til: Ja, jag kommer snart. Amen. Ja, kom, HERre JEsu!
21. Wår HERras JEsu Christi nåd ware med eder alla! Amen.