Året 1891

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  Natten. (En bön för de arma vintern 1893) Året 1891
av Karl Fredrik Forsman
Arabens klagan  →
Ur diktsamlingen Spridda blad, 1893.


Välsigna Gud mitt fosterland!
O, må din fruktan, heder, tro
och frid och glädje, endrägt, ro
i år ock bygga på dess strand!

Låt nådens lära lysa klar
från skolor, hem och tempelhus!
Må i dess milda, klara ljus
vi vandra framåt en och hvar!

Må nykterhet och bön och flit
och ärlighet och sinnesro
i slotten som i tjällen bo!
Då skall ock glädjen hitta dit.

Välsigna äng och skog och fält!
Gjut regn och sol dem ymnigt på!
Må hvad vi uti hoppet så
oss gifva skörd till skydd mot svält!

All ärlig id med framgång krön,
vår välfärd främja på allt sätt,
gör arbetsdagen ljuf och lätt,
gif åt enhvar hans mödas lön!

Må ädel säd ur kärlekshand
hvar andens såningsman utså!
Ty inom folkets själslif stå
i träde ännu åkerland.

Må mänskligheten i förbund
till ljusets seger, jordens frid
mot mörkrets makter gå i strid!
Välsigna hela jordens rund!

Allt godt du Gud oss skickar till.
Om nöd än kommer är du god.
Ack, skänk oss ödmjukhet och mod!
Se'n året gifve, hvad det vill.
Santiago 2/1 91.