Barnamun

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Den stilla sången
Barnamun
av Karl Fredrik Forsman
En solnedgång från Cerro Blanco  →
Ur diktsamlingen Spridda blad, 1893.


Nu är Herman stora drängen;
ej kan mamma, älskling min,
stå som fordom här vid sängen,
tills du roligt somnat in.

Ligg nu stilla, fast allena —
mamma många sysslor har.
Se, Guds änglar, starka, rena,
stanna vaktande ju kvar.

Modern ömt på rosenmunnen
trycker kyssen och går ut.
Herman grubblar; öfvervunnen
af sin sorg, han ber till slut:

»Gud, som mig till skyddsvakt gifver
änglar, hvita såsom snö,
styr att mamma hos mig blifver —
sen må andra änglar dö»!
Santiago 13/1 91.