Kvitter
| ← Septembersol |
|
Tro → |
| Ur diktsamlingen Spridda blad, 1893. |
Vi fåglar ha' i sanning godt,
ty flyga, hoppa, sjunga
vi göra hela dagen blott
och uppå kvistar gunga.
Vi känna icke sjukdom, nöd,
lätt finnes, hvad oss smakar.
Hvarthän vi flyga, hittas bröd,
naturen själf det bakar.
När se'n vårt dagsverk slutadt är,
vi oss i skogen gömma
och slumra ljuft och roligt där
och vackra drömmar drömma.
Och väcker solen oss på nytt,
vi spänna våra vingar
och prisa Gud för dag, som grytt,
i sång, som åter klingar.
O, människor! Hvi sörjen I
och klagen mest i lifvet?
Nej, lefven det precis som vi!
»Sen uppå oss»! står skrifvet.
Quinta Normal de Santiago 20/11 91.