Vid Betlehemskrubban
| ← Liten Snöklocka |
|
Den kloke oxen → |
| Ur diktsamlingen Spridda blad, 1893. |
Låt mig bedja vid din krubba,
Jesus, du min Frälsare,
hvila ut vid dina fötter,
in uti ditt öga se!
Låt din blick af högsta kärlek
så i själen tränga in,
att hon aldrig den förgäter
utan evigt blifver din!
Låt din späda hand mig taga
— hon dock stark till himlen för —
lägga den uppå mitt hjärta
att det, helgadt, synden dör!
Tack, Imanuel, min konung,
stigen upp af himmelshöjd!
Redan här, o, lär mig jubla
med i englaskarors fröjd!
Hjälp att tro och kärlek brinner
i min själ på lifvets stig!
Tag af nåd, när helst den slutar,
Jesusbarn, mig hem till dig!
Alltorp 6/7 93.