Regn och tårar
Utseende
← Fosterlandet |
|
Den stilla sången → |
Ur diktsamlingen Spridda blad, 1893. |
Då det förut regnat har,
droppen är på bladet kvar;
ser man barnets öga vått,
vet man, att det gråtit blott.
Solen suger droppen bort,
snart är ögat åter torrt,
himmelen är åter klar,
knappt man minns, det regnat har.
Santiago 14/1 91.