Till Maria
Utseende
← I hvarje själ det finnes guld |
|
Höst — Tröst → |
Ur diktsamlingen Spridda blad, 1893. |
Maria, ifrån Söderns länder
din Karl dig hälsar med: »Guds frid»!
Lär af den enkla sång han sänder,
att kärlek känner icke rum och tid!
Tills stjärnor falla, fast den hänger
vid hvad den vann af lycka, frid
och bortom haf och Ander tränger;
ty kärlek känner icke rum och tid.
Det kan ej heller annat vara,
ty kärleken är störst. »Guds frid»!
O hoppas trygg, låt sorgen fara!
Minns kärlek känner icke rum och tid!
Santiago 2/10 91.