Bibeln (Normalupplagan 1883)/Mattei Evangelium

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nya Testamentets Heliga Skrifter
Normalupplagan 1883

Mattei Evangelium
(Index I och II)


[ 5 ]

MATTEI EVANGELIUM.

1 KAPITLET.

Jesu stamtafla, aflelse, namn, födelse.
Vers. 1825 Högm. 2 årg. Juldag.

Boken om Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons börd: Luk. 3, 23 f.

2 Abraham födde Isak, Isak födde Jakob, Jakob födde Judas och hans bröder. 1 Mos. 21, 3. 25, 24. 29, 35.

3 Judas födde Fares och Sara af Tamar, Fares födde Hesrom, Hesrom födde Aram. 1 Mos. 38, 27 f. 1 Krön. 2, 5 f.

4 Aram födde Aminadab, Aminadab födde Naasson, Naasson födde Salmon. Rut. 4, 19 f.

5 Salmon födde Boes af Rakab. Boes födde Jobed af Rut, Jobed födde Jesse.

6 Jesse födde David, konungen, David födde Salomo af Urias' hustru. 1 Sam. 17, 12. 2 Sam. 12, 24.

7 Salomo födde Roboam, Roboam födde Abia, Abia födde Asa. 1 Kon. 11, 43. 14, 31. 15, 8.

8 Asa födde Josafat, Josafat födde Joram, Joram födde Osias. 1 Kon. 15, 24. 2 Kon. 8, 16, 24.

9 Osias födde Joatam, Joatam födde Akas, Akas födde Hiskias. 2 Krön. 26, 23. 27, 9. 2 Kon. 16, 20.

10 Hiskias födde Manasses, Manasses födde Amon, Amon födde Josias. 2 Kon. 20, 21. 1 Krön. 3, 14. 2 Krön. 33, 25.

11 Josias födde Jekonias och hans bröder, vid förflyttningen till Babylon. 1 Krön. 3, 15, 16.

12 Men efter förflyttningen till Babylon födde Jekonias Salatiel, Salatiel födde Sorobabel. 1 Krön. 3, 17, 19. Esr. 3, 2.

13 Sorobabel födde Abiud, Abiud födde Eljakim, Eljakim födde Asor.

14 Asor födde Sadok, Sadok födde Akim, Akim födde Eliud.

15 Eliud födde Eleasar, Eleasar födde Mattan, Mattan födde Jakob.

16 Jakob födde Josef, Marias man, och af henne föddes Jesus, som kallas Kristus.

17 Så äro alla lederna från Abraham Intill David fjorton leder, och från David intill förflyttningen till Babylon fjorton leder, och från förflyttningen till Babylon Intill Kristus fjorton leder.

18 Jesu Kristi födelse gick [ 6 ]så till: Sedan Maria, hans moder, hade blifvit trolofvad med Josef, befanns hon, förrän de kommo tillsamman, vara hafvande af den Helige Ande. Luk. 1, 27 f.

19 Men Josef, hennes man, som var rättsinnig och icke ville blottställa henne, tänkte hemligen skilja henne från sig.

20 Men när han hade detta i sinnet, se, då uppenbarades för honom i en dröm en Herrens ängel, som sade: Josef, Davids son, räds icke att taga Maria, din hustru, till dig; ty det som är afladt i henne är af den Helige Ande.

21 Och hon skall föda en son, och du skall gifva honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk ifrån deras synder. Luk. 1, 31. 2, 21. Ap. G. 4, 12. 10, 43.

22 Men allt detta har skett, på det att det skulle fullbordas, som var sagdt af Herren genom profeten, som sade:

23 »Se, jungfrun skall varda hafvande och föda en son, och de skola gifva honom namnet Immanuel», hvilket betyder: Gud med oss. Es. 7, 14.

24 När Josef hade vaknat upp ur sömnen, gjorde han såsom Herrens ängel hade befallt honom och tog sin hustru till sig;

25 och han kände henne icke, till dess hon hade födt sin förstfödde son, och han gaf honom namnet Jesus. Luk. 2, 21 f.

2 KAPITLET.

De vise männen från Österlandet, Herodes' barnamord. Jesu flykt till Egypten och återkomst därifrån.

Vers. 112 Ev. Trettond. Jul, v. 1318 Högm. 2 årg. Annand. Jul, v. 1923 Högm. 2 årg. Sönd. e. Jul.

När Jesus var född i Betlehem i Judéen, i konung Herodes' dagar, se, då kommo visa män från Österlanden till Jerusalem Luk. 2, 1 f.

2 och sade: Hvar är den nyfödde judarnes konung? Ty vi hafva sett hans stjärna i östern och hafva kommit för att tillbedja honom. 4 Mos. 24, 17.

3 När konung Herodes hörde detta, vardt han bestört och hela Jerusalem med honom,

4 och han församlade alla öfversteprästerna och de skriftlärda bland folket och frågade dem, hvar Kristus skulle födas.

5 Och de sade till honom: I Betlehem i Judéen; ty så är skrifvet genom profeten:

6 »Och du Betlehem, land i Juda, är ingalunda den minste bland Judas furstar; ty af dig skall utgå en furste, som skall vara [ 7 ]en herde öfver mitt folk Israel.» Mik. 5, 2. Joh. 7, 42.

7 Då kallade Herodes hemligen de vise männen till sig och sporde dem noga om tiden, då stjärnan syntes,

8 och sände dem till Betlehem och sade: Faren åstad och forsken noga efter barnet, och när I hafven funnit det, så underrätten mig därom, att äfven jag må komma och tillbedja det.

9 När de hade hört konungen, foro de åstad, och se, stjärnan, som de hade sett i östern, gick framför dem, till dess hon kom och blef stående öfver det ställe, där barnet var.

10 Och när de sågo stjärnan, blefvo de mycket glada

11 och gingo in i huset och sågo barnet med Maria, dess moder, och föllo ned och tillbådo det och öppnade sina förråd och framburo åt det skänker, guld, rökelse och myrra. Ps. 72, 10. Es. 60, 6.

12 Och sedan de hade fått uppenbarelse i en dröm att icke återvända till Herodes, foro de en annan väg till sitt land igen.

13 Men när de hade farit bort, se, då uppenbarades en Herrens ängel för Josef i en dröm, sägande: Stå upp och tag barnet och dess moder med dig och fly till Egypten, och var där, till dess jag säger dig till; ty Herodes tänker söka efter barnet för att förgöra det.

14 Och han stod upp och tog med sig barnet och dess moder om natten och for bort till Egypten

15 och var där intill Herodes' död, på det att det skulle fullbordas, som var sagdt af Herren genom profeten, som sade: »Utur Egypten har jag kallat min son.» 2 Mos. 4, 22. Os. 11, 1.

16 När då Herodes såg, att han hade blif vit gäckad af de vise männen, blef han mycket vred och sände ut och lät döda alla gossebarn i Betlehem och i hela dess nejd, från två års ålder och därunder, efter den tid han hade noga utforskat af de vise männen.

17 Då fullbordades det som var sagdt genom profeten Jeremias, som sade:

18 »En röst hördes i Rama, mycken gråt och jämmer. Rakel begrät sina barn och ville icke låta trösta sig, ty de voro icke mer.» Jer. 31, 15. 1 Mos. 35, 19.

19 Men när Herodes var död, se, då uppenbarades i en dröm en Herrens ängel för Josef i Egypten

20 och sade: Stå upp och tag barnet och dess moder med dig och far in i Israels [ 8 ]land; ty de äro döda, som traktade efter barnets lif.

21 Och han stod upp och tog barnet och dess moder med sig och kom in i Israels land.

22 Men när han hörde, att Arkelaus var rådande öfver Judéen i sin faders, Herodes' ställe, räddes han att fara dit, och sedan han hade fått uppenbarelse i en dröm, for han bort till Galiléens trakter.

23 Och han kom och bo- satte sig 1 en stad, som heter Nasaret, på det att det skulle fullbordas, som var sagdt genom profeterna: »Nasåré skall han kallas.» Es. 4, 2. 11, 1. Sak. 3, 8. 8 Mark. 1, 2 f. Luk. 3, 3 f. Joh. 1, 6 f.

3 KAPITLET.

Johannes predikar och döper. Jesus döpes.

V. 11, 12 Högm. 2 årg. S. e. Nyårsd., v. 1317 Ev. samma S.

I de dagarna kom Johannes döparen och predikade i Judéens öken

2 och sade: Gören bättring; ty himmelriket är nära. Matt. 4, 17. Mark. 1. 15.

3 Ty denne är den, om hvilken profeten Esaias talade, då han sade: »En ropandes röst i öknen: bereden Herrens väg, gören hans stigar räta.» Es. 40, 3.

4 Och Johannes hade kläder af kamelhår och en lädergördel om sina länder, och hans mat var gräshoppor och vildhonung. 2 Kon. 1, 8. Matt. 11, 8, 18. Mark. 1, 6. Joh. 1, 23.

5 Då gick Jerusalem och hela Judéen och hela landet omkring Jordan ut till honom,

6 och do läto döpa sig af honom i floden Jordan, bekännande sina synder.

7 Men då han såg många af fariséerna och sadducéerna komma till dopet, sade han till dem: I huggormars afföda, hvem har ingifvit eder, att I skolen undfly den tillkommande vreden? Matt. 12, 34. 23, 33. Luk. 3, 7 f . Rom. 5, 9. 1 Teas. 1. 10.

8 Bären fördenskull sådan frukt, som tillhör bättringen,

9 och menen icke, att I kunnen säga inom eder själfva: vi hafva Abraham till fader; ty jag säger eder, att Gud är mäktig att af dessa stenar uppväcka barn åt Abraham. Joh. 8, 39.

10 Och redan är yxan satt till roten på träden; därför varder hvart och ett träd, som icke bär god frukt, afhugget och kastadt i elden. Matt. 7, 19. Luk. 13, 7. Joh. 15. 2, 6.

11 Jag döper eder med vatten till bättring, men den som kommer efter mig är starkare än jag, [ 9 ]hvilkens skor jag icke är värdig att bära. Han skall döpa eder med den Helige Ande och med eld. Mark. 1, 7 f. Luk. 3, 16 f. Joh. 1. 26. Ap. G. 1, 5. 2, 4. 11, 15 f. 13, 25. 19, 4.

12 och han har sin kastskofvel i sin hand, och han skall göra sin loge ren och samla sitt hvete i ladan, men agnarna skall han uppbränna i osläcklig eld. Matt. 13, 30. Luk. 3, 17.

13 Då kom Jesus från Galiléen till Jordan till Johannes för att döpas af honom; Mark. 1, 9 f. Luk. 3, 21 f.

14 men han vägrade honom det, sägande : Jag behöfver döpas af dig, och du kommer till mig!

15 Då svarade Jesus och sade till honom: Låt nu så ske; ty så höfves det oss att uppfylla all rättfärdighet. Då tillstadde han honom det.

16 Och när Jesus var döpt, steg han strax upp ur vattnet, och se, då vardt himmeln öppnad, och han såg Guds Ande nedfara såsom en dufva och komma öfver honom. Joh. 1, 32 f.

17 Och se, en röst från himmeln sade: Denne är min älskade Son, i hvilken jag har ett godt behag. Ps. 2, 7. Es. 42, 1. Matt. 12, 18. 17, 5. Luk. 9, 35. Kol. 1. 13, 19. 2 Petr. 1, 17.

4 KAPITLET.

Jesus frestas af djäfvulen, begynner predika, kallar lärjungar och botar sjukdomar.

Vers. 111 Ev. 1 Sönd. i Fastan.

vardt Jesus förd af Anden upp till öknen, på det att han skulle frestas af djäfvulen. Mark. 1, 12. Luk. 4, 1 f.

2 Och när han hade fastat i fyratio dagar och fyratio nätter, blef han hungrig. 2 Mos. 34, 28. 1 Kon. 19, 8.

3 Och frestaren gick fram och sade till honom: Är du Guds Son, så säg, att dessa stenar skola varda bröd.

4 Men han svarade och sade: Det är skrifvet: »Icke af bröd allenast lefver människan utan af hvart och ett ord, som utgår af Guds mun.» 5 Mos. 8, 3.

5 Då tog djäfvulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom på templets utsprång

6 och sade till honom: Är du Guds Son, så kasta dig utföre; ty det är skrifvet: »Han skall gifva sina änglar befallning om dig, och de skola bära dig på händerna, att du icke skall stöta din fot emot någon sten.» Ps. 91, 11 f.

7 Jesus sade till honom: Det är ock skrifvet: »Du skall icke fresta Herren din Gud.» 5 Mos. 6, 16.

8 Åter tog djäfvulen honom med sig upp på ett ganska högt berg och visade honom alla riken i [ 10 ]världen och deras härlighet

9 och sade till honom: Allt detta skall jag gifva dig, om du faller ned och tillbeder mig.

10 Då sade Jesus till honom: Gå bort, Satan; ty det är skrifvet: »Herren din Gud skall du tillbedja, och honom allena skall du dyrka.» 5 Mos. 6, 13. 10, 20.

11 Då öfvergaf djäfvulen honom, och se, änglar gingo fram och tjänade honom. Joh. 1, 51.

12 Men när han hörde, att Johannes hade blifvit satt i fängelse, gick han tillbaka till Galiléen Mark. 1, 14. Luk.3, 20. 4, 14.

13 och lämnade Nasaret och kom och bosatte sig i Kapernaum, som ligger vid hafvet på Sabulons och Neftalims gränser;

14 på det att det skulle fullbordas, som var sagdt genom profeten Esaias, som sade:

15 »Sabulons land och Neftalims land, landet åt hafvet till, på den andra sidan Jordan, hedningarnes Galiléen, Es. 9, 1 f.

16 det folk, som satt i mörkret, har sett ett stort ljus, och för dem som sutto 1 dödens ängd och skugga har ett ljus uppgått.»

17 Från den tiden begynte Jesus predika och säga: Gören bättring; ty himmelriket är nära. Matt 3, 2. 10, 7. Mark. 1, 15.

18 Och när han vandrade omkring utmed det Galileiska hafvet, såg han två bröder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut nät i hafvet, ty de voro fiskare. Mark. 1, 16. Luk. 5, 1 f. Joh. 1, 42.

19 Och han sade till dem: Följen mig; och jag skall göra eder till människofiskare.

20 Strax öfvergåfvo de näten och följde honom.

21 Och när han hade gått vidare därifrån, såg han två andra bröder, Jakob, Sebedei son, och Johannes, hans broder, som jämte sin fader, Sebedeus, i båten lagade sina nät, och han kallade dem till sig.

22 Strax öfvergåfvo de båten och sin fader och följde honom.

23 Och Jesus gick omkring i hela Galiléen och lärde i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade allt slags sjukdom och allt slags bräcklighet ibland folket. Matt. 9, 35. Mark. 1, 39. Luk. 4, 16. 33, 44.

24 Och hans rykte gick ut öfver hela Syrien, och de förde till honom alla som ledo, behäftade med [ 11 ]mångahanda sjukdomar och plågor, och besatta och månadsrasande och lama, och han botade dem. Mark. 1, 28.

25 Och honom följde mycket folk ifrån Galiléen och Dekapolis och Jerusalem och Judéen och fr&n andra sidan Jordan. Mark. 3, 7. Luk. 6, 17.

5 KAPITLET.

Jesu bergspredikan.

Vers. 112 Ev. Alla Helgons dag, v. 1316 Högm. 1 årg. samma dag, v. 1719 Högm. 1 årg, 6 S. e. Trefald., v. 2026 Ev. och 2742 Högm. 2 årg. samma S., v. 4348 och 6 kap. 14 Högm. 1 årg. 13 S. eft Trefald.

1 Och när han såg folket, steg han upp på berget; och när han hade satt sig, gingo hans lärjungar fram till honom.

2 Och han öppnade sin mun, lärde dem och sade:

3 Saliga äro de i anden fattiga, ty dem hörer himmelriket till. Luk. 6, 20 f.

4 Saliga äro de bedröfvade, ty de skola blifva hugsvalade. Es. 61, 2.

5 Saliga äro de saktmodiga, ty de skola ärfva jorden. Ps. 37, 11.

6 Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdigheten, ty de skola blifva mättade. Es. 55, 1 f . Joh. 6, 35.

7 Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall ske barmhärtighet. Jak. 2, 13.

8 Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud. Ps. 24, 4. 1 Kor. 13, 12. Ebr. 12, 14 1 Joh. 3, 2.

9 Saliga äro de fridstiftande, ty de skola kallas Guds barn.

10 Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighetens skull, ty dem hörer himmelriket till. 2 Tim. 2, 12. 1 Petr. 3, 14.

11 Saliga aren I, när de försmäda och förfölja eder och, ljugande, säga allt ondt mot eder för min skull. 1 Petr. 3, 14. 4, 14.

12 Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmeln; ty sammalunda hafva de förföljt profeterna, som voro före eder. Matt. 23. 34. Ap. G. 5, 41. 7, 52.

13 I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, hvarmed skall man salta det? Till intet duger det mer, om icke till att utkastas och nedtrampas af människorna. Mark. 9, 50. Luk. 14, 34.

14 I ären världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger på ett berg; 2 Kor. 4, 6. Fil. 2, 15.

15 icke heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som äro i huset. Mark. 4, 21. Luk. 8, 16. 11, 33.

16 Så lyse edert ljus Inför människorna, att de må se [ sida ]edra goda gerningar och prisa eder Fader, som är i himmelen.

17 I skolen icke mena, att jag har kommit för att upplösa lagen eller profeterna. Jag har icke kommit för att upplösa, utan för att fullborda;

18 ty sannerligen säger jag eder: Förr än himmelen och jorden förgås, skall icke den minsta bokstaf eller en enda prick af lagen förgås, förr än allt har skett. Luk. 16, 17. 21, 33.

19 Derföre, hvilken som upplöser ett af dessa minsta bud och lärer menniskorna så, han skall kallas minst i himmelriket; men hvilken som håller och lärer, han skall kallas stor i himmelriket: Jak. 2, 10.

20 ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke öfwergåd de skriftlärdes och fariseernas, skolen I icke inkomma i himmelriket. Matt. 23. Luk. 11, 39 f.

21 I hafven hört, att det är sagdt till de gamle: »Du skall icke dräpa; men hvilken som dräper, han skall vara skyldig till domen»[1]. 2 Mos. 20, 13. 5 Mos. 5, 17.

22 Man jag säger eder: Hvar och en som förtörnas på sin broder, han skall vara skyldig under domen, och hvilken som sger: »raka»[2] til sin broder, han skall vara skyldig under stora rådet, och hvilken som säger: »dåre», han skall vara skyldig till eldens helvete. Ps. 4, 5. 1 Joh. 3, 11, 23.

23 Derföre, om du offrar din gåfva på altaret och der kommer ihåg, att din broder har något emot dig, Matt. 6, 14. Mark. 11, 25.

24 så lägg der din gåfva ned framför altaret och går först bort och förlik dig med din broder och kom sedan och offra din gåfva.

25 Var mot din vederdeloman benägen till vänskap snar, medan du ännu är med honom på vägen, att icke din vederdeloman må antvarda dig åt domaren och domaren antvarda dig åt tjenaren; och så skall du kastas i fängelse. Luk. 12, 58. Ef. 4, 26.

26 Sannerligen säger jag dig: Du skall icke utkomma derifrån, förr än du betalt den yttersta skärfven.

27 I hafven hört, att det är sagdt till de gamle: »Du skall icke göra hor». 2 Mos. 20: 14. 5 Mos. 5: 18.

28 Men jag säger eder: Hvar och en som ser på en qvinna ill att begära henne, han har redan gjort hor med henne i sitt hjerta. Job. 31, 1.

29 Och om ditt högra öga är dig till förförelse, så rif det ut och kasta det från dig; ty det är dig bättre, att en af dina lemmar förloras, än att hela din kropp kastas till helvetet. Matt. 18, 8 f. Mark. 9, 43 f.

30 Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg henne af och kasta henne från dig; ty det är dig bättre, att en af dina lemmar förloras, än att hela din kropp kastas till helvetet.

31 Det är sagdt: »Hviken som skiljer sin hustru från sig, han gifve henne skiljebref». 5 Mos. 24, 1. Matt. 19, 7 f. Mark. 10, 4 f.

32 Men jag säger eder: Hvilken som skiljer sin hustru från sig utom för hors skull, han kommer henne till att göra hor, och hvilken som tager en frånskild till hustru, han gör hor. Luk. 16, 18. 1 Kor. 7, 10.

33 Åter hafven I hört, att det är sagdt till den gamle: »Du skall icke svärja falskt, utan du skall gälda Herren dina eder». 2 Mos. 20, 7. 3 Mos. 19, 12. 4 Mos. 30, 3. 5 Mos. 5, 11. Es. 65, 16. Jak. 5, 12. Es. 66, 1.

34 Men jag säger eder, att I skolen alls icke svärja, hvarken vi himmelen, ty han är Guds tron,

35 eller vid jorden, ty hon är hans fotapall, eller vid Jerusalem, ty det är den store Konungens stad. Ps. 48, 3.

36 Ej heller må du svärja vid ditt hufvud, ty du förmår icke göra ett enda hår hvitt eller svart;

[ sida ]37 utan edert tal skall vara: »ja, ja», »nej, nej»; hvad derutöfwer är, det är af ondo.

38 I haven hört, att det är sagdt: »Öga för öga och tand för tand». 2 Mos. 21, 24. 3 Mos. 24, 26. 5 Mos. 19, 21.

39 Men jag säger eder, att I icke skolen motstå den som är ond; utan om någon slår dig på det högra kindbenet, så vänd honom ock det andra till; Luk. 6, 29 f. Ords. 20, 22. 24, 29. Rom. 12, 17. 1 Tess. 5, 15. 1 Petr. 3, 9.

40 och om någon vill gå till rätta med dig och taga din lifklädnad från dig, så låt honom få manteln med; 1 Kor. 6, 7.

41 och om någon tvingar dig en mil, så gå två med honom.

42 Gif den som beder dig, och vänd dig icke bort ifrån den som vill låna af dig. 5 Mos. 15, 7. 1 Joh. 3, 17.

43 I hafven hört, att det är sagdt: »Du skall älska din nästa och hata din ovän». 3 Mos. 19, 18.

44 Men jag säger eder: Älsken edra ovänner, välsignen dem som förbanna eder, gören väl mot dem som hata eder, och bedjen för dem som försmäda och förfölja eder, Luk. 6, 27 f. 2 Mos. 23, 4 f. Ord. 25, 21. Luk. 23, 34. Ap. G. 7, 60. Rom. 12, 14, 20. 1 Kor. 4, 12.

45 på det att I skolen vara eder Faders barn, som är i himmelen, ty han låter sin sol gå upp öfver onda och goda och låter regna öfver rättfärdiga och orättfärdiga.

46 Ty om I älsken dem som älska eder, hvad fån I för lön? Göra icke äfven publikanerna[3] detsamma?

47 Och om I visen vänlighet endast mot edra bröder, hvad synnerligt gören I? Göra icke äfven publikanerna sammalunda?

48 Varen fördenskull I fullkomlige, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig. 3 Mos. 11, 44. 19, 2. 20, 7, 26.

6 KAPITLET.

Fortsättning af Jesu bergpredikan.

Vers 14 jämte 5 kap. 4348 Högm. 1 årg. 13 Sönd. e. Tref., v. 1923 Högm. 2 årg. 15 S. e. Tref., v. 2434 ev. samma S.

Akten eder, att I icke öfven eder rättfärdighet inför menniskorna för att blifva sedda af dem; annars hafven I ingen lön hos eder Fader, som är i himmelen. Rom. 12, 8.

2 Derföre, då du gifver almosa, må du icke stöta i basun för dig, såsom skrymtarne göra i synagogorna och på gatorna, att de skola varda prisade af menniskorna. Sannerligen säger jag eder: De hafva fått sin lön.

3 Men du, när du gifver allmosa, låt din venstra hand icke veta hvad den högra gör,

4 på det att din allmosa må vara i det fördolda, och din Fader, som ser i det fördolda, skall vedergälla dig uppenbarligen. Luk. 14, 14.

5 Och när du beder, skall du icke vara såsom skrymtarne; ty de stå gerna och bedja i synagogorna och i gathörnen, på det att de må varda sedde af menniskorna. Sannerligen säger jag eder: De hafva fått ut sin lön.

6 Men du, när du beder, gå in i din kammare och stäng din dörr och bed din Fader, som är i det fördolda, och din Fader, som ser i det fördolda, skall vedergälla dig uppenbarligen. 2 Kon. 4, 33.

7 Och när I bedjen, skolen I icke vara mångordige såsom hedningarne; ty de mena, att de skola blifva hörde för sina många ords skull.

8 Varen fördenskull icke like dem; ty eder Fader vet hvad I behöfven, förr än I bedjen honom.

9 Derföre skolen I bedja sålunda: Fader vår, som är i himmelen! Hegadt varde ditt namn; Luk. 11, 2 f.

10 tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden;

11 vårt dagliga bröd gif oss i dag;

12 och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro;

13 och inled oss icke i frelstelse, utan fräls oss från ondo; ty riket är ditt och magten och härligheten i evighet. Amen.

14 Ty om I förlåten menniskorna deras öfverträdelser, så skall ock eder himmelske Fader förlåta eder; Matt. 5, 23. Mark. 11, 25. Kol. 3, 13.

15 men om I icke förlåten menniskorna deras öfverträdelser, så skall eder Fader icke heller förlåta edra öfverträdelser. Matt. 18, 35. Jak. 2, 13.

16 Och när I fasten, så sen icke bedröfvade ut, såsom skrymtarne; ty de vanställa sina ansigten, att de må synas för menniskorna med sin fasta. Sannerligen säger jag eder: De hafwa fått ut sin lön.

17 Men du, när du fastar, smörj ditt hufvud och två ditt ansigte,

18 på det att du icke må synas för menniskorna med din fasta, utan för din Fader, som ser i det fördolda, skall vedergälla dig.

19 Samlen eder icke skatter på jorden, der mal och rost förstöra och der tjufvar bryta sig in och stjäla, Ord. 23, 4.

20 utan samlen eder skatter i himmelen, der hvarken mal eller rost förstöra, och der tjufvar icke bryta sig in ej heller stjäla; Matt. 19, 21. Luk. 12, 33 f. Ap. G. 2, 45. 1 Tim. 6, 9, 17 f.

21 ty der eder skatt är, der är ock edert hjerta.

22 Kroppens ljus är ögat. Om derföre ditt öga är oförderfvadt, så varder [ sida ]hela din kropp ljus. Luk. 11, 34 f.

23 Men om ditt öga är ondt, så varder hela din kropp mörk. Om nu ljuset, som är i dig, är mörker, huru stort varder då icke mörkret!

24 Ingen kan tjena två herrar; ty antingen skall han hata den ene och älska den andre, eller skall han hålla sig till den ene och förakta den andre. I kunnen icke tjena Gud och Mamon[4]. Luk. 16, 13.

[ 16 ]25 Därför säger jag eder: Sörjen icke för edert lif, hvad I skolen äta och hvad I skolen dricka, eller för eder kropp, hvad I skolen kläda eder med. Är icke lifvet mer än maten, och kroppen mer än kläderna? Luk. 12, 22 f. Fil. 4, 6. Ebr. 13, 5. 1 Petr. 6, 7.

26 Sen på fåglarna under himmeln! De så icke och skörda icke heller och insamla icke i lador, och eder himmelske Fader föder dem. Ären I icke mycket mer än de? Job 39, 3. Ps. 147, 9.

27 Och hvilken af eder kan med sin omsorg sätta en aln till sin lifslängd?

28 Och hvarför sörjen I för kläder? Skåden liljorna på marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de.

29 Men jag säger eder, att icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en af dem.

30 Kläder nu Gud så gräset på marken, hvilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skall han icke mycket mer kläda eder, I klentrogna?

31 Hafven därför icke bekymmer, sägande: Hvad skola vi äta, eller hvad skola vi dricka, eller hvad skola vi kläda oss med?

32 Ty allt detta söka hedningarne. Ty eder himmelske Fader vet, att I behöfven allt detta. Ps. 55, 23.

33 Men söken först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall allt detta därjämte tillfalla eder. 1 Kon. 3, 13. Ps. 37, 25.

34 Varen därför icke bekymrade för morgondagen; ty morgondagen skall hafva sina egna bekymmer. Hvar dag har nog af sin egen plåga.

7 KAPITLET.

Slutet af Jesu bergspredikan.

v. 1—6 Högm. 2 årg. 4 S. eft. Tref., v. 12-14 Högm. 1 årg. 8 S. eft. Tref., v. 15—21 Ev. och 22—29 Högm. 2 årg. samma S.

Dömen icke, på det att I icke mån varda dömda; Luk. 6, 37 f. Rom. 2, 1. 1 Kor. 4, 5.

2 ty med den dom, hvarmed I domen, skolen I varda dömda, och med det mått, hvarmed I mäten, skall det mätas åt eder. Ords. 19, 17. Gal. 6, 7.

3 Hvarför ser du grandet, som är i din broders öga, men blifver icke varse bjälken i ditt öga? Luk. 6, 41.

4 Eller huru kan du säga till din broder: Låt mig taga ut grandet ur ditt öga, och se, bjälken är i ditt öga?

5 Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt öga; sedan skall du se klart nog [ 17 ]för att uttaga grandet ur din broders öga.

6 Gifven icke det heliga åt hundarna, och kasten icke edra pärlor för svinen, att de icke nedtrampa dem med sina fötter och vända sig om och rifva eder.

7 Bedjen, och eder skall varda gifvet; söken, och I skolen finna; klappen, och eder skall varda upplåtet; Matt. 21, 22. Mark. 11, 24. Luk. 11, 9 f. Joh. 14, 13. 15, 7. 16, 23 f. 1Joh. 3, 22. Jak. 1, 5 f.

8 ty hvar och en som beder, han får, och den som söker, han finner, och för den som klappar varder upplåtet.

9 Eller hvilken är den man ibland eder, som, då hans son beder honom om ett bröd, gifver honom en sten?

10 Och om han beder om en fisk, icke gifver han väl honom en orm?

11 Om nu I, som ären onda, förstån att gifva edra barn goda gåfvor, huru mycket mer skall icke eder Fader, som är i himmeln, gifva dem godt, som bedja honom!

12 Därför, allt hvad I viljen att människorna skola göra eder, det gören I ock dem: ty detta är lagen och profeterna. Luk. 6, 31. Matt. 22, 39 f. Rom. 13, 8. Gal 5, 14. 1 Tim. 1, 5.

13 Gån in genom den trånga porten; ty den porten är vid, och den vägen är bred, som drager till förtappelsen, och många äro de som gå in genom honom; Luk. 13, 24.

14 och den porten är trång, och den vägen är smal, som drager till lifvet, och få äro de som finna honom.

15 Vakten eder för de falska profeterna, som komma till eder i fårakläder men invärtes äro glupande ulfvar. Mik. 3, 5. 2 Tim. 3, 5.

16 Af deras frukt skolen I känna dem. Icke hämtar man väl vindrufvor af törnen eller fikon af tistlar ?

17 Så bär hvart och ett godt träd god frukt, men det dåliga trädet bär ond frukt. Matt. 12, 33 f. Luk. 6, 43 f.

18 Ett godt träd kan icke bära ond frukt, icke heller kan ett dåligt träd bära god frukt.

19 Hvart och ett träd, som icke bär god frukt, afhugges och kastas i elden. Matt. 3, 10. Joh. 15, 2, 6.

20 Alltså skolen I känna dem af deras frukt.

21 Icke skall hvar och en inkomma i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre, utan den som gör min Faders vilja, som är i himmeln. Os. 8, 2. Luk. 11, 28. Rom. 2, 13. Jak. 1, 22.

22 Många skola säga till mig på den dagen: Herre, [ 18 ]Herre, hafva vi icke i ditt namn profeterat och i ditt namn utdrifvit onda andar och i ditt namn gjort många kraftiga gärningar?

23 Och då skall jag bekänna för dem: Jag kände eder aldrig; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän. Ps. 6, 9. Matt. 25, 12, 41. Luk. 13, 25. f.

24 Därför, hvar och en som hör dessa mina ord och gör dem, honom skall jag likna vid en klok man, som byggde sitt hus på hälleberget. Luk. 6, 47. f.

25 Och slagregnet föll, och floderna kommo, och vädren blåste och stötte mot det huset, och det föll icke, ty det var grundadt på hälleberget.

26 Och hvar och en som hör dessa mina ord och icke gör dem, han skall liknas vid en fåvitsk man, som byggde sitt hus på sanden.

27 Och slagregnet föll, och floderna kommo, och vädren blåste och slogo mot det huset, och det föll, och dess fall var stort.

28 Och det begaf sig, att när Jesus hade lyktat detta tal, häpnade folket öfver hans lära,

29 ty han lärde dem såsom en som har makt och icke såsom deras skriftlärda. Mark. 1, 22. Luk. 4, 32. Joh. 7, 46.

8 KAPITLET.

Jesu renar en spetälsk, botar höfvitsmannens tjänare, Petri svärmoder och andra, stillar stormen på hafvet och utdrifver onda andar.

V. 113 Ev. 3 S. efter Trettond. v. 1417 Högm. 2 årg. samma S., v. 2327 Ev. 4 S. efter Trettond.

Men när han gick ned från berget, följde honom mycket folk.

2 Och se, en spetälsk man kom och tillbad honom och sade: Herre, vill du, så kan du göra mig ren. Mark. 1, 40 f. Luk. 5, 12 f.

3 Då räckte Jesus ut handen och rörde vid honom, sägande: Jag vill; blif ren. Och strax vardt han ren från sin spetälska.

4 Och Jesus sade till honom: Se till, att du säger det för ingen; utan gå bort och visa dig för prästen och offra den gåfva, som Moses har påbjudit, till ett vittnesbörd för dem. 3 Mos. 14, 2.

5 Men när Jesus hade gått in i Kapernaum, kom en höfvitsman[5] till honom och bad honom, Luk. 7, 1 f.

6 sägande: Herre, min tjänare ligger hemma förlamad och plågas svårligen.

7 Och Jesus sade till honom: Jag skall komma och bota honom.

8 Då svarade höfvitsmannen och sade: Herre, jag [ 19 ]är icke värdig, att du går in under mitt tak, utan säg allenast ett ord, så varder min tjänare helbrägda.

9 Ty äfven jag är en människa, som är under befäl och har krigsmän under mig, och jag säger till en gå, och han går, och till en annan : kom, och han kommer, och till min tjänare: gör det, och han gör så.

10 När Jesus hörde detta, förundrade han sig och sade till dem som följde honom : Sannerligen säger jag eder: Icke ens i Israel har jag funnit så stor tro.

11 Men jag säger eder: Många skola komma från öster och väster och sitta till hords med Abraham, Isak och Jakob i himmelriket, Mal. 1, 11. Luk. 13, 28.

12 men rikets barn skola varda utkastade i mörkret utanför; där skall grråten och tandagnisslan vara. Matt. 21, 43. 13, 42. 22, 13. 24, 51. 25, 30.

13 Och Jesus sade till höfvitsmannen: Gå; såsom du trodde, så ske dig! Och i samma stund vardt hans tjänare helbrägda.

14 Och när Jesus kom i Petri hus, såg han hans svärmoder ligga i feber, Mark. 1, 30 f. Luk. 4, 38 f.

15 och han rörde vid hennes hand, och febern öfvergaf henne; och hon stod upp och tjänade dem.

16 Men när det hade blif - vit afton, förde de till ho- nom många besatta; och han dref ut andame med ord, och alla sjuka botade han,

på det att det skulle 

fullbordas, som var sagdt genom profeten Esaias, som sade : »Han tog på sig våra skröpligheter, och våra sjukdomar bar han.»

Men när Jesus såg 

mycket folk omkring sig, bjöd han, att man skulle fara öfver till andra stran- den.

Och en skriftlärd kom 

fram och sade till honom : Mästare, jag vill följa dig hvarthelst du går.

Och Jesus sade till ho- 

nom : Räf varna hafva ku- lor, och himmelns fåglar hafva nästen; men Män- niskosonen har icke någon plats, där han kan nedluta sitt huf vud.

Och en annan af hans 

lärjungar sade till honom : Herre, tillåt mig först gå bort och begraf va min fa- der.

Men Jesus sade till ho- 

nom : Följ mig, och låt de döda begrafva sina döda.

Och då han steg i bå- 

ten, följde hans lärjungar honom.

Och se, en stor storm 

(1«) Mark. 1, 32 f. Lak. 4, 40 f. (17)E8.53,4. (H)Lak.».R7'«  (23) Mark. 4, 36 f. Luk. 8, 2! 19 [ 20 ]MATTEI, 9. uppkom på hafvet, så att båten öfveihöljdes af vå- gorna ; men han sof .

Och hans lärjungar 

gingo fram och väckte honom, sägande : Herre, hjälp; vi förgås.

Och han sade till dem : 

I klentrogna, hvarf ör aren I rädda? Då stod han upp och näpste vädren och haf- vet, och det vardt alldeles lugnt.

Men människorna för- 

undrade sig och sade: Hvad är denne för en, att både vädren och hafvet äro honom lydiga ?

Och när han kom till 

andra stranden, till gada- renernas land, mötte ho- nom två besatta, som kom- mo ut ur grifterna och voro ganska våldsamma, så att ingen kunde komma fram på den vägen.

Och se, de ropade och 

sade: Hvad hafva vi att göra med dig, Jesus, Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oes, förrän tid är?

Och långt ifrån dem 

gick en talrik svinhjord i bet.

Och de onda andame 

bådo honom och sade : Om du utdrif ver oss, så låt oss fara in i svinhjorden.

Och han sade till dem 

Faren åstad. Och de f oro (28) Mark. 6, 1 f . "*) Job 26, 12. 8, 26 f.

ut och foro in i svinen. Och se, hela hjorden stör- tade sig utför branten i hafvet, och de omkommo i vattnet ;

men herdame flydde 

och gingo bort tillstaden och berättade alltsamman och det som hade händt de besatta.

Och se, hela staden gick 

ut att möta Jesus ; och när de flngo se honom, bådo de, att han ville gå bort ifrån deras gränser.

KAPITLET. 

Jesus botar en lam, kallar Matteus, undervisar om fastan, stillar en kvinnas blodgång och uppväcker Jairi dotter, gör två blinda seende och botar en dqfstum. Vers. 1-8 Ev. 19 S. efter Trefald., v. »—13 Högm. 2 krg. 3 S. e. Trefald., v. 18—26 Ev. 24 8. efter Trefald., v. 27—31 Högm. 2 krg. 21 S. efter Trefald., v. 36—38 och 10 Kap. 1—16 HOffm.

årg. S. Sexagesima. 

OCH han steg i en båt och for öf ver och kom till sin egen stad. 2 Och se, de förde till ho- nom en lam, som låg på en säng. Och när Jesus såg deras tro, sade han till den lame: Var vid godt mod, min son ; dina synder för- låtas.

Och se, några af de 

skriftlärda sade för sig själfva: Denne hädar.

Och när Jesus såg deras 

tankar, sade han: Hvar-

(2) Mark. 2, 3 f . Luk. 6. 18 f.

[ 21 ]MATTET, O. för tanken I ondt i edra hjärtan?

Ty hvilket är mttare, 

att säga: dina synder för- låtas, eller att 88^: stå upp och gå?

Men på det att I mån 

veta» att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder — då sade han till den lame : Stå upp, tag din siUig och gå hem.

Och han stöd upp och 

gick hem.

Och när folket såg det, 

förskräcktes de och prisa- de Gud, som hade gif vit en sådan makt åt männi- skorna.

Och när Jesus därifrån 

gick förbi, såg han en man, som hette Matteus, sitta vid tullen, och han sade tiU honom: Följ mig. Då stod han upp och följde honom.

Och det hegaf sig, att 

när han satt till bords i huset, se, då konmio mån- ga publikaner och sjrndare och sutto tillsamman med Jesus och hans lärjungar.

Och när fariséerna sågo 

det, sade de till hans lär- jungar: Hvarför äter eder mästare med publikanema ochsyndame?

Men när Jesus hörde 

det, sade han tiU dem : De helbrägda behöf va icke lä- kare, utan de kränka. )M*rk.2,14f. Liik.6,27f. (13) I. «, «. Matt. 12, 7. 18, U. 1 Tim.

Men gån och lären eder 

hvaddetär: »Jag har lust till barmhärtighet och icke till offer» ; ty jag har Icke kommit för att kalla rätt- färdiga, utan syndare.

Då kommo Johannes' 

lärjungar till honom och sade : Hvarför fasta vi och fariséerna mycket, men dina lärjungar fasta icke ?

Då sade Jesus till dem : 

Icke kunna väl bröllops- svennema sörja, så länge brudgummen är med dem ? Men dagar skola komma, då tnrudgummen skall ta- gas ifrån dem, och då skola de fasta.

Och ingen sätter en 

lapp af ovalkadt tyg på en gammal klädnad, ty det tillsatta rifver bort af klädnaden, och hålet var- der värre.

Icke heller slår man 

nytt vin i gamla läglar; annars sprängas läglarna, och vinet spilles ut, och läglarna fördärfvas: utan man slår nytt vin i nya lä^ar, och så bllf va båda bevarade.

8 Under det han talade 

detta till dem, bc, då kom en synagogföreståndare och tillbad honom, sägan- de : Min dotter har just nu dött, men kom och lägg din hand på henne, så får hon lif igen. ,15. (14) Mark. 2, 18 f. Luk.ö.SS f. (18) Mark. 5. 22 f. Luk. 8, « f.

^^

[ 22 ]MATTEI, 9.

Och Jesus stod upp och 

följde honom med sina Ittr- jungar.

Och se, en kvinna, som 

hade lidit blodgång i tolf år, nalkades bakifrån och rörde vid det yttersta af hans klttdnad,

ty hon sade inom sig 

själf : Om jag blott får röra vid hans klädnad, så bllf- ver jag hulpen. Z Och då Jesus vttnde sig om och såg henne, sade han: Var vid godt mod, min dotter; din tro har hulpit dig. Och kvinnan vardt hulpen från den stunden.

Och när Jesus kom i 

föreståndarens hus och såg flöjtblåsarne och folket, som sorlade,

sade han: Gån här. 

ifrån; ty flickan är icke död, utan hon sof ver. Och de gjorde spe af honom.

Men när folket var ut- 

drifvet, gick han in och tog henne vid handen, och flickan stod upp.

Och ryktet därom gick 

ut öf ver hela det landet.

Och när Jesus grick 

därifrån, följde honom två blinda, som ropade och sade: O Davids son, för- barma dig öf ver oss 1

Och när han kom in i 

huset, gingo de blinda fram (23) Mark. 5, 38 f . Lnk. 8, i» f . (38) T^. 11, 14 f. (84) Matt. 12, 24. ■ 3, 22. (36) Mark. 6, «. (36) till honom, och Jesus sade tiJl dem: Tron I, att jag kan göra detta? De sade till honom : Ja, Herre.

Då rörde han vid deras 

ögon och sade: Ske eder efter eder tro 1

Och deras ögon öppna- 

des, och Jesus tillsade dem strängeligen: Sen till, att ingen får veta det.

Men de gingo ut och 

utspridde ryktet om ho- nom öf ver hela det landet.

Men när dessa gingo 

ut, se, då förde de fram till honom en döfstum männi- ska, som var besatt.

Och när den onde anden 

hade blif vit utdrif ven, ta- lade den döfstumme. Och folket förundrade sig och sade: Sådant har aldrig varit sedt i Israel.

Men fariséerna sade: 

Med de onda andames furste utdrifver han de onda andame.

Och Jesus gick om- 

kring i alla städerna och byarna, lärde i deras syna- gogor och predikade evan- gelium om riket och bo- tade allt slags sjukdom och allt slags bräcklighet bland folket.

Men när han såg folk- 

skarorna, varkunnade han sig öf ver dem, emedan de voro misshandlade och öf- Mark. «, 34. 4 Mos. 27, 17. Sak. 10, 8. 1 Petr. 2, 25. [ 23 ]MATTBI, 10. vergifna, såsom får, som icke haf va någon herde.

Då sade han till sina 

lärjungar: Skörden är mycken, men arbetame äro få.

Bedjen fördenskull 

skördens Herre, att han utsänder arbetare till sin skörd.

KAPITLET. 

Jettu uuänder »Ina U)V lärjtmgar. Ven. 1—16 j&mte 9 Kap. 80-S8 Högm. 8 krg. S. Sexagesima. v. 3S(— 80 Högm. 1 krg. Annandag Jal. OCH han kallade till sig sina tolf Ifojungar och gaf dem makt öf ver orena andar till att utdrifva dem och till att bota allt slags sjukdom och allt slags bräckUghet.

Och dessa äro de tolf 

apostlames nanm. Den förste Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder; och Jakob, Sebe- dei son, och Johannes, hans broder ;

Filippus och Bartolo- 

meus ; ToTOBs och Matteus, publikanen; Jakob, Alfei son, och Lebbeus med till- namnet Taddeus ;

Simon kananiten och 

Judas Iskariot, densamme som förrådde honom.

Dessatolf utsände Jesus 

och bjöd dem och sade: (37) Lnk. 10, 2. Joh.1,35. 10 Mark. 8. 13 f. Lak. 6, 12 f. Joh. 1, 10 f . (6).Matt. 9, 86. 15, 24. Ap.G.18,46. (7) Matt. 8, 2. 4,17. Lok. 9, 2 f. 10, 9. (9) Mark. 6, 8. Gån icke bort på hednin^ games väg och gån icke in i en samaritisk stad,

utan gån hellre till de 

förlorade fåren af Israels hus.

Och gån och prediken 

och sKgen: Himmelriket är nära.

Boten sjuka, gören spe- 

tälska rena, uppväcken döda, utdrifven onda an- dar. I haf ven fått för in- tet ; gif ven för intet.

Skaffen eder icke gruld 

ej heller silfver ej heller koppar i edra bälten,

icke ränsel ej heller två 

lif klädnader ej heller skor ej heller staf; ty arbetaren är värd sin mat.

Men i hvilken stad 

eller by I ingån, utf orsken, hvilken som där inne är värdig, och stannen där, tiU dess I gån därifrån.

Och när I kommen in i 

ett hus, så halsen det.

Och om huset är vär- 

digt, så komme eder frid öf ver det ; men om det icke är värdigt, så vände eder frid tiUbaka till eder.

Och om man icke mot- 

tager eder eller icke hör edra ord, så gån ut ur det huset eller den staden och skudden stoftet af edra fötter. Lnk. 10, é. 22, 86. (10) 1 Kor. 9, 7f. 1 Tim. 5, 18. (11) Luk. 10, 8 £. (14) Mark. 6, 11. Lnk. 9, 5. Ap. Q. 18, 61. [ 24 ]MATTEI, 10.

Sanncrligren säger jagr 

eder : För Sodoms och Go- morras land skall det vara drägrligare på domedag än för den staden.

6 Se, jag sänder eder så- 

som får midt ibland ulf var. Våren därför kloka såsom ormarna och menlösa så- som duf vorna.

Men vakten eder för 

människorna; ty de skola antvarda eder till domsto- lar, och i sina synagogor skola de grissla eder,

och äfven uiför höfdin- 

gar och konungar skolen I framdragas för min skull, till vittnesbörd för dem och för hedningame.

Men när de antvarda 

eder, så våren icke bekym- . rade, huru eller hvad I sko- len tala ; ty det skall gif vas eder i den stunden hvad I skolen tala.

Ty det är icke I, som 

talen, utan det är eder Faders Ande, som talar i eder.

Och den ene brodern 

skall antvarda den andre till döden, och fadern sitt barn, och barn skola sätta sig upp mot föräldrar och tillskynda dem döden.

Och I skolen blif va ha- 

tade af alla för mitt namns skull ; men den som håller (15) Matt. U, U. (16) Lok. 10, 3. Rom. 16, 19. (17) Matt. U, 9. Lak. 21.12f. Joh.16,2. (18)Ai>.0.12 ^VD, 26,23f. (19) MarkVTs, 11 f . Vi, 11 f . 2 Tim. 4, 17. (22) 24 ut Intill änden, han skall varda frälst.

Och när de förfölja eder 

i en stad, så flyn till en an- nan; ty sannerligen säger jag eder : I skolen icke haf - va genomgått Israels stä- der, förrän Människosonen kommer.

Lärjungen är icke öf ver 

mästaren och icke heller tjänaren öf ver sin herre.

Det är nog för lärjun- 

gen, att han blif ver såsom hans mästare, och för tjä- naren, att han bltf ver så- som hans herre. Om de hafva kallat husbonden Beelsebul, huru mycket mer skola de icke så kalla hans husfolk !

Radens därför icke för 

dem ; ty intet är f ördoldt, som icke skall varda up- penbart, och intet är hem- ligt, som icke skäll varda kändt.

Hvad jag säger eder i 

mörkret, det sägen i lju- set, och hvad som säges eder i örat, det prediken på taken.

Och radens icke för 

dem, som dräpa kroppen men icke hafva makt att dräpa själen, utan radens mer för den, som har makt att f ördärf va både själ och kropp i helvetet. Matt. 2É, 9, 13. cm Lok. 0. 40. Joh. 13, 16. 15, 20. (25) Matt. 12, 24. Mark. 3, 22. I^uk. 11, 15. (96) Mark. 4, 22. Luk.8,17. 12, 4 f. 1 Petr.8,14. [ 25 ]29 Säljas icke två sparf var för enskärf? Och icke en af dem faller till jorden eder Fader förutan,

men på eder äro till 

och med alla huf vudhåren räknade.

Radens därför icke; I 

aren mer värda än många sparfvar.

Därför, hvar och en 

som bekänner mig inför människorna," honom skall ock jag bekänna inför min Fader, som är i himmeln.

Men den som förnekar 

mig inför människorna, honom skall ock jag f ör- MATTTET, 10. dotter mer än mig, han är mig icke värd,

och den som icke tager 

sitt kors och följer efter mig, han är mig icke värd.

Den som finner sitt llf, 

han skall mista det, och den som mister sitt lif för min skvUl, han skall finna det.

Den som mottager eder, 

han mottager mig, och den som mottager mig, han mottager den som har sändt mig.

Den som mottager en 

profet för hans namn af profet, han skall faen pro- neka inför min Fader, som fets lön, och den som mot- ar i himmeln.

I skolen icke mena, 

att jag har kommit för att sända frid på jorden. Jag har icke kommit för att sända frid utan svärd.

Ty jag har kommit för 

att söndra en människa från hennes fader, och dot- tern från hennes moder, och sonhustrun från hen- nes svärmoder,

och människans hus- 

folk varda hennes fien- der.

Den som älskar fader 

eller moder mer än mig, han är mig icke värd, och den som älskar son eller OO) 2 Sam. 14, 11. Lok. 21, 18. Ap. G. 87, 34. (31) Luk. 12, 24. m) Mark. 8. 38. Luk. 12. 8 f. Upp. 3, 5. (38) Luk. 9.26. 2 Tim. 2,12. (Så) Luk. 12, 49 f. (36) Mlk. 7,«. (»)P8.41,10. 65.14. Joh. tager en rättfärdig för hans namn af rättfördig, han skall få en rättfärdigs lön;

och h vilken som gif ver 

en enda af dessa små alle- nast en bägare kallt vatten att dricka för hans namn af lärjunge, sannerligen säger jag eder: Han skall icke mista sin lön.

KAPITLET. 

Johannes* åändébud till Jetu». Jeau» vittnar om Johannet och om fol- kets otro, pHsar »in Fader och tröstar de betungade, Vere. 2-10 Ev. 3 S. i Adv., v. 11—19 Höffm. 1 &rg. gamma S., v. 20-24 Högm. 2 krg. 10 S. e. Tref.. v. 25-30 Högm. 2 krg. 13 S. e. Tref. ,18. (37) Luk. 14, 26. (38) Matt. 16, 24. Mark. 8, 34. Luk. 9, 23. 17. 33. Joh. 12, 26. (40) Matt. 18, 6. Luk. 10, 16. Joh. 13, 20. (41) 1 Kon. 17, 10 f. Ebr. 6, 10. (42) Matt. 25, 40. Mark. 9, 4I. 25 [ 26 ]MATTEI, 11. OCH det begaf sigr, att när Jesus hade slutat att gifva, sina tolf lärjun- gar dessa bud, gick han vi- dare därifrån för att lära och predika i deras städer.

Men när Johannes! fän- 

gelset försporde Kristi gär- ningar, sände han bud med sina lärjungar

och sade till honom: Är 

du den som skall komma, eller skola vi förbida nå- gon annan?

Och Jesus svarade och 

sade till dem : Gån och be- rätten för Johannes hvad I hören och sen :

blinda få sin syn och 

halta gå, spetälska blifva rena och döfva höra och döda stå upp och för fatti- ga förkunnas evangelium.

Och salig är den, som 

icke tager anstöt af mig.

Men när dessa gingo, 

begynte Jesus tala till fol- ket om Johannes: Hvad gingen I ut i öknen till att se? Månne ett rör, som drif- ves hit och dit af vinden ?

Eller hvad gingen I ut 

till att se ? Månne en män- niska, klädd i fina kläder? Se, de som bära fina kläder äro i konungahusen.

Eller hvad gingen I ut 

till att se ? Månne en pro- fet ? Ja, säger jag eder, och mer än en profet.

(2) Lok. 7, 18 f. (5) Ee. 35. 5. 

61, 1. (7) Lule. 7, U t. (10) Mal. 3, 1. i*v Luk. 16, 16. (1*) Mal. 4, 6.

Denne är det, om hvil- 

ken det är skrifvet: »Se, jag sänder min ängel före ditt ansikte» som skall be- reda din väg framför dig.»

Sannerligen säger jag 

eder: Bland dem, som äro födda af kvinnor, har in- gen större uppstått än Jo- hannes döparen, men den mindre 1 himmelriket är större än han. . 12 Och från Johannes dö- parens dagar intill denna stund lider himmelriket våld, och våldsamma ryc- ka det till sig.

Ty alla profeterna och 

lagen haf va profeterat in- till Johannes.

Och, om I viljen tro 

det, han är den Elias, som skulle komma.

Den som har öron till 

att höra, han höre.

Men vid hvad skall jag 

likna detta släkte? Det är likt barn, som sitta på tor- gen och ropa till sina kam- rater

och säga : Vi haf va spe- 

lat för eder, och I haf ven icke dansat, vi haf va sjun- git sorgesång för eder, och I haf ven icke jämrat eder.

Ty Johannes kom, och 

han hvarken äter eller dric- ker, och de säga: Han har en ond ande.

Människosonen kom, 

Matt. 17. 18. Bfark.9.18. Luk. 1. 17. (16) Matt. 13, 9, Ö. Upp. 8, 7. (16) Luk. 7, 31 f. [ 27 ]MATTEI, 12. och han äter och dricker, och de sägra: Se, hvUken frossare och vindrinkare, publikaners och syndares vän I Men visheten har blif- vit rättfärdigad af sina barn.

Sedan begrynte han 

f örévita de städer, i hvilka hans flesta krafter hade blif vit gjorda, att de icke hade gjort bättring :

Ve dig, Korasin, ve dig. 

Betsaida I Ty om iTyrus och Sidon de krafter blif- vit gjorda, som haf va blif- vit gjorda i eder, skulle de länge sedan hafva gjort bättring i säck och aska.

Men jag säger eder: 

För Tyrus och Sidon skall det vara drägligare på domedag än för eder.

Och du, Kapernaum, 

som har varit upphöjd ända till himmeln, du skall varda nedstörtad ända till afgrunden ; ty om i Sodom de krafter blifvit gjorda, som hafva blifvit gjorda! dig, hade det stått intiU denna dag.

Dock säger jag eder, 

att för Sodoms land skall det vara drägligare på domedag än för dig.

I den tiden svarade 

Jesus och sade : Jag prisar dig, Fader, himmelns och fLuk. 10, 12 f . (24) Matt. 10, 15. Lok. 10, 21 f. 1 Kor. 1, 19, 26. Pb.8.7. Matt. 28, 18. Joh. 3, 17,2. Ef.l,21f. Joh. 1,18. jordens Herre, att du har dolt detta för visa och kloka och uppenbarat det för enfaldiga.

Ja, Fader; ty så har 

varit behagligt för dig.

Allt har bUf vit migöf- 

verlåtet af min Fader ; och ingen känner Sonen utom Fadern, icke heller känner någon Fadern utom Sonen och den, för hvilken Sonen vill uppenbara det.

Kommen till mig, I alla, 

som arbeten och aren be- tungade, och jag skall ve- derkvicka eder.

Tagen på eder mitt ok 

och lären af mig ; ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat, och I skolen finna ro till edra själar,

ty mitt ok är Ijufligt 

och min börda är lätt.

KAPITLET. 

Lärjungamé plocka ax på sabbaten, Jestu botar en /5r tvinad hand. Judamea bitterhet mot Je*u$. Var- ning/Sr synd mot den Helige Ände, Jeeu moder och bröder. Ven. 15—21 Högm. 2 krg. Tretton- das Jul, v. 88-87 HAgrm. Ikrtt. 12 8. e. Tref., v. 46-^50 HOffm. 2 Irg. 1 S. efter Trettondagen. IDEN tiden gick Jesus på sabbaten genom sädes- fält, och hans lärjungar blefvo hungriga och be- gynte afrycka ax och äta. 2 Och när fariséerna sågo .4«. 10,16. (29) Jer. 6. 16. lé Mark. 2, 23 f. Luk. é, 1 f. (2) 2 Mos. 20, lo. 5 Mos. 28, 25. [ 28 ]MATTEI, 12. det, sade de till honom : Se, dina lärjungar göra, det, 'som icke är lofligt att göra på sabbaten.

Men han sade till dem : 

Hafven I icke läst hvad David gjorde, när han och de som voro med honom blef vo hungriga^

huru han gick in i Guds 

hus, och de åto skådebrö- den, hvilka det icke var lofligt för honom att äta, ej heller för dem, som voro med honom, utan allenast för prästerna?

Eller hafven I icke läst 

i lagen, att på sabbaten bryta prästerna sabbaten i templet och äro likväl utan skuld?

Men jag säger eder: 

Här är det, som är mer än templet.

Men vissten I hvad det 

är: »Jag har lust till barm- härtighet och icke till of- fer», så haden I icke för- dömt dem, som äro utan skuld,

ty Människosonen är 

herre öf ver sabbaten.

Och han gick vidare 

därifrån och kom till deras synagoga.

Och se, där var en man, 

som hade en förtvinad hand. Och de tillsporde honom, sägande: Är det lofligt att hela på sabba- (8) 1 Sam. 21, 6. (4) 2 Mt». 29. 32 f. r.^i^ 4 Moe. 28, 9 f. (7) Matt. 9. 13. ^ 6. (9) Mark. 3. 1 f . Lok. O, ten? på det att de måtte anklaga honom.

Och han sade till dem : 

Hvllken är den människa bland eder, som har ett får och, om detta på sabbaten faller i en grop, icke fattar uti det och drager det upp?

Huru mycket mer är 

nu icke en människa än ett får! Alltså är det lofligt att göra godt på sabbaten.

Därefter sade han till 

mannen: Räck ut din hand; och han räckte ut henne, och hon vardt helbrägda igen såsom den andra.

Och fariséerna gingo 

ut och höllo råd mot ho- nom, huru de måtte för- göra honom.

5 Men när Jesus förnam 

det, gick han bort där- ifrån, och många följde ho- nom, och han gjorde dem alla helbrägda.

Och han tillsade dem 

strängeligen, att de Icke skulle uppenbara honom,

på det att det skulle 

fullbordas, som var sagdt genom profeten Esaias, som sade :

»Se, min tjänare, hvil- 

ken jag har utvalt, min äl- skade, i hvllken min själ har ett godt behag ! Jag skall låta min Ande hvlla öf i^r honom, och han skall för- kunna hedningame dom.

f . (11) Luk. U, 5. aS) Gi> 4S, 1 

f. Matt. 3, 17. 17,6. [ 29 ]MATTEI, 12.

Han skall icke kifva 

eller ropa, ej heller skall någon höra hans röst på pratorna.

Ett krossadt rör skall 

han icke sönderbryta, och en rykande veke skall han icke utsläcka, till dess han har fört domen till seger ;

och på hans namn skola 

hedningame hoppas.»

Därefter framfördes 

till honom en besatt, som var blind och döf stum, och han gjorde honom helbräg- da, så att den blinde och döfstumme talade och såg.

Och allt folket häpnade 

och sade: Icke är väl denne Davids son?

Men när fariséerna 

hörde det, sade de : Denne utdrifver icke de onda andame utan med Beel- sebul, de onda andames furste.

Men då han vieste deras 

tankar, sade han till dem : Hvart och ett rike, som är söndradt mot sig själft, varder förödt, och hvarje stad eller hus, som är sön- dradt mot sig själf, skall icke haf va bestånd.

Om nu satan utdrifver 

satan, så är han söndrad mot sig själf. Huru skall då hans rike hafva be- stånd?

Och om jag utdrifver 

(88) Um. 9. 88 f. Lnk. 11. Uf. (M) Mvrk. i, n t. (81) Lok. 12, k Ebr.«,*. 10,26. lJoh.5,16. de onda andame med Beel- sebul, med hvem drifva då edra barn dem ut ? Därför** skola de vara edra domare.

Men om jag utdrifver 

de onda andarne med Guds Ande, så har ju Guds rike kommit till eder.

Eller huru kan någon 

gå in i den starkes hus och plundra hans bohag, utan att han först binder den starke? Och sedan utplun- drar han hans hus.

Den som icke är med 

mig, han är mot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar.

Fördenskull säger jag 

eder : All synd och hUdelse skall förlåtas människor- na, men hädelsen mot An- den skall icke förlåtas människorna.

Och hvilken som säger 

något mot Människosonen, honom skall det varda för- låtet, men hvilken som säger något mot den Helige Ande, honom skall det icke varda förlåtet, hvarken i denna världen eller i den tillkommande.

Gören antingen trädet 

godt och dess frukt god, eller gören trädet dåligt och dess frukt dålig; ty af frukten känner qian trädet.

I huggormars afföda. 

Lak.6,lé€. (34) 23, 33. (83) Matt. 7, 17. Matt. 3, 7. - [ 30 ]huru kunnen I tala något godt, då I aren onda? Ty 'hvaraf hjärtat är fullt, däraf talar munnen.

Den goda människan 

frambär godt ur hjärtats goda förråd, och den onda människan frambär ondt ur sitt onda förråd ;

men jag säger eder, att 

för hvart och ett fåfängt ord, som människorna tala, skola de göra räkenskap på domedag ;

ty af dina ord skall du 

varda rättfärdigad, och af dina ord skall du varda fördömd.

Då svarade honom nå- 

gra af de skriftlärda och af fariséerna och sade: Mästare, vi vilja se tecken af dig.

Men han svarade och 

sade till dem: Ett ondt och horiskt släkte söker efter tecken, och intet annat tecken skall gif vas det än profeten Jonas^ tecken :

ty likasom Jonas var 

tre dagar och tre nätter i den stora fiskens buk, så skall Människosonen vara tre dagar och tre nätter i jordens sköte.

Nineves män skola upp- 

stå i domen med detta släkte och fördöma det ; ty de bättrade sig efter Jonas^ (88) Matt. 16, 1 f . 1 Kor. 1, 22. (88)

  • *-. 11, 29 f . (40) Jon. 8, 1. (41) Jon.

'42) 1 Kon. 10, 1. 2Kr0n.0,l. 30 MATTEI, 12. predikan, och se, här är mer än Jonas.

Söderlandets drottning 

skall uppstå i domen med detta släkte och fördöma det ; ty hon kom från jor- dens ändar för att höra Salomos vishet, öch se, här är mer än Salomo.

Men när den orena 

anden har farit ut från människan, vandrar han genom torra platser och söker efter hvlla och fin- ner ingen.

Då säger han : Jag vill 

vända tillbaka till mitt hus, hvarifrån jag utgick. Och när han kommer, fin- ner han det ledigt, sopadt och prydt.

Då går han och tager 

med sig sju andra andar, som äro värre än han själf , och de gå in och bo där, och den människans sista varder värre än det första. Så skall det ock gå med detta onda släkte.

Medan han ännu ta- 

lade till folket, se, dåstodo hans moder och hans brö- der utanför och ville tala med honom.

Då sade någon till ho- 

nom: Se, din moder och dina bröder stå utanför och vilja tala med dig.

Då svarade han och 

sade till den som talade till (48) Luk. 11, 24 f. (46) Ebr. 6, 4 f. 10,26. 2Petr.2,20. (46) Matt. 13, 55. Mark. 3, 31 f. Lnk. 8, 19 f. [ 31 ]MATTEI, 13. honom : Hvilken är min moder, och hvilka ttro mina bröder?

Och han räckte nt han- 

den mot sina lärjungrar och sade: Se, min moder och mina bröder I

Ty hvar och en som gör 

min Faders vilja, som är i himmeln, han är min bro- der och syster och moder.

KAPITLET. 

LikneUer om himmelriket. Vers. 21-90 Ev. 5 8. e. Trettond., v. SI— 33 Htem. 2 krg. Jnagtru. Marie Krrkog., y. 8i-l3 Hdsm. 1 åiv. 6 S. efter Trettond., ▼. 44— M HOffin. 1 krg. 20 S. e. Tref .. ▼. 47—60 Hflsm. 2 krg. 26 S. e. TreC. PÅ den da«^n gick Jesus ut från huset och satte sig vid haf vet.

Och till honom samlades 

mycket folk, så att han steg i en båt och satte sig, och allt folket stod på stranden.

Och han talade till dem 

mycket i liknelser, sägan- de : Se, en såningsman gick ut till att så.

Och när han sådde, föll 

somt vid väg^n, och fåglar- na konmio och åto upp det.

Men somt föll på sten- 

grunden, där det icke hade mycken jord, och det gick snart upp, emedan det icke hade djup jord ; (60) Joh. 15, 14.

Mark. 4. 1 t. Luk. 8, 4 f. (9) 

• Matt. 11, 16. (10) Mark. 4, 10 f. ) Lok. 8. 10. 1 Kor. 2, 10. 1 Jofa.

men när solen hade gått 

upp, förbrändes det, och emedan det icke hade rot, förtorkades det.

Och somt föll bland tör- 

nena, och tömena Växte, upp och f örkväf de det.

Och somt föll i den goda 

jorden och bar frukt, dels hundrafaldt^ dels sextio- faldt och dels trettiofaldt.

Den som har öron till 

att höra, han höre.

Och lär jungarne gingo 

fram och sade till honom : Hvarf ör talar du till dem 1 liknelser?

Men han svarade och 

sade: Eder är gifvet att förstå himmelrikets hem- ligheter, men dem är det icke gifvet ;

ty hvilken som har, ho- 

nom skall varda gifvet, och han skall haf va öf ver nog, men hvilken som icke har, från honom skall tagas Hf- ven det han har.

Fördenskull talar jag till 

dem i liknelser, emedan de, seende, icke se och hörande icke höra och icke förstå.

Och på dem fullbordas 

Esaias^ profetia, som säger: »Med öronen skolen I höni och icke förstå, och seende skolen I se och icke för- nimma;

ty detta folks hjärta iir 

,27. (12) Matt 26, 29. Luk. 8, 18. 19, 20. ,9. 29,10. 2^,20. Mark. 4, LO. X,. «,. (15) Es. Joh. 12, 40. Ap. O. [ 32 ]MATTEI, 13. f örstockadt, och med öro- nen höra de illa, och sina ögon hafva de igrenlyckt, att de icke må se med ögo- nen och höra med öronen och förstå med hj&rtat och omvända sig och jag hela dem.»

Men saliga äro edra 

ögon, att de se, och edra öron, att de höra.

Ty sannerligen säger 

jag eder: Många profeter och rättfärdiga åstundade se det I sen och fingo Icke se det, och höra det I hören och flngo icke höra det.

8 Hören därför I liknel- 

sen om såningsmannen.

Hvar någon hör ordet 

om riket och icke förstår det, kommer den onde och rifver bort det som blif vit sådt i hans hjärta. Det är den, som såddes vid vä- gen.

Men den som såddes på 

stengrunden, det är den som hör ordet och motta- ger det strax med glädje ;

men han har icke rot i 

sig utan står till en tid, och när bedröf velse eller för- följelse påkommer för or- dets skull, strax tager han anstöt.

Och den. som såddes 

bland tömena, det är den som hör ordet, och denna världens bekymmer och rikedomens svek förkväf- M»tt. 16, 17. Lok. 10, 23 f. 1 Petr. i. 10 f. (18) Mark. !!8 va ordet, och han blif ver utan frukt.

Och den, som såddes i 

den goda jorden, det är den som hör ordet och för- står det, hvllken nu bär frukt och gif ver dels hun- drafaldt, dels sextiofaldt, dels trettiof aldt.

En annan liknelse 

framställde han för dem, sägande: Himmelriket är likt en man, som hade sått god säd i sin åker.

Men när folket sof, 

kom hans ovän och sådde ogräs midt ibland hvetet och gick sin väg.

När nu säden växte 

upp och bar frukt, då syn- tes ock ogräset.

Och husbondens tjä- 

nare gingo fram och sade till honom: Herre, sådde du icke god säd i din åker ? Hvarifrån har han då ogräs?

Och han sade till dem : 

En ovän har gjort detta. Och t jäname sade till ho- nom: Vm du då, att vi gå och hämta det tillhopa?

Men han sade : Nej ; på 

det att, när I hämten ögla- set tillhopa, I icke mån tillika med detta upprycka hvetet. dO Låten båda växa tiU- samman intill skörden, och i skördetiden skall jag säga till skördemännen: Häm- i, U f. Luk. 8, 11 f. 1 Tim. C, 9. ^) Matt. 3. 12. [ 33 ]MATTEI, 13. ten först ogrVaet tillhopa och Unden det i knippor för att uppbränna det, men samlen hvetet i min lada.

Bn annan lUmetoe 

framställde han för dem, sägande: Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tog och sådde i sin åker,

hvilket Tttl är mindre 

än alla andra frön men, när det har växt upp, är större än andra kryddväxter och blif ver ett träd, sä att him- melns fåglar komma och bygfira sina nästen på dess kvistar.

'En annan liknelse 

sade han till dem: Him- melriket är likt en surdeg, hvilken en kvinna tog och blandade i tre mått mjöl, till dess alltaamman blef S3rradt.

Allt detta talade Jesus 

i liknelser till folket, och utan liknelse talade han intet till dem,

på det att det skulle 

fullbordas, som var sagdt genom profeten, som sade : »Jag skall öppna min mun i liknelser, jag skall uttala det som har varit doldt från väridens srnindlägg- ning.»

Därefter skilde Jesus 

folket itrån sig och gick (SI) Marie 4, a. Lnk. 13, 19. a.JHlVmA.4 (SnJoh.8,44 roh.é,S. (ä)J hem. Och hans lärjungar gingo fram till honom och sade: Uttyd för oss lik- nelsen om ogräset i åkern.

Ck)h han svarade och 

sade till dem: Den, som sår den goda säden, är Människosonen.

Åkern är världen, och 

den goda säden, det är ri- kets barn, men ogräset är den ondes barn.

Ovännen, som sådde 

det, är djäf vulen ; skörde- tiden är världens ände, och skördemännen äro änglar.

Såsom nu ogräset häm- 

tas tillhopa och uppbrän- nes i eld, så skall det ske vid denna världens ände.

Människosonen skall 

sända sina änglar, och de skola hämta tillhopa ur hans rike alla förargelser och dem som göra orätt,

och de skola kasta dem 

i den brinnande ugnen: där skall gråten och tanda- grnisslan vara.

Då skola de rättfärdiga 

skina såsom solen i sin Faders rike. Den som har öron till att höra, han höre.

Åter är himmelriket 

likt en skatt, som var dold i en åker, hvilken en man fann och dolde ; och i sin [42) M»tt. 8, 12. 'ih (44) . Upp. 14, 15. (42) Ma (43) Dftn7l2, 8. 1 Kor. 15, PIL 8, 7. [ 34 ]MATTEI, 14. grltUlJe gkr han bort och säljer allt det han har och köper den åkern.

Åter är himmelriket 

likt en köpman, som sökte efter goda pärlor ;

och när han hade fun- 

nit en kostbar pärla, gick han bort och sålde allt det han hade och köpte henne.

Åter är himmelriket 

likt en not, som kastades i haf vet och församlade fi- skar af alla slag.

Och när hon vardt full, 

drogo de henne upp på stranden och satte sig ned och samlade det goda i käril, men det odugliga kastade de ut.

Så skall det ske vid 

världens ände: änglarne skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga

och kasta dem i den 

brinnande ugnen; där skall gråten och tandagnisslan vara.

Då sade Jesus till dem : 

Hafven I förstått allt det- ta? De svarade honom: Ja, Herre.

Och han sade till dem : 

Därför, hvar och en skrift- lärd, som blif vit gjord till himmelrikets lärjunge, han är lik en husbonde, som ur sitt förråd bär fram nytt och gammalt. (49) Matt. 26, 32. (64) Mark. 6, 1 f. Lok. 4, 1«. (65) Joh. 6, 42. (67)

  • Lydf urste öfver en del af landet.

84

Och det begaf sig, att 

när Jesus hade lyktat des- sa liknelser, gick han där- ifrån.

Och sedan han hade 

konunit till sin fäderne- stad, lärde han dem i deras synagoga, så att de häp- nade och sade : Hvarif rån har denne sådan vishet och sådana krafter?

Är denne icke timmer- 

mannens son ? Heter icke hans moder Maria och hans bröder Jakob och Joses och Simon och Judas ?

Och hans systrar, äro 

de icke alla hos oss? Hvarifrån har han då allt detta?

Och de togo anstöt af 

honom. Och Jesus sade till dem: En prof et är icke föraktad utan i sin fäder- nestad och i sitt hus.

Och han gjorde icke 

där många krafter för deras otros skull.

KAPITLET. 

Johannea ddparena haUhugffning. Fem ttiaen män hetptsaa. Jeatu går på vattna Ven. 22-W RAgm. S årg. 4 S. eft. Trettond. IDEN tiden fick tetrar- ken ♦ Herodes höra r>k- tet om Jesus

och sade till sina tjä- 

nare : Denne är Johannes döparen. Han har upp- Mark.e,4f. Luk.4,24. Joh. 4, 44. 14 (2) Luk. O, 7. Mark. 6. 14. [ 35 ]MATTEI, 14. stått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.

Ty Herodes hade gripit 

Johannes och bundit honom och satt honom i fängelse för Herodias% sin broder Filippi hustnia, skull,

ty Johannes hade sagt 

till honom: Dig är icke lofligt att hafva henne.

Och han ville döda 

honom, men han räddes för folket, emedan de höllo honom för en profet.

Men när Herodes^ 

födelsedag firades, dansade Herodlas* dotter inför dem, och hon behagade Herodes.

Därför lofvade han med 

ed att glf va henne hvadhelst hon begärde.

Då sade hon, såsom 

hennes moder förut hade intalat henne: Gif mig här på ett fat Johannes döparens huf vud.

Och konungen blef 

bedröfvad, men för edernas och bordsgästemas skull befallde han, att det skulle gifvas henne.

Och han sände och lät 

afhugga Johannes' huf vud i fängelset.

Och hans huf vud vardt 

framburet på ett fat och gifvet åt flickan ; och hon bar det till sin moder.

Och hans lärjimgar 

(S) Matt. 4, 12. Mark. 6, 17 f . Luk. 3,19f. (S) Matt. SI, 26. Luk. 20, 6. (13) Mark. 6, 90 f. Lok. 9, 10 f. kommo och togo hans lik. och begrofvo honom och gingo och berättade det för Jesus.

Och när Jesus hade 

hört detta, for han af sides därifrån i en båt tiU en öde trakt. Och när folket flck höra det, kommo de efter honom till fots ifrån städerna.

Och när han hade stigit 

i land, flck han se mycket folk, och han varkunnade sig öf ver dem och gjorde deras kränka helbrägda.

Men när det hade 

blifvit afton, gingo hans lärjungar till honom och sade: Trakten är öde, och tiden är redan framskriden. Skilj folket ifrån dig, att de må gå bort i byarna och köpa sig mat.

Och Jesus sade till dem: 

De behöf va icke gå bort ; gif ven I dem att äta.

Men de sade till honom: 

Vi hafva här icke mer än fem bröd och två fiskar.

Då sade han: Bären 

dem hit till mig.

Och han bjöd folket 

sätta sig ned på gräset och tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp till himmeln och välsignade och bröt och gaf lär ju ngarne bröden, och lär j ungarne gåf vo åt folket. Joh. 6, 1 f. Matt. 15, 32 f. (19) 1 Tim. 4, 8. 6,17. [ 36 ]MATTEI, 15.

Och de åto alla och 

blefvo mätta. Och de upp- togo det öfverblifna af styckena,.tolf korgrar fulla.

Men de som åto voro 

omkring fem tusen män utom kvinnor och barn.

Och strax nödgade 

han sina lärjungar att sti- ga i båten och fara före honom till andra stranden, till dess han hade skilt fol- ket ifrån sig.

Och när han hade skilt 

folket ifrån sig, gick han upp på berget a&ides för att bedja. Och när det hade blif vit afton, var han där allena.

Men båten var redan 

midt på haf vet, hårt ansatt af vågorna, ty vinden låg emot.

Och i den fjärde natt- 

vakten kom Jesus till dem, gående på haf vet.

Och när lärjungame 

sågo honom gå på haf vet, blefvo de bestörta och sade: Det är en vålnad; och de ropade af rädd- håga.

Men strax talade Jesus 

till dem och sade: Våren vid godt mod; det är jag, rHdens icke.

Och Petrus svarade ho- 

nom och sade: Herre, är det du, så bjud mig komma till dig på vattnet.

Och han sade: Kom. 

Och Petrus steg ned ur bå- ^ Mftrk. «, 45 f. Joh. O, U t. 86 ten och gick på vattnet och kom till Jesus.

Men när han såg väd- 

ret, blef han förskräckt, och då han begynte sjun- ka, ropade han och sade: Herre, hjälp mig I

Och strax räckte Jesus 

ut handen och fattade i honom och sade till ho- nom: Klentrogne, hvar- förtvifladedu?

Och när de hade kom- 

mit upp i båten, stillade vädret sig.

Men de, som voro i bå- 

ten, gingo fram och till- bådo honom, sägande : Vis- serligen är du Guds Son.

Och de f oro öf ver och 

gingo i land vid Genne- saret.

Och när folket därstä- 

des igenkände honom, ut- sände de bud i hela trakten däromkring och förde till honom alla sjuka.

Och de bådo honom, att 

de allenast måtte få röra vid det yttersta af hans klädnad; och alla, som rörde därvid, blefvo hel- brägda.

KAPITLET. 

Je*U9 heatragtvr de $krifttärda$ och farUéenuu Mkrprnteri, bSnkSr den ktmatMUka kvinnan, hetpitar fyra tuten män. Ven. 81—38 Er. 2 S. i Fastan, v. 89-81 Hflsm. 8 &rs. 18 S. e. Tt«f . DÅ kommo skriftlärda och fariséer ifrån Jeru- salem till Jesus och sade : (Si) Marie «, 6S L (36) Lok. 0, 19. [ 37 ]MATTET, 16.

Hvarf Or bryta dina Ittr- 

junsrar de äldstas stadgar ? Ty de två icke sina händer, när de äta bröd.

Men han svarade och 

sade till dem: H varför bry- ten ock I Guds bud för edra stadgrars skull?

Ty Gud har bjudit och 

eagt: »Hedra din fader och din moder», och »Den som bannar fader eller moder, han skall döden dÖ».

Men I sägen: Hvilken 

som ^ger till sin fader el- ler moder: En offerg&fva är det, hvarmed du af mig kunde hjälpas — då sker, att han icke hedrar sin fa- der eller moder.

I haf ven så gjort Guds 

lag om intet för edra stad- gars skull.

I skrjrmtare, rätt profe- 

terade Esaias om eder, då han sade:

»Detta folk hedrar mig 

med sfna läppar, men deras hjärta är lå^ ifrån mig ;

men fåfängt dsrrka de 

mig, då de lära läror, som äro människors bud.»

Och han kallade till sig 

folket och sade till dem: Hören och förstån.

Icke det som går in i 

munnen orenar männi- skan, men det som går ut från munnen, det orenar människan.

(2) Msrk. 7. 1 f . (i) 2 Mos. 20, 12. 

51f0B.5.16. Ef.«,2. 2 Mos. 21, 17. 3 Moc 20, 9. Ords. 20, 20. (8> Es.

Då gingo hans lärjun- 

gar fram och sade till ho- nom : Vet du, att fariséer- na togo anstöt, när de hörde det ordet?

Men han svarade och 

sade: H varje planta, som min himmelske Fader icke har planterat, skall upp- ryckas med roten. U Låten dem fara. De äro blindas blinda ledare ; men om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.

Då svarade Petrus och 

sade till honom: Uttyd för oss denna liknelse. ,

Men han sade: Åren 

ock I ännu oförståndiga ? s 17 Förstån I icke, att allt det som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång ?

Men det som går ut 

från munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta, som orenar männi- skan.

Ty från hjärtat utgå 

onda tankar, mord, hor, skörlefnad, stölder, falska vittnesbörd, hädelser.

Detta är det som ore- 

nar människan, men att äta med otvagna händer, det orenar icke männi- skan.

Och Jesus gick där- 

ifrån och drog sig undan , 13. (13) Joh. 15, 2. (14) Matt. ,16. Luk. 6,39. (19) 1 Mos. 6, 6. ,21. Jer. 17, 9. (21) Mark. 7, 24 f. [ 38 ]MATTBI, 15. till Tyrus' och Sidons trak- ter.

Och se, en kananeisk 

kvinna kom från dessa gränstrakter och ropade och sade: Herre, Davids son, förbarma digr öfver mig; min dotter är svårt besatt af en ond ande.

Men han svarade henne 

icke étt ord. Då gingo hans l&rjungar fram och bådo honom och sade : Skilj henne från dig; ty hon följer oss efter med rop.

Och han svarade och 

sade: Jag är icke utsänd utan till de förlorade fåren af Israels hus.

Men hon kom och till- 

bad honom, sägande : Herre, hjälp mig.

Men han svarade och 

sade : Det är orätt att taga barnens bröd och kasta det åt hundarna.

Men hon sade: Ja, 

Herre, ty äf ven hundarna äta ju af de smulor, som falla ifrån deras herrars bord.

Då svarade Jesus och 

sade till henne : O kvinna, din tro är stor. Ske dig såsom du vill. Och hennes dotter blef helbrägda från den stunden.

Och Jesus gick vidare 

därifrån och kom tiU det Galileiska haf vet och gick (M) Matt. 10, 6. Ap. (99) Mark. 7, 31 f. &0] 38 G. 13, 46. I) Es. 85, 6. upp på berget och satte sig där.

Och till honom kom 

mycket folk, som hade med sig halta, blinda, döfstum- ma, lytta och många andra och kastade dem för Jesu fötter, och han bota4e dem,

så att folket förun- 

drade sig, när de sågo döf- stumma talande, lytta fär- diga, halta gående och blinda seende, och de pri- sade Israels Gud.

Och Jesus kallade sina 

lärjungar till sig och sade : Jag ömkar mig öfver fol- ket, ty de hafva nu i tre dagar dröjt hos mig och hafva intet att äta, och jag vill icke låta dem gå från mig fastande, att de icke må uppglfvas på vägen.

Och hans lärjungar 

sade till honom: H var- ifrån skola vi i öknen få så många bröd, att vi kunna mätta så mycket folk ?

Och Jesus sade till dem : 

Huru många bröd haf ven I ? Och de sade : Sju, och några små fiskar.

Och han tillsade folket 

att sätta sig ned på mar- ken.

Och han tog de sju brö- 

den och fiskarna, tackade och bröt och gaf åt sina lärjungar, och lärjungar- ne gåf vo åt folket. (Si) Mark. 8, 1 f. Matt. 14, 19. [ 39 ]37 Och de åto alla och blef vo mätta; och de upptogo det öfverbllfna af styckena, sju korgar fulla.

38 Och de som åto voro fyra tusen män utom kvinnor och barn.

39 Och när han hade skilt folket ifrån sig, steg han i båten och for till Magadans gränser.

16 KAPITLET.

Jesu heatraffar farséerna ock sadducéerna, som begära tecken. Petri bekännelse. Jesus talar om sitt och sina bekännares lidande. V. 1—4 Högm. 1 årg. 21 S. e. Tref., v. 5—12 Högm. 1 årg. 7 S. e. Tref., v. 13—19 Högm. 2 år. 5 S. e. Tref., v. 81—2S Högm. 1 årg. 1 S. i Fastan, v. 24-27 Högm. 2 årg. 1 S. e. Tref.

OCH fariséerna och sadducéerna gingo fram och frestade honom och begärde, att han ville låta dem se ett tecken från himmeln.

2 Men han svarade och sade till dem: Om aftonen sägen I: Det blifver klart väder, ty himmeln är eldröd,

3 och om morgonen: Det blifver oväder i dag, ty himmeln är eldröd och dyster. I skrymtare, förstån I att döma om himmelns utseende, men kunnen icke döma om tidernas tecken?

4 Ett ondt och horiskt

Matt. 12. S8 f. Mark. 8, U f . 

(8) Lok. 12, 64 f. (4) Jod. 2.1. (6) Mark. 8, 14 f. (0) Lak. 12. 1. (9) Släkte söker efter tecken, och intet annat tecken skall gifvas det än Jonas' tecken. Och han öf vergaf dem och grlck sin väg.

Och när lärjungame 

hade kommit till andra stranden, hade de förgätit att taga bröd med sig.

Och Jesus sade till dem : 

Sen till, att I tagen eder till vara för fariséemas och sadducéemas surdeg.

Då öf verlade de för sig 

själfva och sade: Vi togo inga bröd med oss.

Men då Jesus märkte 

det, sade han till dem: Hvarf ör öfverläggen I för eder själfva, I klentrogna, därom, att I icke tegen bröd med eder?

Förstån I icke ännu, el- 

ler minnens I icke de fem bröden för de fem tusen, och huru inånga korgar I upptogen,

icke heller de sju brö- 

den för de fyra tusen, och huru inånga korgar I upp- togen ?

Huru kommer det till, 

att I icke förstån, att det icke var om bröd som jag sade eder, att I skuUen taga eder till vara för fari- séemas och sadducéemas surdeg.

Då f örstodo de, att han 

icke hade sagt, att de skul- Matt. 14, 17 f. Mark. 6, 41 f. Luk.9,13f. Joh.e,9. (10) Matt. 15, 84. [ 40 ]MATTEI, 16. le taga sig till vara för bröds surdeg utan för fari- séernas och sadducéernas lara.

Men när Jesus kom 

till trakten omkring Cesa- rea Filippi, frågade han sina lärjungar och sade: Hvem säga människorna mig. Människosonen, vara?

Då sade de: Somliga 

Johannes döparen men an- dra Elias och andra Jere- mias eller en af profeterna.

Han sade till dem: Men 

hvem sägen I mig vara?

Och Simon Petrus sva- 

rade och sade : Du är Kri- stus, den lef vande Gudens Son.

Och Jesus svarade och 

sade till honom: Salig är du Simon, Jonas* son, ty kött och blod har icke up- penbarat det för dig utan min fader, som är i him- meln.

Jag säger ock dig, att du 

är Petrus ♦ ; och på denna klippa skall Jag bygga min församling, och dödsrikets portar skola icke varda henne öfvermäktiga.

Och jag skall gif va dig 

himmelrikets nycklar, och allt hvad du binder på Jor- den, det skall vara bundet i himmeln, och allt hvad (18) Mark. 8, 27 f. Lak. 9, 18 f. (14) Matt. W. 2. (16) Joh. 6, 89. 11, 27. Ap. G. 8, 37. 9, 20. 1 Joh. 4,15. 5,5. (17) 1 Kor. 2, 10. (18) Joh. 1,42. Ef. 2,20. (19) Matt. 18, du löser på jorden, det skall vara löst i himmeln.

Därefter bjöd han lär- 

Jungarne, att de icke för någon skulle säga, att han var Kristus. ai Från den tiden be- gynte Jesus förklara för sina lärjungar, att han må- ste gå till Jerusalem och lida mycket af de äldsta och af öfversteprästerna och af de skriftlärda och dödas och på den tredje dagen uppstå igen.

Och Petrus tog honom 

till sig och begynte till- rättavisa honom och sade : Bevare dig Gud, Herre. Icke skall detta vederfa- ras dig. ^

Men han vände sig om 

och sade till Petrus: Gå bort ur min åsyn, satan: du är för mig en stötesten^ ty du besinnar icke det Gud tiUhörer utan det människor tillhörer.

Då sade Jesus till sina 

lärjungar: Om någon vill efterfölja mig, han för- neke sig sjäif och t€ige sitt kors på sig och följe mig.

TV hvllken som vill be- 

vara sitt lif , han skall mi- sta det, men hvilken som mister sitt llf för min skuU, han skall finna det. . Joh. 20, 28. (20) Matt. 17, 9. (21) Matt. 20, 17 I. Mark. 8, 31 f . Luic. 9, 21. (24) Matt. 10, 38 f. Mark. 8, 34 f. Lok. 9, 23 f. (25) Joh. 12, 26.

  • Detta namn &r bildadt af ett grekiskt ord, som betyder klippa.

40 [ 41 ]MATTEI, 17.

Ty hvadskaUdethjttlpa 

en Tfiltnnlalfa, om hon vin- ner hela världen men för- lorar sin ejäl? Eller hvad kan en mKnniska gitva. till lösen f((r sin ejttl?

Ty Människosonen skall 

komma i sin Faders härlig- het med sina änglar och skall då löna hvar och en efter hans grämingar.

Sannerligen säger jag 

eder : Någrra äro bland dem som här stl, hvllka icke skola smaka döden, förrän de hafva fått se Människo- sonen komma 1 sitt rike.

KAPITLET. 

Jean» /SrilaroMf hotar en månad»' ra»and»^ förkunnar »itt Udande^ betalar tempelskatten. V. 1—8 Et. Eritti fOrklaringsdag, v. I^IS Hftflrm. 2 årg' samma dae, T. U-rj Höffm. 8 &rs. as S. e. Tref . OCH sex dagar därefter tog Jesus med sig Pe- trus och Jakob och Johan- nes, hans broder, och förde dem afsides upp på ett högt berg.

Och han vardt förvand- 

lad inför dem, och hans an- sikte sken såsom solen, och hans kläder vordo hvita såsomi ljuset.

Och se, dem syntes Mo- 

ses och EUas, samtalande med honom.

Men Petrus svarade och 

) Sak. U, 5. Matt. 25. 31. . Rom. 2, 6. Jod. £p. v. IT^EiarV. 9, 2 f. Liik.9,88f. a* (5) sade till Jesus : Herre, här är oss godt att vara. Vill du, så låtom oss här göra tre hyddor, åt dig en och åt Moses en och åt Elias en. 6 Medan han ännu talade, se, en ljus sky öf verskygg- de dem, och se, en röst ur skyn sade: Denne är min älskade Son, i hvilken jag har ett godt behag; honom hören I

Och när lärjungame 

hörde det, f ÖUo de på sina ansikten och blefvo stor- ligen förfärade.

Och Jesus gick fram och 

rörde vid dem och sade: Stan upp och radens icke.

Men då de upplyfte sina 

ögon, sågo de ingen utan Jesus allena.

Och när de stego ned 

från berget, bjöd Jesus dem och sade: Omtalen icke synen för någon, förr- än Människosonen har uppstått från de döda.

Och hans lärjungar frå- 

gade honom och sade: Hvarför säga då de skrift- lärda, att Elias måste kom- ma först?

Men han svarade och 

sade till dem : Elias kom- mer visserligen först och skall återupprätta allt.

Men jag säger eder, att 

Elias har redan kommit. Matt. 3, 17. 2 Petr. 1, 17. (9) Matt. 16, 20. Mark. 9, 9. Luk. 9, 36. (11) Mal. 4. 5. Matt. 11, U. Mark. 9, llf. (lä) Lok. 1, 17. [ 42 ]MATTEI, 17. och de erkände honom icke utan gjorde med honom allt hvad de ville. Samma- lunda skall ock Människo- sonen lida af dem.

Då förstodo lärjun- 

game, att han hade talat till dem om Johannes dö- paren.

Ochnärdekommotill 

folket, gick en man fram till honom, föll på knä för honom

och sade : Herre, för- 

barma dig öf ver min son ; ty han är månadsrasande och lider svårligen, ty han faller ofta i elden och ofta i vattnet.

Och Jag förde honom 

till dina lärjungar, och de kunde icke bota honom.

Men Jesus svarade och 

sade: O du otrogna och vrånga släkte I Huru länge skall jag då vara med eder ? Huru länge skall jag då fördraga eder ? Fören ho- nom hit till mig.

Och Jesus näpste ho- 

nom, och den onde anden gick ut från honom, och pilten vardt botad från den stunden.

Dågingo lärjungame 

fram till Jesus afsides och sade: Hvarför kUBde icke vi utdrif va honom ? (14) Mark. 9, 17 f. Luk. », 87 f. CaO} Mfttt. 21, 21. Mark. 11. 23. . 17, «. (22) Matt. 16, 21. 20, W

Men Jesus sade till dem : 

För eder otros skull. Ty sannerligen säger jag eder : Om I haf ven tro såsom ett senapskorn, så skolen I kunna säga till det^ berg : flytta dig härifrån dit bort, och det skall flytta sig, och intet skall vara omöjligt för eder.

Men detta slag utgår 

icke utan genom bön och fasta.

Och medan de vistades 

i Galiléen, sade Jesus till dem: Människosonen skall nu antvardas i människors händer ;

och de skola döda ho- 

nom, och på tredje dagen skall han uppstå igen. Och de blef vo storligen bedröf- vade.

Och när de hade kom- 

mit till Kapemaum, gingo de, som uppburo skatte- penningen,* fram till Pe- trus och sade : Betcdar icke eder mästare skattepen- ningen?

Han svarade : Jo. Och 

när han hade kommit in i huset, förekom honom Je- sus, sägande : Hvad synes dig, Simon? Af hvilka ta- ga jordens konungar tull eller skatt, af sina söner eller af de främmande ? . Mark. 9, 31. Luk. 9, 44. (25) Matt. 22, 21. Rom. 13, 7.

  • Enligrt urskriften : dttbbeldrakm, ett mynt, som motsvarade 1>^ kro-

na och erlades i skatt till templet af hvar mansperson 5f ver 20 ar. 42 [ 43 ]MATTm, 18.

Petrus sade: Af de 

främmande. Dåsade Jesus till honom: Så ttro ju sö- nerna fria.

Men på det att vi icke 

må grif vadem anstöt, så gå till hafvet och kasta ut en krok och tag den fisk, som först kommer upp, och när du har Öppnat hans mun, skall du finna ett mynt * ; tag det och gif åt dem för mig och dig.

KAPITLET. 

Jenu läreromSåmjnJchet och om det rätta /SrJOUandet motfiHandt hrö- der. Vers. 1-U Ey. Mlkaeladagen, v. 15—22 Högm. 1 årg. 22 S. e. Tref., v. 23— S5 Ev. lamina S. IDEN stunden gingo lär- Jungame till Jesus och sade: Hvilken är väl störst i himmelriket?

Och han kallade till sig 

ett barn och ställde det midt ibland dem

och sade : Sannerligen 

säger jag eder: Utan att I omvänden eder och vär- den såsom barnen, skolen I ftlia icke inkonuna i him- melriket.

Hvilken som nu så öd- 

nnjnVar gig som detta barn, han är den störste i him^ melriket.

Och hvilken som mot- 

tager ett enda sådant barn

Mark. O, 33 £. Lok. 9, M f. 

(3) Matt. 19, U. 1 Kor. U. 20. (5) Matt. 10, 42. (6) Mark. 9, 12.

  • Det i urskriften förekommande ordet atatär betecknar ett vSrde af

i3i kronor. i mitt namn, han mottager mig.

Men hvilken som förför 

en enda af dessa små, som tro på mig, honom är det bättre, att en kvarnsten hänges vid hans. hals och han sänkes ned i haf vets djup.

Ve världen för förförel- 

semas skull I Ty förförel- serna måste komma ; dock ve den människa, genom hvilken förförelsen kom- mer I

Men om din hand eller 

din fot är dig till förfö- relse, så hugg honom af och kasta honom från dig. Det är dig bättre att ingå i Uf - vet lytt eller halt än att haf va två händer eller två fötter och kastas i den eviga elden.

Och om ditt öga är dig 

tiU förförelse, så rif det ut och kasta det från dig. Det är dig bättre att ingå i Ufvet enögd än att haf va två ögon och kastas till eldens helvete.

Sen tm, att I Icke för- 

akten någon enda af dessa små; ty jag säger eder, att deras änglar i him- meln se alltid min Faders ansikte, som är i himmeln.

Ty Människosonen har 

Luk.l7,lf. (7) 1 Kor. U, 19. (8> Matt. 5, 30. Mark. 9, 43 f. Kol. 3, 6. (10)P8.34,8. (U) Luk. 19, 10. [ 44 ]MATTET, 18. Icommlt för att frUsa det lörtappade.

H vad synes eder ? Om 

<en man har hundra får, och ett af dem farit vilse, ■öfvergrifver han icke de nio och nittio på bergen och går bort och böker •efter det som far vilse ?

Och händer det så, att 

han finner det, sannerligen

säger jag eder: Hånglades

mer öf ver detta än öf ver 'de nio och nittio, som icke f oro vilse.

Så är ock icke eder him- 

melske Faders Vilja, att en •enda af dessa små skall för- tappas.

Men om din broder 

43yndar mot dig, så gå och tillrättavisa honom mellan dig och honom allena. Om iian hör dig, så har du vun- nit din broder.

Men om han icke hör 

•dig, så tag med dig ännu •en eller två, på det att hvar sak må bestämmas efter två eller tre vittnens ut- sago.

Men hör han dem icke, 

så säg det till församlin- gen. Hör han icke heller församlingen, så vare han för dig såsom hedningen och publikanen. (12) Luk. 15, 4 f . (15) 3 Mos. 19, 17. Luk.17,3. Gal. 6,1. Jak.6, 19f. «6) 5 MoB. 19, 15. Joh. 8, 17. 2 Kor. 13,1. Ebr.lO, 28. '(17)Rom. 16, 17. 1 Kor. 5, 9. 2 Teas. 3, 14.

Sannerligen säger jag 

eder: Allt hvad I binden på jorden, det skall vara bundet i himmeln, och allt hvad I lösen på jorden, det skall vara löst i himmeln.

Åter säger jag eder, att 

om två af eder komma öf - verens på jorden, hvilken sak det vara må, som de bedja om, skall den beskä- ras dem af min Fader, som är i himmeln.

Ty hvarest två eller 

tre äro församlade i mitt namn, där är jag midt ibland dem.

Då gick Petrus fram 

och sade till honom: Herre, huru ofta skall min broder synda mot mig och jag för- låta honom det? Månne ända till sju gånger?

Då sade Jesus till ho- 

nom : Jag säger dig : Ick«  ända till sju gånger utan ända till sjuttio gånger sju.

Fördenskull är himmel- 

riket likt en konung, som ville hålla räkenskap med sina tjänare.

Och när han begynte 

räkna, fördes fram till ho- nom en, som var skyldig honom tio tusen pund '*'.

Men då han icke kunde 

betala, befallde husbon-

Joh. v. 10. (18) Matt. 16. 19. 

Joh. 20, 28. (19) Matt. 21, 22. 1 Joh. 8, 22. 5, 14. Jak. 4, 3. (21) Luk. 17, 4.

  • Det { urskriften b^agrnade ordet taUat betecknar sannolikt ett

"rde af omkring 4,000 kronor. 44 [ 45 ]MATTEI, 19. den^ att han och hans hu- stru och 1>am och allt hvad han ägde skulle säljas och skulden betalas.

Då föll tjänaren ned 

och bad honom och sade: Herre, haf tålamod med migr« så skall jag betala dig aUt.

Och husbonden förbar- 

made sig öf ver tjänaren och lät honom gå och efter- skänkte honom hvad han var skyldig.

Men när denne tjäna- 

ren gick ut, fann han en af sina medtjänare, som var skyldig honom hundra penningar*, och han tog fast honom och fattade honom vid strupen och sade : Betala mig, hvad du är skyldig.

Då föll hans medtjä- 

nare till hans fötter och bad honom och sade : Haf tålamod med mig, så skall jag betala dig allt.

Men han ville icke utan 

gick bort och kastade ho- nom i fängelse, till dess han betalade skulden.

Då nu hans medtjä- 

nare sågo det som skedde, blef vo de storligen bedröf- vade och gingo och berät- tade för sin husbonde allt det, som hade händt.

Då kallade husbonden 

honom till sig och sade till honom: Du onde tjänare I Allt det du var skyldig ef- terskänkte jag dig, eme- dan du bad mig.

SkuUe icke äfven du 

haf va förbarmat dig öf ver din medtjänare, såsom jag förbarmade mig öf ver dig?

Och hans husbonde blef 

vred och antvardade ho- nom åt bödlarne, till des» han betalade allt, dethsm var honom skyldig.

Så skall ock min him- 

melske Fader göra eder,, om I icke af hjärtat förlå- ten, hvar och en sin broder det de bryta.

KAPITLET. 

Jeaua lärer om äktenskapet, välsignar barnen, undervisar den rike yng- lingen om lifaets väg och lärjungar' ne om den sanna försakelaens lön. Vers. 27--90 Högrn. 1 krg. Sond. Septuairesima. OCH det begaf sig, att när Jesus hade lyktat detta tal, bröt han upp från Galiléen och gick på andra sidan Jordan till Ju- déens gränser.

Och mycket folk följde 

honom, och han botade dem där.

Och fariséerna gingo 

fram till honom, frestande honom, och sade: Är det lofligt för en man att skilja sin hustru från sig för hvil- ken orsak som helst ? (fS) Matt. «, U. Mark. 11, 26. 1» Mark. 10, 1 f.

  • I tmkriften : denarer. En denar motsvarar 67 öre.

[ 46 ]MATTBI, 19.

Men han svarade och 

sade till dem: Hafven 1 icke läst, att den, som ska- pade från begynnelsen, skapade dem man och kvinna

och sade : »Fördenskull 

skall en man öfvergrifva sin fader och sin moder och hålla sigr till sin hustru, och de tu skola varda ett kött?»

Så äro de icke mer tu 

utan ett kött. H vad således Oud har sammanfogat må människan icke åtskilja.

Då sade de till honom: 

Hvarför bjöd då Moses, att man skulle gifvaskiljebref och skilja henne från sig?

Han sade till dem: För 

edert hjärtas hårdhets skull tillstadde Moses eder att skilja edra hustrur från öder, men från begynnel- sen var det icke så.

Men jag säger eder: 

Hvilken som skiljer sin hu- stru från sig utom för hors skull och gifter sig med en annan han gör hor, och den som tager en frånskild till hustru, han gör hor.

Lärjungarne sade till 

honom: Förhåller sig man- nens sak med hustrun så, då är det icke godt att gifta sig.

Men han sade till dem : 

(4) 1 Mos. 1. 27. 6, 2. (6) 1 Mos. 2,24. 1 Kor. 6,16. 7, 10 f. Ef . 5, 81. (7) 5 Mos. 24, 1. Matt. 5, 81 f. <9) Lok. 16, 18. 1 Kor. 7, 10 f. (XD 46 Icke alla fatta detta ord, utan de, åt hviika det bUf- vlt gifvet.

Ty det finnes snöpin- 

gar, som äro så födda från moderlif vet, och det finnes snöpingar, som af männi- skor blif vit snöpta, och det finnes snöpingar, som haf- va snöpt sig själfva för himmelrikets skull. Den som kan fatta det, han f atte det.

Då framburos barn 

till honom, att han skulle läggra händerna på dem ooh bedja, men lärjungarne näpste dem.

Men Jesus sade : Låten 

barnen vara ooh förmenen dem icke att komma till mig; ty sådana hörer him- melriket till.

Och när han hade lagt 

händerna på dem, gick han därifrån.

Och se, en gick fram 

och sade till honom : Gode Mästare, hvad godt skall jag göra, att jag må få evigt Uf?

Då sade han till honom : 

Hvarför kallar du mig god? Ingen är god utan Gud allena. Men vill du ingå 1 lifvet, så håU bud- orden.

Hviika? sade han. Och 

Jesus sade: »Du skall icke

Kor. 7, 7 £. (18) Mark. 10, 18 f . 

Luk. 18, 16f. (14) Matt. 18, 8. (16) Mark. 10. 17 f. Lak. 18, 18 f. (18)

Mos. 20, 12 f . 6 Mos. 6, 16 f .

[ 47 ]MATTEI, 2Q. dri&pa, du skall icke görs, hor, du skall icke stjäla, du skaU icke bttra fftlskt vitt. nesbörd;

bedra din fader och din 

moder» och >Du skall älska din nästa såsom dig själf».

Då sade den unge man- 

nen till honom: Allt detta har jag hålUt från min ungdom. Hvad fattas mig ännu?

Jesus sade till honom : 

Om du vill vara fullkom- lig, såga bort och sälj det du har och gif åt de fattiga, och du skall få en skatt i himmeln, och kom och följ mig.

Men när den unge man- 

nen hörde detta, grick han bedröfvad bort, ty han hade många ägodelar.

Och Jesus sade till sina 

lärjungar : Sannerligen säger jag eder: För en rik är svMrt att ingå i himmel- riket. X

Och åter säger jag eder : 

Det är lättare, att en ka- mel går genom ett nålsöga, än att en rik kommer in i Guds rike.

När lärjungame hörde 

detta, blefvo de mycket häpna och sade: Hvem kan då varda frälst ?

Men Jesus såg på dem 

och sade till dem: För (19) Matt. 15, 1. Ef. «, 2. S Mos. 19, 18. M*tt. 82, 89. Rom. 18, 9. OaL 6, U. Jak.2.8. (21) Matt. 6. 19 f . Lak. Ifl, 88. (28) 1 Tim. 6, 9 f . (28) Jer. 82, 17. Sak. 8, människor är detta omöj- ligt, men för Qud är allt möjligt. !^ 7 Då svarade Petrus och sade tUl honom : Se, vi haf - va öfverglfvit allt och följt dig ; hvad skola vi då få?

Men Jesus sade till 

dem: Sannerligen säger jag eder, att I, som haf ven efterföljt mig, skolen i den nya födelsen, när Män- niskosonen skall sitta på sin härlighets tron, sitta äfven I på tolf troner och döma Israels tolf släkter.

Och hvar och en som 

har öfverglfvit hus eller bröder eller systrar eller fader eller moder eller hu- stru eller barn eller åkrar för mitt namns skull, han skall få hundrafaldt och ärfva evigt llf.

Men många de första 

skola vara de sista och de sista de första.

KAPITLET. 

LfhieUen om arhetame i vingården. J«tu» förkunnar titt lida7ui«, till- rättaviaar Sébedei söner och gi/ver två bUnda dertuggn. Ven. 1—16 Ev. S. Septnagresima. TY himmelriket är likt en husbonde, som gick ut bittida om morgonen för att leja sig arbetare för sin vingård. Lok. 1.37. (27) Mark. 10. 28 f. Luk. 18, 28 f . (28) - • ^ ^ ' (29)5 Mos. 88, 9. J Matt. 20, le. Mark. 10,31. ») Luk. 2?; 29 f . ,Job42, 12. '"" (80) [ 48 ]MATTEI, 20.

Och när han hade kom- 

mit öfverens meé arbe- tarne om en penning* för dagen, sände han dem till sin vingård.

Och när han gick ut vid 

tredje timmen**, såg han andra stående fåfänga på torget

och sade till dem : Gån 

ock I uti vingården, och hvad skäligt är skall jag gif va eder.

Och de gingo. Och när 

han åter grick ut vid sjette och vid nionde timmen, gjorde han sammalunda.

Och när han gick ut vid 

elfte thnmen, fann han nå- gra andra stående fåfänga, och han sade till dem: Hvarf ör stan I här hela dagen fåfänga?

De sade till honom: 

Emedan ingen har lejt oss. Då sade han till dem : Gån ock I uti vingården, och hvad skäligt är skolen I få.

Och när det hade blif vit 

afton, sade vingårdsherren till sin förvaltare: KaUa fram arbetame och gif dem deras lön, begyn- nande med de sista intill de första.

Och de, som hade kom- 

mit vid elfte timmen, gingo (16) Matt. 19, 30. Mark. 10, 31. Lule. 13, 30. Matt. 22, M. (17)

  • I urskriften : denar. Se sid. 46.
    • D. ä. kl. 9 p& morgonen. Dagen börjar efter Jtkdames beråkninir

kl. 6 p& morgonen. 48 fram och fingo hvar och en sin i>ennlng.

Men när de första kom- 

mo, menade de, att de skulle få mer, och fingo äfven de hvar sin penning.

Men när de hade fått 

den, knorrade de mot hus- bonden l^ochsade: Dessa sista haf- va arbetat en enda timme, och du har gjort dem lika med oss, som hafva burit dagens timga och hetta.

Då svarade han en af 

dem och sade: Min vän, jag gör dig ingen orätt; kom du icke öfverens med mig omenpenntQg?

Tag det, som är^ditt, 

och gå. Men jag vill gif va åt denne siste lika mycket som åt dig.

Eller må jag icke göra 

hvad jag vill i det som är mitt, eller ser du med ondt öga, att jag är god ?

Alltså skola de sista 

vara de första, och de för- sta de sista ; ty många äro kallade men få utvalda.

Och när Jesus grick 

upp till Jerusalem, tog han de tolf lärjungarne afsides till sig på vägen och sade till dem :

Se, vi gå upp till Jeru- 

salem, och Människosonen Matt. 16, 21. 18, 31 f . Mark. 10. 32 f. Lok. [ 49 ]MATTEI, 20. skall antvardas åt öfver- steprästema och de skrift- lärda, och de skola döma honom till döden

och antyarda honom åt 

hedningrame till att begrab- bas och gisslas och kors- fästas, och på tredje dagen skall han uppstå igen.

Då trädde Sebedei sö- 

ners moder fram till honom med sina söner, tillbad ho- nom och begärde något af honom.

Och han sade tiU henne: 

H vad vill du? Hon sade tiU honom: Säg, att dessa två mina söner-skola sitta, den ene på din högra och den andre på din vänstra sida i ditt rike.

Men Jesus svarade och 

sade: I veten icke hvad I begären. Kunnen I dricka den kalk, som jag skall dricka, eller döpas med det dop, hvarmed jag döpes? De sade till honom: Det kunna vi.

Han sade till dem: Min 

kalk skolen I dricka, och med det dop, hvarmed jag döpes, skolen I döpas, men att sitta på min högra och på min vänstra sida, det tillkommer icke mig att gifva, utan det skall gif vas dem, åt hvilka det är be- redt af min Fader. ) Joh. 18, 90 f. m Matt. 4, . Mark. 10, 86 f. ^) Matt. 26, .42. Joh. 18, U. Luk. 12, 60. (S5) Lok. 22, 26 f. (28) Joh. 13,

Och när de tio hörde 

detta, vordo de misslynta på de två bröderna.

Då kallade Jesus dem 

till sig och sade: I veten, att folkens furstar härska öf ver dem, och att de stora haf va makt öf ver dem.

Men så skall det icke 

vara bland eder, utan hvil- ken som vill bllfva stor bland eder, han skall vara eder tjänare,

och hvilken som vill 

blifva främst ibland eder, han vare eder dräng ;

likasom Människoso- 

nen icke har kommit för att låta tjäna sig utan för att tjäna och gifva sitt lif till lösen för många.

Och när de gingo ut 

från Jeriko, följde honom mycket folk.

Och se, två blinda sutto 

vid vägen, och när de hörde, att Jesus gick förbi, ropade de och sade: Herre, Davids son, förbarma dig öf ver ossl

Och folket näpste dem, 

att de skulle tiga. Då ro- pade de ännu högrre och sade: Herre, Davids son, förbarma dig öf ver oss I

Och Jesus stannade och 

kallade dem tiU sig och sade: Hvad vlljen I, att jag skall göra eder ?

De sade till honom: 

M. FU. 2, 7. Ef. 1, 7. 1 Tim. 2, 6. Tit. 2, 14. 1 Petr. 1, 19, 21. (80) Mark. 10, 46 f . Lok. 18, 36 f. [ 50 ]MATTEI, Herre, att våra ögon må öppnas.

Bå varkunnade sigr Je- 

sus öf ver dem och rörde vid deras ög^>n, och strax återflngo deras ögon sin syn, och de följde honom. .

KAPITLET. 

JestM rider in i Jertualetn, renar templet, /drbannar fikonträdet, tiU- »pSrjee om ein makt och beetraffar i Ukneleer Vifoeretepräetema och fariaéema. Ve». 1—9 Ev. 1 S. i Adrentet, V. lft-82 Htem. 1 ktg, i. 8. eft. TWttond., v. 28-31 Högm. 1 år». 11 S. e. Tref., v. 8S-i6 Hdgm. 2 iTg. 20 S. e. Tref. OCH nttr de nalkades Jerusalem och kommo till Betf age vid Oljeberget, då sände Jesus två lär- jungar,

sägande till dem: Gån 

in i byn, som ligger midt framför eder, och strax skolen I Unna en åsninna bunden och en fåle med henne. Lösen dem och f ö- ren dem till mig.

Och om någon säger nå- 

got åt eder, så skolen I säga : Herren behöfver dem: och strax skall han släppa dem.

Men allt detta skedde, 

på det att det skulle full- bordas, som var sagdt ge- nom profeten, som sade :

»Sägen till dottern Sion: 

%1 Mark. 11, 1 f. Luk. 19, 29 f. Joh. 12, 12 f . (6) Es. 82, 11. Sak. ä." ■'—■"- ?i 9. (9) Ps. U8, 26 £. _Matt. 23, Se, din konimg kommer till dig, saktmodig och ri- dande på en åsna, på en arbetsåsninnas fåle I »

Och lärjimgame gingo 

bort och gjorde såsom Je- sus hade bef alt dem ;

och de förde åsninnan 

och fålen till honom och lade sina kläder på dem, och han satte sig däruppå.

Men de flesta bland fol- 

ket bredde sina kläder på vägen, och andra skuro kvistar af träden och strödde på vägen. O Och folket, både de som gingo före honom och de som följde efter, ropade och sade: Hosianna Davids son I* Välsignad vare han, som kommer i Herrens namn I Hosianna i höjden.

Och när han kom in i 

Jerusalem, kom hela sta- den i rörelse och sade: Hvem är denne?

Men folket sade: Denne 

är Jesus, profeten från Nasaret i Galiléen.

Och Jesus gick in i 

Guds tempel och utdref alla dem, som sålde och köpte i templet, och stötte omkull växlames bord och duf vomånglames säten

och sade till dem : Det 

ärskrifvet: »Mitt hus skall kallas ett bönehus» ; men I (12) 6 MoB. 14, 25. Mark. 11, 15 f. Lak. 19, 45 f. Joh. 2. U f. (13) E8.5«,T. Jer. 7, 11. . (U) Matt. 2, 23.

  • D. &. Hjålp, eller gi seger &t Davids son ! Se Pft. 118, 2S, 96.

50 [ 51 ]MATTEI, 21. firören det till en röf var- kula.

Och till honom kommo 

blinda och halta i templet, och han botade ctem.

Men när öf versteprft- 

stema och de skriftlärda sågro de imder, som han gjorde, och barnen, som ropade i templet, sägande : Hosianna Davids son, blef- vo de misslynta

och sade till honom: 

Hör du hvad dessa säga? Men Jesus sade till dem: Ja, hafven I aldrig läst: >Af barns och spenabams mun har du beredt dig lof ?>

Och han öfvergaf dem 

och gick ut ur staden till Betania och tog härberge där.

8 Och när han på mor- 

gonen återvände till sta- den, blef han hungrig.

Och han fick se ett 

fikonträd vid vägen och gick till det och fann intet annat än löt därpå och sade till det : Aldrig mer varde frukt af dig. Och strax förtorkades fikonträdet.

Och när lärjungame 

sågo det, förundrade de sig och sade : Huru har fikon- trädet så i hast blif vit f ör- torkadt?

Men Jesus svarade och 

sade till dem : Sannerligen ä6) P». 8. 3. (lÄ) Mark. 11, 12 f. if. (81) MaM. 17. ao. Luk. 17, 6. [82) Matt. 7, 7 f. 18,19. Luk. 11, 9. Joh. 15, 7. 1 Joh. S, 22. Jak. 1, £ Säger jag eder : Om I haf- ven tro och icke tviflen, så skolen I icke allenast göra sådant som skedde med fikonträdet, utan till och med om I sägen till detta berg : Häf dig upp och ka- sta dig i hafvet, så skall det ske

Och aUt det I bedjen i 

bönen, troende, det skolen I få.

Och när han hade 

kommit in i templet, gingo öfversteprästerna och fol- kets äldsta till honom, där han lärde, och sade: Af hvilken makt gör du detta, och hvem har gifvit dig denna makt?

Men Jesus svarade och 

sade till dem: Äfven jag skall spörja eder ett ord, och om I sägen mig det, så skall jag ock säga eder, af hvilken makt jag gör detta.

Hvarifrån var Johan- 

nes' döpelse? Från him- meln eller från människor? Då öfverlade de för sig själfva och sade: Om vi säga från himmeln, så skall han säga till oss : Hvarf ör trodden I honom då icke ?

Men om vi säga från 

människor, så rädas vi för folket, ty alla hålla Johan- nes för en profet. f. (23) Mark. 11, 27 f. Lnk. 90, 1 f. Ap. G. 4, 7. 7, 27. (26) Matt. U,5. Mark. 6, 20. [ 52 ]MATTEI, 21.

Och de svarade Jesus 

och sade: Vi veta det icke. Då sade ock han till dem : Icke heller sttger jag eder, af hvllken makt jagr gör detta.

Men hvad synes eder? 

En man hade två söner, och han gick till den förste och sade : Min son, gå i dag och arbeta i min vingård.

Men han svarade och 

sade : Jag vill icke. Sedan ångrade han sig och gick. dO Och han gick till den andre och sade sammalun- da. Då svarade han och sade: Ja, herre I och gick icke.

Hvilken af de två gjor- 

de det fadern ville? De sade till honom : Den för- ste. Jesus sade till dem: Sannerligen sttger jag e- dcr: Publikanema och skö- korna ingå i Guds rike f örrttn I.

Ty Johannes kom till 

eder på rttttfttrdlghetens vttg, och I trodden honom icke ; men publikanerna och skökorna trodde ho- nom, och ehuru I sågen det, ångrraden I eder icke efteråt, så att I trodden honom.

Hören en annan lik- 

, nelse. Det var en husbon- de, som planterade en vin- gård och satte stängsel (Sl> Luk. 7, 89 f . (88) Luk. 3, U f. (33) Ps. 80, 9. H. V. 8, 11. Bs. 5, . Jer. 8,81. Mark. ä, 1 f. Luk.

omkring honom och gräf de en press där inne och bygg- de ett torn och öf verläm- nade honom åt vingårds- män och for utrikes. 34 Men när frukttiden nalkades, sände han sina tjänare till vingårdsmän- nenför att uppbära hans frukt.

Och vingårdsmännen 

grepo hans tjänare; en hudflängde de, den andre dräpte de, den tredje ste- nade de.

Åter sände han andra 

tjänare, flera än de första, och de gjorde med dem sammalunda.

Men sist sände han till 

dem sin son, sägande: De skola hafva försyn för min son.

Men när vingårdsmän- 

nen sågo sonen, sade de sinsemellan: Denne är arf- vingen ; kommen, låtom oss dräpa honom och be- hålla hans arf .

Och de togo honom och 

drefvo honom ut ur vin- gården och dräpte honom.

När nu vingårdens her- 

re kommer, hvad skall han göra dessa vingårdsmän ?

De sade till honom : Så- 

som illgärningsmän skall han illa förgöra dem, och vingården skall han öf ver- lämna åt andra vlngårds- . 9 f. Joh. 11, i ») Matt. 88, S r. 27, 1. [ 53 ]MATTEI, 23. mttiu som skola gitys. ho- nom frukten i dess rätta tid.

Jesus sade till dem 

Haf ven I aldrig läst i skrif - tema: »Den sten, som byfTfimingsmännen förka- stade, han har blif vit en hörnsten. Af Herren har han bllfvit detta och är underbar i v&ra ögon ?»

Fördenskull säger jag 

eder, att Guds rike skall tagas ifrån eder och gifvas åt ett folk, som gör dess frukt.

Och den som faller på 

den stenen, han skall kros- sas, men den på hvilken stenen faller, honom skall han slå i stycken.

Och när öfversteprä- 

stema och fariséerna hörde hans liknelser, f örstodo de, att han talade om dem.

Och de sökte att gripa 

honom, men de räddes för folket, ty de höUo honom för en profet.

KAPITLET. 

Jéatu framntäUer litnel«0n om hr9l- lapMädemOy Utrvr om tkaUeptn- nfngtut^ om vppttåndéUen, om det stora budet i lagen ochom tin hår- komat $å*om den uOo/vade Meaeicu. Ven. 1— U Ev. 20 S. eft. Trefald., v. 15-28 Et. 2$ S. étt. Trefald., T. 3i-40 Er. 18 S. eft. Tre&ld. OCH Jesus svarade och talade åter till dem i liknelser, sägande : (42)Pk.ll8,82f. Eg.8,Uf. 28.16. Ap. a. 4. 11. TUm. 9, 38. 1 Petr. 2,7. (4é) Dan. 2, Si. Sak. 12, 3.

Himmelriket är likt en 

konung, som gjorde bröl- lop åt sin son

och sände ut sina tjänare 

för att kalla dem, som voro ^bjudna till bröllopet ; och de ville icke komma.

Åter sände han ut an- 

dra tjänare och sade : Sä- gen dem som äro bjudna: Se, jag har tillredt min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.

Men de aktade det icke 

utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den an- dre till sin köpenskap.

Och de öf riga togo fatt 

på hans tjänare, misshand- lade och dödade dem.

Men när konungen 

hörde det, vardt han vred och sände sina härar och förgjorde dessa dråpare och brände upp deras stad.

Sedan sade han till sina 

tjänare: BröUopet är till-^ redt, men de bjudna voro " icke värdiga.

Gån därför ut på väg- 

skälen och kallen tiU bröl- lopet alla, som I finnen.

Och dessa tjänare gingo 

ut på vägarna och försam- lade alla, så mångra de fun- no, både onda och goda, och bröllopssalen blef full- satt af bordsgäster. se (2) E«. 2B, 6. Lak. 11, 16 f. Upp. 19,7,9. (4) Ords. 9, 2 f. [ 54 ]MATTEI, 22.

Men då konungen griok 

in för att bese gästerna, såg han där en man, som icke var klädd i bröllops- kläder,

och sade till honom: 

Min vän, huru kom du härin, då du icke har bröl- lopskläder? Och han för- stummades.

Bå sade 'konungen till 

tjäname : Binden hans händer ooh fötter och ka- sten honom i mörkret utanför. Bär skall gråten och tandagnisslan vara.

Ty många äro kallade 

men få utvalda.

Bå gingo fariséerna 

bort och rådslogo, huru de skulle snärja honom med ord.

Och de sände till ho- 

nom sina lärjungar med herodianema, och de sade : Mästare, vi veta, att du är sannfärdig och lärer Guds väg rätt och sköter om in- gen, ty du ser icke till män- niskors person.

Säg oss därför: hvad 

synes dig? Är det lofligt att gifva kejs€u:en skatt eller icke?

Men Jesus, som märkte 

deras ondska, sade : Hvar- f ör f resten I mig, I skrym- tare?

Låten mig se skatte- 

(U) 2 Kor. 6, 3. Kf . 4, 24. KoL 8, 10, 12. Upp. 3, é £. 1«, 16. 19, 8. (13) Matt. 8, 12. 13, 11 f . 25. 80. (M) Matt. 20, 16. (16) Mark. 12, 13

  • I urskriften : dmar. Se sid. 46.

54 penningen. Och de räckte honom en penning *.

Och han sade till dem : 

Hvilkens bild och öfver- skrift är detta?

Be sade till honom: 

Kejsarens. Bå sade han tiUdem: Gtfven då kej- saren det kejsaren tillhörer och Gud det Gud tillhörer.

Och när de hörde det, 

förundrade de sig och öf- vergåfvo honom och gingo sin väg.

På den dagen kommo 

till honom sadducéer, som säga, att det icke gif ves någon uppståndelse, och frågade honom, sägande: Mästare! Mo- ses har sagt: »Om någon dör barnlös,^ skall hans broder såsom svåger taga hans hustru tiU äkta och uppväcka säd åt sin bro- der.»

Nu voro hos oss sju 

bröder, och den förste gifte sig och dog, och eme- dan han icke hade någon afkomma,. efterlämnade han sin hustru åt sin bro- der.

Sammalunda ock den 

andre och den tredje, allt intill den sjimde.

Men sist af alla dog ock 

kvinnan.

När nu uppståndelsen 

f. Lok. 20, 20 f. (81) Rom. 13, 7. (23) Mark. 12, 18 f . Lok. 20. 27 f. (24) 6 Moc 25, 6. [ 55 ]MATTEI, 23. sker, hvilken af de sju skall få henne till hu- stru? Ty de hafva alla haft henne.

Då svarade Jesus och 

sade tiU dem : I faren yjlse, emedan I Icke för- stån skrifterna ej heller Guds kraft.

Ty i uppståndelsen 

hvarken gifta de sigr eller bortgiftas, utan de äro såsom Guds Knglar i him- meln.

Men angående de dödas 

upi>8tånde]se, hafyenlicke läst hvad eder är sagdt af Gud, som sade :

»Jag är Abrahams Gud 

och Isaks Gud och Jakobs Gud ?» Gud är icke dödas utan lef vandes Gud.

Och när folket hörde 

det, häpnade de öf ver hans lära.

Men när fariséerna 

hörde, att han hade stop- pat munnen till på saddu- céema, församlade de sig,

och en af dem, som var 

en lagklok, frågade honom, frestande, och sade :

Mästare, hvilket är det 

yppersta budet i lagen ?

Då sade han till honom 

»Du skall älska Herren din Gud af aUt ditt hjärta och af all din själ och af allt ditt förstånd.» (32) 2 Moe. S, 6, 1«. Ap. 0. 7, 82. Et>r.U.16. (88) Matt. 7, 28. (86) MariL ni, 28 f. (37) 5 Mos. 6, & (80) 3 Mos. 19, 18. Rom. 13, 9. OäL 5, Ii. 1 Tim. 1, 5. Jak. 2, 8.

Detta är det yppersta 

och främsta budet.

Det andra är detta likt : 

»Du skall älska din nästa såsom dig själf.»

På dessa två buden hän- 

ger hela lagen och profe- terna.

Och när fariséerna 

voro församlade, frågade Jesus dem

och sade: Hvad synes 

eder om Kristus ? Hvilkens son är han? De sade till honom: Davids.

Han sade till dem: 

Huru kan då David i An- den kalla honom herre, sä- gande:

»Herren sade till min 

Herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter?»

Om nu David kallar ho- 

nom herre, huru kan han då vara hans son ?

Och ingen kunde svara 

honom ett ord. Och från den dagen dristade sig ej heller någon att fråga ho- nom något mer.

KAPITLET. 

Jeau verop ö/ver de skriftlärda och Jerusalem. V. 1-12 Höorm. 2 krg. 11 S. e. Tref., v.^S4— 89 Ev. Annandag Jul. DA talade Jesus till fol- ket och till sina lär- jungar (40) Matt. 7, 12. (48) Mark. 12, 35 f. Luk. 20, 41 f. (44) Ps. 110, 1. Ap. G. 2, 34. 1 Kor. 15, 25. Ebr. 1,13. 10,12f. [ 56 ]MATTEI, 23.

och sade: På Moses' 

stol sitta de skriftlärda och fariséerna.

Därför allt hvad de sHsra 

eder, det hållen och grören, men efter deras gärningar gören icke. Ty de säga men göra icke ;

och de binda timga och 

odrägliga bördor tillsam- man och läggra dem på människornas skuldror, men de vilja icke själfva röra dem med sitt finger.

Och alla sina gärningar 

göra de för att blif va sed- da af människorna. Tj' sina tänkeskrifter* göra de breda och tofsarna på sina kläder stora.

De älska högsätet vid 

gästabuden och främsta platserna i synagogorna

och hälsningarna på 

torgen och att af männi- skorna kallas Babbi, Rab- bi.

Men I skolen icke låta 

kalla eder Babbi, ty en är eder mästare, men I aren alla bröder.

Och I skolen icke kalla 

någon på Jorden eder fa- der, ty en är eder Fader, ban som är i himmeln.

Och I skolen icke låta 

»8 (2) Neh. 8, 4. (1) Lak. 11, i6. Ap. G. 15,10. Qftl. 6, 13. (6) MAtt. «, 1 f. 5, 16. 5 Mos. «. 8. é Mos. 15, 88. 6 Mos. 22, 12. (6) Mark. 12, 38 .f. Luk. 20, 16. (8) kalla eder mästare, ty en är eder mästare, Kristus.

Och den som är jrpperst 

ibland eder, han skall vara eder tjänare.

Och den som upphöjer 

sig, han skall varda förned- rad, och den som förned- rar sig, h|tn skall varda upphöjd.

Ve eder, skriftlärda 

och fariséer, I skrjrmtare, att I tillsluten hinunel- riket för människorna I Ty I gån icke in, och dem, som äro på vägen dit in, tillstädjen I icke att ingå.

Ve eder, skriftlärda 

och fariséer, I skrymtare, att I uppäten änkomas hus, medan I såsom en förevändning hållen långa böner! Fördenskull sko- len I få hårdare dom.

Ve eder, skriftlärda och 

fariséer, I skrymtare, att I faren omkring öfver vatten och land för att göra en proselyt, och när han har blifvit det, gören I honom till ett helvetets barn, dubbelt mer än I aren I

Ve eder, blinda ledare, 

I som sägen : Hvilken som svär vid templet, det är in- Jak.3,1. (11) Matt. 20. 26 £. (12) Job 22, 29. Ords. 29, 23. Luk. 14, 11. 18,14. lPetr.5.6. O») Lok. 11, 52. ) Mark. 12. 40. Lok. 20, 47. (16) att. 15, 14. 5, 33.

  • Remsor, som lindades om pannan och vånstra bandk>fTen'och voro

' *' språk nr Moses' böcker, t. ex. 2 Mos. 13, 6. 5 Mos. fnllskrifna med « 8. [ 57 ]MATTEI, 23. tet, men hyilken som svär vid gruidet i templet, han är bunden dttrafl

1 dåraktiga och blinda, 

hvllket är då för mer, grui- det eller templet, som har helgrat gruidet?

Och: Hyilken som 

svär vid altaret, det är intet, men hvilken som svär vid offret, som ligger däruppå, han är bunden därafi

1 dåraktiga och blinda, 

hvilket är då för mer, off- ret eller altaret, som hel- gar offret?

Därför, den som svär 

vid altaret, han svär vid detta och vid allt som lig- ger däruppå.

Och den som svär vid 

templet, han svär vid det- ta och vid den som bor däruti.

Och den som svär vid 

himmeln, han svär vid Guds tron och vid den som sitter däruppå.

Ye eder, skriftlärda 

och fariséer, I skrymtare, att I gif ven tionde af myn- ta och dill och kununin, men hafven låtit fara det som är viktigare i lagen, nämligen domen och barm- härtigheten och tron I Detta borde man göra och det andra icke låta. é I blinda ledare, som si- SO) 2 Mm. 29, 37. (21) 1 Kon. 8,

. 2 KrOn. 6, 2. (83) 1 Mos. 18,

a. Mik. «, 8. Lok. 11, 42. (25) len myggran och sväljen kamelen 1

Ve eder, skriftlärda och 

fariséer, I skrymtare, att I gören bägaren och fatet rena utantill, under det att de Innantill äro fulla af rof och omåttlighet I

Du blinde farisé, gör 

först rent det inre af bä- garen och fatet, att ock det yttre af dem må varda rent.

Ve eder, skriftlärda och 

fariséer, I skrymtare, att I firen lika hvitmenade graf- var, som utantUl synas sköna men innantill äro f uUa af dödas ben och all orenlighet 1

Så synens ock I iitvär- 

tes för människorna rätt- färdiga, men invärtes aren I fuUa af skrymteri och orättfärdighet.

Ve eder, skriftlärda och 

fariséer, I skrymtare, att I uppbyggen profetemas grafvar och pryden de rättfärdigas grif ter

och sägen : Om vi hade 

lef vat i våra fäders dagai skulle vi icke hafva varit delaktiga med dem i pro- fetemas blod 1

Så vittnen I då om eder 

själf va, att I aren söner af dem, som dräpte profe- terna.

Uppfyllen ock I edra 

fäders mått. Matt. 15,20. Mark. 7, 4. Luk. 11» 39. Tit. 1, 15. (27) Luk. 11, *4. (29) Luk. 11, é7. 57 [ 58 ]MATTEI, 24.

I ormar, I hugrgormars 

afföda, huru skolen I und fly helvetets dom ?

Se, fördenskull sänder 

jag till eder profeter och visa och skriftlärda. Som- liga af dem ^olen I dräpa och korsfästa, och somliga af dem skolen I gissla 1 edra synagogor och för- följa från den ena staden till den andra,

på det att öfver eder 

skall komma allt rättfär- digt blod, som är utgjutet på jorden, från den rätt- färdige Abels blod intill Sakarias Barakias* sons, blod, hvilken I dräpten mellan templet och altaret.

Sannerligen säger jag 

eder: Allt detta skall kom- ma öf ver detta släkte.

Jerusalem, Jerusalem, 

du som dräper prof etema och stenar dem, som tiro sända till dig, huru ofta har jag ej velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar, och I haf ven icke velat I

Se, edert hus skall läm- 

nas eder öde.

Ty jag säger eder: Här- 

efter skolen I icke se mig, förrän I skolen säga: Väl- signad vare han, som kom- mer i Herrens namn I (33) Matt. 3, 7. 12, 3A. (Så) Lok. 11, 19 f. Ap. G. 6, M. 28, 19. 8 Kor. U, 24. £l»r. U, 98. (SS) 1 Mos. 4, 8. SKrOn. aå,81f. (37) Ee. 31, 6. 85, 2. Jer. 7, 13. L«k. 58

KAPITLET. 

Jmu$ lärtr om Jenualem» föra^ring oekomtbUUUcomméUe, Ven. 1-lå HOgm. 1 åc^r. 25 S. eftet T. 15-28 Et. och 36^ HO^m. 2 ktg. Mmma 8. OCH Jesus kom ut och gick från templet, och hans lärjungar gingo tiU honom för att vfea honom templets byggnader.

Och han svarade och 

sade till dem: Sen I icke allt detta? Sannerligen sä- ger jag eder: Här skall icke lämnas sten på sten, som icke skall nedbrvtas.

Och när han satt på Olje- 

berget, gingo hans lärjun- gar afSides till honom och sade: Säg oss, när skall detta ^e, och hvad skall vara tecknet för din till- kommelse och världens ände?

Och Jesus svarade och 

sade till dem : Sen till, att ingen vilseleder eder ;

ty många skola komma 

i mitt namn och säga: Jag är Kristus, och de skola vilseleda många.

Och Iskolenfå hörakrig 

och rykten om krig; sen till, att I icke blif ven för- färade; ty allt måste ske, men ännu är icke änden.

Ty folk skola resa sig 

mot folk och rike mot rike, . 84 f. c») Ei. 1, 7. Mik. 3, 12. (80) Pk. 118, 28. Matt 21, 9. »4 Mark. ii 1 f. Lok. 2i, 5 1. (2) 1 Kon. 9, Ti. Mik. 3, 12. (4) ii. 6, 6. Kol. 2, 8. 2 Tess. 2. 3. [ 59 ]MATTEI, 24. och det skall vara hungers- nöd och farsoter och Jord- bäfnincrar på den ena orten efter den andra.

Men allt detta ttrbegsm- 

nelsen till f (>dslo6märtor.

Då ^ola de antvarda 

eder till lidande och dräpa eder, och I skolen vara ha- tade af alla folk för mitt namns skuU.

Och då skola många 

taga anstöt och förråda hvarandra och hata hvar- andra,

och många falska pro- 

feter skola uppkomma och vilseleda många.

Och emedan laglöshe- 

ten får öfverhand, skall kttrleken kallna hos de flesta.

Men den som håller ut 

intill änden, han skeåi var- da frälst. U Och detta evangelium om riket skall varda predi- kadt i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och då skall änden komma.

När I nu fån se förö- 

delsens styggelse, om hvil- ken är taladt af profeten Daniel, stå i>å heligt rum — den som läser det, han glfveaktdärpål —

då flykte de som äro i 

Judéen upp till l)ergen,

och den som är på taket 

Btige icke ned för att häm- ta något ur sitt hus, (9) Matt. 10. 17. Joh.l5,19f. 16.2 t (16)I>ftii.9,87. 12,11. Luk.l7,

och den som är ute på 

marken vände icke tillbaka för att hämta sin mantel.

Men ve dem, som äro 

hafvande, och dem, som gifva di i de dagarna I

Men bedjen, att eder 

flykt icke sker om vintern eller på sabbaten ; ^ 1y då skall varda en stor vedermöda, sådan som Icke har varit från värl- dens begynnelse intill nu, icke heller någonsin skall varda.

Och om de dagarna icke 

hade blif vit förkortade, så skulle intet kött hafva blif - vit frälst, men för de ut- valdas skull skola de da- garna blif va förkortade.

Om någon då säger tiU 

eder: Se, här är Kristus, eller där, så tron det icke. Zi Ty falska Krister och falska profeter skola upp- stå och göra stora tecken och under, så att de, om möjligt, skola vilseleda äf- ven de utvalda.

Se, jag har förutsagt 

eder det

Därfisr, om de säga till 

eder : se, han är 1 öknen, så gån icke ut ; se, han är i kamrama, så tron det icke.

Ty såsom ljungeiden 

går ut från öster och synes ända till väster, så skall Människosonens tillkom- melse vara. SI. (28) Luk. 17, 28. 21,8. (24)2 Teas. 2» U. (27) Lok. 17, 2é. [ 60 ]38 Hvarhelst åteln är, dit skola örnarna församla si^r*

Men strax efter de da- 

gamas nöd skall solen för- mörkas och månen loke gif va sitt sken, och stjär- norna skola falla Ifrån himmeln, och himlarnas krafter skola bäf va.

Och då skall Människo- 

sonens tecken visa sig på himmeln, och då skola alla jordens folk jämra sig, och de skola se Människosonen komma på himmelns skyar med stor makt och här- lighet.

Och han skall utsända 

sina änglar med starkt ljudande basun, och de skola församla hans utval- da från de fyra väder- strecken, från himmelns ena ände till den andra.

Men af fikonträdet lä- 

ren en liknelse. När dess kvist redan har blifvit mjuk och löfven hafva spruckit ut, då veten I, att sommaren är nära.

Likaså äfven I, när I 

sen allt detta, så veten^att det är nära för dörren.

Sannerligen säger jag 

eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt det- ta har skett. (28)Job39,83. Lok. 17, 37. (29) Es. 13,10. Hes. 32, 7. Joei3,10,3L 3, 15 f. Mark. 13. 24 f. Lnk. 21, 25 f . An. G. 2, 20. Upp. «, 12. (80) Dan. 7, 10, 13. Matt. 25, 31. Ap. G. 1, 11. 1 Tess. 4, 16. Upp. 1,7. (31) Matt. 13, 41. 1 Kor. 15, 52. 1 Tes8. 4. 16. (32) Mark. 13, 28 f. MATTEI, 24.

Himmeln och jorden 

skola förgås, men mina ord skola icke förgås.

Men om den dagen och 

stunden vet ingen, icke ens änglame i himmeln, utan Fadern allena.

Och såsom Noas dagar 

voro, så skall Människoso- nens tillkonunelBe vara.

Ty likasom i dagarna 

före floden de åto och druc- ko, gifte sig och bortgifte intill den dagen, då Noa gick in i arken,

och de visste intet af, 

förrän floden kom och tog bort dem alla; så skall ock Människosonens tillkom- melsevara.

Då skola två vara ute 

på marken; en upptages och en lämnas kvar.

Två kvinnor mala på 

kvarnen ; en upptages och en iftiTinaft kvar.

Vaken fördenskull; ty 

I veten icke, hvilken stund eder Herre kommer.

Men det skolen I veta, 

att om husbonden hade vetat, hvilken nattvakt tjufven skulle komma» skulle han för visso hafva vakat och icke tillåtit, att man bröt sig in i hans hus.

Fördenskull yaren ock 

Lok. 21, 2» f. (35) P*. 108, 27. Eb. 40,8. Ebr.l.U. (38) Ap. 0. 1, 7. (»J) Luk. 17, 28 f. 1 Petr. 3, 20. (38> 1 Mos. 6, 2. 7, 7. (40) Lak. 17, 34 f. (42) Matt. 26, 13. Mark. 13,33,85. (43) Lok. 12. 39. 1 Tess. 5,2. 2 Petr. 3, 10. Upp. 3, 3. [ 61 ]MATTEI, 25. I redo ; ty den stund I icke menen kommer Människo* sonen.

Hvilken ttr nu den 

trogrne ocA kloke tjänaren, hvilken hans herre har satt öfrer sitt husfolk för att gif va d^n deras mat 1 rätt tid?

SaUgr den tjänaren, hvil- 

ken hans herre finner så grÖ- rande, när han kommer I

Sannerligen säger jag 

eder : Han skall sätta ho- nom (Jfver alla sina ägo- delar.

Men om den onde tjäna- 

ren säger i sitt hjärta : min herre dröjer,

och han begyimer slå 

sina medtjänare och äter och dricker med de druck- na,

så skall den tjänarens 

herre komma den dag han icke väntar och den stund han icke vet

och hugga honom i 

stycken och gifva honom hans lott Ibland skrym- tame. Där skall gråten och tandagnisslan vara.

KAPITLET. 

Jttiu» franutäUer Ukiuiaer om dt tto Jungflruma och om de betrodda punden och Ubrer om den yUereta Ven, 1—13 Ev. 87 S. efter Trefald., v. 14r-90 HOffm. 2 ktg. samma 8., v. Sl-48 Er. 86 B. efter Tief ald. skall himmelriket varda likt tie jung- {4B)LDk.l8,«af. 1 Kor. 4, 8. OkT kafet. 86, SI, 88. Lok. 88, 89 f. (Sll D^. f rur, som togo sina lampor - ochgingo ut att möta brud- gummen.

Men fem af dem voro 

visa och fem f åvitska.

De fåvitska togo sina 

lampor och togo ingen olja med sig;

men de visa togo olja i 

sina käril tillika med sina lampor.

Då nu brudgummen 

dröjde, blefvo de alla söm- niga och somnade.

Men vid midnattstid 

vardt ett anskri : Se, brud- gummen I Gån ut att mö- ta honom.

Då stodo alla dessa jung- 

frur upp och tillbedde sina lampor.

Och de fåvitska sade till 

de visa: Gif ven oss af eder olja; tövara lampor slock- na.

Men de visa svarade och 

sade: Nej, det torde då icke räcka till för oss och eder. Gån hellre till dem, som sälja, och köpen åt eder själf va.

Men under det de gingo 

bort för att köpa, horn brudgummen, och de, som voro redo, gingo in med honom till bröllopet, och dörren tillstängdes.

Sedan kommo ock de 

andra jungfrurna och sade: Herre, Herre, låt upp för oss I Matt. 8. 18. 18,48. 85,30. 95 (IDLak. 13, 85 f . 61 [ 62 ]MATTEI, 25.

Men han svarade och 

sade: Sannerligen säger Ja^r eder: Jag känner eder icke.

Vaken fördenskull; ty 

I veten icke dagen, ej hel- ler stunden.

4 Ty det skall ske, lika- 

som när en man, som for utrikes, kallade sina tjä- nare och öfverlämnade åt dem sina ägodelar

och gaf åt en fem pund*, 

åt en annan två och åt den tredje ett, åt hvar och en efter hans förmåga, och reste strax utrikes.

Den, som hade fått de 

fem punden, for och hand- lade med dem och f örvärf- vade andra fem pund.

Äf ven den, som hade 

fått de två, vann likaledes ock andra två ;

men den, som hade fått 

det ena, gick bort och gjorde en grop i jorden och gömde sin herres pen- ningar.

Men en lång tid där- 

efter kom dessa tjänares herre och höll räkenskap med dem.

Då kom den fram, som 

hade fått de fem punden, och bar fram fem andra pund och sade : Herre, du öf verlämnfide åt mig fem pund ; se, fem andra pund har jag vunnit med dem. (12) Matt. 7, 23. 03) Matt 24, 42, 44. Mark. 13, 33, 35. Luk.21,35. 1 Kor. 16, 13. 1 Petr. 5, 8. Upp.

  • Se 18,24.
Då sade hans herre till 

honom: Väl, du grode och trogne tjänare; i linga ting har du varit trogen; jag skall sätta dig öfver mycket: gå in i din herres glädje. Z Då kom ock den fram, som hade fått de två pun- den, och sade : Herre, du öfverlämnade åt mig två pund; se, två andra pund har jag vunnit med dem.

Då sade- hans herre till 

honom : Väl, du grode och trogne tjänare; i ringa ting har du varit trogen ; jag skall sätta dig öfver mycket : gå in i din herres glädje. i Och äfven den, som hade fått det ena pundet, kom fram och sade: Herre, jag visste om dig, att du är en sträng man, som skör- dar, där du icke sått, och upphämtar, där du icke utstrött;

och jag yar rädd <>ch 

gick bort och gömde djpbt pund 1 jorden. Se, här har dudetdigtillhörer. ;

Och hans herre svaradii 

och s€ide till honom: D onde och late t jänare,visstc du, att jag skördar, där jajaj^ icke sått, och upphämtar., där jag icke utstrött? .

Du borde då haf va satt. 

, 16. (14) Luk. 19, 12 £. (2l> Matt. 24, 47. Luk. 23, 29 f. [ 63 ]MATTEI, 26. inmina pennlnsrar hos vtlx- larne, så att, när jag kom- mit horn, iag hade fått mitt igen med rfinta.

Tagen därför från ho- 

nom pundet och gif ven det åt den, som har de tio pun- den.

Ty åt hvar ooh en, som 

har, skall varda gif vet, ooh han skall hafva öf ver nog, men den som icke har, från honom skall tagas äfven det han har. ao Och kasten den onyt- tige tjänaren ut i mörkret utanför. Där skall gråten och tandagnisslan vara.

Hen när Människo- 

sonen kommer i sin här- lighet och alla heUga äng- lar med honom, då skall han sitta på sin härlighets tron,

och inför honom skola 

församlas alla folk, och han skall ädlja dem från hvarandra, såsom herden skiljer f år^i ifrån getter- na.

Och fåren skall han 

stilla på sui högra ^da och gettema på den vänstra. di Då skall Konungen säga till dem, som äro på hans högra sida: Kommen, I

min Faders välsignade, 

^h tagen i besittning det rke, som eder är tillredt (89) Matt. 13. U. Mark. 4, 25. Lok. 8, 18. (9ffi Matt. 8, 12. 22, 13. 24,51. (h) Sak. 14, 6. Matt. t 16,87. lTeM.4,18. 2 Teas. 1,7. L Jnd. £p. v. 14. (82) Bom. 14, 10. t från världens grundlägg- ning.

Ty jag var hungrig, och 

I gåf ven mig att äta ; jag var törstig, och I gåf ven mig att dricka; ja«r var främUng, och I härbergera- d^imig;

naken, och I kladden 

mig; jag var sjuk, och 1 hesökten mig; jag var i fängelse, och I kommen tUlmig.

Då skola de rättfärdiga 

svara honom och säga: Herre, när sågo vi dig himgrig och gåf vo dig mat, eller törstig och gåf vo dig att dricka ?

Och när sågo vi dig så- 

som främling och härber- gerade dig, eller naken och klädde dig ? , 30 Och när sågo vi dig sjuk eller i fängelse och kommo till dig?

Och Konungen skall 

svara och säga till dem: Sannerligen säger jag eder : Så vidt I hafven gjort det mot en enda af dessa mina minsta bröder, hafven I gjort det mot mig.

Då skall han ock säga 

till dem på vänstra sidan : Gån bort ifrån mig, I för- bannade, till den eviga el- den, som är tillredd åt djäf - vulen och hans änglar.

Kor. 5, 10. Hea. 84, 17, 20. (36) 

Es. 68, 7. Hes. 18, 7. (96) Jak. 1, 27. (40) Ords. 1», 17. Ebr. 6, 10. (41) Ps. 6, 9. Matt. 7, 28. Luk. 18,27. [ 64 ]MATTBI, 26.

Ty jag var hungrig, och 

i gåf ven mig icke att äta ; jag var törstig, och I gåf- ven mig icke att dricka;

jag var främling, och I 

härbergeraden mig icke; naken, och I kladden mig ^jcke; sjuk och i fängelse, och I besökten mig icke.

Då skola ock de svara 

och säga: Herre, närsågo vi dig hungrig eller törstig eller såsom främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig icke?

Då skall han svara dem. 

och säga: Sannerligen sä- ger jag eder : Så vidt I icke hafven gjort det mot en enda af dessa minsta, haf • ven I icke heller gjort det mot mig.

Och dessa skola gå bort 

till evigt straff men de rätt- färdiga tiU evigt lif .

KAPITLET. 

Jfut hegjutet med »mSrjéUe, fSrr&- dea, hålUr på$k^ inttiftar nattvar- den, ängeku, heder, grtpee,/9rhSrea inf8r rådet, /Smeka» ttf Petrue. OCH det begaf sig, att när Jesus hade lyktat alla dessa ord, sade han till sina lärjungar :

I veten, att två dagar 

härefter varder påsk, och Människosonen skall ant- vardas till att korsfästas.

Då församlade sig öf- 

versteprästema och de (tf) Dml 18, 8. Job. 5, 89. '^6 (8) Mfttt. 80. 18 f. Mark. U, 1 Ö4 skriftlärda och folkets äld- sta i öf versteprästens pa- lats, hvllken hette Kaif aa,

och rådslogo, att de 

måtte grripa Jesus med list och döda honom.

Men de sade: Icke under 

högtiden, att ett upplopp Icke må varda bland folket.

Och då Jesus var i Be- 

tania, 1 Simon denspetäl- skeshus,

framträdde till honom 

en kvinna, som hade en alabasterflaska med dyr- bar smörjelse, och utgöt den öfver hans hufvud, då han satt till bords.

Och då hans lärjungrar 

sågo det, blefvo de miss- lynta och sade: Hvartill denna f örsplUning ?

Ty detta hade kunnat 

säljas dyrt och gifvas åt de fattiga.

När Jesusfömam detta, 

sade han till dem : Hvarf ör gören I kvinnan bekym- mer? Ty en god gärning har hon gjort mot mig.

Ty de fattiga hafven I 

alltid bland eder, men mig hafven I icke alltid.

Ty då hon utgöt denna 

smörjelse på min kropp, gjorde hon det för att till- reda mig till begrafning.

Sannerligen säger jag 

eder: H varhelst detta e- vangelium varder predl- kadt i hela världen, skall f . Lok. 88, 1 f . («) Mark. U, S £. Joli.18.Sf. [ 65 ]MATTEI, 26. ock hvad hon har gjort varda B&gdt henne till ä- minnelse.

Dä gick en af de tolf, 

som hette Judas Iskariot, till öfversteprästema

och sade: Hvad vlljen 

I gifva mig, för att jag skall förråda honom, åt eder? Och de uppvägde åt honom trettio silf verpen- ningar*.

Och från den tiden sök- 

te han lägligt tillfälle att förråda honom.

Men på första söte- 

brödsdagen gingo lärjun- game till Jesus och sade till honom: Hvar vill du, att vi skola tillreda för dig att äta påskalammet?

Och han sade: Gån in i 

staden till den och den och ^gen till honom: Mästa- ren säger: Min tid är nära ; hos dig vill jag hålla påsk med mina lärjungar.

Och lärjimgame gjorde 

såsom Jesus hade befallt dem och tillredde påska- lammet.

Och när det hade blif- 

vlt afton, satte han sig till bords med de tolf .

Och imder det de åto, 

sade han: Sannerligen sä- ger jag eder: En af eder skall förråda mig. Qå) 1U*L 10, L Mark. U, 10 f. I4ik.tl,8f. 06) Sak. 11. 12. (17) t Moc 18, 17 f . Marki U. 12 £. Lak.& 7 f. (m Mark. U, 18 f . Liik.% 11, flTf. jQh. 13, 21 f.

  • QnkriiV 80 knmor.

Vhnå^ 8

Och de vordo svårligen 

bedröfvade, och hvar och en af dem begynte säga till honom: Icke är det väl jag. Herre?

Men han -svarade och 

sade: Den som med mig har doppat handen i fatet, han skall förråda mig.

Människosonen går 

bort, såsom det är skrif vet om honom; men ve den människan, genom hvil- ken Människosonen varder förrådd 1 Det vore godt för den människan, att hon icke vore född.

Och Judas, som för- 

rådde honom, svarade och sade: Babbi, icke är det väl jag? Då sade han tiU honom: Du sade det.

Och medan de åto, tog 

Jesus brödet, välsignade och bröt det och gaf lär- jungame och sade : Tagen, äten. Detta är min leka- men.

Och han tog kalken, 

tackade och gaf dem och sade : Dricken häraf alla.

Ty detta är mitt blod, 

det nya förbundets, hvil- ket varder utgjutet för många till syndernas för- låtelse.

Men jag säger eder: 

Härefter skall jag icke Ce&) P». 41, 10. (96) Mark. U. 22 f. Luk.22.1»f. lKor.U,2Sf. (28) Matt. 20, 28, Rom. 6, 15. (29> Lok. 22, 18. [ 66 ]MATTEI, 26. dricka af denna vinträdets frukt intill den dagen, då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.

Och när de hade sjun- 

git lofsån|!<eli, gingo de ut till Ol jeb^get.

Då sade Jesus till dem : 

I denna natt skolen I alla taga anstöt af mig, ty det är skrifvet: »Jag skall slå herden, och fåren i hjor- den skola varda försking- rade.»

Men sedan jag har upp- 

stått, skall jag gå före eder till Galiléen.

Och Petrus svarade och 

sade till honom: Om än alla taga anstöt af dig, skall jag dock aldrig taga anstöt.

Jesus sade till honom : 

Sannerligen säger jag dig: I denna natt, förrän hanen gal, skall du tre gånger förneka mig.

Fetrus sade till honom: 

Om jag än måste dö med dig, skall jag dock icke förneka dig. Sammaledes sade ock alla lärjungame. S6 Då kom Jesus med dem till en landtgård, som kallas Getsemane, och sade till lärjungame: Sitten här, medan jag går dit bort och beder.

Och han tog Petrus och 

(30) Mark. 14, f» t. (81) Sak. 13, 7. Joh. 16, 32. (82) Matt. 28, 6 f. (3i) Lak.:ä,34f. Joh. 13.38. (36) Jlark. U,32f. Luk.22,89f. Joh. Sebedei två söner med sig och begynte bedröfvas och ängslas.

Då sade han till dem: 

Min själ är djupt bedröf- vad intm döden; blifven här och vaken med mig*

Och han gick litet läng- 

re fram, föll ned på sitt an- sikte, bad och sade: Min Fader, om det är möjligt,' så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag' vill, utan såsom du I

Och han gick tiU lär- 

jungame och fann dem sof vande och sade till Pe- trus : Förmådden I så icke vaka en enda timme med mig?

Vaken och bedjen, att 

I icke mån komma i fre- stelse. Anden är villig, men köttet är svagt.

Åter gick han bort för 

andra gången och bad, sä- gande: Min Fader, om den- na kalk icke kan gå från mig, med mindre jag dric- ker honom, så ske din vilja.

Så kom han och fann 

dem åter sof vande, tyde- ras ögon voro tunga.

Och han lät dem vara 

och gick åter bort och bad för tredje gången,'Sägande samma ord.

Därefter kom han till 

lärjungame och sade till , 1. (37) Matt. 4, 21. fflS) Job. 12. 27. (39) Joh. 6, 38. Ebr. 5, 7 (41) 1 Petr. i, 7. Gal. 6, 17. [ 67 ]MATTEI, 26. dem: Sofven nu och hvi- ]eii eder. Se, stunden ttr nära, att Människosonen skall antvardas i syndares händer.

Stan upp, låtom oss gå ; 

se, den är nära, som förrå- der mig.

Och medan han ännu 

talade, se, då kom Judas, en af de tolf , och med ho- nom en stor folkskara, med svärd och staf var, från öf - versteprästema och fol- kets äldsta.

Men den, som förrådde 

honom, hade gifvit dem ett tecken, sägande: Den som Jag kysser, han är det; grripen honom.

Och strax gick han 

fram till Jesus och sade: Hell dig, Babbi, och kysste honom if rigt.

Och Jesus sade tiH ho- 

nom : Min vän, för hvad är du här? Då gingo de fram och buro händer på Jesus och grepo honom.

Och se, en af dem, som 

voro med Jesus, räckte ut handen, drog ut sitt svärd och slog öfversteprästens tjänare och högg af hans öra.

Då sade Jesus till ho- 

nom: Stick ditt svärd till- bakaidessrum; tyallade, som taga till svärd, skola förgås med svärd. [47) Mark. 14, iS t. Lok. 22, 47 f. (47) Mark. 14, 43 1. Lok. 2S Joh.lB,Sf. (62) 1 Mos. 9. 6. 13.10. (54) Es. 68, 10. (66) Pb. S!?:

Eller menar du, att jag 

nu icke kunde bedja min Fader^ och han skulle sän- da till min hjälp mer än tolf legioner änglar ? yHuru blefve då skrif- terna fuilbordade, att så måste ske?

1 samma stund sade 

Jesus till folket: Såsom mot en röf vare hafven I gått ut med svärd och staf - var för att fasttaga mig. Hvar dag har Jag suttit bland eder, lärande i temp- let, och I hafven icke gri- pit mig.

Men allt detta har skett, 

på det att profeternas skrifter skulle fullbordas. Då öfvergåf vo aUa lärjun- game honom och Hydde.

Men de, som hade gri- 

pit Jesus, förde honom bort till öf versteprästen Kaif as, hos hvilken de skriftlärda och äldsta voro församlade.

Och Petrus följde ho- 

nom på afstånd ända till öf verstepriistens palats och gick in och satte sig bland tjäname för att se utgån- gen.

Och öf versteprästerna 

och de äldsta och hela rådet sökte , falskt vittnesbörd mot Jesus för att kunna låta döda honom; men de funno intet ;

och ehuru många fal- 

(57) Mark. 14, 68 f. Luk. 22, 64 f. Joh. 18, 13, 24. (^) Mark. 14, 55 f. [ 68 ]MATTEI, 26. ska vittnen framträdde, funno de intet. Men slut- ligen framträdde två fal- ska vittnen

och sade: Denne har 

sagt: Jag kan bryta ned Guds tempel och på tre dagar bygga upp det.

Och öfversteprästen 

stod upp och sade till ho- nom: Svarar du intet till det, som dessa vittna mot dig?

Men Jesus teg. Och öf- 

versteprästen svarade och sade till honom: Jag be- svär dig vid den lefvande Guden, att du säger oss, om du är Kristus, Guds Son.

Jesus sade till honom 

Du sade det. Dock säger jag eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på kraftens högra sida och komma på himmelns skyar.

Då ref öfversteprästen 

sönder sina kläder och sade: Han har hädat. Hvad be- höfva vi mera några vitt- nen ? Se, I haf ven nu hört hans hädelse.

Hvad syneseder? Men 

de svarade och sade: Han är skyldig till döden.

Då spottade de honom 

i ansiktet och slogo honom med knytnäfvama, och ^$1} Joh. 2, 1». (68) Lakja^WJ. (M) Pft. 110,1. Matt. 16, S7. Si, 90. &, 31. Kom. 1«, 10. 1 Teas. i, 16. Upp. 1, 7. (67) Bb. 60, 6. Mirtt. somUga kindpustade ho- nom

och sade: Profetera 

för oss, Kristus, hvem det var, som slog dig.

Och Petrus satt utan- 

för på gården, och en tjän- stekvinna kom till honom och sade: Du var ock med Jesus, gallléem.

Men han nekade inför 

alla och sade: Jag vet icke hvad du säger.

Och när han hade kom- 

mit ut 1 porten, såg honom en annan kvinna och sade till dem, som voro där: Denne var ock med Jesus, nasaréen.

Och åter nekade han 

och svor: Jag känner icke människan.

Och litet därefter gingo 

de fram, som där stodo, och sade till Petrus: För visso är du ock en af deni, ty äfven ditt uttal röjer dig.

Då begynte han förban- 

na sig och svärja: Jag känner icke människan. Och strax gol hanen.

Då kom Petrus ihåg 

Jesu ord, hvilka han hade sagt honom: Förrän ha- nen har galit, skall du tre gånger förneka mig. Och han gick ut och grät bitter- ligen. , 90. Lok. 22, 63 f . (O») Mark. U 66 f . Lok. 22, 6S f. Joh. 18. 17, 25 f . (76) Matt. 26, 3i. ^ [ 69 ]MATTEI, 27.

KAPITLET. 

Jy^ Jtkariot dddar Mig ^fälf. Jem» hamMoM, tor^fa»tea, dSr och hegraf- m rlB det hade bUfvit morgon, höUo alla öf - versteprästema och fol- kets ttldsta råd mot Jesus, att de måtte döda honom.

Och de bundo honom och 

förde honom bort och ant- vardade honom åt lands- höfdingen Pontius Pila- tus.

När då Judas, som för- 

rådde honom, såg, att han var dömd, ångittde han sig o<0i bar igen de trettio silf verx^tfannlngama till öf - verstéfirltstema och de äld- to. roch sade: Jag har syn- dat, då jag förrådde oskyl- digt blod. Då sade de Hvad kommer det oss vid ? Du må se dig om.

Och han kastade sllf ver- 

penningama i templet och begaf sig dttrifrån och gick boirt och httngde sig.

Men öf versteprästema 

togo silfverpenningarna och sade: Bet är icke lofligt att kasta dem i of- ferkistan, ty det är bldbs värde.

Och när de hade hållit 

råd, köpte de för dem Z lUrk. 15, 1 f . Lnk. 22, 66. (2) Lok. 2S, 1. Joh. 18, 28. (6) Ap. " ■ " - V) Sak. 11, 12 t Jer. .1.1«f. 32,fr-15. ) Mark, 16, 2 f. Luk. krukomakarens åker till begraf nlngsplats för främ- lingame.

Därför har den åkern 

blif vit kaUad blodsåker in- till denna dag.

Då vardt fullbordadt 

det, som var sagdt genom profeten Jeremias, som sade: »Och de togo de trettio silfveri)enningar- na, värdet för den värde- rade, hvilken de hade vär- derat å Israels barns väg- nar;

och de gåf vo dem för 

krukomakarens åker, så- som Herren hade befallt mig.»

Och Jesus stod inför 

landshöfdlngen, och lands- höfdingen frågade ho- nom, sägande: Är du ju- darnes konung ? Och Jesus sade till honom : Du säger det.

Och när han blef ankla- 

gad af Öfversteprästerna och de äldsta, svarade han intet.

Då sade Pilatus till ho- 

nom: Hör du icke, huru mycket de vittna emot dig?

Och han svarade honom 

icke på ett enda ord, så att landshöfdlngen förundra- de sig storligen.

Men vid högtiden plä- 

gade landshöfdlngen gif va ,3. Joh. 18, 33, 37. 1 Tim. 0, 13. 15) Mark. 15, 6 f . Luk. 23, 17 £. roh. 18, 39 f . [ 70 ]MATTEI, 27. åt folket en fångelös, hvll- ken de ville.

Och de hade då en be- 

ryktad fånge, som hette Barabbas*

Då (fe ftu voro försam- 

lade, sade &latu8 till dem : Hvilken vften I, att j^g skall glf^a eder lös, Baraök bas, eller Jesus, som kallas Kristus?

Ty han visste, att de 

af afund hade utlämnat honom.

Men medan han satt på 

domaresätet, sände hans hustru till honom och sade: Befatta dig icke med denne rättfärdige man; ty jag har 1 dag i drömmen lidit mycket för hans skull.

Men öfversteprästema 

och de äldsta öf vertalade folket, att de skulle be- gära Barabbas och förgöra Jesus.

Och landshöfdingen 

svarade och sade till dem : Hvilken af de två viljen I, att jag skall gif va eder lös? Och de sade: Barab- bas.

Pilatus sade till dem: 

H vad skaU jag då göra med Jesus, som kallas Kristus ? De sade alla: Låt honom korsfästas.

Då sade landshöfdin- 

gen: Hvad ondt har han då gjort? Då skriade de (21) Ap. G. 3, U. (36) Joh. 19, 16. (30) Es. 60, 6. Matt 96. 67. (27) Mark. 15, 16 f . Joh. 1», 2 f . 70 öfverljudt och sade: Låt honom korsfästas 1 _^

När nu Pilatus såg, fftt 

han icke kunde |l^tt^ något, utan att sorler öka- des, tog han vatten och tvådde sina hibider i f ol- ketsåsjHEi och sade: Oskyl- dig är jag 1 denne rättfär- dige mans blod. I mån se eder om.

Och allt folket svarade 

och sade : Hans blod kom- me öfver o«s och öfver våra barn.

Då gaf han dem Barab- 

bas lös, men Jesus lät han l^ssla ocip utlämnade ho- nom till att korsfästas

Då togo landdi^^dm- 

gens krigsmän Jesus tiU sig in i palatset och SM^ lade hela skaran omkri^ honom « 

och afklädde honom 

och klädde på honom en röd mantel

och flätade en krona af 

törnen, hvilken de satte på hans hufvud, och gåfvo honom ett rör i hans hö^rra hand och föllo på knä framför honom och be- gabbade honom och sa^le : Hell dig, judames ko- nilhgl

Och de spottade på ho- 

nom och togo röret och slogo hans hufvud.

Och sedan de hade be- 

gabbat honom, afklädde de [ 71 ]MATTBI, 27. honom manteln och klädde på honom hans kltfder och tÖTde honom bort till att korsfHstas.

Men när de gingo ut, 

funno de en man från Cy- rene, som hette Simon. jSonom tvingade de att ti^ra hans kors.

Och när de kommo till 

ett ställe, som kallas Gol- gata, det betyder hufvud- skalleplats,

gafvo ^ honom att 

dricka ättikft, blandad med galla, och när han hade smakat därpå, ville han icke dricka. SS.Och sedan de hade kors- fäst honom, delade de hans kläder mellan sig, kastande om dem. Och de satte sig där och löUo vakt om honom.

Och öfver hans hufvud 

satte de hans sak, så skrif - ven : »Denne är Jesus, ju- dames konung.»

Då korsfästes Jämte 

honom två röfvare, den ene på den högra sidan och den andre på den vänstra.

Och de, som gingo förbi, 

hädade honom och riste sina hufvud

och sade: Du, som bryter 

ned templet och bygger upp det på tre dagar, hjälp C»)M&rkaB.81f. Lok. 23, 26. (83) Lok. tCmi- J<*. w, ii t. (U) Tu.m,A (85)I>J2.19. (88) Es. 08. U. MArk.l5,27f. Lok. 28, 32 t Joh.l»,18f. (89)Fli.22,8. (40) •D. ft. kL 12 p& dafpn. Se sid. 48. digsjälf. Är du QKids Son, så stig ned från korset. 41 Sammaledes begab- bade honom ock öfverste- prästerna med de skrift- lärda och de äldsta och

Andra har han hulplt ; 

sig sJälf kan han icke hjäl- pa. Är han Israels konung, så stige han nu ned från korset, och vi skola tro ho- nom.

Han har förtröstat på 

Gud; han frälse honom nu, om han har lust till honom ; ty han har sagt: Jag är Guds Son.

Och på samma sätt 

skymfade honom ock de röfvare, som voro kors- fästa med honom.

Men från sjette tim- 

men * vardt mörker öfver hela landet ända till nionde timmen.

Och vid nionde timmen 

ropade Jesus med hög röst och sade: Eli, Eli, lama sabaktani? det är: Min Gud, min Gud, hvarf ör har du öf vergifvit mig ?

Men några af dem, som 

stodo där och hörde det, sade : Han åkallar Elias.

Och strax lopp en af 

dem och tog en svamp och fyllde den med ättika och Matt. 20, 61. Jofa. 2, 19. (43) Ps. 22, 9. (44) Luk. S. 39 f. (45) Mark. 1&, 38 f . Lok. 23, 44 f . (46) Fk. 22, 2. (48) Joh. 19, 29 f . [ 72 ]MATTEI, 27. satte den på ett rör och gaf honom att dricka.

Men de andra sade: 

Håll, låtom oss se, om Elias kommer för att hjälpa honom.

Åter ropade Jesus med 

hög röst och gaf upp andan.

Och se, förlåten i temp- 

let remnade i två stycken, från of van och ända ned, och jorden skalf och hälle-. bergen remnade;

och graf varna öppnades 

och många de afsomnade heligas kroppar stodo upp,

och de gingo ut ur sina 

graf var efter hans upp- ståndelse och ingingo i den heliga stadeh och uppen- barades för många.

Men när höfvitsman- 

nen och de, som med ho- nom höUovakt om Jesus, sågo jordbäfningen och de ting, som skedde, blef vo de högeligen förskräckta och sade: Förvisso var denne Guds Son.

Och där voro många 

kvinnor, som på afstånd sågo därpå, hvilka hade följt Jesus från Galiléen och tjänat honom.

Bland dessa var Maria 

Magdalena och Maria, Ja- kobs och Joses^ moder, och Sebedei söners moder.

Men när det hade blif- 

vit afton, kom en rik man från Arimatea, vid namn (51) 2 Mos. 26, 31. Josef, hvilken ock hade blif vit en Jesu lärjunge.

Denne gick till Filatus 

och begärde Jesu kropp. Då bjöd Pilatus, att krop- pen skulle gif vas honom.

Och Josef tog hans 

kropp och svepte honom i i en ren linneduk

och lade honom i sin 

nya graf, hvilken han hade uthuggit i hälleberget, och vältrade en stor sten för dörren till graf ven och gick därifrån. ^

Och där voro Maria 

Magdalena och den andra Maria, sittande midt emot grafven.

Och följande dagen, 

som var dagen efter tillre- delsedagen, kommo öfver-i^ steprästema och fariséer-^ na tillsamman till Pilatus

och sade: Herre, vi 

hafva erinrat oss, att denne förförare sade, när han än- nu lef de : Efter tre dagar skall jag uppstå.

Bjud fördenskull, att 

grafven bevakas intill den tredje dagen, att icke till äf ventyrs lärjungarne komma och stjäla honom bort och säga till folket: han är uppstånden från de döda; och så bUfver den sista villan värre än den första.

Då sade Pilatus till 

dem : Där haf ven I vakt ; (51) 2 Mos. 26, 81. (66) Luk. 8. 2. Joh. 19, 88 f. (60) Es. 53, 9. (64) (57) Mark. 16, 42 t. Luk. 28, 60 f . Matt 28, 1% 72 ^ [ 73 ]MATTEI, 28. g&n och bevaken bäst I kiinnen.

Och de gingo bort och 

bevakade firrafven med vakten, sedan de hade för- seglat stenen.

KAPITLET. 

Jenu upp$tår /rån de döda, gifvtr ISriungamt det titta uppdriiget, inttiflar läroämbetet och dOpelten. Ven. 1—% HOgm. 8 krg. Påskdagen, v. 9—15 H&sm. 2 keg. Annand. I^Lsk, T. 18— ao nögm. 2 årg. Tre£ald. SOnd. MEN vid sabbatens slut, 1 srryningen till första dagen 1 veckan, gingo Ma- ria Magdalena och den an- dra Maria för att bese grafven.

Och se, det vardt en stor 

jordbttf ning, ty en Herrens ttngel steg ned från him- meln och gick och bortväl- trade stenen från dörren och satte sig på honom.

Och hans utseende var 

såsom en ljungeld och hans klädnad hvit såsom snö.

Och väktarne skälf de a£ 

fruktan för honom och vordo såsom döda.

Men ängeln svarade och 

sade till kvinnorna: Radens icke I ; ty jag vet, att I sö- ken Jesus, den korsfäste.

Han är icke här, ty han 

är uppstånden, såsom han hade sagt. Kommen och sen rummet, där Herren har legat ;

och gån strax och sägen 

S8Ktfk.l8.2f. LDk.84.1f. Joh. aO.lf- W>M»ti. 12,40. 16.21. 17, 2S. (7) Matt. 26. S2.~ (9) Miirk. 16.

hans lärjungar, att han är uppstånden från de döda. Och se, han går före eder till Galiléen ; där skolen I få se honom. Se, jag har <9agt eder det.

Och de gingo hastigt ut 

från grafven med rädd- håga och stor glädje och lupo att kungöra det för hans lärjungar.

Men när de gingo att 

kungöra det för hans lär- jungar, se, då mötte Jesus dem och sade : Hell eder I Och de gingo fram och fat- tade om hans fötter och tillbådo honom.

Då sade Jesus till dem : 

Radens icke ; gån och kun- gören det för mina bröder, att de må gå till Galiléen ; och där skola de få se mig.

1 Och under det de gin- 

go, se, då kommo några af vakten till staden och kun- gjorde för öf verstepräster- na allt det, som hade händt.

Och de församlade sig 

med de äldsta, och de höllo råd x)ch gåf vo en stor sum- ma penningar åt krigs- männen

och sade: Sägen, att 

hans lärjungar kommo om natten och stulo honom bort, medan vi sof vo.

Och om detta kommer 

för landshöfdingens öron, vilja vi ställa honom till-

t (10) Joh. 20, 17. Ap. G. 1, 8. 

13,31. 1 Kor. 15,5. (12) Matt. 27. 61.

-

[ 74 ] freds och så lagra, att I kun- nen vara obekymrade.

Ckib de togo penningar- 

na och gjorde såsbm de hade hlifvit lärda. Och detta tal har hlifvlt aU- mänt gängse bland Judar- ne Intill denna dag.

Och de elfva lärjun- 

game gingo till Galiléen, till det berg, där Jesus hade stämt möte med dem.

Och när de flngo se ho- 

nom, tillbådo de honom; men somliga tviflade. (IB) PS. 8, 7. Matt U, 27. Joh. 3,35. 18.3. 17,2. Ef . i. 22. Ebr.

Och Jesus gick frani 

och talade till dem och sade: Mig är gifven all makt i himmeln och p& jorden.

G&n fördenskull ut och 

gören aUa folk till lärjun- gar, döpande dem till Fa- derns och Sonens och den Helige Andes nanm,

lärande dem att hålla 

allt det jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill världens ände. ,2. 2,8. (19) Mark. 18, 15. Lok. 2^47.

  1. Här syftas på den lägre domstol, hvilken var anordnad i alla landets städer och hade att döma dem som begått dråp.
  2. Ett Syriskt skymford
  3. Så kallades de uppbördsmän, som voro anstälde i de Romerska tullförspaktarnes tjenst och hvilka vara allmänt hatade för sina prejerier.
  4. Med ordet Mamon betecknas den jordiska rikedomen, hvilken under detta namn af somliga hednafolk dyrkades såsom en gud.
  5. Romersk centurion eller kapten.