Hoppa till innehållet

Hade jag sextusende daler

Från Wikisource, det fria biblioteket.
(Omdirigerad från Fredmans sång n:o 14)
←  Lokatten, Lokatten min
Vid tanken på rikedomen
av Carl Michael Bellman

ur Fredmans sånger, n:o 14
Kom, sköna källarflickor  →
På Wikipedia finns en artikel om Carl Michael Bellman.

  
Vid tanken på rikedomen

||: Hade jag sextusende daler
     i kvartaler
och en tunna guld i arv,
si, då skulle jag hålla baler,
     med pokaler :||
glömma bort vårt tidevarv.
Men framför allt skulle jag dricka
     och så nicka
     och så hicka
     och så dricka
Glömma världens små besvär.

||: Löpare och kusk och lakejer,
     som jag säjer,
skulle jag också ha,
mumsa Nubbens kräftpastejer,
     jag ej väjer :||
ropa natt och dag hurra.
Men framför allt så skulle jag dricka.
     och så nicka
     och så hicka
     och så dricka,
glömma världens små besvär.

||: Jag skull sätta hatt på min hjässe,
     ta på ässe,
kungen, femman vinna till slut,
gubbar, sen som riker bjässe
     på intresse :||
låna mina pengar ut.
Men framför allt så skulle jag dricka.
     och så nicka
     och så hicka
     och så dricka,
glömma världens små besvär.

||: Handla, vandla skull jag så frier,
     rederier
stora skepp i ocean
köpa mig, sen gods i partier,
      säterier :||
röda grindar kring vår plan.
Men framför allt så skulle jag dricka.
     och så nicka
     och så hicka
     och så dricka,
glömma världens små besvär.

||: Min paulun med blomster och kransar,
     gröna fransar
och blompottor ovanpå!
Hjärtat i mig spritter och dansar —
     jag mig ansar :||
till min brud dit vill jag gå.
Men framför allt så skulle jag dricka.
     och så nicka
     och så hicka
     och så dricka,
glömma världens små besvär.

||: Ack, hur lätt ett ord skull mig vinna!
     "Tjänarinna!
hur mår du min söta mun?"
Hjärta börjar darra och brinna...
     Min gudinna, :||
krama mig så ömt du kan!
Men framför allt så skulle jag dricka.
     och så nicka
     och så hicka
     och så dricka,
glömma världens små besvär.

'||: Men, ack, det till slut med mig lider:
     usla tider!
Snart mitt ödes mått är fyllt.
Blir jag gift, ett ting i mig svider,
     att man vrider :||
mig en krona oförskyllt.
Men då till tröst så skall jag ock dricka
     och så nicka
     och så hicka
     och så dricka,
glömma världens små besvär.