Om Baggensgatan
Mollberg höll flaskan, och Bredström satt mittemot i dörrn,
klädd i sin randiga hemvävda rock och väst,
klacka sin toffel. Så pigorna nicka i vart hörn —
gubben han nicka och gräla med pryl och läst.
Utanför boddörrn, min bror,
på luckan, himmelsblå och grann,
vändes två målade skor
emot varann.
I en grå och sprucken sky
står en stövel, stolt och spänd;
under syns en toffel vänd,
vänder åt Bollhusgränd.
Mollberg ropa: "Skål, mina duvor, okänd och känd,
grek, turkinna, tatterska och morian!
Mot min flaska och mot skinnförklä kring min länd
Astrils pilar blänka som rött saffran."
Bredström klacklappa en stövel och än han smorde skor,
karva sin rulle, sjöng visor kring hela plan.
"Där bor," sjöng Bredström, "den tjocka Malena, bred i ron,
hon med regnkappan och trasiga falbolan,
hon, Malena, du vet,
med girandollerna"... Va ba...
"Broder i gumpen och fot."
Bor hon där? "Ja!"
Har hon lika vacker hy?
"Nej, hon är ful och grå:
hennes vackra ögon blå
kunna ej mer förmå...
Där, mitt över, högt över porten... ser du då...
där bo flickor ända högt upp i vind.
I var säng så flissa och rasa två och två
under sång och kyssar på mund och kind.
Ap-pe-pel-bomskan... "Nå, stamma, din hund — säj riktigt ut!"
Bo... bo... bo... bor hon där? "Ja, där står hon i dörrn,
prydd med plymager, blå krage och grå kamlottssyrtut.
Skörterna fläkta med sniljor i alla hörn —
toffeln framskjuter sin tipp
så högröd som det röda lack,
nedvikt, uppdragen på kipp,
med snövit klack.
Parasollen, grön och ny,
fladdrar stolt i nymfens hand:
förklä, bröstlapp, flor och band.
jämkar hon lite grand.
Baktill göms den ljusbruna luggen ofta ibland
i en gammal urblekter faëtong.
Fram i fronten glittrar en blomma — där en rand
av små pärlor framtittar någon gång."
Få... få... få... fåfängt att slippa i köket in? Åjo,
klappa på luckan och hosta och bulta på!
Katten i spisen han jamar och krafsar med sin klo —
visst ä hon hemma, ja det ä hon, posito.
Hör på Fidella i fälln,
hon skäller uti kanapén:
visst ä hon hemma mamselln,
å, längesen!
Här ä inte annat råd,
bulta på och namnet säj!"
Släpp bror Wingmark in och mej,
söta min lilla nåd!
Låt upp dörren — här kommer nu ett herrebåd —
si, min sköna, här ä min hand och din!
Akta kjorteln... si hur hon fladdrar i var våd...
Släck ut ljuset! Nu ä Lotta min.
