Om gästgivaregården
Grannas Lasse, klang på lyran —
låt oss dänga, flänga!
Spela, Jerker, slå ut fyran,
femman, sexan, hej!
Trumf i bordet! Mera klöver!
Se vad trumf de slänga...
Olle, du en trumf behöver!
Pelle, akta dej!
Olle, stå ej där å nicka —
kan du inte sticka?
Kerstin lilla, hör du, flicka,
ge mig än ett stop!
Hör på myntet — hör du klangen?
Guld är mer än rangen.
Olle, spänn för treparsvagnen!
Ut nu allihop!
Häng ej skägget uti stopet —
torka dig om truten!
Hållkarln ropar... Hör du ropet?
Vräk dig ut på gåln!
Drick mig till! Bjud Marjo dricka!
Tag hit tobaksstruten!
Men ändå så mått jag licka
ut och vattna fål'n.
Prutt och pro! Håll hästen stilla!
Selpinn sitter illa.
Låt nu pinnkareten trilla,
och kör i fullt språng!
Farväl, Lasse, Jöns och Lisken!
Olle, län mig pisken!
Vanten ligger där på disken...
Kör nu! Hej allons!
Kerstin dansar... Rör på spelet!
Olle ler och juckar.
I var dans han har det felet
att han pruttar till;
och när Olle sig utskämmer,
Kerstin står och suckar.
Hör hur Lasse lyran stämmer,
spelar som han vill!
Ring i ring, och sväng på klacken
viga som polacken!
Ut ur stugan, ut på backen!
Hållet kommer in.
Sluten, gubbar, nu vårt lanter!
Ifrån alla kanter
komma skälmar, arrestanter —
var en skjutsar sin.
