||: Allt förvandlas, allt går omkull! :||
Gubben Aron han vilar trötter,
Aron kaller om sina fötter. ||: Drickom gravöl på deras mull! :||
||: Gubben Moses det var en karl, :||
trots så bister som nån i Sverge:
han slog tavlorna uti berge — ||: säj mig då om han nykter var? :||
||: Gubben Moses för tusen år :||
han slog tappert, som man fått höra,
en egyptisker man vid öra, ||: så han tumla... Men drick — gutår! :||
||: Gubben Moses, en präst med horn, :||
levde hurtigt, sin kappa svängde,
dog dock ärligt och sig ej hängde ||: som en ann för en tunna korn. :||
||: Konung Farao stod sig slätt: :||
intet brännvin i kungahuset!
Eljest Moses nog uti kruset ||: hade glömt både lag och rätt. :||
||: Gubben Aron han var så där, :||
men han gjorde dock bäst miraklet
bakom skärmen i tabernaklet: ||: där han smutta och drack... så här! :||
||: Gubben Aron ock därför fick :||
sig en bjällra just bak i nacken —
"kling!" sa den, när han damp i backen... ||: Gubbar, klinga och drick och drick! :||
||: "Nå, må göra då! Moses' skål!" :||
Korus ropar, att du var rasker —
fader Aron det var en tasker... ||: Låt oss klinga med glas och bål! :||
||: Men vi leva i annan tid — :||
andra hjärtan och andra tankar!
Hurra, lustigt! Töm krus och ankar! ||: Låt oss dricka... det blir därvid! :||
||: Ring nu samman med glas och krus! :||
Moses får nu en krans på hjässan:
här är graven och här processen... ||: På denna aska vi ta ett rus. :||