Om den sköna och dygdiga Susanna
Joakim uti Babylon
hade en hustru, Susanna...
||: Töm vår kanna — :||
skål för dess person!
Joakim var en genomärliger man,
frun lika ärliger också som han:
||: fru Susanna :||
många hjärtan vann.
Tacka vill jag Joakims fru —
skål för var dygdig maka!
||: Låt oss smaka :||
denna saften nu!
Klinga med glasen, låt oss sjunga i kor,
gosse, flicka, gubbe och mor,
||: låt oss sjunga! :||
Skålen är så stor.
Joakim var för riker spord,
kunde traktera sin nästa,
||: ge till bästa :||
vid ett dukat bord.
Frun uti huset vann så mycket behag;
hungriga friare varendaste dag...
||: Hurra, gubbar, :||
i så lustigt lag!
Käraste bröder, hör nu då på
vad den frun månde hända!
||: Två upptända :||
kring om henne gå.
Gubbarna flåsa, krypa tyst om varann —
skönheten fanns just där kärleken brann.
||: Fru Susanna :||
trogen var sin man.
Joakims trädgård var med manér:
lusthus, tapeter av siden!
||: Middagstiden :||
gick Susanna ner.
Ekar och lindar stodo runt om en damm —
Sköna Susanna hon plaska och sam.
||: När hon plaska, :||
skymta liljor fram.
Neruti blomstergården nu
gicko allena två bovar,
||: slogo lovar :||
kring vår lilla fru.
"Hej", sade boven till den andre så slem,
"hej, det är middag — kom låt oss gå hem!"
||: Två kanaljer :||
i varenda lem!
Väl förstår man gubbarna nog
vad de hade i sinnet:
||: vita linnet :||
ögat lätt bedrog.
Ögat drog hjärtat, men Susanna drog allt:
lås var för porten — det var så befallt...
||: Hurra, gubbar! :||
blodet bliver kallt.
Så var sakens sammanhang —
himlen Susanna belöna!
||: Bland de sköna :||
har hon dubbel rang...
Klinga, med glasen, låt oss leva väl!
Vackra små hjärtan uti tankar och själ!
||: Låt oss dricka :||
utan larm och gräl!
