Om Judith
Judith var en riker änka...
Kors, det talet låter stort!
Hopp i brudsäng, kan man tänka
har hon ofta gjort.
Men nu sover Judith —
ja, låt henne sova!
Ej är förbudit
hjältinnor att lova,
||: ja, för Mannases fru
vi klinga, jag och du! :||
Judith var utav naturen
liten, knubbig, röd och vit —
vackert barn i jungfruburen,
värd en nattvisit.
Men nu sover Judith,
och vi ännu leva.
Ej är förbudit,
små döttrar av Eva,
||: att dricka hennes skål...
Drick, Chloris, vad du tål! :||
Far Manasse, hennes maka,
dog vid sexti år omtrent...
Gubbar, saften, som vi smaka,
är ju excellent?
Men nu sover Judith,
och vi äro raska.
Ej är förbudit
att hedra dess aska.
||: Manasse, gubben, dog.
där han vid ladan stog. :||
Gubben gick med bara magen,
på sin åker kornet skar:
av stark hetta mitt på dagen
dödde kära far.
Men nu sover Judith —
Manasse är döder.
Ej är förbudit
för oss, kära bröder,
||: att sjunga Judiths lov...
Sov sött, hjältinna, sov! :||
Nu var mycket sorg och fara
runt omkring Bethulien:
Holofernes med sin skara
var ej landets vän.
Men nu sover Judith —
låt sova den sköna!
Ej är förbudit
dess hjässa att kröna.
||: Men ett mitt hjärta skär:
dess krona blodig är. :||
Judith gick som en hjältinna
juda barn till ett försvar.
Abra, hennes tjänarinna,
vin och olja bar.
Men nu sover Judith
helt tyst i sin gömma.
Ej är förbudit
vår flaska att tömma.
||: Så drick, min granne, då —
låt vår hjältinna gå! :||
Vinets kraft och kvinnotårar
elda Holofernis blod:
lilla Judith honom sårar,
tar hans livs klenod.
Men nu sover Judith,
som blotta en klinga.
Flickor, förbudit
ett hjärta så stinga!
||: Men Holofernes — hör —
i Judiths armar dör. :||
Holofernes hela natten
legat drucken i paulun.
Judith kom — han kände patten
på den lilla frun.
Men nu sover Judith,
som högg'en vid öra.
Alltid förbudit
en flicka så röra!
||: Fru Judith, skön och rik,
vår tids mamseller lik. :||
Holofernis bussar hoppa —
Judith kom med lagrar täck.
Pigan Abra huvut stoppa
i en gammal säck.
Men nu sover Judith:
hon orkar ej tala.
Huvut var ludit,
och blodet det skvala —
||: ett spel med blodig trumf.
Se Judith i triumf! :||
Judiths stoft uti en masse
finns bland våra fäders ben.
Holofernis och Manasse
äro multna ren.
Men nu sover Judith,
och saken må glömmas!
Det är dig budit
att flaskan skall tömmas:
||: ja, för Manasses fru
så klinga jag och du! :||
