Vid skålen för Adam, allas vår gamla far
Adams skål! Vår gamla far,
du en hedersman visst var:
skinnbyxor, kappa...
Kära grandpappa,
Du och Eva
visste leva
och i glasen nappa.
Fru mor Eva, om du skull
Stiga upp nu ur din mull,
skulle du drick,
gäspa och nicka,
röd och sköner,
dina söner
flaskan till dig skicka.
Salig Malin, Pål och Per
vila från allt världsbesvär
var i sin gömma —
det månd oss ömma.
låt oss dundra
som sjuhundra
och vår flaska tömma!
Salig Noak med sin fru
sova sött och vila nu.
Sove de båda
från vår våda!
Låt oss dricka,
muntra och kvicka,
och vårt liv beskåda!
Bara en är till av dem,
som bott i Jerusalem:
skomakarn gamla,
som måste famla
kring med lästen,
säger prästen,
tills vår värld skall ramla.
Gamla helgon, pick och pack,
fly från mig med tusen tack!
Bacchus, min fader,
han gör mig glader:
där han andas,
rättlig blandas
lyckans fagra blader.
Slå då glasen fulla i!
Bort från världens bryderi,
ängslan och nöden
och själva döden!
Goda magar,
glada dagar
blive våra öden!