Om Stadshagen
PASTORAL,
dedicerad till herr grosshandlaren E r i k N o ë r.
Nej, fåfängt — vart jag ser
ej minsta nymf ger ögat ro,
och ej i grus och ler
en klacklapp av en sko: Fin.
Ej visar mig en täck berège
sin fot, i språnget blyg.
Vad ser jag... toffeln ligger där
förutan övertyg! D. C.
Fast soln vart tak förgyllt
vid tusen fåglars morgonsång,
syns ändå ingen skylt
på minsta krögarstång. Fin.
Ack, hade Fredman blott förlag,
sågs här i vart ett hörn
en målad kanna med beslag
och på dess lock en örn. D. C.
Ja, vart jag vänder mig
emellan gropar, kärr och dy,
förvillad är min stig.
och alla nymfer fly. Fin.
Vem hör min sång från denna sten
på en så sumpig plan?
Blott skatan på dess torra gren
och kråkan där i gran. 'D. C.
Syns åkerns gyllne prål
nedbugnande vid vädrens sus?
Hörs skördemännens skrål
bland liar, glas och krus? Fin.
Nej, fåfängt söks en stackars volm,
och ingen lyra hörs,
fast vägen bär till Drottningholm,
dit sånggudinnan körs. D. C.
Nej, vid min klagoton
jag bromsars trumpna mummel hör.
På klippan råmar kon
och tjuren nedanför. Fin.
Vid trädgårdsgrindens brutna led
sig hästen stjälpt så matt —
den där, som nyss så modig red,
nu snarkar utan hatt. D. C.
Vad skvalpning i var stig,
tallkottar, stickor, ris och barr!
Där uven gruvar sig
vid gamla stammars knarr. Fin.
Ej plockar herdens trogna hand
åt lilla sin Jeanette
ur dessa tuvors skvalp och sand
en enda bröstbukett. D. C.
Så sitte längre hin
här törstande, och inte jag!
Glatt hjärta och gott vin
är livets sammandrag. Fin.
Du, som från släp och gräl och tvång
till Bacchi vinpress går,
sjung här din rätta frihetssång!
Ditt glas islaget står. D. C.