Om Mariefred
På Gripsholm är alltför roligt,
men i Mariefred, minns jag,
var polisen något svag.
Och, fastän det syns otroligt,
på min ära, står det fast,
ej fanns där en enda kvast:
dammborst, viska eller skovel
är där likså rar som mat —
ja den ädla magistrat,
tror jag, får ej annat sovel
än pannkaka, lök och frat.
Det ser ut som sancte Påvel
hängt ut bönedagsplakat.
Ingen skorsten såg jag röka,
ingen matmor gå och stöka;
jag såg bara tomma fat,
tallrik, varken djup ell flat.
Hela staden genomsöka,
fanns där aldrig en dukat.
Men vad tycks om sådan stat?
Stadens vakt är en soldat,
som tillika slår på trumma:
är han krank, så går hans gumma
lika döv och desperat.
Slutligt måste, just in summa,
varje dödlig bliva flat:
tänk — var husvärd är kastrat!
