Brevväxling mellan Berzelius och Wilhelm Hisinger (1804–1842)
|
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 1 i filen Berzelius Bref 8.djvu. Bildtext: W. Hisinger |
JAC. BERZELIUS
BREV
UTGIVNA AV KUNGL. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN
GENOM
H. G. SÖDERBAUM
VIII.
BREVVÄXLING MELLAN BERZELIUS OCH
WILHELM HISINGER
(1804—1842)
JAC. BERZELIUS
LETTRES
PUBLIÉES AU NOM DE L'ACADÉMIE ROYALE DES SCIENCES DE SUÈDE
PAR
H. G. SÖDERBAUM
VIII.
CORRESPONDANCE ENTRE BERZELIUS ET
WILHELM HISINGER
(1804—1842)
AVEC UN RÉSUMÉ EN FRANÇAIS
UPPSALA 1921
ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B.
23285
Utgivarens förord.
Med det år 1920 utgivna sjunde häftet av Berzelii brev föreligger, såsom redan då nämndes, åtminstone tillsvidare en del av hans brevväxling avslutad, nämligen den, som från hans sida blivit förd på franska språket.
De återstående, ännu outgivna breven kunna ur språklig synpunkt uppdelas i två grupper: den tysk-svenska och den svenska. Den förra innehåller brev växlade mellan Berzelius och tyskar, varvid breven från Berzelius ofta nog äro skrivna på svenska, en följd därav att hans tyska lärjungar under vistelsen på hans laboratorium i regel lärde sig åtminstone förstå sin lärares modersmål. Den senare gruppen innehåller brev växlade mellan Berzelius och svenskar och är naturligtvis alltigenom svenskspråkig.
Fråga kunde nu uppstå, vilken av dessa grupper först borde utgivas. För den tyska talade den omständigheten, att den ifråga om innehållet närmast ansluter sig till den nyss avslutade franska, i det att den likasom denna för det mesta innehåller ett tankeutbyte mellan Berzelius och kemister ex professo. Många av hithörande brev äro ock av stort vetenskapligt intresse. Men å andra sidan fick icke förbises, att åtskilliga av dessa tyska brevsamlingar blivit offentliggjorda, redan innan Vetenskapsakademien började utgiva sina Berzeliuspublikationer. Så utgåvos breven till och från Liebig 1892 av J. Carrière med understöd av Bayerska vetenskapsakademien, breven till och från Schönbein 1898 av Georg Kahlbaum, breven till och från Magnus 1900 av Edv. Hjelt och slutligen den stora brevväxlingen mellan Berzelius och Wöhler 1901 av O. Wallach på föranstaltande av Vetenskapssällskapet i Göttingen. Dessutom hade brottstycken av brevväxlingen mellan Berzelius och Mitscherlich blivit offentliggjorda i den sistnämndes år 1896 av A. Mitscherlich utgivna samlade skrifter. Vad som efter detta skulle återstå att utge, vore i främsta rummet en fullständig upplaga av de Berzelius-Mitscherlichska breven, vilken ingalunda kan sägas hava blivit överflödig genom utgivandet av de nämnda brottstyckena; vidare den synnerligen omfattande brevväxlingen mellan Berzelius och Heinrich Rose, några mindre, resp. ofullständigt bevarade brevväxlingar med Gehlen, Gilbert, C. G. Gmelin, Poggendorff m. fl. och slutligen åtskilliga strödda brev av större vetenskapligt intresse. Härvid bör emellertid icke lämnas ur räkningen, att största delen av dessa ännu outgivna brevsamlingar till tiden sammanfalla med de redan utgivna och även till innehållet hava mycket gemensamt med dem. Detta gäller särskilt om de båda mest betydande, nämligen den Mitscherlichska och den Roseska, vilka till en ganska stor del avhandla samma ämnen som den Wöhlerska och den Liebigska, ehuru med en på grund av olika personliga synpunkter något skiftande nyansering. Med hänsyn till dessa omständigheter har utgivandet av de återstående tyska breven förefallit, visserligen icke mindre maktpåliggande, men i alla händelser mindre brådskande för tillfället. Offentliggörandet av Berzelii brev torde nämligen icke böra uppfattas såsom sitt eget mål utan som ett medel till spridande av fullständigare och riktigare kännedom om Berzelius, hans verksamhet och hans samtid och därigenom till läggande av en tillförlitlig grundval för den utförliga och föremålet värdiga Berzeliusbiografi, som ännu väntar på sin författare. Just ur denna synpunkt har det för ögonblicket tett sig såsom mest angeläget att göra den rikhaltiga men ännu så godt som alldeles obearbetade svenska brevsamlingen lättare tillgänglig; och början har därvid gjorts med den brevväxling, som sträcker sig längst tillbaka i tiden, nämligen den Hisinger'ska, så mycket hellre som denna belyser ett skede av Berzelii historia, om vilket övriga källskrifter ha jämförelsevis föga att förmäla.
Hithörande brev äro till antalet 52, därav 48 från Berzelius till Hisinger och endast 4 från den sistnämnde till Berzelius. Då Berzelius hade för vana att i mycket stor utsträckning tillvarataga de brev han erhöll från in- och utländska vetenskapsmän, måste det förefalla överraskande, att så få till honom riktade brev från Hisinger finnas i behåll. Alla efterforskningar, som tid efter annan gjorts för att utröna de övrigas öde, hava visat sig fruktlösa, och utsikten att de någonsin skola anträffas, torde numera få betecknas som ytterst ringa. Skall man våga en gissning, synes det icke osannolikt, att Hisinger, som några år överlevde Berzelius, vid dennes frånfälle eller möjligen redan tidigare återfordrat sina brev och av en eller annan anledning offrat dem åt lågorna, varvid endast ett fåtal av en slump undgått förstörelsen. Vad Berzelii brev till Hisinger beträffar, hamnade dessa till en början på Hisingers egendom Skinnskatteberg, men skänktes sedermera jämte en del andra brev av hans arvingar till Vetenskapsakademien.
Samtliga här utgivna brev förvaras numera i original på Vetenskapsakademiens bibliotek med undantag av de båda äldsta breven från Hisinger (n:r 2 och 4), vilka synbarligen äro kopior. De såväl som de äldsta breven från Berzelius bära spår av att hava varit inbundna och sedermera blivit lösrivna ur bandet. Sex brev (n:r 2, 7, 17, 26, 27 och 30) äro mer eller mindre defekta, i det att än början, än slutet, än mellanliggande delar saknas. De allra flesta äro daterade. I de få fall, där datum saknas eller är ofullständigt, har tidpunkten för avfattandet dock kunnat approximativt fastställas med ledning av innehållet, likaså ifråga om ett uppenbarligen feldaterat brev (n:r 45).
Det äldsta bibehållna brevet är från 1804, det yngsta från 1842. Brevväxlingen omfattar alltså en tidrymd av trettioåtta år, dock med en betydande lucka från och med 1824 till och med 1838, under vilken tid den synes helt och hållet hava legat nere. —
Efter fullbordade medicinska studier avflyttade Berzelius från Uppsala till Stockholm år 1802. Ganska snart synes han här hava kommit i beröring med den förmögne och som mineralogisk författare kände brukspatronen Wilhelm Hisinger, vars håg för vetenskaplig forskning han i hög grad delade. Det dröjde också icke länge, förrän han blev Hisingers stadigvarande medarbetare för flera år framåt. För den medellöse Berzelius var detta en avsevärd förmån, då han därigenom sattes i tillfälle att ägna sig åt den vetenskapliga forskningsverksamhet, för vilken han redan under studieåren i Uppsala visat en så obetvinglig lust. Men också för Hisinger torde samarbetet hava medfört väsentliga fördelar icke blott med hänsyn till Berzelii redan nu överlägsna experimentella skicklighet utan även så till vida, att arbeten, som för sitt utförande voro beroende av huvudstadens vetenskapliga hjälpmedel, nu utan avbrott kunde fortgå även på de tider, då Hisinger för tillsynen av sin bruksrörelse måste uppehålla sig på sina egendomar i Bergslagen.
Vid denna tidpunkt, d. v. s. de första åren av 1800-talet, var det Volta's epokgörande upptäckt av den elektriska stapeln, som i alldeles övervägande grad fängslade den naturvetenskapliga världens intresse. Den första frukten av Hisingers och Berzelii samarbete blev också deras till en början av samtiden förbisedda men sedermera rättvisare uppskattade undersökning över salters och vissa basers elektrolys (1803). Säkerligen stod Hisinger icke heller främmande för Berzelii redan 1802 utgivna »Afhandling om galvanismen».[1]
Men Hisinger var dock framför allt mineralog och såsom sådan livligt intresserad av mineral-analytiska undersökningar. Detta var åter en sysselsättning, för vilken Berzelius under sina läroår i Uppsala fattat en viss avsmak, emedan den på Jan Afzelii laboratorium bedrevs med en ensidighet och i en omfattning, som hotade att därstädes alldeles förkväva den rena kemiens studium. Av skyldig hänsyn till sin vän och gynnare ansåg han sig dock ej böra ställa sig avvisande, när denne föreslog en gemensam kemisk undersökning av vissa till sin sammansättning ofullständigt kända mineral. Belöningen för detta tillmötesgående uteblev icke. Analysen av »Bastnäs tungsten» ledde 1804 till upptäckten av cerium, och det är denna upptäckt, som avhandlas i det äldsta till vår tid bevarade brevet mellan Berzelius och Hisinger. Men ej alltid var lyckan lika huld. De närmast följande breven (våren 1805) ge uttryck åt de högt spända förhoppningarna om upptäckten av ännu ett nytt grundämne, det s. k. gahnium, vilket emellertid icke höll provet inför ett noggrant, av Berzelius företaget experimentum crucis. Ett annat gemensamt, i breven ofta dryftat företag var av mera litterär art: det gällde utgivandet av »Afhandlingar i fysik, kemi och mineralogi». Denna skriftserie utkom i sex band under åren 1806—1818 och innehöll nästan allt av värde, som under denna tid publicerades av svenska kemister och mineraloger. Den bekostades helt och hållet på enskild väg: först av Hisinger ensam, så av Hisinger och Berzelius gemensamt, sedermera genom tillskott även från andra vetenskapsmän och slutligen av Berzelius ensam.
Efter 1813, då Berzelius själv på allvar började intressera sig för mineralogien och ådagalade detta genom det första utkastet till sitt kemiska mineralsystem, blir innehållet av hans brev till Hisinger allt mera övervägande av mineralogisk art. Under de närmast följande åren tillbragte han gärna sina sommarferier i Falun, ivrigt sysselsatt med mineralanalyser eller mineralogiska exkursioner i Gahn's sällskap, och erhöll därigenom ämne till utförliga rapporter ägnade att i hög grad intressera Hisinger. Även efter Gahns död fortsattes dessa utflykter till Falutrakten, nu vanligen i sällskap med yngre forskare, in- och utländska, som under någon tid arbetat på Berzelii laboratorium.
Att, såsom redan är antydt, brevväxlingen mellan Berzelius och Hisinger, efter att hava varit ganska regelbunden och tidvis livlig, med ens avstannar efter 1823, torde mindre hava berott på minskad meddelsamhet från någondera sidan än fastmera därpå att det skriftliga tankeutbytet ersattes av det personliga, i det att Hisinger från denna tid räknat synes hava regelbundet tillbragt vintermånaderna i Stockholm. De brev, som kunnat återfinnas från en senare tid (1839 och 1842), äro helt få till antalet (5) och för det mesta kortfattade.
Den norm, som följts vid redigeringen, avviker i någon mån från den vid utgivandet av de hittills publicerade breven tillämpade. Medan Berzelii och hans korrespondenters franska i ortografiskt avseende så föga avviker från det moderna franska skriftspråket, att en efter dettas regler genomförd normalisering icke behövt innebära något störande ingrepp, är skillnaden mellan Berzelii svenska rättstavning och vår nu gällande officiella nystavning tvärtom så genomgripande, att en modernisering här för mången säkerligen skulle te sig som en handling av smaklöshet eller bristande pietet, ägnad att onödigtvis beröva texten dess under loppet av ett århundrade eller mera förvärvade ålderdomliga patina. Utgivaren har därför trott sig skyldig att låta breven framträda i sin ursprungliga dräkt under troget återgivande av originalets alla karaktäristiska egendomligheter — även i de fall, då dessa inneburit inkonsekvenser — endast med den avvikelsen, att — det för övrigt tämligen regellösa — bruket av stora bokstäver och i viss mån även av skiljetecken något modifierats i enlighet med nutida uppfattning samt att uppenbara felskrivningar rättats, varjämte mindre vanliga förkortningar utskrivits och uteglömda ord tillagts inom klammer. I huvudsak skola dessa principer befinnas överensstämma med dem, som legat till grund för utgivandet av Vetenskapsakademiens äldsta protokoll.
Liksom tidigare har ett antal kortfattade anmärkningar innehållande huvudsakligen litteraturhänvisningar och biografiska notiser bifogats.
För värdefull hjälp vid identifieringen av vissa i breven omnämnda mineral står utg. i tacksamhetsskuld till assistenten vid Naturhistoriska riksmuseets mineralogiska avdelning, fil. lic. Nils Zenzén. (Anm. 53, 55, 77 och 84.)
Stockholm i september 1921.
Förklaring
över äldre kemiska tecken, som förekomma i texten:
.png){kind=small} |
= | klor (»syrsatt saltsyra») |
 |
= | svavelsyra |
 |
= | fosforsyra |
 |
= | kolsyra |
 |
= | salpetersyra |
 |
= | ammoniak |
 |
= | ammoniumkarbonat |
 |
= | silveroxid. |
1. Berzelius till Hisinger.
Jag har nu fått bref från Afzelius, som medföljer. Tit.
ser at de[2] vilja decomponera vårt cerium. De tro at den är
manganeshaltig yttria, smittad af berylljord. De synas icke
med synnerlig upmärksamhet hafva genomgått våra försök,
utan häftat sig här och där vid vissa phoenomener, som
cerium kan frambringa gemensamt med någon af desse tre.
Deras vigtigaste skäl synes vara den eg. vigten; de tyckas
nämligen tro at ceriumoxiden väger mindre än yttria genom
halten af manganes och beryll. Jag har i dag svarat
Afzelius[3], sagt mina tankar och framkastadt några försök af
våra, på hvilka jag begärt hans förklaring, ifall vårt cerium
vore yttria. T. e. kolsyradt cerium helt hastigt upglödgadt blir
brunt; kastadt i utspädd kall saltsyra, upkommer ingen den
minsta fräsning, intet tecken til uplösning; och yttria skulle
i en så hastig upglödgning förlora sin kolsyra, och hvad som
är ännu värre bli olöslig i saltsyra; ty alt hvad som sedan
vid kokning löses med utveckling af [4] måtte väl vara
metalloxid och icke någon jordart.
Huru har det gått med alknopparna?
- Tit.
ö. t.
J. Berzelius.
2. Hisinger till Berzelius.
- Hisinger til Hr Assessor Berzelius.
Af chemiska nyheter kan jag ur en nyligen kommen chemisk journal berätta: at Vauquelin ännu funnit sin nya metal[5] blandad med platina; at utom denne och palladium, jern, koppar, chrom, titan etc. har Wollaston i rå platina träffat en ny metall, som han kallat Rhodium af dess rosenröda salter; och Tennant en annan, som han kallat Osmium af den flyktiga oxidens egna lukt. Hvad tyckes om en så förunderlig blandning af metaller, och månne väl samma ämne icke visat sig under olika skepnader och modificationer?
Hvad Gahniten angår, har jag decomponerat den i svafvelsyra, som helt och hållet bordt lyckats med finare stenpulfver. Med kolsyrat kali gaf lösningen under upkokning et hvitt voluminöst precipitat under utveckling af mycket kolsyregas. Fällningen, tvättad med varmt vatten och blott väl afdrupen, var hvitgul; upvärmdes litet med caust. amoniak, stäldes på en kakelugn 18 timmar, afskildes från det olösta och afdunstades sagta. Amoniaken bekom derunder en seg hinna och lämnade sluteligen helt hvita tunna skorpor eller hinnor quar til ringa mängd. Dessa hinnor lösas lätt i svafvelsyra och äfven i caustik natron. — Hvad amoniaken icke löst, löstes til största delen uti kokning med caust. natron, lämnande en gulbrun massa, som bränd icke drogs af magneten och digererad med caust. amoniak, något löstes, hvarefter amoniaken afdunstad, gaf den nämda hvita lämningen. Amoniaken löser ock litet jernoxid, som Klaproth nämner vid ochroitens analys.[6]
Den ganska ringa quantitet jag således ärhållit af det hvita ämnet, igenom amoniak, gjör at jag icke fått skåda skilnaderna ifrån lera, som äfven, efter Fourcroy, nyligen fäld och våt, til liten del löses uti caust. ammoniak. Smaken är mindre pålitelig, och äfven styptisk[7] hos lersolutioner. Färgen efter bränning skulle möjligen kunna komma från jernsmitta, löst i amoniaken. Jag längtar således mycket at höra de väsendteliga skiljemärken, som utan tvifvel yppat sig under det Tit. genomgått detta ämnets förhållanden i flere sammansättningar. Kan alun icke ärhållas ur dess lösning i svafvelsyra och med natron eller kali, som min quantitet ej tillåtit undersöka, tyckes saken afgjord; men quantiteten borde ej vara för liten. Emedlertid tyckes den…
3. Berzelius till Hisinger.
Med Gahniten är jag ännu icke aldeles på det rena. Jag fann vid analysen intet Gahnium uplöst i det kali, hvarmed stenen var bränd, men väl lera; som efter mättning med svafvelsyra ger alun. Bränd med borax ger den et brunstenfärgadt glas. — Jag vet icke, om detta kommer af manganes, men lärer väl snart få se det.
I det som kalit icke uplöst var gahnium, lera, jern och kisel, samt et ämne, som jag ännu icke kunnat isolera til mera än et grans vigt[8], som ger oklart glas med borax och i större mängd tilsatt visar i glaset en upslamning af oändligt fina röda moleculæ. Koppar är det icke. — Gahnium skiljes bäst från inblanningen af andra ämnen, om de tilsamman uplöste i saltsyra fällas af ammon[iak] i öfverskott, emedan deraf upkommer et 3faldigt salt, som lättare håller metalloxiden uplöst.
Herr Brukspatron begär precisa distinctioner emellan gahnium och lera. — Saltsyradt gahnium är flygtigt, saltsyrad lera icke. Gahnium fälles af kols[yrade] alkalier utan fräsning; i öpet kärl släpper fällningen efter en stund en del af sin kolsyra, flyter up och sjunker, sedan de små luftblåsorna försvunnit; i täpta kärl, der kolsyran icke slipper ut, löses fällningen til en del, det klara afhällt grumlas, då kolsyran förflyger, och gahnium fälles; — svafvelb[unden] vätgashaltigt gahnium skiljer sig från en stor del andra ämnen derigenom at det icke förstöres i glödgning. Lera mister sit svafvelb[undna] väte, innan den glödgar.
Jag tackar ödmjukast för beskrifningen. Jag har begärt mera Gahnit af Gahn; jag sade honom i brefvet en osanning, som jag icke aldeles rår för; jag trodde mig ha funnit titan, bland leran, af en spanskgrönafärgad fällning, men jag bedrog mig. Fällningen var jern, ehuru sannolikt icke ensamt, utan med det satans andra ämnet, som jag icke får rätt på. Komme det endast an på at beskrifva gahnium, så vore min afhandling redan färdig, oagtadt jag mist största delen af mit förråd, då jag skulle glödga saltsyradt G. och försöka dess förhållande i eld. Jag fick digeln ut så ren och klar, som han var, innan saltet lades dit. Det oftanämde okända ämnet har den egenskapen at i bränning färga platinadigeln rundt omkring med en blå och här och där rosenröd anlöpning, äfven då sjelfva stenen brännes, och rätt på det skal jag ha.
- Hälsning och vördnadsfull vänskap
Förlåt mit slarf i skrifning och sammansättning, men jag har haft bråttom, at icke komma för sent på posten.
4. Hisinger till Berzelius.
- Herr Assessor Berzelius.
Jag tackar mycket för sista uplysande bref, och som
Gahn knapt har mera af stenen, sändes härhos dryga 150
probermarker = 11⁄2 quintin.[9] Jag är nu fullkoml. ense
med T. om oxidens egenhet, men ser at den til det mästa
undsluppit mig, förmodel. i natronsuplösningen.
Emedlertid löste jag hvad amoniak efter utdunstning hade lämnat, i ; försatte lösningen (kanske med nog mycket)
svafvels[yradt] kali, och ärhöll under afdunstning små kornige
kristaller, som mer än någon annan figur liknade octaedrar.
Desse, löste i vatten, gaf med amoniak en hvit seg fällning,
som af öfverflödig helt och hållet uplöstes, och var
således litet gahnium. Titan deremot, fäld med amon[iak],
löses på långt när ej så tydligt i öfverskott af amoniak, oagtat
fälningarna likna hvarandra.
Skulle analysen fordra längre tid, tyckes mig det geck an at dela afhandl[ingen] i 2 delar; i den första beskrifva stenens karakterer och det nya ämnet; i den andra en nogare analys, och emedlertid lämna det första. Om detta ändå är passande, kan T. bäst finna, och kunde kanske uplysas af Herr Hjelm[10], som torde kunna lämna mer af stenarten.
Jag hoppas Gehlen fått bref: han ber äfven om närmare uplysning öfver analysen på källorna.[11]
Jag litar på at få en copie af afhandl[ingen], när den kommer så nära. Lef väl!
5. Berzelius till Hisinger.
Herr Bruks Patron lärer väl tro at jag nu antingen är död eller arbetar så, at jag glömmer alt annat. Gudskelof och Gu-nås intetdera är sant. Jag är frisk som en nötkerna och lat som — jag har ingen liknelse. — Med Gahniten arbetar jag alt igenom men vil vara accurat, och det går långsamt. Mycket har jag likväl nu mera icke qvar. Gahnit har jag fått af Gahn, af Hjelm och af Brukspatron mer än jag behöfver och förvarar öfverskottet för Brukspatrons räkning.
Analysen göres på 300 gran med borax, fällning med kols[yradt] kali, fällningens blötning i caust. kali, som uptagit bara lera, intet gahnium, som icke löses af kalit, då den är fälld med kolsyra. (Leran fälles af salmiak fullkomligt; hölle den gahnium, så blefve den uplöst qvar i ammoniaken.) Resten löste jag i saltsyra, tilsatte salmiak och fällde med ammoniak i öfverskott, hvarvid gahnium blef qvar uplöst i en 3fald förening af saltsyra, ammoniak och gahnium. Det fällda håller något mer än jernoxid, men jag har ännu detta oundersökt Brukspatrons fällda jern är sannolikt manganeshaltigt, jag skal smälta det med salpeter, men det är ännu ogordt, efter jag vil jämföra min jernfällning dermed.
Hvad tycks? Liedbeck, öfvermasmästaren, berättar mig i går at Klaproth äfven gör en analys på gahniten och tror sig deri finna hvad vi funnit. Han sade mig likväl icke sin sagesman. Är detta sant, så se vi at mannen af hjerta och själ far efter nyheter och säkert har haft os om saken.[12]
Till Gehlen skref jag för redan 3 veckor sedan, eller mera.
Må för all ting väl, och ge hemorrhoider, reumatismer och sådant djefvulstyg på båten.
6. Berzelius till Hisinger.
Jag har en interessant nyhet at berätta, som säkert likväl icke roar Herr Bruks Patron. Jag har fortsatt mina undersökningar med gahnium; jag löste det i ättiksyra, afdunstade saltet til torrhet, brände saltet för en ganska stark blåsrörseld; det reducerades, tändes och brann med låga och en rök, som stelnade i luften, med et ord det liknade fullkomligt ättiksyradt zink. Nu uplöste jag svafvelsyradt zink i vatten, fällde det med kolsyradt kali, brände fällningen och feck gahnium så exstant och til fullo öfvertygande, så at jag nu efter några tillagda försök är fullkomligt öfvertygad at gahnium och zink äro samma metall, det vil säga at det förra är et oting. Det var icke utan at jag blef litet flat, men det var emedlertid interessant at finna sanningen. I morgon skal jag väl skrifva til Gehlen och taga igen mina ord[13]; jag är ledsen på Ekeberg’s räkning, jag vet icke, huru jag skal tilrättaställa det för honom, ifall han redan funnit hvad jag nu vet. — Råd mig, huru jag skal förhålla mig med Upsalakemisterna, om jag skal directe underrätta dem eller under hand utleta, om de kommit at fullfölja saken vidare och utletat metallämnets natur.
Analysen skal jag emedlertid fullfölja. Jag har funnit spår af koppar deri.
7. Berzelius till Hisinger.
… stjäl dessa ögonblick … för at tacka Tit. för sista sammanvaron och öfverskicka den tantalit jag för T. räkning fått af Ekeberg. Han var ganska ledsen at icke få göra Tit. bekantskap i Stockholm och föresatte sig at det skulle ske, äfven om han derföre måste göra en resa til Skinskatteberg. Vi beslöto för ögonblicket at låta hämta en af våra calescher i Spanien[14], på hvilken vi ämna resa tilsamman och göra vår vetenskapliga påhälsning hos Herr Brukspatron.
Ekeberg får 80 pc. tantalum (ungefår) af tantalit. Han bränner den med kali, löser frittan i vatten, hvarvid litet tantalum, jern och brunsten återstår, fäller lösningen med syror och får på detta sättet rent tantalum. Det öfriga i lösningen återstående är jern och manganes. Han håller sjelf på med en analys af tantaliten för att finna, om den innehåller wolfram. Han tänker och undersöka, om icke tantalum möjligtvis skulle kunna vara wolframsyradt tenn.
- Stm 25 jul. 1805.
8. Berzelius till Hisinger.
Jag får nu det nöjet at besvara tvänne af Herr Brukspatrons angenäma bref. — Hvad Ass[essor] Gahn’s uptäckter voro intressanta, och hvad det skal bli roligt at få se hans utlofvade afhandling. Vi få väl trycka den.[15] Tit. vet förmodeligen icke, hvad Ekeberg gordt vid dessa fossilier i afseende på denna uptäckt. Genom bägges arbeten få vi säkert några intressanta utslag.
Jag har i 8 dar galvaniserat en portion salmiak, lösningen
var något starkt concentrerad, blef icke, som i våras, gul eller
platinahaltig och gaf en portion fri salpetersyra och syrsatt
saltsyra. Med oxalsyra gaf den, efter syrornas neutr[alisering]
med ; en så obetydlig grumling, at jag visst icke kan
räkna på kalkhalt, kanske var det et minimum af den eljest
så svårlösta föreningen af platina, och . Jag
dunstar nu af den, få se om der blir något natron; men jag har
ingen ting at bränna i. En annan portion af samma lösning
har jag utspädt med mera vatten och el[ektriserar] den å nyo,
den står nu på 4de dygnet, den har altså 3 igen. Kanske
at jag der får den kalk, som jag i våras af vårt salmiakförsök
feck så ömnig. — Hvad Tit. i et af de föregående brefven
nämde om Fourcroy’s yttrande öfver natronets och
koksaltets ömsesidiga kristallisation ur samma solution, hörer
til den stora mängden af ytliga och föga öfvertänkta
resonnementer, hvarmed F. så öfverflödigt rigtat oss. — Här beror
alt på solutionens olika mättningstilstånd af endera saltet.
Ty om den är innemot mättad med natron, men fullt mättad
med koksalt, så måste koksaltet första anskuta och omvändt,
samt om den är mättad med bägge, så anskuta de blandade,
dock så at först kommer koksalt, sedan natron och så
koksalt; det sednare emedan under natronets anskutande en så
stor portion vatten går förlorad i krystallisationsis. Jag har
gort mig nu et par pund rent kolsyradt natron af pottaska
och koksalt och har dervid fått så väl tilfälle at utgrunda denna slags separationsmethod. Tillika har jag et pund eller
deromkring af kolsyradt kali, och kanske får jag ännu något
mera. Detta är hittils min enda laboration. — Jag måste
skrifva et kemiskt compendium, såsom minnesbok för
cadetterna[16], och detta tager mycket up min tid. — Herr Br. P.
silfverdigel skulle vara färdig redan i thorsdags, nu har jag
löfte at få den om fredag, och skal då öfverstyra honom
jämte en flaska caust. ammoniak til Tit. commissarie i
staden. — Skaftena vägde 19 lod. Häraf feck jag 171⁄3 lod
saltsyradt silfver, hvilket efter Hermbstedt och Rose bör ge
13 1⁄4 lod silfver. (icke ).
Vid vettenskaps-akademien har jag ingen befattning efter Quensel; Sparrman söker den, äfvensom professionen, af hvilka han säkert ingendera kan få.[17] Förslaget skal sättas up om måndag eller kanske om thorsdag.
Et bref från Gehlen följer med. — Herr Br. P. håller förmodl. hans Journal der Chemie und Physik. Var så god och, om det icke skulle genera, tag med de 5 sista häftena af 6te b[andet] til staden; jag vet annars icke huru jag skal få se dem. — Jag ville så gerna läsa min träckanalys.[18]
Hedenberg[19] är nu åter på bättringsvägen.
9. Berzelius till Hisinger.
Saltsyrans gula färg härrörer från något damm, som måtte hafva varit i Herr Brukspatrons flaska, ty hon feck den först, sedan hon stått någon stund deri. För dess renhet i öfrigt kan jag gå i borgen. — Murray[20] skickar också något, som han förmodligen sjelf närmare detaileradt. — Spodomen skal jag med det första sönderdela och förstöra; men först måste jag hafva min afhandling om mjölksyran färdig. Aldrig har jag haft mer arbete för större lappri; men jag har föresatt mig at taga rätt på den och at hämnas Fourcroy’s oförrätt emot dess upfinnare Scheele.[21] — Hvad titelbladet angår, så är det ännu ej färdigt, och som jag beslutat at afdela min kemi i två volumer, så har jag måst åtaga mig at hos Herr Brukspatron utverka pardon för Nordström, at han icke kommit at begynna sättningen, förr än första delen af kemien är färdig, hvilket ofördröjligen sker.[22] Det återstår endast två och et halft arks tryckning, hvilka han lofvat at sätta i gallopp. Första delen kommer at sluta med jord- och alkali-salterna.
Med Davy’s analys af alkali hänger det så ihop, at han åtskiljt dem i galvaniska stapeln i syre och i en metall, som är lättare än æther och lättsmältare än ister!! som har så stor frändskap til syre, at han med minsta qvantitet vatten detonerar under explosion och förvandlas til caust. kali, och som låter smida sig vid + 5° och som vid + 10° är flytande. — Så har det stått i — Handels Tidningen.
Jag sänder lilla flaskan åter; der är en droppa blodlut inhälld, men den hade öfverskott af alkali, emedan den är 3 månader gammal.
Thorsdagseftermiddag.
10. Berzelius till Hisinger.
Kl. är 1⁄2 7. Jag kan således ej skrifva mycket, om Herr Bruks Patron skal få correctur denna gången.
Et försök måste jag bedja Herr Bruks-Patron genast
anställa, nöjet skal betala mödan. Lägg up plåtstapeln, som
står på byrån i sängkammaren, och ställ en skål, ba på fig.,
på — polen, som vetter up; slå en qviksilfverperla stor som
en ärt i skålen, lägg en jerntråd cde, så at han gör ledande
gemenskap med qvicksilfret från — polen; slå nu caust. i
skålen, så at det står öfver qvicksilfret, och led en platinatråd
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 22 i filen Berzelius Bref 8.djvu. |
har qvicksilfret 6 gånger större volum än förut, flyter icke mer och utskuter mot platinaspetsen vegetationer af en metall, som består af qväfve och väte och hvars förbrännlighet skal förvåna Herr Brukspatron. Men gör änteligen försöket. — Vätskan innehåller efter försökets slut litet salmiak, en vink öfver saltsyran, som vi nu förfölja. Jag hinner ej mer.
11. Berzelius till Hisinger.
Ännu ligger jag under mina medbröders ferla. Likväl är jag nu så vida bra, at jag nästan endast medicinerar för confirmations skuld. Jag är insydd i flanell och tar tinctura guajaci ammoniacalis matskedbladtals, så at skinlapparna i halsen gå den ena för och den andre efter.
Jag begynner först i dag at litet sysselsätta mig med chemi. Kölden i laborationskammaren är mig et betydligt hinder.
Hvad orstenen angår, så skal jag med det snaraste företaga dess flygtiga beståndsdels undersökning, men dertil fordras en stor qvantitet kalkvatten i et stort kärl, som jag ännu ej har riktigt tänkt ut, hur jag vil ha det beskaffadt.
Hvad jernmalmen angår, se här min method. Jag har
väl ännu ej så försökt den, at jag kan svara för dess fullkomlighet, men det kan ändå vara en method at börja med.
Jag rifver malmen mycket fin och rostar den dugtigt, så at
alla delar deraf förvandlas til röd oxid. Derefter öfverguter
jag den med 2 à 3 uns[23] vatten, hvari jag efter
omständigheterna dryper 6—8 til och med 20 droppar saltsyrefri
salpetersyra, och lemnar denna blanning i 48 timar i t. ex. + 20°
temperatur. Deraf uplöses den kalken, en del
manganesoxid, samt jordarter i allmänhet, i fall de finnas. Tillika
uptages en portion jern, som i de flesta fall är fosforsyradt
jern; ty jag har funnit at den röda jernoxiden ensamt icke
uplöses i en så utspädd syra, om de icke kokas tilsamman, och
då uptages altför obetydligt. — Lösningen i salpetersyra
fälles med kolsyrad ammoniak. Fällningen är vanligen hvit,
men gulnar i luften. Kokas den med kali och detta kali
sedan får egenskapen at efter mättning med och s
bortjagande fälla kalkvatten, så var der äfven fosforsyradt jern.
At skilja den fosforsyrade kalken från manganesen samt
från magnesia har jag tyckt sker bäst med kolsyrans
qvarhållande vid fällningen af en mycket utspädd uplösning. —
Från ren kalkjord med caust. och från lera med caustikt
kali, som jemte jernets fosforsyra uptager lerjorden. (Jag
talar om lerjorden, efter jag altid vid myrmalmernas analys af
Liedbeck fann en portjon lerjord uplöst i syran, ehuru
malmen var bränd.) Men huru den fosforsyrade kalken skal
skiljas från jernet, det vet jag icke ännu, ty fosforsyran delar
sig ouphörligt vid fällningarna emellan kalken och jernet,
och man får et 3faldigt salt af jern och kalk, som efter
den starkaste bränning åter löser sig helt och hållet i
salpetersyra med brun färg, om syran ej är förmycket utspädd.
— Så der mycket ungefär är hvad jag kunnat erfara, men
som jag vid Liedbeck’s analyser sällan sjelf lade handen vid,
så blef saken icke drifven til den punkt, som den sannolikt
kan komma.
Hälsa, hälsning och vänskap
12. Berzelius till Hisinger.
Jag har ännu icke kunnat råka Svanberg[24] för at få veta koboltafhandlingens öde. De afhandlingar jag har at lemna äro: 1:o Analys af Fourcroy's och Vauquelin's gula syra. 2:o Undersökning af mjölksyran, jemte några andra smärre djurkemiska afhandlingar. 3:o Analys af blyoxiderna. 4:o A[nalys] af några salter. 5:o Försök til en analys af tackjern. — Altsamman kommer kanske at utgöra 5 ark eller deromkring. — Kanhända bör jag litet närmare söka utreda ammoniakmetallen, som nu så länge hvilat sig, och då få vi minst två ark til.
Hedenberg höll på med Gränges sjustjernesten[25] här i några dagar, men som han så hastigt måste resa, kom analysen icke at ge några resultat. Några omständigheter, som jag funnit, sedan han lemnade försöken, och som kunde tjena Tit. vid sin analys, skal jag här anföra: at den intet fosforsyradt jern innehåller, derom öfvertyga alla försöken; men halten af fosf[orsyrad] kalk varierar. I Hedenberg's försök, som skedde på 10 grammer malm, blef halten af fosforsyrad kalk blott 1 1⁄2 procent. Malmen innehåller emellan sina små glänsande kristaller af röd jernoxid andra, som äro större och af en ungefär 8edr[isk] skapnad. Dessa kristaller sitta i ensamma korn; de gifva et grått eller nästan svart pulver, då de rifvas, och bestå af jernoxidul blandad med litet oxid, kiseljord och talkjord, men föga eller intet manganes. I täppt kärl uplösta i saltsyra gifva de en mörk gröngul uplösning, som af caustikt alkali fälles med mörkgrön färg.
Tit. nämner intet om malmens halt af kiseljord och manganes. Den förra finnes der väl ändå ända til 1⁄2 procent, och den sednare i ännu större qvantitet. — Månne icke halten af talkjorden också kan bestämmas i vigt? Jag har den samlade talkjorden af 20 grammer malm, jag skal kanske taga up den och väga den och lägga den til Tit. analys.
Jag har hållit på at analytisera en tackjernsart, af de kristalliserande sorterna, som jag fått af Svedenstjerna. För at få behålla kolet löste jag den i kungsvatten och feck en återstod af et svart koligt ämne, som hade jernstyckenas form och storlek och som, efter utlakning af alt i syra lösligt, löste sig til en del i vatten och til stor qvantitet i caustik ammoniak och framtedde alla de fenomen, som vi finne i matjordens extractifämne. Förbrände lemnade de en brandgul aska, som bestod af kiseljord, jernoxid och ganska mycket talkjord. Ur uplösningen af jernet i kungsvatten fälldes med ammoniak et vextsyradt jernsalt, som jag misstänkte vara äpplesyradt jern. Alla dessa vegetabiliska produkter äro naturligtvis alla bildade af kolet ur jernet och väte och syre från vattnet. Hur svårt blir det icke deraf at bestämma tackjernets verkliga sammansättning! Hvad som härvid mest frapperade mig, var talkjorden, som oagtadt de mest oxiderande potenzers åverkan ändå icke blef syrsatt förr än genom förbränningen af det återstående väthaltiga kolet. Detta tyckes mig visa at talkjordsmetallen spelar en vigtig role i jernets oarter, hvilken vi före Davy's uptäckt[26] aldrig skulle kunnat ana eller förlika med våra kemiska begrepp.
13. Berzelius till Hisinger.
Jag låter sent höra af mig; men jag gör altid stat på goda vänners öfverseende. — Det koliga ämnet, som qvarblef efter orstenens uplösning, är just den materia bituminosa, hvaraf den har sina förhållanden såsom bergfetma. Det löses til en liten del af alkohol och fälles derutur åter af vatten. I destillation ger det svafvelbundet väte, kolbundet väte, vidbränd olja, kolsyra etc. och är således icke kol utan et slags bergfetma. Likväl luktar det icke. Lukten måste tilhöra en ringa portion innestängd nafta, som med kolsyregasen helt mekaniskt afdunstar, då de ställen blottas, i hvilka den förut varit innestängd.
Jernanalysen har på en sort tackjern blifvit slutad. Det bestod, utom jern, af manganes, talkjord, kiseljord och lerjord, samt graphit, hvars vigt jag icke kunnat bestämma. Jordarterna tilhöra icke jernet mekaniskt, utan de ingrediera deri såsom metaller. Det går ej synnerligen svårt at i stybbhärd reducera dem med kol och jern och få en legering af jern med jordmetall. Jag har fått flera sådana men ännu ej hunnit examinera mer än legeringen med kiseljordens basis. — De äro af två sorter. Den ena af rent jern och kiselbasen, den andra af dessa båda med kol. — Den förra är ganska smidig och mjuk, förändras obetydligt i luften och löses med häftighet i syror. Är syran utspädd, så återstår en kiselkula af jernregulusens form och storlek, och om den är concentrerad, så uplöses en stor del af kiseljorden och gelatinerar under afdunstning. — Den sednare löses i högsta måtto trögt, äfven i kokande kungsvatten, och efter regulus återstår et svart, metallglänsande skelett, som ytterst långsamt förstöres i eld och lemnar en rödagtig kiseljord. Den är, som man lätt kan föreställa sig, icke smidig.
Davy har skickat mig sin afhandling om jordarternas analys. Han har decomponerat dem alla, ehuru det gått trögt, och han har egentligen icke kunnat samla metallregulus af andra än de alkaliska jordarterna; af de egentliga decomponerades zirkonjorden lättast. Jag skickade honom tilbaka litet cerium til reductionsförsök. — Med ammoniakmetallen har han icke kommit längre än vi; oagtadt han decomponerat detta alkali äfven utom el[ektriska] stapelns åtgärd, med tilhjelp af kalibasis. Med tilhjelp deraf har han också trott sig finna syre i väte, i qväfve, i demant, i svafvel och i fosfor.
Detta är allt nytt för i dag. Politiskt nytt får Brukspatron från bättre underrättade.[27]
14. Berzelius till Hisinger.
Jag tackar for väckelsen ur min försummelse at skrifva,
för hvilken jag anhåller om tilgift. Det fägnar mig
obeskrifligt at Herr Bruks Patron icke kunnat afhålla sig från nya
analyser. Hvad och bristen beträffar, så skal jag
med det första söka afhjelpa den; men saltsyra är en svårare
artikel, så länge vi ännu ej fått några glas.
Til Patriotiska sällskapet sker inbetalningen när som häldst. Jag kan icke påminna mig at hafva någon fordran i den vägen.
Platinadegeln har kommit från London, jag har lemnat den at öfversändas af Hr Callin.[28] Den är mer än dubbelt rymligare än min, bättre gord och mycket tjockare, så at jag har liten jalousie, men jag tröstar mig också at smakar han något, så kostar han ock. Jag skickar räkningen, som efter närvarande cours lärer utgöra nära 40 rdr 32 sk. riksgds, då min deremot kom på 3 £ 17 sh. 3 d. eller ungefär 26 rdr 44 sk. rgds.
Jag har fått tyska journaler, så långt de kunnat komma, d. ä. Gilb[erts] Ann[aler] til och med aug. 1809 och Gehlens Journal til och med 9 B. 1. H., som är januarihäfte för i år, emedan denna journal lärer vara kommen på efterkelken. Den är så upfylld af galenskap i Winterlsk och Rittersk stil, at det är svårt at tråka igenom den.[29] Deremot äro Gilberts Annaler så förbättrade och så goda, at jag nästan skulle råda Tit. at förskrifva dem istället för Gehlens, om ej det mineralogiska alldeles saknades i Gilberts journal. Det nya är icke betydligt. Alkaliernas analys är hos tyskarna mer i sin linda än hos oss. Det som mest occuperat dem, synes hafva varit Ritter’s griller med slagruta, svafvelkispendlar etc., som han å nyo bragt å bane.
Våra förra el[ektriska] försök äro å nyo införda i G[ilberts] Annaler[30] och citeras med mycket beröm af flera. Davy har och en afhandling i samma ämne, men som går mera på djupet af alla electrokemiska fenomen, och denna afhandling är visserligen det första stycke, som på flera år blifvit skrifvit. Det är en aldeles ovanlig människa, han tyckes blifva kemiens Bonaparte.
Med sista post hade jag bref från honom.[31] Han håller på at bevisa at metallen i ammoniakbasamalgaman är basis för vätgas, at vätgas är dess första oxidationsgrad, ammoniak den andra, qväfgas den 3dje, o. s. v. Tar han sig ut dermed lika väl som Bonaparte slagit sig ut med österrikarne, så må jag säga at kemien kommer på en klar fot, ty naturligtvis måste han då äfven utröna, hvarföre qväfgasens oxider aldrig kunna reduceras til vätgas och hvarföre man af salpetersyrad ammoniak med ännu mer syre icke kan få vatten. Jag törs icke säga at jag tror honom hafva tagit sig vatten öfver hufvudet.
Åkers spinellen har blifvit förd til et nytt slägte kalladt Hauyn efter Haüy, af Neergaard.[32] Den egentliga Hauyn häller ända til 20 p. c. gips, altså en vacker hopställning.
Inga jernförsök äro ännu påbegynta.
d. 9 nov. 1809.
P. [S.] Wollaston har skickat mig beskrifning med tabell på sin gonyometer, hvilken jag engagerat Rothoff[33] at låta göra efter.
15. Berzelius till Hisinger.
Jag vet icke, hvilka uttryck jag skulle bruka för at kunna expiera en försummelse, som i alla afseenden är oförlåtlig. Så mycket vågar jag likväl förebära, at jag beständigt önskat kunna lämna Herr Brukspatron någon uplysning om beståndsdelarna af den öfverskickade fällningen och derföre til dess ämnat upskuta min skyldiga skrifvelse, oagtadt jag ännu icke hunnit deri längre, än då jag emottog den. Jag har på flere vägar sökt at få en dylik, men omöjligt. Den qvantitet Herr Brukspatron skickade mig är förliten för at kunna analytiseras, då man måste vända den på så många olika sätt för at finna, först hvad den icke är och sedan omsider hvad den kan vara. Nu har jag emedlertid en solution färdig at behandla aldeles efter Herr Brukspatrons upgift, för hvilken jag tackar ödmjukast. Hvad jag af den ser, är at Yttria lära vi icke få der, men tiläfventyrs håller den Glucina. Jag vil så gerna at der skal vara någon ting annat än det vanliga, til belöning för det besvär vi gort oss dermed.
Jag kommer mig til ingen ting af vigt at göra, så länge jag går här ensam. Det är otroligt hvad sällskapet i dessa slags företag uträttar. Hade jag icke blifvit upmanad af Herr Brukspatrons bref, så hade säkert min tungstenssolution ännu stått orörd. — Gud låte det snart bli före och följagteligen äfven et hinder mindre för Herr Brukspatrons hitkomst. Jag vil minnas at Hr Br. Patron i vintras gorde försök med citronsyra; det har fallit mig in efter en af Proust gifven anledning at med såcker sätta citronsaften i gäsning, låta dervid förstöras alt hvad förstöras kan af fermentation, få se om icke citronsyran efteråt återstår oförändrad på samma sätt som galläplesyran i Scheele'ns första method at tilreda den. Denna förtjenar äfven et dylikt gäsningsförsök.
Frukthylsorna af Betula alnus skola innehålla nästan mera pr[incipium] adstringens än galläplena. Skulle Herr Brukspatron kunna få en hop sådane, så vore det rätt artigt at undersöka dem; det har fallit mig in at de skulle kunna införas i handel i stället för de Levantiska galläplena, som äro mycket dyra.
I vinter skola vi väl göra något försök med at få rätt på den der syrsatta svafvelgasen, som långt förut hade kunnat blifva undersökt. — Det skulle vara rätt artigt at på nytt hafva något at ge Scherer til sin journal.
- Välb. Herr Brukspatrons
16. Berzelius till Hisinger.
Mer än tusende gånger ber jag om förlåtelse för min långa, långa tystnad; men det är först på fjorton dagar, som jag begynnt nyttja mina ögon til skrifning och läsning. De äro nu Guskelof fullt återställda.[34]
Titan hafva vi försökt at reducera, men icke fått någon regulus ännu; likväl tror Rothoff med mycken säkerhet at det skal gå väl härnäst. — Jag skickar 5 tryckta ark af Afhandlingarna, det 6 är ännu ej färdigt; tillika följer correctur på 7de arket, der afh[andlingen] om Niccolan är inryckt. Jag anhåller at Herr Br. P. vore god och med första skickade sina analyser, så at vi finge begynna på med dem, ty de flästa af mina afhandlingar äro ännu otryckbara, derigenom at jag funnit våra analyser på svafvelsyrad baryt och saltsyradt silfver, med hela kedjan af derpå beräknade försök, alldeles falska. Tungspaten håller t. ex. 66 jord och 34 syra och silfversaltet 18,7 syra och 81,3 basis. Jag har ännu ej fått all fullkomlig precision i dessa analyser, ty jag kan ej med full säkerhet bestämma tusendelarna i kolsyrad baryt, som ligger til grund för alla dessa försök; detta måste ske genom en analys af saltsyradt bly, som i sin tur corrigerar de små origtigheterna i de andra analyserna. Denne har jag ännu ej fått sådan jag vil ha den. Tillika bekräftar sig at t. ex. 100 d. saltsyra neutraliserad med en basis altid har samma qvantitet syre i basen.
De resultat jag redan funnit med säkerhet, äro af mycket intresse och bevisa at förbrännliga kroppar förena sig med syre i den proportion, at det är antingen 11⁄2 gång eller dubbla qvantiteten syre mot i lägsta syrsättningsgraden. Svafvel och jern äro exempel på det förra, koppar, bly och silfver på det sednare. Sedan jag funnit svaflets halt i svafvelbundet bly och syrets i gul blyoxid, så har jag af svaflets halt i svafvelbunden vätgas räknat mig til syrets i vattnet, och räkningen slår in på 21000 när med försöket; vatten håller näml. icke 15 d. väte, utan endast 122⁄3. Jag hoppas at Herr Bruks Patron skal finna sig nögd med min afhandling öfver dessa ämnen[35]; men hon blir den sista i Afh[andlingarna], på det at jag må väl hinna allt ting färdigt.
Min sjukdom har gort at jag nu inga pålitliga reagentia kan skicka, ty det som under Pontin's inseende har blifvit gort på Laboratorium har gått apteksmässigt tilväga.
Nordström ber på sina bara knän at snart återfå correcturet. — Blif icke ledsen på min långa snor-gall-urin-afhandling[36]; ty hon har verkligen stort intresse, fast icke just antalet af dess läsare kan blifva stort.
Orstenen skal också blifva färdig snart.[37]
17. Berzelius till Hisinger.
… fått tilstånd at inlemna alt hvad vi önska få ut, på cabinettet, der det utan omkostnad följer posten eller courierer efter omständigheterna.
Jag har haft bref från Gilbert, som gratulerar sig at hafva Tit. och mig til läsare af sina annaler och ber mig anmäla sin compliment för Hr Brukspatron. Tillika skickar han mig första arket af junistycket för 1810, hvari står en afhandling af Thenard och Gay-Lussac, hvilka söka bevisa at ammoniakamalgaman ej är annat än en förening af qvicksilfver, ammoniak och väte, men ej en metalliserande reduction af alkalit. De hafva i sina försök ej undanröjt fuktighet, och bevisa således intet; oagtadt Gilbert säger dass sie Davy'n siegreich bekämpft haben.[38] — I Tillochs Magasin har stått en underrättelse at Davy upfunnit en ny gasart, Boraciumbunden vätgas, som har samma caracterer som den svafvelbundna. Jordarterna har han dec[omponerat] med ångor af kalibasis, som i glödgningshetta ledas genom jordarterna i jernrör. Ur blanningen af kali och jordbasis extraheras jordbasen med qvicksilfver. Vauquelin har omständligt beskrifvit chrom och sättet at bestämma dess qvantitet vid analyser. Det lättaste förfarandet är at ur den alkaliska kromhaltiga vätskan, gord syrlig med salpetersyra och genom afrökning befriad från kiseljord, reducera chromsyran med svafvelbunden vätgas och sedan fälla den gröna oxiden ur syran med caustikt kali i kokning.
Om några postdagar skickar jag orstenens analys. Jag sträfvar med mitt tal til afträdet i V[etenskaps]akademien.[39] — Svanberg går bort och blir math[eseos] prof[essor] i Upsala. Jag gör mig säker om Hr. Br:patrons röst til at blifva hans efterträdare.
18. Berzelius till Hisinger.
Jag tackar ödmjukast för brefvet. Sändningen skal med det första gå för sig och blir alldeles utan kostnad för Tit., emedan den altid sker för Kgl. Mjst. och kronans räkning.
Rörande Annales de chimie etc. skal jag säga åt Prof. Svartz, men bäst vore om Tit. behagade kosta på honom [några] rader, för at Herrarne må öfverenskomma om methoden, som ännu icke är lätt öfvertänkt, och som Svartz'en mycket funderar på, ty hittils har det der ändå gått litet på måfå.
Huru det går med Skinskattebergsresan? Cétoit écrit là haut at den ej skulle blifva af. Jag har fått kronprinsens löfte om penningar til den franska resan, hvilken jag således tänker företaga, just in dem at Lärboken är färdig, och den arbetar jag på med händer och fötter[40] Jag hoppas vara färdig dermed i slutet af februarii. Detta arbete kostar mig mer tid, än jag påräknat, ty det är omöjligt at på halfva anledningar skrifva något, som kan hinna undersökas.
Bland merkvärdiga saker, som förekommit under de försök, som nu sysselsatt mig, är en ny guldoxid. Man har begynnt i Frankrike nyttja guld emot veneriskt, och jag har förvandlat 4 ducater til medicament. Under dessa försök gorde jag en mängd rechercher öfver guldets förhållanden. Jag fann då at om saltsyradt guld uphettas på sandkapellen, til det gett en mängd syrsatt saltsyregas, och massan öfvergjutes med vatten, så blir största delen olöst i form af et kornigt, i vatten olösligt salt. Detta är saltsyrad guldoxidul. Oxidulen är grön; 100 d. guld uptaga i denne 4 d. syre och i den vanliga bruna oxiden 12 d., altså inställer sig här den merkvärdigheten at oxidens syre är en multiplication med 3 af syret i oxidulen. Purpura mineralis har gifvit mig mycket at göra, och jag kan ännu icke säga, hvad det är för tyg.
Hr. Lindbergson[41] begärte kolsyrad ammoniak för Tit. Jag har af Plageman[42] i Södertelge beställt 1 ℔, hvaraf jag skal skicka Tit. hälften, för hvars liquid Tit. ej skal inquietera sig, ty jag får det för et röfvarköp.
19. Berzelius till Hisinger.
Jag skref til Herr Bruks Patron med posten härifrån af d. 7 juli och sände mit bref med ministerns post; jag feck i går höra af ministern at posterna för d. 3 och 7 juli icke ankommit til cabinettet i Stockholm och at således efter all anledning mit bref icke eller framkommit. Jag tager mig derföre den friheten at bedja Herr Brukspatron vara god och med omgående post svara mig med upräknande af alla de articlar jag är öfvertygad at Herr Brukspatron skal önska at få hem från London; ty här får man alt ting til köps, til och med kalium, natrium etc. Man säljer här bland annat et slags mineralogisk taskbok, stor som en vanlig portfeuille at bära i bröstfickan och innehållande de vanliga instrumenterna för blåsrörsförsök med mycken nätthet och beqvämhet arbetade. — Med få ord, alt hvad Herr Brukspatron skulle vilja hafva härifrån, kan jag skaffa.
Davy, som nyligen gift sig til 4000 £ st. revenue, reste härifrån et par dagar efter min ankomst och kommer ej tilbaka, medan jag är här, hvilket jag så mycket mer regretterar, som han verkligen är det på en gång ljusaste hufvudet och den arbetsammaste chemisten. — Jag är ganska mycket uptagen af de många litterära bekantskaper jag här gort, och min tid är derigenom så inskränkt, at jag ofta nog knappt har tid at teckna mig til minnes, hvad jag finner merkvärdigt. Englands chemister äro så helt och hållet en chemisk verld för sig sjelfva, at de känna föga hvad som är gjordt i Frankrike, och alldeles icke hvad som göres i Tyskland, hvarom de också bry sig så litet, som om man der gorde alldeles intet. Tennant har sagt mig at han ämnade gifva ut en Hist[oria] Litter[arum] öfver Chemiens sista 50 år; men jag har bett honom låta bli det, emedan på en liten examen, som jag anställde med honom, han altid hade origtiga underrättelser. Här är det ganska svårt at få någon människa at tro t, ex. at vi före Davy utredt läran om stapelns sönderdelande verkningar på salter och oorganiska kroppar i allmänhet; och ännu i år träta Singer och Murray[43] i Nicholsons Journal om prioriteten af den uptäckten at Ritters experiment at sönderdela vatten i bara syrgas eller vätgas är falskt, en sak som vi kännt i Sverige och Tyskland i mindst 10 år. Engelska nationens köpenskapslynne uttrycker sig äfven hos deras lärda. Här är et sådant processande om prioriteter i de mindsta småsaker, och oagtadt de umgås temligen väl tilsamman, kan man betrakta dem som hvalpar, som stå och grina hvar öfver sit ben, hvarifrån köttet blifvit afgnafvit på continenten; Davy murrar och visar tänderna vid sin stora stek, och Wollaston ligger helt obekymrad vid sin. Denne sednare är säkert et af de djupaste hufvuden, som i vårt tidehvarf cultivera chemien; han öfvergår vida Davy. Jag har aldrig sett tvenne menniskor så lika som Wollaston och Gahn; dock icke just så til utseendet, som isynnerhet til fasoner och sätt at speculera.
Jag har fått för Hr Brukspatrons räkning en liten mineralogisk afhandling öfver trakten kring Dubblin, af Dr. Fitton.[44]
Jag anhåller om min vördnad för Friherrinnan och fröknarne, ifall annars icke fröken Sophie redan är gift, då jag ber om min compliment til fru Heykensköld.[45]
P. S. Jag blir här til medium af october. Då Hr. Brukspatron skrifver, så var god och låt inlägga brefvet på cabinettet för utrikes brefvexlingen i Stockholm, så får jag det kostnadsfritt och utan krångel på posten här.
20. Berzelius till Hisinger.
Bättre sent än aldrig; således hoppas jag förlåtelse för det långsamma dröjsmålet med svar på Tit. angenäma bref. Jag har gort åtskilliga försök med det problematiska ämnet och funnit det vara — talkjord, smittad med ganska litet kalkjord och manganoxid. Jag har deraf fått et ganska delicieust eng[elskt] salt; i en quantitet (med kristallvatten och alt), som visst skalle laxera et barn. Den främmande smitta den nu innehöll var så ganska obetydlig, at det i analysen uptagna probl[ematiska] ämnet kan godt uptagas för ren magnesia. Som jag tror, i anledning af beräkningar, så är verkliga sammansättningen 45.9 d. kiseljord, 28 d. lerjord och 16,6 d. magnesia; i detta fall är magnesian, i anseende til de kemiska proportionerna, = 1, lerjorden = 2 och kiseljorden = 4; d. ä. det syre de innehålla förhåller sig som dessa tal. Alt det öfriga synes vara endast från tilfälligt inblandade fossilier. — Om Tit. har något af den erhållna lerjorden quar, så vore det nog artigt at försöka, om icke någon talkjord hänger i den; detta kan likväl endast ske genom uplösning och utkristallisering af alun eller och, sen leran är uplöst, genom tilsats af litet kolsyrad ammoniak til en utspädd solution, hvarvid et dubbelsalt af ammoniak och magnesia blir quar uplöst.
Jag håller ännu på med bestämda proportioner, men lider nu til et complett slut med den oorganiska naturen. Ammoniaken är efter mina sista försök sammansatt af syre och en componerad radical, liksom alla kroppar af org[aniskt] ursprung. Dess radical består af 3 volumer i gas väte, och en volum af en hittils okänd kropp, som jag kallar nitricum, emedan den är qväfvets och dess syrors radical. Qväfvet heter efter mit försök til nomenclatur suboxidum nitricum och består i gasform af 50 c. t. nitricum och 50 c. t. syrgas, d. ä. håller 55,6 d. syre efter vigt.
Dr. Fitton's bok skal jag lemna til Callin. Jag feck den tillika med mina andra böcker först för några dagar sedan.
Tit. vil nödvändigt veta coursen för mina pund sterling; den var 6 rdr 3a sk. bco. Jag har i mit förvar en Tit. resebarometer, som jag uphängt i mit fenster och hvaraf jag ser, när jag skal få migrän; kunna vi göra christligt utbyte, så får jag hantera den gemena spåmannen efter godtycke.
21. Berzelius till Hisinger.
Hvarföre låter Herr Brukspatron skräma sig af så litet som körsvennens utcommendering? Det skalle fägna mig, om Tit. får helfvetes ondt i magen, då jag berättar våra fynd och våra resultater i våra mineralogiska studier.
Vi hafva letat mineralier på tvenne ställen
1:o vid Finbo-grufvan; vi hafva der funnit:
α) Flusspath, som håller arseniksyrad mangan,
β) Yttro-cerit, et nytt mineral af en aldeles egen sammansättning, hvilket vi analyserat och funnit vara et salt med 3 radicaler, kalk, yttria och oxidum cericum, förenade med flusspatssyra « . Fossilet är ganska rart. Vi hafva funnit några få stuffer och bland dem en och annan vacker.
λ) Et nytt serpentin-likt mineral, med hvars analys vi nu hålla på.
δ) Et svart glimmerartadt fossil, också under analys,
ε) Et cramoisi-rödt fossil, som vi fått i för små qvantiteter för undersökningen.
ζ) Tennmalm, et stannas manganico-ferricus, under analys.
Jag behöfver ej nämna pyrophysalither, egna granater och krumbladig fältspath. Den sednare är och under analys och befinnes ej höra til kalkarterna utan är . Hörer således til fältspatherna.
2:o Vid Hahnerö, straxt vid Ass[essor] Gahns hytta, hafva vi funnit:
1:o) Pyrophysaliter, et par skeppund, af en större och klarare art än Finboslaget, har och en större gravitas specifica. Bör försökas på berylljord.
2:o) Smaragder, ungefär et skeppund, somliga anskutna i 6 sid[iga] prismer af ½ alns längd och 4 tums diameter. — Afzelithen befinnes vara en dylik smaragd, blott i mindre kristaller och utan färg. Deras sammansättning är .
3:o) Gadoliniter, stora som vid Ytterby, men ej många.
4:o) Tantalit, i klumpar af 28 lod, 15, 12, 11 etc. lod och derjemte i små korn.
5:o) Yttrotantalit, en enda liten stuff.
Ingen får något med, som ej sjelf hemtar det.
Hvad säges? Skulle icke den steken hafva smakat?
Rörande analysen på mangancarbonatet, så är deri et tydligt fel, bestående deri at det gifvit ej mindre än 3 procent kolsyra mer än det borde. Fossilet torde hålla , förenade med kolsyra. Dock torde Tit. hafva rätt i det at talkjorden är accidentel.
Jag blir här quar til omkring d. 15 september. Vi hafva ännu ej begynnt uplägga Assessor Gahn's samling för bara analyser, hvarmed vi begynna kl. 6 på morgon alla dar och hålla i til sent; här är mycken och rolig verksamhet.
Ass. Gahn hälsar och ber Tit. smörja vagnen genast och i brist af kusk förtro sig åt bonddrängar, som ej kört ihjäl Gahn, fast han aldrig haft andra kuskar.
22. Berzelius till Hisinger.
Sedan mit vistande på Skinskatteberg och i Fahlun förliden höst har jag blifvit alldeles förstenad; ty jag håller ännu på med de fördömda stenarna, som aldrig taga slut. — Hvad jag nu skulle villja ge ut något för at hafva Herr Brukspatron til värd och få med det samma Tit. hjelp; ty när man vil taga reda på mineralogien i chemiskt hänseende, så har man mer at göra än en människa möjligen står ut med eller hinner til.
De analyser vi begynnte i Fahlun, och från hvilka jag måste resa, sedan de blifvit knapt mer än halfgorde, sysselsätter mig nu; men för at kunna få dem rätt färdiga så kräfva de analyser af andra mineralier och dessa åter andra o. s. v., så at jag nu har under händer på en gång ej mindre än 8 serskilta analyser; nemligen tantaliten från Broddbo och för dennes räkning Finnbo-tennmalm och wolfram från Cumberland. Den sistnämda, emedan Broddbo tantalit håller wolfram. — Vidare har jag under händer en ny analys af pyrophysalith (vår gamla bekräftar sig öfver all förmodan), af saxisk och brasiliansk topaz — vidare en annan sort tantalit från Finnbo, samt flusspat; och innan jag slutar detta, måste jag hafva analys af Kimito-tantaliten och af yttrotantaliten.
Jag har länge frågat efter bud til Tit. men ej fått något. Jag ville skicka några specimina af våra nya stenar, hvilka jag supponerar at Tit. är nyfiken at lära känna.
Hausman har recenserat mit försök öfver mineralogien i Göttingische Gel[ehrte] Anzeige[n][47] på et sätt, som jag uprigtigt sagt ej väntat af honom. Han strör ganska mycket rökverk för min person, men ogillar alldeles mit försök, emedan, säger han, det ej ger minsta upmerksamhet åt yttre former, som dock i all naturhistorie äro väsentliga. Han tillägger at den chemiska classification jag upgifvit är ej endast omineralogisk utan onaturlig, emedan den ställer t. ex. misspickel, graphit och chrysolith i en ordning. Han har således sjelf i detta exempel ej insett classificationsgrunden, enligt hvilken chrysolithen står på kalk och ej på jern. Slutligen vil han låta påskina, huru litet jag förstår mineralogie, som af två varieteter Eisenkisel gör 2 serskilta species. — Han gör Hedenbergiten från Mormorsgr[ufvan vid] Tunaberg til en varietet af Eisenkisel. Är väl detta mineralogiskt? Och han slutar med det tillägg at ehuru han erkänner at läran om bestämda prop[ortioner] och den el[ektro-]chem[iska] theorien skola blifva af inflytelse på mineralogien, så är han dock å andra sidan fast öfvertygad at det aldrig skal ske på den väg jag föreslagit. — Det skal bli roligt at se hvart det bär för Hausmann, när han försöker gå en annan.
Gehlen har öfversatt afhandlingen[48] för Schweiggers Journal, der den är införd i 3 serskilta häften, och Schrag har dessutom tryckt serskilta exemplar deraf.
Kommer aldrig Tit. til Stockholm?
23. Berzelius till Hisinger.
Jag får tacka ödmjukast för tvenne bref.
Analysen följer här. Jag ser nu hvari felet ligger. Tit. har uptagit kolsyra och vatten på en post, och beräknat dess syrehalt såsom bara kolsyra, hvarigenom kolsyrans syrehalt ej fallit ut til en jemn multipel af basernas. Men jag tror at det är nödigt at bestämma vattenhalten i mangansaltet. Var derföre god och gör en portion kolsyrad manganoxidul och bestäm halten af vatten deri; tag sedan några smulor af fossilet och bränn dem i et glasrör för at se, om i fossilet den kolsyrade mangan verkligen förekommer med kristallvatten. Sen skulle jag nog önska at hafva än et par analyser på dylika, ty den relativa quantiteten af kalk och mangan, en partikel af den sednare mot nära 5 af den förra, förefaller mig altid misstänkt, ehuru jag har flere exempel på den, äfven i mina analyser. — Såvidt jag nu kan bedömma Tit. analyserade fossil, så består det af smittadt af en tilfällig portion kols[yrad] talkjord.
Jag har sökt at skaffa mig goda specimina af de fossilier, hvilka jag i mit försök åberopat; men saknar ännu ganska många. T. ex. trisilicias talcicus från Edelfors. Gahn har väl gifvit mig en grof bit deraf, men den är så blandad med kols[yrad] kalk, at deraf ingen ting kan skönjas. Förekommer den någonsin ren?
Från Bojmås har jag fått serpentin[49], men den frapperade mig genom sina yttre med serpentin öfverensstämmande caracterer. Jag tvättade en bit deraf i svagt skedvatten, som utdrog kols[yrad] kalk, hvarefter bara serpentin återstod, och månne denne verkligen är annat än den vanliga serpentin? Skulle icke Tit. vilja repetera sin analys derå, med behörigt afseende på den kolsyrade kalkens frånskiljande; jag är säker om at fossilets formel då utfaller helt annorlunda, än jag i fåvitsko beräknat den.
Det vore nog intressant, om Herr Brukspatron ville försöka at utreda sammansättningen på de enklare talkhaltiga fossilierna; nemligen serpentin, soapstone, Meerschaum, Svedenstjerna's ädla serpentin m. fl. — Jag fann vid Schyttgrufvan nära Fahlun et stycke hörande til serpentinarterna, som är klart, grönagtigt, löst, så at det kan täljas, och som synes vara et ganska rent specimen; jag ville gerna sända hälften deraf, äfvensom af Svedenstjerna's serpentin, hvarpå jag har god råd.
Rörande utgifvandet af et nytt häfte af Afh[andlingarna] så har jag der intet emot; men innan vi gör det, så låt oss pungslå chemisterna något hvar; i stället at Tit. betalar hälften, så låt oss tala vid Gahn, Svedenstjerna, Lagerhjelm, Rothoff, Eggertz, låt oss bli et compagnie, som bär lika fördelta offer åt fäderneslandet. Gahn's och mina och Eggertz'es försök[50] blifva ganska långa, och kunna således bättre passa för Afhandlingarna, än för Vettenskaps Academien. — Men vi böra göra några arrangementer för bortskänkning af de förra delarna, ty hvad båtar oss at de ligga på vinden hos Nordström? Skulle vi icke kunna skicka t. ex. 50 ex. af hvarje häfte til Upsala och lika många til Lund, at utdelas bland chemiae studiosi, samt kanske 25 à 30 exemplar at utdelas här i Stockholm bland mina elever? — Då skola vi väl kunna få något igen för 4de delen, ty den som har de tre, köper nog det, som sen kommer ut. Var god och låt mig veta, hvad Tit. säger härom.
Angående Broddbo-tantaliten, så har det sin rigtighet. Den är funnen nära Skålpussen vid Fahlun och är remarquable för sin halt af wolfram. En annan, som finnes vid Finnbo och som ej är den der befintliga tennmalmen, håller ej wolfram. — Jag skal, så snart Callin ger mig en vink, sända det vackraste jag har at aflåta af våra Fahlu-fossilier.
24. Berzelius till Hisinger.
Tusen tacksägelser för tvänne bref. Jag har sträfvat at få den fördömda apothekaren[51] at göra ifrån sig, men icke ännu hunnit få honom at göra allt ting färdigt, serdeles är det caustikt kali som hindrat, hvilket han fått göra om flera gånger. — Nu tror jag likväl at han snart gort ifrån sig.
Jag har varit så sysselsatt en tid med mitt nya system, at jag ej kommit mig at skrifva, men nu har jag det alldeles färdigt och sådant, at jag är nöjd dermed. — Innan Herr Brukspatron gör up sin catalog, så var god och dröj, tils jag hunnit communicera systemet, som nu är en hel hop olikt det vi upgorde i somras, ehuru det i det hela är det samma. — Jag har skrifvit en hel tilhörande afhandling, inalles 17 ganska tätt skrifna ark, som exponerar ytterligare grunderna och som vederlägger den så kallade naturhistoriska principens användbarhet i mineralogien. För at ge så mycket mer kraft åt de nya sattserna har jag beledsagat det hela med en critik af Brunner's, Werner's Hausmann's, Karsten's och Haüy's systemer. Om det ej är Tit. emot, så begynna vi vårt häfte dermed, och det ju förr dess häidre, så kan hon komma tryckt snart in extenso.[52]
Jag håller ännu på med Broddbostenarnas analys, som jag icke hunnit at ännu sluta. Vid analysen af Gadoliniten från Broddbo fann jag at den håller alla beståndsdelar i lika proportion med den från Ytterby, men ingen berylljord, utan i dess ställe cerium til omkring halfva vigten af ytterjorden. Detta gaf mig anledning at omgöra försöken med den från Ytterby, som också innehåller cerium i lika proportion; men jag är ännu icke i stånd at skilja dem åt precis. Cerium fälles af blodlut men ej ytterjord; jag håller nu på at undersöka egenskaperna af ytterjorden i sit isolerade tilstånd, ty det är klart, at, sådan den i Ekeberg's, Klaproth's och Vauquelin's försök varit, hafva de altid fått dubbelsalter af cerium och ytterjord. Yttrotantalen håller blott spår af cerium, men den röda ytteriten håller cerium. Hvad säges om detta fynd?
Jag har nu snart slutat topazernes analys. De hafva gifvit alla, d. ä. pyrophysalithen, saxiska och brasilianska topazen, 58 p. c. lerjord, 34 p. c. kiseljord och 7 p. c. flusspatssyra (1 p. c, förlust), så at de alla äro absolute samma chemiska fossil, nemligen ; och det är efteråt förbannadt klart at de måste vara et subfluat, ty annars kunde de ej rimligtvis vara så hårda. Jag håller nu på med pycniten. Herr Brukspatrons analys är en af de hundarna, som icke äro så goda at utreda. Förmodligen är fossilet blandadt, til äfventyrs håller det blandadt med eller så der omkring. — Hvad dolomiten beträffar, så är det helt naturligt en blanning.
25. Berzelius till Hisinger.
Jag ber om förlåtelse at jag på två postdagar ej låtit höra af mig med berättelsen om analysernas framkomst. Den förbannade Norström har ännu icke begynnt tryckningen. Han begär 10 rdr bco arket, så som han säger sig hafva fått förut af Tit. för något, som han tryckt för flera år sedan. Format, papper och stilar blifva som förut.
Från Hausman hade jag för en tid sedan bref. Han skickade tillika en latinsk af honom författad afhandling de Pyrite Gilvo[53], der han går igenom alla kristallvarieteter; jag har ej fått rätt tid at läsa igenom den, så at jag kan säga, om han gör några hufvudsakliga ändringar från Haüy.
Tit. frågade mig, hvad Iodine är? — Man har i flera sorter oren soda, serdeles den som fås af vareche eller kelp, funnit et salt, som innehåller en ny syra. Denna syra är mycket lik saltsyra, och kan såsom hon öfveroxideras och ger en förening lik syrsatt saltsyregas och en annan lik öfversyrsatt saltsyra. Hon har så stark affinitet til syret, at hon reducerar svafvelsyra til syrlighet och öfversyrsättes. Syrsatt jodsyra är en i vatten olöslig, svartgrå, kristallinisk substanz, som vid 180 graders värme blir gasformig och ger då en skönt violett färgad gas, som luktar precist likt syrsatt saltsyregas. Då man i alla afhandlingar derom följt Davy's nya theorie om saltsyran, i kraft hvaraf syrsatt saltsyra är en enkel kropp, som han kallar chlorine (af χλωρος, gul), så har man också ansett den syrsatta jodsyran för en enkel kropp, som man kallat Iodine (af ἰώδης, violett), och af den nya theoriens stora oreda och osammanhang med öfriga chemiska begrepp kommer den oredan, som man finner ligga i alla afhandlingar om denna substanz. Reducerar man det bara til vår gamla vanliga theorie, så blir alt lätt begripligt.
Jag skickar i morgon til Gilbert en lång afhandling[54] för at bevisa orimligheten af den nya hypothesen, och jag hoppas at hafva gort den så fallande i ögonen, at den skal snart ramla.
- Hälsning och vänskap,
Har jag nämnt i något bref at mina försök på topazerna äro slut och at pyrophysalith och ädel topaz äro absolute samma fossil = ? Deremot är pycniten fr. Altenberg = . — Är det icke curiöst?
26. Berzelius till Hisinger.
Jag tackar för sista kärkomna brefvet. Hvad caustikt alkali beträffar, så har jag fått 16 eng[elska] unz, som kosta med fragt och tull 2 rdr banco unzet. Jag skal aflemna 2 unsflaskor åt Callin. Priset är helfvetiskt, men det är bättre at få det dyrt än at alldeles icke kunna skaffa sig det.
Hvad Yxsiö hvita flusspat beträffar, så måste Tit. gripa sig an dermed, den är visst ingen flusspat i ordets egentliga bemerkelse; utan är säkert et dubbelsalt.[55] Af det Tit. i sit bref anförer rörande dess förhållande för blåsröret, låter det gissa sig at den kan vara dubbelsalt af flusspat och gips af samma art med det, som bildas för blåsröret af dessa salters hopsmältning, hvilken icke vore möjlig, utan at et sådant dubbelsalt af dem kunde formeras. Det är ganska troligt at det gifves fluosulphater lika väl som fluoborater, och denna flusspat kan draga med sig en lång kedja af uptäckter.
Jag har ännu icke kommit mig at begynna med Kårare-Gadoliniten; hvilket dock ofördröjligen skal ske. Journalerna har jag fått från England och Tyskland samt privata underrättelser från den chemiska verlden, som utom vår lilla vrå synes bereda sig til sömn.
Stromeyer har vederlagt Bucholz påstående at arragoniter gifvas, som ej hålla strontianjord.
Min afhandling om chlorin och syrsatt saltsyra är tryckt i 8 häftet af Gilbert för i år. Den har gort åtminstone Gilbert til proselyt, som, sedan han i 4:de häftet foulerat sig öfver mina beräkningar af imaginaira beståndsdelar (syre och saltsyra i hornsilfver), nu skrifver at han altid tyckt at det var litet osannolikt at den nya theorien om chlorine kunde vara rigtig.
I dessa dagar börjas tryckningen af Tit. analyser.[56] — Gif mig med omgående post underrättelse om ordningen; den kan vara intressant at få, ehuru........
27. Berzelius till Hisinger.
Äntligen är jag nu här tilbaka igen.
Våra analytiska försök i Fahlun slutades så, at albiten blef en natronhaltig sten och odeniten[57] fanns hålla 2,5 procent af Odenium, hvilken vi reducerade; den lät ej smälta sig, och den reducerade massan löstes ej eller mer i syror.
I Kårare Gadolinit fann jag 25 procent af en förmodligen ny substans, som ej lät reducera sig. — Den har rätt distinctiva caracterer; men besynnerligt nog at den icke fanns vid mer än en analys af 3 som .......... .... tanka serdeles interessant.
Jag fann för mig här hemma mycket Journaler, men i dem alldeles ingen ting nytt.
Jag har fått hem från England en delicieus evaporerskål af platina, som rymmer något mer än 12 stop.[58] Det är en klenod.
Tillika lät jag komma 1 ℔ kaust. kali, som med tull kostar mig 32 rdr banco. — Då blir det ändå reson at göra det sjelf, så har man det ändå för [18] af det priset.......
28. Berzelius till Hisinger.
Hosföljande stuffer anhålla om analys. De härröra från Pargas kalkbrott i Finland. Om man antager at bladigheten går efter kristallens axis och således kristallernas kortaste dimension är deras längdbrott, så öfverensstämma alla vinklarna med Hauy's amphibole dodecaedre, hvarpå likväl då ändan utgöres af endast 2 facetter, som bilda den trubbiga vinkeln, i stället för tre, som finnas på figuren i Hauy. Som den har släta kristallytor, hörer den til Werners Basaltische Hornblende, för hvilken formeln efter Klaproth's analys blir . Merkvärdigt är at formeln för hornblende är , efter Klaproth's analys på hornblende från Nora.
Hvad åter de hornblendearter beträffar, på hvilka Tit. gort analys, så äro de visserligen icke hornblende utan augit och stämma så nära öfverens med Klaproth's analyser af augit, at jag blef förvånad då jag såg dem. Klaproth har
| augit från Frascati | Rhöngebirge | |
| kisel | 48 | 50 |
| talk | 8,75 | 12,75 |
| lera | 5,00 | 5,75 |
| kalk | 24,00 | 14,00 |
| jernoxidul | 12 | 12,80 |
| mangan | 1 | 0,25 |
Det vi upfiskade på Varggårdsvägen[59] och kallade Basaltische Hornblende, är så precist Hauy's pyroxène triunitaire, at jag ej begriper, huru vi kunnat se förbi den.
29. Berzelius till Hisinger.
Tack för förliden sommar och de roliga dagar vi passerade tilsamman. Gmelin[60] reste från Fahlun i slutet af augusti, for genom Nordmarken, fann tvenne stuffer af pyrosmalit, tog vägen åt Norige, har fått der ganska mycket vackra saker; och har måst resa til Götheborg for at komma åt England.
Efter honom kom en finsk mineralog, Hr Nordensköld[61] (brorson af alchymisten), som sedan camperade med mig i bergskrefvorna. Efter Tit. afresa funno vi superba i sexsidiga prismer temmeligen redigt anskutna stuffer af flusspats[yradt] cerium, bland hvad vi förkastat af Broddbo-arterna. Emellan det nya och gamla holet i Finbo gordes berget rent, afsprängdes, och vi utrönte at det är en riktig gång af grofkornig granit i gneiss. Vi funno der röda smaragder redigt anskutna, några få rätt sköna tantaliter, mycket yttrotantal och, hvad tyckes, en mängd små zirkoner sittande med yttrotantal i röd albit, men den är så svår at leta fram, at det var rigtigt en händelse at de funnos rätt på.
Högre upp i berget, d. ä. i et annat berg der bakom, funno vi en annan gång, hvari vi sprängde. Den var blott 10 tum bred och innehöll jemte röd granat octaedrisk jernmalm, gadolinit och orthiter stora som fingrar, men så sköra, at vi fingo endast sönderbrutna stuffer. — Vi kallade det nya brottet Gottliebs gång.
Vid Kårare gjordes äfven en stark sprängning. Vi funno utom yttrotantal och vackra Gadoliniter, en sort orthit, som har den egenskapen at kunna antändas och brinna, som innehåller 25 procent kol, och derföre fått namn af pyrorthit. Dess sammansättning är analog med den andra orthitens, men är ej den samma.
Vid hemresan passerade jag Bisberg. Vi sprängde i Blygrufvan och fingo ganska vacker och mycken molybden med åtskilliga, stuffer af molybdenockra af en ganska skön svafvelgul färg.
Då jag får mina stenar från Fahlun, skal jag af dessa saker sända profstuffer.
Nordensköld har gifvit mig fossilier från Pargas i Finland, hvaraf jag och torde få så mycket, at jag kan meddela. Under tiden har jag med en Köpingsskeppare sändt några bitar basaltisk hornblende til undersökning och i en bilagd breflapp anfört de skäl, som föranleda mig at anse hvad Tit. analyserat för hornblende vara verkligen augit.
Jag var för några dar sedan vid Åker (jag har i sällskap med Gahn, Eggertz och n[ågra] flere köpt Gripsholms fabriker) och betracktade kalkstenen. Deribland väcktes serdeles min upmerksamhet af de så kallade granaterna, som icke äro granater[62] och som väl förtjena en undersökning. De smälta ej för blåsrör.
Kommer Tit. hit i höst eller vinter?
30. Berzelius till Hisinger.
…Den enda anmerkning jag har at dervid göra, rörer den osäkerhet, som ligger i höjdmätningarna genom deras osäkra basis från summan af Nordvall's[63] mätning af forssarna och antagandet af en viss stupning dem emellan, som möjligen kan vara helfvetes origtig.
Har Tit. många saker för et nytt häfte af Annalerna?[64] Vi skola kanske snart begynna redactionen deraf.
D'Ohsson har analyserat Broddbo granat; den är fS2 + 2mgS + 2AS och håller litet tenn; äfven har han undersökt det gula fossilet i Pargaskalk, som är nytt; det består af MS och har af honom fått namn af chondrodit. Det finnes äfven i Åkers kalk och kallas i Tit. Minerographie gula granater.
God jul och gott nytt år!
31. Berzelius till Hisinger.
Tusen tack för sista angenäma bref, eller rättare för två. Synoptiska upsatsen på hornblendearterna[65] har mycket både intresserat och confunderat mig; men den sist skickade analysen ger redan en gryning, ehuru vi ännu måste hafva flera analyser, innan vi kunna få någon reda härpå. At emellan augit och hornblende kan hända ej är någon sådan skillnad, som cristallographien skulle kunna föranleda, ser ganska sannolikt ut. — Frågan blir, hvad förening som determinerar kristallformen och hvad förändring magnesians närvaro gör i fossilets physiska och geometriska caracterer. Den sist skickade analysen ger til formel . Slutligen torde vi dock komma derhän, at fossilets eg[entliga] beståndsdel är och at är en tilfällig inblanning, som kan vara der eller dän utan at förändra kristallen, med et ord, smått efter hand skola vi få reda derpå.
Jag har icke eller hört af Munktell och hans filtrerpapper; nog har han med hand och mun lofvat at göra det. — Min sommarsejour blir först med Gahn och Eggertz några veckor på Gripsholm; sedan reser jag med eller utan dem til Canalen och följer dess sträckning för at betrackta så väl de genomgräfda jordhvarfven, som de genomsprängda bergen. Jag föreställer mig at der nog skal vara något at hemta. Jag skal se til, om jag kan skaffa hem en spritlampa och en thermometer.
Pfaff's försök[66] härleda sig ganska säkert från svafvelsyrad talkjord, som han tagit för et kalisalt.
Orthit och pyrorthit ligga bredvid cerin och komma strax efter hornblende på kalk. — Flusspats[yradt] cerium på cer, och flussp[atsyrad] yttr[ia] och cer på ytterjord. Albit på natron (), Odenit på kali.
Jag har hållit på at analysera kiselhaltig flusspatssyra och flusspatssyrade salter i allmännhet. Kiseljordens sammansättning är beräknad efter John Davy's analys af kiselh[altig] flusspatssyra; döm om min bestörtning, då jag fann at denne är falsk. Men lyckligtvis hade felen compenserat hvarandra, och den til grund för min[eral]systemet laggda beräkningen af kiseljordens sammansättning är icke origtig på 1⁄4 procent.
Tusende hälsningar från Macmichael[67] och Gmelin.
32. Berzelius till Hisinger.
Jag tackar för communicationen af den gorde analysen på petaliten. Arfvidson har arbetat dermed med ungefär lika resultat och fått samma tilskott i vigt af ungefär 5 procent i icke mindre än 3 serskilta analyser. Orsaken härtil är ännu icke utrönt. Vid undersökningen af det salt, som Tit. ansett för svafvelsyradt natron, befanns at det väl ej var et kalisalt, men sedermera också at det icke var et natronsalt. Från det förra skiljer det sig genom sin stora lättsmälthet och derigenom at det med vinsyra ej gifver crem[or] tartari. Från det sednare derigenom at det ej håller kristallvatten, äfvensom genom sin utmerkta lättsmälthet. Då svafvelsyran borttogs med ättiksyrad baryt, så erhölls et ättiksyradt deliquescent salt, som efter ättikans förbränning lemnade en ganska lättsmält, men i vatten tröglöst återstod, som smakade starkt alkalisk, som fräste med syror och med dem ger andra salter än de som fås af kali och natron. Alla dessa omständigheter hafva föranledt oss at tro petaliten innehålla et nytt alkali[68], må hända i en lägre syrsättningsgrad eller af en så grof mättningscapacitet, at då saltet beräknas såsom natronsalt, öfverskottet i vigt upkommer genom den omständigheten at saltet håller långt mindre basis än natronsaltet.
Om detta så förhåller sig, så har Arfvidson haft den lyckan at i sin andra mineraliska analys göra en af de merkvärdigaste uptäckter, som i denna väg stå at göra. Han är nu sysselsatt med at educera alkalit i så stor quantitet, at undersökning kan göras på naturen af dess salter med de flesta syror.
Jag håller på med några undersökningar för tabellen öfver best[ämda] proportioner. Jag har närmare bestämt kopparoxidens halt af syre. 100 d. koppar uptaga 25,275 d. syre i stället för 24,8 à 25, som vi förut antagit. — Magnesia innehåller nästan precist 39 p. c. syre. Zink[oxid]ens syrhalt är säkert också origtig. Men jag har ännu ej kunnat få reda derpå för svårigheten at få ren zink. Jag ämnar försöka at i et glödande postlinsrör reducera ren zinkoxid med vätgas. Den vanliga zinken, äfven den jag sjelf omdistilleradt, är kolhaltig. Jag har hållit på med at undersöka några complicerade föreningar af kolsyra med baser; t. ex. magnesia alba fälld i kokning med kolsyradt kali, deri jordens, syrans och vattnets syre förhålla sig såsom 16,5, 24,75 och 16,5, d. ä. kolsyrans syre är 1 ½ gång basens. I kolsyrad zinkoxid förhålla sig zinkoxidens, syrans och vattnets syrehalter såsom 14,7, 11,03 och 11,02, och med allt detta äro dessa likväl sammansatta efter de redan bekannta reglorna för bestämda proportioner och bestå liksom kopparlazur af kolsyradt salt och hydrat, på det sätt at basen är delad emellan syrorna til jemna multipler. — Dessa fördömda analyser taga ofantligt tid bort, ty de få lof at omgöras på så många sätt för at förvissa mig om rigtigheten af dem.
- Kommer Tit. aldrig mera hit?
33. Berzelius till Hisinger.
Jag skämmes ganska dugtigt, då jag af Herr Brukspatron förnamm at jag intet ord skrifvit om den nya mineralkroppen ur Fahlu svafvel, hvarom redan franska och engelska journaler innehålla temmeligen utförliga underrättelser. Jag har kallat den Selenium af Σελήνη (måna) för dess analogie med Tellurium. Se här en korrt notiz derom. Då man vid Gripsholm nyttjar til svafvelsyrans beredning svafvel ifrån Fahlun, så sätter sig på bottnen af blykammaren et blekrödt pulver, hvars färg härrorer från detta nya ämne, som deri är blandadt med ofantligt mycket svafvel och dessutom med jern, zink, koppar, tenn, bly och quicksilfver. At derur få ut selenium löses det i kungsvatten, och lösningen frånsilas och fälles med svafvelbunden vätgas. Fällningen håller nu selenium, quicksilfver, tenn samt litet koppar och arsenik. Den uplöses åter i kungsvatten och afdunstas, tils den blir temmeligen concentrerad, då den slås i retort och distilleras. Först övergår saltsyra, sedan sublimeras selensyra och litet svafvelsyra, och i retorten blir tenn-, koppar- och en del quicksilfveroxid med svafvelsyra och arseniksyra. Den sublimerade syran mättas med kali, och saltet glödgas för att bli af med allt quicksilfver. Derefter blandas torra saltet med lika vigt salmiak och distilleras i retort, tils en del af salmiaken sublimerat sig. Selensyran sönderdelas då af ammoniaken, och man får selenium dels sublimerad, dels mechaniskt blandad i salterna, från hvilka den med vatten afskiljes, hvarefter den torrkas och distilleras. För sig sjelf är den spegelglänsande, blygrå och glasig i brottet, om den kallnat hastigt, men grynig och lik kobolt, om den fått långsamt svalna. Smälter vid ungefär kokhett vattens värma, behåller sig mjuk under afsvalningen och kan dragas i långa trådar, som i reflecteradt ljus äro blygrå och metallglänsande, men i genomseende äro djupt rubinröda. Leder ej electr[iciteten] elller värmet. Eg. vigt 4,32. Löses i salpetersyra och förvandlas til en kristallisabel syra af rent sur smak och temmeligt starka affiniteter. Uphettad i luften färgar ljuslågen blå och förvandlas til en rättikluktande gaz, som är selenoxid. Ger ingen saltbasis. Selensyrade salter reduceras, då de blandas med svafvelsyrlighet och blanningen upvärmes; syrligheten blir til syra, och selenium utfälles i kallt cinoberröd men i kokning svart.
Selenium förenas under eldfenomen med metallerna och ger föreningar, som likna svafvelb[undna] metaller. Om selenbundet jern löses i saltsyra, så får man selenbunden vätgas, som luktar och smakar likt svafvelb[unden] vätgas och förenas med alkalier och jordarter til egna hydroseleniurer. Gasen är farlig til inandning; jag har haft mycket ondt deraf. — Selenium ger med kali en röd hepar, som smakar likt svafvelb[undet] kali. Med baryt, kalk och strontian ger den olösliga föreningar. Den löses i feta oljor. — 100 d. selenium uptaga i syran 40,33 d. syre. — Den så kallade svenska tellurmalmen, som Afzelius[69] har, har jag analyserat; den är en selenmalm, och består af Den fanders Afzelius har ej kunnat tvingas at säga, hvarifrån den är.
Lithion fås nu ur slammadt pulver af petalit eller heldst spodumen, som länge digereras med conc. och nära kokhet svafvelsyra, hvarefter öfverskottet af syra bortrökes och massan löses i vatten, fälles med caust. ammoniak, afdunstas och glödgas, hvarvid svafvels[yradt] lithion fås. Löses i vatten och fälles med ättiks[yradt] bly, som i litet öfverskott tilsättes, hvarefter detta fälles med svafvelb[unden] vätgas. Afdunstas til torrhet och brännes, så fås kols[yradt] lithion.— Davy har misslyckats 2 g[ånger] at utdraga lithion ur petaliten; det bör då förlåtas oss, om vi öfversett det i spodumen i vår ungdom.
Jag gör demarcher för at få resa til Frankrike i sommar. Jag har godt hopp, men vågar ej påstå at det skal lyckas. Blir det af, så reser jag förmodligen med gref Gustaf Löwenhjelm, som far dit såsom minister. — Tit. kunde väl komma efter i höst. Det skulle bli roligt at i sällskap löpa igenom deras magnifika mineralcabinetter.
Om Detlov[70] säger til, innan han reser, skal jag skicka et korn selenium.
P. S. I Fahlu svafvel är selenium i så ringa quantitet, at det knapt kan tagas ut. Jag har likväl fått spår på det äfven i Fahlu svafvelkis. Om Tit. och Gahn i sommar hjelpas åt, så få Herrarna nog rätt på, hvar kanaljen sitter i kisen.
34. Berzelius till Hisinger.
Det var ganska rigtigt den i fråga varande stenen. Det svarta ämnet tror jag vara selenbunden koppar.[71] Det vore artigt, om Tit. kunde derur få tilräckligt at göra en analys derpå. Jag har brukat at lösa i kokhet salpetersyra och blanda den kokande lösningen med koksalt för at fälla silfret; derefter tilsättes svafvelsyrlig ammoniak, hvarmed vätskan kokas, til dess at efter en stunds kokning svafvelsyrlighet blir i öfverskott och ger sig tilkänna med lukten. Selenium fälles i form af et svart pulver, men löses igen, om ej all salpetersyra är förstörd; sedan den är utfälld, blandas vätskan med svafvelsyra och afrökes til torrhet för at bli af med salpetersyra, Derpå utfälles kopparen på jern. — Jag längtar at få veta det nya fossilets locus natalis. Det står på koppar, der det kommer bredvid Hausmann's Silberkupferglanz (AgS2 + 2 CuS), som är beskrifvit i Gilberts Annaler.
35. Berzelius till Hisinger.
Tusen tack för underrättelsen om selenmalmen. Jag geck genast up i Bergscollegium och upsökte i dess samling Skrickerum och fann der en liten god stuff af detta fossil, som jag kallat Eukairit (af έυχαιρος, som kom i grefvens tid); derjemte fanns kalkspat fläcktals genomdränkt af ett svart fossil, hvilket jag funnit varit selenbunden koppar med endast spär af silfver. Utom selenmalmerna låg der ren kalkspat, en svart speckstensart (densamma som träffas inblandad i eukairiten, men är der indränkt med selenbunden koppar), Buntkupfererz, ståltät kopparmalm och anthracit i tunna blad emellan ännu tunnare löf af kalkspat. Äfven Svedenstjerna hade i sin samling stuffer från Skrickerum, hvaribland förekom den med selenkoppar indränkta kalkspaten.
Det fossil Tit. skickade, är ej en selenmalm, men en ny och intressant nickelmalm. Den består hufvudsakligen af svafvel, arsenik och nickel, samt troligen också litet antimonium. Jag recommenderar den til analys, ty det förtjenar den. Om jag ej bedrager mig, så är den analog til sammansättningen med misspickel och glanskobolt, om hvilken sistnämda Stromeyer visat at den håller mycket svafvel (trots Klaproth's försäkran om motsatsen), och påstått at den är CoS2, blandad med met[allisk] arsenik. Men när jag räknar hans analys, ger den CoAs2 +f CoS4, aldeles såsom misspickeln, och jag förmodar at händelsen är densamma med ifråga varande nickelmalm; likväl är jag ej rätt säker för den främmande metallen, som följer nickeln och gör den ganska lättsmält utan at minska dess egenskap at i högsta grad lyda magneten. Jag skal ej absolut afgöra at det icke kunnat vara arsenik, men den sitter der då så alfvarsamt, at den icke luktar vid påblåsning i borax. — Jag tror at analysen kan göras så här. Fossilet löses i kungsvatten (eller i salpetersyra, som också går an), lösningen afrökes, så at et ganska obetydligt öfverskott blir quar, utspädes med vatten och silas. Om då någon fällning sker, så är den troligen nickelhaltig antimonsyra, hvarur digestion med salpetersyra kan extrahera nickeln. Lösningen fälles nu med salts[yrad] baryt; fällningen är svafvels[yrad] baryt. Liquidum försättes med caustik ammoniak i stort öfverskott; deraf fälles basisk arseniksyrad baryt jord (hvars analys finnes i 5 h[äftet] af Afh[andligarna] och hvarefter arsenikhalten kan beräknas). Salts[yrad] baryt tilsättes nu, så länge någon fällning sker, hvilket alt är bas[isk] arseniksyrad baryt. — För at öfvertyga sig at det ej är annat, vore kanske bäst at åter uplösa det i saltsyra och fälla ut arseniken med svafvelbunden vätgas, hvarvid fälles en egen förening af AsS5 (hvarefter då arsenikprocenten kan räknas), och sedan fälles med caustik ammoniak den metalloxid eller jord o. d., som kunnat vara fälld med barytsaltet. Den öfverfl[ödiga] baryten bortskaffas med svafvelsyra. I lösningen återstår nu nickeloxiden och det främmande ämnet, som, i fall det ej är arsenik, är lösligt i ammoniak. — Jag tror at jag feck ut det i et försök på det sätt at stenens lösning i syra fälldes kokhet med bas[iskt] kols[yradt] kali i öfverskott. Fällningen tvättades och torrkades; jag kunde då med caust. ammoniak utdraga nickeln och feck et olösligt hvitt eller något litet tingeradt residuum, som jag ej kommit at undersöka.
För et par år sedan feck jag af Tit. en stuff, hvari satt litet kupfernickel. Det mesta på denna stuff är en dylik hvit grynig arsenik- och nickelhaltig metallmassa, som dock ej håller svafvel, och är således ej samma fossil med detta. Tit. skulle förbinda vettenskapen genom ef utredande af alla dessas sammansättning, til och med kupfernickelns, som ännu ej är rigtigt undersökt til sin quantitativa sammansättning.
Tusen tack för zeolith analysen. Den gorde mig rigtigt godt i magen. Jag hade just analyserat chabasie fr. Gustafsberg och funnit at vi hade hela serien af et slags föreningar, med undantag af en enda, som til min stora glädje var just denna, som sist sändes. Serien är följande
| Scapolit Arendal | Laugier | ||
| Borkhults zeol[ith] | 
|
His[inger] | |
| Edelfors d:o | |||
| Scolezit | Gehlen | ||
| Chabasie | Berz[elius] | ||
| Stilbit | H[aüy] |
Vid Edelfors-stenens analys har jag likväl at anmerka två inadvertencer, den första at fälla lerjorden ur kali med salmiak, hvarvid ganska mycket lerjord quarhålles af den caustika ammoniaken. Derigenom utföll lerjorden också litet för låg. Jag öfvermättar med saltsyra och fäller med kols[yrad] ammoniak. Den andra at väga oxalsyrad kalk. Det kan lätt bli osäkert genom en liten förlust af kristallvatten, hvilket detta salt i sträng hetta släpper. Jag brukar bränna den med filtrum och tilsätta sedan litet kols[yrad] ammoniak, samt torrka hårdt och väga, samt afdraga vigten af filtrums aska.
Arfvedson har funnit boraxsyra och lithion i den röda och gröna turmalinlika stenen från Utön. Svedenstjerna feck den för några dagar sedan aldeles lik rubellit. Jag gorde genast försök på sib[irisk] rubellit och fann deri både lithion och boraxsyra samt natron. — I Käringbricka turmalin fann jag knapt kännbara spår af boraxsyra, men hvarken natron eller lithion utan endast litet kali. Jag har ej gort quantitatifva prof.
Om Tit. framdeles skulle från Lagerhjelm få en anmodan at med 20 rdr bco bidraga til 5:te häftet, så tag ej illa up. Det kostar 660 rdr bco, vår allmänna cassa har ej mer än ungefär 200, och 460 är mer än jag har råd til. Jag betalar 160, efter jag otilspordt utgifvit, och Lagerhjelm har lofvat incassera de 300. — Af 6:te häftet äro 6 ark tryckta. Det kommer ut under sommaren och innehåller våra mineralanalyser, samt selenium och lithion.
Min resa afgöres först i öfvermorgon. — Jag blef förleden thorsdags nämd til adelsman.
36. Berzelius till Hisinger.
Jag tackar ödmjukast för de öfversända 20 rdr bco, dem jag af Hr Callin erhållit.
Tiden til min resa är ännu obestämd. Förmodligen blir den ej af förr än i juli; jag har dock kommit så långt, at jag fått konungens positifva löfte.
Jag har undersökt den gröna, jordartade massa, som följer det kromsyrade blyet från Siberien, och funnit at den är et spiller nytt fossil, bestående af en p[artikel] subkromat af kopparoxid och 2 d:o af blyoxid =
,[72]
Från Norige har jag fått vackra datholither och botryolither, samt några gigantiska moroxiter.
Jag har nyss begynnt och håller nu på med en series af blåsrörsförsök öfver alla mineralier, hvilken jag hoppas kunna complettera under mitt vistande utomlands. Jag har funnit et lätt sätt at uptäcka lithion i mineralier, bestående deri at jag på et platinalöf bränner dem med soda, och ifall de skulle flyta til glas, sätter jag litet ren lerjord til, så at massan ej smälter. Då rinner det öfverflödiga alkalit utomkring på löfvet, och om det håller lithion, så angipes platinan och fläckas rundt omkring, der den träffats på en gång af luften och af alkalit. Jag har på detta vis sett at Fahlu andalusit måste innehålla mycket lithion.
En Geheime-Finance-Rath Blöde[73] i Dresden har skrifvit mig til och frågat, om jag och Hr Br. Patron fått några skickade saxiska fossilier; jag har intet bekommit. Han berättar at han öfversatt Minerographien öfver Sverige och at den redan är under trycket. Dervid hade väl varit väl, om han communicerat med Tit. förut för at få de tillägg, som sedan blifvit fundna. — Jag skrifver honom til i morgon och ber honom addressera sig til Tit. för at få dem och trycka dem efteråt åtminstone.
37. Berzelius till Hisinger.
Jag har länge haft halft hopp at Hr Brukspatron skulle gifva mig någon commission i Paris, som kunde ge anledning til en liten brefstump och några underrättelser från Tit. Nu är det i omvänd ordning jag, som skal be at från Paris gifva Tit. en commission, hvilken föranleder mig at gifva detta bevis på at jag gudskelof lefver och florerar. Jag skal börja med min commission. M. Robiquet, som handlar med chemiska reagentia, har gort mig några presenter, som jag gerna ville gälda, och han har äfven låtit mig förstå, huru detta skulle kunna verkställas, om jag nemligen kunde skicka honom cerit för at deraf preparera ceroxid til afsalu (han samlar ej mineralier). Min anhållan vore således at Hr Brukspatron vore god och ju förr ju häldre skickade med någon lägenhet från Riddarhyttan til Köping och sedan til Stockholm til Hr Carl Palmstedt 15 à 20 ℔ af den cerit, som man finner på högen vid Bastnäs. Palmstedt har at skicka molybden från Bispberg för samma Robiquet. — Jag har från Robiquet låtit komma 4 ℔ caustikt kali och 1 ℔ caustikt natron, hvarlgenom Tit. skal på någon tid slippa at tänka på erhållandet af rent kali.
Jag har varit här sedan d. 23 aug. förledit år och är således fullt hemmastadd i Paris. Med undantag af månaderna febr. och mars, som jag passerade på Arcueil ¼ mil utom Paris, har jag bodt i gref Löwenhjelm's hotel och derigenom blifvit iståndsatt at använda nära hälften af den summa jag fått för resan til inköp af böcker och hvarjehanda instrumentalier. Det är likväl rätt förargligt at se at för bra mycket penningar får man ändå bra litet af sina requisita. Jag har måst neka mig åtskilligt, som hade kunnat vara nyttigt för antingen rechercher eller för undervisningen. Mineralier har jag fått til skänks af alla mineraloger här, så at jag fått af somliga saker, som de icke gifvit sina colleguer och som således äro ytterst rara. Af de mineralier Tit. på sin lista uptagit, har jag fått dubbletter af så många, som stå at få i Frankrike. Af dessa ämnar jag icke skicka Tit. en enda skärfva til Skinsberg; men om Tit. kommer sjelf til Stockholm, så känner jag förut at mit mineralogiska hjerta blöttnar. — Jag hemför 2 stora kistor chemiskt postlin från Sevres, och 2 kistor chemiska glas, som altsamman kan komma at beskådas, om det lyckligen anländer a costi[74], i Kgl. Vettenskaps Academiens hus i Stockholm 1 trappa up. Hvad det skulle roa mig, om jag kunde lura Tit. at nästa vinter passera några månader i Stockholm och at koka lort hos mig.
Jag har öfverallt blifvit bemött med en vänskap, i hvilken jag aldrig kunnat förmerka något af den meningslöshet, som man i allmänhet tillägger fransoserna, då man dömmer dem efter deras ruttna hofadel. De vettenskapsidkare jag här lärt känna, och deras antal är ej obetydligt, äro alla förträffliga människor och personer med caracter och ihärdighet, och jag har hos dem ej funnit minsta drag af det begär efter ytlighet, som andra nationer finna et så stort nöje i at tillägga franska nationen öfverhufvud. Jag är ofantligt nöjd med dem. Det är alldeles otroligt hvad man i Paris arbetar i chemien, Jag tror visst at här äro mer än 100 laboratorier egnade åt rechercher, och handeln med chemiska glas rigtar flera handlande, som endast sälja sådant och som äro så försedda, at det måste förvåna en stackars Stockholmbo, som då han behöfver köpa en simpel retort, ej kan få den innom 3 månader. Det förundrar mig likväl at, då chemiska uptäckter äro så lätta at göra, det ändå sällan faller på andras än de stora chemisternas lott at göra dem. De största chemisterna i Frankrike äro nu Gay-Lussac, Dulong, Chevreul och Thenard; från dem til den nästa är et stort svalg. Jag talar ej om Vauquelin, som nu är gammal och hörer til en redan förbifluten period af vettenskapen.
Haüy är en liten tandlös, krokig gubbe, som ser ut som en döende, men är ändå temmeligen rask och lefver med en diet, som gör at man kan hoppas at han skal hinna andra uplagan af dess Traité de Minéralogie. Jag tror at han är nögd med det chemiska systemet, hvarom han yttrar at det synes honom det enda rätta. Vi äro på ganska god fot, men gubben säger altid så mycket granlåter, at jag ej ofta varit hos honom. Med Brochant och Brongniart är jag ganska intimt lierad, äfvenså med den hedersgubben Gillet de Laumont. — Jag har utgifvit en ny uplaga af mineralsystemet här, som jag dedicerat til Haüy, hvilket gort honom et serdeles nöje. Äfvenså har jag serskilt utgifvit det, som i tredje delen af Lärboken är infördt om läran om best[ämda] proportioner etc., samt tabellerna. Af båda brochurerna skal jag ha äran lemna Tit. exemplar. Jag reser härifrån i sällskap med Arfwedson och Almroth nästa lördag, tar vägen genom Auvergne, Sweitz, Wurtemberg, Saxen, Preusen och hoppas vara i Sverige i början af september.
Min vördnad för Fru Friherrinnan och Fröken Hisinger.
38. Berzelius till Hisinger.
För sista brefungen tackar jag ganska mycket. Jag har ännu ej träffat Hr Zweigbergk[75], men tror at han skal passa Tit. ganska väl och drar ej i betänkande at han antager tilbudet; dock skal jag derom underrätta, när jag får [tag] i karlen. — Hur går det med at Tit. skulle komma hit på före efter jul? Blir väl icke af efter vanligheten, kan jag förstå.
Jag har ganska mycket gormat om de förkomna journalerna, som alldeles icke finnas. Jag vet ej, hvar felet ligger. Jag har nu begynnt förmoda at på posthuset något slarf måste begås, ty i nov. feck jag 2 häften af Schweiggers Journal och i dec. 3. Antingen feck jag ena gången et förmycket [eller] och den andra et förlitet. Och ingen reda får jag på hvilka som förskrifva journaler genom Academien. Jag har här en nota från Posten, som jag måste öfversända. Jag vet ej, om hon bör betalas eller ej, ty jag är ej säker, om det är postens fel eller slarf af Academiens underbetjening, som orsakat förlusten.
För nästa år har jag åt ingen mer än Tit. beställt några journaler, ty ingen har bedt mig derom, och för Tit. har jag beställt Gilb[erts] Annaler och Annales de Chimie. Schweiggers Journal kommer, efter hvad jag hörde af utgifvaren och af förläggaren, at uphöra, och då Tit. ej reguliert hållit den förut, blir det mindre dyrt at complettera den på vanlig bokhandelsväg. Jag kan skicka det nya, som kommer i mineralväg i de återstående häftena, med posten, så at Tit. ändå ej skal bli efter.
Mitscherlich är nu kommen och har börjat sin chemiska cours med analys på tantaliten från Bodenmais. Hans cristallographiska ideer gifva en stor stöt åt de mineralogiska cristallographernes ideer. Det skulle säkert intressera Tit. at af honom sjelf initieras i hans ideer, hvartil inga serskilta mathematiska studier behöfvas.
Jag har sett i Schweiggers Journal en analys af den hvita nickelmalmen från Loos, gord af Pfaff, som deri funnit endast svafvel, arsenik, nickel, samt jern, kiseljord och lerjord.[76] Han har således ej gort Tit. förköp, och jag är ganska säker at deri finnes någon ting annat, som Pfaff ej attraperat.
Intet vettenskapligt nytt af något värde. Jag nämde ju, då vi sist råktes, at Fuchs[77] i den så kallade blå fältspaten och i Klaproth's lazulith funnit phosphorsyra ända til 40 procent, så at dessa fossilier förnämligast bestå af phosphorsyrad lerjord. Huru skal jag kunna skicka den franska uplagan af Mineralsystemet?
39. Berzelius till Hisinger.
Det faller sig curiöst nog at datera brefvet från Skinskatteberg och skrifva til Brukspatron Hisinger. Men sedan jag haft den olyckan at icke finna Tit. hemma, återstår mig blott at skrifteligen tacka för godt quarter åt mig och mina gesäller. — Vi hafva gort en lång och helt mineralogisk tour, i hvilken vi ville lemna läckerbiten til slutet, heldst jag altid hoppades at Tit. skulle hinna hem från den geologiska resan til x-landet. (Jag kallar det så, emedan ingen kunnat uplysa mig om hvart Tit. egentligen rest.) Det sällskap jag nu medfört och som gått miste om den fördelen at träffa Herr Brukspatron, består af följande:
Doctor Mitscherlich från Berlin, designatus efterträdare åt Klaproth.
Herr Heinrich Rose, son til den berömde chemisten Rose i Berlin.
Myntproberaren Nils Almroth, som Tit. förut känner, samt
Chemiæ Adjuncten Bohnsdorff från Åbo.
Vi hade hoppats at få göra Herr Brukspatron bekannt med de förändringar i mineralogiens theoretiska del, som följa af Mitscherlichs uptäckter, och med de bekräftelser deraf, som följa af Rose's, Nordensköld's och Bohnsdorff's analyser på åtskilliga mineralier, hvilka de slutade nyss innan vår afresa. Nu måste det upskutas til et annat tilfälle.
Vi hafva besökt Philipstads bergslag och varit nog lyckliga at finna både pyrosmalit och mangankisel, ehuru ej mycket af någondera, men Retzius[78], som efter oss besökte Nordmarks grufvor, säger sig hafva funnit ej mindre än 10 vackra stuffer af pyrosmalit. I Långbanshyttan funno vi en art gul granat, som ger brandgult pulfver och om hvars sammansättning vi göra oss åtskilliga intressanta gissningar. I Malsjö fecks superba scapoliter och i Gullsjö makalösa hvita hornblendekristaller samt et gult mineral, som synes vara nytt. — I Finbo, Kårarfvet och i Fahlu grufva hafva vi intet nytt funnit, om ej den omständigheten at selenium sitter i Fahlu blyglans, och förnämligast i den groftärniga, som tillika vanligen är temmeligen skälig; det går an at derur uttaga selenium i synliga delar för blåsröret. Dock är selenhalten ganska ringa. I Bispberg hafva vi förgäfves sökt molybden, den är der alldeles slut. Vi arbetade med 3 borrlag en hel dag på ställen, der den förut var i ofantlig mängd, men funno nu blott ofyndigt berg. På Garpenbergs varphögar hafva vi funnit Gahnit. Den träffades här först af Zweigberk. Vi funno ganska mycket deraf. I fall detta fossil fr. Garpenberg ej skulle vara Tit. bekant förut, lägger jag här bredvid en liten stuff. — Här hafva vi nu besökt Riddarhyttan och vid Bastnäs funnit, jemte cerin i sådana kristalliniska delar, at Mitscherlich hoppas med Wollastons gonyometer kunna bestämma kristallformen, et efter utseende nytt fossil, som håller cerium, men i en annan förening än de andra båda. Vi funno det först, då vi gingo derifrån, och lemnade ej serdeles upmerksamhet deråt, förrän jag efter hemkomsten blåst på det. Alt hvad vi fått är så litet, at den bit, som jag här i et serskilt papper innesluter, är ungefär ⅓ af hvad jag har quar. Det förekommer dels derbt och dels i svarta prismer (sneda fyrsidiga), som i tvärbrottet visa at det svarta endast är et tunnt skal.[79] Jag anhåller at Herr Brukspatron vid tilfälle gör någon efterspaning derefter, innan snön begynner falla; det vore roligt nog at veta, hvad det är. Rose fann i mullen et stycke svafvelbunden kobolt, stort som en tumme. Oagtadt all efterletning kunde ej mer än detta bekommas. Det är absolut arsenikfritt och håller koppar, som dock först efter serskilta handgrepp kan för blåsröret framtagas.
Vi besöka i hemvägen Sala och Gökum, der vi funnit en ganska vacker taffelspat, hvaraf vi ämna hemta nya portioner.
Vi anmäla vår vördnad och inbjuda Tit. på en visite i laboratorium i höst eller vinter.
40. Berzelius till Hisinger.
Tusen tacksägelser för tvenne vänskapsfulla bref, samt för besväret med at hitskaffa vår stenlåda, som för längesedan anländt. Jag och medintressenter anhålla ödmjukligen at få veta, hvad landtransporten från Skinskatteberg kostat, för at vi kunna betala vår skuld derför.
Den nya ceritarten måtte vara ganska sällsam. Hvad vi hitförde i tanka at det vore denna art, var blott quartz, och den enda smula vi feck, var således det lilla jag lemnade i bref vet; men då vi packade up våra ceriter, fanns ännu en smula til, som jag genast underkastade et fullständigt blåsrörsprof och fann at den är basisk flusspatssyrad ceroxid, förmodligen innehållande vatten, emedan den i glödgning ger litet vatten och förlorar sin genomskinlighet. Den löstes i phosphorsalt utan lemning af kiseljord, var således ej et silicat, och då den inlades i ändan af et öppet glasrör af 6 tums längd och påblåstes omedelbart med lågen, så blef rörets insida tydligt anfrätt af flusspatsyra, och det vatten, som samlades längre up i röret, färgade fernbockspapper gult, en egenskap som utmerker flusspatssyran. At det är basiskt, visas af dess egenskap at förändra färgen i glödgning och blifva mörkt, hvilket ej händer med det neutrala.
Jag tackar för profvet från Loos. Ehuru jag visserligen tror at min förra idée om en ny metallkropp i denna malmart är origtig, så skal jag dock analysera de skickade bitarna, emedan de synas mig så utmerkt rena. Jag grundade min förmodan på två omständigheter, at en neutral uplösning af denna malm grumlas af utspädning och at ur detta grummel fås en nickel, som drages så utmerkt starkt af magneten. Jag har sedan funnit at grumlet är arseniksyrlig nickel, som fälles af utspädning och hvarur arseniken lättare röker bort, samt at en så stor arsenikhalt, som fordras at göra nickeln smältbar för blåsröret och smidig til en viss grad med detsamma, aldeles icke hindrar dess magnetiska egenskaper. Pfaff har analyserat denna nickelmalm. Af hans analys följer formeln , och dess förhållande för blåsröret öfverensstämmer dermed fullkomligt.
Den gula granaten från Långbanshyttan har realiserat våra förhoppningar. Den har blifvit analyserad af Retzius, som arbetat i några veckor hos mig. Mitscherlich har nemligen gort den brillanta uptäckten at vissa kroppar kunna remplacera hvarandra, utan at formen deraf förändras, at t. ex. kalk, talk, jernoxidul, manganoxidul och kopparoxid sins emellan kunna ersätta hvarandra, så at det för formen t. ex. på en pyroxen är likgiltigt, om han håller kalk, talk, jem- eller manganoxidul, blott baserna äro mättade med samma antal atomer kiseljord. Deraf olikheterna i analysernas resultat. På lika sätt kan lerjord, jernoxid och manganoxid remplacera hvarandra utan förändring i yttre formen. Granaten är efter Tit. analys ; det är klart at om M[itscherlich's] idé är rigtig, granaten likasåväl kan förefalla sammansatt af , d. ä. at kalk remplacerar jernoxidulen, och af , d. ä. at jernoxid ersätter leran. Den presupponerade granaten hafva vi ännu ej funnit ensam, men den gula från Långbanshyttan är just .
Jag har just nu slutat mit opus öfver blåsröret. Det torde blifva tryckt til månadens slut. Det innehåller blåsrörsförsök öfver alla mineralogiska species, med undantag af 3 eller 4, som jag aldrig kunnat förskaffa mig. Åtskilliga curieusa saker hafva visat sig under dessa försök, och många fossiliers sammansättning har visat sig vara helt annan, än man trott. T. ex. v. Born’s Wasserbleysilber är tellurbunden vismut, Fischer’s calait eller John’s turkos, den nemligen som skulle vara lerjordshydrat, är phosphorsyrad lerjord, Haarkies är icke gediegen nickel utan svafvelbunden nickel o. s. v.
Jag vet ej, om jag förut omtalat, huru phosphorsyran uptäckes för blåsröret. Man uplöser profvet i smält boraxsyra och insticker deri en bit fin ståltråd, hvars längd har glasperlans diameter, och ger god eld. Phosphorsyran reduceras, och phosphorbundet jern bildas och smälter. Dock lyckas det ej, om phosphorsyrehalten är så liten som 5 à 6 procent, ty då blir det så litet ph[osphorbundet] jern, at man ej får rätt på det.
Almroth håller på at analysera Laumontiten. Hans första analys har gått något drumligt til väga, men efter alla anledningar är den identisk med mjölzeolith, eller skiljer den sig derifrån endast genom någon olikhet i vattenhalten.
Rose har vid en analys af Salit funnit at det vid Sala finnes tvenne til utseende lika Saliter, af hvilka den ene är men den andre är et magnesia silicat med nästan ingen kalk. Denne smälter ej för blåsröret.
41. Berzelius till Hisinger.
För sista kärkomna brefvet tackar jag ödmjukast och går genast at besvara det punkt för punkt. 1:o Har jag ej tilskrifvit Herr Brukspatron på Calmar. Jag hade ingen kännedom om hvart Tit. ställt sin kosa. 2:o Beträffande den Retziska uptäckten af et nytt kopparhaltigt fossil vid Ljure, så förhåller sig dermed som med alt hvad denne kemist hittils låtit komma til allmänhetens kunnskap, at det är origtigt. Fossilet är den vanligaste grå kopparmalm på jorden. Han har också analyserat Edelfors mjölzeolith och funnit lika resultat med Tit. dock med små skillnader af 5 til 6 procent. — Samme Retzius har i några veckor varit et mål för mina laboranters täta gyckel och dervid gifvit mig den tanke om sig at han aldrig kommer at göra något, som man kan lita på, och at hans naturliga kallelse är at bli mineralhandlare.
3:o De skickade smulorne af flussp[atssyrad] ceroxid hafva inga genomgångar, den glänsande yta de presentera är blott et aftryck af cerinkrystaller, mot hvilka de legat, och hafva ingen motsvarande delning inuti. 4:o De små kristallerna äro granater, men smälta ganska trögt och somliga nästan icke. Formen är likväl aldeles den af kalkgranat eller Haüy's aplome.
[5]:o Hvad degeln beträffar, så vil jag visst åtaga mig dess beställande; men underställer, huruvida det lönar mödan at göra en degel för små glödgningar af silfver, om icke det är bättre at göra den af platina, hvartil jag då kan lemna metallen, emedan jag hemköpt platina i något öfverskott öfver mitt enskilta behof. Vi bruka nu allmänneligen en spritlampa, som Tit. förmodligen ej känner, men som gör kolelden alldeles öfverflödig för en chemist, som sysselsätter sig med mineral-analyser. Klemming[80] gör nu sådana och säljer dem för 3 rdr bco, man får sen låta sjelf göra statif dertil. Det är en art Argands lampa med sprit. Man bränner 1 à 2 gr. stenpulver med alkali i en liten degel deröfver til full decomposition, och degeln glödgar så, at man knapt kan se derpå. Skal jag arrangera något sådant för Tit. räkning?
42. Berzelius till Hisinger.
Jag skulle tro at orsaken, hvarföre ej kolsyradt kali bringas i fluss af spritlampan, är den at spriten är för svag, eller och at triangeln, hvaraf degeln hålles, är gord af förmycket massif ståltråd, så at den afleder förmycket värme. Det förstås af sig sjelf at detta endast kan ske i lilla degeln, emedan den storas yta altid afkyles af luften, så at endast botten glödgar. Mycket beror och af at söka den punkten på lågans öfre ända, der hettan är starkast.
Loboit och Egeran äro båda idocraser; men skiljda derifrån derigenom at Egeran, enligt Borkofsky[81], innehåller natron och Loboiten talkjord. Idocrasen i allmännhet har granatens sammansättning, eller åtminstone har en analog grundformel, d. ä. består af en atom lersilicat med en atom silicat af någon af följande baser: kalk, jernoxidul, talkjord eller manganoxidul, eller med en blanning af dessa, så at de alla tilsamman hålla lika mycket syre med lerjordssilicatet. Då en af dessa baser är talkjord, är fossilet Loboit, då det åter består hufvudsakligast af kalk, lera och jern, är det Vesuvian o. s. v.
Hvad analysen af subfluatet från Bastnäs beträffar, så ser den mig alt någorlunda riktig ut. Den ljusare färgen hos ceroxiden inträffar altid, då den ur sin förening med svafvelsyra fälles med ammoniak, emedan den håller svafvelsyra, som ej kan med glödgning utdrifvas; den bör således vara fälld med caustikt kali. Fällningen til kali-cerium sker icke, förr än man til uplösningen satt så mycket svafvels[yradt] kali i fast form, at en del deraf blir olöst. Jag plägar derföre insätta en skifva af svafvels[yradt] kali i solutionen, så at litet af saltet står öfver, ty då först är jag säker at vätskan äfven uptil blir mättad, och då fäller sig ceroxiden alldeles ut. Om ceroxiden är fri från svafvelsyra i det skick den vägdes, så anser jag resultatet af analysen vara följande: oxiden och vattnet hålla lika quantum syre. Förmodligen har flusspatssyra i båda försöken följt vattnet, hvars halt ej bör öfverstiga 17,3 à 17,4 procent. Då blir åter flusspatssyrehalten 8 p. c., hvars syre är 5,7, men afdrag en half procents förlust eller 3⁄4 p. c., så är flusspatssyrehaltens syre 5,22, som X 3 = 15,66, d. ä. en tredje del af ceroxidens; nu åter fordra alla oxider, som hålla 3 atomer syre, at syret i syran i deras basiska salter är lika med eller 1⁄3 eller 1⁄6 af syret i basen, hvarföre formeln för detta salts sammansättning blir . likväl i det skick resultatet nu är, har man presupponerat nog mycket, då man utan serskilt försök på flusspatssyra bestämmer dess halt efter förlusten ensamt. Fossilet bör, om tilgången skulle medgifva det, i oglödgadt tilstånd brännas med kolsyradt natron (ej kali) och behandlas så som vid topazens analys i Afh[andlingarnas] 4 h[äfte] är anfördt.
Med nickelmalmen har det så gått, at jag efter 2 månaders arbete slutligen funnit en method at analysera, hvarmed jag är nöjd, och således fått et någorlunda säkert resultat. Den nickelmalm jag af Tit. erhöll, bestod af As 54, svafvel 12,6, nickel 28,3 och jern 4; men den jag har i min samling, gaf As 45,3, svafvel 19,38, nickel 30,1, kobolt 0,9 och jern 5,1 samt litet kiseljord. Den är således en verklig nickelglans blandad med litet koboltglans och misspickel. Den förra åter innehåller derjemte en inblanning af utöfver den dubbla föreningen med svafvel. Min afhandling här öfver, som nu är färdig at lemnas til Academien, går säkert til mer än 2 tryckta ark.[82]
Det caustika alkalit från Frankrike är förträffligt til byk men ej til kemiska försök, emedan det innehåller ganska mycket kiseljord och dessutom svafvelsyrade salter. — Utö tennmalm är, mig vetterligt, ej af någon undersökt. — Jag har ingen mineralogisk elev, som kunde recommenderas i Zweygbergk's ställe. — Blåsrörsboken blir om några dagar färdig och skal i smärre partier öfversändas.
Jag skickar här Rose's tabell på pyroxèners sammansättning, d. ä. fossiliers som har pyroxènes kristallisation, hvaraf ses huru jernoxidul, manganoxidul och kalk ersätta hvarandra och huru alla dessa således äro mekaniska sammankristalliseringar af dessa basers bisilicater, enkla och dubbla. Det ges en annan sahlit än den här anförda, som skiljer sig från denne genom sin nästan osmältlighet, den håller 63 p. c. kiseljord, 28 p. c. talkjord, 3 p. c. kalk och 4 p. flygtiga ämnen. Ingen formel passar. Snart torde jag kunna skicka en dylik på grammatiter.
43. Berzelius till Hisinger.
Jag tackar för sista communicationen och beklagar sjukligheten. Stenarna bestå af urinsyra med en liten portion surt urinsyradt natron. Til hæmorrhoider kan detta symtom ej föras, utan utvisar en disposition hos urinen at formera mer urinsyra, än den kan hålla uplöst, och tyder på en arthritisk ställning, som hufvudsakligast gort sina depoter åt njurarna.[83] Tit. måste bjuda farväl åt vin och punsch. Den sistnämda alldeles absolut och det förra ej tillåtas mer än et glas om året. Såsom remed föreslår jag 15 gr. magnesia alba morgon och afton i 3 veckor, så ofta urinen begynner afsätta mycket urinsyra, och at äta hädanefter den minsta portion köttmat som möjligt. Om Tit. följer dessa råd med upmerksamhet, skal denna sjukdomsdisposition säkerligen innom korrt radicalt häfvas.
Jag skickar här Mohs's nya Mineralsystem[84], som kom på posten från Freyberg, et ex, åt Tit,, et åt mig och et åt Almroth. Mig förefaller det högst ridicult. Jag har haft tilfälle at få en ytlig kännedom af den cristallographie, hvilken ligger til basis för systemet.
Jag beklagar högeligen grefvinnan Tavasts bortgång.[85]
44. Berzelius till Hisinger.
Commendören tackar för gratulationen men är uprigtigt ledsen at se förtjenster, dem omständigheterna hålla på litet afstånd från styrelsens medelpunkt, Öfverlemnade at belönas endast af efterverlden.[86]
Hr Brukspatron yttrar sin väntan at höra svaret på analysen af Bastnäs-fluatet. Har jag icke redan lemnat det? Så vil det nu förefalla mig. Flusspatssyrehalten är säkert deri förstor. Skada at fossilet är så sällsamt, at man ej kan göra om analyserna, til dess man blir nöjd med dem.
Granaten från Lindbo[87] har gjort mig stor fröjd; men Tit. har upställt resultatet orätt. Den är en blanning af med , och då man beräknar jernet til oxid och mangan til oxidul, så blir resultatet
| kisel | 37,55 | — | 18,76 | |
| jernoxid | 31,35 | — | 9,61 | |
| kalk | 26,74 | 7,52 |
|
8,65 |
| m(angan)oxidul | 4,78 | 1,13 | ||
| 100,42 | ||||
Då är basernas syre lika med kiseljordens, och et litet fel är vid analysen begånget, hvarigenom icke kalkjordens och manganoxidulens syre tilsamman blir lika med jernoxidens. Jag hänvisar föröfrigt til art. aplome[88] i Blåsrörsboken. — En revision af Svappavara-analysen på samma grunder torde ej vara utan sin nytta. Jag är säker at den skal ge en rigtig granatformel, som är at et silicat med basis, hvari finnas 2 at. syre, förenas med et silicat af en basis med 3 at. syre, så at båda hålla lika quantum syre. Formeln blir, då R betyder radicalen af den förra och Q af den sednare, = . I almandin är jernet R och i aplomen Q. — Jag vet ej, om jag varit nog tydlig.
45. Berzelius till Hisinger.
Jag tackar tusenfallt för det kärkomna brefvet. Det fägnar mig at vi hafva hopp at få resultaten af Herr Brukspatrons geologiska resetour i sommar. At Norige innehåller många vulcaniska lemningar har jag haft tilfälle at inhemta af flera derifrån kommande stuffer, som icke kunna vara annat än lava. At basalt, mandelsten och den yngre sorten porphyr äro producter af eldsprutande berg, derom har jag, sedan min resa i Auvergne, der jag träffat dessa bergarter så til sägande i verkstaden, der de blifvit danade, haft fullkomlig öfvertygelse, äfvensom jag alldeles inser sannolikheten af at på en sådan uråldrig vulcantrakt de egentliga conerna, som för det mesta bestå af aska, kunna vara bortsopade af sednare revolutioner. Jag har i sommar berest et land, norra Böhmen, der detta ligger tydligt för ögonen och der rikedomen på lava, vulcanisk aska och pimpsten är aldeles ofantlig, men der man icke funnit en enda crater, ur hvilken de kommit. Jag skulle väl önska at veta, om i Norige förefalla källor med starkt kolsyrehaltigt alkaliskt vatten, såsom händelsen är i Auvergne, i Böhmen och på alla vulcantrakter af Tyskland. Dessa vatten synas vara fornverldens vulcaners sista symtom, men et symtom, som också skal försvinna och som kan redan vara det i Norige.
Af apophylliten från Nordmark har jag af Gustaf Rose fått en utmerkt vacker stuff, den är det vackraste af allt hvad jag sett i apophyllitväg.
Analysen af chloriten finner jag ganska interessant.
Så väl mineralets färg som dess egenskap at strängt
glödgadt i täpta kärl yttra magnetiska egenskaper, utvisa at
jernet innehålles deri i form af oxidul. Sammansättningen
är då sådan, at kiseljordens och basernes syre är lika, och alla
tre baserna, som hålla 2 at. syre, hålla lika syre med
lerjorden. Man kan otvunget få ut formeln KS + MS + 2 fS + 4AS, eller då magnesia och jernoxidul representera
hvarandra såsom isomorpha, får man KS + 3
fM S + 4 AS, och
kanske vore det möjligt at formeln rättast är fMK
S + AS.
I alla hänseenden kan ingen ting säkert slutas af en analys; man måste analysera flera chloritarter för at af deras jemförelse få ut grundformeln, ty de kunna säkert variera lika mycket til sammansättning som granat, hornblende och pyroxène och det oagtadt vara sammansatta, likt dessa, efter en och samma chemiska grundformel. Fossilet från Gjellebeck ser aldeles ut som tafelspat, så som också analysen gifvit det, men den stränga förlusten i glödgning kan jag ej förklara. Den förtjenar en närmare undersökning, hvilken jag inviterar Tit. at komma och göra hos mig. Fosterlandskärleken måtte väl drifva Tit. hem ifrån Skinsbergsknutarna, då Riksmötet kallar alla, som hafva et ord i laget, at infinna sig här.
Carlsbad berömmes mycket mot gickt. Jag har funnit mig mycket väl deraf, ehuru jag nu, vid återtagandet af min förra sedentära diet, småningom fått giktkrämpor åter. Min resa til Carlsbad, uppehåll der en månad och hemresan kostade 550 rdr svenskt bco, hvari icke är uptaget köp af hvarjehanda, som man alt för väl kan låta bli at köpa, om man kan regera sig. Men med handeln af sådana saker geck hon til 980 rdr sv. bco. Tit. ser således at den ej öfverstiger en väldig jernpatrons förmåga; men jag reste med Crusell, med extrapost, och utan betjent. Reser Hr Brukspatron på samma sätt, men har betjent, så kostar denne, liksom en annan reskamrat. I alla fall är utgiften ej stor och, blott för det geologiska man får se, väl värd at man kostar på sig denna summa.
För det förnyade anbudet af samlingarna tackar jag på mina och Sveriges vägnar, men anhåller at få observera at skänken ej skal ställas til Academien utan til Riksmuséum, hvadan således den bör hembjudas i en til Kongl. Mjst. ställd underdånig skrifvelse.[90] Det är så mycket vigtigare at detta sker nu, som Kongl. Mjst. hos ständerna ämnar proponera anslag för Muséi förökande och underhåll.
Det bästa är at Tit. kommer hit, så få vi samråda om bästa sättet til denna skrifts författande, och så kunde vi, emellan åt at Tit. hör på riksdagsgormet, roa oss med at lägga up Vet. Acad. samling, som sedan Zweigbergk reste, stannat in statu quo, och hvarvid Broling nu gör ingen ting.[91] Tillika skulle vi då uptaga och ordna en geologisk samling från Ungern, skänkt af en vid namn Zipser.[92]
Jag har, sedan min hemkomst, gort i chemisk väg nästan intet annat än analyser på Böhmiska hälsovatten, en del af egen nyfikenhet och en annan del på begäran. Jag har i dem funnit beståndsdelar förut ej träffade i vatten, t. ex. strontianjord, flusspatssyrad kalk, phosphorsyrad lera, och detta alt har gifvit mig ganska mycket at göra. Jag har nu en afhandling derom färdig at inryckas i Academiens Handlingar och skal icke anticipera på lecturen deraf.
Låt oss ej dröja så länge med våra ömsesidiga communicationer.
Arfvedson har gort en mängd vackra uptäckter rörande uran och rörande en aldeles ny klass af kroppar, som bestå af oxider förenade med svafvelbundna metaller, hvilken jag tror också kommer i nästa häfte af Acad. Handlingar.
46. Berzelius till Hisinger.
Jag tackar ödmjukast för underrättelserna från den skånska resan, samt serdeles om de vulcaniska massorna, hvilkas närmare utforskande har för mig et stort intresse. Gångarna i lerskiffer vid Bollerup likna förmodligen engelsmännens Whindykes, som också äro sprickfyllningar af lava, men omkring hvilka en del af berget bortvittrat och lavagången står quar ofvanom, såsom en mur.
I en gammal samling, fordom tilhörig prosten Espling[93], har jag funnit verklig lava, med zeolith och olivin, påtecknad at vara tagen ur jordstenar vid Gammelstilla fäbodar i Dalarna. Känner Hr Br. Patron något närmare til detta ställe? — Beträffande mesolin kan jag uplysa, at jemte den tessulära apophylliten från Ferrö förekomma, utom vanlig stilbit, tvenne mineralier, af hvilka det ena bildar mameloner, är stråligt i brottet och litet gulagtigt. Det andra ligger i kernan af det sistnämnda, samt fyller ensamt de små caviteterna. Detta är kornigt. Dess formel är . Det skiljer sig från mesolith endast derigenom at det håller 6 atomer vatten mer. Det kallas mesoline. Det stråliga deremot, som allmänneligen tagits för mesotyp, består af och skiljer sig från mesolith derigenom at det håller bisilicater i de två första termerna. Det har fått namn af mesole. Förmodligen har Tit. fått det af Retzius, som ej riktigt påmint sig sammanhanget. Årsberättelsen skal uplysa det vidare.
Boken til Naumann[94] är skickad för så länge sedan, at svar om dess framkomst redan bordt kunna erhållas. Naumann's present til kronprinsen blir visst väl emottagen, men just icke betalad, såsom många författare vänta sig, då de skicka exemplar af sina arbeten til främmande kongl. personer.
Jag gör omkring d. 14 en resa Öfver Motala, der jag skal se de af Platen och Pasch så mycket omtalade kalkstenslagren med petrificater, til Årup för at der möta Mitscherlich från Berlin, som skal inträffa d. 1 sept., och torde väl icke förr än mot slutet af sept. vara här tilbaka igen.
Phosphorsyrad kalk har på et par ställen blifvit funnen i Stockholms grannskap i graniten, samt et mineral, som til sit yttre ligger emellan fältspat och spodumen, som förhåller sig för blåsrör, som om det vore en blanning af båda. Det förekommer med fältspat, men är altid skiljdt derifrån, så at det kan serskildt utbrytas; det skal bli curiöst at se hvad det är.
47. Berzelius till Hisinger.
Jag har at tacka för tvenne bref. — Underrättelsen om jordstöten var så intressant, at jag deraf tänker göra en tidningsartikel, heldst samma stöt på samma tid kändes äfven här i Stockholm och här utgort en hel veckas taleämne. Jag kände den dock icke.
Arfvedson och jag hafva nu uplaggt Vet. Academiens mineralsamling. Af metalliska fossilier är den väl försedd, men af de jordartade har den ganska obetydligt. Likväl finnas föga vackra stuffer. Hästlass af tyska bly- och kopparmalmer hafva vi utkastat på sophögen. Bland intressanta saker i denna samling hafva vi funnit en utmerkt vacker stuff af hornbly från Churchhill i Somersetshire, svafvelbunden kobolt från Loos, téllurbunden vismut från Riddarhyttan, utmerkta Zinngraupen, Rothgültigerze, samt Rothspiesglanzen. De flästa mineralierna ligga sedan mer än 100 år i samlingen, så at de gamla lådorna äro nästan multnade, och etiquetterna så sköra och mörka, at de äro svåra at hantera. Då Hr Br. Patron på före kommer hit, blir det tilfälle at visa, hur godt rum det är i skåpen för de stuffer Tit. lofvat oss. — Jag längtar mycket at Tit. skal blifva jemn vinterliggare i Stockholm. — At stenplågorna äro borrta fägnar mig högligen at veta. Ehuru Carlsbadervattnet icke har någon kraft framför andra at bota gickt, så tror jag dock at det skal passa Tit. förträffligt och råder derföre at til nästa sommar här göra en brunnscur i mitt sällskap, Deo volente.
I vetenskapen ingen ting nytt mer än Döbereiner's försök at tända vätgas, på det sätt at man låter den ströma på platina, sådan den fås af platinasalmiaks glödgning, hvarvid metallen om några ögonblick begynner glöda, som slutligen så tiltager, at gasen deraf tändes. Försöket är lätt och förvånande. Silliman's smälta kol, hvarvid han fått röda och gröna eller til och med färglösa genomskinliga kulor, är väl intet annat än den smälta askan af kolet.[95]
48. Hisinger till Berzelius.
- Hedersvän;
En viss Herr Michelotti[96] i Turin har underrättat mig, att han med en af de Herrar Piemontesare, som i sommar anländt till Stockholm[97](en capiten med i brefvet oläsligt namn), skickat af sina arbeten till mig och för Academien. Då Du min Bror troligen träffar mannen, som kan vara återrest före min ankomst till staden, beder jag att Du ville å mine vägnar emottaga presenten. Mera om mannen, då vi råkas; han tyckes mig fria till ett rum på Academiens utländska lista.
Jag har gjordt en föga tillfredsställande tour åt Småland och Gottland och på hemvägen legat några dagar sjuk i det märkvärdiga Grenna, men är nu alldeles återställd.
Skinnskatteberg d. 16 aug. 1839.
49. Berzelius till Hisinger.
Min heders Bror! Det var en länge saknad fröjd at få emottaga et bref af Dig, hvilket så sällan händt, sedan vi båda befinnas i Stockholm om vintern.
Den omtalade sändningen från Michelotti har jag för längesedan emottagit af capitaine Valfré, som för mer än två månader sedan hitkom i sällskap med general Sobrero[98], en ganska bildad chemist. Det til dig destinerade exemplar har jag hos dig aflemnat jemte et deri från Michelotti inneslutet bref. På sändningen til Academien var, såsom Du säger, frieriet til en plats i Academien synbart. Men så länge Elie de Beaumont, Lyell o. fl. humlegubbar icke äro inkomna, kan väl en så underordnad geolog icke komma i fråga. Då brefven til inhemtande af förslag efter Esmark afgingo, var Du ännu i staden. Som Du nu är frånvarande och jag ville til septembersammankomsten låta uprätta förslag, för at välja i october, hemställer jag, om Du icke ville inskicka et skriftligt förslag. Jag föreslår, för min person, i första rummet Keilhau och i det andra lieutenant L. Svanberg. Det är min tanke at Keilhau nu bör gå in och at klassen bör besluta i sammankomsten at rummet efter J. Afzelius bör fyllas och at vi således få ea plats för Svanberg, hvars flit och skicklighet påkallar Academiens upmerksamhet och som väl skall fylla sin plats med så mycken heder som t. ex. Pontin och Eggertz, om icke med vida mer.
Sobrero har hos mig anställt et försök, hvarmed han visade at den manganhaltiga epidoten från Piemont håller tennoxid. Han har sedermera hos Svanberg, der han instuderar tackjernsanalysen, gort försök på en skandinavisk epidot, som äfvenledes funnits tennhaltig, ehuru betydligt mindre än den piemontesiska.
Från engelska consuln i Tanger, Mr. Drummond Hay, hafva vi fått, genom hans måg, lieutenant Norderling[99], et par kistor geologiska stuffer från Norra Africa, riktigt numererade men utan catalog, som utvisar localen. Mosander skulle hos Norderling efterfråga listan. — En ungrare, assessor Seschey, som skal vara son af en af de större magnaterna, har lemnat litet lappri, hvaribland dock befinnes en stuff från Marmorasch, som innehåller petrificater af löf, barr och en väl behållen grankott. Stuffen synes dock vara en starkt jernhaltig kalktuff och höra til samma formation som t. ex. bladpetrefacterna från Benstad i Skåne.
Kersten har analyserat monazit från Miask.[100] Den är ett phosphat af thorjord, lantan- och ceroxid. Wöhler har analyserat pyrochlor från samma ställe. Den är et tantalat af samma baser, förenadt med 1 at. fluornatrium. Deremot hade han ännu icke funnit natron i den från Brevig. Svanberg har analyserat 5 glimmer- och chlorit-arter. Någon gemensam formel fås ej deraf. Jag har upmanat honom at analysera ännu några utmerkta glimmerarter t. ex. den från Pargas och den från Finbo, den ena i kalk och den andra i granit, och at lemna in arbetet til Academien.
Nu har Du ungefär allt mineralogiskt nytt jag har at berätta.
50. Hisinger till Berzelius.
Bäste Bror; Tacksammeligen har jag emottagit Ditt vänskapsfulla och intressanta bref af d. 23. Efter begäran följer förslaget till ledamot; om det är rätt stiliserat, vet jag ej. Från Michelotti har jag haft ett sednare bref än det hitskickade; han hade då, i juli, ännu ej bekommit de böcker Du var god och skickade förleden vår med Gref Wachtmeister till Paris; men som det skedde efter uppgifven adress, finner jag ej nödigt att sända ännu ett ex. af Lethæa[101] med cap. Valfré.
Då här i ensligheten intet nytt är att andraga, slutar jag med min önskan att ständigt vara bibehållen i gammal vänskap.
Jag hoppas att i Svanberg's arbete öfver glimmer den utmärkt vackra celadonfärgade från Taberg i Vermland ej saknas.
51. Berzelius till Hisinger.
Härmed tager jag mig den friheten at skicka Dig mit opus för Läsning för folket.[102] Jag anhåller at Du vill nagelfara dermed, anmerka hvad som möjligen är oriktigt och hvad som jag kan hafva glömt af sådant, som borde nämnas.
Jag återsänder tillika ditt häfte[103], som jag med mycket nöje genomläst. Den enda anmerkning jag dervid funnit at göra, angår de 3 sista raderna af anmerkningarna til sid. 11.
Den föreställning, som der göres af berglyftning, at nemligen skorpan spruckit och smälta massor upvällt i sprickan, är den om upkomsten af rent volcaniska äldre bildningar. Men den vanliga föreställningen är at bergmassan sådan den låg blef uplyftad, hvaraf då följde det för bergsryggarna vanliga förhållande at på ena sidan (den afbrutna) vara skarpt sluttande och på den andra mera långsamt upstigande så här ungefär:
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 83 i filen Berzelius Bref 8.djvu. |
ytan ab var då den planare bergytan före lyftningen, och ytan ac blef nu friskt blottadt brott, då a lyftades från sitt första läge vid c. Så ungefär har jag trott mig böra förstå de Beaumontska lyftningsideerna, som också hafva så mycken sannolikhet for sig.[104]
Ideen om remna, som föregått och öppnat sig för de upskutna bergen, står ännu längre fram på et ställe, hvilket, ifall Du gillar min anmerkning, då bör ändras i samklang dermed.
52. Berzelius till Hisinger.
- Käraste Broder!
H. K. Höghet Kronprinsen, som i går bivistade Akademiens sammanträde, hvarvid Du saknades, har befallt mig säga Dig, at H. K. Höghet dervid räknat på at få et tilfälle at tacka Dig för och yttra sitt välbehag öfver Dina Anteckningar under resor i Sverige[105], hvilka H. K, Höghet, under et statistiskt-geografiskt studium af Sverige, nyligen genomläst och deri erhållit svar på et stort antal frågor, hvarom alla öfriga af honom genomlästa arbeten icke något innehållit. Jag har icke velat upskjuta at fullgöra detta för mig angenäma höga updrag.
Förkortningar,
som komma till användning i efterföljande Anmärkningar.
| Afhandl. | = | Afhandlingar i Fysik, Kemi och Mineralogi utg. af W. Hisinger och J. Berzelius. Stockholm. |
| Ann. Chim. | = | Annales de Chimie et de Physique par MM. Gay-Lussac et Arago. Paris. |
| Bz. Bref | = | Jac. Berzelius Bref. Uppsala 1912 — |
| Bz. Sb. ant. | = | Jac. Berzelius Själfbiografiska anteckningar. Stockholm 1901. |
| Bz. Å. b. | = | Årsberättelse om framstegen i Physik och Chemie afgifven af Jac. Berzelius. Stockholm. |
| Gehlen Journ. | = | Neues allgemeines Journal der Chemie hrsg. von A. Gehlen. Berlin. |
| Geol. Soc. Trans. | = | Transactions of the Geological Society of London. |
| Gilb. Ann. | = | Annalen der Physik hrsg. von L. W. Gilbert. Halle und Leipzig. |
| Journ. d. Min. | = | Journal des Mines, ou Recueil de Mémoires etc. Paris. |
| K. V. A. Handl. | = | Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar. Stockholm. |
| K. V. A. Öfvers. | = | Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens förhandlingar. Stockholm. |
| Pogg. Ann. | = | Annalen der Physik und Chemie hrsg. von J. C. Poggendorff. Leipzig. |
| Schweigg. Journ. | = | Journal für Chemie und Physik hrsg, von J. S. C. Schweigger. Nürnberg. |
| S. G. U. | = | Sveriges Geologiska Undersökning. Stockholm. |
| Sillim. Journ. | = | The American Journal of Science and Arts. By B. Silliman. New Haven. |
Sommaire.
Le présent volume contient les lettres encore conservées de la correspondance entre Berzelius et Wilhelm Hisinger, le célèbre minéralogiste et géologue suédois (né en 1766, mort en 1852). Ces lettres sont au nombre de 52, dont 48 de Berzelius et 4 seulement de Hisinger. Étant donné que Berzelius avait la coutume de conserver toutes les lettres qu'il recevait des savants suédois et étrangers, il peut paraître singulier qu'il n'ait gardé qu'un si petit nombre de lettres de Hisinger. Toutes les recherches faites à des époques différentes pour découvrir le sort des autres lettres sont restées infructueuses et il est peu probable qu'on les retrouve jamais. La seule explication qu'on puisse avancer dans ce cas c'est que, pour une raison quelconque, Hisinger, qui survécut de plusieurs années à Berzelius, dut redemander ses lettres soit après la mort de Berzelius, soit avant, et qu'il les brûla; quelques-unes seulement ont échappé à la destruction. Quant aux lettres de Berzelius, elles restèrent d'abord à Skinnskatteberg, propriété de Hisinger dans la province de Vestmanland; elles furent offertes plus tard — avec d'autres — à l'Académie des Sciences de Suède par les héritiers de Hisinger.
L'original de toutes les lettres que nous publions aujourd'hui se trouve donc dans la bibliothèque de l'Académie des Sciences à l'exception des deux plus anciennes lettres de Hisinger (no 2 et 4) qui sont manifestement des copies. Six lettres (les nos 2, 7, 17, 26, 27 et 30) sont plus ou moins incomplètes: tantôt c'est le commencement qui fait défaut, tantôt c'est la fin, tantôt les deux. Bans les cas très rares où la date manque tout à fait ou est incomplète, nous sommes parvenus à fixer approximativement le jour de leur envoi en nous guidant sur le contexte, et nous avons eu recours au même procédé pour une lettre dont la date était indiscut ablement erronée (no 45).
La plus ancienne de ces lettres est datée de 1804, la dernière, de 1842. La correspondance embrasse donc une période de trente-huit ans, avec une interruption considérable de 1824 à 1838 inclusivement, temps pendant lequel il semble qu'elle ait entièrement cessé.
Ses études de médecine une fois terminées, Berzelius quitta Uppsala et vint s'établir à Stockholm, en 1802. On a l'impression qu'il entra assez tôt en relation avec Wilhelm Hisinger, riche maître de forges et auteur connu d'ouvrages de minéralogie, dont il partageait avec passion toute l'ardeur scientifique. Aussi devint-il bientôt le collaborateur permanent de Hisinger. Pour Berzelius, dénué de fortune personnelle, c'était là un sérieux avantage, car cela lui permettait de se consacrer aux recherches pour lesquelles, dès ses années d'étude à Uppsala, il avait montré d'irrésistibles dispositions. Mais la collaboration ne fut pas non plus sans bénéfice pour Hisinger, non seulement à cause de l'habileté de Berzelius comme expérimentateur dé jàsupérieure à cette époque, mais encore par ce fait que les travaux nécessitant l'emploi des ressources scientifiques de la capitale purent se poursuivre même lorsque Hisinger était contraint, par ses occupations, de séjourner dans le district minier. Pendant les années 1802—1803 et 1809—1819, Berzelius fut le locataire de Hisinger moyennant une somme probablement fort modeste.
Au commencement du XIXe siècle, l'intérêt de tous ceux qui avaient voué leur vie aux sciences naturelles fut captivé par la merveilleuse invention de la pile électrique de Volta. Le premier fruit de la collaboration de Hisinger et de Berzelius fut l'ensemble des recherches qu'ils entreprirent sur l'électrolyse des sels et de certaines bases (1803), recherches traitées d'abord avec assez d'indifférence par les contemporains mais qui, avec le temps, furent plus justement appréciées. Tout porte à croire que Hisinger ne fut pas complètement étranger à la brochure que Berzelius fit paraître en 1802 sous le titre »Afhandling om galvanismen » (Traité sur le galvanisme).
Toutefois, Hisinger était avant tout minéralogiste et comme tel s'intéressait plus particulièrement aux recherches d'analyses minéralogiques. Par contre c'était là une occupation pour laquelle Berzelius avait pris à Uppsala une certaine aversion parce qu'elle était poursuivie dans le laboratoire de son professeur avec une exclusivité et dans une mesure qui menaçaient de supprimer tout à fait l'étude de la chimie pure. Par considération pour son bienfaiteur et ami, Berzelius pourtant ne voulut pas opposer un refus lorsque celui-ci vint lui proposer de faire en commun des recherches chimiques sur certains minéraux dont la composition n'était encore qu'imparfaitement connue. Sa complaisance fut récompensée. L'analyse du tungstène de Bastnäs conduisit en 1804 à la découverte du cérium et c'est de cette découverte que traite la première lettre que nous possédions (no 1) de Berzelius à Hisinger. Mais la fortune ne fut pas toujours aussi souriante. Les lettres qui suivent (printemps 1805) sont toutes pleines de l'espoir qu'avait alors Berzelius de découvrir une autre substance élémentaire et qu'il avait déjà nommé »gahnium»; mais bientôt il s'aperçut que cette matière ne supportait pas l'épreuve d'une investigation rigoreuse.
Un autre travail en commun discuté à maintes reprises dans cette correspondance était d'ordre littéraire: il s'agissait de la publication de »Afhandlingar i fysik, kemi och mineralogi» (Bulletin de physique, de chimie et de minéralogie), série de rapports qui, au cours des années 1806—1818, parut en six volumes contenant presque tout ce que les chimistes et les minéralogistes suédois ont publié de plus intéressant pendant cette période. Les frais en étaient couverts exclusivement par des particuliers: ce fut d'abord par Hisinger tout seul; plus tard par lui et Berzelius; ensuite par Hisinger et Berzelius auxquels s'étaient adjoints quelques autres savants suédois; enfin, par Berzelius tout seul.
A partir de l'année 1813, époque où Berzelius commence à s'occuper sérieusement de minéralogie et apparaît comme un réformateur dans cette science grâce à l'avant-projet de son système chimico-minéralogique, ses lettres traitent plus particulièrement de questions minéralogiques. Pendant les années qui suivirent, il passait volontiers ses vacances à Falun, s'occupant avec ardeur soit d'analyses de minéraux soit d'excursions ayant pour but des observations minéralogiques faites en compagnie du célèbre Gahn; il trouva là le sujet de nombreux rapports destinés à intéresser vivement Hisinger. Après la mort de Gahn (1818), les excursions de Berzelius dans la région de Falun n'en continuèrent pas moins; le grand chimiste les fit alors avec de jeunes savants suédois ou étrangers qui avaient, pendant un certain temps, étudié dans son laboratoire, à Stockholm.
Comme nous l'avons déjà fait observer, le fait que la correspondance entre Berzelius et Hisinger, après avoir été assez régulière et même suivie à des époques données, s'arrête brusquement à partir de l'année 1823 ne doit pas être interprêté comme une diminution dans le besoin de communication des deux savants; la cause de cet arrêt est plutôt que les rapports épistolaires furent remplacés par des rapports personnels, Hisinger ayant, semble-t-il, passé les mois d'hiver à Stockholm à dater de ce temps-là. Les lettres que l'on a pu retrouver d'une période ultérieure (1839—1842) sont fort peu nombreuses et pour la plupart très courtes.
Comme précédemment, dans des occasions semblables, nous avons fait suivre la correspondance d'un certain nombre de notices comprenant principalement des renseignements littéraires ou biographiques. J'offre ici mes remerciements à M. Nils Zenzén pour l'aide précieuse qu'il a bien voulu me donner dans l'identification de certains minéraux mentionnés dans les lettres.
A l'usage des personnes qui ne savent pas bien le suédois, nous donnons ici un court résumé des points les plus importants de chaque lettre.
2. Recherches de Vauquelin, de Wollaston et de Tennant sur les métaux qui accompagnent le platine. — Analyse de la Gahnite.
3—6. Suite de l'analyse de la Gahnite. — Nouveau métal présumé, le gahnium.
7. Analyse de la tantalite. — La nature élémentaire du tantale mise en question.
8. Électrolyse du sel ammoniac. — Critique d'une remarque de Fourcroy. — Préparation du carbonate de soude pur. — Projet de faire paraître un manuel de chimie. — Efforts de Sparrman pour succéder à Quensel.
9. Coloration jaune de l'acide muriatique. — Mémoire sur l'acide lactique. — Publication du manuel. — Décomposition des alcalis effectuée par Davy.
10. Découverte de l'ammoniure de mercure.
11. Maladie de Berzelius.— Mode d'analyse des minerais de fer.
12. Mémoires destinés à être insérés dans une revue publiée par Hisinger et Berzelius. — Analyses d'un minerai de fer et d'une espèce de fonte.
13. Analyse de la chaux carbonatée fétide. — Autre analyse de la fonte. — Mémoire de Davy sur la décomposition des terres.
14. Comment se procurer des réactifs chimiques. — — Berzelius fait venir de Londres un creuset en platine pour Hisinger. — Critique de certaines revues scientifiques allemandes. — Expressions d'admiration pour Davy. — Idées de Davy sur la composition de l'hydrogène, du nitrogène et de l'ammoniaque. — La Haüyne. — Le gonyomètre de Wollaston.
15. Analyse d'un précipité envoyé par Hisinger. — Berzelius désire avoir de la compagnie quand il travaille. — Projet de faire des recherches sur la fermentation de l'acide citrique. — Une substance astringente du pays.
16. Lésion des yeux de Berzelius. — Essai de réduire le titane. — Recherches de Berzelius sur les proportions déterminées.
17. Opinion de Gay-Lussac et de Thenard quant à l'ammoniure de mercure. — Recherches de Davy. — Dosage du chrome d'après Vauquelin. — Berzelius exprime le désir d'être élu secrétaire perpétuel de l'Académie des Sciences.
18. L'expédition des journaux étrangers devient plus difficile. — Berzelius forme le projet d'aller en France. — Le manuel de Chimie. — Découverte de l'oxyde aureux; purpura mineralis. — Réactifs.
19. Berzelius, pendant son séjour à Londres, offre ses services à Hisinger pour l'achat de divers ustensiles chimiques. — Entrevue entre Berzelius et Davy. — Caractéristique des savants anglais.
20. Une substance problématique. — Idées sur la composition de l'ammoniaque et du nitrogène (théorie du nitricum). Le cours de la monnaie anglaise.
21. Minéraux trouvés dans les environs de Falun. — Analyses de minéraux.
22. Analyses de minéraux. — Hausmann critique le système minéralogique de Berzelius.
23. Discussions relatives aux analyses de plusieurs minéraux. — Projet d'une souscription pour faire paraitre un nouveau tome de la Revue de physique, chimie et minéralogie.- Tantalite de Broddbo.
24. Système minéralogique de Berzelius. — Analyses de la gadolinite de Broddbo et d'Ytterby, de la topaze etc.
25. Sur la publication de la Revue. — Mémoire de Haussmann «de pyrite gilvo». — Qu'est-ce que l'iodine? Réponse à une question de Hisinger. — Mémoire de Berzelius sur la nature du chlore (acide muriatique oxygéné). — Composition de la pyrophysalite et de la pycnite.
26. Difficulté d'obtenir de l'alcali caustique. — La chaux fluatée blanche d'Yxsiö. — Stromeyer contre Buchholz sur la composition de l'arragonite. — Gilbert est converti à l'opinion de Berzelius concernant la nature du chlore.
27. L'odénite et l'odénium. — Analyse de la gadolinite. — Berzelius fait venir d'Angleterre une capsule en platine et de la potasse caustique.
28. Berzelius adresse à Hisinger des minéraux finlandais qui devront être analysés. — Analyse de la hornblende ou de l'augite faite par Hisinger. — Fyroxène triunitaire de Haüy.
29. C.-G. Gmelin et N. Nordenskiöld chez Berzelius. — Minéraux trouvés à Broddbo, à Kårarfvet, à Bispberg, à Åker etc.
30. Analyses du grenat de Broddbo et de la chondrodite faites par D'Ohsson. 31. Sur la différence entre l'augite et la hornblende. — Comment Berzelius veut passer l'été. — Sur la place de certains minéraux dans le système. — Composition de la silice et du fluorure de silicium.
32. Analyse de la pétalite faite par Arfwedson. — Recherches de Berzelius sur les proportions déterminées.
33. La découverte du sélénium; ses propriétés; minéraux contenant du sélénium. — Préparation de la lithine. — Démarches de Berzelius pour obtenir les moyens d'aller en France. — Présence du sélénium dans le soufre de Falun.
34. Préparation du sélénium.
35. L'eucaïrite et le séléniure de cuivre. — Nouveau minerai de nickel et la manière de l'analyser. — Analyse de certaines zéolithes. — Présence de la lithine et de l'acide borique dans la tourmaline et dans la rubellite. — Souscription pour la Revue de physique etc.
36. Encore le voyage projeté. — Analyse d'un chromate de plomb de Sibérie. — Essais avec le chalumeau. — Méthode pour indiquer la présence du lithium. — Blöde traduit la Minérographie de Hisinger.
37. Commissions données à Hisinger. — Transactions entre Berzelius et Robiquet. — Achats de Berzelius à Paris. — Berzelius porte un jugement très favorable sur les savants français. — Caractéristique de Haüy et d'autres. — Projets pour le retour en Suède.
38. Zweigbergk engagé comme assistant. — Difficulté de recevoir des journaux étrangers. — Les idées de Mitscherlich sur la cristallographie. — Analyse d'un minerai de nickel, faite par Pfaff. — et de la lazulite, faite par Fuchs.
39. Visite à Skinnskatteberg de Berzelius et de ses compagnons de voyage. — Nombreux minéraux trouvés pendant un voyage dans le district minier.
40. Nouvelle espèce de cérite. — Un minerai de nickel de Loos. — Sur la composition des grenats. Berzelius termine son ouvrage sur l'emploi du chalumeau. — Méthode pour déterminer l'acide phosphorique. — Travaux d'Almroth et de Rose.
41. Caractéristique de C. Retzius. — Fluorure de cérium. — Des creusets d'argent ou de platine? — Nouvelle lampe à esprit-de-vin.
42. Instruction sur l'usage de la lampe à esprit-de-vin. — Loboite, Egérane, idoerase. — Un sousfluate de Bastnäs, sa composition et son analyse. — Mémoire de Berzelius sur certains minerais de nickel. — Composition du pyroxène d'après Rose.
43. Sur les calculs vésicaux. — Ordonnances de médecin. — Critique du système minéralogique de Mohs. — Mort de la comtesse de Tawast (sœur de Hisinger).
44. Berzelius présente ses remercîment eu réponse à une félicitation. — Encore le fluate de Bastnäs. — Formule chimique du grenat.
45. Sur les traces d'une activité volcanique dans la Norvège, dans la Bohême et dans l'Auvergne. — Composition de la chlorite. — Souvenirs d'un voyage à Carlsbad. — Intention de Hisinger de léguer sa collection de minéraux au Musée d'histoire naturelle. — Sur la diète prochaine. — Analyse de certaines eaux minérales de Bohême faite par Berzelius, — Les découvertes d'Arfwedson.
46. Roches volcaniques trouvées dans la Scanie. — Composition de certaines zéolithes. — Plan de voyage. — Un phosphate de chaux, trouvé près de Stockholm.
47. Secousse sismique observée à Stockholm. — La collection de minéraux de l'Académie des Sciences. — Le briquet à hydrogène de Dœbereiner. — Essais de Sillimau sur la fusion du carbone.
48. Des Piémontais voyageurs. — Voyages de Hisinger en Suède.
49. Encore les Piémontais. — Sur les élections dans l'Académie des Sciences. — Les recherches de Sobrero. — Donations à la Collection minéralogique. — Analyses de Kersten, de Wöhler et de Svanberg.
50. Lethæa sueciea etc.
51. Berzelius soumet à l'examen de Hisinger un mémoire de géologie écrit pour une revue populaire. — Divergence d'opinions sur l'origine des chaînes de montagnes.
52. Le prince royal ayant lu un ouvrage de Hisinger charge Berzelius de présenter à celui-ci l'expression de sa satisfaction.
INNEHÅLL.
| Nr | Sid. | ||
| Utgivarens förord | 3 | ||
| Teckenförklaring | 9 | ||
| 1 | Berzelius till Hisinger | 19 mars 1804 | 11 |
| 2 | Hisinger till Berzelius | 11 april 1805 | 12 |
| 3 | Berzelius till Hisinger | 15 april 1805 | 13 |
| 4 | Hisinger till Berzelius | 18 april 1805 | 14 |
| 5 | Berzelius till Hisinger | 9 maj 1805 | 15 |
| 6 | »»
» |
30 maj 1805 | 16 |
| 7 | »»
» |
25 juli 1805 | 17 |
| 8 | »»
» |
27 oktober 1806 | 18 |
| 9 | »»
» |
våren 1808 | 19 |
| 10 | »»
» |
9 maj 1808 | 20 |
| 11 | »»
» |
16 januari 1809 | 21 |
| 12 | »»
» |
2 februari 1809 | 23 |
| 13 | »»
» |
15 mars 1809 | 24 |
| 14 | »»
» |
9 november 1809 | 26 |
| 15 | »»
» |
28 november 1809 | 27 |
| 16 | »»
» |
23 april 1810 | 29 |
| 17 | »»
» |
19 juli 1810 | 30 |
| 18 | »»
» |
1 december 1811 | 31 |
| 19 | »»
» |
13 augusti 1812 | 32 |
| 20 | »»
» |
22 maj 1813 | 34 |
| 21 | »»
» |
25 augusti 1814 | 36 |
| 22 | »»
» |
11 november 1814 | 37 |
| 23 | »»
» |
1 december 1814 | 39 |
| 24 | »»
» |
10 april 1815 | 41 |
| 25 | »»
» |
8 maj 1815 | 42 |
| 26 | »»
» |
9 oktober 1815 | 44 |
| 27 | »»
» |
27 oktober 1815 | 45 |
| 28 | »»
» |
8 oktober 186 | 45 |
| 29 | »»
» |
14 oktober 1816 | 46 |
| 30 | »»
» |
23 december 1816 | 48 |
| 31 | »»
» |
14 april 1817 | 48 |
| 32 | »»
» |
12 januari 1818 | 50 |
| 33 | »»
» |
22 april 1818 | 51
|
| 34 | Berzelius till Hisinger | 8 maj 1818 | 54 |
| 35 | »»
» |
25 maj 1805 | 54 |
| 36 | »»
» |
7 juni 1818 | 58 |
| 37 | »»
» |
6 juni 1819 | 59 |
| 38 | »»
» |
7 januari 1820 | 61 |
| 39 | »»
» |
2 september 1820 | 63 |
| 40 | »»
» |
10 oktober 1820 | 65 |
| 41 | »»
» |
19 oktober 1820 | 68 |
| 42 | »»
» |
13 december 1820 | 69 |
| 43 | »»
» |
januari (?) 1821 | 71 |
| 44 | »»
» |
12 februari 1821 | 72 |
| 45 | »»
» |
9 januari 1823 | 73 |
| 46 | »»
» |
4 augusti 1823 | 76 |
| 47 | »»
» |
1 december 1823 | 77 |
| 48 | Hisinger till Berzelius | 16 augusti 1839 | 78 |
| 49 | Berzelius till Hisinger | 23 augusti 1839 | 79 |
| 50 | Hisinger till Berzelius | 26 augusti 1839 | 81 |
| 51 | Berzelius till Hisinger | 30 oktober 1839 | 81 |
| 52 | »»
» |
19 maj 1842 | 82 |
| Förkortningar | 84 | ||
| Anmärkningar | 85 | ||
| Sommaire en français | 93 | ||
- ↑ Se i detta avseende företalet till nämnda skrift.
- ↑ [ 85 ]D. v. s. Uppsalakemisterna professor J. Afzelius och laborator A. G. Ekeberg. Jfr Bz. Sb. ant. s. 39.
- ↑ [ 85 ]Detta brev, daterat den 17 mars 1804, finnes i Uppsala universitetsbibliotek.
- ↑ [ 85 ]De kemiska symboler, av vilka Berzelius vid denna tid, om ock sparsamt och aldrig i tryck, betjänade sig, äro de av fransmannen Hassenfratz och Adet är 1787 föreslagna. Deras system hade blivit känt i Sverige genom en av A. Sparrman verkställd översättning av Fourcroys Philosophie Chimique (»Philosophia chemica eller grund-sanningen af den nya Chemien». Stockholm 1795.) Se i övrigt teckenförklaringen s. 9.
- ↑ [ 85 ]Se Fourcroy et Vauquelin, Expériences sur le platine brut, sur l'existence de plusieurs métaux, et d'une espèce nouvelle de métal dans cette mine. Ann. Chim. 49, 1804, s. 188—224; 50, 1804, s. 5—27.
- ↑ [ 85 ]Se Klaproth, Analyse chimique de l'ochroite, Berlin, Mém. Acad. 1804, s. 155—164.
- ↑ [ 85 ]Styptisk = sammandragande.
- ↑ [ 85 ]1 gran (medicinalvikt) = 0,062 gram.
- ↑ [ 85 ]1 kvintin = 3,3 gram.
- ↑ [ 85 ]Petter Jacob Hjelm (1746—1813), myntguardien och direktör för bergskollegii kemiska laboratorium.
- ↑ [ 85 ]Se Berzelius, Undersökning af Adolfsbergs brunnsvatten samt Undersökning af Porla källvatten, Afhandl. I, 1806, s. 124—155, Gehlen Journ. I, 1806, s. 1—18.
- ↑ [ 85 ]Carl Johan Lidbeck (1774—1817), övermasmästare i Nora och Linde samt senare översalpetersjuderistyresman i [ 86 ]Nerike och Södermanland. Vad här yttras om Klaproth, syftar tillbaka på kollisionen mellan denne å ena sidan samt Berzelius och Hisinger å den andra rörande upptäckten av cerium eller ochroitjorden.
- ↑ [ 86 ]Såsom framgår av en skrivelse från Gehlen till Berzelius av den 28 april 1805 (nu i Vetenskapsakademiens bibliotek), hade Berzelius sändt Gehlen ett förelöpande meddelande »von der Entdeckung eines neuen metallischen Körpers».
- ↑ [ 86 ]Jfr det kända uttrycket chateaux en Espagne.
- ↑ [ 86 ]Varken 1:a eller 2:a delen av Afhandl. (1806 resp. 1807) innehåller emellertid någon avhandling av Gahn, varpå det här yttrade kan tänkas passa in. Gahns kända olust att offentliggöra sina rön har antagligen här, som så ofta eljes, fått göra sig gällande.
- ↑ [ 86 ]Berzelii Lärbok i kemien, vars 1:a del utkom år 1808.
- ↑ [ 86 ]Conrad Quensel (1767—1806) var intendent vid Vetenskapsakademiens naturaliesamlingar och efterträddes i denna egenskap av Olof Swartz.
- ↑ [ 86 ]Berzelius, Undersökning af människo-träckens sammansättning. Afhandl. II, 1807, s. 103—137. Gehlen Journ. VI, 1806, s. 509—541.
- ↑ [ 86 ]Anders Ludvig Hedenberg (1781—1809), notarie i bergskollegium, t. f. bergmästare i Öster- och Västerbergslagen.
- ↑ [ 86 ]Carl Adolf Murray (1785—1847), författare till 2:ne mineralanalytiska uppsatser i Afhandl. II, auskultant i bergskollegium; sedermera handlande och amerikansk konsul i Göteborg.
- ↑ [ 86 ]Fourcroy och Vauquelin hade påstått, att Scheeles mjölksyra icke vore annat än en med animalisk materia förorenad ättiksyra.
- ↑ [ 86 ]Då första delen av Berzelii Lärbok i kemi utkom av trycket 1808, bör brevet alltså vara författat detta år men tidigare än nästa brev, där korrekturläsningen och följaktligen sättningen av Afhandl. III omtalas såsom redan påbörjad.
- ↑ [ 86 ]1 uns = 30 gram.
- ↑ [ 86 ]Jöns Svanberg, som vid denna tid var Vetenskapsakademiens sekreterare.
- ↑ [ 87 ]»Den regenbågefärgade jernmalmen eller s. k. sjustjern-stenen från det egentliga Grengesberget», undersökt av Hisinger, Afhandl. III, s. 321—324.
- ↑ [ 87 ]Nämligen av alkaliernas och de alkaliska jordarternas sammansatta natur.
- ↑ [ 87 ]Man erinrar sig, att 1809 års statsvälvning hade ägt rum endast två dagar före avfattandet av detta brev.
- ↑ [ 87 ]Kommissarien Callin, vice värd i Hisingers fastighet, det s. k. Tyska bagarns hus, Riddargatan 14, där Berzelius vid denna tid var hyresgäst.
- ↑ [ 87 ]Väl en av de allra tidigaste bevarade yttringarna av Berzelii opposition mot den isynnerhet inom Tyskland förhärskande naturfilosofiska riktningen.
- ↑ [ 87 ]Gilb. Ann. 27, 1807; s. 269—324.
- ↑ [ 87 ]Daterat London den 18 oktober 1809, tryckt i Bz. Bref, II, s. 16—18.
- ↑ [ 87 ]Tönnes Christian Bruun Neergaard (1776—1824), dansk kammarjunkare och godsägare, skrev: De la Haüyne, nouvelle substance minérale. Journ. d. Min. XXI, 1807, s. 365—380.
- ↑ [ 87 ]Ovisst om här avses bergsrådet Birger Fredrik Rothoff (1759—1831) eller hans son geschwornern Emanuel Rothoff (1788—1832). Bägge tillhörde Berzelii närmare bekantskapskrets.
- ↑ [ 87 ]Syftar på den explosion av knallguld, vid vilken Berzelius var nära att förlora synförmågan. Jfr Bz. Sb. ant. s. 51.
- ↑ [ 87 ]Försök rörande de bestämda proportioner, hvari den oorganiska Naturens beståndsdelar finnas förenade. Afhandl. III, s. 162—276.
- ↑ [ 87 ]Försök till en allmän öfverblick af varmblodiga Djurvätskors sammansättning etc. Afhandl. III, s. 1—105.
- ↑ [ 87 ]Analys af orsten (Lapis Suillus) av Hisinger och Berzelius. Afhandl. III, s. 379—388.
- ↑ Jag skrifver detta i collegium och har ej brefvet med mig, annars skulle jag skicka det.
- ↑ [ 87 ]Berzelius var Vetenskapsakademiens preses första [ 88 ]halvåret 1810 och nedlade presidiet med ett föredrag: »Om djurkemiens framsteg».
- ↑ [ 88 ]Andra delen av Berzelii lärobok utkom 1812.
- ↑ [ 88 ]August Lindbergson (1790—1824), sedermera bataljonsläkare och excellensen H. G. Trolle-Wachtmeisters husläkare. Kemist. Jfr Bz. Bref I, s. 72.
- ↑ [ 88 ]Carl Johan Fredrik Plagemann (1779—1864), apotekare. Hade i Södertälje anlagt en fabrik för kemiska preparat, den första i sitt slag i Sverige. Se H. G. Söderbaum: Sveriges första kemiska fabrik. Svensk kemisk tidskrift 1918, s. 118—120.
- ↑ [ 88 ]George John Singer (död 1817) och dr John Murray (död 1820). Se Nicholsons Journal of natural philosophy XXXI, 1812, s. 90 och följ.
- ↑ [ 88 ]Notice respecting the geological structure of the vicinity of Dublin; with an account of some rare minerals found in Ireland. Geol. Soc. Trans. I, 1811, s. 269—280. Författaren var den engelske geologen William Henry Fitton (1780—1861).
- ↑ [ 88 ]Hisinger var gift med friherrinnan Anna Märta Eleonora Taube af Odenkat (1766—1845) och hade i sitt äktenskap tvenne döttrar, av vilka den yngre, Sofia Eleonora (1791—1845), den 16 oktober 1812 firade bröllop med sin kusin bergsrådet Detlof Heijkensköld (1780—1831).
- ↑ [ 88 ]Brevet synes vara skrivet 1813, några månader efter Berzelii återkomst från England. Den i slutet av brevet omtalade »boken» av Fitton är uppenbarligen samma skrift, som omnämnes i föregående brev.
- ↑ [ 88 ]För den 9 juli 1814, s. 1089. Även i Gilb. Ann. 48, 1814, s. 105.
- ↑ [ 88 ]Nämligen Berzelii avhandling om mineralsystemet.
- ↑ [ 88 ]En serpentin från Bojmås-gruvorna nära Norbergs kyrka i Västmanland hade tidigare analyserats av Hisinger. Afhandl. III, s. 300—303.
- ↑ [ 88 ]Dessa försök publicerades under titeln: Undersökning af några i grannskapet af Fahlun funna Fossilier. [ 89 ]Afhandl. IV, 1815, s. 148 och följ. I kostnaden för ifrågavarande del av »Afhandlingarna» deltogo utom Berzelius och Hisinger elva andra svenska kemister och mineraloger.
- ↑ [ 89 ]Antagligen Plagemann. Jfr anm. 40.
- ↑ [ 89 ]Den första uppsatsen, s. 1—148, i Afhandl. IV, 1815, bär titeln: »Försök till ett rent Kemiskt Mineralsystem; af Jac. Berzelius».
- ↑ [ 89 ]Observationes de pyrite gilvo (hepatico et radiato auctorum). Commentationes recentiores Societatis Reg. Scient. Göttingensis III, 1814.
- ↑ [ 89 ]Versuch einer Vergleichung der älteren und der neueren Meinungen über die Natur der oxydirten Salzsäure etc. Gilb. Ann. 50, 1815, s. 356—446.
- ↑ [ 89 ]Ifråga om detta mineral torde Berzelius säkerligen haft rätt i sin förmodan, att det ej gärna kunde vara ren flusspat. För honom låg otvivelaktigt närmast till hands att tänka på gips som främmande beståndsdel. Med större sannolikhet torde man dock nu kunna förmoda en inblandning av Scheelit, vars förekomst vid Yxsjö först långt senare konstaterades.
- ↑ [ 89 ]Nämligen i Afhandl. IV, där ett stort antal mineralanalyser av Hisinger finnas intagna. (»Kemisk undersökning af åtskillige Fossilier», 317—378.)
- ↑ [ 89 ]Med detta namn betecknades en tid den svarta glimmern (biotiten) från Finbo. På Naturhistoriska riksmuseets mineralogiska avdelning finnas 3 prov av sådan »odenit» med etiketter egenhändigt utskrivna av Berzelius. På en av dem läses: »Glimmer, svart, talkartad, någon tid kallad odenit, fr. Finbo vid Fahlun. Hisinger.» Odenit, (även Odite eller Odinite) finnes omnämnd i Albert Huntington Chester, A Dictionary of the names of minerals, New York 1896, s. 192, i A. Dufrénoy, Traité de minéralogie III, 1847, s. 772, samt möjligen på ännu flera ställen i den äldre litteraturen. Beträffande det förmodade nya grundämnet odenium, vars existens under fortsättningen av Berzelii här omnämnda undersökningar icke bekräftades, se även ett brev från Svedenstjerna till C. C. Leonhard, återgivet i Taschenbuch für die gesammte Mineralogie, 9, 1815, 3. 598—599.
- ↑ [ 90 ]1⁄2 stop = 650 kubikcentimeter.
- ↑ [ 90 ]N. V. om Falun.
- ↑ [ 90 ]Christian Gottlob Gmelin (1792—1860), sedermera professor i kemi vid universitetet i Tübingen.
- ↑ [ 90 ]Nils Gustaf Nordenskiöld {1792—1866), sedermera överintendent för finska bergsstyrelsen. Far till forskningsresanden A. E. Nordenskiöld.
- ↑ [ 90 ]Jfr nästa brev.
- ↑ [ 90 ]Sannolikt bergsmekanikern och vattenbyggnadsingenjören Erik Nordwall (1753—1835), adlad Nordewall.
- ↑ [ 90 ]Berzelius menar tydligen »Afhandlingarna».
- ↑ [ 90 ]Hisinger: Analys af några Hornblendearter. Afhandl. VI, 1818, s. 199—209.
- ↑ [ 90 ]Chr. H. Pfaff, Hornblende und Kaligehalt desselben. Schweigg. Journ. 18, 1816, s. 73—76.
- ↑ [ 90 ]William Mac Michael (1784—1839), praktiserande läkare i London; hade 1812—1813 arbetat på Berzelii laboratorium och därvid antagligen gjort Hisingers bekantskap.
- ↑ [ 90 ]Man finner, att det här är fråga om första uppränningen till litiums upptäckt.
- ↑ [ 90 ]Den i de tidigare breven omnämnde Johan Afzelius (1753—1837), professor i kemi vid Uppsala universitet.
- ↑ [ 90 ]Antagligen Hisingers måg Detlof Heijkensköld. Jfr ovan anm. 43.
- ↑ [ 90 ]Selenkoppar, även kallad Berzelianit. Jfr följande brev.
- ↑ [ 90 ]Vauquelinit.
- ↑ [ 90 ]Karl August Blöde (1773—1820). Översatte även första delen av Berzelii lärobok i kemi.
- ↑ [ 90 ]D. v. s. till den plats dit brevet är ställt.
- ↑ [ 90 ]Samuel Georg von Zweigbergk (1792—1864), notarie i [ 91 ]bergskollegium och amanuens vid dess mineralogiska kabinett; slutligen bergmästare i 2:a distriktet.
- ↑ [ 91 ]Ueber Nickelerze, und insbesondere über ein noch nicht hinlänglich bekanntes neues Nickelerz (Nickelglanz) aus Schweden. Schweigg. Journ. 22, 1818, s. 253—270.
- ↑ [ 91 ]Johann Nepomuk Fuchs (1774—1856), professor i mineralogi vid universitetet i München. Hans här åsyftade arbete: Untersuchung des Lazulits, återfinnes i Schweigg. Journ. 24, 1818, s. 373—384.
- ↑ [ 91 ]Carl Gustaf Retzius (1798—1833), akademiadjunkt i Lund, sedermera professor vid Veterinärinrättningen i Stockholm.
- ↑ [ 91 ]Det mineral Berzelius här omnämner och i senare brev betecknar såsom basisk flusspatsyrad ceroxid resp. subfluatet från Bastnäs (se s. 69), är efter all sannolikhet identiskt med den numera s. k. Bastnäsiten. Jfr Pogg. Ann. 1, 1824, s. 32. I P. Geijers uppsats »The cerium minerals of Bastnäs at Riddarhyttan» (S. G. U. Ser. c, No. 304) anföres visserligen, att Bastnäsiten upptäcktes av Hisinger år 1838. Denna uppgift, som synes vara hämtad från A. E. Nordenskiöld (K. V. A. Öfvers. 1868, No. 6, s. 399), torde dock bero på ett förbiseende av denne senare.
- ↑ [ 91 ]Johan Christoffer Klemming (1751—1821), bleckslagareålderman i Stockholm.
- ↑ [ 91 ]S. Dunin Borkowski, Chemische Untersuchung des Egerans. Schweigg. Journ. 23, 1818, s. 387—393.
- ↑ [ 91 ]Om sättet att undersöka Nickelmalmer, jemte analys af en hvit Nickelmalm från Loos. K. V. A. Handl. 1820, s. 225—259.
- ↑ Ann. de phys. et chim. Vol. XIII.
- ↑ [ 91 ]Här avses sannolikt Mohs' skrift: »Die Charaktere der Klassen, Ordnungen, Geschlechter und Arten, oder die Charakteristik des naturhistorischen Mineralsystems», Dresden 1820, 2:a uppl. 1821. Mohs' »naturhistoriska» mineralsystem var grundat på ett ingående studium av mineralens yttre, kristallografiska och fysikaliska egenskaper.
- ↑ [ 91 ]Kristina Sofia Hising (1762—1821), Hisingers syster, [ 92 ]gift med greve Johan Henrik Tawast. Hon avled den 16 januari 1821, och brevet torde vara skrivet kort tid efteråt, alltså antagligen i slutet av januari s. å.
- ↑ [ 92 ]Berzelius blev kommendör av Vasaorden den 28 januari 1821. Hisinger hade vid denna tidpunkt ännu icke erhållit någon ordensutmärkelse, oaktat Berzelius i sådant syfte synes hava lagt sig ut till hans förmån.
- ↑ [ 92 ]Vid Lindbo kalkbrott i Västanfors socken, Västmanland, förekomma två slag av granater, en mörk och en ljus med väsentligt olika sammansättning. Här avses den mörka. Hisingers i brevet anförda analys finnes, i den form Berzelius här uträknat densamma, offentliggjord i K. V. A. Handl. 1821, s. 367. Jfr även Bz. Å. b. 1821, s. 121.
- ↑ [ 92 ]Jfr brev 41.
- ↑ [ 92 ]I originalbrevet står 1822, men då Berzelius här omtalar både sin resa till Carlsbad, som ägde rum sommaren 1822, och ett snart tillstundande riksmöte, vilket ej kan avse annat än 1823 års riksdag, är det tydligt, att här föreligger en — för övrigt hos Berzelius ej ovanlig — feldatering.
- ↑ [ 92 ]Hisinger donerade den 2 januari 1823 sin stora, till omkring 2,000 nummer uppgående mineralsamling till Riksmuseet, vars mineralogiska avdelning härigenom kan sägas ha blivit grundlagd.
- ↑ [ 92 ]Vetenskapsakademiens gamla, av något över 700 stuffer bestående mineralsamling genomgicks 1822 och 1823 under Berzelii ledning av akademiens ledamot bergsrådet Broling och den ovan nämnde notarien von Zweigbergk. »Det mesta var av den natur att utan skada kunna bortkastas.» Bz. Sb. ant. s. 148.
- ↑ [ 92 ]Christian Andreas von Zipser (1783—1864), skolföreståndare i Neusohl i Ungarn.
- ↑ [ 92 ]Olof Espling (1751—1821) disputerade pro gradu »De usu mineralium in architectura», præs. profess. Lostbom, Uppsala 1782; blev sedermera physices et logices lector vid Strängnäs gymnasium och slutligen kyrkoherde i Svennevads församling av Strängnäs stift. Se Strengnas stifts herdaminne af K. A. Hagström, IV, Strängnäs 1901, s. 275.
- ↑ [ 93 ]Carl Friedrich Naumann (1797—1873), tysk mineralog och geolog, som 1821—1822 hade företagit en geologisk resa i Norge.
- ↑ [ 93 ]Benjamin Silliman d. ä., Fusion of Charcoal, Graphite, Diamond etc. Sillim. Journ. VI, 1823, s. 341—353.
- ↑ [ 93 ]Giovanni Michelotti (född 1812), italiensk paleontolog.
- ↑ [ 93 ]Se följande brev.
- ↑ [ 93 ]Gérard Charles Antoine Norderling (1805—1847), slutligen ryttmästare vid Livregementets dragonkår, gift 1838 med Louisa Drummond Hay, dotter av Edward Auriol Drummond Hay, engelsk minister i Marocco.
- ↑ [ 93 ]Gérard Charles Antoine Norderling (1805—1847), slutligen ryttmästare vid Livregementets dragonkår, gift 1838 med Louisa Drummond Hay, dotter av Edward Auriol Drummond Hay, engelsk minister i Marocco.
- ↑ [ 93 ]Carl Moritz Kersten. Untersuchung des Monazits. Pogg. Ann. 47, 1839, s. 385—396.
- ↑ [ 93 ]Hisingers arbete: Lethæa suecica s. Petrificata Sueciæ, Holmiæ 1837.
- ↑ [ 93 ]Om beskaffenheten af Sveriges Berg och Mark (sign. Bz). Läsning för folket, 5 årg. 4 häfte. Stockholm 1840, s. 310—386.
- ↑ [ 93 ]Antagligen Bidrag till Sveriges Geognosie, fortsättning av Anteckningar i Physik och Geognosie m. m. Stockholm 1840.
- ↑ [ 93 ]Élie de Beaumont (1798—1874), professor i geologi vid École des Mines och vid Collège de France i Paris, förfäktade åsikten, att bergskedjor med lika riktning upplyfts under samma tidsskede och att upplyftandet står i samband med jordklotets avsvalning.
- ↑ [ 93 ]Anteckningar i Physik och Geognosie under resor i Sverige och Norrige. Upsala och Stockholm 1819—1840, 7 häften.