Geografiskt lexicon öwer Skandinavien/N

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sök: A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U W Y Å Ä Ö


←  M
Geografiskt lexicon öwer Skandinavien eller De förenade Rikena Swerige och Norige
av Daniel Djurberg

N
O  →


[ 506 ]

N.

Nacka, en Kapells-Församling uti Bränkyrka Sokn och Huddinge Pastorat i Södermanland. Här är en stärkelsefabrik, 2 goda mjölqwarnar, samt andra fabriks-anstalter. År 1810 war Folkmängden 355. Kyrkan är belägen 1 mil från Huddinge kyrka.

Naddö, en Herregård uti Örberga Sokn i Östergötland, har 15 à 18 tunnors utsäde, swagt höbol, prydlig åbyggnad af trä, med en trägård.

Naglum, en Sokn i Wästergötland, Wänersborgs Län och Wäne Härad, är Annex til Wänersborgs Pastorat, samt innehåller 25.6 Mantal. År 1805 war Folkmängden 1482. Kyrkan är belägen 0.6 mil från Moderkyrkan.

Namsen, eller Nauma, en Å uti Nummedalen uti norra Trondhiems Amt i Norge, är en af de största och stridaste strömar Nordanfjelds. Han har sin början wid fjäldryggen och faller uti en hafsfjärd, efter 18 mils lopp. När snön smälter om wåren, eller när starkt rägn infaller kan han i en otrolig hastighet stiga 10 à 12 famnar i högden öwer sit wanliga lopp; då bryter han med stor häftighet och förorsakar stor skada, stora älfbrott och jordfall, i synnerhet wid de höga och tillika lösa sandmälarne wid Ranums gårdar och kyrka. Inga broar kunna hållas öwer strömen utan nyttjas båtar och färjor wid de ställen öwerfarten sker. I älwen fångas en myckenhet lax och forell. Älwen gör inga betydliga wattufall eller forssar förrän wid Gårdarne Fiskum i Haram Sokn, som är en hög och brant fors, och hwars brusande kan höras 1 mil. Här är betydligt laxfiske, men icke högre up i älwen, emedan laxen icke kan komma öwer denna fors. Han gör likwäl försök at hoppa 9 à 10 alnar up i wädret, men emedan forssen är högre, faller han ned, och fångas uti de nedanför forssen inrättade kistor; Hawets flod märkes i älwen, 4 mil åwan om dess utlopp, och älwen är så djup wid utloppet, at med jakter och stora båtar kan seglas en mil up.

Nannestad, et Pastorat och Tingslag uti Rommerige i Norge, består af 3 Soknar: Nannestad, Moderförsamling, samt Holter och Birke, Annexer. År 1801 war Folkmängden 2745. Tingstället är Gården Linset.

Naperfjeldet, et högt Fjäld uti Molands Pastorat uti Tellemarken i Norge, har liknelse af en sockertopp.

Narrestöe, en Gränsehamn, mellan de 2 Tullställena Risöer och Arendal uti Nedenäs Amt i Norige.

Nasta, et Rusthåll uti Ånsta Sokn i Nerike, äger 40 tunnors utsäde, tämeligen godt höbol, hjelpelig skog, wacker mangårdsbyggning af trä, kalkslagen, med en god trägård.

Naum, en Sokn i Wästergötland, Mariestads Län och Barne Härad, är Annex til Ryda Pastorat, samt innehåller 12.2 Mantal. Marken är allmänt jämn. Rådande jordmånen är sand. Skog finnes ganska ringa eller nästan ingen. Utsädet är 300 tunnor. År 1810 war Folkmängden 297. Kyrkan är belägen 0.7 mil från Moderkyrkan. De betydligaste Gårdar i Soknen heta Ribbingstorp och Kartakarstorp.

Nawersta, et Regalt Pastorat i Bohusland och Bullarens [ 507 ]Härad, hwilket det innefattar, består af 2 Soknar: Nawersta, Moderförsamling, och Mo, Annex, samt innehåller 82.5 Mantal. Pastoratet utgör til större delen en Dalsträckning på ömse sidor om sjön Bullaren, hwilken är 3 mil lång, men ganska smal, ty dess wanliga bredd är endast 4 à 500 famnar. Såsom beläget i Fjäldbygden mellan bärgen och har så wäl bärgåsar inom sig, som wid alla sidor, kan jordmånen därefter betraktas. Den mäst rådande jordarten består af witlera och sand. Sanden är på de flästa ställen den grå, frätande och ofruktbara. Genom sjön Bullaren, som egenteligen består af 2 sjöar förenade medelst en å, delas Pastoratet i 2 delar: östra och wästra delen. På östra sidan där ock de fläste bärgen finnas är jordmånen ombytelig. Några få hemman hawa lerjord, dock allestädes wit lera. Sandjorden är rådande, och den är myrsand på de fläste ställen, samt föga bördig. Utsädet som nyttjas är hafra och litet blandkorn, däraf kan bärgas tredje, och i ymniga år, fjärde kornet, men aldrig mera. De fördelaktigaste hemman äro de som ligga närmast til de nämnde sjöarne. På wästra sidan om dem är bättre jordmån, dels lera, dels sandjord. Där är ock lermylla och sandmylla, men hwilken i wissa år är föga fruktbärande, dock fås där wanligen fjärde, femte och sjette kornet. Utsädet är i allmänhet blandkorn och hafra, men jämwäl stridt korn samt litet wete, något råg, ärter, bönor, potäter, lin, hampa, m. m. fast obetydligt, och blir på alt misswäxt, wissa år. Skog finnes nästan öweralt, utom några få ställen. Annars finnes här tilräckeligt til byggnad, gärdsel och bränsle; äwen at sälja, såsom byggnings-timmer och sågblockar, ehuru det sidstnämnda är mäst åtgånget til de här anlagda sågwärken 5 til antalet. Tegelbruk finnas 2. Höfångsten är i allmänhet swag. År 1805 war Folkmängden 2306. — Nawersta Sokn består af 58.5 Mantal. År 1805 war Folkmängden 1614. Kyrkan är belägen under 58 gr. 47 min. Polhöjd; 11.5 mil från Göteborg.

Nawesta, en Sätesgård uti Mogata Sokn i Östergötland, består af 2 Mantal, äger 20 tunnors utsäde, tilräckeligt höbol, mulbete och skog, något fiske i Slätbaken, 4.3 Mantal underliggande bondehemman samt 10 torp.

Nean, en ansenlig Ström, har sit ursprung i Härjedalen wid Helagsfjäldet, flyter i Norge genom Distriktet Strinden, går där genom Sälboe-sjön, och kallas efter utfallet därutur Nidälwen, samt faller under detta namn genom Staden Trondhiem ut i en hafsfjärd. Dess längd är 12 mil.

Nedenäs, et Amt uti Kristiansands Stift i Norge, består af 2 Fögderien: Nedenäs och Råböydelauget. Det innefattar 10 Pastorat och 2 Soknekall uti Städerne Arendal och Risöer. Pastoraten innehålla 31 Soknar, och dessutom Birkenäs, Annex til Tvede Pastorat och Åsevald, Annex til Biellands Pastorat, bägge uti Mandals Amt. År 1801 war Folkmängden i Amtet 32612, enligt följande Förtekning: Nedenäs Prosteri 23335, Råböydelaugets dito 7155, Birkenäs 1106, Åsevald 1016.

Nedenäs Fögderi, uti förenämnde Amt, ligger på södra sidan längs utmed hawet och är en del af den så kallade Agdesiden. Landet är, förnämligast wid hafskanten, jämnt och slätt, utan klippor samt fruktbart til sädesafling undantagande i torra somrar, ty marken består mäst af lerjord. Här finnas goda [ 508 ]ekeskogar, samt 2 små bokskogar. Fiskeriet är godt, i synnerhet af makril och lax, samt en myckenhet ostron wid hafssidan. Fögderiet består af 6 Pastorat, som äro: Gierrestad, Holt, Öster-Moeland, Vester-Moeland, Öjestad, Landvig; dessutom Sönnelev, Annex-Sokn til Pastoratet i Risöer, samt Birkenäs, Annex-Sokn til Tveds Pastorat uti Mandals Amt.

Nedenäs Prosteri. Detta innefattar de bägge Städerna Arendal och Risöer, samt förenämnde 6 Pastorat hwilka bestå af 18 Soknar.

Nederäng, en Sätesgård uti Widbo Sokn i Upland, består af 2 Mantal, äger några och 30 tunnors utsäde, ymnigt höbol, hjelpelig skog, wälbygd mangård af trä, huwudbyggningen rappad, med en stor trägård.

Nedstryen, en Sokn, är Annex til Indvigs Pastorat, uti norra Bergenhus Amt i Norge. Denna Sokn har et wackert läge, bestående af en jämn och bred dal. Här äro goda skogar, fädrift och sädesafling, något fiskeri i den nära liggande fjärden samt lax i en å, hwarför ock inbyggarne äro allmänt förmögne.

NERIKE, et Landskap i Regionen Swealand, utgör södra delen af Örebro Höfdingdöme. Det är beläget mellan 58 gr. 42 min. och 59 grad. 26 min. Polhöjd. Det omgiwes af Wästmanland, Södermanland, Östergötland, Wästergötland och Wärmeland. Det håller i längd 8 mil, i bredd 7, och i widd 42 qv. mil. Det förer titel af Hertigdöme. Dess Wapen äro 2 i kors öwer hwarandra satta pilar, med 4 rosor rundt omkring, i rödt fält. — Naturliga beskaffenheten är sådan, at landet är uti sin yttre omkrets högländigt och bärgaktigt, men har uti inre delen et flackt läge. Största landhögden swänger sig ifrån sjön Skagern til södra delen af Hjelmaren, och styrer alla norr om liggande wattudrag åt Hjelmaren, samt lemnar större delen af de öfrige åt Wettern och mindre delen åt sjön Glan. Den märkeligaste förändring af belägenheten förekommer i de så kallade Kilsbärgen, hwilka likasom en wägg skilja sig från flacka landet, hwarest det ifrån en slät mark bär twärt upföre. Twänne flolägrige kalstenstrakter äro i landet. Den förra förekommer uti nordwästra delen af landet wid gränsen til Leke Bärgslag; den sednare befinnes midt i landet mellan sjöarne Tisaren och Mosjön. För öfrigt finnes kalk på flera andra ställen i landet. Malmtrakter äro i landet åtskilliga. De förnämsta äro 1:o Järnmalmstrakten uti Nordwästra delen, utgörande Leke Bärgslag. 2:o Uti södra delen mot Östgöta gränsen, innefattande Lerbäcks Bärgslag; där finnes jämwäl kopparmalm. 3:o Uti nordöstra delen mellan sjöarne Hjelmaren och Wäringen, men består endast af tätt sammanhängande kisgångar. I denna finnes jämwäl swawel, samt anledning til silwermalm. Af andra skattbara mineralier finnes i landet magnetsten, brunsten, alunskifer, tälgsten, orsten, sandsten samt fin lera tjänlig til porcellin. När man undantager nordwästra trakten af landet mot gränsen til Wärmeland, samt den södra mot Östergötland, som äro bärgaktige, har marken nästan öweralt en fruktbar och bärande jordmån, samt godt mulbete, hwarföre ock åkerbruket kan idkas med stor fördel; och landet äger säd, merendels öwer eget behof. — Med ansenliga skogar är landet jämwäl försedt, därtil höra Tiweden, hwarpå är den så kallade Geta-Ryggen, [ 509 ]som är mäst en gränseskilnad mellan Nerike och Wästergötland. Denna skogen har fordom, tillika med Kålmoren, som då kallades Mörkweden, warit landamäre mellan Swea och Göta Riken, som däraf kallades Nordanskog och Sunnanskog; Käglan, där gränseskilnaden är från Wästmanland, Tylö skogen, på hwilken skilnaden är från Östergötland. Landet har stor ymnighet af hwad som hörer til Örtriket, och däribland äwen sällsyntare wäxter. Af märkwärdiga bärg förekomma här i orten Skåle klint, Jättebärget och Garphytte klint. Med strömar och sjöar är landet wäl försedt. De ansenligaste af de förre äro Letälwen, hwilken faller i sjön Skagern och til en del skiljer Nerike från Wärmeland, Arboga-ån, som flyter i Mälaren och til en ansenlig del skiljer Nerike från Wästmanland, samt Swartån, som genom Örebro faller i Hjelmaren. De störste sjöar äro Hjelmaren, som med 8 mils strand stöter til landet, Wettern, hwilken med 5.5 mils strand gränsar til landet, Sottern, 0.3 qv. mil stor, Toften, 0.23 qvadr. mil, Tisaren, 0.18 qv. mil, Awern, 0.12 qv. mil, Mosjön, 0.11 qv. mil, Wäster-Lassjön, 0.10 qv. mil, Tyslingen, 0.9 qv. mil, Öster-Lassjön, 0.8 qv. mil, samt en del af Wäringen. — Landet är tämeligen wäl bebodt. År 1810 war Folkmängden 57384. Befolkningen är således 1340 människjor på qvadrat milen. Inbyggarne nära sig förnämligast genom åkerbruk, boskapsskötsel och bärgsbruk, hwartil kommer något fiskeri. Handelen idkas mäst med säd och järnsmide. — I anseende til Landtregeringen och Upbörden är Landet fördeladt i 2 Fögderien: Östra och Wästra Nerike, hwartil kommer et Bärgslags-Fögderi innefattande Leke Bärgslag i Nerike och Carlskoga Bärgslag i Wärmeland. I hänseende til Rättegången utgör Landet en egen Lagsaga, innefattande 2 Häradshöfdinge-Jurisdictioner, bestående af 9 Härad: Örebro, Glanshammars, Askers, Skyllersta, Sundbo, Kumla, Grimstens, Hardemo och Edsbergs. Beträffande Cleriska författningen hörer Landskapet til Strängnäs Stift och är fördeladt i 4 Prosterien: Örebro, Glanshammars, Kumla och Edsbergs, hwilka innefatta 26 Pastorat, hwaruti befinnas 2 Städer Örebro och Askersund, samt 44 Soknar och Kapells-Församlingar. Rörande Bärgswäsendet hörer Landet til Nora och Lindes Bärgmästardöme, samt innefattar 2 Bärgs-Fögderien Lekebergs och Lerbäcks. Angående Militäriska inrättningen så håller landet et Regimente Infanteri, bestående af 900 man. — Följande Tabell wisar Pastoraten, med deras hemmantal samt den Folkmängd, som hwarje af dem ägde år 1810.

Pastorat Hem:tal Folkm.
Örebro 78.2 4571.
Mosås 44.– 1162.
Axberg 74.– 1595.
Kil 73.5 1592.
Eker 14.– 256.
Winteråsa 76.5 2810.
Glanshammar 109.– 2092.
Lillkyrka 42.8 1296.
Götlunda 50.– 1834.
Mällösa 143.– 3361.
Asker 86.5 2508.
Lännäs 43.5 1447.
Skyllersta 76.5 1971.
Ekeby 80.5 1894.
Swennewad 62.– 2772.
Askersund Stad 768.
Askersund Sokn 68.4 2841.
Hammar 54.6 2268.
Snaflunda 40.4 1374.
Kumla 148.6 3724.
Lerbäck 47.6 2901.
Hardemo 41.– 1127.
Kräklinge 50.2 927.
Qwisbro 47.4 1931.
Edsberg 87.5 2622.
Wiby 122.– 2938.
Skagershult 14.8 774.
Bodarne 8.2 759.
Summa 1871.– 57384.


Nessebye, en Sokn, är Annex til Vadsöe Pastorat uti Finmarkens Amt i Norge.

Nesselsta, en Sätesgård uti Gryt Sokn i Södermanland, äger 20 tunnors utsäde, höfångst til 150 lass, skog til husbehof, wacker åbyggnad, bestående af en huwudbyggning af trä, rappad, samt 2 flygelbyggningar af sten, jämte en ansenlig trägård.

Nianfors, et Järnwärk uti Enånger Sokn i Hälsingland, består af 2 hamrar, med 2000 skeppund stångjärnssmide. År 1810 war Folkmängden 214. Wärket utgör en egen Kapell-Församling. Kyrkan är belägen 1.8 mil fran Moderkyrkan.

Nibble, en Herregård uti Ytter-Järna Sokn i Södermanland, äger 30 tunnors utsäde, mästadelen råg, tilräckeligt höbol, ringa skog, wacker mangårdsbyggning om 2 wåningar, med en ansenlig fruktträgård.

Nidelven, en Ström i Norge, har sit ursprung i Tellemarken, går genom Råböydelauget och Nedenäs Fögderi, samt faller wid Arendal ut i hawet. Ån är mycket fiskrik, i synnerhet fångas här ypperlig lax. En mil åwanom dess utlopp, wid Öjestads Prästegård, danar hon mellan 2 klippor en ganska stor fors eller wattufall, öwer hwilket mellan klipporna är lagd en bro af stora masteträn. Fastän denna bro ligger 20 alnar högt öwer watnet när forssen eller ån är som lägst, så blir hon dock ofta borttagen, när älwen wäxer wid snöns uplösning om wåren, eller wid infallande starkt rägn.

Nikolai, en Sokn i Södermanland, Nyköpings Län och Jönåkers Härad, är Annex til Nikolai Pastorat i Staden Nyköping, håller i widd 1.1 qv. mil, samt innefattar 75.7 Mantal. Marken är på skärgårdssidan, som utgör twåtredjedelar af Soknen mycket bärgaktig, men på den så kallade åsidan jämn. På den förra är sand rådande jordmånen, men på den sednare lera. På den förra är hjelpelig skog, på den sednare märkelig brist. Utsädet är per medium 450 tunnor. Uti skärgården idkas godt fiske i synnerhet af strömming. År 1810 war Folkmängden 1343. Soknen nyttjar Nikolai Stadskyrka til sin Gudstjänst. De betydligaste Gårdar i Soknen äro: Stora och Lilla Kungs-Ladugårdarne, Wäderbrunn, Stjärneholm, Arnö och Flättna.[Dj 1]

Niklasdam, et Järnwärk uti Warnum Sokn i Wärmeland, äger 700 skeppund stångjärnssmide.

Nissa, en Å i Götaland, är en af de ansenligaste strömar i detta land. Hon tager sin början i Småland, Jönköpings Län och Mo Härad, flyter sedan genom Wästbo Härad och Halland, wid Halmstad ut i Kattegat. Dess längd är 14 mil.

Nissafors, et Järnwärk uti Öreryd Sokn i Småland, äger 690 skeppund stångjärnssmide.

Nissedal, en Sokn, är Annex til Hvidesöe Pastorat uti Tellemarken i Norge.

Nittedal, et Pastorat uti Rommerige i Norge, består af 2 Soknar: Nittedal, Moderförsamling, och Hakkedal, Annex. År 1801 war Folkmängden 1458.

Nittorp, en Sokn i Wästergötland, Wänersborgs Län och Kinds Härad, är Annex til Dalstorps Pastorat, samt innehåller 17.5 Mantal. Marken är ojämn. Rådande jordmånen är sandjord. [ 511 ]Skog finnes hjelpeligt. Utsädet är 90 tunnor. Kyrkan är belägen 0.3 mil från Moderkyrkan.

Njurunda, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Medelpad, håller i widd 2.52 qvadrat mil, samt består af 46.1 Mantal. Soknen är belägen wid hawet och genom densamma flyter älwen Ljungan, samt har här sit utlopp i hawet. Marken är bärgaktig, genomskuren af dalar och sjöar. Jordmånen är til större delen gammal sjöbotn, wattusjuk, blandad med sand och lera. Skogen är hjelpelig. Utsädet är 480 tunnor, mästadelen korn och hafra; råg brukas mindst. Utom strömming och annan saltsjöfisk fångas lax i älwen. År 1810 war Folkmängden 1670. Näringsfång äro åkerbruk, boskapsskötsel, kolning, fiske och någon linnewäfnad. Höbärgningen stiger till 800 gillingar. Af boskap underhållas 200 hästar, 80 oxar, 700 kor, 300 ungnöt, 850 får. Märkeliga orter äro Galtström et Järnwärk, Nolby-Knylen, et högt bärg, som är god landkänning för sjöfarande, Brämön, en tämeligen ansenlig ö i hawet, med en hamn och et Kapell. Kyrkan är belägen under 62 gr. 16 min. Polhöjd; 5 mil från Härnösand.

Njutånger, en Sokn i Hälsingland och Södra Fögderiet, är Annex til Enångers Pastorat, håller i widd 1.2 qvadrat mil, samt består af 25.4 Mantal. Soknen är belägen wid hawet och har i allmänhet en ojämn och bärgaktig mark. Uti fjärdarne idkas godt strömmingsfiske. År 1810 war Folkmängden 913. Kyrkan är belägen 1.2 mil från Moderkyrkan. I Soknen är beläget Iggesund et Järnwärk.

Nobynäs, en Sätesgård uti Lommaryd Sokn i Småland, består af 5 Mantal, hwaraf 2 ligga i Linderås Sokn. Samteligen besås med 38 tunnor. Höbolet är någorlunda godt, men skogen är obetydlig. Mangårdsbyggningen är ansenlig och prydlig, 50 alnar lång och 20 dito bred, består af 3 wåningar, hwaraf den nedersta är af tegelsten. Därwid är en trägård.

Nolby, (Norra och Södra) äro 2 Sätesgårdar uti By Sokn i Wärmeland, besående af 1 Mantal hwardera, med ansenliga mangårdsbyggningar.

Nolby, et Järnwärk uti Brunskog Sokn i Wärmeland, äger 460 skeppund stångjärnssmide.

Nolebo, en Gård uti Owa Sokn i Wästergötland, är anslagen til boställe åt Häradshöfdingen i Skånings, Laske, Kinne och Kinnefjärdings Jurisdiction, består af 1 Mantal, äger 25 tunnors utsäde, uti stark och bärande jordmån, tämeligen godt höbol, någorlunda skog, wacker åbyggnad.

Nolhaga, en Sätesgård uti Alingsås Sokn i Wästergötland, äger 130 tunnors utsäde, ymnigt höbol, tilräckelig skog. Mangården har en ganska wacker belägenhet, men föga ansenlig åbyggnad.

Nolinge, en Sätesgård uti Grödinge Sokn i Södermanland, består af 1 Mantal, äger 20 à 25 tunnors utsäde, hjelpeligt höbol, behöflig skog, förswarlig åbyggnad.

Nor, en Sätesgård uti Bro Sokn i Upland och Stockholms Län, består af 3 Mantal, äger 40 tunnors utsäde, höbol til 400 lass, ansenlig skog, wälbygd mangård, på östra sidan omgiwen med en wacker trägård. Tröskwärk som driwes af watn.

Nor, en Sätesgård uti Knifsta Sokn i Upland, angenämt belägen mellan sjöarne Walloxen och Säbysjön, består af 3 Mantal, med 7 rå och törs torp, äger 27 tunnors utsäde, swagt höbol, hjelpelig skog, prydlig [ 512 ]mangårdsbyggnad af trä, med en ansenlig och wacker trägård.

Nor, en Kongsgård uti Kopparbergs Sokn i Dalarne, ej långt från Falun, har fordom warit Dala Höfdingsäte. Residens-Huset är nu nedbrutet. Här bredewid är en af de äldsta och starkaste Mineral-brunnar i Riket.

Nor, et Consistorielt Pastorat i Wärmeland, Fögderiet Mellansysslet och Grums Härad, hwilket det helt och hållet innefattar, består af 4 Soknar: Nor, Moderförsamling, Segersta, Grum och Ed, Annexer, samt Borgwik, Kapells församling och innehåller 116.2 Mantal. Intet helt hemman eller Mantal finnes som ej har mindst 20 tunnors årligt utsäde. Utsädet är 5460 tunnor, utom Segersta Sokns, hvarifrån icke underrättelse lämnats. År 1810 war Folkmängden i Pastoratet 6730. — Nor Sokn består af 27 Mantal, däraf Säteri 2, Frälse 10, Krono 0.3, Skatte 13.6, och Prästgården 1. Marken är i allmänhet bärgaktig. Rådande jordmånen är sand och lermylla, ringa lera. De fläste hemman hawa wäl, med klok hushållning, husbehofs skog, men många lida brist. Midt genom Soknen flyter en ansenlig ström kallad Fryksälwen, men hwilken här i Soknen kallas efter densamma Norsälwen. På denna älf nedflottas en stor mängd sågstockar. Hafra är ortens allmännaste säde, och wanligen sås på 1 Mantal 6 à 8 tunnor höst- och 40 à 50 tunnor wårsäd, af ärter och korn, men mäst hafra. Flera bättre hemman i Soknen så årligen 8 à 10 tunnor höst- och 70 à 80 tunnor wårsäd. Utsädet i Soknen kan skattas til 1700 tunnor, däraf 215 tunnor höst- och 1485 tunnor wårsäd. År 1810 war Folkmängden 1767. Kyrkan är belägen under 59 gr. 24 min. Polhöjd; 1.5 mil från Carlstad. De betydligaste Gårdar i Soknen heta Höglunda och Ris. Här är ock et Järnwärk kalladt Edswalla.

Nora, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Upland, Wästerås Län och Wåla Härad, håller i widd 2.47 qvadrat mil, samt innefattar 53.8 Mantal. Marken är öweralt bärgaktig. Midt genom Soknen från sydwäst til nordost går en sand- och grusås, hwilken slutar sig wid Dalälwen, som i norr stöter til Soknen. Rådande jordmånen är sandmo och skogsjord. De fläste hemman hawa hjelpeligt skog, några ymnigt, men 2, nämligen Boda och Dagglandsbo lida brist däraf. Utsädet är 324 tunnor. Kyrkan är belägen under 60 grad. 8 min. Polhöjd; 6 mil från Wästerås.

Nora, en Stad i Wästmanland, Örebro Län och Nora Bärgslag, belägen wid en sjö, under 59 gr. 30 min. Polhöjd; 21.6 mil från Stockholm och 3.5 mil från Örebro. Staden är regulier til figuren, med raka gator, som afskära hwarandra i räta winklar samt äro 10 til antalet, af hwilka 4 gå efter längden och 6 efter bredden. Torget är ansenligt. Staden håller i längd 330 famnar, i bredd 200 och i widd 22 tunnland. Gårdarne äro 180 til antalet. År 1810 woro hushållen 96, och Folkmängden steg til 627, däraf 275 woro mankön och 352 qvinkön. Kyrkan är stor och wacker, försedd med urwärk. Här är ock en publik Skola och 1 Apotek. Staden idkar större handel med järn, än någon annan ort i Rikets Bärgslager; den stiger årligentilmellan 15 och 20000 skep:d. Han handlar jämwäl med säd, matwaror, salt och andra för Bärgslagen behöfliga waror. Antalet af handelsmän är omkring 27, och af wärkstäder 40 uti 20 [ 513 ]särskildta handtwärk. Staden bör fournera 8 Krono-båtsmän med sin fördubbling. Här hålles ingen årsmarknad utan alla Lördagar Torgmarknad. Stadens numer bland Rikets Städer är 57. Stadens mark innehåller 800 tunnland, däraf röjd jord 495, oröjd 113, samt skog och utmark 192 tunnland. År 1810 underhöllos i Staden 86 hästar, 2 oxar, 41 kor, 10 ungnöt och 25 får. Staden utgör jämte Nora Sokn et Regalt Pastorat, som år 1810 hade 4945 inwånare.

Nora Sokn. Denna omger Staden på alla sidor, och består af 180 Mantal. Marken är mera bärgaktig än jämn, samt til en stor del upfyld af sjöar, kärr och mossar. De ansenligaste sjöarne äro Wikern, Norasjön, Fåsjön och Grecken. De största Strömarne äro Swartälwen, som utgör Soknens wästra gräns och Järleån, som är dess östra gräns. Rådande jordmånen är såglera och på åtskilliga ställen sand. Skogen, som warit ymnig, har minskats därigenom at Bärgsmännerne desse sednare åren warit nödsakade at för sin bärgning och utkomst driwa tackjärns tilwärkningen högre än wederbort. Utsädet är 360 tunnor råg, 1600 tunnor hafra, mellan 3- och 400 tunnor potäter, obetydligt korn och ärter. Ingen Herregård eller Säteri finnes inom Soknen som har 20 tunnors årligt utsäde. Men uti Soknen finnas 3 Järnwärk: Hammarby med underliggande Bröstorp, Järle samt Hagby med tilhöriga Tibbhytte plåthammare. Dessa Wärk äga tilsamman 2585 skeppunds smide. Utom dess finnas i Soknen 9 Hyttor eller Masugnar och åtskilliga järngruwor, bland hwilka Dalkarsbergs fältet i synnerhet förtjänar nämnas. År 1810 war Folkmängden 4318. Soknen nyttjar Stadens kyrka til sin Gudstjänst. Soknarne Järnboås och Julsjö äro wäl för närwarande Annexer til Nora Pastorat, men enligt Kongl. Resolution af år 1795 skola de wid förefallande ledighet bliwa skiljde från detta Pastorat och hwardera utgöra et eget Regalt Pastorat.

Nora Bärgslag. Denna inbegriper Nora, Järnboås och Julsjö Soknar. Här finnas ansenliga järnmalms-fält, hwaribland märkas Pershytte, Dalkarsbergs, Klacka, Åsbobergs och Slotterbergs Gruwor. I Pershytte Gruwor förekommer torrstens-malm, som med tilsats af limsten giwer et godt järn. Klacka Gruwor hawa et widlyftigt och stort malmfält, samt äwen många, ifrån uråldriga tider ödelämnade stora, gruwor. Den utbrutne rymningen, i den så kallade Lerbergs-gruwan stödjer på 8 pelare i 2 rader. År 1792 woro i denna Bärgslag 19 brukbara tackjärnshyttor eller masugnar. Årliga tackjärnstilwärkningen stiger til 20- à 25000 skeppund.

Nora, et Pastorat i Ångermanland och Södra Fögderiet, beläget wid hawet och Ångermanälwen, på wänstra sidan därom, är Praebende åt Biskopen i Härnösand, består af 3 Soknar: Nora, Moderförsamling, Skog och Bjärtrå, Annexer, håller i widd 3.8 qv. mil, samt innefattar 105 Mantal. Utsädet är: råg 128 tunnor, korn 1300, ärter 105, potäter 800 tunnor. År 1810 war Folkmängden 3114. Detta Pastorat har til år 1807 haft sin egen Kyrkoherde, men anslogs samma år af Konungen til praebende åt Biskopen, emot afstående af Soknarne Stigsjö och Hägdånger som warit Annexer til Säbrå praebende Pastorat, och blewo då förunnade til praebenden åt Theologiae Lectorerne; men år 1813 blef detta ändradt i så måtto, at dessa Praebenden skulle hädanefter [ 514 ]tilfalla Lectorerne, så framt de woro Präster eller ville bliwa det, efter deras ålder i tjensten. — Nora Sokn ligger sydligast af de 3 Soknarne. Dess läge wid Ångermanälwen som här utfaller samt wid hawet, som med flere fjärdar, wikar och sund här inskjuta, samt de däruti belägna öar och holmar giwa orten et särdeles wackert utseende. Marken är bärgaktig, utom en större slätt omkring kyrkan. Rådande jordmånen är lermylla. Utom några byar wid älwen och hafskusten lida de öfrige brist på skog. Utsädet är: råg 60 tunnor, korn 700, ärter 50, potäter 400 tunnor, utom litet hafra. Höfångsten skattas til 3600 gillingar, à 48 Lispund. Fiske utgör en wigtig näringsgren. De betydligaste fiskslagen som fångas äro strömming i hafsfjärdarne och lax i älwen. Soknen innehåller 52.7 Mantal. År 1810 war Folkmängden 1470. Kyrkan är belägen under 62 gr. 53 min. Polhöjd; 3 mil från Härnösand. Märkelige orter i Soknen äro: Sandö, en Glasfabrik, Bärghamn, hwarest är et Kapell för fiskare, samt Hemsön, en af de största öar i Norrländska skärgården.

Norberg, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Wästmanland, Wästerås Län och Bärgslags-Fögderiet, håller i widd 2.53 qv. mil, samt består af 39.4 Mantal. Marken är mera bärgaktig än jämn. Jordmånen är blandad af sand och lera. Skog finnes någorlunda hjelpeligt, dock medtages den mycket genom de årliga kolningarne til Sokneboernas förnämsta yrke tackjärns-tilwärkningen. Circulations-säde är i Soknen nästan allmänt. Utsädet är 600 tunnor, däraf en tredjedel råg och twåtredjedelar korn. I Soknen finnas järngruwor, som äga en ypperlig malm. De nu förtiden mäst brukbara äro 27 til antalet, däraf de flästa, 8 til antalet finnas, uti Risbergs-fältet, därnäst 5 uti Morbergs-fältet. Utur de härwarande malmfälten brytas årligen omkring 20000 lass malm. Gruworna äro uråldriga, de woro i fullkomligt bruk år 1282. Här äro 2 Järnwärk: Gåsjö och Persbo, som tilsamman äga 700 skeppund stångjärns-smide. År 1810 war Folkmängden 2019. Kyrkan är belägen under 60 grad. 3 min. Polhöjd; 6 mil från Wästerås. Norbergs Kyrkoby är ansenlig, äger gator och salubodar til Bärgslagens behof, samt har utseende af en Köping.

Norbergs Bergslag. Denna innefattar 5 Soknar: Norberg, Karbenning, Färnebo, Wästra Wåla och Wästanfors. Storleken är 8.85 qv. mil. Mantalen är 199.4 eller i rundt tal 200. År 1810 war Folkmängden 8087. I denna Bärgslag finnas 29 masugnar hwilka årligen tilwärka omkring 20000 skepp:d tackjärn.

Nordal, et Härad i Dalsland, innefattar et Pastorat, som består af 6 Soknar: Ör, Moderförsamling, samt Annexerne Järn, Gunnarsnäs, Dalskog, Holm och Skållerud.

Nordal, et Pastorat uti Romsdals Amt i Norge, består af 2 Soknar: Nordal, Moderförsamling, och Syndelven, Annex. Huwudsoknen, som ligger wid en ansenlig fjärd kallad Nordalsfjord, innefattar åtskilliga Dalsträckningar och bebodda trakter wid wikarne af denna fjärd. I fjärden är godt fiske af hälleflundror och sill, och uti åarne, som falla däruti af lax och forell. Mulbetet är godt, hwarföre boskapsskötseln är wigtig. De waror som härifrån förnämligast aflåtas äro smör, talg, kött, fläsk, bockskinn, samt [ 515 ]hwarjehanda träwaror. År 1801 war Folkmängden 2452.

Nordansjö, en betydlig Masugn i Norbergs Sokn i Wästmanland, har ansenlig skog, hörer under Swanå Järnwärk i Haraker Sokn.

Nordanskog, en Sätesgård uti Hylletofta Sokn i Småland, äger 20 tunnors utsäde, godt höbol, tilräckelig skog, tämeligen wacker åbyggnad, med en god trägård.

Nordanskog. Med detta namn har af gammalt beteknats det Norra Fögderiet i Ångermanland.

Nordbye, en Sokn, är Annex til Ås Pastorat uti Aggershus Amt i Norge.

Nordenfields. Sålunda kallas de delar af Norge, som innefatta Bergens, Trondhiems och Nordands Stift, samt äro skiljde från Kristiania och Kristiansands Stift genom Dovre- och Langfjelden. Dessa 3 Stift äro indelte i 7 Amt, hwaraf 2 och et halft höra til Bergens Stift, 3 och et halft til Trondhiems och 2 til Nordlands Stift, samt uti 3 Lagsagor. De bestå af 18 Fögderien, 22 Häradshöfdinge-Jurisdictioner, samt 23 Prosterien, hwilka innefatta 143 Pastorat. Här äro 4 Städer: Bergen, Trondhiem, Molde och Kristiansund, dessutom blef år 1789 af Regeringen förordnadt, at 3 städer skulle anläggas i Finmarkens Amt, nämligen en på Tromsöe, en på Hammerfest och en på Vardöe, men dessa Städer lyda ännu under Landsbygdens Jurisdiction. Uti Districtet Nordanfields finnas 5 kopparwärk, som för närwarande tid äro i drift, et järnwärk, et saltwärk samt åtskilliga marmorbrott. År 1792 ägde landet 292 stora och små skepp, tillsamman om 10,095 Commerce-Lästers drägt. År 1769 war Folkmängden 295074, men år 1801 steg den samma til 369648.

Nordfjord, et District uti Bergens Stift i Norge, utgör tillika med Distriktet Söndfjord et Fögderi och Landskap kalladt Fjordefylke. År 1801 war Folkmängden i detta Landskap 29308. Hwardera af de bägge Distrikten utgör et Häradshöfdingdöme och et Prosteri. En stor fjärd, kallad Nordfjord, hwaraf Districtet har sit namn, går från hawet 7 à 8 mil in i landet, samt delar sig i några smärre grenar på sidorna om hwilka större delen af Districtets Gårdar ligga och resten uti åtskilliga dalar, som från fjärden löpa up i landet. Åwanför Gårdarne wid fjärdarne ligga många stora och höga fjeld. Sädesaflingen är wid hawet ringa emedan fiskeri där är Böndernas huwudnäring, men up i Dalarne är den bättre, hwarest inbyggarne tillika nära sig af boskapsskötsel, samt något skogshygge. Men en stor del af Almogen längst up i dalarne begiwer sig om wintern til fjärdarne för fiskeriets skul. Detta District består af 5 Pastorat, som innefatta 15 Soknar och 2 Kapell. Söndfjord består af 6 Pastorat som innehålla 19 Soknar, med 22 Kyrkor och Kapell. Följande förtekning wisar Pastoraten i Fjordefylke tillika med deras Folkmängd år 1801.

Nordfjord
Davig 1985
Sällöe 2151
Gloppen 3351
Indvig 3899
Eid 2521
  Summa 13907.
 
Söndfjord
Kind 3001
Jylster 1811
Yttre Holmedal 2282
Indre Holmedal 2571
Askevold 2571
  Summa 15403
Summa Fjordefylke 29308.

Nordhordlehn, et District och Häradshöfdingdöme uti Bergens Stift i Norge, innefattar tillika med Districtet Vosse et Fögderi och et Prosteri. Landet är beläget wid hawet, samt sträcker sig i wäster ända up til fjeldryggen. Det består til en del af många större och smärre öar och holmar. Inbyggarne, som bo på öarna och wid hafssidan hawa deras mästa näring af fiskeri och någon sädesafling, men de som bo längre in i landet hawa desto bättre näring af boskapsskötsel. Nordhordlehn utgör norra delen af et Landskap, som fordom kallades Hordeland. Detta säges hawa bekommit sit namn af Hord Konung Nors Sonason. Åtskillige af de fordne Konungarne hawa bodt på Hordeland och regerat däröwer. Uti Konung Harald Hårfagers tid regerade Konung Erik på Hordeland, hwars dotter Gyda Konung Harald tog til hustru och gaf hennes söner Hordeland til Län. På samma tid war där en Herse, wid namn Hordekåre, hwars slägt war länge namnkunnig i Hordeland. Uti Hordeland har ock Konung Harald Hårfager residerat på sin höga ålderdom wid år 910, nämligen dels på Söeheim dels på Alfrikstad, som ligger strax åwan för Staden Bergen. Bönderna i Hordeland kallas Horder och bära en egen klädedrägt. Nordhordlehn innefattar 9 Pastorat, hwilka med den folkmängd de ägde år 1801 anföras i följande Tabell.


Vosse 7032
Hammer 2778
Hosanger 2404
Hong 3199
Manger 3506
Lindås 3775
Fanöe 2117
Sund 3984
Asköe 1253
  Summa 12948.


Dessa Pastorat bestå af 31 Soknar och 3 Kapells-Församlingar.

Nordingrå, et Pastorat i Ångermanland och Södra Fögderiet wid hawet, består af 3 Soknar: Nordingrå, Moderförsamling, samt Ullånger och Wibyggerå, Annexer. Det håller i widd 4.7 qvadr. mil, samt består af 132 Mantal. 3 ansenliga fjärdar inskjuta här från hawet kallade Gawelsfjärden, Omnöfjärden och Ullångersfjärden. Så wäl i dessa fjärdar som i andra smärre hafswikar idkas godt fiske i synnerhet af strömming. Utsädet är: råg 120 tunnor, korn 1450, ärter 130, potäter 230 tunnor. År 1810 war Folkmängden 4239. — Nordingrå Sokn innehåller 70.5 Mantal. Hon är så hel och hållen bärgaktig, at hon förtjenar at kallas Ångermanland i miniatur. Hon har et särdeles utseende, aldeles som en skärgård, mellan en myckenhet hällar, med flere i högden upskjutande runda spetsiga klintar, och många där nedanföre i dalarne belägna små sjöar. Rådande jordmånen är lera någorlunda god. Af skog hawa få byar ymnigt, flere hjelpeligt, de fläste lida brist därå. Utsädet är råg 70 tunnor, korn 800, ärter 60, potäter 120, utom litet blandsäd och hafra. Mulbetet är fett i backar och dälder, hwarest boskapsskötseln är lönande, hwarför ock en tämelig mängd smör säljes härifrån. Näringsmedel äro således åkerbruk, boskapsskötsel och fiske. [ 517 ]Åtskilliga fiskehamnar finnes i denna trakt, hwarest strömmingsfiske idkas, så wäl af Sokneboerne, som af Fiskerskap från Gefle och andra Städer; Barsta-Hamn, som hörer til Härnösands Fiskerskap är en af de bästa. Där och på 3 andra ställen äro Kapell bygde, hwarest wanligen om sommaren hålles Gudstjänst. Skärstensgubben eller Högbonden samt Räfsöklubben äro höga bärg och landkänningar för sjöfarande. Den förre ses flera mil ut i hawet. År 1810 war Folkmängden 1941. Kyrkan är belägen under 62 gr. 56 min. Polhöjd; 3.6 mil från Härnösand.

Nordkap, en Landtudd på ön Mageröe, uti Finmarken i Norge, är den nordligaste landtudd i Europa, liggande under 71 grad. 30 min. Polhöjd.

Nordkyn, är den yttersta Landtudd på fasta landet emot Norden liggande uti Finmarken 10 mil från Nordkap.

NORDLAND, et Landskap i Norge, omgiwes i Söder af Trondhiems Stift, i Wäster af Hawet, i Norr af Finmarken och i Öster af Swenska Lappland. Det sträcker sig från 65 til 70 graders Polhöjd; 60 mil i längd, men största bredden stiger ej öwer 12 mil. Det är således til större delen beläget inom Polcirkelen eller uti den kalla Zonen, och i följe däraf är Climatet ganska kallt, dock icke så odrägligt kallt wid Sjökusten, som man enligt Landets nordliga läge skulle förmoda. Snön faller icke heller därstädes mycket djup, hwilket härrörer af hafsångornas Wärkan på densamma. Här finnas många fjäld, på hwilkas toppar skyarne wila och beständigt brytas. Fjälden ligga här och där kringspridde; de högsta fjälden ligga ofta närmast hawet och fjärdarne. Fasta landet är inskuret af fjärdar, wikar och bugter af hawet, samt genomskuret med många större och smärre strömar. De ansenligaste Fjärdarne äro Ranfjorden, Saltens, Foldens, Ofotens, Longens, Qvänangers och Titis-Fjordarne; men framför alla är Vestfjorden, som ligger mellan fasta landet och en rad af öar uti hawet den ansenligaste. En stor mängd öar ligga utanför kusten, hwaraf de ansenligaste äro Hindöen, Senjen, Östvågen och Langöen. På fjärdarne och wid höga fjäld falla starka kastwindar, som af Norrmännerne kallas flagor, hwilka samla sig mellan bärgens öpningar och oförmodeligen rusa ut med största magt, samt et annat ögonblick åter kunna wara stilla, hwarför ock många, som äro ute på hawet och i fjärdarne förolyckas genom kullsegling; ty ju trängre en klyft är mellan fjälden, ju skarpare flagor tränga sig därigenom, så at man ofta ser, at 2 båtar som ro tämeligen nära hwarannan, erfara olika wärkan, i det på den ena båten faller en kastwind, då den andra ror uti stilla lugn. — Både fasta landet och öarne äro bärgiga och klippiga. På många ställen är landet, i synnerhet i fjäldtrakten, öde, utan skog och gräs, och därföre obeboeligt för andre än Fjäldlappar, som nära sig af Renskjötsel. Wid hafskanten äro icke heller skogarne af betydenhet; de bästa äro midt i landet, längs utmed strömarne och i dalarne, där de bestå af furu och gran, i öster emot fjälden äro endast björkskogar; men i sjelfwa fjäldtrakten wäxer ingen skog, ty på de högsta fjälden ligga beständig snö, som aldrig upsmälter, och kölden är därstädes så skarp at intet trä där kan wäxa. — De fläste Gårdarne ligga utmed strömarne omkring fjärdarne och på öarne. Här är skön gräswäxt och höfångst. I södra delen af landet [ 518 ]sås korn och blandsäd, och wid hafskanten tillika hafra och råg. Utom hwarjehanda slags boskap finnas flera andra slags däggande djur, såsom älg, hare, björn, warg, järf, lo, räf, mård, hiller, lekatt. På fogel är godt förråd i synnerhet sjöfogel, såsom and, åda, tärna, wildgås, jämwäl swan. Fiskeriet är öweralt betydligt, i synnerhet af sill, torsk och hälleflundra, hwaraf de bekanta fiskrätterne rav och räkling tilwärkas. Utom förenämnde fiskeslag fångas jämwäl brosmer, som är en art af torsk, långa, sey, lax uti strömarne, samt til dagelig kost gädda, abborre, ål och andra slag. Utaf torsklewern kokas tran, men af ingen fisk fås mera tran än af den som kallas håkierling, hwilken då fisken är fullwuxen fås 3 tunnor lewer, hwaraf kokas 2 tunnor tran; walfiskar ränna ofta på land och dö sedan de bliwit sårade af swärdfisken. I skärgården skjutas en myckenhet skälar. Jämwäl wankas här hummer och kräftor. Utom fiskeriet som är inbyggarnes huwudyrke nära de sig af boskapsskötsel, skogshygge, samt något åkerbruk. De driwa en wigtig handel med hwarjehanda slags fiskwaror i synnerhet på Bergen; då utföres tillika åtskilliga slags fetaljewaror, rökt och saltadt kött, skinnwaror, fjäder, dun, m. m. — Landet innefattar 5 Fögderien: Helgeland, Salten, Lofoden och Vesterålen, Senjen, Tromsen.

NORDLANDS Amt. Detta består endast af de 3 Fögderierna Helgeland, Salten, Lofoden och Vesterålen, ty de 2 sednare Senjen och Tromsen höra til Finmarkens Amt. Nordlands Amt innefattar 26 Pastorat som utgöra 54 Soknar. År 1801 war Folkmängden 52170.

NORDLANDS Stift. Detta utgör hela den nordligaste delen af Norge, sträckande sig från 65 til 71 grad. 30 min. Polhöjd, inbegripande de bägge Amten Nordland och Finmarken. Storleken är 980 qvadrat mil. Biskopen har sit Säte uti Alstahoug hwarest han tillika är Kyrkoherde. Stiftet innehåller 47 Pastorat. År 1801 war Folkmängden 78694.

Nordlie, en Sokn, är Annex til Sneåsens Pastorat uti Norra Trondhiems Amt i Norge. Soknen är belägen up i fjäldtrakten wid gränsen til Jämtland. Här wäxer föga säd, men mulbetet är kostligt och höfångsten betydlig, hwarföre boskapsskötsel är Almogens förnämsta yrke.

Nordmaling, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Ångermanland och Wästerbotns Län, håller i widd 22 qv. mil, samt består af 54.6 Mantal. Genom Soknen flyta 3 tämeligen betydliga wattuleder: Lögdeån, Ledeån och Öreån. Från hawet inskjuter en ansenlig wik Nordmalings-Fjärden kallad, som är 1.6 mil lång och 0.6 mil bred. Den wid hafssjön belägna delen af Soknen har en jämn och slät mark, bestående til en stor del af sandmoar och mossar. 1 à 2 mil från hawet och längre up åt landet börjar den bli mera bärgaktig och ojämn. Rådande jordmånen är sand, dock finnes på sina ställen lera, samt lera blandad med sand, til 2, 3 à 4 femtedelar, äwensom myrjord, dels med sand- dels med stenbotn. Nedra delen af Soknen som ligger 1 à 2 mil nära hawet är den som egenteligen är bebodd, men den öfra delen som gränsar til Lappmarken samt sträcker sig 4 à 5 mil i längd, består til största delen af wildmark, hwarest endast några Nybyggen finnas här och där anlagde. Där är ock ymnighet af skog, då däremot de som bo nedre i Soknen hawa däraf en[ 519 ]dast hjelpeligt. Utsädet är 500 tunnor, alla sädesslag beräknade. Kornsäde brukas mäst, men sommarråg samt blandsäde af ärter och korn sås ock något. Betesmarken nedre i Soknen är swag, hwarföre Boskapen om sommaren har sin näring i widt aflägsne fäbodar. Årligen säljas härifrån 4 à 500 lispund smör. Lin sås här nu mera än förr, men blir swagt och sträware än i nästgränsande sydligare Soknar. Kål och rötter komma ej fort, men potäter och rowor triwas wäl. Fiske idkas, särdeles af dem som bo wid hafssidan. I Lögde- och Öre-åarne fångas lake, forell och nejonögon, utom andra fiskeslag. I hafssjön fångas förnämligast strömming. Skogens nyttjande til brädsågning, tjärubränning och kolning är et betydligt näringsmedel. År 1810 war Folkmängden 1728. År 1750 war densamma 1201. Kyrkan är belägen under 63 gr. 35 min. Polhöjd; 6.5 mil från Umeå, efter landswägen. Märkelige Orter i Soknen äro: Olofsfors et Järnwärk med tilhörigt sågwärk, Håknäs och Djupsjö, sågwärk, Klubbhamn, en god hamn, samt Bjurholm, et Kapell beläget 4.5 mil i nordwäst från Moderkyrkan.

Nordmark, et Härad i Wärmeland och Fögderiet Södersysslet, innefattar 11 Soknar: Skiljemark, Järnskog, Holmedal, Karlanda, Fogelwik, Töksmark, Öster-Walskog, Silbodal, Blomskog, Trankil, Sillerud.

Nordmark, en Kapells-Församling uti Färnebo Sokn i Wärmeland. Här äro 2 Järngruwor, kallade Nordmarks och Tabergs Gruwor, hwilka äro rikhaltiga och hawa godartad malm. Nordmarks Gruwa ger årligen circa 22000 lass malm. År 1810 war Folkmängden 1365. Kyrkan är belägen 1.5 mil från Moderkyrkan.

Nordkärr, en Sätesgård uti Nordals Härad i Dalsland.

Nordmör, et Fögderi uti Trondhiems Stift och Romsdals Amt i Norge, är beläget mellan Hawet och Dovrefjeld. Det innefattar 8 Pastorat Aure, Surendal, Stangvig, Edöe, Qvärnäs, Tingvold, Sundal och Griböe, hwilka bestå af Staden Kristiansund, samt 8 Soknar. År 1801 war Folkmängden 22945.

Nordrehoug, et Pastorat uti Ringerige Distrikt uti Budskeruds Amt i Norge, består af 4 Soknar: Nordrehoug, Moderförsamling, samt Houg,Viger eller Odalen och Lunder eller Sognedalen, Annexer. År 1801 war Folkmängden 6360. Jordarten i detta Pastorat, består til det mästa af lera, tämeligen god til sädeswäxt, men föga til höafling. Säden tager ofta skada af frost. När huwudsoknen och Hougs Annex undantagas äro i de andre Soknarne tämeligen goda skogar. Mineralier af silwer- koppar- och järnmalm finnas på åtskilliga ställen, dock är intet wärk för närwarande i drift, utom et gammalt Järnwärk, kalladt Sognedal i Lunder Sokn, som i lång tid legat öde, men nu är å nyo uptaget. År 1801 war Folkmängden 6360.

Nordsät, en Gård uti Kläboe Pastorat uti Södra Trondhiems Amt i Norge. Här löper Nidelwen förbi och danar et wattufall, hwarwid 2 betydliga sågwärk äro anlagde.

Nordsöe, en ansenlig och fiskrik Sjö om 2 mils längd uti Holdens Pastorat uti Tellemarken i Norge. Omkring sjön ligga många Gårdar, som göra orten behagelig.

Nore, en Sokn, är Annex til Rollougs Pastorat uti Budskeruds Amt i Norge. Här är et Kopparwärk kalladt Frideriksminde.

Noresund, en Herregård uti Köla Sokn i Wärmeland, äger [ 520 ]30 tunnors utsäde, godt höbol, förswarlig åbyggnad af trä, 2 wåningar hög.

NORGE.
Namn, Wärdighet, Kartor.
Sålunda kallas detta Land af Norrmännerne sjelwe, samt af de bästa Författare som beskriwit detta Land. Bing uti sit Lexicon, Bull, uti Tilläg och Rettelser därtil, samt Pram, uti sin Afhandling om Skandinawien. Det är sammandraget utaf Danska Ordet Norrige, af Tyskarne kallas det Norwegen, och på Latin kallas det Norvegia. Det förer titel af Konungarike. Dess Wapen är et krönt Lejon med en Stridsyxa i de bägge framfötterne i rödt fält. Bästa Kartan öwer detta Land är utgiwen af Pontoppidan i Köpenhamn på 3 ark i stort format, hwaraf 2 som innefatta Södra delen och kunna sammansättas, äro utgifne år 1785, och det tredje arket som föreställer Norra delen år 1795. Öwer några Landskap och trakter hawa Wangenstein, Hammer och Werming utgiwit Kartor. 7 speciela Kartor öwer Norrska kusten äro från år 1791 til 1803, utgifne af Danska Sjökorts-Archiwet. Den första innefattar Trondhiems Led med utöarne från Haltens ö til Kristiansund; det andra från Kristiansund til Statland; det tredje från Statland til Blomöe; det fjärde innefattar något af Nordlanden eller en del af Heslöe och Gielte-Fjordarne norr om Bergen, samt hela Bergens Led sydefter, samt inseglingen til Stavanger; det femte från Egefjeld på Jedderen til Kristiansand; det sjette från Kristiansand til inloppet af Langesunds fjord; det sjunde från Jomfrueland til gränsen med Swerige, med Langesunds fjord, Skeens fjord up til Skeen, samt hela Kristiania-fjorden.

Läge, Storlek.
Norge är beläget mellan 58 grad. och 71 grad. 30 min. Polhöjd, samt 22 grad. 45 min. och 49 grad. 30 min. Longitud. Det omgiwes i norr af Norra Oceanen, i öster af Ryssland och Swerige, i söder och wäster til Nordsjön och Norra Oceanen. Norra delen af Landet böjer sig i form af en halfcirkel omkring Swenska och Ryska Lappland. Efter denna böjning håller det i längd circa 220 mil, men uti rät linea från den sydligaste udden Lindesnäs til den nordligaste udden Nordkap är dess längd 150 mil. Bredden är ganska olika; den sydliga delen är bredast. Från Lima Sokn i Dalarne til de ytterste öarne i Bergens Stift är bredden 40 mil, men på andra ställen 30, 20 til 10, samt wid 68 gr. Polhöjd uti Distriktet Salten endast 5 mil. Gränselinien med Swerige utgör 150 mil. Hela Norrska kusten från Swinesund til Varangers-fjorden håller i längd 240 mil. Uti widd håller landet 2820 qv. mil. Altsammans efter Swensk beräkning.

Hawet.
Den delen af Nordsjön som sträcker sig från Lindesnäs til Swenska gränsen är mera innesluten af land än den öfriga delen. Från Lindesnäs til närmaste wall af Jylland är icke mer än 12 mil. I denna sträcka går sjön, efter sjöfolks talesätt, ganska knapp, oaktadt den starkaste hafswind. De wågor som här falla toppa sig mycket spetsigt och bryta starkt. Uti hela denna wattusträcka och en stor del af den nästföljande förspörjes på Norrska sidan nästan ingen ebb och flod, hwilket är så mycket besynnerligare, som gent öwer på Engelska och Skotska sidan det faller stark flod, likaså på wästra kanten utanför Jylland och Nederländerne. Strömen i denna delen af Nordsjön faller mäst från Östersjön och Kattegat på [ 521 ]Norrska sidan. Den andra delen af Nordsjön räcker från Lindesnäs til Hetland, hwarest hawet i denna sträckning är större och widare, hwarför ock sjömän här finna starkare sjögång än i den förra delen af Nordsjön. Hawet är här 50 à 70 mil bredt och längden sträcker sig alt norr til Hetland; jämwäl wid Norrska kusten längre ända til landtudden Stat, wid 62 gr. Polhöjd; då det får et annat namn och kallas Norra Oceanen, hwilkens gränsor i söder inneslutas af en linea, som drages från Stat til Hetland, widare til den nordligaste af Orkadiske öarne och därifrån til Cap Farwell på Grönland. Uti detta haf äro wågorna större, sjön bryter mer och seglation är farligare uti storm och uprörd sjö än uti Nordsjön.

Climat, wäderlek.
Luften är i allmänhet god och sund, dock midt i Landet och wid östra sidan bättre än på wästra sidan hwarest hon är fuktig och wäderleken ganska föränderlig. I anseende til Landets nordliga läge är climatet kallt, dock är kölden wid sjökusten långt ifrån icke så skarp som up i landet, förnämligast omkring fjäldryggen, hwarest han är ganska sträng och ihärdig. Wid östra sidan börjar wintern midt i October månad och warar til midt 1 April. Han är sträng och det faller mycken snö, hwarmed de höga bärgen, samt de lägder som wända sig mot Norden hela året igenom äro betäckte. Wid hafskusten blir snön icke länge liggande, och faller därstädes icke heller i myckenhet; och på den tiden när en skarp winter härskar uti östra och norra delarne af landet är kölden gemenligen lindrig wid hafssidan, så at när inbyggarne uti de östra nägderne betjäna sig af snön och isen at bringa sina waror til Städerne, anwända inbyggarne wid kusten den tiden til sit bästa fiskeri. Om sommaren är hettan uti dalarne och på slätterne ofta ganska stark; hwartil orsaken må sökas dels uti de höga fjälden, hwarifrån solstrålarne brytas och concentreras uti lägderne, dels ock uti de långa dagarne. Däraf härrör ock at mellan såningstiden och skörden på många ställen förflyta endast 9 weckor; dock bliwer säden uti de inre nägderne af landet wanligtwis ej mogen förr än efter 12 weckor, och wid hafssidan mången gång först efter 16 à 18 weckors förlopp. Sedan man nu giwit et allmänt begrep om Norrska climatets beskaffenhet, återstår at lemna litet specielare uplysning om hwad som kan röra detta landets climat. Den nordligaste delen af Norge eller den kallaste nägden begynner wid Tränen, en Ö uti hawet, belägen under 66 gr. 30 min. Polhöjd; samt räcker til Nordkap. Uti hela denna sträcka ses solen uppe en eller flera nätter omkring sommarsolståndet. Wid Nordkap synes solen beständigt uti 11 weckor öwer horizonten omkring sommarsolståndet, och är däremot osynlig 10 weckor omkring midwintern: nemligen under 71 grad. 30 min. som är denna orts Polhöjd, är solen uppe öwer horizonten från den 14 Maji til den 29 Julii då hon begynner gå ned igen; likaledes är solen under horizonten från den 15 Nov. til den 26 Januari; således är den längsta dagen wid Nordkap 76 dygn och den längsta natten 72, hwilken härrörer af refractionen. At uti den nordligaste delen af Norge är öwermåttan kallt kan slutas däraf at det ligger under det kalla jordens luftstrek; men ehuru kallt det ock är så är det dock om wintern icke så kallt wid hafssidan, som up i landet [ 522 ]ty denna årstiden är kölden odrägelig in i landet mellan bärgen. Wädrets beskaffenhet kan här räknas efter årstiderne. Om sommaren faller sig klart och stadigt wäder, men längst i norden är luften ganska rå och fuktig från det stora hawet, som omgiwer landet. — Den andra sträckningen af Norge räknas från Tränön eller från 66 grad. 30 min. Polhöjd, söderut til Lindesnäs under 58 gr. Polhöjd, af wid pass 85 mils längd. Här är dagen längre och ljusare. Man erfar här ock en märkelig skilnad på köld och wärme, ty den sydligaste bärgsnägd är kallare än de nordligaste orter wid hawet. Wärman är också starkare up i landet än wid hafssidan. När det stormar och rägnar wid hafsstranden är det ofta torrt och godt wäder up i landet, ja i wissa trakter rägnar det ganska sällan hela sommaren. Man märker här ock en stor olikhet uti köld och wärma; ty wid hafssidan är wärman om sommaren måttelig, emedan luften därstädes weftar och kalnar, och hafsångorna minska hettan. Dock är wärman uti Landskapen Jedderen, Dalerne och Lister, som utgöra sydligaste delen af Norge ofta ganska stark. Kölden wid hafssidan är altid om wintern skiljaktig, alt efter som landet har mer eller mindre skygd. Där hwarest landet ligger öpet för hawet faller näppeligen någon synnerligen skarp köld, utan rå och fuktig luft. Men den strängaste kölden och frosten förnimmes mäst up i landet. Den råa kölden wid hafssidan kyler wida mer än den starkaste frost och skarpaste köld; därföre ses ock Bonden som bor wid hafssidan at wara klädd i skinnnpäls, när däremot fjäldbonden, som bor up i landet går med bart bröst och en ylletröja; icke därföre at fjäldbyggaren är härdigare, men för det at den rena frosten up i landet är lidligare än den fuktiga kölden och råa luften wid hawet. Däremot är kölden starkare inne i fjärdarne, som ligga mellan hafsbandet och uplandet; ty de högsta ställena hawa mästa och strängaste kölden, emedan kölden ansätter dem först och warar jämwäl därstädes längst. Däremot äro de högsta ställena i Dalarne warmast emot hafssidan. Wid Listers land, som är det sydligaste i Norge, är hawet ganska sällan belagt med is, och lugnwatn fryser aldrig utan i skarpaste köld. Frosten begynner därstädes sidst i December och är til slut i Mars månad. — Det är redan omförmäldt at luften wid hafssidan faller sig rå och kall framför i upländerne, hwarest man har ren frost. De bägge distrikten Jedderen och Dalerne ligga mycket blottstälde för wädret, som här stormar argare om wintern än på andra ställen. Vädret från hawet förer städse rägn, storm och tjockt wäder med sig. Ute på hawet faller det så kallade drifgov, då wädrets kraft i stark storm blåser watnet up i luften och hafsuren slår på landet såsom et starkt rägn. De rätta hafsstormarne komma merendels från sydost och nordwäst. Dessa stormar förorsaka alla en gruwelig skada, ty de kullstörta skogar til och med furuträn af en half alns tjocklek, i synnerhet när winden springer från wäster til nordwäst. Sådan påkommande storm kallas af Norrmännerne Mandevier. Däremot äro östan och nordost, så ock nordanwindarne goda torra windar, samt kallas landwindar. Af dessa är nordostwinden den bästa; ty han förer klart wäder med sig. På sydöstra kusten är wädret stadigt; dock blåser winden ofta stark, i synnerhet inne i fjärdarne, samt faller med kastwindar ned [ 523 ]mellan fjälden. Men från Lindesnäs til Stat komma hårda stormar från norra Oceanen. Hafswädret är här litet mera wästligt, men östanför näset är det östligt. Det swåra wädret börjar gemenligen med östanwind. Rägn från norra kanten är gärna långwarigt. Om sommaren blåser solgångswind, eller sådan som följer med solens gång. Uti fjärdarne blåser merendels landwind om mårgnarne och hafswind om aftnarne. Af all slags wind inne i fjärdarne äro kastwindar mäst bekante, hwilka från de höga fjälden rusa ned til watnet. Dimba uppehåller sig mäst wid hafssidan. Sällan spörjes dimba inne i fjärdarne. Wid hafssidan faller ofta rägn, i synnerhet wid sydwästra kanten. Ju längre ned mot hawet, ju mindre snö faller det, och ju högre up i landet desto djupare ser man snön ligga. På slättlandet i synnerhet i Jedderen faller mycken torr snö; som utaf wädret föres ihop i stora driwor, då andra ställen äro bara. Up i landet faller sådan myckenhet drifsnö på fjälden at ingen om wintern kan fara däröwer. Åskan går wäl här i landet dock sällan och hela landsträckor finnas där hon aldrig höres til. — Den andra delen af detta climat är uplandet, eller alt det land, som ligger så långt från hawet, at hafsångorna ej kunna sträcka sig dit. Det är en märkelig skilnad mellan köld och wärme wid kusten och up i landet; ty up i landet falla solens strålar ned mellan bärgen uti dalarne så starkt, at wärman är därstädes öwermåttan stor, ja nästan otrolig; men däremot på klintarne af de högsta fjälden befinnes is och snö ligga beständigt. Men denna wärma up i landet warar ej länge, ty när det är som warmast begynner det i en hast at bli kalt, så at då man i Augusti månad känner den starkaste wärma kan man redan i September hawa köld och nattfrost; så snabb är förändringen från wärma til köld. Men är wärman stark om sommaren, så är ock kölden om wintren icke mindre, ty watnet kan hawa is, 1 à 2 alnar tjock ja wäl mer. — Rägn faller ganska litet up i landet, emot det som infinner sig wid kusten; likaledes kännes här föga dimba, utan merendels ren luft och klart solskin. Men däremot faller här desto mera snö, emedan uplandet är lika som snöns rätta hemwist. Den faller både tidigt och i stor myckenhet; ja i många så kallade baglier eller trånga dalar emot norden hwarest snön ligger djupt blir han liggande hela året igenom. Åwanpå fjäldryggarne begynner snön undertiden at infinna sig 8 dagar före Mikelsmässan, och hwar den kommer blir den ofta liggande ända til Midsommarn. Änskönt snön faller i allmänhet tämeligen mycket i uplandet, så faller han dock altid tjockast och djupast i fjäldtrakten, mången gång af 8 alnars djuplek. — Kölden i Norge är wid hafskusten icke så sträng som man af landets nordliga läge skulle förmoda. Af meteorologiska observationer anstälde åren 1762 och 1783 har man funnit at den högsta köldgrad i Trondhiem belägen under 63 grad. 26 min. Polhöjd; 48 minuter nordligare än Härnösand, war 24.4 grader, och at medeltemperaturen dessa år i wintermånaderne warit 19 grader under, och i sommarmånaderne 24 grader öwer fryspunkten. Icke sällan steg Termometern öwer 29 grader. Alt räknadt efter Decimal- eller Swenska Termometerns indelning.

Markens beskaffenhet.
Landet är i allmänhet ganska bärgigt. Bärgen äro antingen spridde eller ock [ 524 ]utgöra de sammanhängande åsar af många mils längd. De ansenligaste bärgen ligga midt i landet, och på sidorna bliwa de alt mindre, ju mera de wika därifrån. För sjöfarande ter sig Norge såsom et städse fortfarande Bärg, emedan de största fjälden, ehuru långt de än ligga in i landet, synas först och gå sidst utur ögnasigtet. Några fjäld, såsom Romsdals Horn, hwilka äro 2 höga klintar, tjäna til landkänning för sjömän, oaktadt de ligga 8 mil från hawet up i landet. Nedre wid hafskanten se bärgen, som ligga därstädes ryslige ut, emedan de äro skallige och torre, så at det finnes hwarken jord eller wäxter på dem. Sedermera när man kommer längre in i landet finnas ej sådane nakna bärg. Det är icke heller öweralt i Norge, som man wid hafsstranden blir warse sådane fula nakna klippor. När man seglar förbi Jedderen, Lister och andra trakter finner man jämnt land utan klippor. Man kan anse Norge häldre som et sammanhängande bärg med mellanliggande dalar än såsom et bärgaktigt land, ty midt genom det samma, efter hela dess längd stryker en stor bärgås kallad Kölen eller Seveåsen, hwilken kan anses såsom huwudryggen för hela fjäldsträckningen. Denna Ås tar sin början wid landtudden Nordkyn belägen wid Norra Oceanen, går genom Norge 30 mil, utgör sedermera gränsen med Ryska Lappland 6 mil, fortfar widare at utgöra gränsen med Swerige hela 60 milen, ända til Skarffjäldet i Härjedalen wid 63 grad. Polhöjd; Där wiker han af in åt Norge och fortfar därstädes uti 50 mil til 58 graders Polhöjd wid hawet, där han slutar sig med en brant brådstupa. Efter de nägder denna ås går igenom förändrar han sit namn. Sedan han wikit af från Swenska gränsen bekommer han först namn af Dovrefjäld, och sedermera til slutet kallas han i allmänhet Langfjäldet. Delar af denna fjäldrygg bekomma särskildta namn efter de trakter han genomgår, såsom Sognefjeld, Fillefjeld, Halnefjeld, Hardangerfjeld, Houglefjeld, Jouglefjeld och Hekkefjeld. Ifrån denna huwudrygg utgå åtskilliga grenar, som ligga twärt emot den stora bärgraden och formera ansenliga dalar mellan sig. De betydligaste af dessa sidoryggar äro följande: på östra sidan: En som utgör gränsen mellan Norge och Swerige längs utåt Härjedalen och Dalarne ända til Wärmeland, samt skiljer de watn som falla i Dalälwen från dem som rinna åt Göta älf, den som skiljer Göta älfs watn från Glomen; den som ligger mellan sidstnämnde älf och älwen Laugen; en belägen mellan denna älf och Valdersdalen; en mellan denna och Hallingdalen, samt en annan mellan Nummedalen och Tellemarken. På wästra sidan: Den Åsen som skiljer Romsdalen från Bergens Stift; den mellan Sundmör och Fjordefylke; den mellan Fjordefylke och Sogn: den mellan Sogn och Hordeland. Ingen bärgsrygg finnes som skiljer Norge från Wärmeland, Dalsland och Bohusland. De bärg som höra til förenämnde åsar äro icke alla lika höga, de högsta af dem träffas uti den stora fjäldryggen, hwaraf några äro så höga at deras klintar, jämwäl om sommaren, och således ouphörligen äro med snö betäckte. Denna fjäldrygg är lägst wid bägge ändarne, norr- och söder ut, och midt i Norge träffas de högsta fjälden. Dovrefjeld skattas at wara den högsta bärgstrakt i Norge. Åtskilliga af dessa fjäld äro kala, ofruktbara och knapt bewuxna med [ 525 ]bärgmossa. De flästa äro dock betäckta med skog, så wäl på topparne som på sidorne. Den sydliga och östliga delen af fjälden är i allmänhet mindre kal och mera fruktbar än den nordliga och wästliga. Många äro granitklippor, hwilkas sidor nedantil genom hawets inflytelse äro beklädda med kalk och skifer, och synas höra til jordens ursprungliga bärg. Wid lenwäder händer at snön lossnar wid topparne, rullar med otrolig hastighet utföre, förökar sig under fallet och förorsakar stor ödeläggelse. Dessa snöfall kallas af inbyggarne Sneeskred eller Fjeldskred samt äro af samma egenskap som Lauvinerne wid Alpiska bärgen. De fristående bärgen äro i allmänhet af widgad utsträckning. Ofta frambjuder deras utseende besynnerliga naturspel, såsom de sju systrarne, et bärg uti Alftahougs Pastorat, Torghatten, Skogshornet, med flera andra. Dalarne mellan dessa bärg innehålla nästan alla en fruktbar jordmån, men äro därföre icke alla tjänlige til åkerbruk och sädes-afkastning. De dalar som ligga högt uppe mellan fjälden äro gärna blottstälde för så tidig nattfrost, at säden blott sällan bliwer mogen, utan fryser bort, medan den ännu är grön. De lägre dalarne äro åter af åtskillig beskaffenhet. Några äro trånga och smala och för det mästa endast fruktbara på södra sidan, som af inbyggarne kallas Soellien, då den nordliga sidan eller Baglien, är wida mindre anwändbar. I några är jordgrunden djupt kärr, i andra hård stenbotn. Dessa sednare äro så fruktbara at de afkasta tiofallt och mer, men odlingen är förbunden med stora beswärligheter. I allmänhet är jordmånen wid hafskanten wida sämre än up i landet, och hawets ångor äro vegetationen til skada. Dock tål denna regel et undantag, ty Jedderen, en af Norges bästa sädesorter ligger wid hawet. Norrska stranden är på få ställen flat och låg, utan merendels brant och glatt, så at man på ömse sidor om klipporna finner ofta 1, 2, 3 à 400 famnars watn.

Fjärdar.
Norges hela sjökust är öweralt genomskuren af fjärdar och wikar, som hawa mångfaldiga grenar. De ansenligaste af dessa fjärdar äro: 1:o Från Swenska gränsen til landtudden Lindesnäs, Singelfjord, wid Swinesund; Kristiania-fjorden, hwilken tager sin början wid 59 grad. 5 min. Polhöjd, går rätt up i norden til Kristiania wid 59 gr. 55 min. Polhöjd, samt är 9 mil lång; han är den wigtigaste af alla Norges Fjärdar, ty wid honom och dess grenar ligga några af de betydligaste Städer i Norge och här idkas jämwäl den ansenligaste Norrska handelen. Från midten af denna fjord går en arm i nordwäst om 3 mils längd kallad Dramsfjorden, widare Skeens fjord, 2 mil lång, samt Sönnelövs och Sandnäs fjordarne. Mellan Lindesnäs och Landtudden Stat: Bukkefjord, hwilken är den widaste, sträcker sig 4 mil in i landet, är 3 mil bred, samt upfyld af öar och holmar. Från honom löpa ej färre än 6 armar til 2 à 3 mil in i landet åt alla sidor. Den ansenligaste af dessa armar är Stavangersfjorden; Hardangersfjorden, om 14 mils sträckning, har jämwäl några ansenliga grenar; Sognefjorden, 15 mil lång men ganska smal, har 4 ansenliga grenar; Dale- och Söndfjorden, hwardera 3 mil lång, samt Nordfjorden 8 mil lång; Mellan Stat och ön Senjen: Fördefjord, 2 mil, Romsdals-fjorden, 6 mil, Trondhiemsfjorden, 12 mil, Saltens fjord, Foldenfjord, hwardera 4 mil, Vestfjorden, liggande mel[ 526 ]lan fasta landet och åtskilliga öar, är den största i Norge, 18 mil lång, och wid öpningen 8 mil bred. Mellan Nordkap och Ryska gränsen: Porsangers fjord, 13 mil; Titts fjord, 6 mil, Tanafjord, 5 mil, Varangersfjord, 6 mil lång. De betydligaste landtuddar äro Lindesnäs wid Nordsjön, Stat wid Norra Oceanen wästerut, samt Nordkap och Nordkyn wid Norra Oceanen norrut.

Öar.
Kusterne af Norge äro omgifne med en stor myckenhet större och smärre öar, holmar, skär och klippor, dels synbara, dels blinda eller liggande under wattubrynet. Den största af dessa öar är Hindöen, belägen utanför Nordland, håller i widd 23 qvadr. mil och är således inemot så stor som Gottland, Senjen 15 qv. mil; Östvågen 8 qv. mil, Langöe, alla 4 liggande utanför kusten af Nordland; Söröe, Mageröe, bägge belägna wid kusten af Finmarken; Hitteröe, wid inloppet til Trondhiems-fjorden. Klipporna, som höja sig några famnar öwer watnet, äro många tusende til antalet, samt tjäna såsom förmur och skygd för fasta landet. På några ställen finnas en sådan myckenhet öar och holmar uti flockar förenade, at de formera ansenliga skärgårdar. För sjöfarande, som färdas tätt utmed kusten uti båtar och andra små fartyg äro dessa öar och klippor ganska fördelaktige, emedan man mellan dem och fasta landet har et stilla och säkert watn, ty kraften af de brusande hafswågorna bryter sig mot klipporna. Däremot äro andre öpne nägder wid kusterne ganska farlige.

Hamnar.
Emedan Norge ej allenast omgiwes til större delen af watn, utan ock har många och stora fjärdar som sträcka sig långt in i landet, så ligger det ganska beqwämt til för sjöfart, samt har äwen en myckenhet goda hamnar, så wäl inne i fjärdarne, som wid hafssidan. De rätta goda hamnarne uti hwilka man både kan öwerwintra samt intaga wid förefallande owäder hållas i godt stånd. Där bo ock dugelige Lotsar. Lotswäsendet i Norge är wäl inrättadt.

Strömar.
Från fjäldryggarne taga en myckenhet större och smärre strömar sina ursprung, så at Norge rikeligen är försedt med rinnande watn. Den största af dem är Glommen. hwilken faller ut i Kristiania-fjärden, efter et lopp af 50 mil. De öfrige af betydenhet äro Laugen, hwilken är en stor gren af Glommen, tager sin början wid Dovrefjeld, går genom sjön Mjösen, efter utloppet därutur kallas Vormen, och faller i Glommen efter 30 mils lopp; Gaulen, eller Dramsälven, som har sit ursprung wid Sognefjeld och faller i Dramsfjorden, som är en gren af Kristianiafjorden, efter et lopp af 30 mil; Louven, eller Storelven, som har sin källa wid Hardangerfjeld, faller wid Staden Laurvig ut i hawet och är 20 mil lång. Nidelven, som tar sin början i övre Tellemarken och faller wid Arendal i hawet efter 20 mils lopp; Otteråe, som börjar wid Houglefjeld, faller wid Kristiansand i hawet och är 20 mil lång; Göta Älf löper ock genom en ansenlig del af Norge, til en längd af 18 mil; hon kallas här i landet Trysildelven, och får, då hon träder in i Wärmeland namn af Klarälwen. Alla dessa Älwer äro belägne Sunnanfjelds; De som ligga Nordanfjelds äro mycket mindre än de förre, emedan bärgsryggen, hwarifrån de hawa sina ursprung ligger så nära hawet, at deras lopp är nog kort. De ansenligaste af dem äro Örkedals- och Guledals-elverne, hwilka bägge falla i Trondhiems-fjorden och [ 527 ]äro 10 mil långa; Nean, hwilken flyter genom Sälboe-sjön, efter utloppet därutur och faller wid Trondhiem i fjärden efter 12 mils lopp; Nauman, som faller i hawet och är 14 mil lång; Malselven, som faller i Eisfjorden och är 10 mil lång; Alatajoki, eller Altens Elv, som faller i Altens fjord efter 14 mils lopp; Tana-elv, som til en del utgör gränsen med Ryssland och faller i Tana-fjorden efter et lopp af 20 mil.

Sjöar.
Den största af dem är Mjösen, belägen uti Kristiania Stift, håller i längd 9 mil och i widd 3.5 qv. mil, och är således något mindre än Hjälmaren, därnäst Fämund, i samma Stift, håller i längd 5 mil, och i widd 2.3 qv. mil. De öfrige äro Holsfjorden, 1 qv. mil, Randsfjorden, 0.9 qv. mil, Öjeren, 0.8 qv. mil alla 3 belägna i samma Stift; Sneåsen, 1.2 qv.mil och Öresunds Sjön, 0.6 qvadr. mil, bägge belägna uti Trondhiems Stift. — Uti de flästa älwer som hawa långt lopp up ifrån landet finnas starka forssar och wattufall, hwarest watnet med magt och i stor myckenhet nedstörtar från branta klippor. Uti en del forssar går watnet med så stark drift, at det kan krossa timmerstockar som däruti släppas. På åtskilliga ställen möta likasom afsättningar för forssen, så at den i sit fall stöter först på en klippa, som ligger midt i fallet, går därutöwer, och sedermera trappwis faller på flera nedanföre liggande klippor. Af sådan beskaffenhet är den stora forssen i Qvinnisdals älf och forssen uti Nirems å i Jedderen. Några stora forssar falla jämt ned utan något mötande hinder och deras fall är det största och starkaste. Den namnkunnigaste forssen är Sarpens uti älwen Glommen, 1 mil från hawet, ty den är den största i Norge och förer det mästa watnet, samt utmärkes jämwäl för sit höga fall, af nära 7 famnars högd, hwars dån kan höras på 4 mils afstånd, och imman af det brusande watnet synes såsom en sky uti luften en tämeligen lång sträcka. — Man har i Norge stor nytta af älwerne, ty först finnes i dem et ypperligt fiskeri; i synnerhet laxfiske. Förnämsta laxfångsten sker wid älfmynnet, eller där älwen faller ut i hawet, ty där skal laxen först gå förbi, hwarföre man ock på slika ställen har goda anstalter at fånga honom. Det oaktadt tränger sig dock en mängd lax igenom och passerar widare upföre älwen. Uti de medelmåttigt djupa älwerne fångas den bästa laxen ty när Älwen är för mycket djup får man ej laxen emedan man ej kan sätta nät midt i strömen. Några ställen högt up i älwerne äro dock fördelaktige, såsom wid någon brant forss, hwarest laxen stadnar, och där fiskas han i ymnighet. Förutan många ställen i Bergens, Trondhiems och Nordlands Stift finnas de största lägenheter til laxfiske uti en del strömar i Kristiansands Stift, så wäl som wid Drammen. Den andra stora nyttan som man har af älwerne är wid brädsågningen; ty de tjäna til nedflottande af timmer til de wid dem anlagda sågwärk.

Produkter.
I anseende til mångfaldigheten och mängden af produkter är Norge icke wanlottadt. Stenrikets alster. Af metaller finnes guld, dock i ringa mängd, silwer och silwerhaltigt bly, mycket koppar och järn; salt, så wäl af källor som af hawet. Swawelkies, alunskifer, gedigen alun, kobolt, ochra, lera af flera slag jämwäl porcellins-lera, åtskilliga jordarter tjänliga til färgning, bränntorf i ymnighet och af godt slag, marmor af mångahanda färger, fullkomlig fäg[ 528 ]ring och godhet, samt i sådan ymnighet, at stora bärg ej bestå af annat. Förutan åtskillige andre finnas 2 höga bärg i Tellemarken, som bestå af en wacker grå och wit marmor, sträckande sig en mil i längden; alabaster, gips, granit, Jaspis, cementsten, sandsten, qwarnsten, skifersten, wättjesten, tälgsten, probersten, magnetsten, orsten, amiant, qvarts, bärgkristal, hwaraf stycken finnas, som wäga ända til 5 skålpund, marienglas, granat, ametist, chalcedon, karniol, agat, utom andra slag. — Wäxter. Landets allmänna säd är hafra, som mäst kommer öwerens med jordmånens beskaffenhet, som i allmänhet än torr och mager, därnäst korn och blandsäd, som är en blandning af korn och hafra. På några ställen eller i wissa särskildta trakter brukas dessa 2 slag endast til säde, men eljes i allmänhet sås 6, 8 à 10 tunnor hafra mot 1 à 2 tunnor korn. Både sommar och winterråg brukas öweralt, i synnerhet på de så kallade swedjor, men hos bönder i allmänhet icke mera än en åttondels, fjärdedels och half tunna. Den största rågaflingen faller sig på Hedemarken och på Jedderen, ärter, både hwita och grå äro likaledes en allmän säd, förnämligast där lerjord finnes, dock sällan til större afling än til husbehof, utom på några enskildta Gårdar uti wissa distrikt. De bästa ärterne wäxa uti Distriktet Sogn i Bergens Stift. Wete, i synnerhet bowete är wäl ingen allmän säd, men sås dock på sina ställen och aflas med god fördel, förnämligast uti Distriktet Sogn. Den bästa sädesjorden finnes i Hedemarken; där ärjas i allmänhet, ej allenast så mycken säd som Almogen sjelf behöwer, utan jämwäl finnes så mycket öfrigt, at man däraf kan aflåta til nästgränsande Landskap, Städer och Bärgwärk. De fruktbaraste och sädesrikaste Landskapen äro för öfrigt Hadeland, Toten, Rommerige, Ringerige och södra Gudbrandsdalen i Kristiania Stift, Jedderen, Ryefylke, samt södra delen af Nedenäs Amt i Kristiansands Stift; Sogn och Vos i Bergens Stift, Indherred och Nummedalen i Trondhiems Stift. Alla dessa Landskap giwa i goda år icke allenast åt sina inbyggare et tilräckeligt sädesförråd, utan kunna jämwäl undertiden lämna något åt sina grannar. Däremot har den öfriga och större delen af Norge årligen förnöden at få tilförsel af säd från utrikes orter. Det finnes också många nägder, hwarest icke tredje- eller fjärdedelen af inbyggarne är i stånd at genom åkerbruk förskaffa sig det behöfliga sädesförrådet. De mäst trängande Distrikten Sunnanfjelds äro Österdalen, öfra delen af Gudbrandsdalen, Valders, med flere andre up emot fjelden liggande bygder: likaså Fjeldbygderne Nordanfjelds och de Gårdar som ligga längs utmed fjäldsidan, hwarest det händer ganska sällan, at de år inträffa, då Gårdarnes ägare i allmänhet bekomma mogen säd; Nu finnas ock sådana trakter där alsingen säd wäxer, såsom uti hela Finmarken i Nordlands Stift. När säden slår felt, hwilket ofta händer i fjäldbygden, och det tillika brister tilförsel, så, för at undwika hungersnöd, bruka inbyggarne taga det inre af tallbarken, torka det, mala til mjöl, samt blanda det med sädesmjöl och däraf baka bröd, hwilket måste göras ganska tunnt om det skal gäsa, och kallas flatbröd; äwen koka gröt däraf. Man har utaf erfarenhet funnit at säden här i Landet är kärnrikare och wigtigare än den som införes från Danmark och Tyskland. [ 529 ]I Norge wäxa nästan alla de slags frukter och köksörter som triwas i de nordliga climaten, som äpplen, päron, plommon, kersbär, dock endast uti södra delen af Landet, ty uti norra delen komma dessa frukter ej wäl fort; kål, kålrötter, morötter, palsternackor, rowor, potäter, wilkas säde i sednare åren kommit mycket i bruk. Köks- och örtegårdar hawa jämwäl i sednare tider bliwit mycket allmänne, förnämligast i södra delen af Landet. Allmänna bärsorter såsom smultron, hallon, hjortron, blåbär, odon, lingon, åkerbär wäxa öweralt i stor mängd, äwenwäl winbär och krusbär. Jämwäl är godt förråd af Medicinal-örter, hwartil höra angelica, gentiana, radix rosea, nasturtia, trifolium, och cochlearia; en rhabarberplantage är ock anlagd wid Kongsberg. Humlegårdar finnas både Nordan- och Sunnanfjälds, nästan wid hwarje Gård. Den bästa humlan wäxer i Hedemarken, Gudbrandsdalen, Hardanger och Surendals Pastorat i Romsdals Amt. Lin och hampa wäxa på de flästa ställen i Norge, men denna afling driwes sällan så wida som en Gårds hushåll behöwer. Kummin wäxer wildt och i myckenhet, äwen til utförsel. Med tobaksplantering har man i sednare tider börjat, förnämligast wid Fredrikshald, i Hardanger och Spydebergs Pastorat. Mannagräs finnes i myckenhet wildtwäxande, men dess bruk kännes icke. Af nyare foderwäxter har klöwer på några få ställen, förnämligast i Kristiania, och Kristiansands Stift samt wid Trondhiem kommit i bruk, men wildtwäxande, så wäl til foder, som i andra hushållnings-grenar tjänliga wäxter falla i myckenhet. Af nyttiga måssor och lafarter har Norge ansenlig rikedom. De som begagnas äro fjäldgräset, eller den så kallade Islands måssan, mariegräset och en art som här kallas geinatskov, hwilken nyttjas til föda för människjor, samt färgelawarne orselj och stenmåssa, hwilka i betydelig mängd utföras til England. På många ställen wäxer skönt och fett gräs i ymnighet. De bästa gräsnägderne finnas uti dalarne wid fjäldtrakterne uti Gudbrandsdalen, Valders, Hallingdalen, Tellemarken, Råböydelauget, Vos, och Sogn, samt Öarne som höra til Lofoden och Vesterålen. Skogarne höra til Norges förnämsta rikedom. De slags trän som förnämligast wäxa i Norge äro furu, gran, al, och björk. Af asp, ask, lind, alm, rönn, en, hägg och oxel är mer eller mindre förråd; men ek och bok äro sällsynte, i synnerhet det sednare slaget. De bäste ekeskogarne finnas i Grefskapen Jarlsberg och Laurvig, nedra Tellemarken, samt i Nedenäs och Mandals Fögderien. Bok finnes i Grefskapen. Furu utgör större delen af skogarne; dock är at beklaga at skogarne ständigt alt mera uthuggas än de wärkeligen kunna tåla för at beständigt wara tilräckelige, ja på många ställen huggas de så starkt, at många trakter som tilförene warit försedde med de skönaste och bästa skogar, nu näppeligen äga så mycket til wedbrand som Distriktet sjelf behöwer, oaktadt i sednare tider mycken besparing hawes til föremål wid hus och gärdesgårdars upförande af sten. — Djur. Boskap. Hästarne äro starka, wälwuxna och hurtiga, därföre säkra på fötterna, men i allmänhet af medelmåttig storlek, undantagande ryttarhästarne som böra hållas på Rusthållen. De bästa hästarne falla i Gudbrandsdalen. Nöten äro i allmänhet små, dock up i Landet [ 530 ]större än emot hafskanten. I fjäldbygderne hållas långt flera nöt än i de andra Distrikten. Wid midsommarstiden driwas nöten 1, 2 à 3 mil til fjälds, för at där hawa deras sommarföda uti de mellan fjälden liggande gräsrika och obebodda dalar. Wid desse fäbodar som kallas Säters hålles boskapen ända til hösten, på många ställen ända til dess snön börjar falla, då den driwes hem igen. Den fördel som emedlertid drages af korna består uti mjölk, smör och ost. Af sura mjölken kokas messmör och mesost, och wasslan som bliwer af mjölken förwaras til wintern både at dricka och koka af. Wid fäbodestället finnes tillika, utom en större eller mindre grön plats wid huset, en eller flera ängar til höslott. På de många små utöar och holmar som skyla Norges wästra sida, näras många oxar, hwilka bliwa långt större än de på fasta landet, emedan de ej allenast där hawa skönt bete, utan jämwäl oinskränkt frihet, så at de bliwa aldeles wilda, samt måste undertiden skjutas eller ock fångas medelst snaror och hundar, när de om hösten skola slaktas. Får hållas i tämelig mängd, äwensom getter. Af swin håller hwarje bonde i allmänhet 2, 3 à 4, efter Gårdens storlek, ock på de större Gårdarne flere. Uti Eikesdalen uti Romsdals Amt, hwarest hasselnötter i ymnighet wäxa, födas många swin därmed om sommaren, likaledes samlas de til föda för swinen om wintern. De nordliga ländernas egna djurart Renar, finnas tama i Norges nordligaste del Lappland, samt annorstädes. Wilda Renar finnas öwer hela Norge i fjäldbygderne, och hwarest de uppehålla sig, ses de ständigt i stora flockar. De uti Norges fjäld sig uppehållande Lappar äro förnämligast de som äga och nära sig af dessa djur. Det finnes Lappar som äga några hundrade renar, med hwilka de flacka omkring på fjälden för at söka föda åt dem, som består i fjäldmossa. Älgar ses här och där, i synnerhet i Ringerige och Rommerige, dock icke i myckenhet. Hjortar och rådjur finnas nästan öweralt i södra delen af landet, men uppehålla sig förnämligast på wissa enskildta ställen. Af harar finnes öweralt en stor mängd. Af rofdjur uppehålla sig i Norge, i synnerhet på de stora Fjälden samt i de tjocka skogarne, björnar, wargar, järwar, lodjur, räwar; af däggande djur finnes för öfrigt hilrar, mårdar, hermeliner, ikorrar, bäfrar, mäst i Österdalen och Sollöer, uttrar, lemlar, utom andra slag. Af tama foglar har Norge höns, kalkoner, duwor, gäss och änder. På fogelwildt är godt förråd. Landfoglarne äro förnämligast tjädrar, orrar, ripor och järpar, utom flera slags roffoglar. Sjöfogel af mångfaldiga slag uppehålla sig i stor mängd wid stränderne och på öarna, därtil höra änder, tärnor, ådor, hwaraf man bekommer de kostbara ådunen, af Tyskarne eiderdun kallade, måsar, lommar, skrakor, med flere andre slag. Af Fisk har Norge ganska rikt förråd, af mångfaldiga slag, så wäl af färsk- som saltsjö-fisk. Af förra slaget finnes lax, gädda, abborre, laxöring, lake, ål, braxen, id, sik, ruda, och flere andre slag, af det sednare torsk, sill, häljeflundra, långa, seyfisk, makril, utom mångfaldiga andra slag. Walfisk, haj och flera arter roffiskar. Hummer finnes i myckenhet i synnerhet uti Mandals Amt. Ostron finnas ock på åtskilliga ställen i synnerhet på wästra kanten.

Folkmängd.
År 1769 steg densam[ 531 ]ma til 722980, och den 1 Febr. 1801, hwilket kan anses såsom wid slutet af år 1800, war den 881912. Folkmängden har således på 31 år ökat sig med 159032, det är 5300 årligen, som gör 0.74 procent. Om Folkökningen från 1800 til 1815 års slut antages hawa stigit i samma förhållande, så har Folkmängden årligen ökat sig med 6530, det gör på 15 år 97950. När denna summa lägges til 881912 så steg Folkmängden wid 1815 års slut til 979862, eller i rundt tal 980000.

Inbyggarne.
Desse bestå af 2 Nationer: Norrmän och Finnar. De förre bebo den södra och wida större delen af landet och de sednare den nordligaste delen däraf, eller Finmarken, fastän åtskilliga Norrska hushåll där bosatt sig för fiskets och handelens skull. Finnarne äro af twänne slag, Sjöfinnar som hawa fast bosättning wid sjökanten och förnämligast nära sig af fiske, samt Fjäldfinnar, eller Lappar, hwilka wanka omkring landet med sina renar, i synnerhet på Kölens fjäld, där de om sommaren uppehålla sig, om wintern draga de sig gärna til sjökusterne. Språket. I Norge talas 2 huwudspråk: Norrskan, som bland den odlade folkklassen är lika med Danskan; men af Almogen däremot talas i åtskilliga mundarter, hwilka alla härstamma från det gamla Skandinawiska språket och hawa närmast likhet med Swenska mundarterne. Finskan, hwilket talas af Finnarne och Lapparne, samt är en mundart af språket som talas i Finland; men den Finska som talas af Lapparne närmar sig mera til Lappska språket än til det Finska. — Kultur. I detta hänseende måste den wetenskapliga odlingen, då Norge haft Litteratur, Språk och följakteligen äwen Författare gemensamt med Danmark, bland den bildade delen af Nationen wara öwerensstämmande med de Danskas. Bland Norrmännerne hawa icke få snillen och wetenskapsmän bidragit til Danmarks literära anseende, då de däremot ofta warit mindre i tilfälle at gagna sit egenteliga fädernesland. Wetenskaper äro således ingalunda försummade och för menighetens uplysning har genom inrättningen af Almoge-skolor bliwit sörjt. Underwisnings-wäsendet har likwäl haft många swårigheter at öwerwinna. Sedan Nationen länge och förgäwes beklagat sig öwer bristen af et Universitet har ändteligen et sådant, af Regeringen, år 1812, bliwit til anläggning och organisation bestämdt, samt med Sätesgården Töyen nära Kristiania til Säte begåwad. I Stifts-Städerna äro 4 wäl organiserade Katedral-skolor och i Kongsberg en Medelskola samt et Bärgs-Seminarium, en Militär-Akademi för Landkadett-Corpsen i Kristiania, Seminarium Fridericianum i Bergen, samt några publika och privata Borgarskolor och Instituter i de betydeligaste Städerne. Fyra publika och åtskilliga privata Bibliotek hawa warit at tilgå. Flera nyttiga Samfund hawa til Wetenskapernas och industriens befordran bliwit inrättade. Af dessa förtjäna i synnerhet at anföras: Sällskapet för Norges Väl i Kristiania, Norrska Vetenskaps-Sällskapet i Trondhiem, Topografiska Sällskapet i Kristiania, det Harmoniska och nyttiga Sällskapet i Bergen, Bradsbergska Ekonomiska Upmuntrings-Sällskapet, Stavangerska Landthushållnings-Sällskapet, Aggerhusiska Patriotiska Sällskapet, utom andra. Af Boktryckerier finnes 4, nämligen 1 i hwarje Stifts huwudstad. Til fria Konsternas befordran finnes [ 532 ]däremot ingen anstalt. — Religion. Hela Riket bekänner sig til Luterska läran. År 1537 kom Reformationen i stånd och Katolska läran blef aldeles aflagd.

Näringsfång.
Åkerbruk. Detta skötes nästan öweralt med flit och sorgfällighet. Jordmånen är på många ställen så fruktbar, at man i goda sädesorter kan göra räkning på tionde kornet, och likwäl har Norge sädesbrist, så att man beräknat dess årliga behof af säd til 600000 tunnor. Men när man wet at endast åttionde delen af landet är odlingsbart åkerland, och at en del af detta som ligger för högt mellan fjälden är nästan hwarje år blottställd för nattfrost, som på en gång ödelägger den rikaste skörd; at i andra trakter solhettan är så stark at grödan kuwas til dwärgwäxt och axen bliwa toma, samt at en ganska stor del af inbyggarne mera sysselsätta sig med fiskeri än åkerbruk, så kan man också förklara sig hwarföre denna brist äger rum. — Boskapsskötsel. Denna wigtiga näringsgren är wäl ingalunda försummad, men driwes likwäl icke med den kraft som den förtjänar. Wäl äro nöten af godt slag, fast ej så stora som sydligare länders boskap, och wäl förstå Norrmännerne at göra sig flerfaldig nytta af mjölken, men det hela driwes dock endast på få ställen i stort och ingenstädes som en huwudsak. Wigtigare är fårawelen, i synnerhet wid hafskanten där fåren hundradetals gå ute på öarne hela året, utan at åstadkomma sina ägare någon annan möda än den at driwa dem tilsamman när de skola klippas eller slaktas. Getter finnas allmänt. Swin hawa i sednare åren bliwit mera allmänna än tilförene. Hästawelen är betydelig. En stor mängd hästar utföras i synnerhet til Swerige. Biskötseln är mycket försummad, ty det är blott på få ställen man håller bi. — Skogshygge och Brädsågning. Dessa äro bland Norges wigtigaste näringswägar, hwaraf många människjor hawa deras underhåll. Denna handtering sträckes dock något förlångt så at man icke utan grund befarar skogarnes aftagande. Regeringen har därföre genom bestämmande af det qvantum bräder och plankor, som wid de privilegierade sågwärken må skäras, giwit denna näringsgren en nödig inskränkning, men handsågars nyttjande, Bärgwärken, swedjefall samt hyggen til hwarjehanda hushålls-behof wålla at Regeringens afsigt icke kan hawa önskad framgång. På åtskilliga ställen märker man kännbar brist på skog. — Fiskerien. Om dessa icke äro Norges förnämsta, så äro de dock säkert dess andra rikedomskälla, synnerligen äro de kustboarnes förnämsta och nästan enda näringsfång, och därföre så mycket wigtigare, som de just äro rikast på de ställen, där hwarken skogar eller Bärgwärk finnas. Torsk- sill- och laxfiskeriena äro indrägtigast. Torsken behandlas på åtskilliga sätt; dels saltas, dels lufttorkas den. Lufttorkad får den åter efter särskildta behandlingssätt åtskilliga namn, såsom rundfisk, stockfisk, klippfisk, rotskär, m. m. Norrmännerne förstå at inlägga sin sill på et sätt, at den hwarken upfrätes af saltet eller skämmes om den än föres til de warmaste orter. Af Häljeflundran beredes rav och räkling, hwilka räknas för läckerheter. Den förra sorten skäres djupt ut af ryggen jämte fettet; och den sednare består af långa strimlor af huden och fettet, som utskäras från stjärten längs ut åt ryggen. Bägge delarna saltas [ 533 ]litet, samt torkas i luften. Man räknar at från Norge utföres i medeltal för halfannan million R:dr fiskwaror årl:n, utom hwad som i Landet förtäres. Bärgwärks-Arbeten. Wid Eidsvold har warit et guldwärk som nu är nedlagt, äwensom silwerwärket wid Kongsberg, som blott til en del driwes för privat räkning. Däremot driwes 9 kopparwärk hwaraf Rörås är det betydligaste, och 19 järnwärk af hwilka några äro af mycken wigt. De betydligaste Järnwärken äro: Laurvig, Fossum, Ulefos, Bärum, Eidsvold, Bolvig, Eidsfos och Mos. Utaf dessa tilwärkar Laurvig det mästa stångjärnet och Fossum det mästa gjutgodset. Tilwärkningen af gårkoppar stiger årligen mellan 3 och 4000 skepp:d, och af stångjärn mellan 30 och 40000, utom gjutgods och smärre smide. Dessutom finnes här et blyertswärk, et alunwärk, et koboltwärk, 2 saltwärk och 8 marmorbrott. Manufakturer, Fabriker och Handtwärk. Egenteliga Manufakturer finnas icke, utom de så kallade Tukt- och Manufaktur-husen i Stifts-Städerne, där några growa klädeswaror tilwärkas. Några bomulls-spinnerier finnas i Kongsberg, Drammen och Hougsund samt en segelduksfabrik i Drammen. Af Fabriks-anstalter finnas 4 Glaswärk, 3 Papperswärk, 3 Sockerwärk, 3 Krutwärk, några Såpsjuderier, Potaskerafinaderier, Tjärbrännerier, Tegelbruk, Garwerier, Korduans- och Saffians-fabriker, Tobaks- och Tobakspipe-fabriker, en myckenhet ansenliga sågwärk, samt skepps-byggerier, förnämligast i Arendal och Kristiansand, utom Koppar- och Järnwärken. Med Handtwärk af nästan alla behöfliga slag är Landet wäl försedt. De flästa af dem finnas i de större Städerne. — Handel. Denna idkas i fredstider med de betydligaste hamnar och handelsplatser i Europa och sysselsätter sig förnämligast med utförandet af Landets natur-produkter, och införandet så wäl af nödwändighets- som öwerflödswaror. De betydligaste utförswaror äro skogs-produkter, såsom master, bjälkar, plankor, bräden, spiror, läkter, tjära, och beck, fisk, förnämligast sill, torsk, stockfisk, seynfisk, lax och häljeflundror; stångjärn och gutit järn, koppar; widare alun, vitriol, potaska, marmor, qwarnsten och andra stenarter; tran, talg, hudar, bockskinn, skälskinn. pälswärk, fjäder, ådun. Större delen af trä-lasten har wanligen gått til England. Kopparen har mäst bliwit skeppad til Holland, det mästa järnet til Danmark och Frankrike, sill och annan fisk i synnerhet til Medelhawet och Östersjön. Inkommande waror äro förnämligast säd, win, bränwin. salt, lin, hampa, krydder, fabriks- och manufaktur-waror, samt ost- och Westindiska produkter. År 1792 ägde Norge 860 Handelsfartyg med 45511 lästers drägt. År 1809 utgjorde deras antal omkring 1000.

Mått, Mål, Vigt, Mynt.
Norrska alnen är större än den Swenska; 976 Norrska alnar utgöra 1000 Sw. alnar, en Norrsk mil är lika med 1.11 Sw. mil. En spanmåls-läst är 12 tunnor, 1 tunna håller 8 skeppor och är lika med 30.33 Swenska kappar. 1 pipa består af 3 åm, 1 åm 160 potter, 1 ankare 38 potter, 1 pott 4 päle, en Norrsk ankare är lika med 11.77 Swenska kannor. Vigten indelas i skeppund, lispund, skålpund, lod. 1 skeppund håller 20 lispund, 1 lispund 16 skålpund, 1 skålpund 32 lod. 426 Norrska skålpund äro lika med 500 Swenka. 1 Norrsk Vog är 3 [ 534 ]besmanspund, 1 besmanspund innehåller 12 skålpund, och är lika med 14.084 Swenska skålpund. Penningeräkningen sker i riksdaler, mark och skilling. 1 riksdaler innehåller 6 mark, 1 mark 16 skillingar.

Historia.
Norge war i de äldsta tiderne fördeladt uti många små Stater, eller så kallade Fylken, som styrdes af sina egna Furstar. Wid midten af sjunde seklet började Swenska Ynglinga-Ätten, som med Ingiald Illråda utdödt i Swerige, at bosätta sig i Norge. En Son af denne Ingiald, Olof Trätelja, som flyktade för den hämnande eröfraren Iwar Vidfamne drog med sina anhängare til Norrska gränsen och bosatte sig i Wärmeland. Då en hungersnöd efter några år upkom och folket af förtwiflan och widskepelse upbränt honom i sin bostad, wände sig hans son Harald Vitben til sydöstra delen af Norge där han underlade sig några Fylken eller små Furstendömen, och grundlade en egen dynasti. Nu war Ynglinga-Ätten fortplantad i Norge, och dess makt utwidgade sig efterhand. — Halfdan 3, fjärde afkomlingen efter Harald, förberedde Monarkiens uprättelse, som ändteligen hans son Harald Hårfager fulländade från år 865 til 875 under hwilket tidsrum han underkuwade Fylkes Furstarne och andra mägtige män, samt förenade deras Länder til en Statskropp. Med honom börjar således Norges egenteliga Historia. Håkan Adelsten war den förste Kristne Konung och Olof den Helige införde kristendomen i landet år 1015. År 1319 blef Swenske Konungen Magnus Smäk jämwäl Konung i Norge, hwarigenom detta Rike bragtes i förening med Swerige. Han efterträddes i Norge af sin son Håkan, som war gift med Margareta, dotter til Konung Waldemar 3 i Danmark. När dennes son Olof 3, som tillika war Konung i Danmark år 1387 dog, uphörde den rätta Kongl. linien i Swerige och Norge, och den manliga linien war i Danmark likaledes utdöd; och därföre hade Drottning Margareta, nyssnämnde Konung Olofs Moder den närmaste rätt til Thronen, som hon ock efter Ständernas wal besteg. Sedermera bragte hon därhän at Norrske Ständerne förklarade den unga Hertig Henrik af Pommern, hennes Systerdotters son, som hon sedermera lät kalla Erik, för arwinge til Norrska Riket. Denna Drottning sammanband också 1397, genom den bekanta Kalmare-Unionen de 3 Rikena Swerige, Norge och Danmark til en Statskropp; ifrån hwilken tid Danmark och Norge ända til år 1814 warit förenade. När Oldenburgiska ätten upsteg på Danska Thronen woro Norrmännerne i början wankelmodige och wille göra sig frie från Danska öwerwäldet, men blewo år 1502, efter et blodigt nederlag, twungne at giwa sig under Danska Kronan. År 1537 hölls en Riksdag i Köpenhamn, på hwilken en Recess blef författad, hwaruti bland annat det blef belewadt at Norge skulle för beständigt införliwas med Danmark, såsom en Kronan tilhörig Prowins. Från den tiden förlorade Norge sit Riksråd, blef betraktadt såsom en Dansk Prowins, samt regeradt af en Dansk Ståthållare. Den olikhet som däraf upkom mellan bägge Rikena sökte man på något sätt at häwa därigenom, at det år 1646 bewiljades Norrska Adelen lika privilegier med den Danska. Men sedan Enwålds-Regeringen år 1660 i [ 535 ]Danmark wardt införd blewo bägge igen, såsom 2 förenade Riken styrde på lika sätt, Norge återbekom sin högsta rätt och Danska Konungalagen af år 1665 blef gjord til en Rikets Grundlag. Den fullständigaste Lagboken som ännu gäller är af år 1683. Den afwiker från den Danska blott i några artiklar, som angå Fiskfångsten, Jagten och Landtgodsens besittning, nämligen Odalsrätten. Efter en tids förlopp uphäfdes Högsta Rätten och en Öwer-håfrätt inrättades, som också år 1797 afskaffades.

Landets Indelning.
Af naturen är Norge genom de stora Fjäldryggarne Dovrefjäld och Langfjäld deladt i 3 huwuddelar: Sunnanfjälds, Västanfjälds och Nordanfjälds; men wanligast anses den östra och södra delen af Landet ligga Sunnanfjälds, samt den wästra och norra delen ligga Nordanfjälds. Östra delen innefattar 17 Landskap, hwilka til det mästa bibehållit sina urgamla namn, nämligen Borresyssel, Rommerige, Solöer, Österdalen, Hedemarken, Gudbrandsdalen, Valders, Toten, Hadeland, Hallingdalen, Nummedalen, Ringerige, Budskerud, Bragnäs samt Grefskapen Jarlsberg och Laurvig, hwilka jämte nedra delen af Tellemarken utgöra Kristiania Stift. Södra delen innehåller 4 Landskap: Tellemarken, Råböydelauget, Agdesiden, som inbegriper de 3 Fögderiena Nedenäs, Mandal och Lister, som ligga på Norges sydligaste kust, samt Rogaland, som innefattar Distrikten Dalerne, Jedderen och Ryefylke, hwilka tilsamman, utom nedra Tellemarken, utgöra Kristiansands Stift. Wästra delen innefattar 5 Landskap: Hardanger, Hordeland, Sogn, Fjordefylke och Sundmöer, som utgöra Bergens Stift. Norra delen innehåller 10 Landskap: Romsdalen, Nordmöer, Örkedalen, Guledalen, Strinden, Stördalen, Värdalen, Inderöe, Fosen och Nummedalen, hwilka utgöra Trondhiems Stift. Nordligaste delen innefattar 7 Landskap: Helgeland, Salten, Senjen, Lofoden, Vestålen, Tromsen och Finmarken, hwilka utgöra Nordlands Stift. I anseende til Kameral-Wärket är Norge indeladt i 16 Amt, hwilka äro följande: Aggershus, Smålänens, Hedemarkens, Kristians, Budskeruds, Bradsbergs, Nedenäs, Mandals, Stavangers, Södra Bergenhus, Norra Bergenhus, Romsdals, Södra Trondhiems, Norra Trondhiems, Nordlands, Finmarkens Amt. Härtil komma 2 Grefskap Jarlsberg och Laurvig, samt 1 Baroni Rosendal. Amten äro indelte i 41 Fögderien och 56 Häradshöfdinge-Jurisdictioner, på Landets språk Sörenskriwerier kallade.

Rikets Grundlag, stadgad d. 4 November 1814.
Bland de wigtigaste artiklar äro följande: Konungariket Norge är et fritt och sjelfständigt Rike, som ej kan delas eller afhändas, förenadt med Swerige under en Konung. Dess Regeringsform är inskränkt och ärfteligen Monarkisk. Den Evangelisk-Luterska Religionen förbliwer Statens offentliga Religion. De Inwånare som den samma bekänna äro förpliktade at däri upfostra sina barn. Jesuiter och Munkordnar må ej lidas. Judar äro framdeles uteslutna från inträde i Riket. Den utöwande makten är hos Konungen. Konungen skal altid bekänna den Evangelisk-Luterska Läran; densamma handhawa och skydda. Konungens Person är helig; han kan ej tadlas eller anklagas. Answarigheten åligger hans Råd. Thronföljden är rätt nedstigande och Agnatisk, sådan, som den finnes bestämd i den af Swea Rikes Ständer beslutna och af Konun[ 536 ]gen antagna, Successions-Ordning af den 26 September 1810. Bland Thronföljare räknas äwen den ofödde, som strax intager sit rum i Arf-följden, så snart han efter Fadrens död födes til wärlden. Så snart Konungen upnått den i lagen föreskrifna ålder förklarar han sig offentligen för myndig. Så snart fullmyndig Konung tilträder Regeringen aflägger han inför Stortinget sin Ed. Konungens Kröning och Smörjelse sker, sedan han bliwit myndig, i Trondhiems Domkyrka, på den tid och med de ceremonier han sjelf fastställer. Konungen uppehåller sig i Norge någon tid hwart år, så framt ej wigtiga hinder därwid möta. Konungen utwäljer sjelf et Råd af Norrska Medborgare, som icke äro yngre än 30 år. Detta Råd skal til det mindsta bestå af en Stats-Minister och 7 andra medlemmar. Likaledes kan Konungen förordna en Vice-Konung eller Ståthållare. Konungen fördelar göromålen mellan Statsrådets Ledamöter, som honom bäst synes. Under Konungens frånwaro updrager han Rikets inwärtes Styrelse wid de tilfällen han sjelf föreskriwer, åt Vice Konungen eller Ståthållaren, tillika med mindst 5 af Statsrådets Ledamöter. Desse skola obrottsligen efterlewa, så wäl hwad Grundlagen stadgar, som de särskildte föreskrifter Konungen i öwerensstämmelse därmed dem i Instruction meddelar. Blott Kronprinsen eller hans äldsta Son kan wara Vice-Konung; likwäl ej förr än de upnått den för Konungen bestämda myndighets ålder. Til Ståthållare utnämnes antingen en Norrman eller en Swensk. Vice-Konungen skal wistas inom Riket och får ej utom detsamma uppehålla sig längre än 3 månader om året. Hos Konungen förbliwa altid under hans wistande i Swerige den Norrske Statsministern och 2 af Statsrådets Ledamöter, hwilka sidstnämnde årligen ombytas. De hawa samma plikter och samma konstitutionela answarighet, som den i Norge warande Regering, och i deras öwerwaro allena skola Norrska angelägenheterne af Konungen afgöras. Konungen förordnar om all offentlig Kyrko- och Gudstjänst, alla Möten och sammankomster i Religionsmål, och tilser at Religionens offentliga Lärare iakttaga de för dem stadgade föreskrifter. Konungen kan giwa och uphäwa Förordningar som angå Handel, Tull, Näringar och Police, dock må de ej strida mot konstitutionen. Konungen låter indriwa de skatter och afgifter som Stortinget pålägger. Norrska Stats-Kassan förbliwer i Norge och anwändes allena til Norges behof. Konungen tilsätter och förordnar, sedan Statsrådet blivit hördt, alla civila, cleriska och militära Ämbetsmän. Rikets Ståthållare, Statsministern och de öfriga Statsrådets Ledamöter, samt de Ämbetsmän, som äro anstälde wid deras Byråer, Sändebud och Konsuler, innehaware af civila och cleriska högre Ämbeten, Chefer för Regimenten och andra Militär-Afdelningar, Kommendanter på Fästningar och högste Befälhaware på Krigsskepp, kunna utan föregående dom, af Konungen förafskedas, sedan han däröwer inhämtat Statsrådets betänkande. Andre Ämbetsmän kunna blott suspenderas af Konungen och kunna då strax wid behörig Domstol tiltalas; men kunna icke, utan efter dom, icke heller mot deras wilja, afsättas. Konungen kan utdela Riddare-Ordnar, åt hwem han för godt finner, til belöning för utmärkta förtjänster, hwilket offenteligen [ 537 ]kungöres, men icke annan Rang eller Titel än den hwarje Ämbete medför. En Orden frikallar ingen från Medborgares gemensama plikter eller bördor, ej heller giwer den något företräde til Statens Ämbeten. Ämbetsmän som i nåder afskedas behålla den titel och rang som deras innehafda tjänst åtföljt. Inga Personliga eller blandade, ärftliga Företrädes Rättigheter må hädanefter någon tilläggas. Konungen wäljer och afskedar efter eget godtfinnande sin Hofstat och sin Hofbetjäning. Konungen har högsta Befälet öwer Rikets Krigsmagt til lands och sjös. Denna må icke ökas eller minskas utom Stortingets samtycke. Den kan ej öwerlåtas til främmande Makters tjänst, äwensom ingen främmande Makts Krigsfolk, med undantag af Hjelptroppar mot fiendtligt anfall, må utan Stortingets bifall i Riket indragas. I fredstid må inga andra än Norrska troppar wara förlagde i Norge, och inga Norrska troppar i Swerige. Konungen kan likwäl i Swerige hawa et Norrskt Garde af friwillige, och äger at för korrt tid, til det högsta 6 weckor om året, sammandraga til Wapenöfning, de närmaste troppar af bägge Rikens krigsmakt, inom etdera Rikets gränsor, men icke kunna i något fall, mer än 3000 man af alla Wapen sammantagna af det ena Rikets krigsmakt i fredstider indragas i det andra. Til anfalls-krig må Norges troppar och Skärgårdsflotta icke anwändas utan Stortingets samtycke. Norrska flottan skal hawa sina Warf och i fredstider sina Stationer eller hamnar i Norge. Konungen har rätt att sammandraga troppar, begynna krig och sluta fred, ingå och uphäwa förbund, affärda och emottaga Sändebud. När Konungen wil begynna krig skal han meddela Regeringen i Norge sina tankar och därom inhämta dess betänkande, jämte en fullständig berättelse om Rikets tilstånd, i anseende til dess Financer, Förswars-anstalter, m. m. Alla af Konungen sjelf utfärdade befallningar, militära kommandomål undantagna, contrasigneras af den Norrske Statsministern. De beslut som tagas af Regeringen i Norge under Konungens frånvaro utfärdas i Konungens namn och underteknas af Vice-Konungen eller Ståthållaren och af Statsrådet. Alla föredragningar af Norrska mål, så wäl som de expeditioner hwilka i anledning däraf utgå, författas på Norrska språket. Närmaste Thronföljaren, om han är den regerande Konungens Son förer titel af Kronprins. Så snart Thronföljaren fyllt 18 år, är han berättigad at taga Säte i Statsrådet; dock utan stämma och answar. Så wäl den Norrske Statsministern som de twänne Statsråderne, hwilka åtfölja Konungen hawa Säte och Öwerläggnings-stämma i Swenska Statsrådet, när ämnen där förehawas hwilka angå bägge Riken. Folket utöwar Lagstiftande Makten wid Stortinget, som består af twänne afdelningar, et Lagting och et Odelsting. Rösträttighet äga blott de Norrska Medborgare som fyllt 25 år, warit i landet bosatte 5 år därstädes uppehålla sig och antingen äro eller warit Ämbetsmän, på Landet äga eller på längre tid än 5 år besutit matrikulerad jord, äro Stadsborgare eller i Stad och Köping äga Gård eller Grund, hwars wärde i det mindsta upgår til 300 R:dr. Ingen kan wäljas til Representant med mindre han är 30 år gammal och har i 10 år wistats inom Riket. Statsrådets Medlemmar och de Ämbetsmän som äro tjänstgörande wid deras Byråer, eller de som innehawa Hoftjänster och wid Howet äro pensio[ 538 ]nerade kunna ej wäljas til Representanter. Stortinget öpnas i allmänhet den första Söknedagen i Februarii månad uti Rikets Huwudstad, så framt ej Konungen af utomordentlig anledning, såsom fiendtligt anfall eller smittosam sjukdom därtil bestämmer en annan Stad i Riket, hwilket då i tid skal kungöras. Wid utomordentliga tilfällen har Konungen rätt at sammankalla Stortinget utom den wanliga tiden. Et sådant Urtima Storting kan Konungen uplösa, när han för godt finner. Stortinget utwäljer bland sina Medlemmar en fjärdedel, som utgöra Lagtinget, de öfriga trefjärdedelar formera Odelstinget. Hwart Ting håller sina Sammankomster särskildt och utnämner sin egen President och Secreterare. Alla Lagar utfärdas på Norrska språket och uti Konungens namn, under Norges Rikes Insegel. Lagtingets Medlemmar i förening med Högsta Rätten utgöra Riksrätten. Högsta Rätten dömer i sidsta Instans. Ingen kan förordnas til Medlem af Högsta Rätten förrän han är 30 år gammal. Til Ämbeten i Staten må endast utnämnas sådana Norrska Medborgare som bekänna den Evangelisk-Luterska Religionen, hawa swurit konstitutionen och Konungen tro och lydnad och tala landets språk. Likwäl kunna Utlänningar förordnas til Lärare wid Universitetet och de lärda Skolorna, til Läkare och Konsuler på främmande orter. Norge swarar för ingen annan National-skuld än sin egen. Ingen kan dömmas utan efter Lag, eller straffas utan efter dom. Pinliga förhör må icke äga rum. Ingen Lag skal tilerkännas tilbaka wärkande kraft. Tryckfrihet skal äga rum. Ingen kan straffas för någon skrift af hwad innehåll som häldst, den han låtit trycka eller utgiwa, med mindre han upsåtligen och uppenbarligen, antingen sjelf wisat eller förledt andra til olydnad mot Lagarne, förakt för Religionen, Sedligheten eller de Konstitutionela Makterna, motstånd mot dessas befallningar eller gjort någon falska och äreröriga beskyllningar. Frimodiga yttranden om Riksstyrelsen och hwilket annat föremål som häldst äro hwar och en tillåtna. Hus-Inqvisitioner må ej äga rum, utan wid tilfälle af brott. Ingen Fristad är tillåten för dem som hädanefter cedera bonis. Jord och rätt i bo kunna wid intet tilfälle förwärkas. Odal- eller besittningsrätten kan icke uphäwas. Inga Grefskap, Baronier, Stam-ätter och Fidei-Commisser må hädanefter uprättas. Hwarje Medborgare i Riket har i allmänhet lika förbindelse, at til en wiss tid förswara Fäderneslandet, utan anseende til födsel eller förmögenhet. Norge behåller sin egen Bank, och sit eget Penninge- och Myntwäsende, hwilka Inrättningar skola genom Lag bestämmas. Norge äger rättighet at hawa sin egen Koffardi-Flagga. Dess Örlogs-Flagga förbliwer en Unions-Flagga. — Styrelsen. Denna förwaltas af en Ståthållare nuförtiden som Swenska Regeringen ditsänder. I anseende til Landtregeringen, Upbörden och Lagskipningen äger hwarje Stift, utom Nordlands en Landshöfdinge, på Landets språk Stiftsamtman kallad. Deras Ämbete är af widsträckt omfattning och sträcker både til Laiska och Cleriska mål, så wäl til Justitie, som til Kameral-Wärket. De äro Presidenter uti de fyra Stifts-Öwerrätterne, hwarifrân appelleras til Norrska Statsrådet i Stockholm. Nordlands Stift lyder under Landshöfdingen i Trondhiem. Amtmännerne, ha[ 539 ]wa mäst befattning med Kameral-Wärket samt inseende wid Strandningar och öwer Tull-Ordonnancen. Fogdarne indriwa Krono-Skatterne dem de aflämna til Kongl. Kassan i Kristiania eller til Landtränterierna i Stifts-Städerne. Sörenskriverne eller Häradshöfdingarne, afdöma målen i första Instans. De biträdas af 4 Tingmänd på hwarje Tingslag. Städerne 24 til antalet lyda antingen under sina Magistraters eller under Landsortens Jurisdiction och Styrelse. Bärgwärken så wäl Nordan- som Sunnanfjälds, de 2 Bärgstäderne Kongsberg och Rörås, med hwar sit Bärgamt stå under Öwer-Bärgamtet i Kongsberg.

Religions- och Kyrkowäsendet.
Luterska Läran är den herrskande Religionen. Utom Judar, hwilka ej tålas, äger hwar och en fri Religionsöfning, men främmande Religionssecter äga ej några kyrkor i Landet. Kyrkans angelägenheter besörjas af 5 Biskopar, 4 Stifts- eller Domprostar och 43 Häradsprostar, hwilka 2 gånger om året sammankomma til Landemötet, som hålles af Landshöfdingen i hwarje Stift, hwarefter Prostarne, hwar i sit Härad, samla Prästerskapet at meddela detsamma Landemötets beslut. Med undantag af några få lägenheter utnämnas Kyrkoherdarne af Konungen. De 5 Stiften innefatta tilsamman 330 Pastorat med 830 Moderkyrkor, Annexer och Kapells-Församlingar. — Följande Tabell wisar dessa 5 Stift med deras areala innehåll i Swenska qvadrat mil, samt den Folkmängd som hwarje af dem ägde år 1801.

Stift qv. mil Folkm:gd
Kristiania 720. 379237.
Kristiansands 340. 133017.
Bergens 360. 130437.
Trondhiems 420. 160516.
Nordlands 980. 78694.
Summa 2020. 881912.

Utaf denna Folkmängd wistades 77215 i Städerne och 804697 på Landsbygden.

Krigsmagten och Förswarswärket.
Alla Landets Jordbrukare födas krigsmän. Efter 9 års tjänstetid ingå de uti Landtwärnet på 6 år och göra då tjänst endast wid infallande krig. Wid 40 års ålder erhålla de afsked. Norrska Krigsmagten utgör omkring 30500 man Infanteri uti 10 Regimenten med 2 Skidlöpare-Bataljoner, hwardera af 480 man, och en Jägare-Corps af 467 man förenad med en Bataljon lätt Infanteri. Kavalleriet består af 4 Dragon-Regimenten med 4349 man och 2649 hästar. Artilleri-Corpsen indelad i 5 Compagnien utgör 3299 man med 421 hästar. Rörås Bärgs Jägare-Corps består af 2 Compagnien, hwardera om 150 man. Således utgör hela Norrska Krigsmagten 38457 man. Norge har ingen egen Flotta men dess inrullerings-manskap, uttagit enligt Sjölängden af år 1776, af alla Gårdar som ligga wid sjökusten och bland landets alla sjöfarare och fiskare, är wid upfordran skyldigt at bemanna Sweriges och Norriges gemensama Flotta. Sjö-Inrulleringen är indelad i 5 Distrikt: Fredrikshalds, Kristiansands, Stavangers, Bergens och Trondhiems. — Fästningar äro på kusten emot Söder: Fredriksten, Fredriksstad, Aggershus, Fredriksvärn och Kristiansand, på wästra kusten Bergen och Munkholmen, emot norr Vardöehus, emot Swenska gränsen Kongsvinger. Skansarne Kristianfjeld och Blakier som här fordom befunnits äro länge[ 540 ]sedan raserade och Kongsvinger bör äwen numera undergå samma öde.

Statsinkomster, Skatter.
Statsmedlen inflyta egenteligen af Pålagor, som dels åtfölja Jordegodsen såsom Landskyld, Odals- Proviant- Monderings- och Hästtjänsteskatten, dels utgå af Näringarne och Egendom-afkastningen, såsom Sågskatten, Handtwärks- och annan Näringsskatt, Konsumtionsskatten, Tionde af Gröda, Boskap och Fiske, i allmänhet delad i 3 delar: til Kronan, Kyrkorna och Prästerna; Kronans inkomst af Trälastens wärde som utskeppas samt af den utgående Kopparen, en bestämd afgift af Järnwärken, utom i Grefskapen, där den tilfaller Godsägarne, Stads-konsumtionen, Tullen. Gemensama skatter för Land och Städer äro Rangskatt, Extra skatt af Löner och Ämbets-Inkomster, Afgift af Arf, Stämpelpappersafgiften, m. m. Enskildt för Städerne äro Grundskatten, Inqvarteringsskatten, Konsumtions-afgiften. Post-intraderne hawa tilförene tilfallit Fredriks Hospital i Köpenhamn. Följande Förtekning wisar Tull- och Konsumtions-Intraderne i Norge i påföljande 7 år, wid slutet af förflutna Seklet, i Norrska Riksdaler.

År.   Tull. Konsumtion.
1789 549884. 105227.
1790 550805. 101220.
1791 632502. 215198.
1792 603178. 149506.
1793 529680. 152016.
1794 534678. 159898.
1795 487445. 160858.

Stats Inkomsterne af Norge skattas at stiga til 3 millioner Norrska Riksdaler, hwilket är mer än tilräckeligt til Statsbehowen.

Norholm, en ansenlig Herregård uti Nedenäs Fögderi och Amt i Norge.

Normelösa, et Consistorielt Pastorat i Östergötland och Wifolka Härad, består af 2 Soknar: Normelösa, Moderförsamling och Härberga, Annex, samt innefattar 54 Mantal. Utsädet är 790 tunnor. År 1810 war Folkmängden 1109. — Normelösa Sokn består af 36.2 Mantal. Marken är jämn icke bärgaktig. Rådande jordmånen är sand och flottlera. Några få hemman hawa små skogshagar, hwilka icke äro tilräckeliga för egna behof til wedbrand, hägnad och stängsel. De flästa lida aldeles brist på skog, som måste köpas och hämtas 2 à 3 mil. Utsädet på et Mantal kan räknas 16 til 24 tunnor. I hela Soknen omkring 600 tunnor. År 1810 war Folkmängden 655. Kyrkan är belägen under 58 gr. 26 min. Polhöjd; 2.2 mil från Linköping.

Normestorp, en Sätesgård uti Slaka Sokn i Östergötland, består af 3 Mantal, har en wacker belägenhet, äger 70 tunnors utsäde, tilräckelig äng, swagt mulbete, reveterade mangårdsbyggningar, wacker och wäl anlagd trägård om 70 tunnlands widd, med flera hundrade fruktträn och et orangeri, tegelbruk, wäderqwarn, 4.2 Mantal underliggande frälsehemman och 6 torp.

Norn, eller Nårn, en Kapells-Församling uti Hedmora Sokn i Dalarne, består af 27 Mantal. Kyrkan är belägen 1.3 mil från Moderkyrkan. — I denna Församling är beläget et Järnwärk, som ock kallas Norn, hwilket består af 2 hamrar med 1200 skeppund stångjärnssmide. Skog finnes ymnigt til Wärkets drift.

Norrala, et Consistorielt Pastorat i Hälsingland och Södra Fögderiet, består af 2 Soknar: Norrala, Moderförsamling, och Tröne, Annex, håller i widd 2.38 qvadrat mil, samt innefattar 59 Mantal. Pastoratet utgör til [ 541 ]delen en Dalsträckning omkring en å, på ömse sidor om hwilken, på kullar, de fläste byarne äro belägne. Uti denna Dalsträckning är marken jämn, med åkrar och ängar mellan byarne och ån. Högre up är marken bärgig och stenbunden. Utsädet är 1080 tunnor. År 1801 war Folkmängden 2135. — Norrala Sokn håller i widd 1.35 qvadrat mil, samt består af 57.4 Mantal. De flästa byarne äro belägne omkring ån som här faller i Söderhamns-fjärden. Rådande jordmånen är så kallad lättjord. Skog finnes ej mycket, dock hjelpeligt. Uti fjärdarne, som från hawet inskjuta är godt strömmingsfiske. Utsädet är 600 tunnor. År 1810 war Folkmängden 1410. Kyrkan är belägen under 61 gr. 22 min. Polhöjd; 9.6 mil från Gefle, och 0.8 mil från Söderhamn, alt efter landswägen räknadt. Wid åns utlopp är beläget et tegelbruk kalladt Wågbro, äger et hemman hwarest tilräckelig lera fås til dess behof.

Norrbo, et Consistorielt Pastorat i Hälsingland och Norra Fögderiet, består af 2 Soknar: Norrbo, Moderförsamling, och Bjuråker, Annex, håller i widd 7.74 qvadr. mil, samt innefattar 67.3 Mantal. Utsädet är 1020 tunnor, utom 200 tunnor potäter. — Norrbo Sokn håller i widd 1.54 qvadr. mil, samt består af 22 Mantal. Hon är til sin bebygda del belägen mellan de bägge stora sjöarne Norr- och Söder-Dellen, och til sin obebygda norr om Norr-Dellen. Dessa bägge sjöar intaga en god tredjedel af soknens areala widd. Marken uti den delen af Soknen som ligger mellan bägge sjöarne är jämn, och där är jordmånen uti den ytterst i wäster belägna fjärdedelen af denna Soknens del sand, men i de öfrige lera. I den delen af Soknen som ligger norr om Norr-Dellen är marken bärgaktig och skogrik. I allmänhet har Soknen hjelpeligt af skog. Utsädet är 290 tunnor utom 70 tunnor potäter. År 1810 war Folkmängden 689. Kyrkan är belägen under 61 gr. 52 min. Polhöjd; 12.5 mil från Gefle.

NORRBOTN, et Landskap i Norrland, är beläget mellan 65 grad. 10 min. och 68 gr. 10 min. Polhöjd. Det har tilförene utgjort norra delen af Landskapet Wästerbotn, hwilket bliwit deladt. Därtil höra följande Städer och Soknar: Piteå Stad och Sokn, Luleå Stad och Sokn, Råneå, Nederkalis, Öwerkalis, samt de delar af Nedertorneå, Karunge och Öwertorneå Pastorat, som äro belägne på högra sidan om Torne och Muonio-älwerne. Dess storlek är 250 qvadr. mil. Det utgör tillika med norra delen af Lappland et Höfdingdöme med följande namn:

NORRBOTNS Höfdingdöme. Detta innefattar den nordligaste delen af Swerige. Det är beläget mellan 65 grad. 10 min. och 69 grad. Polhöjd. Det omgiwes af Norge, Ryssland, Botniska hawet och Wästerbotns Höfdingdöme. Dess storlek är 750 qvadr. mil. Det innefattar Landskapet Norrbotn samt följande Soknar af Lappland: Jokkmok, Qvikkjok, Gellivare, Jukkasjärvi, samt den delen af Enontäkis, som ligger höger om Muonio älf. Hwad markens naturliga beskaffenhet beträffar, så sluttar Landet från Norrska fjäldryggen småningom ned til Botniska hawet. Den delen af landet, som ligger utmed hawet och et godt stycke därifrån til 6 à 7 mil upåt, är i allmänhet tämeligen jämn, men ju högre man kommer up emot fjäldryggen ju ojämnare och bärgaktigare blir marken. Wid hafskusten är landet tämeligen [ 542 ]wäl upbrukadt, men för öfrigt är det til större delen upfyldt af bärg, hedar, mossar, träsk, sjöar, strömar och skogar, samt har få upodlade trakter. Höga bärg finnas i myckenhet; de ansenligaste af dem träffas i Norrska fjäldryggen. De största strömarne äro: Pite- Lule- Kalis- Torne- och Muonio älwerne, hwilka bägge sidsta utgöra gränsen med Ryssland. De största sjöarne äro: Saggatjaur, Lulejaur och Tornejaur. Kilpisjaur, en ansenlig sjö, som ligger wid fjäldryggen, är den hwarifrån Riksgränsen med Ryssland tager sin början. — Jordmånen uti södra delen af landet wid hawet är mager, bestående dels af gröfre och finare sand, dels af sandblandad mo, samt på några ställen af lera. Denna sandaktiga jordmån räcker til Lule älf, hwarifrån ända til Ryska gränsen finnes bördigare jordmån. Af metaller finnas åtskilliga rikhaltiga järn- och koppar-malmstrek, äwenwäl bly och silwer. Af andra skattbara mineralier finnes marienglas, swawelkies, alunskifer och bärgkristal. Wäxter och djur äro mästadelen af samma arter, som wid Artikeln Norrland finnas anteknade. Utaf alla Rikets Höfdingdömen är detta glesast bebodt. År 1810 war Folkmängden 32400. Emedan landet håller i widd 750 qvadr. mil, så är befolkningen 43 människjor på qvadr. milen. År 1810 utgjorde öpna åkerjorden 7282 tunnland, det är en 2384:dedel af landets areala widd. Förenämnde år war utsädet: wete 2 tunnor, råg 391, korn 10934, hafra 5, blandsäd 4, ärter 1, potäter 140, summa 11477 tunnor. Skörden war: wete 4 tunnor, råg 3128, korn 32802, hafra 10, blandsäd 8, ärter 1, potäter 700, summa 36653. Samma år underhöllos i Länet 4271 hästar, 681 oxar, 19151 kor, 4469 ungnöt, 26649 får, 2476 par dragare. Höfdingedömet innefattar 3 Städer: Piteå, Luleå och Carljohanstad, och 11 hela samt 7 delade Soknar, utgörande 10 hela och 4 delar af Pastorat, samt är indeladt i 4 Fögderien, hwaraf 2 äro belägna i Landskapet Norrbotn, och 2 innefatta Lappmarks-Soknarne. Landshöfdinge Sätet är i Luleå Stad. Följande Tabell wisar dessa Pastorat och Pastorats delar, med deras areala widd och den Folkmängd, som hwart och et af dem hade år 1810. Härwid märkes: at Nedertorneå, Karunge, Öwertorneå och Enontäkis Pastorat äro delade mellan Swerige och Ryssland, genom Torne- och Muonio-Älwerne.

Pastorat. Qv. mil.   Folkm.
Piteå 50 6496.
Luleå 34 7935.
Råneå 30 2465.
Nederkalis 20 3475.
Öwerkalis 40 1537.
Nedertorneå
  
8
1238.
Karunge 1092.
Öwertorneå 68 4182.
Jokkmok 160 1332.
Gälliware 150 1140.
Jukkasjärwi 144 965
Enontäkis 46 443.
  Summa 750. 32400.

Norrby, en Sätesgård uti Munsö Sokn i Upland, äger 35 tunnors utsäde, mindre ymnigt höbol, lider brist på skog, ansenlig och prydlig mangårdsbyggnad af sten, med en god trägård.

Norrby, en Sätesgård uti Widbo Sokn i Upland, består af 3 Mantal, äger 20 tunnors utsäde, ymnigt höbol, hjelpelig skog, wälbygd mangård af trä, huwudbyggningen rappad, 2 trägårdar, något fiske i en närliggande sjö.

Norrby, en Sätesgård uti Wendel Sokn i Upland, äger [ 543 ]32 tunnors utsäde, swagt höbol, ringa skog, hjelpelig mangårdsbyggning af trä, med en trägård.

Norrby, et Consistorielt Pastorat i Upland, Wästerås Län och Öwertjurbo Härad, består af 2 Soknar: Norrby, Moderförsamling, och Tärna, Annex, håller i widd 1.92 qvadrat mil, samt innefattar 67.4 Mantal. År 1810 war Folkmängden 1791. — Norrby Sokn håller i widd 1.2 qv. mil, samt består af 48 Mantal. Marken är mera bärgaktig än jämn, några få byar närmast kyrkan härifrån undantagne. Rådande jordmånen består nästan öwer hela Soknen af lerjord. Utom 3 à 4 byar, som kunna sägas hawa nödtorftig skog, äger den återstående delen ringa tilgång därpå, och måste från andra ställen hämta sina behof. Utsädet är 760 tunnor. År 1810 var Folkmängden 1129. Kyrkan är belägen under 59 gr. 53 min. Polhöjd; 3.5 mil från Wästerås.

Norrby, en Sätesgård uti Bogsta Sokn i Södermanland, äger 20 tunnors utsäde, hjelpeligt höbol, ymnig skog, mangårdsbyggnad af trä, med 2 wackra trägårdar.

Norrby, et Järnwärk uti Fellingsbro Sokn i Wästmanland, består af 1 hammare med 425 skeppund stångjärnssmide, har wacker mangårdsbyggnad af trä, men ej fullt kolbehof af egna skogar.

Norrby, en Sätesgård i Östergötland.[Dj 2]

Norrbyås, en Sokn i Nerike och Skyllersta Härad, är Annex til Mällösa Pastorat, samt innehåller 23.5 Mantal. Marken är dels ojämn och skogbewuxen dels jämn. Jordmånen på slättbygden består af lera, men i den skogbewuxna delen af sandmylla och så kallad skogsjord och björklera. Skogen är hjelpelig för de hemman, som äga någon, de öfriga lida brist därå. Utsädet är 6 à 8 tunnor på Mantalet. År 1810 war Folkmängden 614. Kyrkan är belägen 0.6 mil från Moderkyrkan. Den betydligaste Gården i Soknen heter Sörby.

Norrbärke, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Dalarne och Wästerbärgslagen, håller i widd 4.2 qv. mil, samt består af 56.8 Mantal. Soknen utgör til större delen en ådal på bägge sidor om et wattudrag som kommer från sjön Wäsman och faller i sjön Barken. Marken är bärgig; Landet i allmänhet icke jämnländt. Rådande jordmånen består på särskildta ställen af sandmylla, sand och skogsjord; endast på några få trakter lera. Soknen har icke ymnigt af skog; äger i allmänhet blott hjelpelig tilgång därå. Belägenheterna i orten äro nästan allmänt wackra, med omskiftande högder, dalar, watn, löfskog, åkrar, ängar och odlingar. Behagligare wäg kan näppeligen resas sommartiden än mellan byn Wik uti Söderbärke Sokn, längs utmed sjöarna Södra och Norra Barken förbi Smedjebacken i Norrbärke samt Ludwika Järnwärk, jämte sjön Wäsman, til Grangärdes kyrka. Utsädet i Soknen är 1315 tunnor af alla slag, utom potäter, hwaraf omkring 280 tunnor årligen planteras. År 1810 war Folkmängden 4348. Kyrkan är belägen under 60 grad. 8 min. Polhöjd; 5 mil från Falun. Den betydligaste orten i Soknen är Smedjebacken en by. Betydliga Gårdar äro Wanbo och Risingsbo. Stångjärnswärk äro Spishyttan, Hagge, Morgården, Marnäs, Flatenberg, Byhammar. Masugnar äro Stimmerbo, Spjutsbo, Mattsbo, Bomarsbo, Finbo, Öfre Starbo, Hällsjö och Nyhyttan. Några Järngruwor finnas här ock. Kyr[ 544 ]koherde-Bostället i Norrbärke är utmärkt genom en ansenlig och prydlig mangårdsbyggning af trä, twiwelsutan den största och wackraste i Wästerås Stift. Må hända finnas få Prästegårdsbyggnader i Riket, som därmed kunna jämföras och ännu färre, som öwerträffa denna.

Norrfors, et Järnwärk uti Sättna Sokn i Medelpad, äger 345 Skeppund stångjärnssmide, hjelpelig skog til Wärkets drift.

Norrgarn, en Sätesgård uti Bladåker Sokn i Upland, består af 2.3 Mantal, äger 35 tunnors utsäde och höbol til 300 lass.

Norrgissjö, et Stångjärns- och Järnmanufactur-wärk uti Arnäs Sokn i Ångermanland, wid Gideälwen, har ymnig tilgång på skog.

Norrhammar, et Järnwärk uti Skedwi Sokn i Wästmanland, består af en hammare med 2 härdar, och äger 600 skepp:d stångjärnssmide.

Norrhammar, et Järnwärk uti Månsarp Sokn i Småland, äger 200 skeppund stångjärnssmide.

Norrharg, en Sätesgård i Upland.

Norrhult, en Sätesgård i Småland.

Norrköping, en Stad i Östergötland, är belägen wid Motala Ströms utlopp i Bråwiken, wid gränsen af 2 Härad: Lösings och Bråbo, under 58 grad. 36 min. Polhöjd; 17.5 mil från Stockholm och 4 mil från Linköping, är en af de ansenligaste i Riket, samt i storlek och Folkmängd den tredje i Götaland. Han är af regulier figur, utgörande nästan en qvadrat med raka och breda gator, hwilka til större delen afskära hwarandra i räta winklar. Han håller i längd 930 famnar, i bredd 630, och i widd 270 tunnland. Gator och gränder äro 32 af hwilka 14 löpa efter längden af Staden och 18 efter bredden. Här finnas 4 kyrkor: Olai eller Storkyrkan, Hedwigs eller Tyska kyrkan, Johannis eller Landskyrkan, samt Spinnhus-kyrkan. Staden delas af strömen i 2 delar, hwaraf den som ligger på högra sidan är större. Han är i allmänhet wälbygd med trähus, hwarjemte finnas 12 à 15 stenhus-byggningar. Af byggnader märkes Storkyrkan, hwilken i storlek och prydnad täflar med de ansenligaste i Riket. Här är en Trivial-Skola, 1 Boktryckeri och 1 Apotek. År 1810 steg Folkmängden til 9048, hwaraf 3908 woro mankön, och 5140 qwinkön. — Denna Stad är näst efter Stockholm den betydligaste Manufactur-Stad i Riket. Här finnes 1 mässingsbruk, 1 kopparhammare, 1 spikhammare, 2 järn- stål- och metall-fabriker, 2 sockerbruk, 1 stärkelse-fabrik, 1 pipbruk, 1 såpe- och twål-fabrik, 1 blywits fabrik, 11 tobaks- och snus-fabriker, 1 skedwatns kokeri, 3 spegel-fabriker, 17 klädes- 5 tygs- 16 tröje- och möss-fabriker, 1 halfsiden-fabrik, 3 bomulls- och linne- 2 buldans- 3 tapets- och waxduks-fabriker, 1 kattunstryckeri, 1 lack- och kort-fabrik, samt 3 kardmakerier. Jämwäl finnas här 2 skeppswarf samt 14 mjölqwarnar, som driwas af watn, och äro försedda med Rhenska stenar samt giwa et kosteligt mjöl. Hamnen är god. Handelen är ansenlig, den idkas så wäl med den kringliggande landsorten, som både på inrikes och utrikes orter. Utförs-waror äro förnämligast järn til 12 à 15000 skep:d, mässingstrå, tjära, beck, bräder, matwaror, mjöl, samt säd til 20000 tunnor. Inkommande waror äro salt, sill, krydder, kramwaror, ull, lin, hampa, tobaksblad, m. m. Seglationen idkas med wid pass 30 [ 545 ]fartyg som draga omkring 1700 läster, utom 12 à 15 jakter från 10 til 15 läster; som nyttjas för inrikes seglation, som mäst är til Stockholm. Stadens åkerjord utgör 798 tunnland. År 1810 underhöllos i Staden 180 hästar, 30 oxar, 200 kor, 16 får. Marknad hålles här den 25 Januarii, den 9 September och 2 October, enligt Almanackan. Tunelds Geografie har annorlunda. Stadens numer bland Rikets Städer är 3. År 1604 hölls här en Riksdag då Hertig Carl förklarades för Sweriges Konung. År 1769 börjades här en Riksdag som sedermera flyttades til Stockholm.

NORRLAND. Detta Land utgör den tredje Huwuddelen af Swearike. Häröwer är ännu ingen General-Karta utkommen. Det ligger nordligast af de 3. Dess matematiska läge är mellan 61 grad. 35 min. och 69 gr. Polhöjd, samt mellan 32 och 41 grad. Longitud. Det omgiwes af Norge, Ryssland, Botniska hawet och Swealand. Det håller i längd från gränsen wid Dalarne til Muonio älfs ursprung 80 mil, i bredd från Norrska fjäldryggen til hawet 30 mil, och i areal widd 2060 qvadrat mil. — Climat. I anseende til Landets nordliga läge är climatet kallare än uti de sydligare Regionerne af Riket, hwarför ock det icke är så lämpeligt til sädesodling som de andre, men landet är dock wackert och behagligt, i synnerhet om sommartiden, då man njuter en ljuflig wärme och solen större delen af dygnet är uppe öwer horizonten, ja, uti de nordligaste trakterne som äro belägne mellan 66 gr. 30 min. och 69 grad. Polhöjd omkring solståndstiden, icke går ned under horizonten. — Markens beskaffenhet. Hela landet sluttar från Norrska fjäldryggen ned til Botniska hawet. Denna fjäldrygg utgör dess wästra gräns. Landet är til större delen upfyldt af bärg, hedar, skogar, mossar, träsk, sjöar och strömar. Strömarne rinna merendels genom dalar, hwilka til mer eller mindre widd äro på sidorna omslutne af Landtryggar eller bärgshögder. Uti dessa ådalar förekomma på många ställen bördiga åkrar och gräsrika ängar, samt skönt mulbete, Ansenliga slättmarker med bärande jordmån finnas här jämwäl. Höga bärg finnas i stort antal. De högsta af dem äro belägna i Norrska fjäldryggen, eller ock nära därintil. Bland de högsta af dem räknas Åreskutan, Anisskutan, Sylfjäldet, Kelahögen, Sulitjälma och Ridatjock, hwaraf hwardera håller öwer 800 famnar i lodrätt höjd öwer wattubrynet i Botniska hawet. De största strömarne äro: Öwersta delen af Ljusnan, Ljungan, Jämtlands- Ångerman- Ume- Windel- Skelefte- Pite- Lule- Kalis- Torne- och Muonio-älwerne, hwilka samteligen hawa deras ursprung wid Norrska fjäldryggen och falla i Botniska hawet, utom Windel-älwen, som är en gren af Umeälf och Muonio-älwen, som faller i Torneälf. Hwardera af förenämnde strömar håller i längd mellan 30 och 40 mil. Sjöar finnas i stort antal; den största af dem är Storsjön, belägen i Jämtland, hållande nära 5 qv. mil i widd; de andre af betydenhet äro Udjaur, Hornawan, Päskejaur, Saggatjaur, Lulejaur och Tornejaur, samteligen belägna i Lappland. Hwardera af dessa sjöar håller mellan 2 och 4 qv. mil i widd. — Naturs Produkter. Mineralier. Den betydligaste produkten af Mineral-Riket är järn, hwilket i stor mängd finnes uti den nordligaste delen af Landet; och af den rika halt, at [ 546 ]malmen håller 60, 70 ja ända til 80 procent järn. Utaf andra metaller finnes silwer, koppar, bly och qvicksilwer, men i ringa mängd. Af andra slags mineralier träffas amiant, bärgkristal, kalk, marmor, tälgsten, alun, antimonium, bärggröna, bärgblått, granat, ametist, blodsten, marienglas, blyerts, swawelkies, med flera andra slag. — Wäxter. Norrland är försedt med stora och ansenliga skogar. De största skogarne finnas uti medlersta delen af landet, räknadt mellan fjäldryggen och Botniska hawet, ty uti de trakter, som ligga 3 à 4 mil nära hawet är skogen til större delen uthuggen, och uti de nägder som ligga nära fjäldryggen är han mindre ymnig; ju närmare landet nalkas fjäldryggen ju glesare och småwäxtare är skogen, och i sjelwa fjäldtrakten wäxer föga eller ingen skog. Skogen består mästadelen af furu, gran, al och björk, hwartil kommer asp, rönn, sälg, pil, en och några andra slags löfträn. Fruktträn triwas icke gärna uti detta kalla climat; dock finnas trägårdar uti södra delen af landet, samt uti de orter, som ligga nära wid hawet, uti hwilka både äpplen, päron och kersbär wäxa. Allehanda slags bär, såsom åkerbär, hjortron, smultron, hallon, blåbär, odon samt andra slag wäxa ymnigt. Krusbär och winbär triwas wäl uti de södra trakterne och wid hafskusten. Utaf sädesarter är korn det som allmänt och mäst brukas at sås; därnäst råg, förnämligast uti de sydligare delarne af landet samt wid hafskusten. Man har länge trott at denna sädesart icke kunde wäl triwas uti detta kalla climat, hwarföre man ock underlåtit at betjäna sig däraf, men det är wisst at råg bliwit sådd och mognat på några ställen som ligga norr om Polcirkelen, 12 à 15 mil från hawet. Widare hafra och blandsäd eller blandning af korn och hafra. Wete sås föga emedan det sällan mognar för climatets stränghets skull. Ärter sås til husbehof af det små gråa slaget, ty wita ärter triwas här icke. Uti några trakter förnämligast uti södra delen af landet samt wid hafskusten wäxer säd til den ymnighet, at man på stället har ej allenast til eget behof utan jämwäl kan aflåta åt andra orter, men i allmänhet är sädesäringen i hela landet icke tilräckelig til dess förnödenhet, utan bristen måste fyllas från andra orter. År 1810 utgjorde öpna åkern 63472 tunnland och utsädet war: wete 6 tunnor, råg 2963, korn 44622, hafra 1128, blandsäd 2033, ärter 1470, summa 52222 tunnor. Samma år skördades: wete 28 tunnor, råg 20304, korn 207253, hafra 4502, blandsäd 11379, ärter 6137, summa 249603 tunnor. Utaf rotwäxter äro potäter de som mäst odlas i landet. År 1810 war utsädet 3346 tunnor och äringen 19011 tunnor. För öfrigt skötas öweralt rotkål, rowor och witkål. Morötter, palsternackor, rödbetor, spenat och andre nödige kökswäxter, wäxa här äwenså och finnas merendels til husbehof endast hos Stånds-personer. Lin sås mycket och wäxer frodigt i de södra trakterna wid hafskusten. Hampa och humla odlas jämwäl, men tobak har ringa framång. Gräs af hwarjehanda slag wäxer ymnigt. — Djur. Det sköna mulbetet och de widsträckta ängarne äro orsak at här näres en myckenhet boskap förnämligast nöt, jämwäl en myckenhet getter och et talrikt antal renar. År 1810 underhöllos i landet 23909 hästar, 4362 oxar, 97370 kor, 27998 ungnöt, 137437 får och getter, 14135 par dragare. [ 547 ]Wilda djur som lämna kostbara pälswärk och wildbråd wistas uti de stora skogarne i myckenhet; därtil höra björn, warg, järf, lo, räf, mård, hiller, hermelin, ikorre, hare, lemmel, wildren, och älg, dock sparsamt af det sidsta slaget. Utter och bäwer äro sällsynte. Af skogsfoglar finnas i ansenlig mängd, därtil höra tjäder, orre, ripa, järpe, äwen flera slags roffoglar, såsom örn, falk, hök, utom andra slag. Sjöfoglar finnas i öwerflöd, såsom wildgås, and, lom, mås, och många andra slag. Hawet är rikt af flera slags fisk förnämligast strömming och lax. Uti sjöar och strömar finnes ymnigt fisk af de wanliga slagen, som wistas i sött watn, såsom gädda, abborre, sik, braxen, lake, ål, börting, forell, röding och flere andra. När Norrland jämnföres med de andre Rikets huwuddelar Swealand och Götaland, så har detta land framför dem den största myckenhet af djur, som lämna pälswärk, wildbråd, boskap, renar, fogel och skog. — Folkmängd. Norrland har af alla 3 Rikets huwuddelar den mindsta Folkmängden och är jämwäl sämst befolkad. År 1810 steg Folkmängden til 159812, hwaraf 76042 woro mankön och 83770 qwinkön. Emedan nu landet håller i widd 2060 qv. mil, så är befolkningen 78 människjor på qvadrat milen. — Inbyggare. Norrland bebos af 3 Folkslag: Swenskar, Finnar och Lappar, af hwilka det sidsta slaget skiljer sig märkeligen från de bägge andre uti lefnadssätt och näringsfång. Swenska och Finska Almogen bor uti hus och idkar åkerbruk och boskapsskötsel; men Lapparne bo uti kojor, idka intet åkerbruk utan nära sig förnämligast af Renskötsel jämte något fiskeri och djurfångst. Swenskarne äro de talrikaste af de 3 Nationerne. De stiga til et antal af nära 150000, Finnarne til wid pass 7000. År 1810 steg antalet af alla Lappar som wistades uti samteliga Landskapen i Norrland, til 3546, däraf 1865 woro mankön och 1681 qwinkön. Lappska Nationen tager beständigt af. Wid år 1750 war antalet af Lappar omkring 8000. — Näringsfång. Almogens förnämsta yrke är boskapsskötsel och åkerbruk; därtil komma fiskeri, skogshygge, brädsågning, och annat skogens nyttjande, tjäru-bränneri, linskötsel och djurfångst. Åtskilliga järnmalmstrek äro wäl upfunne, särdeles i Lappland; men de äro icke alla med arbete belagde, hwarför ock järn-tilwärkningen är ringa i jämförelse med tilwärkningen i de andra Rikets huwuddelar, och stiger ej högre än til 14000 skeppund årligen, och ändock anwändes mindre delen af landets malm där til, utan hämtas från orter i Swealand. — Landets Indelning. Geografisk. Norrland innefattar 7 Landskap: Medelpad, Ångermanland, Jämtland, Härjedalen, Wästerbotn, Norrbotn och Lappland. Politisk, uti 4 Höfdingdömen: Wästernorrlands, hwartil höra Medelpad och Ångermanland, utom Nordmalings Sokn; Jämtlands, hwartil höra Jämtland och Härjedalen; Wästerbotns, som består af Nordmalings Sokn i Ångermanland, Umeå, Degerfors, Bygdeå, Löfånger, Burträsk och Skelefteå Soknar i Wästerbotn, Åsele Lappmark, samt Lyksele, Arwidsjaur och Arjeplog Soknar i Lappland; Norrbotns, som innefattar Soknarne Piteå, Luleå, Råneå, Nederkalis, Öwerkalis, den delen af Nedertorneå, Karunge och Öwertorneå Soknar, som ligger på högra sidan om Torneälf, samt Jokkmok, Gelliware, Jukkasjärwi och en del af Enontäkis Sokn i [ 548 ]Lappland. Clerisk. Hela Norrland utgör et Biskopsstift kalladt Härnösands, hwilket består af 11 Prosterien, som wid Artiklen som afhandlar detta Stift finnas anförde. Juridisk. I anseende til Rättegången lyder Landet under Swea Håfrätt, samt innefattar en hel och en del af en annan Lagsaga, utgörande 7 Häradshöfdinge-Jurisdictioner, nämligen Medelpad, Jämtland och Härjedalen, som utgöra en del af Wästernorrlands Lagsaga samt bestå af 3 Jurisdictioner: Ångermanland, Wästerbotn, Norrbotn och Lappland, som utgöra en hel Lagsaga och bestå af 4 Jurisdictioner. Militäriska Författningen. I detta hänseende underhållas här 2 Regimenten Infanteri och et Compagnie Cavalleri utgörande tilsamman 2310 man, nämligen Jämtland et Dragon-Regimente utan hästar om 1048 man, samt et Compagnie lätt beridne Dragoner om 100 man. Wästerbotns Regimente består af 8 Compagnien utgörande 1156 man. Medelpad och Ångermanland hålla Båtsmän, nämligen 465 ordinarie och lika många Fördubblings-Båtsmän, tilsamman 930. Bärgsinrättningen. Bärgwärken uti Norrland höra under 2 Bärgmästardömen, Wästernorrlands och Wästerbotns. Följande Tabell wisar de 4 Höfdingdömen, som utgöra Norrland, deras areala widd i qvadrat mil, samt den Folkmängd som hwarje af dem hade år 1810.

Höfdingdöme. Qv. mil.   Folkm.
Wästernorrlands 218 60500.
Jämtlands 424 33179.
Wästerbotns 668 33733.
Norrbotns 750 32400.
  Summa   2060 159812.

Före kriget med Ryssland och Freden som slöts år 1810 war Norrland ansenligt större och något folkrikare, men uti bemäldte fred afträddes til Ryssland alt det Land, som är beläget på wänstra sidan om Torne- och Muonio-älwerne, från hawet, ända up til Norrska fjäldryggen, hwilka älwer således numera utgöra Riksgränsen mellan Swerige och Ryssland. De orter, som afträddes äro följande: Staden Torneå, större delarne af Torneå och Enontäkis Soknar, samt hela Sodankylä, Enara och Utsjoki Soknar. Hela denna Landsträcka håller i widd 620 qv. mil, och beboddes då af circa 11000 människjor.

Norrlanda, en Sokn på Gottland i Norra Fögderiet, är Annex til Gothems Pastorat, samt innefattar 10.5 Mantal. År 1810 war Folkmängden 249. Kyrkan är belägen 0.9 mil från Moderkyrkan.

Norrmalm, en Förstad til Staden Stockholm, beskriwes wid denna Artikel.

Norrmalma, et Skatte-Rusthåll uti Estuna Sokn i Upland, äger wacker belägenhet, 35 tunnors utsäde, någorlunda höbol, ganska ringa skog, wacker åbyggnad, med en wacker trägård.

Norrnäs, en Sätesgård i Upland.

Norrqwarna, en Herregård uti Ekeby Sokn i Upland, består af 2.2 Mantal Frälse och 1 Mantal Säteri, äger öwer 30 tunnors utsäde, hjelpeligt höbol, när watnet från sjön Inningen icke upstiger för högt, ymnig skog, wacker åbyggnad af trä, med en trägård.

Norrsunda, en Sokn i Upland, Stockholms Län och Erlinghundra Härad, är Annex til Skånela Pastorat, håller i widd 0.28 qv. mil, samt innefattar 37.5 Mantal. Marken är til större delen jämn. Mästa jordmånen är lera. År 1810 war Folkmängden 673. Kyrkan är [ 549 ]belägen 0.3 mil från Moderkyrkan. Den betydligaste Gården i Soknen heter Walstanäs.

Norrsunda, et Skatte-Rusthåll uti Edshult Sokn i Småland, äger 12 tunnor råg-utsäde, 20 tunnor korn, hafra och ärter, godt höbol, tilräckelig skog, prydlig mangårdsbyggnad af trä, flere torp, kan winterföda 6 hästar, 60 nöt, 50 får.

Norrtuna, en Sätesgård uti Katrinenäs Sokn i Södermanland, består af 2 Mantal, äger 25 à 30 tunnors utsäde, godt höbol, nästan ingen skog, obetydlig åbyggnad af trä, med en trägård.

Norrtelge, en Stad i Upland, Stockholms Län och Frötuna Skeppslag, belägen wid en fjärd af hawet, under 59 grad. 45 min. Polhöjd; 7.5 mil landwägen och 12 mil sjöwägen från Stockholm samt 6.7 mil från Upsala, håller i längd 366 famnar, i bredd 150 och i widd 31 tunnland. Tomternas antal är 137; men åtskillige äro dels sammanlagde, dels klufne och några äwen obebygde. Gator och gränder äro 20. Torg finnas 2. Det större är 80 alnar långt och 50 alnar bredt. Staden är öweralt bebygd med trähus, undantagande kyrkan och 2 privata hus. Af byggnader märkas Kyrkan, hwilken är ljus och rymlig, försedd med 3 dörrar och 10 fenster samt et Orgwärk om 10 stämmor. Rådhuset beläget wid stora torget, upbygdt at trä, 2 wåningar högt, med et litet torn med slagur, 1 nytt Skole- och Fattighus af trä, 2 wåningar högt. År 1810 war hushållens antal 182 och Folkmängden 851, hwaraf 371 woro mankön och 480 qwinkön. Stadens näringsfång består uti manufacturer, handtwärk, handel, fiske och landtbruk. Manufacturerne äro et Gewärs-Factori, hwarest tilwärkas skjutgewär och bajonetter. Det är försedt med borrwärk, tågwärk och slipwärk under et tak. Innanredningen består af 8 bårrbänkar, 1 slipbänk, 8 tågkolwar och 7 filkolwar. Alt driwes af watn. Dammen är byggd af sten. Tilwärknngen af gewär är årligen wanligtwis omkring 1000. Mästarnes antal härwid är 26. En klädesfabrik, hwilken har i godt stånd alla erforderliga byggningar för spinneriwärk, färgeri, öwerskäreri och öfrige til en fullständig fabrik hörande tjänstwärk. Genom eget dambol drager inrättningen fördel af et wattufall, som sätter i gång et wattuhjul, hwarigenom 3 mekaniska kardwärk och 6 kumbar i walken komma i rörelse, spånad, skrubbning, kardning och plysning förrättas genom machiner. Wäfstolarne äro 8 och tilwärkas å dem årligen 12000 alnar kläde och boy. Här finnas wid pass 40 wärkstäder uti 26 särskildta handtwärk. Fiskarena äro 24. Handelsrörelsen är at hämta waror från Stockholm och hålla dem til salu för kringliggande landsbygd. Stadens jord utgör 9 Mantal, hwilka innehålla 227 tunnland åker, 171 tunnland äng, 92 tunnland ängsbackar, 50 tunnland betesbackar eller hagar, 262 tunnland skog och utmark; samt 43 tunnland twistemark med Frötuna Sokn. Marknad hålles här den 1 Mars och 10 October enligt Almanackan, uti Febr. och den 21 September enligt Tunelds Geografie. Stadens numer bland Rikets Städer är 54. Norrtelge Pastorat är Regalt.

Norrweddinge, et Consistorielt Pastorat i Skåne, Malmö Län och Harjagers Härad, består af 2 Soknar: Norrweddinge, Moderförsamling, och Dagstorp, Annex, samt innehåller 28.8 Mantal. Marken är på de flästa ställen jämn, men på nå[ 550 ]gra ställen äro små högar med dälder imellan. Den är merendels sandig, medd sandmylla och någon lera på wissa ställen. På skog är brist, den måste hämtas på 2 à 3 mils afstånd. Utsädet är 1200 tunnor. År 1805 war Folkmängden 1114. — Norrweddinge Sokn består af 19.8 Mantal. Utsädet är 800 tunnor. År 1805 war Folkmängden 746. Kyrkan är belägen under 55 gr. 31 min. Polhöjd; 2.6 mil från Malmö.

Norrwidinge, et Härad i Småland och Wexiö Län, består af 7 Soknar: Tolg, Asa, Tjureda, Gårdsby, Rotne, Berg, Ormesberga.

Norrwila, en Herregård uti Foutskäl Sokn i Wästergötland, äger 26 tunnors utsäde, mindre ymnigt höbol, ingen skog, obetydlig åbyggnad.

Norrål, en Gård uti Färnebo Sokn i Wästmanland, är Capitens-Boställe wid Bärgs-Compagniet, består af 1 Mantal, äger 20 tunnors utsäde, hjelpeligt höbol, swag skog, mangårdsbyggnad enligt Lag.

Norserud, en Sätesgård uti Ny Sokn i Wärmeland, äger 5 tunnors utsäde om hösten och 50 om wåren, någorlunda höbol, hjelpelig skog, ansenlig mangårds-byggning, med en trägård.

Norshammar, et Järnwärk uti Swärta Sokn i Södermanland, består af 1 hammare med 345 skeppund Stångjärns-smide.

Norsholm, en Sätesgård uti Kimsta Sokn i Östergötland, består af 4.4 Mantal, äger 40 tunnors utsäde, höbol af 3 til 400 lass, tilräckelige beteshagar, skog knappast för behowet, gammal mangårdsbyggning af trä, med 2 trägårdar, fjällfiske i Roxen och ålfiske i Motala ström. Under Gården lyda 18 torp.

Norstevold, en ansenlig Gård uti Gusdals Pastorat uti Gudbrandsdalen i Norge.

Norsån, et Järnwärk uti Grangärde Sokn i Dalarne, äger 275 skeppund stångjärns-smide.

Norteka, en Herregård uti Säwe Sokn på ön Hisingen i Wästergötland, äger 20 tunnors utsäde, ymnigt höbol, förswarlig mangårdsbyggning af trä, med en god trägård.

Nortuna, et Skatte-Rusthåll uti Romfartuna Sokn i Wästmanland, består af 2 Mantal, äger 30 tunnors utsäde, knapt höbol, tilräckelig skog, wacker åbyggnad af trä.

Norum, et Järnwärk uti Nyed Sokn i Wärmeland, äger 490 skeppund stångjärnssmide.

Norum, en Sokn i Bohusland, Inlands Fögderi och Nordre Härad, är Annex til Spekereds Pastorat, samt innehåller 23.4 Mantal. Gräsmarken är god, merendels jämn. Åkerjorden består mäst af blålera. Någon löfskog finnes. Utsädet är: råg 14 tunnor, wete 6, korn 136, hafra 93, ärter och bönor 46, potäter 35 tunnor. Kyrkan är belägen 0.2 mil från Moderkyrkan.

Norum, et Skeppslag och Tingslag uti Norra Bergenhus Amt i Norge. Tingsstället är Gården Lunde.

Norvöe, en Ö uti hawet uti Borgunds Pastorat uti Romsdals Amt i Norge. Hon skiljes från fasta landet genom et trångt men behageligt sund, hwarigenom sker en idkelig fart af större och smärre båtar, och wid sundet ligga några handelsplatser.

Norunda, et Härad i Upland och Upsala Län, består af 5 Soknar: Erentuna, Lena, Tensta, Björklinge, Wiksta, samt en del af Harbo.

Norwik, en Sätesgård i Upland.

Nosaby, en Sokn och Regalt Pastorat i Skåne, Kristianstads Län och Willands Härad, be[ 551 ]står af 14 Mantal. Marken är jämn, sluttande. Jordmånen består af lera, sand, grof mursand och mylla. På skog är brist. År 1805 war Folkmängden 1126. Kyrkan är belägen under 56 gr. 3 min. Polhöjd; 0.3 mil från Kristianstad. Den betydligaste Gården i Soknen heter Hammar.

Nottebäck, et Consistorielt Pastorat i Småland, Wexiö Län och Upwidinge Härad, består af 2 Soknar: Nottebäck, Moderförsamling, och Granhult, Annex, samt innehåller 45 Mantal. År 1810 war Folkmängden 1341. — Nottebäck Sokn innehåller 36 Mantal. Marken är ojämn och bärgaktig. Rådande jordmånen är swartmylla. Mjälljord finnes på sina ställen; på andra är klapur och grusblandad jord. Skogen är ymnig, och ehuru somlige hemman äga större skogsförråd än andra, finnes likwäl intet hemman, som lider skogsbrist. Utsädet är 20 à 24 tunnor på Mantalet. År 1810 var Folkmängden 1128. Kyrkan är belägen under 57 grad. 6 min. Polhöjd; 3 mil från Wexiö. De betydligaste Gårdar i Soknen heta Libbohult och Kålshult. Här är ock et Järnwärk kalladt Klafreström. I Soknen hålles Marknad den 24 September, då mästa handelen sker med oxar.

Notteröe, en ansenlig Ö uti Tönsbergs-fjorden, hörer til Grefskapet Jarlsberg i Norge. Denna Ö tillika med Kiömöe uti Grefskapet Laurvig utgöra et Pastorat. Notteröe, är Moderförsamlingen. På denna ö ligger en wacker Gård kallad Toje, som i gamla tiders matrikel kallas Teje Bispegård, emedan den för sit behagliga läge förmodas at hawa warit de Katolske Biskoparnes Mensalgård eller deras lustgård. Wid denna Gård synas ännu lämningar efter det stora Sankt Olofs klostermurar, hwilket fordom i trettonde seklet här har stått, och hwars Föreståndare war en Abbot. År 1801 war Folkmängden i detta Pastorat 3245.

Nummedalen, et Distrikt uti Budskeruds Amt och Kristania Stift i Norge, utgör en Dalsträckning omkring öwersta delen af älwen Louven. Det omgiwes i söder, wäster och norr af Tellemarken, Hardanger och Hallingdalen, genom fjäldryggar, men emot öster är det öpet. Det innefattar 2 Pastorat: Rolloug och Fladsberg, hwilka med Pastoratet Sandsvärd utgöra et Fögderi och en Häradshöfdinge-Jurisdiction. I Nummedals distrikt ligger et Kopparwärk kalladt Fredriksminde.

Nummedalen, et Landskap uti Trondhiems Stift i Norge, är beläget mellan hawet och fjäldryggen, samt utgör et Fögderi och en Härads-Jurisdiction. Det består af 4 Pastorat, hwilka innefatta 14 Soknar. Uti Pastoraten Fosnäs och Näröe idkas fördelaktigt fiskeri, och i Nauma älf fångas skön lax. De bästa skogarne finnas i Pastoratet Overhalden. Följande förtekning wisar de til detta Distrikt hörande Pastoraten jämte deras Folkmängd år 1801. Fosnäs 2572, Overhalden 3396, Kolvereid 2184, Näröe 1888. Summa 10040.

Nupskär, et ganska högt wattufall som Nupån gör då hon faller uti wästra Dalälwen, uti Särna Sokn i Dalarne. Dess högd är 70 famnar.

Ny, en Sokn i Wärmeland och Jöse Härad, är Annex til Arwika Pastorat, samt innehåller 19.8 Mantal. Marken är bärgaktig på Soknens norra, södra och wästra sidor, samt mera jämn på den östra. Lera är rådande jordmånen. Soknen innesluter en tämeligen stor Sjö, som benämnes efter den samma, och hwars wästra del kallas Flagan. Tilgången på skog är hjel[ 552 ]pelig. Utsädet är wete 10 tunnor, råg 76, korn 76, hafra 864, blandsäd 76, ärter 20, potäter 38. År 1810 war Folkmängden 1033. Kyrkan är belägen 0.9 mil från Moderkyrkan. De betydligaste Gårdar i Soknen heta Rud och Norserud.

Ny, en Sokn i Wärmeland och Näs Härad, är Annex til By Pastorat, samt innehåller 14 Mantal. Soknen är belägen wid Wänern, som stöter til dess östra sida. Marken är jämn. Rådande jordmånen är lera. Skog finnes tilräckeligt. Höstutsädet är 180 à 200 och wårutsädet 700 à 850 tunnor. År 1810 war Folkmängden 737. Kyrkan är belägen 1 mil från Moderkyrkan. Sätesgårdar i Soknen äro Sjönnebol, Kyrkebyn, Lofterud, Bångserud, Stegerdal.

Ny, en Sokn i Wärmeland, Mellansyslet och Älfdals Härad, är Annex til Ekshärads Pastorat, samt innehåller 19.2 Mantal. Soknen utgör en ansenlig ådal omkring Klar-älwen. Wid älwen är marken tämeligen jämn, men ju större afståndet är därifrån ju ojämnare och bärgaktigare är den. Skog finnes ymnigt. År 1810 war Folkmängden 1228. Kyrkan är belägen 3 mil från Moderkyrkan.

Ny, (Östra), et Regalt Pastorat i Östergötland och Björkekinds Härad, består af 2 Soknar: Ny, Moderförsamling, och Rönö, Annex, samt innehåller 74 Mantal. Utsädet är 700 tunnor. År 1810 war Folkmängden 1472. — Ny Sokn består af 42.2 Mantal. Marken är til en del bärgig, til en del slättbygd. Rådande jordmånen är lera med någon dungjord. Midt uti Soknen ligger en tämeligen ansenlig sjö kallad Lyngsjön. På de flästa ställen finnes skog til husbehof. Utsädet är 400 tunnor. År 1810 war Folkmängden 764. Kyrkan är belägen under 58 gr. 31 min. Polhöjd; 5 mil från Linköping.

Nyble, en Sätesgård i Södermanland.

Nyble, en Sätesgård uti Wikingsta Sokn i Östergötland, består af 3 Mantal, äger 60 tunnors utsäde, swagt höbol, brist på skog, medelmåttig mangårdsbyggnad af trä, med en ansenlig trägård.

Nyborg, en Sätesgård uti Håtuna Sokn i Upland, består af 2 Mantal, i sambruk med underliggande Säteri Ladugård Wäckeby om 3 Mantal, sår tilsamman 50 tunnor, äger förswarligt höbol, hjelpelig skog, wacker men gammal mangårdsbyggnad af sten, som säges hawa fordom warit et kloster, med en stor och wacker trägård.

Nyby, en Järngruwa uti Häwerö Sokn i Upland, innehåller god och rikhaltig malm.

Nybyholm, en Sätesgård uti Näs Sokn uti Åsunda Härad i Upland, äger 24 tunnors utsäde, hjelpeligt höbol, numera dålig och uthuggen skog, något gammal mangårdsbyggnad af trä, men rappad, och icke utan prydnad, med en stor trägård.

Nydala, en Sokn i Småland, Jönköpings Län och Wästra Härad, är Annex til Wrigstads Pastorat, samt innehåller 30.4 Mantal. Marken är bärgaktig och stenig. Jordmånen består mästadelen af swart- och lermylla. Skogen är hjelpelig. År 1810 war Folkmängden 998. Kyrkan är belägen 1 mil från Moderkyrkan. I Katolska tiden har här warit et ansenligt Munkekloster beläget, hwilket blef förstördt i Reformations seculo.

Nydala, en Sätesgård uti förenämnde Sokn, äger öwer 20 tunnors utsäde, ymnigt höbol, ansenlig skog, stor och prydlig mangårdsbyggnad af trä, reveterad, med en wacker trägård.

Nye, en Sokn i Småland, Jönköpings Län och Östra Hä[ 553 ]rad, är Annex til Skirö Pastorat, samt innehåller 34.8 Mantal. Marken är bärgaktig och ojämn. Rådande jordmånen är swartmylla med klapursten. De fläste hemman lida brist på skog. Utsädet är 575 tunnor. År 1810 war Folkmängden 845. Kyrkan är belägen 0.6 mil från Moderkyrkan. Den betydligaste Gården i Soknen heter Forstorp.

Nyed, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Wärmeland och Fögderiet Östersyslet, består af 30.7 Mantal. Marken är ojämn och bärgig. Den odlade delen däraf är lera. Norra delen af denna ort har widsträckt skog, dock ej ymnigt förråd däraf til kolning för de många Järnwärken som här finnas. Många til en del tämeligen ansenliga sjöar träffas i denna ort. Uti Soknen är en Kapells-Församling kallad Älfsbacka, hwars kyrka ligger 1.6 mil från Moderkyrkan. Utsädet i Pastoratet är omkring 200 tunnor höst- och 2000 tunnor wårsäde. År 1810 war Folkmängden 4353, däraf 3588 hörde til Moderkyrko- och 765 til Kapells-Församlingen. Fordom har denna trakt haft 3 Hyttor, wid Älfsbacka, Mangen och Acksjön, hwarföre den ock kallas Bärgslag och njuter Bärgslags-Privilegier. Betydlige Gårdar och Järnwärk i denna Sokn äro Öfra Föske, Rågsanda, Nedra Föske, Kärn, Molkom, Norum, Lindfors och Böckelshammar. Uti Kapells-Församlingen ligger Herregården Östanås, hwarunder lyder Älfsbacka Järnwärk. Nyeds kyrka är angenämt belägen på et Ed mellan 2 sjöar, under 59 grad. 36 min. Polhöjd; 3 mil från Carlstad.

Nyekirke, en Sokn, är Annex til Modums Pastorat uti Budskeruds Amt i Norge.

Nyekirke, en Sokn, är Annex til Borre Pastorat uti Grefskapet Jarlsberg i Norge.

Nyekirke, en kyrka uti Biri Pastorat uti Landskapet Valders i Norge.

Nyfors, en Pappers-Fabrik uti Tyresö Sokn i Södermanland, består af 3 Kypar. Där finnes ock en klädeswalk och en Sämskmakare-stamp.

Nyfors, jämte Korslång, 2 Järnwärk uti Söderbärke Sokn i Dalarne, består af 2 hamrar, samt äga tilsamman 1200 skeppund stångjärnssmide.

Nygård, en Sätesgård uti Lofta Sokn i Småland, har et angenämt läge wid Gamleby wiken, består af 1.5 Mantal, äger 40 tunnors utsäde, höbol 5 à 600 lass, tilräckelig skog på tillydande hemman i Gamleby Sokn, tämeligen wacker mangårdsbyggnad af trä, med en trägård, förmånligt braxenfiske utom af annan fjällfisk.

Nygård, en Sätesgård i Wästergötland.

Nygård, en Sätesgård i Dalsland.

Nygård, en Herregård uti Östraby Sokn uti Färs Härad i Skåne, består af 1 Mantal, äger 30 tunnors utsäde, medelmåttigt höbol, obetydlig mangårdsbyggnad, stor och rymlig ladugårdsbyggnad.

Nygård, en Gård uti Oppmanna Sokn, uti Willands Härad i Skåne, äger 30 à 40 tunnors utsäde, ymnigt höbol, hjelpelig skog, obetydlig mangårdsbyggnad, ansenlig ladugårdsbyggnad.

Nyhammar, et Järnwärk uti Hed Sokn i Wästmanland, äger 800 skeppund stångjärnssmide. Åbyggnaden på den därtil höriga Gården är upförd af sten, med en trägård, höbolet är swagt och skogstilgången ringa.

Nyhammar, et Järnwärk uti Grangärde Sokn i Dalarne, äger 300 skepp:d stångjärnssmide.

Nyhamn, en god Hamn uti Söderala Sokn i Hälsingland wid [ 554 ]älwen Ljusnans utlopp i hawet, har et rent och wigt inlopp från hawet, är säker för alla wäder, djup för de största skepp samt rymlig för 30 à 40 skepp. Här bruka Norrländska och Finska fartyg taga sin tilflykt under resorna til och ifrån Stockholm.

Nyhyttan, en masugn uti Karbänning Sokn i Wästmanland.

Nykil, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Östergötland och Walkebo Härad, består af 42 Mantal. Marken är mera bärgaktig än jämn. Jordarten består mäst af sand, dock innehåller den på sina ställen lera. Hemman finnas, som äga hjelpelig skog och därutöwer, men någre lida brist därå. Utsädet är 800 tunnor. År 1810 war Folkmängden 1737. Kyrkan är belägen under 58 gr. 18 min. Polhöjd; 1.7 mil från Linköping.

Nykyrka, eller Wästra Ny, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Östergötland och Aska Härad, består af 25.4 Mantal. Marken är i allmänhet mager och torr, mera jämn än bärgaktig. Rådande jordmånen är syrsand, men på et och annat ställe sämre lera, och swartmylla. Soknen består af skogsbygd, har mycken timmerskog af furu och gran, samt löfskog af alla slag, utsädet är 250 tunnor, mäst råg, något hafra. Läget wid Wettern ger anledning til godt fiske. År 1810 war Folkmängden 1264. Kyrkan är belägen under 58 gr. 38 min. Polhöjd; 4.5 mil från Linköping. De betydligaste Gårdar i Soknen heta Medewi, med Hälsobrunnen af samma namn; och Blomedal. Utom dessa finnas Gårdarne Åsanby, Åskebäck, Odensberg och Tryfall samt Bona Järnwärk.

Nykyrka, en Kapells-Församling uti Sandhems Pastorat i Wästergötland, består af 10.4 Mantal. År 1810 war Folkmängden 363. Kyrkan är belägen 1.2 mil från Moderkyrkan.

Nyköping, en Stad i Södermanland, belägen wid en hafswik, under 58 gr. 46 min. Polhöjd; 11 mil från Stockholm, är regulier, med raka och tämeligen breda gator, som afskära hwarandra i räta winklar, samt i allmänhet wälbygd. Figuren är en rectangel. Han håller i längd 570 famnar, i bredd 360, och i widd 76 tunnland. Här finnas 15 gator, af hwilka 4 löpa efter längden och 11 efter bredden, utom 5 gränder. Torget är wackert. En tämeligen ansenlig å flyter genom Staden, öwer hwilken en wacker bro af sten är bygd. Denna å delar Staden i 2 delar, olika til storleken; den som ligger på högra sidan om strömen är belägen i Jönåkers Härad, större än den andre, samt utgör Nikolai Församling, som innefattar 3 qvarter; den mindre delen wänster om ån ligger i Rönö Härad, och inbegriper Helgona Församling, utgörande 2 qvarter. Gårdstomterne äro 485. Staden är Säte för Landshöfdingen i Södermanland och har en Trivial-skola. År 1810 steg antalet af hushållen til 485, och Folkmängden til 2179, hwaraf 1011 woro mankön och 1168 qwinkön. Af byggnader märkas de bägge kyrkorna, Nikolai och Helgona, samt Hospitals-kyrkan. Det härwarande urgamla men nu förfallna slottet upfördt af sten, har fordom warit Södermanlands Konungafäste, samt så befäst at det warit et af de säkraste i Riket samt utstått många belägringar. Det är i Historien bekant af Konung Waldemars död, som här skedde i fängelse, år 1302, samt af Konung Magni Söner, Hertigarne Erik och Waldemar, som här dogo i fängelse år 1318. Här dog ock Konung Carl den [ 555 ]nionde år 1611. Här föddes Konung Carl den tionde år 1622. Af Fabriks-anstalter finnes 1 mässingsbruk, 1 stål- 1 klädes- 1 pappers- 1 tobaks- 1 siden- och linnebands- samt 1 stärkelse-fabrik. Här är ock en mjölqwarn försedd med Rhenska stenar, samt et skeppswarf. Här finnas omkring 30 Handelsmän samt 100 Mästare uti åtskilliga handtwärk. Staden har en god hamn och njuter stapelfrihet men nyttjar den nuförtiden föga, utan hämtar sina mästa utrikes waror från Stockholm och Norrköping. Stadens läge mellan de bägge förenämnde ansenliga Handelsstäderne bidrager mycket til utrikes handelens förfall. Exporter hawa warit stångjärn til 2000 skeppund årligen, gjutgods, järnsmide, mässingstrå, golfsten, m. m. Marknad hålles här den 1 Julii och 25 Septemb., enligt Almanackan. Den 7 Januari, 15 Augusti och 25 Sept. enligt Tunelds Geografie. Stadens åkerjord utgör 304 tunnland, äng 82 och hagar 75 tunnland. Skog saknas och mulbetet är ringa. År 1810 underhöllos i Staden 79 hästar, 20 oxar, 190 kor, 10 ungnöt och 70 får. Stadens numer bland Rikets Städer är 20.

Nymö, en Sokn i Skåne, Kristianstads Län och Willands Härad, är Annex til Fjelkinge Pastorat, samt består af 8.2 Mantal. Marken är jämn. Rådande jordarten är sand. På skog är brist. År 1805 war Folkmängden 289. Kyrkan är belägen 0.4 mil från Moderkyrkan.

Nynäs, en Sätesgård uti Östmo Sokn i Södermanland, består af 2 Mantal, som med underliggande, och i sambruk warande Carlstad och Walsjö Sätesgårdar hwardera om 1 Mantal, och Frälse-hemmanet Blista 0.5 Mantal, samt raserade Frälsehemmanen Hafsla 0.25, Enby 0.25 och Solberga 0.5, äger utsäde tilsamman 60 tunnor och mellan 6 à 700 sommarlass hö, hjelpelig skog, förswarlig mangårdsbyggnad af trä, med en tämeligen ansenlig trägård.

Nynäs, en Sätesgård uti Ekeby Sokn i Nerike, äger 80 tunnors utsäde, hjelpeligt höbol, ringa skog, ansenlig och prydlig mangårdsbyggning af sten, med en stor trägård.

Nyqvarn, et Järnwärk uti Turinge Sokn i Södermanland, äger 460 skeppund stångjärnssmide.

Nysund, en Sokn, belägen i 2 Landskap: Nerike och Wärmeland, är Annex til Rudskoga Pastorat, samt består af 27.65 Mantal, däraf 16.25 Mantal höra til Nerike, och bland dem 1.5 Mantal til Leke Bärgslags Fögderi. De öfrige 11.4 Mantalen ligga i Wärmeland och Wisnums Härad. Midt genom Soknen flyter Letälwen, och skiljer dess del uti Nerike från den uti Wärmeland. Marken, mellan kärr och mossar belägen är bärgaktig och mycket ojämn. Rådande jordmånen är mästadelen sand, med obetydelig lera. Egna skogar finnas til några hemman, dock icke betydande, men de fläste hemmanen erhålla utsyning af det nödwändigaste från Krono-Allmänningen och recognitions-skogarne. Utsädet är 228 tunnor råg och 867 tunnor wårsäd. År 1810 war Folkmängden 2088. Kyrkan liggande uti Wärmeland, på högra sidan om och nära til älwen, är belägen 0.9 mil från Moderkyrkan. Betydliga Gårdar i Soknen äro Norra Boda, Sund, Eng och Håkanbol. Järnwärk äro Lidefors och Olsbo.

Nysätra, en Sokn och Regalt Pastorat i Upland, Upsala Län och Lagunda Härad, håller i widd 0.57 qv. mil, samt består af 40 Mantal. Marken är [ 556 ]mera bärgaktig än jämn, dock äro bärgen i allmänhet icke höga. Pukbärget på gränsen til Österunda, hwilket innehåller 2 öwer hwarandra belägna wälfda hålor, lika kamrar, och Alsta Hatten på Krono- Allmänningen, som för sin höjd skull har en widsträckt utsigt, förtjäna anmärkas. Rådande jordmånen är sand och moblandad lera. Åtskilliga hemman hawa hjelpelig skog, några endast til gärdsel och bränsle; en del lider stor brist därå. Utsädet är mellan 6 och 700 tunnor af alla slag. År 1810 war Folkmängden 848. Kyrkan är belägen under 59 gr. 45 min. Polhöjd; 2.8 mil från Upsala. Betydlige Gårdar i Soknen äro Ryda, Resta och Fiskmansbo.[Dj 3]

Nysätra, en Sokn i Wästerbotn, är Annex til Bygdeå Pastorat. Marken är til större delen ojämn och bärgaktig. Åkerjorden utgör 920 tunnland. År 1810 war Folkmängden 1615. Här underhållas 210 hästar, 1050 kor, 275 ungnöt, 2000 får. Kyrkan är belägen 2.6 mil från Moderkyrkan. Märkelig ort är Gumboda, hwilken är Mötesplats för 4 Compagnien af Wästerbotns Regimente.

Nyängsholm, et Rusthåll uti Howa Sokn i Wästergötland, består af 0.5 Mantal, äger 30 tunnors utsäde, godt höbol, nästan ingen skog, prydlig mangårdsbyggning af trä, om 2 wåningar, med en trägård.

Någelstena, en Sätesgård uti Tibble Sokn i Upland, äger 18 tunnors utsäde, höbol om 100 sommarlass, tilräckelig skog til wedbrand och stängsel, men föga til byggnings-timmer, åbyggnad af trä, i godt och behållet stånd.

Nårunga, et Consistorielt Pastorat i Wästergötland, Wänersborgs Län och Gäsene Härad, består af 5 Soknar: Nårunga, Moderförsamling, samt Ljur, Ornunga, Asklanda, Qwinnesta, Annexer, och innehåller 51 Mantal. År 1805 war Folkmängden 1555. — Nårunga Sokn består af 8.8 Mantal. År 1805 war Folkmängden 358. Kyrkan är belägen under 57 gr. 53 min. Polhöjd; 5.7 mil från Wänersborg.

Nås, et Consistorielt Pastorat i Dalarne och Fögderiet Wästerdalarne, består af 4 Soknar: Nås, Moderförsamling, samt Järna, Äppelbo och Säfsnäs, Annexer, håller i widd 21 qvadr. mil, samt innefattar 137 Mantal. År 1810 war Folkmängden 11526. — Nås Sokn håller i widd 5.2 qv. mil, samt består af 43 Mantal. Marken är af den beskaffenhet, at hela den bebygda delen är ganska jämn och slät, samt ligger så lågt, at den genom Soknen flytande Wäster-Dalälwen wid wårflödet upstiger öwer en stor del af åkrar och ängar, och det så at flere hushåll måste öwergiwa sina gårdar, och söka härbergering hos andra Soknebor, som kunna hawa sina hemwist något högre up och längre från älwen. Detta älwens stigande förorsakar mycken skada på åkrar och ängar, emedan de förre bliwa af watnet sönderskurne, och efter watnets affall, så länge sumpige, at såningen icke kan förrättas, förr än midsommartiden, hwaraf sker at säden sällan hinner til full mognad, ängarne bliwa öwertäckte med fin sand, hwarigenom gräswäxten hindras. För öfrigt är Soknen omgiwen af bärg. Jordmånen består af fin sand eller mojord. Skog finnes tilräckeligt, och på längre afstånd från den bebygda delen af Soknen til öwerflöd, men begagnas sällan. Utsädet är 500 tunnor, hwaraf en obetydlig del är råg, utan mästa delen hafra. Uti Lindesnäs by är en spiksmedja. På 2 à 3 mils afstånd från [ 557 ]kyrkan hawa några och 30 hushåll af Finnar från längre tid tilbaka bosatt sig på skogarne; endast de ålderstegne bland dem kunna numera tala Finska. År 1810 war Folkmängden 1629. Kyrkan är belägen under 60 gr. 26 min. Polhöjd; 6.5 mil från Falun.[Dj 4]

Nåtåsa, en Sätesgård i Småland.

Näflinge, en Sokn i Skåne, Kristianstads Län och Göinge Fögderi, är Annex til Winslöfs Pastorat, samt består af 11 Mantal. Marken är ojämn och stenig, hwarest sandmyllan är rådande jordmånen. Lera är fast sällsynt. Utsädet är 260 tunnor. År 1805 war Folkmängden 383. Kyrkan är belägen 5.6 mil från Moderkyrkan.

Näkna, et Järnwärk uti Qvillinge Sokn i Östergötland, äger 920 skeppund stångjärnssmide, ansenlig skog til kolning. Den härwarande masugnen är nedlagd.

Nämdö, en tämeligen ansenlig Ö uti Södermanlands skärgård, utgör jämte några smärre kringliggande öar och holmar en Kapells-Församling hörande til Öster-Haninge Pastorat, i Södertörn och Stockholms Län. Ön har mellan bärgen en ganska bördig jordmån, af lermylla, godt bete, tilräckelig skog, ymnigt fiske, 84 tunnors utsäde. År 1810 war Folkmängden 214. Kyrkan är belägen 3 mil från Moderkyrkan. Den betydligaste Gården heter Östanwik.

När, et Consistorielt Pastorat på Gottland i Södra Fögderiet, består af 2 Soknar: När, Moderförsamling, och Lau, Annex, samt innehåller 29.5 Mantal. Utsädet är 740 tunnor. År 1810 war Folkmängden 1034. — När Sokn består af 17.5 Mantal. Marken är jämn, men något bärgaktig och backig i sydwäst mot sjösidan. Rådande jordmånen är sand och ör. På skog är brist, dock hawa några hemman hjelpeligt däraf. Utsädet är 440 tunnor. År 1810 war Folkmängden 736. Kyrkan är belägen under 57 gr. 16 min. Polhöjd; 4.5 mil från Wisby.

Närdinghundra, et Härad i Upland och Upsala Län, innefattar 6 Soknar: Almunge, Knutby, Faringe, Ununge, Edsbro, Bladåker.

Näringsberg, en Sätesgård uti Wästerhaninge Sokn i Södermanland.

Närlinge, en Sätesgård uti Björklinge Sokn i Upland, består af 3 Mantal, äger mellan 30 och 40 tunnors utsäde, hjelpeligt höbol och skog, förswarlig mangårdsbyggnad, med en wacker trägård.

Närlunda, en Sätesgård uti Gåsinge Sokn i Södermanland, består af 2 Mantal, äger 20 tunnors utsäde, uti jordmån af lera, til större delen god, swagt höbol, hjelpelig skog, godt bete och fiske, stor och wacker åbyggnad, med en wacker trägård.

Närlunda, en Herregård uti Ekerö Sokn i Upland, består af 1.5 Mantal, äger öwer 20 tunnors utsäde.

Närstrand, en Lastageplats uti Ryefylke Fögderi uti Stavangers Amt i Norge, bebos af 50 til 60 hushåll. Här står Moderkyrkan til Hinderåe eller Närstrands Pastorat. År 1801 war Folkmängden i Pastoratet 1427.

Närtuna, et Consistorielt Pastorat i Upland, Stockholms Län och Långhundra Härad, består af 2 Soknar: Närtuna, Moderförsamling, och Gottröra, Annex, håller i widd 0.91 qvadrat mil, samt innefattar 85.5 Mantal. Marken i detta Pastorat är någorlunda jämn, på flera ställen sidländt, i wissa nägder något bärgaktig. Jordmånen är lera. På norra och östra ändar[ 558 ]ne är sand. Bägge Soknarne lida brist på skog. Endast några få hemman hawa hjelpelig skog til wedbrand och gärdsel, men icke til timmer. Utsädet är 1080 tunnor, af wete, råg, korn, hafra, blandsäd och ärter. År 1810 war Folkmängden 1673. — Närtuna Sokn består af 48.7 Mantal. Utsädet är 680 tunnor af all slags säd, utom potäter. År 1810 war Folkmängden 803. Kyrkan är belägen under 59 gr. 42 min. Polhöjd; 3.8 mil från Stockholm. De betydligaste Gårdarne heta Uthamra och Braheberg.[Dj 5]

Näröe, et Pastorat uti Nummedalen uti Norra Trondhiems Amt i Norge, består af 2 Soknar: Näröe, Moderförsamling, och Vigten, Annex. År 1801 war Folkmängden 1888.

Näröesund, et Sund mellan 2 öar uti Heröe Pastorat uti Romsdals Amt i Norge. Sundet har en gaska angenäm belägenhet, förmedelst de på ömse sidor liggande wackra Gårdar, samt de i Sundet befintliga gräsrika, skogrika och til en del bebodda holmar.

Näs, en Sätesgård uti Rö Sokn i Upland, äger öwer 20 tunnors utsäde, något klent höbol, hjelpelig skog, mangårds-huwudbyggning af trä, jämte 2 flygelbyggningar i godt stånd, med en wacker trägård.

Näs, en Sätesgård uti Österåker Sokn i Upland, består af 4 Mantal, äger mellan 20 och 30 tunnors utsäde, ymnigt höbol, obetydlig skog, gammal och bristfällig mangårdsbyggnad af trä, med en trägård.

Näs, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Upland, Upsala Län och Ulleråkers Härad, håller i widd 0.29 qvadr. mil, samt består af 22 Mantal. Soknen ligger wid sjön Ekolen, på ömse sidor om en altid rinnande bäck. Marken är från Soknens yttersta gränsor lindrigt sluttande ned til bäcken. Ytterst finnes skog, sedan åker och i djupet af dalen är ängsmarken. Skogstrakten är på ena sidan ganska bärgaktig samt upfyld med mossar och kärr. Rådande jordmånen är stark lera. Skog finnes hjelpeligt til alla hemman. Utsädet är mellan 280 och 300 tunnor. År 1810 war Folkmängden 476. Kyrkan är belägen under 59 grad. 48 min. Polhöjd; 0.75 mil från Upsala. Betydlige Gårdar i Soknen äro Söderby, Sätra och Ytternäs.

Näs, en Sokn i Upland, Upsala Län och Bro Härad, är Annex til Ryds Pastorat, håller i widd 0.53 qv. mil, samt innefattar 30 Mantal. Soknen utgör en halfö mellan Mälarens 2 Fjärdar Brofjärden och Görwälen. Marken är omskiftande af höjder och slätter. Rådande jordmånen är lera. Några Gårdar äga god skog, andra ringa och somliga ingen. Utsädet är 390 tunnor. Läget wid sjön ger anledning til något fiske. År 1810 war Folkmängden 454. Kyrkan är belägen 0.75 mil från Moderkyrkan. Betydlige Gårdar äro Almare-Stäke, Lennartsnäs, Aspwik och Öråker.

Näs, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Upland, Upsala Län och Åsunda Härad, håller i widd 0.5 qv. mil, samt består af 34 Mantal. Denna Sokn utgör också en halfö, omgiwen af Mälaren. Marken är mera jämn än bärgaktig. Wäl äro här bärg, men de äro merendels sådane, at de öweralt blott wisa sig i jordbrynet, såsom släta hällar, litet eller alsintet betäckta med jord. Rådande jordmånen är gammal sjölera, förorsakad genom wattuminskningen i Mälaren; dock finnes ock här på många ställen både sandjord och swartmylla, nedskjölda på lägre mark. At Soknen har ymnig [ 559 ]skog kan man icke säga. De fläste Gårdar hawa allenast tarwelig skog, som likwäl nu är nog medtagen. Pastors-bostället är så godt som aldeles utan all skog, och gamla Capellans-bostället Årsta äger icke en gång någon buske. Utsädet är 518 tunnor. Läget wid Mälaren ger anledning til något fiske. År 1810 war Folkmängden 734. Kyrkan är belägen under 59 gr. 33 min. Polhöjd; 4.7 mil från Upsala. Betydlige Gårdar i Soknen äro Brunsholm, Julsta, Hacksta, Säfsta, Nybyholm.

Näs, en Herregård uti Bärbo Sokn i Södermanland. Rådande jordmånen är lera. Gården äger 30 tunnors utsäde, tilräckeligt höbol, skog til husbehof. Åbyggnaden dels af trä, dels af sten är gammal, men wacker och wäl widmagthållen.

Näs, en Herregård uti Hubbo Sokn i Wästmanland, äger 20 tunnors utsäde, god äng och skog, prydlig åbyggnad, med en trägård.

Näs, et Härad i Wärmeland, utgör sydligaste trakten af detta Landskap, samt omgiwes til större delen af Wänern och dess wik Dalbosjön. Det består af 10 Soknar: Kila, Tweta, By, Bro, Huggenäs, Ny, Milleswik, Botilsäter, Ölserud, Eskilsäter.

Näs, en Gård uti Stafnäs Sokn i Wärmeland, är et Capitens-boställe, äger i utsäde 5 tunnor om hösten och 60 om wåren, hjelpeligt höbol, obetydlig skog, mangårdsbyggnad af trä, i förswarligt stånd.

Näs, en Sätesgård uti Östra Stenby Sokn i Östergötland, wackert belägen nära til Bråwiken, består af 3.25 Mantal, äger 35 tunnors utsäde, tilräckeligt höbol och mulbete, samt godt fiskewatn. Huwudbyggningen är af sten, 1 wåning hög, men i förfallet tilstånd, flygelbyggningarne, 2 til antalet äro af trä. Trägården är tämeligen både stor, god och wacker; men de fläste träden äro af ålder mindre bördige. Under denna Gård lyder och är Ekeby en Gård om 3 hemman därmed sammanlagd. Dessa hemman äga tilsamman 21 tunnors utsäde i förmånlig jordmån af lera och swartmylla. Skog til Säteriet finnes allenast wid et fjärdedels hemman Swartkärr på andra sidan om Bråwiken; den har förr warit tilräckelig, men är nu mycket uthuggen.

Näs, en Sätesgård uti Adelöf Sokn i Småland, består af 2.25 Mantal, äger 25 tunnors utsäde, däraf råg 10 tunnor, korn 10, hafra 3, blandsäd 1, ärter 1.

Näs, en Sokn i Wästergötland, Mariestads Län och Wartofta Härad, är Annex til Yllestads Pastorat, samt innehåller 15.6 Mantal. Marken är mera jämn än bärgaktig. Jordmånen består af kalk eller limstensjord, dock många kalla mossar omkring åkrarne, hwilka äro på de flästa ställen bördige. Skog finnes ingen, näppeligen en enebuske, utan därå lider Soknen fullkomlig brist. Utsädet är 400 tunnor. År 1810 war Folkmängden 215. Kyrkan är belägen 0.4 mil från Moderkyrkan. Betyligaste Gården i Soknen heter Qwättak.

Näs, en Sätesgård uti Bjurbäck Sokn i Wästergötland, äger 35 tunnors utsäde, prydlig åbyggnad af trä, förswarlig trägård, hjelpelig skog, godt höbol.

Näs, en Sätesgård uti Skallsjö Sokn i Wästergötland, består med underliggande Gård Gudkulla, af 8 Mantal, äger 60 à 70 tunnors utsäde, mäst i lerjord, godt höbol, ymnig skog, grundmuradt wackert stenhus med flyglar af trä, jämte en god trägård.

[ 560 ]Näs, en Sokn i Skåne, Malmö Län och Onsjö Härad, är Annex til Gularps Pastorat, samt innehåller 18.8 Mantal. Marken är i allmänhet jämn. Rådande jordmånen är lermylla. På skog är brist. År 1805 war Folkmängden 487. Kyrkan är belägen 0.2 mil från Moderkyrkan. Den betydligaste Gården heter Trollenäs.

Näs, en Sokn på Gottland, uti Södra Fögderiet, är Annex til Hafdhems Pastorat, samt består af 13.5 Mantal. Marken är jämn. Jordmånen består mästadelen af lera. På skog är brist. Utsädet är: wete 8 tunnor, råg 150, korn 150. År 1810 war Folkmängden 363. Kyrkan är belägen 0.7 mil från Moderkyrkan.

Näs, en Sokn i Jämtland, är Annex til Brunnflo Pastorat, samt innehåller 22.7 Mantal. År 1810 war Folkmängden 510. Kyrkan är belägen 2 mil från Moderkyrkan.

Näs, en Sokn, är Moderförsamling uti Brunlaugnäs Pastorat uti Grefskapet Laurvig i Norge.

Näs, eller Båseland, et Järnwärk uti Holte Sokn uti Nedenäs Amt i Norge; 2 mil från Arendal, består af 4 stångjärnshamrar och 1 masugn. År 1791 tilwärkades 2899 skepp:d stångjärn och 624 skeppund gjutgods. Malmgruworna finnas i nägden. Afgiften til Kronan är 400 R:dr.

Näs, et Pastorat uti Rommerige i Norge, består af 3 Soknar: Näs, Moderförsamling, samt Udenäs och Fennestad, Annexer. År 1801 war Folkmängden 4794.

Näs, et Pastorat uti Hedemarken i Norge, består af 2 Soknar: Näs, Moderförsamling, och Balleshoel, Annex. Pastoratet utgöres af en halfö, som sträcker sig ut i sjön Mjösen emot söder, samt en därjämte liggande ö kallad Hovindsholm. Halfön är inemot 1 mil lång och ön en fjärdedels mil. Kyrkan, försedd med et stort torn, är en af de wackraste i landet. År 1801 war Folkmängden 2741. Almogens näring består förnämligast i åkerbruk. Mycken fördel hawes ock af trägårdar som frambringa en tämelig mängd äpplen och kersbär.

Näs, et Pastorat uti Hallingdalen i Norge, består af 4 Soknar: Näs, Moderförsamling, samt Flåe, Goel och Hemsedalen, Annexer. År 1801 war Folkmängden 5499. Pastoratet utgör en ansenlig Dalsträckning omkring en betydlig å. Sädesaflingen är mycket mislig, förmedelst tidigt infallande nattfrost om hösten, och långwarig köld om wåren. Men höfångsten och mulbetet äro goda, hwarför ock boskapsskötsel är Almogens förnämsta näring.

Näs, en Sokn, är Annex til Grans Pastorat uti Kristians Amt i Norge.

Näs, en Sokn, är Annex til Sövde Pastorat uti Tellemarken i Norge.

Näs, en Sokn uti Listers Fögderi, är Annex til Lunde Pastorat uti Dalernes Distrikt uti Stavangers Amt i Norge.

Näs, en Sokn, är Annex til Lysters Pastorat uti Norra Bergenhus Amt i Norge.

Näs, en Sokn, är Annex til Örlandets Pastorat uti Norra Trondhiems Amt i Norge.

Näsboholm, en Sätesgård uti Kinds Härad i Wästergötland.

Näsby, en Sätesgård uti Täby Sokn i Upland, består af 3.5 Mantal, äger 30 tunnors utsäde, 240 à 250 lass godt hö, en prydlig och beqwäm mangårdbyggnad af sten om 2 wåningar, widlyftig och wacker trägård, med orangeri och drifhus. Wid Gården är ej mycken skog, men wid underliggande hemman däraf tilräckeligt.

[ 561 ]Näsby,et Consistorielt Pastorat i Wästmanland, Örebro Län och Fellingsbro Härad, består af 2 Soknar: Näsby, Moderförsamling, och Erwalla, Annex, samt innehåller 70.5 Mantal. Utsädet är: wete 31 tunnor, råg 426, korn 45, hafra 130, blandsäd 24, ärter 25, potäter 70 tunnor. År 1810 war Folkmängden 1795. — Näsby Sokn innehåller 25.25 Mantal. Hon har en wacker belägenhet omkring en å och wid sjön Wäringen. Marken är i det mästa slät och jämn, dock finnas jämwäl bärgaktiga och steniga trakter på några ställen. Rådande jordmånen är lera, på somliga ställen stark. Mera sällan träffar man sand och mojord. Skog hawa alla hemman, ej allenast til eget behof, utan äwen de fläste til större och mindre afsalu. Utsädet är: wete 11 tunnor, råg 160, korn 20, hafra 23, blandsäd 10, ärter 9, potäter 30. År 1810 war Folkmängden 813. Kyrkan är belägen under 59 gr. 27 min. Polhöjd; 2 mil från Örebro. Betydliga Gårdar i Soknen äro Hinseberg, Näsbybacka, Medinge, Fröwi Stångjärnswärk och Fröwi, Järn-manufacturwärk.

Näsby, en Sätesgård uti Wårdinge Sokn i Södermanland, består af 1 Mantal, äger 18 tunnors utsäde, tämeligen godt höbol, hjelpelig skog. Mangården består af en gammal huwudbyggning med 2 flygelbyggningar, jämte en tämeligen god trägård.

Näsby, en Sätesgård uti Bogsta Sokn i Södermanland.

Näsby, en Sätesgård uti Taxinge Sokn i Södermanland.

Näsby, en berustad Sätesgård uti Rysta Sokn i Östergötland, angenämt belägen wid sjön Roxen, består af 2.1 Mantal, med underliggande 2.5 Mantal Krono-skattehemman, äger 70 tunnors utsäde i god jordmån, godt höbol til 300 lass, ymnigt mulbete, upodling uti en stor mosse, obetydlig skog, förswarlig mangårdsbyggnad af trä, med en wacker trägård om 4 tunnland, godt fiske i Roxen.

Näsby, en Sokn i Småland, Jönköpings Län och Östra Härad, är Annex til Bexheda Pastorat, samt består af 26.5 Mantal. Marken är mera bärgaktig än jämn. Rådande jordmånen är i allmänhet sandblandad swartmylla. Skog finnes tilräckeligt för de flästa hemman, åtskilliga hawa knapp tilgång därå. Utsädet är på 200 tunnland. År 1810 war Folkmängden 553. Kyrkan är belägen 0.5 mil från Moderkyrkan. Betydlige Gårdar äro Hellinge, Flishult, Bo och Stenseryd.

Näsbybacka, en Säteri-Ladugård uti Näsby Sokn i Wästmanland, äger 16 tunnors utsäde, god skog, åker och äng; lyder under Hinsebergs Sätesgård.

Näsbyholm, en Sätesgård uti Härad Sokn i Södermanland, äger 32 tunnors utsäde, höbol swarande mot åkern, hjelpelig skog.

Näsbyholm, en Frälsegård uti Fryeled Sokn i Småland, består af 3 Mantal, äger 25 tunnors utsäde, swagt höbol, ymnig skog, men til en stor del otilgängelig, ansenlig mangårdsbyggnad af trä, en stor och wacker trägård, med circa 300 fruktträn, och många utländska wäxter.

Näsbyholm, en Sätesgård uti Gärdslöf Sokn i Skåne, äger 150 tunnors utsäde, ymnigt höbol, skog til eget behof. Mangårdsbyggnaden så wäl som större delen af ladugården äro bygde af gråsten, i godt stånd. Trägården är någorlunda wacker, samt på 3 sidor omgiwen af sjö och plantering.

[ 562 ]Näsgård, et Fögderi uti Dalarne, utgör sydöstra delen af Landskapet samt håller i widd 15 qv. mil. Dalälwen flyter genom landet. Det inbegriper 1 stad: Hedmora, samt 6 Soknar: Hedmora, Husby, Garpenberg, Grytnäs, Folkärna, By.

Näshammar, et Järnwärk uti Nyed Sokn i Wärmeland, äger 725 skeppund stångjärnssmide.

Näshult, et Consistorielt Pastorat i Småland, Jönköpings Län och Östra Härad, består af 2 Soknar: Näshult, Moderförsamling, och Stenbärga, Annex, samt innehåller 76.4 Mantal. År 1810 war Folkmängden 1967. — Näshult Sokn består af 38.3 Mantal. År 1810 war Folkmängden 1222. Kyrkan är belägen under 57 gr. 17 min. Polhöjd; 9 mil från Jönköping.

Näshulta, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Södermanland, Nyköpings Län och Fögderiet Rekarne, innehåller 24.3 Mantal. Soknen stöter til Hjelmaren samt innesluter en tämeligen ansenlig sjö kallad efter Soknen Näshulta-sjön. Marken är bärgaktig. Jordmånen består til större delen af dålig björklera, på några ställen af sand, på få af god lera. Skog finnes til nödtorft. Utsädet är 200 tunnor. År 1810 war Folkmängden 1226. Kyrkan är belägen under 59 gr. 14 min. Polhöjd; 6.3 mil från Nyköping. Betydlige Gårdar äro Hedensö, Haneberg och Magda.

Näshulta, et Järnwärk i förenämnde Sokn, beläget wid utloppet af en å uti Hjelmaren. Stångjärnssmidet bestrides för en härd med kol från Hedensö skog, under hwilken Gård det hörer.

Näsinge, en Sokn i Bohusland och Wätte Härad, är Annex til Hogdals Pastorat, samt består af 17.5 Mantal. Marken är bärgaktig. Jordmånen består til största delen af swart jordmylla, hwars botn är efter en half alns djuplek lera. Soknen lider til det mästa brist på skog och ganska få kunna hawa någon wed at afyttra. Utsädet är 19 tunnor på Mantalet och i följe däraf i hela Soknen 332 tunnor. År 1805 war Folkmängden 363. Kyrkan är belägen 0.6 mil från Moderkyrkan. På Prästegården sås 40 tunnor, däraf 5 tunnor höstsäd, 4 tunnor korn, 1 tunna ärter, och det öfriga hafra. Där underhållas 5 hästar, 20 nöt och 15 får.

Näskott, en Sokn i Jämtland och Norra Fögderiet wid Storsjön, är Annex til Rödöns Pastorat, samt består af 12 Mantal. Utsädet är: råg 6 tunnor, korn 100, ärter och hafra 25. År 1810 war Folkmängden 401. År 1757 war densamma 260, har således på 53 år ökat sig med 141. Kyrkan är belägen 0.75 mil från Moderkyrkan.

Näsland, en Sokn, är Annex til Vinnie Pastorat uti Tellemarken i Norge.

Näsnäs, et Pastorat uti Distriktet Helgeland uti Nordlands Amt i Norge, består af 2 Soknar: Näsnäs, Moderförsamling, och Dunnäs, Annex. År 1801 war Folkmängden 2453.

Näsodden, et Pastorat uti Aggershus Amt i Norge, består af 2 Soknar: Näsodden, Moderförsamling, och Oppegård, Annex. År 1801 war Folkmängden 763.

Nässelsta, en Sätesgård i Södermanland.

Nässet, et Pastorat uti Romsdals Amt i Norge, innefattar 3 Soknar: Nässet eller Röe, Moderförsamling, samt Sire eller Eridsfjord och Visdal, Annexer. Pastoratet består af landsträckningar och dalar på ömse sidor om de bägge fjärdarne Langfjorden och Eridsfjorden. Wid slutet af Eridsfjorden är en stor [ 563 ]jämn plats, med åtskilliga Gårdar. Här hålles wanligen General-Mönstring med andra Trondhiemska Regimentet. Denna sträckning kallas Eridsfjords-bygden. Härifrån går en jämn och wacker dalsträckning kallad Eikesdalen. Från Langfjorden sträcker sig ock up en wacker dal kallad Visdalen. Skogarne äro, på några få ställen när, af ringa betydenhet. Marken är öweralt på de flästa Gårdar torr och mager, både til åker och äng, och förmedelst brist af gödsel är hafra den förnämsta och snart sagt den enda sädesart som brukas, undantagande i Eikesdalen, hwarest säden mäst består i korn. I fjäldtrakten finnes om sommaren ymnigt bete för boskapen. Almogens näring är förnämligast fiskeri; äwen utföra de fetaljewaror och slagtboskap til Staden Molde. En stor mängd nötter wäxer i Pastoratet, i synnerhet i Eikesdalen och Bygdelaget Eridsfjorden. Humla, hampa och lin odlas til husbehof. I Pastoratet finnas 8 sågwärk. År 1801 war Folkmängden 1871.

Nässja, en Sokn i Östergötland och Dals Härad, är Annex til Örberga Pastorat, samt består af 8.3 Mantal. Soknen utgör nästan en halfö, som omgiwes af Wettern. Rådande jordmånen är örblandad, därjämte swartmylla. På skog är ringa tilgång. Utsädet är: wete 2 tunnor, råg 45, korn 60, blandsäd 120, ärter 10. Härwid märkes at utsädet af wete och ärter årligen mäst varierar. År 1810 war Folkmängden 231. Kyrkan är belägen 0.3 mil från Moderkyrkan.

Nässjö, en Sokn i Småland, Jönköpings Län och Tweta Härad, är Annex til Barkaryds Pastorat och innehåller 27 Mantal. År 1810 war Folkmängden 932. Kyrkan är belägen 0.6 mil från Moderkyrkan. Den betydligaste Gården heter Ingurpsberg.

Nästved. Sålunda kallas Prästegården uti Sälboe Pastorat uti Södra Trondhiems Amt i Norge. Han är i sit slag en af de ansenligaste i norra delen af Norge. Här skördas öwer 100 tunnor säd, och här underhållas 40 à 50 kor förutan hästar, ungnöt och får.

Nästorp, en Sätesgård i Södermanland.

Näsum, en Sokn i Skåne, Kristianstads Län och Willands Härad, är Annex til Jämshögs Pastorat i Bleking, samt innehåller 40.4 Mantal. Marken är bärgaktig. Rådande jordmånen är sand. Skogen är i allmänhet hjelpelig. Utsädet är 980 tunnor. År 1805 war Folkmängden 1635. Kyrkan är belägen 0.75 mil från Moderkyrkan. Märkelig ort är Gonarp en Pappersfabrik.

Nätra, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Ångermanland och Norra Fögderiet, belägen wid hawet, håller i widd 4.4 qv. mil, samt innefattar 66 Mantal. Marken är öweralt bärgaktig och ojämn. Rådande jordmånen närmare sjösidan är sand, på de öfrige ställen lerblandad. Ehuru et eller annat byalag är i saknad så wäl af byggnadsskog, som nödig wedbrand, har dock denna Sokn i allmänhet hjelpeligt timmer och wedbrand til husbehof. Utsädet upgår til nära 1000 tunnor, hwaraf omkring åttondedelen utgör råg och ärter, det öfriga korn. Almogens näringsmedel äro åkerbruk, boskapsskötsel, fiskeri och brädsågning. Åkerbruket är fördelaktigt. Boskapsskötseln är lönande, men mulbetet nog knappt wid byarne; det ersättes likwäl på allmänningen och wid fäbodarne, därest boskapen tager sin föda över sommaren. Fiskeskär och hamnar äro åtskil[ 564 ]liga i Soknen. Af planteringar ha potäter wäl lyckats; utom humla, kål, rowor och mindre ömtålige wäxter fås här i warma somrar sockerärter, gurkor och andre kökswäxter. Linsädet är i denna Sokn ansenligen utwidgadt, och linet skötes här bättre än uti någon annan Sokn i hela Norrland. Wäfnad har äwen i sednare tider gjort denna Sokn ryktbar och bidragit til dess förkofran. Ingen Almoge i Riket har ännu därmed hunnit så wida som denna. De waror som Soknen har at aflåta til salu bestå uti wäfnad, smör, talg, bräder, utom waror af mindre wärde. År 1810 war Folkmängden 2246. År 1750 war densamma 1420. Kyrkan är belägen under 63 grad. 13 min. Polhöjd; 7 mil från Härnösand. Märkelige orter äro: Bräcke, en by med et Järnmanufacturwärk, Bjästa, en by med et Postkontor, Blåwik, et Sågwärk.

Nätraby, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Bleking och Medelsta Härad, består af 35.6 Mantal. Soknen utgör til större delen en dalsträckning omkring en tämeligen ansenlig å, som kommer från Småland och här faller uti hawet, hwaruti utanför kusten finnas flere skär och holmar. Marken är ymsom jämn och bärgaktig. Rådande jordmånen är lera. Skog finnes hjelpeligt. Utsädet är 960 tunnor. År 1805 war Folkmängden 1469. Kyrkan är belägen under 56 gr 13 min. Polhöjd; 0.5 mil från Carlskrona. De betydligaste Gårdar heta Aletorp, Boråkra, Marielund, Skärwa, Kärrtorp, Nätraby, Grönadal, Gredby, Werstorp, Wärta.

Näwelsjö, en Sokn i Småland, Jönköpings Län och Östra Härad, är Annex til Björkö Pastorat, samt innehåller 25.4 Mantal. Marken är i allmänhet sumpig af kärr och mossar. Jordmånen är blandad med sand och mylla. Barrskog finnes til husbehof men ej mer. Utsädet är mellan 3 och 400 tunnor. År 1810 war Folkmängden 826. Kyrkan är belägen 1.3 mil från Moderkyrkan.

Näweqwarn, et Canongjuteri och Kopparhammare uti Tunabergs Sokn i Södermanland, beläget wid en ström, som ej långt härifrån faller i Bråwiken.

Näwitshög, en Sokn i Skåne, Malmö Län och Bara Härad, at Annex til Brågarps Pastorat, samt innehåller 21 Mantal. Marken är ojämn utan bärg. Jordmånen är sandaktig. På skog är brist. Utsädet är 300 tunnor. År 1805 war Folkmängden 528. Kyrkan är belägen 0.2 mil från Moderkyrkan.

Nöbbeled, en Sokn och Consistorielt Pastorat i Småland, Wäxiö Län och Konga Härad, består af 2 Soknar: Nöbbeled, Moderförsamling, och Torsås Annex, samt innehåller 77.5 Mantal. Utsädet är mellan 1000 och 1200 tunnor wårsäd. År 1810 war Folkmängden 2171. — Nöbbeled Sokn är belägen wid den ansenliga sjön Rottnen samt innehåller 42.7 Mantal. Marken är mera jämn än bärgaktig. Rådande jordmånen är swartmylla. Skog finnes hjelpeligt. Utsädet är mellan 5 och 600 tunnor wårsäd. År 1810 war Folkmängden 1135. Kyrkan är belägen under 56 gr. 42 min. Polhöjd; 2.1 mil från Wäxiö. Den betydligaste Gården heter Orraryd, därnäst Wernlanda, Änganäs och Ulfsåkraholm.

Nöbbelöf, en Sokn i Skåne, Kristianstads Län och Järesta Härad, är Annex til Cimbris Pastorat, samt innehåller 13 Mantal. Marken är mera jämn än backig. Jordmånen består dels af lera, dels af sandmylla. På skog är brist. Utsädet är på 650 [ 565 ]tunnland. År 1807 var Folkmängden 515. Kyrkan är belägen 0.2 mil från Moderkyrkan.

Nöbbelöf, en Sokn i Skåne, Malmö Län och Torne Härad, är Annex til Sankt Peders Klosters Sokn, består af 5.2 Mantal. Marken är jämn. Rådande jordmånen är lera. Här finnes aldeles ingen skog, men bränntorf til husbehof. Utsädet är 320 tunnor. År 1805 war Folkmängden 168. Kyrkan är belägen 0.4 mil från Moderkyrkan.

Nöbbelöf, et Regalt Pastorat i Skåne och Malmö Län, består af 2 Soknar: Nöbbelöf, Moderförsamling, belägen i Onsjö Härad, och Fillesta, Annex, uti Rönnebergs Härad, innehåller 9.3 Mantal. Marken i detta Pastorat är jämn och bördig. Rådande jordmånen är lera. På skog är fullkomlig brist. Utsädet är 614 tunnor. År 1805 war Folkmängden 416. — Nöbbelöf Sokn innehåller 6.7 Mantal. Utsädet är 390 tunnor. År 1805 war Folkmängden 269. Kyrkan är belägen under 55 gr. 34 min. Polhöjd; 3.2 mil från Malmö.

Nöbbelöf, et Regalt Pastorat i Skåne, och Malmö Län, består af 2 Soknar: Nöbbelöf, Moderförsamling, belägen i Ljunits Härad och Skiwarp, Annex, i Wemmenhögs Härad, samt innehåller 33.2 Mantal. Marken är jämn. Jordmånen består dels af lera och swartmylla, dels af sand, i synnerhet den mark som gränsar til hafskusten. Utsädet är: råg 280 tunnor, korn 710, hafra 725, ärter 108, wicker 70 tunnor. År 1805 var Folkmängden 1297. — Nöbbelöf Sokn innehåller 19.2 Mantal. Utsädet är: råg 130 tunnor, korn 430, hafra 225, ärter 28, wicker 30 tunnor. År 1805 war Folkmängden 480. Kyrkan är belägen under 55 gr. 26 min. Polhöjd; 4 mil från Malmö.

Nödinge, en Sokn i Wästergötland, Wänersborgs Län och Ale Härad, är Annex til Stärkereds Pastorat, samt innehåller 20.2 Mantal; hwaraf 8 i Jordeboken äro uptagne, såsom hörande til Bohusland. Marken är bärgaktig. Jordmånen är til större delen lera. På skog är brist. Utsädet är 400 tunnor. År 1805 war Folkmängden 527. Kyrkan är belägen 0.8 mil från Moderkyrkan.

Nöglegård, en ansenlig och wäl odlad Gård uti Eidangers Pastorat uti Tellemarken i Norge.

Nöslinge, en Sokn i Halland och Himle Härad, är Annex til Walinge Pastorat, samt innehåller 17 Mantal. Marken är bärgaktig. Rådande jordmånen är sand. På skog är brist. Utsädet är 80 tunnor. År 1805 war Folkmängden 338. Kyrkan är belägen 1.2 mil från Moderkyrkan.

Nössemark, en Sokn i Dalsland och Wedbo Fögderi, liggande på bägge sidor om sjön Stora Led, är Annex til Eds Pastorat, samt innehåller 14.7 Mantal. År 1805 war Folkmängden 1043. Kyrkan är belägen 2.7 mil från Moderkyrkan.

Nöst, en stor och wacker Gård uti Ritsens Sokn, uti Fosens Fögderi uti Norra Trondhiems Amt i Norge.

Nöst, en wacker Gård uti Märe Sokn uti Inderöens Fögderi uti Norra Trondhiems Amt i Norge.

Nöstdal, en Sokn, är Annex til Forde Pastorat uti Fjordefylke uti Norra Bergenhus Amt i Norge.

Nösted, en Hamn och Lastageplats under Bergens Tulldistrikt i Norge.

Nöstvig, en Sokn, är Annex til Brönöens Pastorat uti Helgeland uti Nordlands Amt i Norge.

[ 566 ]Nöttja, en Sokn i Småland, Wexiö Län och Sunnerbo Härad, är Annex til Annersta Pastorat, samt innehåller 22.6 Mantal. Marken är någorlunda jämn. Rådande jordmånen är sand med ansenlig swartmylla. På skog är total brist. Utsädet är 310 tunnor. År 1810 war Folkmängden 444. Kyrkan är belägen 0.6 mil från Moderkyrkan.


Djurbergs rättelser och tillägg:
  1. Stora Kungsladugården äger 50 och Lilla Kongsladugården 30 tunnors utsäde. Bägge Gårdarne hawa ymnigt höbol 600 à 700 lass om året. [Tilläggningar och Förbättringar, s. 1070]
  2. Gården är belägen uti Asby Sokn, består, med underliggande Rå och Rörs Hemman Dämpekulla, om 0.5 Mantal, af 3.5 Mantal, äger 15 tunnors utsäde, medelmåttigt höbol, godt bete, ymnig och mogen skog, prydlig mangårdsbyggning om 2 wåningar. [Tilläggningar och Förbättringar, s. 1071]
  3. Nysätra Sokn är anförd såsom ensam warande et Pastorat, utan Annex, hwilket är fel, som här rättas. Pastoratet innefattar 2 Soknar: Nysätra, Moderförsamling, belägen i Upsala Län och Lagunda Härad, och Österunda, Annex, uti Wästerås Län och Torstuna Härad, håller i widd 1.2 qv. mil, samt består af 78.3 Mantal. År 1810 war Folkmängden 1555. [Tilläggningar och Förbättringar, s. 1071]
  4. Nås Pastorat anföres såsom bestående af 4 Soknar: Nås, Järna, Äppelbo och Säfsnäs. Denna sidsta Sokn har i sednare tider bliwit skild därifrån och gjord til särskildt eget Pastorat. Nås Pastorat innefattar således nu för tiden endast de 3 Soknarne Nås, Järna och Äppelbo. Det håller i widd 15.5 qv. mil samt består af 137 Mantal. År 1810 war Folkmängden 4526. [Tilläggningar och Förbättringar, s. 1071]
  5. Kyrkoherde-Bostället äger 30 tunnors utsäde, hjelpelig äng, ingen skog, förswarlig åbyggnad, god trägård, 4 underliggande Torp. Capellans-Bostället äger 8 tunnors utsäde, äng därtil i proportion, föga skog, 1 underliggande Torp. [Tilläggningar och Förbättringar, s. 1071]