Fattig Mans Wisthus och Kök

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Fattig Mans Wisthus och Kök
av Anna Maria Rückerschöld
Försök Til en liten Hushålls-Cateches  →


[ titel ]

Fattig Mans
Wisthus och Kök.
författad
af
Anna Maria Rückerschöld.

Bifallit och belönt.
af
Kongl. Patriotiska Sällskapet
med den större Skådepenningen i Silfwer.


Andra Uplagan.




Stockholm,
Tryckt hos Anders J. Nordström 1797.
På eget Förlag.


[ 3 ]

Utdrag af Protocollet, hållet i Kongl. Patrioriska Sälskapet d. 26 Sept. 1795.

§. 6. Det Lilla Arbete, under namn af Fattig Mans Wisthus och Kök, anser Sälskapet kunna blifwa för det Allmänna nyttigt.

Fru Anna Maria Rückerschöld, som härtil är Författare, har genom en Hushållsbok för unga Matmödrar, utgifwen år 1785, redan gjordt sig fördelaktigt känd. Hennes ömhet för Medmänniskor af ringare Classen; Hennes nitälskan at uplysa dem af sit Kön, som sjelfwa måste lägga handen wid Sysslorne; de enkla, begripliga och på erfarenhet grundade underrättelser, som framgifwas, at af nödtorftsämnen, kunna med minsta kostnad tilreda den drygaste, och hälsosamaste föda; Alla dessa omständigheter böre wäcka förtroende för detta Fruntimmers Arbeten, som icke tröttas meddela hwad til afböjande af okunnighet och wårdslöshet uti dagliga hushållssyslor kan wara tjenande.

Beslöts, at til wedermäle af Sällskapets aktning och wälbehag skulle den större Skådepenning i Silfwer Fru Ruckerschöld tilställas.

Med Protocollet lika lydande
intygar
Joh. Ficherström,
(L. S.)


[ 4 ]

Företal.

Titeln på dessa Blad lofwar intet mycket — Det gamla ordspråket besannar sig sjelf: At et tomt Wisthus gör en fåkunnig Matmoder: — Menniskor lefwa llkafullt; och ehuru i största uselhet, måste dock den kräfwande Naturen hafwa ut sin rätt. En stor del wålla sjelfwe sit öde. — De förspilla sin ungdom i lättja och okunnighet — Och blifwa således otjenlige at werka någon nytta för framtiden. — Men härifrån bör man noga skilja orkeslöse, gamle, ensamt lämnade små barn, krymplingar med flera dylike, som höra, enligt Guds Befallning, til Allmänhetens wård; och om de förre intet äro alt förmycket nedsänkte i laster och lättja, kunna de nog, om de wilja, få sin gryta at koka.

Det är således til deras underrättelse, som dessa enfaldiga blad äro reknade. — Här kunna inga afdelte beskrifningar äga rum; ty Tilredningarue äro så enkla, sig merendels altid så like och kokämnen så få, at man i det stället fick så godt som ingen ting at skrifwa om, hwarföre man häldre innefattar hela konsten uti en någorlunda begriplig Underrättelse: Huru så wäl Bond-hustrur på Landet, som Qwinnor af Allmänna Hopen i Staden böra med sit lilla förråd så inrätta sin hushållning ifrån början at de med nödtorftens biträde sällan [ 5 ]kunna blifwa nödstälte, deräst Gud förskonar Landet ifrån syndastraff.

En god wilja är det stora hjulet, som drifwer alla människor både til timligt och ewigt Wäl; Ty blir förutan den både Allmän och Enskild hushållning en trasslig tråhärfwa, som, oagtadt mycken förspilder tid och möda, sällan blir utredd.

Största delen af den allmänna okunnigheten tyckes härröra af upfostran, som bewisar sig i swårigheten at få dugeliga Tjenste-hjon. Modren upföder sin Dotter på samma sätt hon sjelf är upfödd, utan rigtig kunskap i de göromål henne tilkommer. — Och så mycket oböjligare at wilja lära något bätre, som den gamla wanans ok är den lättaste bördan för alla okloka. — Så är det likwäl med Mennisko-Samfundet. Et wisligen inrättadt bör, ifrån den högste til den lägste, den enas hand twätta den andras: Och deräst detta skedde uti en Systematisk ordning, skulle nyttan deraf snart bära mångfaldig frukt til Landets wälgång — Gifwes tilgångar för lustbarheter och nöjen, så måtte det wäl också en gång yppas någon källa för det Redbara Goda. — Förslaget är lika enfaldigt som skrifämnet, Men så mycket lättare at werkställa.

Arbetshus-Inrättningen är en wälsignad sak, allenast den blefwe litet widsträcktare. — Hwarje Sokn borde haft et i Miniature. Det skulle styras af et par käcka Qwinnor, som [ 6 ]kunde emottaga Soknens Flickor til underwisning i Baka, Brygga, Mälta, Twätta, Byka Garn, Bleka wäfwar med mera, jemte de slögder, som idkades innom arbetshuset. Och på det desse flickor ej skulle komma huset til last, kunde de hafwa sin lilla matsäck med sig, på sätt som andre Skolebarn.

Här kan det inkast möta: Hwarifrån skulle en så ständig bakning m. m, komma uti et så litet Arbetshus? — Frågan blir ej, huru ofta, utan at, när det sker, en flock af Socknens flickor tilsades Söndagen förut at infinna sig. — Äro Lärmästerinnorne sjelfwe kunnige och flickorne läraktige, står det intet länge på, innan de förstå konsten. Emedlertid sitter barndoms-kunskapen gärna qwar i minnet, och en tilkommande ärfarenhet, såsom hustrur eller tjenstehjon, gör dem til små fullkomligheter i sin wetenskep: och man skulle snart så märka, at det mäst gångbara discoursämnet ibland Fruar om odugliga och ensinte pigor snart skulle förbytas uti mera nyttiga samtal. — Om allenast några få Socknar fingo utwäg at göra början, torde den almänna nyttan snart muntra flere, — Och denna i mångas tycke onödiga grenen, inom kort tid bära en nyttig frukt för Riket.

Men hwad kan det båta, at någre hjertan brinna för fäderneslandets bästa? At en Sannings-Hjelte här och där höjer sin röst til dess nytta? — Han får snart en örfil af egennyttan, som hälst fiskar i grumligt watn.

Desse blad höra endast til lägsta hopen af Samfundets Qwinnor, til hwilka man nu wänder sig, med önskan, at de i någon del må komma dem til nytta!!




[ 7 ]
Vinjett

Råd och Underrättelser
för Bondhustrur.

Kom hederliga och trefliga Bond-Hustru, som du står först på Rangordningen af den lägre Classen bland Matmödrar; så wil man begynna at gå i Besyn med dig.

I Ladugården blir det första besöket. Det som är ursprunget til dit bästa Sofwelförråd, bör sålunda skötas med kunskap och ordning; stora Herregårds ladugårdar hafwa, så wäl i detta, som alt annat, företräde i många kostbare och konstiga anläggningar, och kan således ej bli någon eftersyn för dig; Men tack ware den wälgörande Naturen som gifwer dig likafullt mjölk af din ko, allenast du är waksam i dess skötsel, håller fähuset snygt, lagar at hon ligger rent; lånar skrapan et par gånger i weckan af hästen, intet försummar utfodringsstunderne, har altid i bespar den så kallade rätgifwan, samt om hösten insamlade näslor, bönskälkar, rofblad och, med et ord, alt det gröna, som skäres af rotsaker om sommaren, som bör hängas uti lidret at [ 8 ]torkas, hwilka sönderhackade och med et par näfwar linknopp kokade, utgöra et mjölkdrifwande och hälsosamt sörp för nyburne kor. Kan du icke göra dig räkning på så många kannor af din ko, som Herrskaperne. så är du åtminstone säker om behållningen, då det gått genom egne händer, i stället de ofta gå miste om hela avancen af sin kostbara byggnad, då otrogna sköterskor fått ladugården i sin wård. — Som du är säkert mån om god afwel, så lät råda dig. — Bind kalfwen bredewid modren, så snart han är kalfwad med et strek, som ej räcker längre, än til djuret, der han får söka sin föda när han lyster, lika fullt måste du mjölka henne morgon och afron. I början ger hon något med sig til den älskade Kalfosten, men fast du intet får måste hon dragas lika fullt, för at ej komma i owana. Efter 14 dagar tages kalfwen bort: och som man under den tiden wänjer honom då och då wid drickning har han ingen swårighet at hitta til byttan. Skall han bli til lifs och blir wäl född och skött, får du en dugelig ko, utan farhoga för den wanliga fördomen at hon skall dia sig eller andra. Skall han säljas eller förtäras, är han i stadga och smak så god som en 5 weckors kalf, fast med olika omkostnad.

[ 9 ]En del Bond-Hustrur hafwa för sed, at springa framföre naturen och tilskapa sig för skyndsamheten skull, årsgamle kalfwar til kor. — Men huru mycket mjölk wil du wänta af en kalf, som blifwit hindrad i stadga och wäxt? Och hwad afwel? Dit fähus består sluteligen af en kalfkätta. — Skötsel, föda och beswär, blifwa de samme, men afkomsten ringa. Bästa hushållningen tyckes wara at hafwa få dugtige kor, hwilkas antal är afpassadt efter tilgången på foder och bete, så at de hafwa tilräcklig föda för hela året. — Då en ko lägger så mycket i byttan, som 2 eller 3, är ju saken bewislig.

Dine mjölk-käril håller du i god ordning med skurning och torkning, at de ej må taga syra åt sig och minska det önskade smörförrådet: och på det mjölken om sommaren ej må taga någon skada, så gif kreaturen då och då sleke med iblandadt fint stött swafwel, lagerbär och litet dyfwelsträck. Och min kära Gumma! som ladugårds afkastningen utgör din förnämsta drygsel i Wisthuset, så önskar man dig et godt handlag. Med en liten sansaga, skall skilnaden wisa sig i detta.

En hälftenbrukares hustru hade 10 mjölkande kor. men fick aldrig hwarken smör eller ost. I brist af omtanka war Wisthuset ständigt tomt, hwarföre hon, med man och 6 [ 10 ]barn, ej hade annat at tilgripa, än at slå den nysilade mjölken i grytan til wälling, hwaraf upkom en ständig sofwelbrist när mjölken tröt, och innan året war til ända. Deremot bodde en Båtsmans-hustru, med man och dotter, bredewid, som hade lof af ägaren, at få hafwa en ko, men som hon war liten och obetydlig, gaf hon ringa mjölk om dagen emot Bondens. Icke desto mindre samlade hon smör, ost och missost, så at hon aldrig war utan, men wäl kunde aflåta något til resande, då de woro nödstälte: Hennes lilla hydda war dessutom ständigt snygg och alla wrår witnade om ordning och ordentlighet. Det war sant, at hon af Grannar och andra Bond-Hustrur beskyltes för Trollpacka, och at hon förgjorde andras kor. Detta war en slät belöning för hennes flit och kunskap; men hwilken klok matmoder wil icke häldre underkasta sig en så onaturlig beskyllning, än likna den förra i brist och wårdslöshet? — Måtte Land och Byar öfwer hela Riket wimla af dylike trollpackor så wisst, som Swerige skulle bli et lycksaligt Land!

Härifrån gå wi nu til din stuga at hwila oss. Hon är snygg nog, golfwet är sopat, men damningen saknas. Hwarföre icke åtminstone hwarje Lördag en allmän ransakning efter alt det, som gömt sig undan hela weckan och som [ 11 ]förorsakar en ständig dimba, högst skadelig för hälsan. — Med höns och grisar bör ej eller en snygg bondgumma hafwa kameratskap under er tak, ty utom en wederstyggelig osnygghet, blir den stängda luften i stugan så qwalmig och osund, at sjukdomar näppeligen kunna undwikas. — Uti samma rum stå äfwen mjölkbunkarne på stänger under taket. Huru kan man då wänta et renligt och snygt smör, när gräddan emottagit alt det dam och den qwalma, som dageligen upstiqer. Mjölken bör således hafwa sit enskildta rum; och deräst det icke låter göra sig, hänger man et skåp på wäggen med hyllor, hwars dörr tages up nedan och häktas under taket med en haspa, då man från en liten trappa stiger up at insätta mjölken eller uttaga henne, och på det hon ej må stå förmycket täpt, sättes något emellan dörren, som gör en liten öpning de stunder på dagen som äro swalast. På detta sätt fredas hon bäst i små Bondstugor för både dam, spindlar och flugor. — När såleds gräddan är renlig, får du et godt och fett smör, om der arbetas utan watn så länge til dess der släpt alt mjölken ifrån sig. — Sedan håras det noggrant och saltas med fint gnodt och twättat sallt, då darpå slås en half skopa friskt watn. Och då detta hälles klart bort, ser man at smöret är rigtigt hanteradt. — [ 12 ]Wil du för hela året bewara et godt smör, inpackas det uti byttor, som icke rubbas, och wid hwarje inpackning lägges en tun lärftslapp, med en knapp näfwa groft salt ofwanpå samt et par slefwar watn. Denne lapp flyttas ofwanpå hwar gång ny inpackning sker, då man med säkerhet kan lofwa dig et smakligt smör för hela året, allenast beskrifningen blir rätt werkstäld. Huru mycket köpare skulle prisa sin wahra för smak och drygsel, om alla säljare beredde sit smör på samma sätt? Naturen talar ju sjelf för saken. — De öpna wäderhålen; som äro fulla af mjölk, fordra antingen så mycket och ofta ombytt watn til urtwätning, at en god del fetma stryker med, eller behåller smöret, wårdslöst handteradt, sina mjölköpningar och blir deraf stackit, härsknar förr och får änteligen smak och utseende af möglig ost, hwilket ofta wisar sig i fintunnor, som komma ifrån wissa ställen: Deremot måtte et så wäl arbetadt, at det sjelf släpper mjölken, blifwa tätt, fett och sött. — Bewiset ligger i försöket: — Och lilla Bondgumma! war intet rädd om mödan, när winsten är säker antingen du säljer, eller äter sjelf din wahra. — Ostens tilredande wet du sjelf at dess godhet ankommer på kramningen; men som ändamålet med desse enfaldige råd är, at lära dig hushålla, will [ 13 ]man ännu påminna dig en nytta. I din Fårkatte syntes wäl icke månge får; men ehuru få, bör du taga wara på den lilla mjölk de samlat om natten, då Lammen utan minsta känning blifwa dem ifrånstängde. Den du då samlatr någre mål, slås til ostmjölken och gifwer dig en både spissammare och större ost. Skulle du äfwen wilja låta komjölken stå länge för gräddan skull, gör et qwarter fårmjölk i din wälling mera gagn än et stop komjölk; men et påminnes: At du twättar juren innan de mjölkas, eljest får mjölken en wederwärdig smak.

Nu skola wi följas åt til dit Wisthus och se til, om man kan hjelpa dig, at du där slipper erfara någon brist ifrån Hösten til Hösten. — Sädesförrådet hörer til din man at skaffa, men beredandet och utdelningen kommer dig til. —

Nu först til Sofwelwarorne. — Du slagtar en ko eller hemföding, 2 a 3 får, lika så många swin. Detta bör kunna ske på en ordentelig Bondgård, så framt hushållningen är rätt stäld ifrån början; Men är tilgängen mindre måste en försigtig omtanka hielpa bristen, Ja Gumma lilla, omtankan är så nödwandig för en matmoder, som perpendikeln för uret, ty utom den stadnar al rigtig hushålsrörelse — Toma byttor och lårar [ 14 ]skola då börja grina illa åt dig och göra dig wilrådig. — Ty tänk ej allenast för dagen, utan för weckan och månaden, ja! på wisst sätt för hela året, och när du i ordning uttänkt din sak, är den mäst halfgjord. — Sedan Slagtet gått wäl och lyckligt för sig, råder man dig at ej salta köttet på det wanliga bondwiset. Skona hälften af det salt, du förr nyttjat til et krearur, så blir köttet mustigare och drygare, — packa det in uti en lakfaster tunna, lägg en botn på, som går ned i kärilet samt så mycken sten därpå, som kan ligga qwar, då stiger lakan up inom få dagar, och som den är köttets rätta bewarare, lägger du tyngden tilbaka, när något kött tages derifrån — War lika warsam wid rökning och torkning — Hwarföre uttorka den musten, som utgjör rätta lifnäringen? Och hwad smak för tungan och nytta för magen at tugga en torr bit, som liknar fuhru? Ömsa dit kött om sommaren emellan källaren och bodtaket, så behåller det sin must och blir drygare til utspisning. — Nu kommer an på handlaget, huru länge det goda såflet räcker. Här kommer oss åter omtankan til hjelp. Om hösten finnas skal- och jordfrukter. Då males och grynas til kok-grytans behof. — Potatis, med litet tilkost af Strömming eller Sill från Köpstaden, ledsnar Landtmannen intet wid, — och när han har et stop [ 15 ]swagdricka til, trotsar han mången af bekymmer olustig Herreman wid sin nödtorftsmåltid: och då den födande Gröten utgjör aftonkosten swälter icke hushållet. — Hwarje Söndag bestås dig likwäl en bit fläsk eller kött til kålen, så framt slagtet ej är alt för litet: Och då Julen infaller, som hos mången bonde upslukar årets förråd, bör du noga eftersinna dess längd. Ligger din gård under Herregården, så kom äfwen ihog matsäckarne. Glöm ej eller din egen bärgningstid, som naturligtwis fordrar litet mera mustigare föda och hjelpmedel til munterhet. — En skinka, en bringa och en swinstek böra dock pryda Julbordet; och då dermed hushållas rätt, räcker det hela Helgen. Göm emedlertid alla ben på et renligt ställe, som hackade och kokte med litet gryn utgjöra en smaklig och födande soppa. Har du nu under alt möjlig omtanka besparat smör och ost sedan sommaren, skonat fläsk och kött Winterdagarne, under det, at du sparsamt utdelat korf, palt m. m. efter slagtet; så kan man mäst lofwa dig, at du ej skall erfara olsmässo-kroken, den så månge tanklösa Matmödrar rysa före: Och hwad kan större bekymmer wara, än at stå wid utdelningen med toma händer? Då är ingen annan råd, än låna litet här och litet där af Granhustrurne och derjemte blifwa utpekad i [ 16 ]byen samt blifwa er språkämne för sqwallerkäringar, som häldre lägga til, än taga ifrån dylike Historier. — Nej lilla Gumma! ryktet är äfwen så angelägit för dig, som för en stor Fru. Det hjelper eller stjelper dine omständigheter, mera än du tror. Stå derföre på din wagt, öfwa eftertanka och spar aldrig din möda, då du dermed kan winna något; så skall dit werk få en wälsignad framgång, och du skall blifwa en hedrande eftersyn för andra Hustrur.

Nu gå wi til Logen och försöka, at hushålla litet med Åkermannens möda. Så framt icke naturliga hinder infalla såsom wattenbrist eller sjukdomar, så laga om hösten, at du kan få mala på en gång för någon tid, på det, at du ostörd kan få göra andra syslor från dig, som höra til utspisnnigen, ty ojämt eller på en gång tilstälte, göra de hinder och willerwalla i hushållet, och dessutom taga bort tiden för den nödwändiga spinrocken. — Baka på en gång så mycket bröd, som du har mjöl til, dermed sparar du mycken wed och brödet blir dig en god del drygare til utspisning. Spara intet arbete: då du gör degen, men handtera, klappa och knoda, som du hade en hwete-deg för dig. Derigenom blir brödet drygare, smakligare och hälsosamt; men har du icke god gästt at tilgå; så lät häldre bli at [ 17 ]baka, ty man föreställer sig neppeligen hwad et misslyckadt bröd gör stora gropar i mjölsäcken, utan at gagna hushållet. Nytja då surdeg så länge i nödfall. Mäskningen til drickat bör du handtera med arbete och klappning, nästan som til brännewin. Derigenom winner du åtminstone en fjerdedel mera dricka, som dessutom blir smakeligt och hälsosamt då det får sin rätta kokning. — Med et ord, kära Landtqwinna! du får icke skona dina armar, när du tilreder något af kärnan. Til och med bör du klappa och knoda Palt-ämnet som en deg, så sparar du en god del mjöl, Palten blir derigenom lösare, men håller likafult under kokningen.

Har du Wåhr-fiske så wårdslösa icke denna Guds gåfwa, låt ingen ting hindra dig, at rensa fisken straxt han kommit ifrån sjön; men twätta icke musten utur honom. — Är det småfisk, så rimsalta honom så snart han är rensad, och efter er par dagar slås litet watn uppå at skölja honom med, hwarpå han upträdes på stickor til torkning och sättes i skuggan. Får du gäddor eller dylik fisk, äfwen til salu; så salta honom så snart han är rensad, men lät intet watn komma wid honom, och då han legat 2 eller 3 dagar, alt som han är stor til, twätta honom då med en wisp rätt wäl utur laken, torka honom med rena trasor och sätt honom wäl [ 18 ]spjelad i en öppen wind eller lider, dit ingen sol kommer, til torkning. Hwad finge Städerne för en god wara i torr-fisken, om alla, som hafwa den til afsalu, handtrerade honom på detta sättet!! —

Nu gå wi til din Kryddgård och Kåltäppa. — Där hafwa twifwels utan dine händer och armar gjort sit bästa, at af den tacksamma jorden återfå all möjelig betalning. Denna är ofta en skyldt för de wägfarande, som utwisar hwad Bondhustrun går före. Är täppan orenlig och full af förtwinade wäxter, tro de sig snart weta, huru det står til innom huset. I rättan tid gräfwen, sådd och wattnad kan du göra dig stat på något af hwarje, hwilket om hösten bör skötas och förwaras, at det begagnar er godt stycke inpå wintren. Rofworna förlora sig snart och nyttjas derföre först; men alla andra rötter räcka länge om man uti en sandbacke gräfwer en djup grop åt dem, som öfwertäckas med halm och bräder. Hwitkål kan äfwen räcka länge, om man knippar ihop de hårdaste hufwuden och händer dem i källar-taket samt ser wäl efter, då de wätska sig, taga dem då up och efter afskrädningen låter dem sitta et par dagar uti drag til dess de se litet wisnade ut, då åter bära dem i källaren. På detta sättet kan man hafwa bästa gagn af kålen så länge den räcker. Beswäret får [ 19 ]man intet räkna på. Det är en Matmoders skyldighet, at med omsorg se efter och wårda det hon har under händer, ty alt det som förspilles eller fördärfwas af ärlige waror, minskar förrådet, och när annat skall skaffas i stället, ökar det hushållsutgifterna och ofta åstadkommer en brist, som förstör lugnet emellan makar. Wil du wara mycket hushållsagtig, hänger du äfwen kålrotsbladen up under taket at torka, då de, när alt annat tryter, förwälles wäl och hackas til grönkål. När et skinkskaft eller andra ben lägges dertil, blir det med en talrik gryn, en smaklig Söndags rätt.

Dit handarbete, kära Gumma! behöfwer man wäl intet påminna dig om. Nödwändigheten af nödtorftskläder manar dig nog til flit och waksamhet; men du bör ej misstycka, at man äfwen i den delen gifwer dig några wälmenta råd.

Akta får-ryggarna så mycket möjeligt är för strå och höfrön, ty utom den wantrefnad kreaturet får af den klådan, som förorsakas deraf, så går mycket bort af ullen innan du får utreda rofworne. — Det älskade linet lärer nog bewakas af din egen drift: om du hade tilfälle, at under et tak, dit inga rottor komma, låta det ligga i skäfwen öfwer wintren, winnes ej allenast i togens finhet, utan alla andra höstsysslor gå obehindrade de korta [ 20 ]dagarne, och linets beredning spares til wåren, då ledigaste tilfället yppar sig, och arbetet äfwen lättas mycket igenom skäfwens beredwillighet, at wilja skilja ifrån tågen. — Snälla hushållerskor, som wilja hafwa lång lärftswäf, nyttja äfwen blårne dertil på det sättet, at de kardas med grofwa ullkardor, på samma sätt som ull, då skägget, som hänger redigt utom kardan, ryckes bort efter hand, så länge det är något at hämta, och lägges ihop efter tågen: Det, som blir qwar i kardan, tjenar äfwen til groft och då man så förfarit mef alla blånorne, får man deraf et lika godt och fint garn, som af linet. — Än et råd: Byk aldrig garner förr, än det skall rustas til wäfs. Ju längre det sitter med grönskan, desto finare och smidigare blir det och om wäfwen icke håller, så lägg en bit wax i klistret, så får du mycket lisa i arbetet. —

Såleds hafwa wi på det enfaldigaste och begripligaste sätt bjudit til, at språkas wid om bästa sättet af din tarfliga hushållsordning. Lycklig är du, hederliga hustru, om du med någon omtanka flit och ordning, samt en oförtruten god wilja söker at fullgöra dine plikter. Tiden hörer dig til. Intet af den blänkande fåfängan röfwar en minut ifrån dig. Under en spatsergång, wid et infallande regn eller wid en förbiresa, kan det falla et Herrskap in, at stiga under dit låga tak. [ 21 ]Du sitter då i din wäfstol eller wid spinrocken, intet complimenttwång hindrar dig från gerningen. Med en wänlig nick bewälkommer du dem och anwisar et wäl skurat säte til hwila. Emedlertid kastar du et nyfiket öga på den blänkande Frun. Öron, hals, armar och finger synes dig wara smidde i guld. Dit hjerta suckar, och du tänker: lycksalig måste den wara på jorden, som är ägare af så mycket guld. — Men, kära Gumma, skona dine suckar, wid detta tilfäller torde de wara obehörige. Hwem wet, om icke et af bekymmer krossadt hjerta döljer sig under denna skimrande granlåt, som innan kort torde resa genom Assistance-Contoiret til en annan och lämna sin förra ägare uti brist och ånger öfwer et förlorat intresse och en ansenligt förminskad köpesumma. Emedlertid sitter din guld- eller silfwerring qwar på fingret, som Prästen satte honom wid din bröllopsdag. Lyckligt wis känner du ej dine förmoner emot de höge och förnäme, ty då blefwe du högmodig, du tyckes wara naturens kjäle-barn, ty inom dit stånd wisar han sine måttlige fordringar och med det samma, huru gärna han skonade sina förnuftige warelser ifrån at flyga högre än wingarne bära och ifrån det frätande bekymmer, som derpå följer. — Tiden med alla sina stunder; dagen med sit ljus, solen med sit sken ärbjuda sig dig hwar morgon til [ 22 ]en fruktbärande nytta: och då du nyttjar dem i rätter ordning, behöfwer dit samwete icke frukta för answaret af en förslösad eller illa anwänd tid på Räkenskapsdagen. Måtte således aldrig dit lugna sinne förföras til afundsjuka öfwer de storas lott i werlden! Den frid och ro, som flyr för de fleste af dem rubbas aldrig hos dig, om du under Gudsfrugtan och flit gör din kallelse i den utstakade ordningen och nöjes med de snygge nödtorftskläder, som dit stånd inför sjelfwa Öfwerheten med heder kan bäras; ty lilla Gumma, så snart du börjar titta omkring dig efter granlåt, som du kan umbära och önskar at likna fåfängans barn; kan man på förhand försäkra, at denna begärelser blir dig en olycks källa, hwarifrån lastens och sluteligen sorgens Canaler flyta til hjertat, och farwäl då med en lycksalighet, som, rätt betragtad, kan wäcka de högas afwund.

Nu har man efter enfaldigt begrep budit til at hjelpa Landtqwinnan hushålla, som har bade Loge, Lada och Ladugård at tilgå; men swårare blir det, at utan alt detta säga Arbetsqwinnan i Staden, huru hon skall taga sig fram; dock just det ordet Arbetsqwinna skall leda oss til detta ändamålet. Är hon det i den mån, som Gud förlänat hälsa och friska lemmar, så har hon kortare wäg til förrådet, än bondhustrun. — Wi wilja nu försöka, huru den trollkonst wilslå an.


[ 23 ]

Råd och Underrättelser för
Arbetsqwinnor i staden.

Det är förut gifwit at du måste wara arbetssam, ty på dig allena kommer mäst hela hushållstrefnaden an. Du gifter dig, för at, efter det wanliga pigspråket, en gång få råda dig sjelf. Efter önskan händer, at du änteligen får dig Man; men din framtids lycksalighet kommer så mycket mera an på et lyckskott, som du torde neppeligen efterfrågat, om denna Man kan bidraga något til sit och dit underhåll. Är han af Garnison har du måst låfwa Officeren, innan du träder i brudstol, at du skall föda honom. Såleds finner du, at hushålls nödtorften endast kommer endast an på dig. Detta är ej heller omöjeligt så länge du har en frisk kropp och i synnerhet efter förbudet af Caffe, som förut dageligen gjorde en stor grop i hushållscassan. Tiden är ej allenast den samma dyrbara klenod för dig, som för bondhustrun, men ännu långt tilräckligare, ty då hon flere gånger om dagen måste sköta sina kreatur och andra mångfaldiga utsyslor, sitter du på stolen wid dit handa-arbete: som aldrig tryter af hwad slag som hälst, allenast du har god wilja och gjör din gärning wäl. Dessutom har du ännu en förmå framför landtqwinnan. Du kan så i bagareboden din brödkaka, i hökareboden dit såfwel, på krogen dit dricka för den penning, [ 24 ]du om dagen förwärfwar, och dit beswär är allenast några steg, då landtqwinnan måste arbeta i många omwägar innan hon får bröd och sofwel på bordet; men kära Arbetsqwinna, ehuru lät tilgången är i Staden, rår jag dig likafullt at wara omtänksam i din hushållning, för at göra din utkomst lättare. Om du wid dit inträde i det efterlängtade ägtenskapet, hade en liten besparingscassa i behåll, skulle den då bära tiofalt frukt. Ja! swarar du, hwarifrån skulle den komma? huru kan en fattig tjenstflicka göra besparing, då årslönen mäst åtgår i skor? Hwem kan neka, at du tyckes hafwa rätt, men hwarifrån komma då de granna kläderne, som du uti dit stånd kan umbära, och borde wara glad at du slapp; om tjenstepigor kände den lycka och den frihet de ägde innom sit stånd i den för dem passande klädedrägt, skulle de wisserligen begagna sig deraf til både heder och nytta. Hedren kunde så mycket mindre betagas dem, som inga misstankar och gissningar hwarifrån deras granlåt kommer, ägde rum, och nyttan af liten besparing för giftotiden skal man här nedanföre göra någorlunda bewislig.

När en Piga är snygg, ren och hel, är hon uti sin afpassade drägt ganska behaglig för dem, som döma det inre efter det yttre — De tro henne om ärbarhet, dygd och trohet — [ 25 ]de emottaga henne som en skatt uti sit hus och blifwa sällan bedragne i hoppet. En sådan blir merendels ej utan sportlar och tilfälle at lägga litet å sido; ty hon förser sig aldrig på kamraternes prydnader. Huru många alfwarsamma och tarfliga Damer af bättre Classen skulle icke under knappa wilkor i dyra tider önska sig den lyckan at kunna wisa sig i kläder som intet öfwerstiga deras fömåga? men de äro intet så lycklige. — Fördomens twång pålägger dem fjättrar, hwarifrån deras tjenstepigor äro fria som foglar, så framt de sjelfwe hafwa wilja dertil. — Och, kära Arbetsqwinna, hwaföre stata som piga? dagliga ärfarenheten wisar ju at du som gift hustru snart utsätter eller säljer dina sidenkläder för en ringa penning och förlorar då det, hwarmed du, wid en tarflig klädnad under tjenstetiden hade kunnat lägga grunden til en fredlig hushållning för framtiden.

Så länge du måste springa dageligen emellan krogen, hökare- och bagare-boden lärer saken föga kunna hjelpas, ty besinna, at hwarje ställe skall hafwa sin avance imellan flere händer af din lilla penning, och då avancen hopräknas för weckor och månader, får du se hwad du förlorat, utom den tid, som språnget tager ifrån din gärning. Det är just därföre man önskar, at du besparde dig några Riksdaler ifrån tjenstetiden, som, deräst de [ 26 ]woro rättwist förwärfwade, skulle bära dig en wälsignad frukt. Du bakar då bröd af 2 eller 3 pund mjöl, som wäl handteradt och torkadt, är widare drygare än bagare-kakan. — Om du ej sjelf förmår en fjerding sill eller strömming, så sätt dig i hopa med någon om hälften. Sätt häldre ut den långa salloppen och köp dig et lispund smör, då det kostar minst. Man lofwar dig, at han blir snart inlöst af blotta avancen på twåstyfwers bitar i Hökare-boden. Skaffa dig et ankare köp dig 1 kappe malt i sänder, för hwilken du återfår 1 stop mjölk sedan det blifwit draf, och brygg dig litet swagdricka, ty för dem, som hafwa litet förråd at tilgå, tyckes dricka wara en nödwändighet. Til denna lilla brygd fordas ej flera käril, än du kan tilgå. Räkna sedan, får du se skillnaden i priset på krogdrickat, som dessutom gärna törstar efter mera. Skaffa dig någre marker gryn i sänder der du får bästa priset. De göra en god dryga i grytan med et eller annat ben och et par kålrötter. War beställsam i trädgårgarne om hösten, så förtjenar du så mycket af de slags frugter, som du behöfwer i dit hushåll. Är du uti alla dina gjöromål omtänksam och flitig, torde du wäl någon gång få åtkomst til en bit kött eller fläsk til wälplägnad. Med et ord, det kommer aldeles an på dig sjelf, at med ära och [ 27 ]redlighet taga dig fram i din nödtorft. Du torde swara: alt detta wille jag som möjligheter utlofwa, allenast jag ej hade en så förstörlig man. Och hwem kan neka at icke detta skäl låter gällande för din misshushållning: men så mycket angelägnare, at du för din egen del bär dig klokt åt. Du har lof af billigheten, at draga en sådan man wid näsan. Säg honom inte hwad dn förtjenar. — Har du penningar, så dölg dem; men ställ altid så skickeligt til, at du så långt hos dig står, får behålla husfreden. Tag watn i munnen då din man är drucken, men bjud til, at med lämpa och laq, tårar och böner göra honom kloka föreställningar om ert gemensamma wäl, då han ar nykter. Hjelper intet detta, så måste man hjerteligen beklaga din olycka, men råda dig, ar ej för din egen del tappa modet, utan med tålamod och arbete öfwerwinna dit korss, arbeta dig igenom motgångs klipporne och wisa at du är en heder ibland dine gran-qwingor, som likafullt behåller ordning i dit hus. Då frågar ingen stort efter din förstörande Man, du är och blir altid dit husets heder, och lider aldrig något förakt för hans skull.

Mera hafwe wi nu intet at omtala. Medel och ämnen i hushållswägen äro så inskränkte för Stadsqwinnan, at man intet ser sig några utwägar til des widgande, om icke [ 28 ]uti det förslaget, som en hederlig Herre och nitisk Patriot för flere år sedan upgifwit och sedan obeswärad yrkat om Hästslagt, och hwilken den enwisa fördomen tyckes föragta, oagtadt höga Öfwerheten åtgärd, löften om belöningar och Förmäns exempel. Det är med detta som med Hustrurnes förstörliga Männer. De blifwa, oagtadt alla kloka föreställningar lika fullt fyll-hundar. När dem säges, huru wäl de skulle må, om de öfwergåfwo at supa, huru drygt deras förråd skulle blifwa, ocb huru smaklig deras nödtorftiga föda; så torde de wäl höra til en stund, de lysna och änteligen somna; Men om mornarna börja de sin frukost med er rus och belägenheten är och blir den samma. Hwad hjelper wäl alla öma och wälmenta predikningar för en Allmänhet, som af blott fördom och owana sparkar nytta och frälsning ifrån sig? de äta ofta smutsig och illa tilredd föda, de förkasta icke på sina ställen det rofdjuret Björnen med sit hårda och swarta kött, Skälen i sin fräna tran med flera dylike, men vämja wid köttet af et så renligt kreatur som hästen, hwilken föder sig af kärnan, gräs och wälluktande blomster. Måtte icke den tiden infalla, at hungren blir första lärmästaren hos et folk, som merendels sparka godt råd ifrån sig! Och måtte den hederliga Upgifwaren af förslaget åtminstone öfwerlefwa en påbegynt frukt af sin nitälskan. I hopp, at så kan ske, skall man anföra beskrifningen på detta slagtet med hela des nytta. Om några kloka människor började omhugsa sig, så borde den komma wäl til pass.




[ 29 ]

Beskrifning
om
Förfarandet wid Häst-slagt.

Hästen såsom Ister-djur äger en blandad smak emillan gås-kött och fläsk å ena sidan, samt nöt-kött och får-kött å andra sidan. Ordspråket: Segt som häste-kött, är det orimligaste, ty ehuru de yngre torde wara finare och mörare, så kan man af erfarenhet försäkra, at köttet efter en 12 års ko är långt segare än efter en 27 års gammal häst, hwilka man bägge inom 8 dagar låtit slagta, och af hwilken sednare, Högste Herren i Riket ätit 2 portioner, och deröfwer betygar sit nådiga wälbehag genom befallning til Stats-Secreteraren, at ferom låta bref afgå til upfinnaren. En swårighet, som af landtslagtare sällan öfwerwinnes, är at få blodet wäl afrunnit, lättast hos hästen, när man förut låter honom springa häftigt, då köttet äfwen blifwer mera hwitt och mört än wanligt. Sättet at slagta, som är med et enda stygn i bröstet eller bringan, går så mycket lättare, som en ensam karl kan förrätta både så wäl detta som hudens afdragning, Då deremot på bondlandet et hälft tjog människor äro omkring et boskaps kreatur. Hästslagtet har icke en gång så mycken pinlighet, [ 30 ]som en kyckling innan han dör, ty desse kreatur äro så känslolöse för sweda at man ser dem under blödandet helt sagtmodigt endast söka efter mjölet och saltet hwaruti blodet rinner; då krafterna aftaga, faller djuret sakta ned på framfötterne och har nästan inga dödsryckningar. Det stora isterförråd som hästen har, nyttjas til lampor i warma rum och köksspisar, annars stelnar det, men har den förmån framför siltran at den hwarken röker eller osar. De magre och små bondhästar upgå i pundtal emot halfannan ko, behöfwa ej at gjödas och ehuru de se knotiga ut är deras kött isterblandadt alt igenom; hackmaten är så fet, at man bör skilja och skumma derifrån så mycket ister man kan för at göra honom smaklig och nyttig; Tungan är ganska mör och intet så hård wid snibben, som på andra kreatur. Hjernan delikat, då den lagas wäl. Inlagde uti ättika, äro stekarne ganska gode och behöfwa ej späckas. I öfrigt rökes, saltas och handteras detta, som annat nöt-kött. Måtte någon bonde twingas, at för nöd skull bruka sin utslitna häst til slagt. — Och måtte såfwel-behöfwande Grannar hålla til godo en bit med honom, så wist som ärfarenheten snart skulle komma saken i gång och den hederliga upfinnaren åtminstone få lofwet på sin döda mul!!




[ 31 ]

Bihang och Underrättelse
om
Tillagning af den Gröfre Spis,
som merendels wanwårdas af den allmänna hopen.

Renlighet och snygghet i alt företagande blir den första påminnelsen, som fordrar ingen annan omkostnad an drift och eftertanka; och hwarföre inpräntar ej allmogen sina barn denna läxan tillika med Cathechesen? Wänjer modren det späda barnet wid renlighet, så blir det omsider dess andra natur, ifrån hwilken dygd de sedermera ej gärna afwiker, Men med et lättare begrep fattar alt det som tjenar til dess bibehållande. Då man betraktar olägenheterna af et smutsigt lefnadssätt må man rysa wid lifwet. Kropp och sinne, förstånd och minne blifwa öfwerdragne, lika som med en lerskorpa, inom hwilken oftast goda förmögenheter ligga fördolda, och ej annat yppat sig än blygsel, et ostädat nedslagit sinne och en oredighet i alt företagande. På födans wägnar är så wäl den gröfre som den läckra, en föda, hwilken ibland behöfwer mera aktsamhet i tilredningen för at blifwa smaklig och hällsosam. Man bör derföre bjuda til at tolka någon del af den wetenskapen så godt man kan.

[ 32 ]

Wid Brödbakning

I akttages en noggranhet, som torde hända ej många bry sig om; — Men är man mån om et drygt, hälsosamt och smakligt bröd, måtte det tilgå på nedanskrefne sätt: Om wintren står mjölet natten öfwer i warma stugan, så framt det skall gäsa wäl, en nödig artikel, ty måste man först hafwa god gäst i förråd innan man ärnar baka. Mjölet får då icke på wanliga sättet på en gång ingröpas i degspadet, utan inklappas efter hand, och då degen är blefwen som en tjock gröt, klappas han och slås öfwer armarna til dess han börjar skina, då arbetas et par tallrikar mjöl in i sänder tillika med gästen til dess han fått sin stadga, och sedan han wäl öfwerbredd upgäser, knodas han åter om, til lagom hårdhet. När han börjar spricka är tid at baka, då han ej behöfwer stort mjöl på bordet; kakan är då igenom arbetet lätt gäst, lätt gräddad, och belönar mödan med et godt och spissamt bröd, som wid utspisningen wist blir en god del drygare än det som handteras på det wanliga owårdiga sättet.

Brygd

Fordrar äfwen arbete. Litet spad inmäskas på maltet i sänder, men under lika klappning som til bränwins-mäskning, En half tima bör det stå imellan hwarje [ 33 ]påökning; härigenom blir dricksämnet mer än halfkokt, lättar sig på råsten och gifwer mera dricka. Man må intet mäska det för tunt, men låta ämnet bli som lagom öl, och sedan det är fullkokadt med humblan då späda med wäl kokat watten til lagom styrka; på detta wiset får man mera dricka än wanligt och af bättre smak. Om bondgumman wänjer sig wid at hålla drickskärilet friskt och snygt, lärer hon snart få känna med missnöje då hon försummat denna sysslan.

Wid Slagtning

Är en renlig aktsamhet nödwändig, den starka bonden bör ej sky at slå kreaturet för pannan innan han sticker knifwen i halsen; derigenom lindras dess pina och huset slipper många hjelpkäringar; ty sedan det är uphängt i taket aftages huden med lätt möda, och wid upskärningen afrinner blodet bättre, köttet blir äfwen renligare än då det med smutsiga och blodiga händer knuffas fram och åter, får det sedan hänga et par eller tre dagar at taga en liten wädertorka, blir det mörare än wanligt. — Huru det wid saltningen bör tilgå är, förut uti dessa blad anfört.

Tilredningarne efter Slagtet

Tror hwarje bondqwinna sig så wäl förstå, at hon näppeligen lystnar efter något bättre, än sin gamle wane, dock torde hon låta [ 34 ]warna sig, för at få sin korf mera smaklig, ifrån det på bondgårdar antagna sätt, at merendels fylla maten i skinnet så snart de äro afskölgde ifrån orenligheten; et par dagar böra de wist ligga i flitgt omömsadt watten med en gjöpen salt deruti, och dagen förr än korfwen gjöres bör köttsidan wändas ut samt körtlar och annat obehörig skräp afplockas, innan de nedlägges i det sista saltwattnet. Hwars blodiga och smutsiga färg snart utwisar nödwändigheten häraf.

At få hållfasta Korfwar

Bör Gumman förwälla sina gryn afton förut, antingen i mjölk eller hackmats spad, den talg hon ärnar dem bör äfwen då läggas dertil sedan den är smått sönderskuren. Morgonen derpå upsilas den wäl hackade och stötta lefren med litet mjölk, och arbetas wäl in med grynen som då böra blifwa litet lösare, och sedan de wanliga kryddorne äro tillagade, såsom lök, mejram, peppar och ingefära, alt ifylles korfwarne til twå tredjedelar: korfspadet kokar friskt up med en god gjöpen salt, men just i det samma som korfwarne skola iläggas slås et par skopor kalt watten dertil, som gör at skinnet segnar; så snart de komma up pickas de flitigt, och kokar sagtligt en god rima, Under kokningen spädes oftast litet kalt watnet öfwer dem. Göres skinnena rena med fin sågspån deräst tilgång finnes, och alt så sker [ 35 ]som här beskrifwes, går man i god före at Gumman ej skall förlora en enda korf. Det samma sker med blodkorf då ämnet är lagom löst, wäl arbetadt at det skiner som smör och lagom ifylt; en god del mjöl bespares härmed och korfwen blir ätligare.

Syltans beredning

Fordrar äfwen aktsamhet och snygghet, emedan innanmätet har många gömställen för smutsen, och ju nogare bondflickan letar efter fästman i den bladiga mångfåln, desto tryggare kan hon traktera honom med en renlig sylta, som sedan hon legat öfwer et dygn med omömsat och saltadt watten, kokas mjuk tillika med liter salt, som gifwer henne en friskare smak, och då hon blifwit wäl afkyld i watten nedsaltas hon uti en bytta med lock och wäl stenar på at hon får laka siq. När hon skall brukas lägges hon i watten öfwer natten, skäres i små strimlor och kokas med rofwor eller kålrötter samt öfwerströs med en näfwa mjöl, så blir hon simmig och ätlig.

Talg-skirning

Är den sista sysslan af slagtet. Derwid bör Gumman noga akta sig för de underliga och taniga ljusen, som plär wisa sig på bondgårdar; sedan talgen är wäl sönderskuren, hackad och med en warm yxhammare tilhopa bultad, lägges han i en balja med ljumt [ 36 ]watten, och twättas med händerne; så fort watnet blir smutsigt och blodigt slås det utaf och annat i stället til dess det börjar se klart ut, då ihopkramas talgen i bollar som kastas uti en gryta med lagom eld under, tillika med et stop färsk urin, dermed småkokar han litet til dess allsammans är smält, och silas uti käril igenom et hårsigt för at stelna. Och när han slås derutur bör Gumman noga bortaga skummet i bottnen annars blir ljusena skämda. Hon får äfwen wara försigtig wid stöpningen om de skola brinna drygt och klart, akta noga at talgen smältes sakta utan at få koka samt at ljusgarnet är jämt, wäl bykt och skäfwen bortskafwen med en linklyfta.

Wid den dagliga matredningen borde man wäl intet behöfwa gifwa några underrättelser. — Men i fall någon nygift qwinna wore okunnig i den enfadiga tilställningen af husmanskost, bifogas följande små uplysningar:

Kål,

Af den börjar de nedersta bladen blädas så snart plantan fådt sin behöriga wäxt, desse hackas fint och kokas med et skinkskaft, eller annat torrt kött tillika med en slef gryn; i fall den skulle bli för tunn, afredes han med litet mjöl, saltas lagom och blir en smaklig rätt. Huru med hufwudkål skal förfaras är förut omrört.

[ 37 ]

En god Soppa

Fås af wäl twättade och sönderhackade ben, som sedan musten ar wäl afkokad silas ifrån — några afskalade och sönderskurna kålrötter eller rofwor lägges i stället med en talrik gryn och sedan detta är fullkokadt afredes soppan med litet mjöl som wispas uti et halfstop miölk. NB. om det saltas i watnet sedan det med benen ar upkokadt, får soppan mustigare smak.

Potatis-Soppa

Blir också smaklig, när man skär dem i tunna skifwor sedan de äro afkokte och låter dem koka i upkokt watten med liter salt och en bit smör eller annat godt fett, afreder henne sedan med litet mjölk och mjöl, och om man har så råd lägger et skedblad sirap dertil.

Mjölwälling

Är en så bekant rätt at den intet behöfde upteknas; — Men en kundskap at få honom god då mjölkbristen infaller torde wara nyttig: sedan wattnet med lagom sälta är wäl upkokadt, wispas kornmjöl deruti och arbetas under kokningen. Och sedan grytan är lyftad af elden, slås den lilla mjölken deruti som man har tilgång til utan at widare upkokas, då han blir mera lättäten.

[ 38 ]

Ärter

Böra ligga i watten öfwer natten så blifwa de mera snarkokta, — om man ej har tilgång på kött eller fläsk, hwispar man sur mjölk rätt wäl med litet mjöl och afreder dem med, kan man under kokningen spendera på dem en bit smör eller godt ister blifwa de så mvcket smakligare.

Sill, ströming och all slags salt fisk bör Gumman spendera et par skopor watten uppå öfwer natten, derigenom förloras intet af födan, men fisken blir mera ätlig sedan de salta wätskorna äro upplöste, mera hällsosam och mindre törstplågare.

Kött och Fläsk

Laga sig nästan sjelfwe, man behöfwer endast tilse at grytan kokar jämt, spadet påspades, samt köttet tages af elden då det är lagom kokat, ty ingen så ohällsosam rätt gifwes, som sönderkokat kött.

Pankakor

Tjocka eller tunna får gumman rätt goda om hon i brist på ägg, tager 2 a 3 skedblad sur grädda, hwispar den först til skum, slår sedan et qwarter mjölk dertil och arbetar sedan in så mycket mjöl som det kan tåla, slår litet skirt smör eller godt fett derpå och sedan det är inarbetadt, så mycket mjölk i sänder at der intet klimpar sig til dess smeten blir lagom tjock [ 39 ]til gräddning; på detta wiset blir pankakan ätlig och mindre tung för magen.

Klimpar,

Dertil tages kornmjöl och litet hwetemjöl om råd och lägenhet så tilsäger, som lägges uti et djupt fat, hwaruppå slås watten som kokat en god stund, och inarbetas ganska wäl med en sked, at det blir smidigt, samt så afpassadt, at det blir en lagom hård deg til klimpar, man rullar då små bollar deraf emellan händerne, lägger dem uti upkokadt och saltadt waten och kokas tils de se torra ut då man skär i dem, ätes sedan warma med smält flott öfwer. N.B. Salt får ej förgätas i ämnet.

Wört Gryn

Är et brukligt såfwel i Jemtland, och består af qröt, som är kokad med en god wört och korngryn, aldeles som sötgröt, då denna är wäl kokad slås han på fat, och bewaras i kallt rum, däraf skäres sedan skifwor som ätes til bröd.

Söt-Klubb

Är en Helsinge-rätt och består af en stadig gröt som är kokad af ursiktadt malt, sedan litet brun sirap, om den fins, är förut inwispad i wattnet; af denna gröt skäres äfwen skifwor sedan han är kall, och ätes som såfwel til bröd.

[ 40 ]

Pann-Röra

Är en högtids-rätt hos Dalkarlen, af mjölk kokas en hård gröt med korn- eller hwettmjöl, uti en stekpanna har man då tilreds skurit fläsk i tärningar, som äro lagom stekte, deruti röres då gröten wäl om, at den blandar sig med fläsket, och fettet, ätes sedan med god aptit.

Tunna Pankakor af löpnad mjölk

Äro rätt goda och liknar i smaken gäswafflor, mjölken hwispas til des den liknar tjernad grädda, och sedan så mycket mjöl dertil, wäl inarbetat at det håller ihopa då det slås i en wäl smorder stekpanna at gräddas. Om gumman om hösten saltar och tårkar swin-istret wäl så at det intet härsknar, blir det den waraktigaste och bästa smörjan til pankakor.

Dåpp

Är en Smålänsk smårätt, och består af en lös gröt kokad med mjölk och mjöl uti en stekpanna hwarest litet fett eller ister är upswält. — Uti denna dåppas sedan brödet och ätes med god aptit.

Pannkakor af Potatis

Som rifwes på refjärn sedan han är afkokad och legat öfwer natten, samt wäl skalad i från skinnet, deruti slås då litet skirt smör eller godt smält fett, och röres så [ 41 ]länge åt en led, at det ser ut som bruten grädda, har Gumman råd til et par ägg blir kakan så mycket bättre, men det passar äfwen utan; mjölet röres sedan dertil med litet salt, så mycket man tycker, och därpå spädes ämnet ut med mjölk som wispas wäl in litet i sänder at det intet klimpar sig, och gräddas på wanligt sätt.

Klimpar af Potatis

Blifwa rätt goda i Gästabuds-såppa om Gumman förfar dermed som ofwan sagt är, och sedan potatisen är en god stund arbetad med smöret åt en led, slår 2 a 3 ägg, et i sänder i smeten, litet rifwit såcker, lagom salt samt en gjöpen godt hwettmjöl, och 2 skedblad söt grädda, tages deraf små klipar med en wåt träsked och kokas i såppan wid sakta eld til dess de se torra ut inuti då man försöker dem; under kokningen få de ej ligga trångt, men wändes ofta och sakta. Desse klimpar äro wida ätligare än de wanliga mjöl-klimparna, som öda mycket mjöl innan de hålla tilsammans, och blifwa sedan hårda som stenar, kunna således intet swara emot ändamålet af gästabuds mat.

Stekar.

Då Gumman är i behof af dem, antingen på Döttrarnes bröllop, eller då hon wid läsförhör will fägna sin Präst; bör hon [ 42 ]sköta dem med aktsamhet, så framt de skola göra skäl för wälfängnad. Bakugnen är en tjenlig stekare, allenast den nyttjas med förstånd och kundskap; den bör ingalunda wara för het, ty då brådbrännes steken utanpå och blir rå inuti, ej heller för swal, ty då segnar och torkar hon innan hon blir stekt; dock bör han wara så warm at steken wid första insättningen bör öfwerklädas med et med smör wäl smordt papper, litet watten och salt slås i pannan samt sönderdelade hwispqwistar eller skuren halm hwarpå steken lägqes, at hon ej kommer wid pannbottnen. Och då papperet börjar swartna, tages hon ut, saltas med litet fint salt, öfwerstänkes med litet hwetmjöl och begjutes med smält smör sedan hon är omwänd på andra sidan; då hon synes lagom brun på den, tages hon åter ut och wändes om på rätsidan, begjutes med smör, mjöl och salt, samt efterses noga at hon ej får för mycket; hwar gång man har henne utur ugnen, stickes hon i tjocka låret med en uddhwass knif, och då knifwen är het när man för honom til tungan, bör steken straxt tagas ut, och häldre hålla henne warm emellan er par fat in wid wärman än låta henne torka i ugnen, i fall hon ej får komma på bordet då hon är färdig. För at sista gången få wacker färg på henne lägges några torra stickor i [ 43 ]ungsgluggen sedan hon förut är wäl smorder och påstänkter med litet hwetmjöl.

Fisk

Får Gumman ej heller wårdslösa, så framt hon will göra sina gäster nögda; han bör kokas i korrt spad som är lagom saltat medan det är kallt, och sedan det på frisk eld är upkokadt, lägges fisken up, wäl täkt låck sättes då uppå och kokas så friskt, at söden löper öfwer; när man då rycker gjälen eller stjerten af och det går lätt, är han färdig, man måste för alting akta at han ej blir för mycket, ej heller för litet, han måste äfwen straxt läggas upp på fatet; ty om han ligger länge i spadet blir han wåt och osmaklig.

Om fisken fås en dag eller par för gästabuds-dagen, ränsas han medan han lefwer, sköljes intet, men torkas med rent kläde, hwarpå han rimas litet med fint salt och uti et djupt fat nedlägges antingen med wäl persilja eller friska nässlor, öfwerhöljes, och bäres i källaren til dess han skal nytjas, då ingen kan känna annat än han är fångad samma dag.

Exempel på illa lagad mat.

Wåra hederliga Bondgummor böra intet undandraga sig, at litet mer lystna efter [ 44 ]de kundskaper, som kunna tjena dem både til nytta, heder och besparing. Det är wärkligt ömt at se deras wälwilja och stora omkostnad wid deras gästabud, hwarutaf gästerne dock ofta ej draga någon annan fördel än at resa missnögde ifrån så mycken öfweflödig plägning. Man har sjelf warit åsyna witne hos en rik bonde, som gjorde et ganska stort bröllop åt sin enda dotter. Dertil slaktades en stor wäl gödder oxse, åtskilliga får, gäss, höns, ankor, gödda swin, utom öfwerflödig tilgang på willt och fisk. Det låter som en gåta när man försäkrar at de bättre gästerne foro hungriga ifrån et sådant öfwerflöd af Guds gåfwor, icke destomindre hände det: der kokta köttet war rådt och blodigt, färska skinkor likaledes, stekarne woro utanpå swarta som sot och innantil råa; — kål och såppor bestodo af idel fläskflott, fisken sönderkokad til lim, och de så kallade tårtorna hårda som träbitar! — således wann den hederliga bondmannen ej annat med all sin kostnad, än harm och blygd, och det för sina okunniga qwinfolks skull, som ej förstått at befria köttet ifrån is innan de lagt det i grytan, ej heller, at fågel och höns behöfde mindre stekning än oxskött, ej heller at man aldrig fägnar ståndspersoner med flottsåppor. Huru lyckligt skulle et land och folk blifwa på hushållssidan, om hwar och en i sit stånd [ 45 ]lade wilja och håg at söka alla ärforderliga kunskaper och förbättringar i sina göromål. — Men hwar finnes det samfund af människor i werlden som allmänt söka uplysning eller bry sig om at odla de gåfwor den frikostiga naturen förunnat dem til sin och medmänniskors nytta? Wanan är och blir den härrskande naturen under hwars ok de häldre slafwa hela sin lifstid, än lystna efter något annat, om de wore dem aldrig så nyttigt.

Lefwande Gås-plåckning.

Det kunde ännu wara åtskilligt at omröra i hushåldswägen; men widlöftigheten måtte undwikas, så framt man will locka läsare; man har således förbigått den, och allenast upteknar det nödwändigaste, ibland hwilka en påminnelse sluteligen blir til den allmoge, som idka gåsafwel, at de plåcka sina gäss då de börja släppa fjädern, som merendels sker sedan de kläckt emellan pingst och midsommar: Ömka dig intet öfwer gåsens smärta, kära bondgumma, hon lider intet mer än då du kammar dit hår, men får mycken lindring derigenom at blodpinnarne på en gång slippa fram. Då hon skall plåckas bindes wingarna tilsammans bak på ryggen och hufwudet lägges under ena wingen; man tager henne då i knäet med bröstet upwänt, och afplåckar alla fjerdrar utom hull-dunen, [ 46 ]ända intil kräfwan, men intet öfwer henne och til stjerten där man äfwen låter den sitta, emedan de ställena äro mäst ömande. Då man löst wingarne rvcker man de 3 längsta pennorna derutur och släpper fången, som då ruskar sig litet och äter begärligt af den säd hon trakteras med. Innan få dagar gådt förbi har hon åter fått sin klädnad i rågat mått. — Den dubbla nyttan häraf, ser man wid gås-slagtet om hösten, då en twå gångor förut plåckad gås, har mer än dubbelt fjeder och hulldun än den som warit oplåckad, samt finnes aldeles utan blodpinnar, som äro et wanligt beswär wid slaktet. Andra plåckningen sker när de få slippa in på sädes gjärdet at axa, Då plåckas ungarne med, som då äro fullwäxte. Nyttan häraf blifwer, at fjeder-förrådet ökas snart, och som desse lefwande fjedrar intet behöfwer spritas och kunna wara oslitna hela mansåldrar, böra de samlas för sig sjelf, hälst de betalas mäst dubbelt emot döda fjedrar. Måtte allenast någon göra början härmed, så wist som den betydliga winsten skulle låcka flere dertil, och fäderneslandet til slut blef ricktadt med en wara för hwilken nu stora summor utgå til andra länder, hwilka med sina exempel wisa möjligheten af en handelsgren, hwars Product i Swerige ligger til wanprydnad och skada omkring städer och trädesgärden. Om [ 47 ]Landtmannen wid lediga stunder och tilfällen kostade litet krut och hagel på alla slags foglar i luft och sjö samlade deras fjäder och förde dem til staden, skulle intet tobaks pengar tryta honom. Men för egen del gör han bäst emot sin kropp då han undwiker fjäderbolster.

Ormbunkars bruk i Sängkläder.

I ställe för fjäder och at spara halmen, bör han samla ormbunkar sedan de äro aldeles gula, torka dem litet på logen och stoppa dem jemt i fessingen, där de på långlig tid ej undergå någon förwandling men, äro goda at ligga på.

Om Fårens mjölkning.

Ännu en påminnelse kära bondgumma, innan wi skiljes åt, som här åfwanföre är omtalad, men kan aldrig förmycket yrkas; nemligen: at du ej förgäter at mjölka dina får, de må wara få eller många, då du blir wan wid dess nytta och dryga, skal du längta efter den tiden. Lät råda dig til det nyttiga, tag tiden i akt och begagna dig wid alla möjliga tilfällen af det dugliga. Så tjenar du dit kära fädernesland i det samma du hedrar förkofrar dig sjelf.




[ 48 ]

Sätt at med Aspebark framföda Kor och Oxar.

Den allmänna foderbristen har ledt Landtmannens omtanka på flere ting altnyttja til sine Kreaturs framfödande, och ibland desse har man ej funnit något som Kreaturen häldre ätit, mått wäl utaf, och warit mera drygt och spissammare an Aspbark

Utaf den Aspskog, som man om Sommaren tagit löf, har man med skafknif låtit afskafwa Barken uti helt tunna spånor, ju tunnare ju bättre, så wäl af trädet som qwistarne, och tjenar äfwen den tjocka Barken wid Rot-ändan, ehuru han därstädes tyckes wara något kärfware än på toppen af trädet, allenast skafwet blifwer tunt. Med en wanlig Band eller Skaf-Knif, får man helt långa och tunna spånor som hyfwelspån. Af detta skafwade foder ger man kreaturet, sådant som det är, utan kokning eller påströende af Spannemål uti krubban, som det samma med begärlighet äter, mår wäl därmed och fodras. Skulle något Kreatur ej wilja äta, kan litet tunt mjöl för första gången påströs, då man wist wet, at det sedermera utan påströning ätes.

Jag har med förundran sedt, med hwad begärlighet Kreaturen äta detta foder, hälre än halm och ängshö, och huru wannmägtige [ 49 ]Kreatur snart taga til i styrka och mod af detta foder, som gör dem snygghåriga. Det ökar ock mjölken; men mycket däraf för mjölkkor torde gjöra mjölken bäsk, hwarföre de ej böra däraf få mycket i sänder.

Wid utfordringen är det mycket drygt, ty hwad man kan taga emellan händerne och lägga för kreaturet, är wist mera föda uti än det största halmfång man annars gifwer. Der blifwer ock, där Aspskog finnes, ej mycket dyrt foder, ty twenne karlar kunna om dagen skafwa en tolf tunna Ryss, när den efter löftagning hermkörde Aspskogen är på et ställe. Denne barkens afskafwande gör Aspweden ock mycket godt, ty den rutnar snart aldrig då däraf klyfwes gärdsle, och gör et til sine behof kostligt werke, enär barken bortages, och qwistarne gifwa godt bränsle til wed.

Nöden har lärdt oss detta, och man upger det med glädje åt sina kära Landsmän.

At göra wattentäta stöflor och skor.

Härtil föreslås följande såsom säkert, det wåre ringa arbetare på Landet nästan dageligen erfara. Man tager barkadt och smordt läder med litet tjära, eller godt Passer-läder, hälst af feta och gödda kreatur, och låter göra skor eller stöflor, helt simpelt med [ 50 ]Näfwersålor på Bondeskomare wis och med den . så kallade becksöm; eller ock, om man will hafwa det grannare, kan näfwern nätt öfwerklädas i kanterne, då de aldeles likna wåre så kallade korkskor och korkstöflor, men kosta mindre, och äro mycket bättre och hälsosammare, hälst om ingen bindsåla af läder brukas; Och jag wågar försäkra at det kanske förekommer Gickt och Podager, emedan näfwersålor, som bekant är, hafwa den dragande kraften, at wärma och göra fötterne däfne; hwarföre man bör wara försedd med twå par, at sålorne, som äfwen blifwa wätskige måtte få tid at torka. Den dagen man tror sig wara utsatt at gå i watten, bör lädret litet smörjas med talg eller ister, upsmält och blandade med litet tjära. Murade skor med Kalk och Cement duga aldeles icke.

Säkert medel at bota Rödsoten.

Man tager lika delar Fransk Winätticka och Lin-Olja, som slås i en Flaska, och wäl omskakas. Häraf ingifwes et eller twänne matskedblad hwarannan timma, med den nödiga warsamhet, at Flaskan wid hwarje ingifning altid ganska wäl omsqwalpas. Härmed fortfares til dess den sjuke blifwit frisk, hwarjemte drickes tunna grynsåppor af Hafre- Korn- eller Risgryn som ständig dryck. Äro refwen för mycket beswärlige, så göra [ 51 ]Lavemens af warmt watten med litet olja uti, mycken lindring. Om den sjuke intet tål linolja, så kan man i det stället taga bomolja, endast den intet är härsk.

Man ser af denna enkla upgift orimligheten af det botningssätt wara förfäder, ja äfwen Allmogen än i dag haft för rödsot, at med stoppande, sträfwa, torkande och döfwande medel wilja bota en sjukdom, hwars grundorsak finnes innesluten inom sjelfwa tarmcanalen, och som genom desse olämpelige botemedel instänges, fästes och widare ursprides. En gynnsam natur har dock ofta sjelf afskuddadt sig det wåld en sådan botningsmethode påfört, hwarföre man ock sedt, at en stor del, detta oaktadt lyckligen undsluppit. Men härutinnan bör dock den folkförödning sökas, som rödsoten fordom påfört wårt fädernesland.

Medel mot Stenpassion

Man tager nämligen 15 à 16 snäckor, lägger dem i en tiltäckt stenkruka och bränner dem så länge i en ugn tils de blifwa helt hwite, och låta pulwerisera sig til et pulwer. Af detta pulwer tager den sjuke i tre dagar å rad med ablat en god Thesked hwar morgon, och dricker därpå efter behag warmt Thewatten. De fattige kunna tillaga sig et The af sönderstötte enbär. Detta medel, hwilket äfwen preserwations-wis kan nyttjas twänne [ 52 ]gånger hwarje wecka, har många gånger bewist, at det uplöser sten, och afförer den genom uringångarne som en fin sand.

Medel för Tandwärk.

Man tager 6 gran Canarie Socker, 4 gran hwit Peppar och 3 gran ordinairt koksalt; hwardera stötes särskildt helt fint; sedan nytjas er glödfat med eldkål som ej låga, och låter en silfwersked blifwa het derpå, däruti slår man först såckret och låter det af hettan uplösas, medan det omröres tils det får en brunaktig färg, slås Pepparen til, och straxt därefter Saltet, alt under ständig omrörning; hwarefter skeden tages af elden, och medan massan ännu är mjuk, göres små piller deraf med fingren, som förut doppas i ljumt watten. Af desse piller lägges en, twå eller tre på den werkande tanden, där de smälta och updraga seg slem som är grunden til Tandwärken, denna slem spottas ut, så är man innom en fjerdedels tima plågan qwitt. Detta medel är af trenne Medicinske Faculteter approberadt, och i Parisiske tidningarna kunnogt gjort.




[ 53 ]

Påminnelser
om
Barna-upfostran.

I desse få Blad är Eder sagt på enfaldigt sätt, I Hustrur och Matmödrar, huru I skolen styra Edra Hus til det bästa, äfwen huru du, Landtqwinna skall upföda dina kalfwar för at få en god och nyttig afwel. Men du är ej ännu nämnd som Moder för odödliga Warelser. Lät oss derföre innan wi skils åt, äfwen tala litet om denna hufwudsakliga saken. Du skall tro, beskedliga och läraktig Gumma, at dina Barns upfostran vill mera säga än alt det öfriga, som är anteknadt i dina skyldiga göromål. Det förra hörer endast til detta timliga lifwets uppehälle och beqwämligheter, det är et lån af Gud, i hwars rätta skötsel wår egen nytta består. Men til hwilken wi förr eller sednare måste wända ryggen, gå ned i det tysta med en behållning af några usla bräder och 3 skåflar mull. Så är det icke med egendomen af barn. Så snart de fått öpna ögon för det lekamliga dagsljuset, hafwa de en gnista med sig af lif, som i alla ewigheter aldrig slocknar. Den öma kärlek I mödrar kännen för Edra barn wih första påseendet, [ 54 ]är et obegripligt nådetecken af Skaparen nedlagt i sjelfwa naturen, ty huru skulle annars desse wanmäktiga warelser komma til wäxt, styrka och nytta för sig och andra. — Men besinnen, ni hafwa intet gjort alt ifrån Eder, när ni enligt Eder öma böjelse, wårdadt, matadt, smekt och klappar edra foster, samt wid tiltagande månader och år, tilstatt deras wilja en obehindrad framgång; kommen ihåg at ni och edra barn äro födde med en odödlig själ. Här är intet rum och ställe at uprepa den kunskap, som ni sjelfwe hafwen fådt af rättsinte föräldrar och nitiska själasörjare om eder Salighetsordning. Men allenast huru ni med Moders-mjölken bören inplanta denna högst nödiga kunskapen hos edra barn, alt som begrepet hos dem tiltager. Talen därföre tidigt med dem om Gud sin Skapare; många späda barns exempel i tro och helgelse, kullkastade djerfwa och emot Guds ord stridande fördomar, at denna uplysning bör blifwa den sista och intet förr bör omtalas än barnen komma til et stadgat förstånd, beware oss Gud ifrån en sådan willfarelse, endast utspridd af wår själa-fiende för at behålla sit rof uti ewigt ouplösliga fjettrar. Då ni talen om Gud och barnen efter sit oskyldiga begrep, begär at se honom, så sägen dem huru han är allestädes närwarande, öfwer och omkring barnen, [ 55 ]peken ej endast at himmelen, utan beskrifwen hans alseende öga som skådar i det dolda, at han ser alla dess tankar och gärningar, at han wälsignar och gör det barnet lyckligt, som är sina föräldrar lydigt, och deremot straffar det som är sturskt och gensträfwigt, förgäten icke, I rättsinniga mödrar, så snart i märken huru barnen lystna til edart tal, förkunna dem sit döpelse-förbund, hwem de afswurit at tjena, och hwem de utfäst sig at lyda; den förras ewigt olycksaliga tjenst, och den sednares ewigtwarande belöning. Men en nöwändig påminnelse blir derjemte, at I sjelfwe akten eder ifrån det hiskliga swärjandet, för at intet med moders-mjölken inympa uti edra barn den wederstyggliga wanan, at ej allenast påkalla satan i hwartannat ord, utan anropa tusentals legioner af hans anhang at återtaga och besitta den kroppen och själen som et dyrt Gudablod en gång för alla är återköpt ifrån hans wälde. Ack ömma Mödrar! besinnen ej allenast de fasliga orden, utan påföljden, om Guds nåd ej afböjde wärkningen af edert så andäktiga ropande om eder sjelafiendes åter besitjande, för hwilka ord et sten-hjerta borde kunna bäfwa; När I sen utbrottet af arfsynden uti edra barns ondska, illska och olydnad, så betjenen er af det tilfället, nämligen när de sansar sig, at återföra dem til det ni förr sagt dem om sit [ 56 ]naturligr fördärf, och beskrifwen då ömt, passande efter deras barnsliga begrepp, den marter, pina och död det kostat Guds enda Son at frälsa oss ifrån detta onda. Denna Artiklen anmanas eder, denna artiklen kunnen ni aldrig nog inprägla hos er sjelfwa och edra barn; ty endast och allenast på denna artiklen beror wår lycksalighet. Försummen intet denna dyra underwisningen; deras waxlika hjertan äro i den späda åldern skickligast at emottaga sin salighets kunskap. När de förbrutit sig, och efter bewisad ånger och löfte om bättring fått eder förlåtelse, så sägen dem huru de hafwa samma förtroliga tilgång til Gud igenom hans Sons blod och förtjenst, så framt deras wilja är benägen til bättring, och at de dagligen arbeta emot sina felsteg. Ursäkta intet eder lätja med barnets klena förstånd, under den larfwen hafwa många själar stupat tilbaka uti satans käfftar; låten ock säja eder! talen ofta med edra barn om det goda, den härlighet de i början woro skapde til, och huru det onda tilkommit. Om ni gifwen eder tålamod skolen i snart finna huru de lystna til, hwad frågor de skola göra eder, til och med wilja de änteligen weta hwem som har skapat Gud; et säkert märke huru långt barnen redan gådt med sin slut gåfwa; det blir således föräldrars och lärares fel om detta ljuset ej [ 57 ]nytjas til deras ewiga wäl. Och hwilket rysligt answar! Inplanten derföre smått efter hand, alt som begrepet tiltager, hos dem, wördnad för sanningens ord. Gjörer dem för allting intet rädda för Prästen, säger dem at han är deras himmelske faders tjenare och sändningebud här på jorden, at han skall ej allenast underwisa oss om Guds wilja, utan ock genom sit egit ljus i tro och goda gärningar wisa oss wägen til waåt rätta hemman, at hans gudagtighet, hans renlefnad, hans sagtmodighet, Hans barmhertighet, hans tålamod, och med et ord, alla hans Christliga och Prästliga dygder äro himmelska faklor, som lysa oss igenom denna mörksens dal. Då få de kärlek för sin själasörjare, då lystna de ej allenast til hans enskilta tal med dem, utan äfwen på hans predikningar i kyrkan; de älska då honom som sin förtrogna wän, och glädja sig är hans ankomst. Det är ock en list af wår själafiende, at skräma barnen för sin salighets ledare. Akten eder ock sjelfwe, at med egna onda exempel nedrifwa denna föreskrifna byggnad; ty hwad skola barnen rätta sia efter, när Föräldrarne begå de fel och laster, som de warnat sina barn före. För Guds skull, låten eder wara sagt, at ni i rättan tid ger akt på barnens egenwilja och bryten den! Sen sjelfwe huru lätt en [ 58 ]telning brytes, och huru et fullwäxt träd ej står at böja med händer. Klemiga Mödrar ursäkta sig gemenligen med barnets oförstånd, ty får det altid sin wilja fram, om någon sannings-mun förespår skadan deraf, så blir swaret at det nu ej förstår hwarföre det tucktas, det är ju synd at risa et så spädt barn, men då det blir mera wäxt, är rätta tiden til tuckt. Emedlertid händer, at modren sjelf blir förargad, antingen på man, grannar, ja ofta på et dödt ting, då måste det arma kräket i sin oskuld umgälla alt; dess menlöshet måtte då upbära utbrotten af en rasande wrede, det får slag och knuffar på de mäst ömmande ställen; ja wäl af en i sin wrede bestacktig moder kastas wäggmellan, — och om de spädas Änglar, som se Guds Ansigte ej bewarade deras lemmar, blefwo de olycklige och wanlytte för hela sin listid; när änteligen hettan är öfwergången, och modren börjar besinna hwad hon gjort, blir et ömkande och nytt kjälande der andra felet. Menen i wäl, i wildsinte mödrar, at et slikt upförande blir doldt för barnens begrep? När barnen begå fel på fel til skada för sin framtid, får det sin wilja och blir til på köpet smekt. Men när det går i sin menlösa oskuld, ser det i sin moder en mordisk tyran, och blir illa handteradt. Ni borde då på eder sjelfwa fördöma en wårdslös upfostran, [ 59 ]och gifwa eder all möda, at i edra barn bryta den egna wiljan. I wåra första föräldrar war den fria wiljan et Majestätligt Mästerstycke, men efter det olycksaliga fallet är den blefwen en huggorm inom wåra egna bröst, hwars framgång i barndomen föder onda wanor, och dessa täta urbrott förgifta sedermera hela wår lifstid, — ja om ej nåd til bättring emellan kommer förstörer änteligen kropp och själ för ewig tid. Ack! hwad för en olycksalig ingång gör då et barn i werlden, och dertil bidrager mäst dess wårdslösa Föräldrar, ehuru ofta de påminnes om Själaherdens ömma befallning. Låter barnen komma til mig. Den ömhet i hysen för edart egit wäl, borde ej heller blifwa minsta skälet til edra barns goda upfostran. När ni nu fådt eder wilja fram, ni klemiga mödrar, och edra barn uphunnit den ålder, som efter eder mening ar den tjenligaste til tukt, så skolen ni sjelfwa få ärfara huru eder son, eder dotter nytjar sina förstånds krafter til edert eget förakt, til en obarmhertig kallsinnighet emot Föräldrar, och en syndig wårdsslöshet i wårdandet af deras ålderdom; här blir nu tacken för all eder möda, här blir nu belöningen för tjel, smek och efterlåten aga. Nu börjar barnen rättskaffens betala eder sin barnslighets enwisa framgång; och igenom brottet af de wiktiga fjerde [ 60 ]budordet skada både eder och sig. Nu får du ärfara, du för goda råd ljumhörda moder, ar du i dit egit foster uppfödt dig igenom klem, en orm i barmen i stället för et troget och kärt ålderdoms stöd, som nu kommit dig bäst til pass. Ännu mera, hwad för en bitter kalk bereder du dem för sin egen framtid. Och til hwad plågoris för andra; när Föräldrar ej förmår föda sina barn inom egit bo, måste de ju ut och tjena andra för mat och lön. Men hwad tjenare blifwa de då de flyga utur boet, såsom egenwilliga, olydiga, arga, sturska, listiga, sielfkloka, okunniga, egennyttiga med mera? Dagliga ärfarenheren utwisar sanningen häraf. Aldrig få de sig husbönder til pass, och aldrig få husbönder tjenare och tjenarinnor til lags. Kommer edra barn til hårda husbönder och matmödrar, som sjelfwe äro owana wid at styra sina egna sinnen, ej heller känner den ömhet och undandragenhet man är skyldig sin felaktiga nästa, som af en wårdslös upfostran blifwit bortskämde, så få edra barn upbära eder flata försummelse. Hugg och slag, swordom och bannskap blifwa deras dagliga lott, och tör hända fängelse och spinnhus deras sluteleliga boning. Få de åter goda husbönder, fromma, tänkande och tåliga matmödrar, blifwa de igenom sina fel och laster snart sin goda tjenst förlustige, och skörda ej [ 61 ]annat af sina täta ombyten än et allmänt förakt och en naken kropp. Kunnen I klemiga Mödrar emotsäga denna wigtiga sanning; så hafwen ni intet naturligt begrepp, och då blifwa eder dessa welmenta, råd onyttige. Men älsken i Gud, eder sjelfwe, edra barn, edor nästa; så får saken et helt annat utseende, I gören då, under bön til Den som alt förmår, hwad I kunnen; och skulle då någon af edra barn wara född med en oböqlig wilja til tukt och förmaning, som ty wärr händer, så twätten edra händer i oskuld, edra hjertan kunna wäl blöda, men edra samweten aldrig swida. Tröttens intet wid, öma mödrar, at läsa dessa Reglor. Enfalldigheten har teknat det, som människokärleken har utkraft. Hållen äfwen til goda denna sista påminnelsen högst nödwändig, så framt I wiljen at edra barn skola blifwa tänkande människor: låten dem ej ständigt gå med maten i händerne, intet supa så mycket wälling at magen står up til hakan, och wänjen dem intet at anse nödtorftsämnen för sit högsta goda; Ni kunnen ej föreställa eder huru skadlig denna owanan är både för kropp och själ, och dess fölgder woro här för widlöftiga at bewisa. Låten därföre säga eder: indelen wissa stunder til deras nödtorfts undfående, gifwen dem lagoma delar, och wisen ingen glädje öfwer deras [ 62 ]omättliga tiltag. Edert beswär, edert Wisthus och edra fattiga Barn draga härutaf en betydlig fördel. Förkasten ej alla dessa wälmenta råd, fast de komma ifrån en Qwinna. En lärd Man har intet kunnat tålka dem enfaldigt nog för edra begrepp, ej heller har det warit honom hwarken wärdigt eller kunnigt, at gå i bosyn med eder; följden hade då blifwit den: at ni aldrig fått en sådan Bok at läsa.

Anna Maria Rückerschöld.


Något om dina Barns hälsa.

Så snart barnet är et dygn gammalt, bör man utan omswep twätta det i kallt watten, utan afseende på hwad wäderlek eller årstid det hälst må wara. Om man härmed fortfar, skall man inom fyra dagars tid finna hwad godt man därmed uträttar, och det som mera är, at Barnen sjelfwe skola finna nöje i desse bad. Man har endast af nöden dristighet at göra försöket, och tålamod at afwagta dess werkan i fyra eller fem dagars tid. Man skall sedan wara öfwertygad om nyttan däraf, så framt ej någon oförsigtighet emillankommer, som skadar Barnet.




[ 63 ]

Innehåll:

Utdrag af Kongl. Patriotiska Sällskapets Protocoll om belöningen för denna bok sid. 3.
Företalet, om Arbetshus inrättningen på landet 4.
Råd och Underrättelse för Bondhustrur 7.
Dito för Arbetsqwinnor i Staden 23.
Beskrifning om förfarandet wid Hästslagt 29.
Bihang och Underrättelse om Tillagning af den gröfre Spis, som wanligen wanwårdas af den Allmänna hopen 31.
Om Brödbakning 32.
Om Brygd 32.
Om Slagtning 33.
Om tilredningen efter slagtet 33.
At få hållfasta korfwar 34.
Om Syltans beredning 35.
Om Talgskirning 35.
At tillaga Kål 36.
En god Såppa 37.
Potatis-Soppa 37.
Mjölwälling 37.
Ärter 38.
At tillaga Kött och Fläsk 38.
Pankakor 38.
Klimpar 39.
Wörtgryn 39.
Söt-klubb 39.
Pannröra 40.
Tunna Pannkakor af löpnad mjölk. 40.
Dåpp 40. [ 64 ]
Pannkakor af Potatis 40.
Klimpar as Potatis 41.
Stekar 41.
Fisk 43.
Exempel på illa lagad mat 43.
Lefwande gåsplåckning 45.
Om Ormbunkars bruk til Sängkläder 47.
Om Fårens mjölkning 47.
Sätt at med Aspebark framföda oxar och kor 48.
At göra wattentäta stöflor och skor. 49.
Säkert medel at bota Rödsoten. 50.
Medel mot Stenpassion. 51.
Medel för Tandwärk 52.
Påminnelse om Barna-upfostran 53.
Något om barns hälsa 62.