DIANA

AF

ALEXANDER DUMAS

ILLUSTRERAD
AF

MAURICE LELOIR

ÖFVERSÄTTNING AF M. DRANGEL.

FÖRSTA DELEN

STOCKHOLM,

A.-B. WEIJMERS BOKFÖRLAG,

1905.

KAPITELRUBRIKERNA TILL FÖRSTA DELEN.
Kap.		Sid.
I.	En högförnäm bröllopsfest	1
II.	Hvari det visar sig, att det icke alltid är den, som öppnar dörren, som kommer in.	19
III.	Huru svårt det emellanåt kan vara att skilja dröm från verklighet	32
IV.	Huru mademoiselle de Brissac, eller rättare madame de Saint-Luc, hade tillbragt sin bröllopsnatt	39
V.	Huru mademoiselle de Brissac, eller rättare madame de Saint-Luc, bar sig åt för att få tillbringa den andra natten efter sitt bröllop annorlunda än förut	47
VI.	Henri III går till sängs	55
VII.	Huru kung Henri följande dag befanns vara omvänd utan att någon visste anledningen	64
VIII.	Kungen och narren	73
IX.	Huru rösten från höjden misstog sig och talade till Chicot i stället för till kungen	81
X.	Bussy börjar spana efter sin drömbild och blir mer och mer öfvertygad om, att den var verklighet.	89
XI.	Herr öfverhofjägmästaren Bryant de Monsoreau.	99
XII.	Huru Bussy på samma gång återfinner porträttet och originalet	116
XIII.	Diana de Méridors historia.	122
XIV	Fortsättning af Diana de Méridors historia. — En öfverenskommelse.	141
XV.	Fortsättning på Dianas historia. — Giftermålet.	153
XVI.	Fortsättning på Dianas historia. — Giftermålet.	161
XVII.	Huru Henri III reste och huru lång tid han behöfde för att färdas från Paris till Fontainebleau.	169
XVIII.	Hvari läsaren får det nöjet att göra bekantskap med broder Gorenflot, som redan ett par gånger förut varit omtalad i denna historia.	181
XIX.	Huru Chicot kom underfund med, att det var lättare att komma in än ut från Sainte-Geneviève	193
XX.	Huruledes Chicot blef nödsakad att stanna kvar i kyrkan och där fick se och höra mycket farliga saker.	202
XXI.	Huruledes Chicot får en lektion i genealogi.	217
XXII.	Huru det flyende nygifta paret fick sällskap på resan.	226
XXIII.	Gammal och ensam	236
XXIV	Huru doktor Rémy hade skött sig under Bussys frånvaro	244
XXV.	Far och dotter.	251
XXVI.	Huru broder Gorenflot vaknade, och huru han blef mottagen i klostret	259
XXVII.	Huru broder Gorenflot blef öfvertygad om, att han var sömngångare, hvilket förhållande han bittert beklagade.	266
XXVIII.	Broder Gorenflot får en åsna och fortsätter sin färd, hvarunder han får lära mycket, som han ej kunde förut.	276
XXIX.	Huruledes broder Gorenflot bytte ut sin åsna mot en mulåsna och mulåsnan mot en häst	283
XXX.	Chicot och hans reskamrat slå sig ned på värdshuset Cygne de la Croix, och hur de där bli mottagna af värden.	290
XXXI.	Huruledes munken biktade advokaten och advokaten biktade munken	297
XXXII.	Chicot skipar rättvisa med värjan i hand.	308
XXXIII.	Huru hertigen af Anjou fick veta att Diana de Méridor icke var död.	316
XXXIV.	Huru Chicot återkommer till Louvren och blir mottagen af kung Henri.	324
XXXV.	Hvad som hade passerat mellan hertigen af Anjou och öfverhofjägmästaren.	332
XXXVI.	Kung Henri håller konselj.	340
XXXVII.	Hvad hertigen af Guise hade att beställa i Louvren.	347
XXXVIII.	Castor och Pollux.	353
XXXIX.	Kung Henri lyssnar och får veta sanningen.	360
XL.	En afton i Paris	366
XLI.	På rue de la Ferronnierie.	375

KAPITELRUBRIKERNA TILL ANDRA DELEN.
Kap.		Sid.
I.	Hertigen och hans vän	7
II.	Grefve Bussys aftonpromenad	14
III.	D'Épernon får sin jacka sönderrifven, och Schomberg blir färgad blå	22
IV.	Chicot uppträder återigen som kung af Frankrike	29
V.	Chicot på besök hos Bussy och hvad däraf följde	37
VI.	Chicot spelar schack, Quélus leker med bilboquet och Schomberg med puströr	45
VII.	Kung Henri utnämner chef för ligan, men det blir hvarken hans höghet hertigen af Anjou eller hertigen af Guise	52
VIII.	Kung Henri nämner den blifvande chefens namn	59
IX.	Bröder emellan	67
X.	Nyttan af att gräfva i tomma skåp	74
XI.	Ventre-saint-gris	81
XII.	Vänskap	87
XIII.	Kärlek	94
XIV.	Bussy blir erbjuden trehundra dukater för sin häst, men lämnar den för ingenting	102
XV.	Hertigen af Anjou visar sin diplomatiska förmåga	110
XVI.	Saint-Luc besöker Bussy	116
XVII.	Rémy kommer återigen Bussy till hjälp	123
XVIII.	Blindt alarm	130
XIX.	Roland	139
XX.	Herr de Monsoreaus budskap	145
XXI.	Huruledes kung Henri fick kunskap om hertigens flykt, och hvad som sedan följde	153
XXII.	Kung Henri beslutar sig för att följa änkedrottningens och narrens råd	162
XXIII.	Hvari det visar sig, att herr de Saint-Luc är en tacksam människa	169
XXIV.	Herr de Saint-Lucs plan	178
XXV.	Herr de Saint-Luc korsar sin värja med herr de Monsoreaus	185
XXVI.	Änkedrottningen håller på ett egendomligt sätt sitt intåg i den goda staden Angers	191
XXVII.	Små orsaker, stora verkningar	199
XXVIII.	Hvari det visar sig, att herr de Monsoreau icke var fullkomligt död	206
XXIX.	Hertigen af Anjou beger sig på kondoleansbesök till Méridor, men finner den förmodade döde vid lif	213
XXX.	Obehaget af att bärstolar kunna vara för breda och dörrar för smala	220
XXXI.	Huru Henri III tog emot herr de Saint-Luc och hans grefvinna	226
XXXII.	Handlar om två viktiga personligheter, hvilka läsaren för en tid har förlorat ur sikte	233
XXXIII.	På resa till Paris	240
XXXIV.	Huru hertigens ambassadör blef mottagen vid hofvet i Paris	247
XXXV.	Herr de Saint-Luc uträttar sitt uppdrag	260
XXXVI.	Herr de Saint-Luc och hans grefvinna läxa upp Bussy	267
XXXVII.	Herr de Monsoreau tar nya försiktighetsmått	272
XXXVIII.	Hertigen kommer på visit i det lilla huset vid des Tournelles	279
XXXIX.	Ute på spioneri	285
XL.	Herr de Monsoreau får hertigens underskrift och dessutom ett vänskapsfullt löfte	292
XLI.	En promenad till des Tournelles	302
XLII.	Chicot vill sofva	307
XLIII.	Chicot vaknar igen	311
XLIV.	Kristi Lekamens fest	317
XLV.	Processionen	335
XLVI.	Kungens underskrift	341
XLVII.	Betalning med ränta	348
XLVIII.	Hvad som tilldrog sig i Bastiljens närhet, medan Chicot betalade sin skuld	353
XLIX.	Grefve de Bussys sistra strid	359
L.	Broder Gorenflot befinner sig i ett farligare läge än någonsin	376
LI.	Chicot begriper hvarför d'Épernons stöflar äro blodiga	383
LII.	På morgonen före duellen	390
LIII.	Bussys vapenbröder	396
LIV.	Duellen	405
LV.	Slutet	411

Vignetten under titeln: Narren försvarar sin kung.
Titelbladet: Kung Henrik och hans vänner.	Sid.
Kungen vände henne ryggen utan att svara	1
»Två kungar på en gång — det är väl ändå lite för mycket»	5
»Är det mig och de mina ni åsyftar?» utbrast Chicot	10
»Vi måste nödvändigt ha ett vildsvinshufvud»	15
Jeanne knäföll framför en helgonbild	19
De fem kamraterna bugade sig djupt för hertigen	25
Bussy hade redan hoppat ur sadeln med värjan i hand	29
Bussy kände ingenting vidare, tystnad och mörker sänkte sig öfver honom	31
»Å, tack skall ni ha, godt folk!» sade han	35
»Vill ni komma in i Louvren?» frågade jag	41
»Hallå, ers höghet!» skrek Bussy	44
»Vill ni, att jag skall skänka er min page?»	51
»Seså, signor. Kungen vill det!"	54
Saint-Luc förde handen mot pannen och drog en jämrande suck	60
Kammartjänaren betäckte kungens ansikte med en mask	62
Kungen tycktes vara stum af förskräckelse	66
De eleganta hofmännen och de vackra damerna vandra barfota till Montmartre	68—69
Chicot rusade hastigt upp på en stol	77
Han sträckte ut sig i fåtöljen	80
»Å, förlåt — förlåt mig, Herre!» sade Chicot, härmande kungens näsröst	82
Se här hvad kungen såg genom nyckelhålet	87
»Portarna till mitt paradis stängas nu för er»	88
Mannen som bar lyktan, hade en bindel för ögonen	93
»Så blef jag förd in i rummet där ni låg, herr grefve»	96
Allt artade sig väl och såret höll på att läkas	101
»Ursäkta, herr öfverhofjägmästare, men ni sitter här så ensam!»	104
Bussy och hertigen slöto sig åter till jakten	108—109
Hertigen tog Bussy med sig afsides	110
Han öppnade porten och stängde den igen utan buller	118
»Var lugn för att ni skall bli hämnad, madame!»	121
Bussy föll på knä framför henne	123
»Daphne var min favorit och brukade äta ur min hand»	125
Han sänkte knifbladet i Daphnes hals	127
»Jag tittade ut mellan gardinerna»	131
»Ni är här hemma hos er, madame»	134
Jag föll på knä invid den flammande brasan och läste	140
Hon lyfte upp mig som ett barn och lämnade mig i grefvens armar	142
Grefven lade hastigt sin hand öfver min mun	144
»Jag såg en massa hus — det var Paris»	148
»Har ni några underrättelser att ge mig, herr de Monsoreau?»	151
Han hade doppat sina fingrar i vigvattnet	155
»Måste ni resa bort?» sade jag förskräckt	159
Gertrude såg att den ene af dem var Aurilly	161
»Gertrude och jag buro er ända till Temples vallgraf»	165
»Och ni är således hans hustru?» frågade han häftigt	168
Kungen hade tagit plats längst in i åkdonet	170
Kung Henri på resa till Fontainebleau	172—173
»Gode, rättfärdige Gud!»	175
Munkarna fortforo att strömma till från alla håll	180
»Broder Gorenflot, superera på min minuter!»	184
Gorenflot uttalade dopformuläret öfver kapunen	186
»Ja, inte sant?» sade Chicot	190
Så snart Chicot visade sitt genomstugna mynt, blef han genast insläppt	194
»Mina bröder!» började han med Gorenflots snörflande stämma	200
I samma ögonblick höjde sig en af korets golfplattor	201
»Aha», tänkte Chicot, »det tycks som om skådespelet skulle ha två akter»	204
Kardinalen tog kronan med bägge händerna och sänkte den öfver hertigens hufvud	209
Hertigen tog pergamentsrullen, som Nicolas David räckte honom	216
Chicot drog till sig stegen	222
Madame de Saint-Luc lutade sig ömt intill sin man	225
»Vänta! Vänta! Spring då inte, för tusan!»	228
»Han gråter af glädje!» tänkte hon	232
Baron de Méridor tog en trearmad silfverljusstake och gick uppför trappan	239
»Nå, godt folk», ropade Bussy. »Ställ fort i ordning ett rum åt baronen»	247
»Hon skrek till och sprang sin väg»	249
Nu syntes ofvanför trappan en härlig uppenbarelse	255
»Än jag då?» utbrast Bussy	257
Broder Gorenflot började försiktigt undersöka den sofvandes fickor	261
»Farväl, helige man!»	265
Han satte sig vid vägkanten	268
Han begaf sig till en träddunge med en hop stenar framför	269
»Herr Chicot!» stammade munken förbluffad	272
»Läs hvad som står öfver den där porten!»	274
Gorenflot praktiserades upp på åsnans rygg	277
»Kallar ni det här för en lustresa?»	279
»Seså», sade han, då han modigt dunsade i marken	281
Gorenflot kom gående med två sadlar på hufvudet	287
Gorenflot gaf honom sin välsignelse	289
Inom ett par minuter hade han gjort ett litet hål i väggen	292
Munken stod mållös af förvåning	295
Gondy satt på en stol vid den sjukes säng	299
Gorenflot kom långsamt uppför trappan	301
Advokaten tryckte skickligt sin tumme mot munkens strupe	306
Chicot stod på tröskeln med dragen värja i handen	307
Han rände sin värja tvärs igenom advokatens hals	312
Med ögonen strålande af glädje genomläste Chicot dokumentet	313
Han fann Gorenflot försänkt i bön	315
De kungliga makarna knäböjde	318
Hertigen visar Bussy öfverhofjägmästarens bref	322
Chicot började ogeneradt äta och dricka	325
»Ni glömmer den största af era kreditorer»	328
Bussy sporrade ursinnigt sin häst	331
»Förrädare!» utbrast hertigen	335
»Och ni behåller er plats på Frankrikes tron, sire»	339
Chicot blef plötsligt uppmärksam	345
Hertigen af Guise inträdde i rådsalen med leende min	348
Chicot öppnade sitt ena öga	354
Hertigen tog kung Henris hand	358
De båda bröderna omfamnade hvarandra	359
Chicot lutade sig ned för att lyssna genom ett annat hål	362
Massor af borgare strömmade till kyrkorna	367
Chicot skrifver sitt namn på listan	369
Gorenflot och hans åsna skräna på gatorna i Paris	374
Kungen af Navarra i kärlekens garn	377
Gatan var full af folk	381
Gorenflot och hans åsna få prygel	383
Chicot på jakt efter hertigen af Anjou	384

Vignetten under titeln: Gorenflot
Titelbladet: Diana och Bussy	Sid.
Diana mottages i Louvren som grefvinna de Monsoreau	7
Rémy stör samtalet mellan hertigen och Bussy	12
Bussy och Rémy på aftonpromenad	17
Den unga kvinnan reste sig från bänken	21
D'Épernon stack sin käpp mellan benen på en springande borgare	23
»De blötte mig i ett kar, de uslingarna»	26
Monarken knäföll på sin bönpall	28
»Brefvet, Monsieur!» skrek kungen och stampade i golfvet	33
»Ni har inte gjort mig den äran att be mig sitta ned, herr grefve»	40
»Jag lägger min vördnad för edra fötter»	44
Chicot lät ro sig öfver Seine	47
Quélus lekande med bilboquet	50
Chicot lämnar en luta och får en dolk i utbyte	51
Öfverhofjägmästaren tog plats bredvid narren	55
En oafbruten ström af människor vällde in genom Louvrens portar	60—61
Hertigen skref under och räckte pennan till herr de Monsoreau	62
Mäster Nicolas' stamtafla	66
»Du måste förklara dig närmare!» sade Maugiron	70
»Se mig i ansiktet, Francois!»	73
Gunstlingarna lutade sig öfver balkongens bröstvärn	76
»Ett bref,» mumlade hertigen och kastade en lurande blick omkring sig	80
Hertigen steg öfver balkongens bröstvärn och satte foten i stegen	84
En man grep hertigen i kragen och drog honom öfver	85
Baronen och Saint-Luc jagade från morgon till kväll	89
»Lugna dig, lugna dig, älskade vän!»	91
En man störtade ned på knä framför Diana	93
Bussy och Diana voro allena	97
Bussy förde häftigt Dianas hvita hand till sina läppar	100
En lång, varm omfamning blef deras tysta morgonhälsning	103
»Trehundra dukater för er häst, herre»	106
»Herre gud! Är det inte vår herre hertigen?»	108
Hertigen höll från rådhusets trappa följande tal	109
»Nå, hvad har jag då gjort?»	112
Hertigen brast i skratt mot sin vilja	114
Provinsens nobless anlände från skilda håll	119
Bussy var som alltid en älskvärd och uppmärksam kavaljer	120
Rémy kastade buketten öfver muren	129
Bussy lät undersöka alla vapen och flyttade om kanoner och lavetter	131
»Akta er nu! Ty annars, ventre-boeuf»	132—133
»Rädde sig, den som kan!» gallskrek befälhafvaren	138
»Hvar är stallet, min hedersvän?»	142
Öfverhofjägmästaren klättrade öfver muren	147
»Sätt er här och supera med oss!» sade hertigen	151
Kung Henris ögon ljungade	155
»Hvad betyder det, om de blott bli dödade?»	159
»Är det på det här sättet du försvarar din kung?»	163
»Å, min mor — min goda mor!» utbrast Henri	168
»Vet du, hvart han ämnar sig?» frågade Bussy	173
»Säg mig hans namn!»	176
»Jag känner mig öfverlycklig för att jag har träffat er här»	179
»Du eländiga kunglige smekunge — jag utmanar dig»	184
Kampen begynte	186
»Ni har dödat mig», stammade Monsoreau	187
Herr och fru de Saint-Luc bege sig från Méridor	190
»Jag väntar»	192
»Akta er, madame! Porten är mycket låg»	194
Cathérine störtade i sin sons armar	197
»Gå din väg!» sade Rémy till budbäraren	202
Cathérine smälte i tårar	205
Den dödes ögon förblefvo öppna	208
Rémy förband Monsoreaus arm	211
På båren låg herr de Monsoreau med ögonen lysande af feber	218
François bjöd Diana sin arm	221
Kungen reste sig genast från bordet	227
»Ni här? utbrast Kung Henri»	230
En god hustru öfverger inte sin man, då han är i fara	232
Gorenflot och hans Panurge	238
»Hurra!» skrek munken	239
»Hvem är det ni talar med?» frågade Monsoreau	243
De båda älskande glömde hela den öfriga världen	245
Bussy gjorde en djup bugning	253
Bussy omringas af kungens gunstlingar	255
De fem adelsmännen lämnade Louvren arm i arm	259
»Hvad säger ni?» utbrast Saint-Luc	262
Bussys sekundant besöker kungens gunstlingar	266
»Är det inte andra planer i görningen?»	271
Monsoreau gick tre gånger rundt omkring sin stol	273
Bussy stödde den vacklande öfverhofjägmästaren	277
Diana mottog sin älskare med öppna armar	281
Bussy klättrade uppför stegen	287
»Kan du höra, hvad de säga?» frågade Monsoreau	288
»Vi måste ha det skriftligt, ers höghet»	296
»Skall jag ensam skrifva under?» pustade hertigen	299
Monsoreau störtade emot hertigen med dolken i hand	301
»Här ha vi en plats, där man kan vara ostörd»	305
Lottdragningen	306
»Ut! Ut!»	310
Henri omfamnade sina kära älsklingar	315
Kungen använde dagligen ett par timmar till fäktöfningar	319
»Tyst!» befallde hertig François och grep Monsoreau om handleden	323
François gaf noga akt på Rémy och såg, att han smög en biljett till Bussy	327
Prästerskapet från kyrkan Saint-Germain-l'Auxerrois öppnade tåget	332—333
»Här är jag, vördige fader!»	336
Och sedan skall jag klippa tonsur på honom	338
Kungen satt framåtlutad med händerna i knäet	343
»Skrif under, Valois!» skrek Gorenflot med dundrande stämma	344
»Spräng porten, Crillon!»	346
Chicot stod med korslagda armar och afvaktade de sammansvurnes hämnd	347
Chicot lät det ena slaget efter det andra hagla öfver sitt offer	352
Bussy afhörde tåligt sin väns föredrag	356
De båda männen rusade genom gatorna	358
»Tala inte om döden, min älskade Bussy!»	360
Diana kastade sig full af ångest till sin älskares bröst	362
Två män kommo inrusande	366
Saint-Luc tog Diana i sina armar och försvann med henne	368
Rémy räckte Bussy sin värja	379
»Jag är förlorad!» stönade den olycklige	374
»Usling!» sade Chicot med sträng och obarmhärtig ton	377
Munken blef liggande i denna egendomliga ställning	382
»Blod?» mumlade kungen förfärad	386
D'Épernon började feja sina stöflar och kläder från blodet	388
Kungen bar en bredskyggig hatt, som han hade dragit långt ned i pannan	391
»Svärd från Italien, min vän»	395
»Lik! Lik öfverallt!» stammade den unge adelsmannen	399
På järnstaketet hängde grefve Bussys livlösa kropp	400
Adelsmännen kastade af sig både jackor och skjortor	403
Ribeirac rände sin värja i motståndarens bröst	407
Han lyfte sin högra arm och stötte dolken i brösten på Quélus	410
»Sire! Jag kommer för att bönfalla om hämnd»	413
Med dessa ord slungade han sin handske i hertigens ansikte	416
Diana rasade i feberyrsel	417
Afslutningsvignetten: Gorenflot i sin vinkällare	419

STOCKHOLM

WILHELMSSONS BOKTR. A.-B.

1905.